Krigsmaterielexport
Betänkande 1991/92:UU1
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU01
Krigsmaterielexport
Innehåll
1991/92 UU1
Sammanfattning
Betänkandet behandlar regeringens skrivelse 1990/91:163 om den svenska krigsmaterielexporten samt motioner som väckts dels under allmänna motionstiden 1991, dels med anledning av nämnda skrivelse.
Skrivelsen
Regeringen har med skrivelse 1990/91:163 lämnat riksdagen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1990. I skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller för tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll krigsmaterielinspektören (KMI) har.
I skrivelsen konstateras att den svenska tillverkningen, försäljningen och exporten av krigsmateriel kontrolleras av statsmakterna.
Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1989:504) och förordningen (SFS 1983:1036, ändrad senast 1989:565) i samma ämne.
I Sverige råder sedan länge ett generellt förbud mot export av krigsmateriel. Regeringen kan enligt skrivelsen dock medge undantag från förbudet. Att en utförsel på detta sätt tillåts har sin grund i vår säkerhetspolitik och den därav betingade nödvändigheten att kunna upprätthålla en hög självförsörjningsgrad avseende krigsmateriel.
Enligt utförsellagen krävs tillstånd till utförsel av varor som utgör krigsmateriel. Tillstånd krävs vidare för att till någon utom riket upplåta eller överlåta tillverkningsrätt avseende krigsmateriel samt att utveckla krigsmateriel åt någon i utlandet. Bestämmelser om vad som avses med krigsmateriel finns i den nyssnämnda förordningen.
Beslut i ärenden rörande dispens från utförselförbudet fattas av regeringen. Regeringsärendena bereds av KMI. Nära samråd sker därvid med utrikesdepartementets politiska avdelning, försvarsdepartementet och i vissa fall med industridepartementet. Utrikeshandelsministern har bemyndigats att pröva utförselärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt.
Riksdagen fastställde år 1971 (prop. 1971:146, UU21, rskr.343) de riktlinjer som skall ligga till grund för tillståndsprövningen. Riktlinjerna har sedermera bekräftats genom godkännandet av proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196, UU26, rskr. 345).
Det är enligt skrivelsen inte möjligt att utforma riktlinjer för tillståndsprövningen så att alla svårigheter i tillämpningen kan undanröjas. Det är därför naturligt att prövningen av de enskilda tillståndsärendena tillmäts särskild betydelse. Enligt 10kap. 6§ regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa utförselärenden rörande krigsmateriel är av den arten att överläggning med nämnden skall äga rum. Även om sådana överläggningar inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att prövningen av vissa enskilda dispensärenden ges en bredare förankring. Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av propositionen (1984/85:82) om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).
Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Den höll år 1990 tio sammanträden. Nämnden har till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor.
Alla principiellt viktiga ärenden görs till föremål för samråd inom nämnden. Dess månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena. Nämnden ersätter dock inte utrikesnämnden i sådana ärenden som regeringen enligt regeringsformen har att överlägga med utrikesnämnden om.
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredning av ärenden rörande klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt tekniskt-vetenskapligt råd med företrädare för flera olika institutioner, som äger kunskap om teknologins tillämpning på civila resp. militära områden. Under år 1990 höll rådet sex sammanträden.
I nyss nämnda proposition (1984/85:82) uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna riksdagen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom skulle riksdagen förses med en samlad information om krigsmaterielexporten samtidigt som underlag skulle ges för en bredare allmän debatt.
I enlighet härmed har regeringen sedan år 1985 förelagt riksdagen en årlig skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
I en bilaga till skrivelsen lämnas statistik för krigsmaterielexporten under 1990. Av redovisningen framgår bl.a. att utförseltillstånd för försåld krigsmateriel under år 1990 lämnats till ett värde av 2980 milj.kr. jämfört med 7247 milj.kr. under år 1989. Detta innebär räknat i 1968 års priser en minskning med 60%. År 1989 skedde i motsats härtill en ökning med 6,5% och år 1988 med 14,4%, allt räknat i 1968 års priser.
Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1990 uppgick enligt skrivelsen till 3327 milj.kr. mot 6006milj.kr. under år 1989. I 1968 års priser motsvarar detta en minskning med 46,5 %. Värdet av krigsmaterielexporten för år 1990 ligger därmed på samma nivå som under början av 1980-talet. Det framgår vidare av redovisningen att krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport för år 1990 uppgår till 0,98 % mot 1,81 % för år 1989.
I bilagan ges även redogörelser bl.a. för krigsmaterielexportens fördelning på produkthuvudområden och fördelningen av exporten på regionala och enskilda länder.
En inhemsk försvarsindustri har enligt skrivelsen fördelar från beredskaps- och underhållssynpunkt och är av värde när det gäller att tillhandahålla vapensystem och avancerad militärteknologi som är väl anpassade till svenska villkor. Härom råder enligt skrivelsen bred enighet. Det svenska försvaret har emellertid hittills inte ansetts vara en tillräcklig avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos svensk försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer med ibland långa och oregelbundna mellanrum. En viss export har därför bedömts som nödvändig för att svensk försvarsindustri skall kunna behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens. Regeringen tillsatte i juni 1988 en parlamentarisk utredning för att närmare belysa dessa förhållanden, utredningen om krigsmaterielexporten (dir. 1988:41). Utredningen har haft i uppdrag att analysera sambandet mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose kravet på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning av krigsmateriel och denna industris beroende av exportmöjligheter. Den skulle även utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt pröva behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten och i förekommande fall formulera förslag till sådana ändringar. Utredningen avgav i februari 1990 sitt betänkande Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU 1989:102). Betänkandet har remissbehandlats.
I juni 1988 fick även en särskild utredare i uppdrag att se över krigsmaterielbegreppet, utredningen om krigsmaterielbegreppet (dir. 1988:42). Översynen avsåg dels nuvarande krigsmaterielförteckning, dels principerna för klassificeringen. Utredaren avgav i oktober 1989 sitt betänkande Begreppet krigsmateriel (SOU 1989:66). Även detta betänkande har remissbehandlats.
Regeringen avser att under nästa riksmöte återkomma i frågan om ny lagstiftning på krigsmaterielområdet på grundval av bl.a. dessa utredningar.
I slutet av mars 1990 hölls i Stockholm en konferens till vilken samtliga krigsmaterieltillverkare inbjöds. Under denna gavs en orientering till försvarsindustrin och krigsmaterielpolitiken samt om de nyss nämnda utredningarna.
En särskild handbok utgavs av KMI i december 1988 till ledning för dem inom försvarsindustrin och hos statliga myndigheter som har befattning med ärenden rörande tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar nu gällande regelverk och handläggningsordning för tillståndsärenden.
Motionerna
1990/91:U18 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länder som brutit mot svenska vapenexportregler för en bestämd tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk krigsmateriel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagförslaget rörande krigsmateriel bör läggas under hösten 1991.
1990/91:U402 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att regeringen tar initiativ till och tillsätter en nordisk kommission för utvärdering av det övergripande samhällsansvaret i samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna enligt de i motionen framförda principerna, 2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar om krigsmaterielexporten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt genom att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges representation i nämnden, 5. att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk vapenexport, inkl. licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag, 6. att riksdagen beslutar att militär materiel av svenskt ursprung inte kan försäljas till stater som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt, inom eller utom landet, eller stater som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller som hålls kvar där, efter att striderna upphört, undantaget om närvaron är en följd av beslut i Förenta nationerna, 7. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag rörande krigsmateriel under våren 1991, 8. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om exportrestriktioner av produkter som kan användas vid framställning av kemiska vapen, under våren 1991, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att helt avbryta svensk vapenexport, enligt direktiv 1988:41 och utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU1.
1990/91:U414 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att försvarsmaterielindustrins exportregler fastställs. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fö202.
1990/91:U420 av Torgny Larsson och Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.
1990/91:U424 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsmaterielexporten.
1990/91:U426 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till en femårig avvecklingsplan för vapenexporten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten inte bör acceptera samarbetsavtal (joint venture-avtal) mellan svensk försvarsindustri och utländska vapenindustrier. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N312.
1990/91:U427 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud mot export av krigsmateriel, samt att en plan för avveckling av krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas fram, 2. att riksdagen begär att regeringen skall planera och förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri, 3. att riksdagen begär att regeringen till dess att krigsmaterielexporten är avvecklad skall föreslå skärpt lagstiftning så a) att riktlinjerna för krigsmaterielexport skärps, b) att export vid samarbetsavtal mellan svensk och utländsk krigsindustri underställs de svenska exportreglerna, c) att riktlinjerna utökas så att krigsmateriel inte skall kunna säljas till "stat med militära styrkor, som är engagerad i stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört", d) att inte reglerna om export av "följdleveranser" får urholkas i enlighet med vad som beskrivs i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stater som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får komma i fråga för ytterligare inköp av svenska vapen under de följande tio åren, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att öppenheten i redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten utökas på det sätt som anges i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste verka internationellt för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U602 av Eva Goes m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i enlighet med socialdemokratiska kongressens beslut avbryta all export av krigsmateriel till Indonesien.
1990/91:U629 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige omedelbart bör avbryta sin vapenexport till Indonesien.
1990/91:U637 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att exporten av krigsmateriel till Indonesien skall upphöra helt till dess att Östtimors rätt till självbestämmande säkrats.
1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklandet av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U668 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige omgående skall stoppa all utförsel av krigsmateriel till de krigförande parterna, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande regler under FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med krigsmateriel och substanser och komponenter som kan användas för tillverkning av ABC-stridsmedel.
Utskottet
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens utveckling under 1990. Tidigare i betänkandet återges en sammanfattning av regeringens skrivelse. Utskottet konstaterar att svenska tillverkares krigsmaterielexport räknat i fasta priser minskat med nära 50% jämfört med 1989 och att värdet av exporten under 1990 ligger på samma nivå som i början av 1980-talet.
I två motioner, U424 (s) och U427 (v), framförs synpunkter på den offentliga redovisningen av krigsmaterielexporten. I båda motionerna anförs att det krävs en större öppenhet om svensk vapenexport, exempelvis beträffande vilken typ av materiel som har sålts till olika stater. Sverige bör enligt motionerna bidra till öppenhet, vilket gynnar avspänning. Vidare föreslås att regeringen redovisar hur stor del av exporten som regleras av slutanvändarintyg resp. intyg om egen tillverkning. Regeringen bör enligt motionerna också redovisa hur många samarbetsavtal med rätt till vidareexport till stater förbjudna för svensk vapenexport som tecknats.
Utskottet delar uppfattningen att den offentliga redovisningen av krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt. Utskottet finner att de redogörelser för krigsmaterielexporten som lämnas genom regeringens årliga skrivelse i ärendet uppfyller de krav som kan ställas. Enligt vad utskottet erfarit är regeringens redovisning av svensk krigsmaterielexport mer öppen jämfört med vad som gäller i flertalet övriga europeiska länder. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.
Utskottet noterar att regeringen i årets skrivelse är mer utförlig än tidigare år i sin redovisning på vissa punkter, bl.a. beträffande krigsmaterielexportens uppdelning på kategorier av vapenslag.
Som framgår av regeringens skrivelse och som redogörs för senare i betänkandet har frågorna kring utlandssamverkan på krigsmaterielområdet behandlats i en utredning (SOU 1989:102). Förslag därom kommer att avhandlas i den proposition om ny krigsmateriellag som regeringen avser förelägga riksdagen 1991/92. Det kan då finnas anledning att återkomma till frågan om öppenhet i redovisningen om svensk krigsmaterielexport.
Med det ovan anförda får motion U424 (s), berörd del och yrkande 5 i motion U427 (v) anses besvarade.
Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får utskottet föreslå att riksdagen lägger den till handlingarna utan erinran.
I ett antal motionsyrkanden framförs förslag som syftar till en avveckling av svensk krigsmaterielexport. I yrkande 2 i motion U402 (mp), yrkande 1 i motion U426 (mp) och yrkande 1 i motion U427 (v) föreslås en femårig avvecklingsplan för vapenexporten och i yrkande 9 i motion U402 (mp) anförs att förslag om att helt avbryta svensk vapenexport bör framläggas för riksdagen.
Vidare framförs i en rad yrkanden förslag om skärpning av gällande regler och riktlinjer för svensk krigmaterielexport. I motion U402 (mp) yrkande 5 anförs att riktlinjer för svensk vapenexport, inkl. licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag. Samma motions yrkande 7 samt i motion U18 (mp) yrkande 2 anförs att regeringen dröjt med att avlämna förslag till ny lag på området, och lagförslag bör framläggas under våren 1991.
I motion U420 (s) föreslås att lagen om utförsel av krigsmateriel bör skärpas i två avseenden. Dels bör begreppet krigsmaterielexport ersättas med militär export för att understryka att det är mottagarens användning som är avgörande, dels bör enligt motionen samma villkor beträffande slutanvändning m.m. gälla för samarbetsavtal, licensförsäljning och exportavtal. Enligt motionen bör stater som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt -- inom eller utom landet -- inte få köpa vapen från Sverige. Det bör heller inte stater som undertrycker de mänskliga rättigheterna få. I de båda motionerna samt också i motion U402 (mp) yrkande 6 anförs att länder med militära styrkor som är engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i FN, inte heller bör få komma i fråga som köpare av svenska vapen. Dessa villkor bör enligt motionen lagfästas som ovillkorliga hinder för export av militär materiel.
I motion U424 (s), berörd del och motion U427 (v) yrkande 3 framförs liknande förslag, dvs. att riktlinjerna för vapenexport bör lagfästas och utökas med ett förbud att sälja krigsmateriel till stat med militära styrkor som är eller har varit engagerade i strider utanför det egna territoriet, med undantag för styrkor med FN-uppdrag. Motionärerna kräver en skärpt skrivning av riktlinjerna vad gäller mänskliga rättigheter. I motionerna yrkas vidare på att förslag om att liberalisera den svenska vapenexportpolitiken med avseende på följdleveranser bör avvisas. Härutöver yrkas på att alla former av svensk krigsmaterielexport till stater som är stängda för direkt svensk export bör avvisas. Samma regler bör gälla vid samarbetsavtal som vid "vanlig" krigsmaterielexport, dvs. exporten skall godkännas av Sveriges regering utifrån de av Sveriges riksdag beslutade och lagfästa riktlinjerna.
Samarbetsavtal berörs också i yrkande 2 i motion U426 (mp) vari yrkas att staten inte bör acceptera samarbetsavtal mellan svensk försvarsindustri och utländska vapenindustrier.
I motion U414 (m) anges att rimliga regler för krigsmaterielexporten är en förutsättning för en livskraftig försvarsindustri, vilken i sin tur är en förutsättning för att försvaret skall kunna få tillgång till de resurser man behöver. Motionärerna konstaterar att utredningarna Begreppet krigsmateriel (SOU 1989:66) och Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU1989:102) ännu inte lett till förslag från regeringen. Detta är enligt motionen olyckligt, och regeringen bör snarast lämna förslag till riksdagen i denna fråga.
Med anledning av yrkandena rörande riktlinjer och lagstiftning om svensk krigsmaterielexport samt frågan om avveckling vill utskottet framföra följande. Regeringen tillsatte den 22 juni 1988 en utredning om krigsmaterielexporten och en om krigsmaterielbegreppet. Såväl krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) som krigsmaterielbegreppsutredningen (SOU1989:66) har avlämnat sina betänkanden till regeringen, och remissbehandlingen är avslutad. KMU har haft till uppgift att analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, att utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet och prova behovet av ändringar i nu gällande regler. Vidare hade utredningen till uppgift att göra en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten.
Utskottet konstaterar att arbetet med en proposition om krigsmaterielexporten som avses täcka in båda de nämnda utredningarnas förslag för närvarande pågår inom regeringskansliet. Det är inom ramen för propositionsarbetet också bl.a. fråga om vissa kompletterande utredningar beträffande neutralitetsreglerna, den konstitutionella arbetsfördelningen mellan riksdag och regering och beträffande vissa förvaltningstekniska frågor. Såsom tillkännagivits av utrikeshandelsminister Gradin i riksdagen planerar regeringen att lägga fram en proposition för riksdagen under riksmötet 1991/92.
Mot bakgrund av att de förslag som framförs i de olika motionsyrkandena är föremål för ett nu pågående utrednings- och propositionsarbete finner utskottet inte anledning att göra några närmare uttalanden om förslagen. Utskottet konstaterar att frågorna om regler och riktlinjer för svensk krigsmaterielexport inkl. frågan om samarbetsavtal kommer att behandlas i riksdagen i anslutning till behandlingen av den planerade propositionen.
Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion U402 (mp), motionerna U420 (s) och U424 (s), berörd del, yrkandena 1 och 2 i motion U426, yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v) och yrkande 2 i motion U18 (mp). Motion U414 (m) angående vikten av att försvarsmaterielindustrins exportregler fastställs får anses besvarad med vad utskottet anfört.
I motion U427 (v) yrkande 2 begärs att regeringen skall planera och förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri.
I utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU1 angavs att ökade krav kommer att ställas på försvarsindustrin när det gäller strukturrationalisering och formatanpassning. Vidare ansåg utskottet att åtgärder från offentlig sida för att underlätta strukturomvandling och omställning till civil produktion liksom sysselsättningsskapande åtgärder kan komma att aktualiseras. Denna uppfattning kvarstår.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågorna om försvarsindustrins omstrukturering bl.a. behandlas i den ovannämnda krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) och i försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8. Utredningen, KMU, ansåg att man i omstruktureringsarbetet borde använda traditionella medel genom arbetsmarknads-, utbildnings-, industri- och regionalpolitik. Utredningen tog avstånd från omställning av försvarsindustrin på administrativ väg, t.ex. genom omställningsfonder. Samtidigt angav utredningen att staten som dominerande beställare och köpare av svensk krigsmateriel och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, varför staten måste ha en god beredskap att gå in med olika utbildnings- och regionalpolitiska åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. I försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8 redovisas bl.a. den av riksdagen uttryckta hållningen att det i första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva strukturera sin verksamhet utifrån marknadens villkor.
Ett exempel på den omstrukturering som för närvarande pågår är sammanslagningen av de två största krigsmaterieltillverkande företagen i Sverige, AB Bofors och FFV Ordnance.
Utskottet har inte anledning att erinra mot vad som framförts i försvarsutskottets betänkande. Med hänvisning till att krigsmaterielexportutredningens förslag är föremål för beredning i regeringskansliet finner utskottet inte anledning att nu kommentera utredningen i denna del.
Med det ovan anförda anser utskottet att yrkande 2 i motion U427 (v) är besvarat.
I yrkande 2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och yrkande 2 i motion U637 (s) förordas att Sveriges export av krigsmateriel till Indonesien avbryts, mot bakgrund av Indonesiens politik vad gäller Östtimor.
I utskottets betänkande 1990/91:UU1 konstaterades att den utförsel av krigsmateriel som skett till Indonesien under senare år endast avsett reservdelar och liknande utrustning. Utförseln ansågs ha skett i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att någon ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker till Indonesien inte ägt rum. Utskottet noterar att enligt den statistik över krigsmaterielexporten som återges i skrivelsen 1990/91:163 har ingen export av krigsmateriel till Indonesien ägt rum under 1990. När det gäller framtida ställningstaganden beträffande tillstånd till export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lagar har att lämna tillstånd. Till ledning för regeringens avgöranden finns, som framgår bl.a. av regeringens skrivelse, de riktlinjer som godkänts av riksdagen.
Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare uttalanden beträffande krigmaterielexport till Indonesien utan avstyrker yrkande 2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och yrkande 2 i motion U637 (s).
Yrkande 12 i motion U668 (mp) berör den svenska krigsmaterielexporten i anslutning till kriget i Persiska viken. I motionen anges att Sverige skall stoppa all utförsel av krigsmateriel till de krigförande parterna.
Frågan om utförsel av svensk krigsmateriel till krigförande länder vid Persiska viken har berörts bl.a. i en offentlig utfrågning den 19 mars 1991 i konstitutionsutskottet av krigsmaterielinspektören Sven Hirdman samt i svar den 5 mars 1991 i riksdagen av utrikeshandelsminister Anita Gradin på frågor om detta ämne.
Utrikeshandelsminister Gradin anförde sammanfattningsvis att de sanktionsåtgärder som FNs säkerhetsråd beslutat om gentemot Irak föranleddes av ett mycket grovt folkrättsbrott. De permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna har varit eniga eller -- vad gäller Kina -- inte motsatt sig FN-besluten. Sverige är inte neutralt i denna konflikt och har stött säkerhetsrådets samtliga resolutioner beträffande Iraks invasion i Kuwait. De utrikes- och säkerhetspolitiska skälen mot export gör sig därför inte gällande på samma sätt i fråga om fortsatt tillståndsgivning till våra traditionella mottagarländer. Efter samråd med de partier som är företrädda i utrikesnämnden har regeringen medgett att vapenexporten till Sveriges traditionella mottagarländer bland de stater som ingår i FN-koalitionen får fortsätta, men varje ärende skall som tidigare prövas för sig.
Vidare angav utrikeshandelsministern att Sverige genom FN-medlemskapet är skyldigt att följa de beslut som FNs säkerhetsråd fattar rörande internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets resolution 678 den 29 november 1990 är här direkt tillämplig. I denna resolution bemyndigar säkerhetsrådet de stater som samarbetar med Kuwaits regering att använda alla nödvändiga åtgärder för att förmå Irak att lämna Kuwait samt uppmanar alla medlemsstater att lämna lämpligt stöd till dessa stater. Regeringen har funnit att fortsatt tillståndsgivning till traditionella mottagarländer av svensk krigsmaterielexport står i överensstämmelse med denna resolution. Däremot har Sverige inte sänt väpnade truppstyrkor till Persiska viken.
Krigsmaterielinspektör Sven Hirdman gav i utfrågningen i konstitutionsutskottet besked om att Sveriges vapenexport till traditionella mottagarländer bland de stater som ingår i FN-koalitionen får fortsätta samt angav en motivering som principiellt överensstämmer med den utrikehandelsministern angett.
Utskottet har ingen erinran mot den svenska hållningen som den återges ovan beträffande krigsmaterielexporten i anslutning till Gulfkriget. Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U668 (mp).
I yrkande 1 i motion U402 (mp) anges att regeringen skall tillsätta en nordisk kommission för utvärdering av det övergripande samhällsansvaret i samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna. I motionen förordas bl.a. att kommissionen bör göra en övergripande samhällsmoralisk utvärdering av vapenaffärerna.
Utskottet konstaterar att medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport framlades 1988 (SOU 1988:15). Enligt direktiven skulle kommissionen bl.a. "i ett sammanhang skapa största möjliga klarhet kring de händelser, som sedan år 1970 gett upphov till uppgifterna om olaglig svensk vapenexport" samt redovisa i vilket skede och med vilkas medverkan som avsteg från givna regler skett. Kommissionen hade även "möjlighet att ta upp varje fråga eller aspekt som den anser bör belysas för fullgörandet av sitt uppdrag, bl.a. beslutsordning och kontrollprinciper".
Den tidigare i betänkandet nämnda krigsmaterielexportutredningen, KMU, har haft medborgarkommissionens rapport som ett viktigt element i utarbetandet av det betänkande som för närvarande är föremål för bearbetning inför att proposition skall framläggas för riksdagen.
Utskottet konstaterar att alla brott mot svensk lagstiftning skall bli föremål för rättslig prövning. Det finns flera exempel på att rättsprocesser mot enskilda personer inletts under senare tid med anledning av misstanke mot brott mot reglerna för krigsmaterielexport.
Utskottet anser inte att några ytterligare omständigheter tillkommit under senare tid som skulle motivera inrättandet av en ny undersökningskommission av det slag som angivits i motion U402.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U402 (mp).
I yrkande 4 i motion U427 (v) föreslås att stater som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får komma i fråga för ytterligare inköp under de följande tio åren. I yrkande 1 i motion U18 (mp) förordas att länder som brutit mot svenska vapenexportregler för en bestämd tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk krigsmateriel.
Utskottet vill med anledning härav erinra om principen att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel inte längre skall komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige (prop.1987/88:154, UU1987/88:30). Gällande regler kan således sägas vara strängare än den tioårsgräns som föreslagits i ett av de nämnda yrkandena.
Med det ovan anförda föreslår utskottet att yrkande 4 i motion U427 (v) och yrkande 1 i motion U18 (mp) avstyrks.
I yrkande 3 i motion U402 (mp) föreslås att samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar om krigsmaterielexporten.
Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkande 1990/91:UU1. Utskottet uttalade då att utskottet för sin del inte har någon invändning att så blir fallet men anser inte att riksdagen i förväg bör uttala sig om sammansättningen av kommande regeringsutredningar. Denna bedömning, som utskottet anser baseras på att det är regeringen som tillsätter och utser vilka som skall ingå i utredningar av denna typ, kvarstår.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion U402 (mp).
I yrkande 4 i motion U402 (mp) föreslås att fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt genom att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges representation i nämnden.
Även ett yrkande med denna innebörd behandlades i betänkande 1990/91:UU1. Utskottet uttalade att rådgivande nämnden tillkom för att regeringen skulle ha tillgång till ett forum för löpande samråd i krigsmaterielnämnden utöver utrikesnämnden. Samma partier är företrädda i båda organen. Folkrörelser av olika slag är inte företrädda i nämnden.
Utskottet bedömer det inte heller i detta betänkande vara påkallat med några ytterligare uttalanden i denna fråga utan avstyrker yrkande 4 i motion U402 (mp).
Fyra motionsyrkanden, U427 yrkande 6 (v), U433 yrkande 3 (v), U642 yrkande 6 (mp) och U668 yrkande 13 (mp) berör frågorna om begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln. Motionärerna anser samtliga att Sverige bör verka för sådan begränsning och kontroll, bl.a. i FN. I yrkande 8 i motion U402 (mp) begärs lagförslag under 1991 om exportrestriktioner för produkter som kan användas vid framställning av kemiska vapen. I yrkande 13 i motion U668 (mp) föreslås också att Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande regler under FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med krigsmateriel och substanser och komponenter som kan användas för tillverkning av ABC-stridsmedel.
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella vapenhandeln uppmärksammades mer specifikt bl.a. vid generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och 1982) och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om nedrustning och utveckling (1984).
Vid FNs generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om internationella vapenöverföringar. FNs medlemsländer uppmanas i resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter och till större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar. Generalförsamlingen beslöt genom att anta resolutionen att tillsätta en studie om internationella vapenöverföringar. Ett nordiskt land -- Finland -- medverkar i denna exportstudie som skall förelägga församlingen sin rapport hösten 1991.
Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiske utrikesministern Sjevardnadze vilken understryker behovet av fortsatta kontrollmekanismer avseende den internationella vapenhandeln.
Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning och angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den internationella vapenhandeln. Bland de nya förslag som väckts kan nämnas Canadas om ett internationellt toppmöte om vapenkontroll, vapenhandel och icke-spridning av massförstörelsevapen.
Sverige underströk vid mötet med FNs nedrustningskommission i april 1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN med ett register avseende export och import av vapen och lovade att inkomma till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som under våren överlämnas till riksdagen.
När det gäller begränsning av massförstörelsevapen kan nämnas att Sverige jämte flera andra länder sedan flera år verkat för att förhindra spridning av sådana civila kemiska substanser som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. FNs säkerhetsråd antog 1988 en resolution där medlemsstaterna uppmanas införa strikt exportkontroll för kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen. I en proposition i år (1990/91:97) föreslogs förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte (missiler, kemiska prekursorer samt viss tillverkningsutrustning). Riksdagen godkände propositionen i samband med behandlingen av betänkande 1990/91:UU13.
Utskottet välkomnar att Sverige aktivt verkar för ökad öppenhet och kontroll av vapenhandeln, samt de ansträngningar som görs för att begränsa möjligheterna att massförstörelsevapen inkl. kemiska vapen kommer till användning.
Med det ovan anförda får yrkande 8 i motion U402 (mp), yrkande 6 i motion U427 (v), yrkande 3 i motion U433 (v), yrkande 6 i motion U642 (mp) och yrkande 13 i motion U668 (mp) anses besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1990/91:163 till handlingarna,
2. beträffande regeringens redovisning av krigsmaterielexporten att riksdagen förklarar berörd del av motion 1990/91:U424 och yrkande 5 i motion 1990/91:U427 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten att riksdagen avslår yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion 1990/91:U402, motion 1990/91:U420, berörd del av motion 1990/91:U424, yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U426, yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U427 och yrkande 2 i motion 1990/91:U18 samt förklarar motion 1990/91:U414 besvarad med vad utskottet anfört, men. 1 (v)
4. beträffande omstrukturering av försvarsindustrin att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U427 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U602, yrkande 1 i motion 1990/91:U629 och yrkande 2 i motion 1990/91:U637, men 2. (v)
6. beträffande krigsmaterielexport i anslutning till kriget vid Persiska viken att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1990/91:U668,
7. beträffande åtgärder vid brott mot regler för svensk krigsmaterielexport att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U402, yrkande 4 i motion 1990/91:U427 och yrkande 1 i motion 1990/91:U18,
8. beträffande sammansättningen vid kommande utredningar att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U402,
9. beträffande representation i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U402,
10. beträffande den internationella vapenhandeln och massförstörelsevapen att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1990/91:U402, yrkande 6 i motion 1990/91:U427, yrkande 3 i motion 1990/91:U433, yrkande 6 i motion 1990/91:U642 och yrkande 13 i motion 1990/91:U668 besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 10 oktober 1991
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Bengt Silfverstrand (s) och Barbro Sandberg (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
1. Regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten (mom. 3)
Bertil Måbrink (v) anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på s.12 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s.13 slutar med "vad utskottet anfört" haft följande lydelse:
Att aktivt verka för fred och avspänning är en grundläggande del i svensk utrikespolitik. Inom ramen för Sveriges ambitioner på nedrustningsområdet bör också strävan att aktivt verka för begränsning och kontroll av vapenhandeln ingå. Avspänning och nedrustning kräver också åtgärder på svensk sida för att vår hållning skall bli trovärdig. Utvecklingen inte minst i samband med kriget i Persiska viken har visat att vapenexporten starkt underblåser konflikter och fredlig konfliktlösning försvåras. Härtill kommer att det inte längre finns tillräckligt starka försvarspolitiska motiv för att med hjälp av vapenexporten upprätthålla en stor inhemsk krigsindustri. Mot denna bakgrund bör en omfattande nedskärning av vapenexporten ske med syftet att vapenexporten skall vara helt avskaffad om fem år. Under avvecklingsperioden bör en skärpning av reglerna och riktlinjerna för tillståndsgivning för vapenexport ske. Dessa förslag återges i vänsterpartiets motion U427. Bl.a. bör riktlinjerna lagfästas samt utökas med ett förbud att sälja krigsmateriel till stat med militära styrkor som är eller har varit engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet, med undantag för styrkor som stationerats på FN-uppdrag. Vidare bör riktlinjerna skärpas när det gäller brott mot mänskliga rättigheter. Det bör inte vara möjligt att genom samarbetsavtal med utländsk partner kringgå de svenska bestämmelserna och den svenska bedömningen av möjliga mottagarländer.
Härmed tillstyrks yrkandena 2, 5 och 6 i motion U402 (mp), yrkande 1 i motion U426 samt yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v). Yrkandena 7 och 9 i motion U402, motion U420 (s), berörd del av motion U424 (s), yrkande 2 i motion U426 (mp) samt yrkande 2 i motion U18 (mp) får anses besvarade. Motion U414 (m) avstyrks.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 3 borde ha hemställt : 3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten att riksdagen dels med bifall till yrkandena 2, 5 och 6 i motion 1990/91:U402, yrkande 1 i motion 1990/91:U426 samt yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U427, dels med besvarande av yrkandena 7 och 9 i motion 1990/91:U402, motion 1990/91:U420, motion 1990/91:U424 (delvis), yrkande 2 i motion 1990/91:U426 samt yrkande 2 i motion 1990/91:U18 samt med avslag på motion 1990/91:U414 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Krigsmaterielexport till Indonesien (mom. 5)
Bertil Måbrink (v) anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på s.14 börjar med "I utskottets betänkande" och på s.15 slutar med "i motion U637 (s)" haft följande lydelse:
Indonesien bryter mot folkrätten både när det gäller de mänskliga rättigheterna och annekteringen av Östtimor och Västpapua. Indonesien bör även enligt nu gällande riktlinjer för tillståndsgivning för vapenexport inte komma i fråga som mottagare av svensk vapenexport. Utskottet anser att ingen vapenexport i någon form, således ej heller reservdelar eller följdleveranser, bör äga rum till Indonesien.
Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U629 och yrkande 2 i motion U637.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 5 borde ha hemställt: 5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U629 och yrkande 2 i motion 1990/91:U637 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.