Kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter

Betänkande 1988/89:NU11

Näringsutskottets betänkande

1988/89:NU11

Kreditupplysningslagens regler om
beställaruppgifter

1988/89

NU11

Ärendet

I motion 1988/89:N287 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om näringsidkares rätt att få beställaruppgift enligt
kreditupplysningslagen.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker, liksom vid en rad tidigare tillfällen, ett motionsyrkande
om att en näringsidkare skall ha rätt att få beställaruppgift när kreditupplysning
utfärdas om honom. Motionärernas förslag får stöd i en reservation (m,
c, mp).

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet
leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten
eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden
av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
(1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till
ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt
i ekonomiskt hänseende (2 §). En speciell typ av kreditupplysning, för vilken
gäller särskilda skyddsregler, är den s.k. personupplysningen. Med detta
uttryck avses kreditupplysning om enskild person, förutsatt att vederbörande
varken är näringsidkare eller har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet
att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa
verksamhetens ekonomiska ställning. En kreditupplysning som inte utgör
personupplysning brukar kallas företagsupplysning.

En grundläggande regel om integritetsskydd kompletteras i olika hänseenden
av mera detaljerade föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande. Var och
en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt besked om huruvida det i verksamheten finns uppgifter
lagrade om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de har för innehåll
(10 §). Den som avses med en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget
få meddelande om upplysning som har lämnats om honom (11 §).

När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnads- 1

1 Riksdagen 1988/89.17sami. Nr U

fritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd
som upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt
upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas -dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person-skall den omfrågade
på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen
innehåller rörande honom. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang
andra personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.

Tidigare behandling

Motioner om att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift
skulle utsträckas till att gälla även fall då den omfrågade är
näringsidkare har förekommit vid en rad tidigare tillfällen. De har avslagits
av riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1983/84:1, NU 1984/85:5,
NU 1984/85:17, NU 1985/86:13, 1988/89:NU9).

Motionerna i ämnet har två gånger, senast år 1988, blivit föremål för en
omfattande remissbehandling. Remissinstansernas synpunkter vid det senaste
tillfället finns utförligt redovisade i betänkandet 1988/89:NU9. Sammanfattningsvis
gäller att motionärernas förslag då tillstyrktes av datainspektionen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges
köpmannaförbund men avstyrktes av övriga remissinstanser. Dessa var
kreditupplysningsföretagen Upplysningscentralen UC AB och Esselte Soliditet
AB samt Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges föreningsbankers förbund, Finansbolagens förening, Sveriges advokatsamfund,
Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund,
Grossistförbundet Svensk handel och Tjänstemännens centralorganisation.

Utskottet konstaterade år 1988 liksom tidigare att två intressen, som båda
kan anses legitima, står mot varandra i det aktuella fallet. Det gäller å ena
sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra
sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet
som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda
dispositioner. Utskottets slutsats blev på nytt att den nuvarande ordningen
representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Integritetsskyddsintresset
ansågs då, i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen,
gälla de personer som är föremål för kreditupplysningar. Men
det kan också, tilläde utskottet, betraktas som en form av integritetsskydd att
upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende
kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär
upplysning om.

För första gången avgavs år 1988 en reservation (m, c, mp) till förmån för
motionärernas förslag. Reservanternas argument anförs i den nu föreliggande
motionen som motivering för att riksdagen borde uttala sig för en
lagändring (se nästa avsnitt).

Motionen

Vid avvägningen mellan de olika intressen som står mot varandra i detta fall,
måste, säger motionärerna, integritetsskyddet och den enskilde näringsidka -

1988/89:NU11

rens rättssäkerhet tillmätas den största betydelsen. Den olust som många nu
känner när de blir föremål för anonyma förfrågningar väger mycket tyngre än
de temporära relationsstörningar som under en övergångstid möjligen skulle
uppstå i enstaka fall efter införandet av en regel om obligatorisk beställaruppgift
även när kreditupplysningen gäller en näringsidkare. Det finns ingen
anledning till att en enskild person som är näringsidkare skall ha ett sämre
integritetsskydd än vad kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare.

Utskottet

Enligt en bestämmelse i kreditupplysningslagen skall den som avses med en
personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt
upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna
innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en
personupplysning utan om en s.k. företagsupplysning. Han skall då få
meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom.
Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att
lämna.

I motion 1988/89:N287 (c) förespråkas en lagändring innebärande att
kravet på beställaruppgift utvidgas till att också gälla för upplysningar om
näringsidkare.

Såsom har redovisats i det föregående tog riksdagen den 15 december 1988
ställning till en motion av samma innebörd. Något nytt i sak har inte inträffat
sedan dess. Alltjämt är frågan vilken avvägning som skall göras mellan två
intressen, vilka båda får anses legitima.

Utskottet står kvar vid sin nyligen uttryckta uppfattning och avstyrker
således motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1988/89:N287.

Stockholm den 7 februari 1989
På näringsutskottets vägnar

Hadar Cars

Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke
Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall
(m), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Roland Larsson (c), Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s), Arne Gadd (s), Sven-Åke Nygårds (s), Isa
Halvarsson (fp), Karl Hagström (s) och Karin Nilsson (vpk).

1988/89: NU 11

Reservation

1988/89: NU 11

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt en (= utskottet) anses legitima.

Utskottet anser liksom motionärerna att integritetsskyddet och den
enskilde näringsidkarens rättssäkerhet måste tillmätas avgörande betydelse
vid denna avvägning. En enskild person som är näringsidkare bör få åtnjuta
samma integritetsskydd som kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare.
Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en lagändring i
enlighet med vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1988/
89:N287 (c) bli tillgodosedd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N287 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

gotab 16853, Slockholm 1989