Kreditupplysningslagen

Betänkande 1989/90:NU34

Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU34

Ärendet

I två motioner framställs yrkanden om ändringar — i två olika
avseenden — i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Sammanfattning

I motionerna framförs två önskemål rörande kreditupplysningslagen.
Personer som är styrelseledamöter etc. i företag skulle inte betraktas
som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom
ägande eller andra ekonomiska åtaganden. En näringsidkare skulle få
rätt till beställaruppgift när kreditupplysning utfärdas om honom.
Förslagen avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (m, fp, c,
mp resp. m, c, mp).

Motionerna

Yrkanden

De båda motioner som behandlas här är

1989/90:N238 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kreditupplysningslagen.

1989/90:N320 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
om sådan ändring i kreditupplysningslagen att alla personer, oavsett
om de är privatpersoner eller näringsidkare, vid omfrågningar erhåller
uppgift om vem som begär uppgifterna.

Motivering

I ett meddelande om en kreditupplysnings innehåll till den som
upplysningen avser bör, sägs det i motion 1989/90:N238 (c), även när
denne är näringsidkare ingå uppgift om vem som har begärt upplysningen.
Beställaren skall rimligen kunna stå för sin beställning. Vidare 1

1989/90

NU34

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 34

borde av en kreditupplysning framgå i vilken egenskap vederbörande
är omfrågad. Kreditupplysningslagen borde kompletteras så att en
skiljelinje klart kan dras mellan personligt ekonomiskt engagemang
ach sådana engagemang i företag som inte är förknippade med ägande
och ekonomiska åtaganden. Under nuvarande förhållanden kan en
persons kreditvärdighet komma att bedömas på särskilt sätt om många
har begärt upplysningar om honom, även om frågorna och redovisningarna
endast har gällt ledamotskapet i en styrelse. Lagen bygger,
säger motionärerna, uppenbarligen på uppfattningen att en näringsidkare
som omfrågas skulle känna sig så kränkt att han inte vill ha några
förbindelser med den som frågar om honom. I dagens samhälle som
präglas av konkurrens måste, anförs det, ett sådant synsätt anses
förlegat. Att den omfrågade inte får kännedom om vem som begär
upplysningen ger rum för spekulationer och missförstånd.

Gällande bestämmelser m.m.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att
kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga
integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande
upplysningar. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
(1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som
lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller
vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende (2 §). En speciell typ
av kreditupplysning, för vilken gäller särskilda skyddsregler, är den s.k.
personupplysningen. Med detta uttryck avses kreditupplysning om
enskild person, förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller
har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om
hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska
ställning. En kreditupplysning som inte utgör personupplysning
brukar kallas företagsupplysning.

En grundläggande regel om integritetsskydd kompletteras i olika
hänseenden av mera detaljerade föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande.
Var och en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet fa skriftligt besked om huruvida det i
verksamheten finns uppgifter lagrade om honom och, om det finns
sådana uppgifter, vad de har för innehåll (10 §). Den som avses med
en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande
om upplysning som har lämnats om honom (11 §). När personupplysning
lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt tillställas
ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som
upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt
upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person
lämnas — dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person —
skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter
som upplysningen innehåller rörande honom.

1989/90: NU34

Med näringsidkare skall — enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155
s. 140) — i kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra
lagar förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk
natur. Beträffande de personer som i lagen likställs med näringsidkare
anförs det i motiven:

Till personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet bör
till en början hänföras sådana som har ett väsentligt ekonomiskt
intresse i verksamheten, t.ex. delägare i handelsbolag eller kommanditbolag,
aktieägare i fåmansbolag samt aktieägare som har en större post
aktier i annat aktiebolag. Hit hör också de som har en ledande
ställning i ett företag som styrelseledamot, verkställande direktör eller
på annat sätt. I vissa fall kan också andra personer hänföras till den
angivna kategorin, t.ex. den som lämnat en större kredit till ett företag
och därigenom har möjlighet att påverka företagets verksamhet.

Vissa ytterligare motivuttalanden (s. 140 f.) kan också ha intresse i
sammanhanget:

Givetvis kan det förekomma att en person som är näringsidkare eller
som står ett företag nära behöver kredit i egenskap av privatperson.
Rent principiellt borde en kreditupplysning som i sådant fall lämnas
om honom anses som personupplysning och alltså vara underkastad de
särskilda restriktioner i fråga om innehåll m.m. som gäller beträffande
personupplysningar. För kreditupplysningsföretaget torde det dock ofta
innebära praktiska svårigheter att tillämpa olika regler i fråga om en
och samma person, beroende på i vilken egenskap han för tillfället
uppträder. Den som är näringsidkare e.d. torde också normalt få finna
sig i att han därmed får ett sämre integritetsskydd även i de fall då han
uppträder som privatperson. Skulle emellertid kreditupplysningsföretaget,
i fall då kreditupplysning begärs om en person som i och för sig är
näringsidkare eller därmed likställd, få uppgifter som gör det helt klart
att den begärda upplysningen inte har något samband med det företag
eller den verksamhet dit personen är knuten, bör kreditupplysningen
behandlas som en personupplysning.

Tidigare behandling

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

I proposition 1980/81:10, vari föreslogs olika förbättringar av enskildas
integritetsskydd i kreditupplysningssammanhang, kommenterade föredragande
statsrådet (justitieminister Håkan Winberg) en promemoria
från datainspektionen. I promemorian föreslogs bl.a. att med begreppet
personupplysning skulle förstås varje kreditupplysning om en enskild
person, oavsett om denne var näringsidkare eller inte. Detta förslag
hade fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Föredraganden
anförde:

Av vad som har anförts i datainspektionens promemoria rörande
kreditupplysningslagen — — — framgår visserligen att gränsdragningen
har vållat vissa problem i den praktiska tillämpningen. Dessa synes
dock inte vara större än att de bör kunna i allt väsentligt bemästras
från bl.a. kreditupplysningsföretagens sida. Enbart gränsdragningspro -

1989/90:NU34

blemen kan därför enligt min mening inte anses utgöra tillräcklig
anledning att ändra den nuvarande bestämningen av personupplysningsbegreppet.

Från bl.a. integritetsskyddssynpunkt har promemorieförslaget icke
obetydliga förtjänster. Dessa måste emellertid vägas mot intresset av att
kunna få mer ingående och fullständiga kreditupplysningar rörande
företag. Detta intresse måste i allmänhet anses lika betydelsefullt vare
sig företaget drivs direkt av en enskild näringsidkare eller företaget har
organiserats i en annan rättslig form. Enligt min mening har det inte
framkommit några missförhållanden eller andra omständigheter som
föranleder att avvägningen mellan integritetsskyddssynpunkterna och
intresset av en effektiv företagsupplysningsverksamhet i dag bör utfalla
på ett annat sätt än vid lagens tillkomst.

Aven frågan om en ändrad avgränsning av kategorin näringsidkare
m.fl. omfattades av den remissbehandling som utskottet föranstaltade
om år 1988. En utförlig redovisning av remissyttrandena finns i
betänkandet 1988/89:NU9. Sammanfattningsvis var remissutfallet följande.
Datainspektionen ställde sig i princip positiv till förslaget i en
motion att styrelseledamöter m.fl. i företag inte skulle betraktas som
näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande
eller andra ekonomiska åtaganden. Inspektionen pekade emellertid på
vissa praktiska problem. Dessa åberopades också av Svenska sparbanksföreningen
och Småföretagens riksorganisation, vilkas yttranden var
avstyrkande. Även Upplysningscentralen UC AB, Esselte Soliditet AB,
Finansbolagens förening och Sveriges advokatsamfund avstyrkte förslaget.
UC — i vars yttrande Svenska bankföreningen och Föreningsbankernas
förbund instämde — anslöt sig emellertid till motionärernas
uppfattning att det av en kreditupplysning borde framgå i vilken mån
tidigare upplysningar om en person som berördes hade gjorts på grund
av vederbörandes egenskap av näringsidkare. Datainspektionen borde,
menade UC, kunna föreskriva att kreditupplysningsföretagen skulle
lämna en sådan uppgift i sina upplysningar. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sveriges industriförbund, Motorbranschens riksförbund
och Sveriges köpmannaförbund tillstyrkte förslaget om lagändring.

Näringsutskottet noterade att datainspektionen trots sin principiellt
gynnsamma inställning till förslaget inte hade funnit sig kunna förorda
att detta skulle genomföras. Det saknades enligt utskottets mening
förutsättningar för att riksdagen skulle kunna göra en framställning till
regeringen om att en lagändring av avsedd innebörd borde förberedas.
Följaktligen avstyrkte utskottet motionsyrkandet i berört avseende.
Utskottet sade sig dock utgå från att datainspektionen skulle överväga
den av UC anvisade möjligheten. Motionärernas linje fick stöd i en
reservation (c). Riksdagen följde utskottet.

1989/90:NU34

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

1989/90:NU34

Motioner om att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift
skulle utsträckas till att gälla även fell då den omfrågade
är näringsidkare har förekommit vid en rad tidigare tilliällen. De har
avslagits av riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU1983/84:1,
NU1984/85:5, NU1984/85:17, NU1985/86:13, 1988/89:NU9, 1988/89:
NU11).

Motionerna i ämnet har två gånger, senast år 1988, blivit föremål för
en omfettande remissbehandling. Remissyttrandena innebar vid det
senaste tillfället att motionärernas förslag tillstyrktes av datainspektionen,
SAF, Industriförbundet och Köpmannaförbundet men avstyrktes
av övriga remissinstanser. Dessa var kreditupplysningsföretagen UC
och Soliditet samt Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund, Finansbolagens förening, Advokatsamfundet,
Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund, Grossistförbundet
Svensk handel och Tjänstemännens centralorganisation.

Utskottet har upprepade gånger — senast i februari 1989 — uttalat
att två intressen, som båda kan anses legitima, står mot varandra i det
aktuella fallet. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers
integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna
till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga
missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Utskottets
slutsats har blivit att den gällande ordningen representerar en
rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Integritetsskyddsintresset
har då, i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen,
ansetts gälla de personer som är föremål för kreditupplysningar. Men
det kan också, har utskottet tillfogat, betraktas som en form av integritetsskydd
att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt
hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig
för den han begär upplysning om.

För första gången avgavs år 1988 en reservation (m, c, mp) till
förmån för en sådan lagändring som motionärerna hade begärt. En
motsvarande reservation avgavs år 1989.

Utskottet

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller en rad bestämmelser
till skydd för enskildas integritet i kreditupplysningssammanhang. År
1981 genomfördes lagändringar som innebar att integritetsskyddet förbättrades
i flera avseenden. Vid åtskilliga tillfällen under senare år har
väckts motioner med begäran om ytterligare ändringar i samma syfte.

Nu föreligger åter två sådana motioner. En översyn av kreditupplysningslagen
föreslås i motion 1989/90:N238 (c). Motionärerna är missnöjda
med vissa bestämmelser som har att göra med gränsdragningen
mellan personupplysningar och s.k. företagsupplysningar. Till skillnad
från vad nu är fallet borde, menar de, styrelseledamöter m.fl. i företag
inte betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i

företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. Vidare
borde även en sådan fysisk person som betraktas såsom näringsidkare
ha rätt att fa beställaruppgift, dvs. upplysning om vem som har begärt
kreditupplysning om honom. Detta senare önskemål framförs också i
motion 1989/90:N320 (m).

Den förstnämnda frågan behandlades senast hösten 1988 (se s. 4).
Nu liksom då finner utskottet att det, med hänsyn till de praktiska
förhållandena inom kreditupplysningsverksamheten, inte finns förutsättningar
för en framställning från riksdagen till regeringen på den
punkten. Utskottet avstyrker alltså motion 1989/90:N238 (c) i här
berört avseende.

I anslutning till sitt motsvarande ställningstagande hösten 1988 berörde
utskottet möjligheten att syftet med motionärernas begäran delvis
skulle kunna tillgodoses utan lagändring. När tidigare förfrågningar
om en person redovisas i en kreditupplysning behöver det inte framgå
i vad mån de har gällt vederbörande i hans egenskap av näringsidkare
i lagens mening. Utskottet sade sig utgå från att datainspektionen
skulle överväga att föreskriva för kreditupplysningsföretagen att de
skall lämna uppgift därom i sina kreditupplysningar. Någon sådan
föreskrift har inte utfärdats. Utskottet har emellertid erfarit att datainspektionen
nu har saken aktuell och räknar därför med att en lösning
av detta speciella problem skall komma till stånd utan något särskilt
initiativ från statsmakternas sida.

Frågan om utvidgat krav på beställaruppgift behandlades under förra
riksmötet såväl hösten 1988 som våren 1989.

Utskottet konstaterar liksom vid dessa tillfällen att ingenting nytt i
sak har inträffat som kan påverka bedömningen. Som tidigare är
frågan vilken avvägning som skall göras mellan frågeställamas och de
omfrågades intressen, vilka båda får anses legitima. Utskottet anser
alltjämt att övervägande skäl talar för den nuvarande ordningen.
Motion 1989/90:N238 (c) i återstående del och motion 1989/90:N320
(m) avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare rn.fl.
att riksdagen avslår motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del,

2. beträffande rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

att riksdagen avslår motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del och
motion N320.

Stockholm den 28 mars 1990
På näringsutskottets vägnar

1989/90: NU34

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson
(c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist
(s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson
(fp) och Björn Kaaling (s).

Reservationer

1. Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin
Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Den
förstnämnda" och slutar med "berört avseende" bort ha följande
lydelse:

Den nu aktuella delen av motion 1989/90:N238 (c) har på nytt fäst
uppmärksamheten på en enligt utskottets mening helt onödig inskränkning
i integritetsskyddet för enskilda personer. När frågan senast
behandlades, hösten 1988 (se s. 4), anfördes praktiska förhållanden
som argument mot en rimligare kategoriindelning i kreditupplysningslagen.
Sista ordet får givetvis inte vara sagt därmed. Den tekniska
utformningen av registreringen hos kreditupplysningsföretagen måste
anpassas efter de krav som lagstiftaren väljer att ställa upp. Utskottet
delar motionärernas uppfattning i det angivna avseendet. Regeringen
bör lägga fram förslag till en sådan ändring i lagen att endast personer
som har ett eget ekonomiskt engagemang i ett företag kommer att
likställas med näringsidkare i egentlig mening.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N238 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m),
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att den omfrågades intresse
måste tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. En enskild
person vilken klassificeras som näringsidkare bör åtnjuta samma integritetsskydd
som kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare
och sålunda i förekommande fall bli informerad om vem som har

1989/90: NU34

begärt kreditupplysning om honom. Regeringen bör förelägga riksdagen
förslag till en lagändring i enlighet med vad utskottet här har
anfört. Därmed skulle motion 1989/90:N238 (c) i här aktuell del
liksom motion 1989/90:N320 (m) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
beträffande rätt för näringsidkare att få beställaruppgift
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N238 i ifrågavarande
del och motion 1989/90:N320 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU34

gotab 96381, Stockholm 1990