Krigsmaterielexport

Betänkande 1988/89:UU5

Utrikesutskottets betänkande
1988/89 :UU5

Krigsmaterielexport

Skrivelsen

Regeringen har med skrivelse 1987/88:177 lämnat riksdagen en redogörelse
för den svenska krigsmaterielexporten under år 1987. I skrivelsen redovisas
inledningsvis vilka regler som gäller för tillverkning och export av krigsmateriel
och vilken roll krigsmaterielinspektören (KMI) har.

Export av krigsmateriel aktualiserar ständigt problem av principiell
karaktär, och tillståndsprövningen innebär ofta en synnerligen grannlaga
uppgift, heter det bl.a. i skrivelsen. Det är inte möjligt att utforma riktlinjer
för tillståndsprövningen så att alla svårigheter i tillämpningen kan undanröjas.
Det är därför naturligt att prövningen av de enskilda tillståndsärendena
tillmäts särskild betydelse. Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen (RF) skall
regeringen i utrikesärenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden
före avgörandet, om så kan ske. Vissa utförselärenden rörande krigsmateriel
är av den arten att överläggning med nämnden skall äga rum. Riksdagen
beslutade år 1984 vidare att en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor
skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund,
inledde sin verksamhet i februari 1985. Den höll år 1986 nio och år 1987 tio
sammanträden. Nämnden har till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor.
Nämnden sammanträder på kallelse av krigsmaterielinspektören
som också leder sammanträdena. Det ankommer på inspektören
att redovisa samrådet för det föredragande statsrådet.

Nämndens tillkomst har inneburit att det antal ärenden som görs till
föremål för samråd har ökat väsentligt. Nämnden har självfallet inte ersatt
utrikesnämnden i sådana ärenden som regeringen enligt regeringsformen har
att överlägga med utrikesnämnden om. Genom de relativt täta, regelbundna
sammanträdena får den rådgivande nämndens ledamöter en fortlöpande
insyn i regeringens handläggning av frågor som rör krigsmaterielexport.

I en bilaga till skrivelsen lämnas statistik för krigsmaterielexporten under
år 1987. Därav framgår bl.a. att den svenska exporten av krigsmateriel under
år 1987 uppgick till 4 426,6 milj.kr. mot 3 242,9 milj.kr. under år 1986. Detta
innebär en ökning med 31,5% i fasta priser (basår= 1968). Krigsmaterielexportens
andel av den totala varuexporten utgjorde 1,57% mot 1,22% för år
1986. Genomsnittssiffran för den senaste tioårsperioden är 1,13%.

Vad gäller krigsmaterielexportens geografiska spridning konstateras att
Sverige under lång tid sålt krigsmateriel till ett fyrtiotal länder. År 1987 har

1988/89

UU5

1 Riksdagen 1988189. 9sami. Nr5

leveranser skett till 40 stater. Till fem av dessa har dock uteslutande jakt- och
sportskyttevapen och/eller ammunition exporterats. Uppdelat på regioner
dominerar Västeuropa med normalt cirka hälften av leveransvärdet. År 1987
sjönk denna andel något. Norden svarade under 1987 för 22,5% av den
samlade krigsmaterielexporten. Under året steg Asiens andel från 31 till
38%, främst beroende på leveranser av artilleriutrustning till Indien.
Nordamerikas andel steg från 4 till 14 %.

När det gäller krigsmaterielexportens värdemässiga fördelning på olika
huvudområden är vapen och ammunition den helt dominerande kategorin.
Denna kategori omfattar ett brett register av den vapen- och ammunitionstillverkning
som förekommer i Sverige. Även flygmateriel samt ”övrig
materiel”, vilken innefattar bl.a. elektronisk apparatur, är betydelsefulla
exportvaror på den västeuropeiska marknaden.

Motionen

1988/89:U1 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ökad
restriktivitet vid tillståndsgivningen för krigsmaterielexport omgående bör
tillämpas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om krigsmaterielexporten
ges tilläggsdirektiv att presentera en plan för avveckling av svensk
krigsmaterielexport på fem år, med början 1989,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga
riksdagspartier bör vara representerade i utredningen om krigsmaterielexporten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fredsrörelsen
bör vara företrädd i den rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor, i första
hand direkt genom att företrädare för fredsrörelsen utses, i andra hand
genom att också partier med negativ syn på vapenexport ges representation i
nämnden.

I motionstexten framläggs bl.a. statistik som visar på en betydande ökning
av den svenska krigsmaterielexporten under åren 1986 och 1987 samt under
första halvåret 1988. Motionärerna anser att denna statistik inte tyder på
någon restriktivitet i beviljandet av utförseltillstånd. Sveriges fredsrykte har
allvarligt skadats av vapenexporten, heter det i motionen, i vilken också
föreslås att miljöpartiet och vänsterpartiet kommunisterna, som numera har
plats i försvarsutskottet, också borde vara representerade i den rådgivande
nämnden för krigsmaterielexport. I den nyss tillsatta utredningen om
krigsmaterielexporten bör i första hand fredsrörelsen och i andra hand
partier med negativ syn på vapenexport vara representerade.

Utskottet

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse och den utförselstatistik som
bifogats skrivelsen.

Av statistiken framgår att värdet av krigsmaterielexporten i fasta priser
mer än fördubblats sedan år 1983. Dennas andel av totalexporten har under
den senaste tioårsperioden varierat mellan ca 0,8 och 1,6%. Fördelningen av

1988/89-.UU5

krigsmaterielexporten mellan länder har varit relativt stabil under tioårsperioden;
omkring hälften har gått till Västeuropa, en tredjedel till Asien och
återstoden till Nordamerika, Latinamerika och Afrika. Ett fåtal länder tar
ensamma emot över 80% av det som exporteras (Indien, Norge, USA,
Österrike, Finland, Pakistan, Danmark, Canada och Västtyskland). Under
1987 var Indien det i särklass dominerande mottagarlandet; landet stod
ensamt för nästan hela den ökning av exportvärdet som skedde mellan åren
1986 och 1987 och tog sistnämnda år emot 40% av vår krigsmaterielexport.

Uppgifterna i motion U1 måste ses mot denna bakgrund. Utan den stora
exportordern till Indien hade krigsmaterielexportens andel av totalexporten
under år 1987 varit ungefär den genomsnittliga för den gångna tioårsperioden,
dvs omkring en procent.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna
utan erinran.

Utskottet vill med anledning av yrkande 1 i motionen anföra följande. De
svenska reglerna för krigsmaterielexport tar framför allt sikte på situationen i
köparländerna och är restriktiva när fråga uppkommer om nya köparländer.
Som framgår av regeringens skrivelse har det under tioårsperioden inte skett
någon ökning av antalet mottagarländer; de var 38 år 1978, ökade till något
över 40 under början av 1980-talet och var 35 under år 1987. Den
volymmässiga ökning som ägt rum hänför sig till ett mycket begränsat antal
länder, bland dem Indien. När ett land bedömts vara helt godtagbart som
mottagarland kräver gällande regler i sig inte någon restriktivitet. Det rör sig
således inte om någon allmän och okontrollerad utvidgning av svensk
krigsmaterielexport.

I sitt betänkande UU 1987/88:30 med anledning av regeringens proposition
1987/88:154 om ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel framhöll
utskottet bl a följande: ”1 väntan på att resultatet av utredningen föreligger
bör gällande riktlinjer och de principer som anges i propositionen tillämpas
restriktivt och i enlighet med vad utskottet här anför.”

Den sittande utredningen om krigsmaterielexporten (Dir. 1988:41) har
bl.a. till uppgift att bedöma möjligheterna att ytterligare begränsa, eller helt
avbryta, den svenska krigsmaterielexporten. I uppdraget ingår också att ge
underlag för en bedömning av om riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport
bör förändras.

Den fråga som behandlas i yrkande 1 i motionen är sålunda föremål för
utredning. Utskottet anser därför inte att det nu bör föreslå något uttalande i
frågan och avstyrker yrkande 1 i motion Ul.

I yrkande 2 i motionen föreslås att utredningen skall få i uppgift att
presentera en plan för avvecklingen av svensk krigsmaterielexport med
början nästa år.

Utredningen skall vara förutsättningslös. Om utredningen skulle komma
fram till att det är möjligt att ytterligare begränsa den svenska krigsmaterielexporten
blir det regeringens sak att ta ställning till frågan om fortsatta
åtgärder. Yrkande 2 i motionen avstyrks därför.

Krigsmaterielutredningen är tillsatt av regeringen, och den skall avge sitt
betänkande till regeringen. Utskottet anser inte att det är riksdagen som skall
avgöra vilken sammansättning utredningen skall ha. Yrkande 3 avslås
därför.

1988/89:UU5

Vad beträffar sammansättningen av den rådgivande nämnden, som berörs
i yrkande 4, vill utskottet erinra att denna nämnd tillkommit för att
regeringen skulle ha tillgång till ett forum för löpande samråd i krigsmaterielärenden
utöver behandlingen i utrikesnämnden av vissa ärenden av större
betydelse. Samma partier är därför företrädda i de båda organen. Folkrörelser
av olika slag är inte företrädda i nämnden. Utskottet anser denna ordning
naturlig och avstyrker därför yrkande 4 i motion Ul. Utskottet vill därtill
erinra om att krigsmaterielutredningen enligt sina direktiv har att se över
nämndens arbetsformer.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1987/88:177 till handlingarna,

2. beträffande tillståndsgivning vid krigsmaterielexport
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U1,

3. beträffande plan för avveckling av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89:U1,

4. beträffande sammansättning av utredningen om krigsmaterielexport att

riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U1,

5. beträffande rådgivande nämnden

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89:U1.

Stockholm den 17 november 1988
På utrikesutskottets vägnar

Pär Granstedt

Närvarande: Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Sture Ericson (s), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Axel
Andersson (s), Inger Koch (m), Bertil Måbrink (vpk), Per Gahrton (mp),
Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Maria Leissner (fp), Lena
Boström (s), Anna Brandoné (s), Sören Norrby (fp) och Siv Ramsell (c).

Reservation

Tillståndsgivning vid krigsmaterielexport m.m. (mom. 2-5)
Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Dennas andel”
och på s. 2 slutar med "nämndens arbetsformer." bort ha följande lydelse:

1988/89:UU5

Exportsiffrorna för det första halvåret 1988 visar på en fortsatt ökning av
vapenförsäljningarna till utlandet.

Denna utveckling är enligt utskottets mening mycket beklaglig. Den äger
rum i ett läge då omvärldens ögon, på grund av de många smuggelaffärerna,
är riktade mot Sverige och den strider mot regeringens uttalanden om
restriktivitet i tillämpningen under den period den sittande utredningen
pågår. Det finns en uppenbar risk att Sveriges rykte som en nation som
strävar efter fred och nedrustning skadas av att vi samtidigt uppträder som
betydande försäljare på den internationella vapenmarknaden.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund yrkande 1 i motion U1 (mp) vari
föreslås att regeringen omgående bör tillämpa ökad restriktivitet vid
tillståndsgivning för krigsmaterielexport.

Krigsmaterielutredningen har till uppgift att bedöma möjligheterna att
helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten. Utskottet anser att det finns
många skäl som talar för att utredningen kommer fram till ståndpunkten att
den svenska krigsmaterielexporten kan och bör avvecklas. Det är därför
följdriktigt att utredningen också, såsom föreslås i motion U1 (mp),
presenterar en plan för en avveckling av svensk krigsmaterielexport.
Utskottet tillstyrker motionens förslag i detta avseende.

Det finns enligt utskottets åsikt ingen anledning att inte samtliga de i
Sveriges riksdag invalda partierna också skall vara företrädda i krigsmaterielutredningen.
Vapenexporten spelar en stor roll i den allmänna debatten i
Sverige och är en av huvudfrågorna för miljöpartiet de gröna och för
vänsterpartiet kommunisterna.

Utskottet ansluter sig därför till uppfattningen i motion U1 och föreslår att
riksdagen ger regeringen till känna att samtliga riksdagspartier bör vara
representerade i utredningen.

Av liknande skäl anser utskottet att sammansättningen av den rådgivande
nämnden för krigsmaterielfrågor breddas så att även de grupper och partier
som har en på krigsmaterielexporten kritisk syn blir företrädda i nämnden.
Därmed tillstyrks även yrkande 4 i motion U1 (mp).

dels att utskottets hemställan i punkterna 2-5 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillståndsgivning vid krigsmaterielexport

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U1 som sin
mening ger regeringen till kännavad utskottet anfört,

3. beträffande plan för avveckling av krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89:U1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande sammansättning av utredningen om krigsmaterielexport att

riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89: U1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande rådgivande nämnden

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:UU5

Särskilt yttrande

1988/89:UU5

Rådgivande nämnden

Margaretha af Ugglas (m), Alf Wennerfors (m). Inger Koch (m), Maria
Leissner (fp) och Sören Norrby (fp) anför:

Det är vår uppfattning att samrådet i den rådgivande nämnden kan leda till
oklarhet såväl vad beträffar beslutsansvaret som vad gäller innehav av
information. När samråd av särskilda skäl bör ske, kan det enligt vår
uppfattning bättre äga rum i utrikesnämnden.

Stockholm 1988 16140