Krigsmaterielexport
Betänkande 1993/94:UU1
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU01
Krigsmaterielexport
Innehåll
1993/94 UU1
1. Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 1992/93:224 med en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten 1992 samt motioner i dithörande ämnen, vilka väckts dels under den allmänna motionstiden 1992, dels i anslutning till skrivelsen. Motionerna avser redovisningsfrågor, ändrad lagstiftning, generella begränsningar av krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt krigsmaterielexport till enskilda länder och områden. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
2. Skrivelsen
Regeringen (Utrikesdepartementet) yrkar i skrivelse 1992/93:224 1. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i skrivelsen, 2. att riksdagen tar emot redogörelsen för den svenska krigsmaterielexporten år 1992.
3. Motionerna
3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande nordiskt försvarsindustrisamarbete, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny inriktning på försvarsmateriellagstiftningen, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lagstiftning enligt i motionen angiven riktning avseende försvarsmaterielexporttillstånd,
1992/93:U604 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.
1992/93:U611 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa sig bakom Europarådets parlamentariska församlings resolutioner nr 966 och 470 gällande vapenembargo mot Indonesien, samt att verka för att FN beslutar om vapenembargo mot Indonesien,
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av svensk vapenexport.
3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:224
1992/93:U24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till u-länder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anfört som stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsmaterielexport till Turkiet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för all svensk krigsmaterielexport, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för avveckling av krigsmaterielexporten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsmaterielindustri, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen av krigsmaterielexportens sammansättning, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen av tillstånd för svenska företags utlandssamarbete på krigsmaterielområdet.
4. Utskottet
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
En ny krigsmateriellagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993 då lagen (1992:1300) om krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel ersatte tidigare författningar i ämnet. Regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten avseende år 1992 (regeringens skrivelse 1992/93:224) grundas emellertid på den tidigare lagstiftningen.
4.1.1 Tidigare lagstiftning
Tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel har reglerats genom lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen; ändrad senast genom SFS 1991:1896) och förordningen (1983:1036) i samma ämne (ändrad senast genom SFS 1989:565).
I tillverkningslagen föreskrevs att tillverkning av krigsmateriel inte får ske utan regeringens tillstånd. Vidare krävdes tillstånd för att försälja, utbjuda mot vederlag eller förmedla krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.
För utövande av kontroll över tillverkning och försäljning av krigsmateriel inrättades år 1935 Krigsmaterielinspektionen (KMI), som numera finns inom Utrikesdepartementets handelsavdelning. Berörda företag är skyldiga att till KMI avge deklarationer rörande bl.a. import och försäljning av krigsmateriel.
I Sverige råder sedan länge ett förbud mot utförsel av krigsmateriel utan regeringens tillstånd.
Regler om krigsmaterielexport fanns i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och dithörande förordning (1988:561) ändrad senast (1989:566).
4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993
Den lagstiftning vilken ovan redovisats har, som inledningsvis nämnts, från den 1 januari 1993 ersatts av lagen (1992:1300) med tillhörande förordning (1992:1303) om krigsmateriel.
Den nya krigsmateriellagen bygger i allt väsentligt på tidigare gällande lagstiftning liksom på tidigare praxis. Den nya lagen innebär bl.a. en utvidgning av krigsmaterielbegreppet till att omfatta två klasser -- krigsmateriel för strid respektive övrig, dvs. ej förstörelsebringande, krigsmateriel.
Enligt det nya regelverket skall i den utrikespolitiska bedömningen större uppmärksamhet läggas vid mottagarlandets respekt för de mänskliga rättigheterna. Vidare skärps lagstifningen så att ett svenskt företag numera endast får ingå avtal om utlandssamarbete på krigsmaterielområdet efter regeringens tillstånd. Vid avtal om utlandssamarbete skall regeringen i högre grad beakta Sveriges försvarspolitiska behov. Med hänsyn till den utvidgade klassificeringen av krigsmateriel tillämpas i vissa avseenden skilda riktlinjer för utförsel av krigsmateriel för strid respektive för övrig krigsmateriel.
4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992
Utförseltillstånd för försåld krigsmateriel har under år 1992 lämnats till ett värde av 3 360 miljoner kronor jämfört med 2 559 miljoner kronor under år 1991. Detta innebär räknat i fasta priser en ökning med 31 %. År 1991 skedde en minskning med 17 % i förhållande till värdet av utförseltillstånd som meddelats under år 1990.
Av regeringens redovisning framgår bl.a. att värdet av svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1992 uppgick till 2 753 miljoner kronor mot 2 705 miljoner kronor under år 1991. I löpande priser innebär detta en ökning med 1,8 %. Värdet av krigsmaterielexporten för 1992 ligger därmed på den nivå som förelåg under den första delen av 1980-talet.
FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som anmodar medlemsländerna att redovisa såväl sin import som sin export av vissa kategorier av tyngre konventionella vapen. Trots att resolutionen ej är bindande torde öppenheten i fråga om internationella vapenöverföringar härigenom komma att öka i väsentlig grad.
Krigsmaterielinspektionen har, i enlighet med den nyss nämnda FN-resolutionen och i samråd med försvarets myndigheter, sammanställt begärda uppgifter för år 1992 avseende Sverige. Denna sammanställning har våren 1993 överlämnats till FN:s generalsekreterare.
Sedan 1990 har regeringens redogörelse för krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk översättning. Även årets redogörelse kommer att överlämnas till FN som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta område.
Sverige deltar i Europeiska säkerhetskonferensens (ESK) säkerhetsforum och i FN:s nedrustningskonferens (CD) i ett motsvarande arbete för att öka öppenheten beträffande vapentransfereringar.
Krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport för år 1992 uppgick till 0,84 %, mot 0,81 % för år 1991. Genomsnittssiffran för den senaste tioårsperioden är 1,18 %.
Europas andel av den svenska krigsmaterielexporten har visat en växande tendens (1992 ca 70 %), medan andelen för Asien minskat kraftigt (1992 till en nivå på ca 5 %). Australien har vidare tillkommit som en viktig mottagare (1992 ca 17 %).
Under år 1992 levererade svenska tillverkare krigsmateriel till 40 länder. I 16 av dessa fall understeg exportvärdet 1 miljon kronor. 8 av mottagarländerna har endast importerat finkaliberammunition från Sverige.
Under år 1992 har sex tillstånd lämnats till upplåtelse av tillverkningsrättigheter utom riket. De har avsett tillverkning i USA (två tillstånd), Canada, Finland, Japan respektive Norge. Två tillstånd har lämnats att utveckla krigsmateriel för annans räkning.
Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare fick enligt utförsellagen i princip inte bedrivas inom landet utan regeringens tillstånd. Under år 1992 har inget sådant tillstånd lämnats.
168 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel, varav 35 exporterade sådan materiel under år 1992. Ca 40 mindre företag har tillstånd att handla med jakt- och sportskyttevapen.
För år 1992 gäller att 6 krigsmaterielproducerande företag redovisat ägande i 21 utländska rättssubjekt i 12 länder.
Tillsammans svarade 22 företag för ca 99 % av den totala svenska krigsmaterielexporten under år 1992.
4.2 Redovisningsfrågor m.m. 4.2.1 Motionerna
I motion U24 (v) yrkas (yrkande 12) att regeringen klarare redovisar krigsmaterielexportens sammansättning till riksdagen samt (yrkande 13) att redogörelsen bör innehålla uppgifter om vilka tillstånd som lämnats för de svenska företagens avtal om utlandssamarbete.
Motionärerna saknar uppgifter om vilken typ av materiel som fått säljas till respektive land, och de menar att regeringen bör lämna minst lika utförliga uppgifter som SIPRI. De anser vidare att nästa års redovisning, som sker enligt den nya krigsmateriellagen, åtminstone skall innehålla en uppdelning av krigsmateriel i två klasser -- krigsmateriel för strid och krigsmateriel av icke förstörelsebringande karaktär.
4.2.2 Utskottets överväganden
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens utveckling under 1992. Skrivelsen finns sammanfattad tidigare i detta betänkande.
I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har regeringen fr.o.m. riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser redovisat krigsmaterielexportens utveckling. Utskottet finner att den redogörelse som lämnas genom årets skrivelse uppfyller de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är mera öppen än vad som gäller för flertalet övriga länder som exporterar krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha och de krav som utrikessekretessen kräver. Utskottet utgår från att regeringens redogörelse för år 1993 på vederbörligt sätt anpassas till den fr.o.m. detta år ändrade lagstiftningen.
Härmed avstyrks yrkandena 12 och 13 i motion 1992/93:U24 (v).
Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får utskottet föreslå att riksdagen utan erinran lägger den till handlingarna.
4.3 Lagstiftningsfrågor 4.3.1 Motionerna
I motion U408 (nyd) yrkande 6 anförs att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny inriktning på försvarsmateriellagstiftningen samt att (yrkande 7) riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lagstiftning avseende försvarsmaterielexporttillstånd.
Motionärerna menar att den nuvarande tillståndslagstiftningen inom området bör bytas ut mot en lagstiftning som medför anmälningsplikt för svenska företag i försvarsmaterielbranschen. Företag föreslås vidare tillåtas producera enbart för export och inte som nu primärt för det svenska försvarets behov. Motionärerna anser vidare att det räcker med tre begränsande kriterier för att hindra missbruk av vapenexport: vapen får ej säljas till krigförande land; handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas; förbud mot handel med land som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.
4.3.2 Utskottets överväganden
Den svenska politiken för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet har nyligen behandlats av utskottet (bet. 1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen (rskr. 1992/93:61). Riksdagen har därigenom tagit ställning för en annan grundläggande syn än den som framförs i motionen. Enligt utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport ligga fast.
Därmed avstyrks yrkandena 6 och 7 i motion 1992/93:U408 (nyd).
4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m. 4.4.1 Motionerna
I partimotionen 1992/93:Sf633 (v) från allmänna motionstiden krävs i yrkande 2 att den svenska vapenexporten successivt avvecklas. Motionärerna pekar på sambandet mellan vapenexport och världens flyktingsituation. I motionen hävdas att de länder som Sverige exporterade mest vapen till under åren 1987--89 var kända av Amnesty International för övergrepp mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Motionärerna menar att den enda försvarbara linjen när det gäller svensk vapenexport är en successiv och snabb avveckling.
I en annan partimotion (v) (1992/93:U24 yrkande 9) krävs, mot bakgrund av svårigheterna att förhindra okontrollerad spridning av svenska vapen, att all svensk export av krigsmateriel stoppas. Riksdagen bör mot bakgrund härav hos regeringen begära förslag till en plan för avveckling av krigsmaterielexporten (yrkande 10).
I samma motion (yrkande 11) krävs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsmaterielindustri.
Motionärerna förutspår en hård strukturomvandling av svensk krigsmaterielindustri med produktionsinskränkningar och utlandsetableringar som följd. För att möta denna utveckling bör regeringen utarbeta en plan för avveckling och omställning. Omställningsfonder behövs, och de bör finansieras genom att de krigsmaterielexporterande företagen avsätter en viss del -- minst 2 % -- av exportens värde.
4.4.2 Utskottets överväganden
Som ovan anförts har den svenska politiken på krigsmaterielområdet nyligen varit föremål för en samlad prövning varvid den behandlats av utskottet och fastlagts av riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt betänkande 1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid med de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av demokrati, av mänskliga rättigheter, av avspänning och nedrustning samt av en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Utskottet avstyrkte vid sin prövning också förslag om en avveckling av krigsmaterielexporten.
Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda ställningstaganden alltjämt giltighet.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:Sf633 (v) och yrkandena 9 och 10 i motion 1992/93:U24 (v).
Utskottet anser att inte heller övriga av motionärerna angivna skäl motiverar att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk krigsmaterielindustri.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U24 (v) yrkande 11.
4.5 Försvarsindustriellt samarbete 4.5.1 Motionen
I motion 1992/93:U408 (nyd) krävs (yrkande 4) att regeringen intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande nordiskt försvarsindustrisamarbete.
4.5.2 Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå från de av riksdagen fastlagda, grundläggande kriterierna.
När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås bör Utrikesnämnden höras.
Det ankommer på regeringen att göra prövningar av angivet slag i varje enskilt fall.
Enligt vad utskottet inhämtat har de fyra nordiska försvarsministrarna under innevarande år tagit initiativ till ökat försvarsindustriellt samarbete inom Norden. De närmare förutsättningarna härför undersöks för närvarande på ämbetsmannanivå.
Även på bilateral nivå förekommer samarbete mellan Sverige och andra nordiska länder. Mest omfattande härvidlag är det svensk-norska samarbetet.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).
4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och områden 4.6.1 Motionerna
I partimotion 1992/93:U24 (v) krävs stopp för svensk krigsmaterielexport till u-länder (yrkande 1), stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien (yrkande 2), stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan (yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien (yrkande 4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore (yrkande 5), stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia (yrkande 6) och stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand (yrkande 7). Vidare krävs att krigsmaterielexport till Turkiet inte skall komma i fråga (yrkande 8).
Frågan om vapenexport till Indonesien tas också upp i motion 1992/93:U604 (fp) yrkande 6. Även i denna motion krävs stopp för vapenexport till Indonesien. Motionären anför emellertid också att det under åren 1986--89 levererades krigsmateriel dit för 223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att exportera vapen på grund av inre oroligheter.
Jämväl i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 tas frågan om krigsmaterielexport till Indonesien upp. Motionären menar dels att regeringen har att hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966 och 470 från Europarådets parlamentariska församling vad gäller vapenembargo mot Indonesien, dels att regeringen bör agera i FN för ett beslut om vapenembargo.
4.6.2 Utskottets överväganden
Strävan är att handlägga ärenden om utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla principiellt viktiga krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att åstadkomma ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. I nämnden ingår sex politiska företrädare för de partier som är representerade i Utrikesnämnden. Nämnden sammanträder varje månad under ledning av krigsmaterielinspektören.
När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och riktlinjer har att pröva sådana ärenden.
Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd del), 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd del) samt 1992/93:U24 (v) yrkandena 1--8.
Vad beträffar tidigare års krigsmaterielexport till Indonesien (före 1992), som berörs i motion 1992/93:U604 yrkande 6, noterar utskottet att denna redan varit föremål för behandling i utskottet. Utskottet har tidigare (bl.a. i bet. 1991/92:UU1) konstaterat att utförseln av krigsmateriel till Indonesien skett i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet finner emellertid anledning att i sammanhanget erinra om sina tidigare överväganden beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien (bet. 1992/93:UU3 och 1992/93:UU15). Utskottet noterade i nämnda betänkanden att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Indonesien fortsätter och konstaterade sammanfattningsvis att situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien som helhet, liksom bl.a. på Östra Timor, motiverar fortsatt svensk och internationell uppmärksamhet.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd del).
Utskottet konstaterar att Europarådets parlamentariska församling har status som rådgivande organ till Europarådets ministerkommitté och kan avge icke-bindande resolutioner.
I de fall som nämns i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 har Europarådets ministerkommitté valt att inte följde den parlamentariska församlingens rekommendation. Utskottet utgår emellertid från att regeringen vid beslut om utförseln av krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina bedömningar.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd del).
Behandlingen av Östra Timor-frågan i FN har över tiden ändrat karaktär. I dag finns ett starkt stöd för en lösning av konflikten genom en direkt dialog mellan Indonesien och Portugal under generalsekreterarens överinseende. Det senaste mötet inom ramen för denna dialog ägde rum den 15 september i år i FN.
Utskottet noterar att en grupp svenska riksdagsledamöter i september 1993 besökte Östra Timor. I samtal med den katolska kyrkans främste företrädare på ön, biskop Belo, framkom att denne ansåg att förhandlingarna inför FN:s generalsekreterare är av betydelse. Han framhåller emellertid att timoresernas syn på saken hotar att komma i bakgrunden. Biskop Belo har sedermera i en tidningsintervju framhållit den dåliga MR-situationen på Östra Timor till följd av ockupationen och vädjat om ökat internationellt tryck på Indonesien.
Utskottet finner det positivt att Indonesien och Portugal nu tycks inriktade på att gå fram stegvis i den dialog som FN:s generalsekreterare leder. Utskottet utgår också ifrån att regeringen noga följer utvecklingen i Indonesien och på Östra Timor och tar de initiativ i FN som bedöms ändamålsenliga. Däremot finner utskottet inte anledning till något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida beträffande ett vapenembargo.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd del).
4.7 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:224 till handlingarna,
2. beträffande regeringens redovisning av krigsmaterielexporten att riksdagen avslår motion 1992/93:U24 yrkandena 12 och 13, men. (v)
3. beträffande krigsmateriellagstiftningen att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkandena 6 och 7 , res. 1 (nyd)
4. beträffande generella begränsningar av krigsmaterielexporten att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande 2 och motion 1992/93:U24 yrkandena 9--11, men. (v)
5. beträffande försvarsindustriellt samarbete att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 4, res. 2 (nyd)
6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och områden att riksdagen avslår motion 1992/93:U604 yrkande 6, motion 1992/93:U611 yrkande 4 samt motion 1992/93:U24 yrkandena 1--8. men. (v)
Stockholm den 21 oktober 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan Holmberg (fp) och Lena Boström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
5. Reservationer
1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Den svenska politiken" och slutar med "motion 1992/93:U408 (nyd)." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att den svenska politiken på försvarsmaterielområdet omprövas så att den svenska försvarsmaterielindustrin ges förutsättningar för ett långtgående samarbete med Europa och övriga delar av världen där demokrati råder. En dylik omprövning bör bl.a. innebära att den nuvarande tillståndslagstiftningen inom området bör bytas ut mot en lagstiftning som medför anmälningsplikt under affärens gång för svenska företag i försvarsmaterielbranschen.
Utskottet är vidare av uppfattningen att nuvarande bestämmelse med innebörden att svensk försvarsindustri endast får utveckla vapen som det svenska försvaret har behov av tas bort. För att hindra missbruk av vapenexport är det, enligt utskottets förmenande, till fyllest att lagstiftningen utgår från följande tre grundläggande kriterier: vapen får ej säljas till krigförande land; handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas; handel med stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna skall vara förbjuden.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen för riksdagen framlägga förslag till ny lagstiftning med angiven inriktning. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrks yrkandena 6 och 7 i motion 1992/93:U408 (nyd).
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande krigsmateriellagstiftningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 lyder "Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd)." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det inledda försvarsindustriella samarbetet inom Norden, såväl multilateralt som bilateralt, intensifieras och utvidgas. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande försvarsindustriellt samarbete att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför (mom. 2, 4 och 6):
Redovisningen i regeringens skrivelse 1992/93:224 är tunn och anger inte vilken typ av materiel som tillåtits för försäljning till respektive land. Jag anser att regeringen skall lämna minst lika utförliga uppgifter som SIPRI i sin redovisning till riksdagen. Nästa år bör redovisningen innehålla dels en uppdelning av krigsmaterielen i de två klasser den nya lagen anger, dels de tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete.
På sikt bör den svenska krigsmaterielexporten avvecklas. Okontrollerad spridning av svenska vapen är mycket svår att förhindra även med en strikt tillämpning av de svenska reglerna. Det är väl dokumenterat att svenska vapen används i krig. Således underbygger svensk vapenexport den mängd väpnade konflikter som pågår runt om i världen; konflikter som orsakar död, förstörelse, flyktingströmmar och annat ohyggligt mänskligt lidande.
Den kraftiga nedbantningen av svensk krigsmaterielindustri som följer av stoppet för vapenexporten måste, enligt min mening, staten ta ansvar för. Omställningsfonder behövs vilka bör finansieras genom att de krigsmaterielexporterande företagen avsätter minst 2 % av exportens värde.
Med regeringens goda minne säljs vapen till stater som allvarligt bryter mot de mänskliga rättigheterna, befinner sig i väpnad konflikt, är politiskt instabila och/eller tenderar att sprida de svenska vapnen till konfliktfyllda områden. De länder Vänsterpartiet i sina motioner framhållit är Indonesien, Indien, Pakistan, Singapore, Malaysia och Thailand. Vi kräver stopp för försäljning till dessa länder och ser med oro på tendenserna till ytterligare vapenexportsamarbete med t.ex. Indonesien. Av samma orsak kräver vi att Turkiet inte heller i fortsättningen godkänns som köpare av svensk krigsmateriel.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under momenten 2, 4 och 6 borde ha hemställt:
2. beträffande regeringens redovisning av krigsmaterielexporten att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U24 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen av svensk krigsmaterielexport,
4. beträffande generella begränsningar av krigsmaterielexporten att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf633 yrkande 2 och 1992/93:U24 yrkandena 9--11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av den svenska krigsmaterielexporten,
6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och områden att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U604 yrkande 6, 1992/93:U611 yrkande 4 samt 1992/93:U24 yrkandena 1--8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Pakistan, Indien, Singapore, Malaysia, Thailand och Turkiet.
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1 2. Skrivelsen 1 3. Motionerna 1 3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1 3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:224 2 4. Utskottet 3 4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 3 4.1.1 Tidigare lagstiftning 3 4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993 3 4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992 4 4.2 Redovisningsfrågor m.m. 5 4.2.1 Motionerna 5 4.2.2 Utskottets överväganden 5 4.3 Lagstiftningsfrågor 6 4.3.1 Motionerna 6 4.3.2 Utskottets överväganden 6 4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m. 6 4.4.1 Motionerna 6 4.4.2 Utskottets överväganden 7 4.5 Försvarsindustriellt samarbete 7 4.5.1 Motionen 7 4.5.2 Utskottets överväganden 8 4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och områden 8 4.6.1 Motionerna 8 4.6.2 Utskottets överväganden 9 4.7 Hemställan 10 5. Reservationer 11 1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 11 2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5) 12 6. Meningsyttring av suppleant 12