Kontroll genom teknisk provning, m.m.

Betänkande 1988/89:NU15

Näringsutskottets betänkande

1988/89: NU15

1988/89

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:60 om kontroll genom
teknisk provning och om mätning samt de sex motioner som har väckts med
anledning av propositionen. Därjämte behandlar utskottet en motion från
allmänna motionstiden om S-märkningen på elområdet.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats dets av företrädare för
Sveriges industriförbund, dels av företrädare för utrikesdepartementets
handelsavdelning och industridepartementet. Industriförbundet har också
tillställt utskottet en skrivelse i frågan.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om kontroll genom teknisk
provning och om mätning. Vidare tillstyrks en EFTA-konvention om
ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat. Jämfört med
nuvarande lagstiftning är den väsentliga nyheten i lagförslaget att det införs
ett system för frivillig ackreditering av laboratorier enligt internationell
modell. Ackreditering bedöms få stor betydelse i det västeuropeiska
samarbetet på provnings- och kontrollområdet.

I två reservationer avstyrks förslagen. I den ena (fp) begärs att riksdagens
beslut i frågan skall skjutas upp till hösten 1989. Då väntas resultatet av en
pågående diskussion inom EG på området föreligga. De nuvarande kontrollmetoderna
i Sverige bör bibehållas, hävdas det i den andra reservationen
(vpk, mp).

Motioner med krav på utvärdering av den ändrade kontrollordningen för
elektrisk materiel (mp) och av riksprovplatssystemet (m) avstyrks av
utskottet. Yrkandena följs upp i reservationer (vpk, mp resp. m, fp).

Propositionen
Förslag m.m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg -att riksdagen

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 15

1. godkänner en konvention mellan EFTA-länderna om ömsesidigt
godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse samt ett
protokoll rörande tillämpningen av konventionen avseende furstendömet
Liechtenstein,

2. antar förslag till lag om kontroll genom teknisk provning och om
mätning,

3. godkänner riktlinjer för statens mät- och provråds verksamhet, organisation
och finansiering.

Regeringen bereder vidare (4) riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om genomförandet av det nordiska samarbetsprogrammet
för undanröjande av tekniska handelshinder.

Lagförslaget, som har granskats av lagrådet, finns på s. 3 f. i propositionen.
Texten till konventionen jämte svensk översättning återges i bilaga 3 till
propositionen (s. 74 f.).

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning
skall ersätta lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m.m. och lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. Genom den nya
lagen ges en ram för teknisk provning för kontrolländamål och för mätning,
utförd vid riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade laboratorier.

En väsentlig nyhet i lagförslaget är att det införs ett system för ackreditering
av laboratorier. Ackreditering bedöms få stor betydelse i det västeuropeiska
samarbetet på provnings- och kontrollområdet. Bestämmelserna om
ackreditering ersätter nuvarande regler om auktorisation för obligatorisk och
frivillig kontroll och auktorisation av mätplatser. Enligt den nya ordningen
skall ackrediteringen vara frivillig och öppen för alla laboratorier som
uppfyller ställda krav. För viss obligatorisk kontroll kan en myndighet dock
föreskriva att provning skall ha utförts av ett ackrediterat laboratorium.
Ackrediteringen skall handhas av statens mät- och provråd. Nuvarande
regler om riksprovplatser och riksmätplatser överförs till den nya lagen utan
större förändringar i sak. Mät- och provrådet får tillsyn över riksprovplatser,
riksmätplatser och ackrediterade laboratorier. Tillsynsreglerna utvidgas i
vissa avseenden och tillsynen får en mer teknisk inriktning.

Statens mät- och provråd behåller sin roll som central förvaltningsmyndighet
för teknisk kontroll och mätteknik. Rådet omorganiseras till en
myndighet av verkstyp ledd av en generaldirektör med en lekmannastyrelse.
Till myndigheten knyts kvalificerad teknisk kompetens. Ackrediteringssystemet
skall vara självfinansierande.

Lagförslaget innehåller vidare regler om skyldighet att godta vissa
utländska provnings- och kontrollresultat i enlighet med en konvention om
ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse
som länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) undertecknade
i juni 1988 i Tammerfors. Konventionen avses bana väg för
överenskommelser mellan EFTA-länderna och Europeiska gemenskaperna
(EG). I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen.

1988/89:NU15

Denna planeras gälla fr.o.m. den 1 januari 1990 under förutsättning att
samtliga länder inom EFTA dessförinnan har godkänt den.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1989 utom vad gäller de av
konventionen föranledda bestämmelserna, vilka föreslås bli giltiga den dag
regeringen bestämmer.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1988/89:N15 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1988/89:60 vad avser godkännande av konventionen
mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och
bevis om överensstämmelse samt protokollet rörande tillämpningen av
konventionen avseende furstendömet Liechtenstein,

2. avslår proposition 1988/89:60 vad avser förslaget till lag om kontroll
genom teknisk provning och [om] mätning,

3. avslår proposition 1988/89:60 vad avser riktlinjerna för statens mät- och
provråds verksamhet, organisation och finansiering,

4. godkänner regeringens redogörelse för genomförandet av det nordiska
samarbetsprogrammet för undanröjande av tekniska handelshinder,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en förnyad utredning om internationellt samarbete rörande
kontroll genom teknisk provning och mätning med huvudsyftet att stärka
skyddet för miljö och hälsa.

1988/89:N16 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts angående laboratorium som
utför mykologiska och/eller mikrobiologiska provningar.

1988/89:N17 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att det
svenska ackrediteringssystemet, med riksprovplatserna inräknade, utan
onödiga undantag och kontinuerligt skall anpassas så att det ligger i linje med
den internationella utvecklingen.

1988/89:N18 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på
proposition 1988/89:60 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skjuta upp beslutet till dess att EG:s beslut är klart.

1988/89:N19 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående nödvändigheten att aktivt följa utvecklingen inom EG vad
beträffar ackreditering av provnings- och mättekniska laboratorier,

2. hos regeringen begär en utredning om avskaffande av det nuvarande
systemet med obligatorisk kontroll vid riksprovplatser med monopol.

1988/89:NU15

1988/89:N20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
nordiskt och internationellt samarbete,

2. i övrigt avslår proposition 1988/89:60.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1988/89:N357 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari - med motivering i motion
1988/89:U575 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabb utvärdering
av S-märkningens avskaffande.

Motivering

Motion 1988/89:N17 (s) tar upp riksprovplatsernas ställning i det föreslagna
ackrediteringssystemet. Motionärerna menar att statens mät- och provråds
tillsyn över riksprovplatserna - bl.a. statens provningsanstalt - skall vara av
samma omfattning som tillsynen över övriga provningsorgan. Enligt regeringen
skall tillsynen över riksprovplatserna anpassas efter förhållandena vid
de enskilda riksprovplatserna och deras särskilda kompetens inom resp.
verksamhetsområde. Denna begränsning av tillsynen, heter det i motionen,
avviker från de internationellt etablerade reglerna för ackreditering och kan
komma att minska förtroendet för det svenska systemet. Det finns därför risk
för att svenska exportföretag kan drabbas av krav på förnyad provning med
åtföljande tidsspillan och kostnadsökning. Mät- och provrådet borde arbeta
enhetligt inom hela det svenska ackrediteringssystemet så att det i omvärlden
skapas en allmän tillit till svenska provningsresultat.

Motionärerna menar också att rollfördelningen mellan mät- och provrådet
å ena sidan och riksprov- och riksmätplatserna å den andra sidan inte helt har
klargjorts i propositionen. Denna oklarhet kan skapa tolkningssvårigheter
och leda till missuppfattningar i det framtida praktiska arbetet. För att
ackrediteringssystemet skall fungera effektivt krävs klara och entydiga regler
för hur arbetet skall bedrivas och hur ansvar och befogenheter är fördelade.

Sverige måste under de närmaste åren på en rad områden förändra lagar och
bestämmelser så att dessa överensstämmer med motsvarande regler inom
EG, anförs det i motion 1988/89:N19 (m). De nu föreslagna förändringarna
syftar till att underlätta Sveriges anpassning till regelverket inom EG och bör
därför genomföras, menar motionärerna. Eftersom man inom EG ännu inte
har bestämt vilken modell för ackrediteringsförfarandet som skall tillämpas
måste dock regeringen noga följa utvecklingen inom EG och - om det behövs
- lägga fram förslag till lagändringar så att Sverige kan upprätthålla ett system
som så långt som möjligt överensstämmer med förhållandena inom EG.

I motionen krävs vidare att systemet med riksprovplatser skall utredas.
Motionärerna erinrar om att det från olika håll har uttryckts oro för att detta
system kan komma att utomlands uppfattas som handelshinder. Även för de
svenska konsumenterna skulle det vara en fördel om det nuvarande
monopolet för riksprovplatserna att utföra vissa obligatoriska kontroller
upphörde. Konkurrens mellan olika kontrollorgan skulle nämligen kunna
leda till sänkta kostnader. Därför borde behovet av obligatorisk kontroll
kritiskt prövas liksom frågan om det vid sådan kontroll skall utses en enda
riksprovplats för varje kontrollområde.

1988/89:NU15

Också i motion 1988/89:N18 (fp) framhålls att EG inte har tagit ställning till
hur den tekniska provningen skall organiseras. I avvaktan härpå borde inte
Sverige besluta om en modell som kanske inte blir den i omvärlden gällande.
Motionärerna vill att avgörandet skall skjutas upp till dess provningsförfarandet
inom EG har fastlagts. Det innebär att riksdagen sannolikt skulle
kunna fatta beslut i frågan under hösten 1989.

I motion 1988/89:N16 (fp) påkallas en ackreditering av laboratorier som utför
mykologiska och mikrobiologiska provningar. Sådana provningar görs bl.a. i
samband med undersökningar av misstänkta s.k. sjuka hus. Flera av de
aktuella laboratorierna saknar enligt motionären kompetent personal och
kvalificerad utrustning för ändamålet. Hon menar att deras analysresultat i
många fall har varit felaktiga till men för drabbade personers hälsa och
egendom. Det vore därför angeläget att det föreslagna ackrediteringssystemet
kommer att omfatta nämnda typer av laboratorier och att ackrediteringsförfarandet
påbörjas i direkt anslutning till att den nya lagen träder i kraft.
Detta skulle vara till gagn för kommunala myndigheter och byggbranschen
men framför allt för allmänheten.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i sin partimotion 1988/89:N20 regeringens
förslag till ändrade regler för teknisk provning och kontroll. Partiet
har, heter det i motionen, aldrig ansett det leda till någon önskvärd
samhällelig eller politisk utveckling att Sverige frånsäger sig rätten till egna
lagar och kontrollfunktioner baserade på demokratiska beslutsprocesser och
insyn. Sveriges självbestämmanderätt och nationella suveränitet betonas.
Den politik som inom EG bedrivs på många områden - t.ex. miljö- och
arbetsmiljöområdena - står i direkt konflikt med svenska intressen och lagar,
menar motionärerna. De är dock positiva till nordiskt och övrigt internationellt
samarbete som syftar till förbättringar för både Sverige och andra
länder.

Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:N15 (mp). Motionären har
inget att invända emot en anpassning mellan olika länders tekniska standarder
så länge detta inte indirekt medför risk för ett försämrat miljö- och
hälsoskydd. Det nordiska samarbetet skiljer sig härvidlag från samarbetet
inom EG. Samarbetet i Norden sker mellan länder som har genomgått en i
stort sett likartad social och teknisk utveckling varför harmoniseringarna av
regelverken inte behöver medföra några väsentliga förändringar från någon
stats sida. Samarbetet sker också i flexibla former utan någon formaliserad
överstatlighet.

Enligt motionären innebär förslagen i propositionen ett första steg mot en
uppluckring av det svenska konsument- och miljöskyddet. Syftet med
regeringens förslag är inte att åstadkomma en harmonisering av produktkraven
för att stärka skyddet för miljö och hälsa. Utgångspunkten är i stället att
de tekniska handelshindren skall undanröjas genom en anpassning till EG:s
principer på området. Det innebär bl.a. en ökad privatisering av produktkontrollen.
Under senare år har dock enligt motionären de centrala
kontrollinstanserna i Sverige - t.ex. kemikalieinspektionen och statens
livsmedelsverk - funnit lämpligt att i allt större utsträckning göra egna

1988/89:NU15

produktkontroller i stället för att lita enbart på företagens uppgifter. De
etablerade och beprövade svenska offentliga kontrollmetoderna borde
därför behållas. Den hittillsvarande insynen i kontrollverksamheten skulle
då inte heller riskera att minskas.

I motion 1988/89:N357 (mp) från allmänna motionstiden begärs - med
motivering i motion 1988/89: U575 - en utvärdering av den förändrade
kontrollordningen för elektrisk materiel. Förändringen innebär att det
nuvarande kravet på förhandsgodkännande med åtföljande S-märkning
kommer att slopas för flertalet elektriska produkter den 1 januari 1990.
Ändringen har, säger motionärerna, inte motiverats utifrån några svenska
kvalitetsaspekter utan är helt betingad av krav på en anpassning till vad som
gäller inom EG.

Uppgifter i anslutning till propositionen och
motionerna

Provning och kontroll i Sverige

För närvarande finns i Sverige ett trettiotal statliga myndigheter som har
bemyndigande att utfärda tekniska föreskrifter för olika produkter (s.k.
föreskrivande myndigheter). När staten ställer krav på särskilda egenskaper
hos en produkt är det vanligt att den också föreskriver kontroll av att kraven
är uppfyllda. I en sådan kontroll ingår ofta provning. Provningen och
kontrollen utförs vanligen av myndigheter eller av enskilda organ på statens
vägnar.

En organisatorisk ram för sådan provning och kontroll finns i form av det
s.k. riksprovplatssystemet. Detta system innebär att för ett särskilt kontrollområde
kan utses en riksprovplats som har monopol på den ålagda
provningen inom det berörda området. Riksprovplatsen handhar också
normalt kontrollen. Riksprovplatssystemet tillkom i början av 1970-talet, då
också ett motsvarande system - riksmätplatssystemet - tillskapades för
mätteknisk normaliehållning och kalibrering.

Nuvarande bestämmelser om riksprovplatser finns i lagen (1985:1105) om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m., vilken år 1986 ersatte
tidigare lagstiftning från år 1974. Huvudsyftet med den lagändringen var att
erbjuda flexiblare organisationsformer för den aktuella provningen. Detta
gjordes främst genom att möjlighet öppnades för auktorisation av provningsorgan
för obligatorisk kontroll. Samtidigt behölls tidigare möjlighet att efter
beslut av regeringen auktorisera provningsorgan för frivillig kontroll inom ett
visst område. Lagen reglerar inte vad som skall provas eller hur provningen
skall gå till. Det är normalt de föreskrivande myndigheterna som var och en
inom sitt område beslutar om vilka former som skall väljas för provning och
kontroll. På många områden har det byggts upp särskilda kontrollordningar
utanför riksprovplatssystemet.

Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över riksprovplatsernas
verksamhet för att deras oberoende ställning skall säkras. Hittills har
följande myndigheter och aktiebolag utsetts till riksprovplatser för tillsam -

1988/89: NU 15

mans ett tjugotal kontrollområden: statens maskinprovningar, statens provningsanstalt,
statens väg- och trafikinstitut, Apoteksbolaget AB, AB Statens
Anläggningsprovning, SEMKO Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten
AB och AB Svensk Bilprovning. Statens aktieinnehav i bolagen varierar
mellan 51 % och 100 %. För auktoriserade provplatser gäller inte kravet om
oberoende ställning. Såväl tillverkares egna laboratorier som fristående
laboratorier kan auktoriseras.

Riksprovplats- och riksmätplatssystemen administreras av statens mätoch
provråd. Denna myndighet bildades den 1 juli 1983 då den övertog
statens provningsanstalts uppgift som central förvaltningsmyndighet för
officiell provning och mätteknik. Beslut att utse riksprovplats fattas av
regeringen på förslag av mät- och provrådet. Auktorisation av provplatser
för såväl obligatorisk som frivillig kontroll meddelas av rådet; regeringen
måste dock ha beslutat om de områden inom vilka resp. auktorisation kan
meddelas.

Grundläggande bestämmelser om riksmätplatser ges i lagen (1974:897) om
riksmätplatser m.m. Regeringen har på förslag av mät- och provrådet utsett
följande organ att vara riksmätplatser för sammanlagt ett fyrtiotal mätstorheter:
flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt, statens strålskyddsinstitut,
televerket och FFV Aerotech. Mät- och provrådet har
därutöver auktoriserat ett sextiotal mätplatser för totalt ca 200 mätstorheter.
Beslut att auktorisera mätplatser fattas av rådet efter en teknisk bedömning
som följer ett internationellt mönster.

Statens provningsanstalt är enligt sin instruktion landets offentliga provningsanstalt
och skall utföra provningar, undersökningar och tekniska
utvärderingar av material och konstruktioner. Provningsanstalten skall
också bedriva teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt område. Som tidigare
har nämnts är provningsanstalten också riksprovplats för ett flertal kontrollområden
och riksmätplats för ett stort antal mätstorheter.

Nordiskt samarbete

Ett samarbetsprogram för avskaffande av handelshinder i Norden antogs år
1987 av Nordiska ministerrådet. Varje nordiskt land hade dessförinnan
kartlagt anmälda handelshinder. I programmets inledande avsnitt sägs att det
nordiska samarbetet på området i största möjliga utsträckning bör bedrivas i
överensstämmelse med det internationella och europeiska samarbetet.
Ministerrådet anför vidare att man bör arbeta aktivt för att främja
användandet av samordnade nordiska föreskrifter och standarder som
underlag för internationellt och europeiskt samarbete.

Enligt programmet skall det nordiska samarbetet om avveckling av
tekniska handelshinder bygga på principen om ömsesidigt erkännande av
provningsresultat och godkännande av varor. Det konstateras i programmet
att kraven i de nordiska länderna rörande säkerhet, hälsa samt miljö- och
konsumentskydd i allmänhet är baserade på samma grundläggande förutsättningar
och att avvikelserna mellan ländernas föreskrifter och standarder
vanligen inte är av principiell karaktär. Vidare gäller att provningsorganens
tekniska kompetens och pålitlighet normalt ligger på samma nivå. De

1988/89-.NU15

nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning som har
utförts i annat nordiskt land om de berörda nationella föreskrifterna har
bedömts vara likvärdiga. Om detta undantagsvis inte är möjligt skall
myndigheten på begäran motivera varför förnyad kontroll eller provning är
nödvändig.

I de fall då de nationella kraven inte är jämbördiga skall enligt programmet
kraven samordnas i största möjliga utsträckning och under hänsynstagande
till de nordiska ländernas internationella förpliktelser. Samarbetsprogrammet
innehåller också förslag till en informell informationsprocedur som
syftar till att uppkomsten av nya handelshinder skall förebyggas. Vid arbete
med nya eller ändrade föreskrifter som kan påverka handeln bör berörd
myndighet underrätta motsvarande myndigheter i övriga nordiska länder.

Kommerskollegium har på uppdrag av regeringen informerat näringslivet
och dess organisationer om samarbetsprogrammets innehåll. Programmet
har också tillställts samtliga berörda myndigheter. Vidare har regeringen - i
enlighet med förslaget om en informell informationsprocedur - genom
förordning (numera 1988:569) ålagt föreskrivande myndigheter att underrätta
motsvarande myndigheter eller andra ansvariga organ i övriga nordiska
länder när arbete med nya eller ändrade föreskrifter inleds. Sedan tidigare
gäller skyldighet för myndigheterna att underrätta kommerskollegium innan
man utfärdar föreskrifter.

Den nordiska ämbetsmannakommittén för handelspolitiska frågor har det
övergripande ansvaret för arbetet med avveckling av handelshinder i
Norden. För frågor rörande tekniska handelshinder har en särskild styrgrupp
inrättats under kommittén. Gruppen har uppmanat de nordiska samarbetsorganen
att med hjälp av de nationella föreskrivande myndigheterna
upprätta förteckningar över regler för olika produkter som kan anses vara
likvärdiga i de nordiska länderna. I samband med de nordiska utrikeshandelsministrarnas
möte i Malmö i november 1988 publicerades en förteckning
över produkter med likvärdiga regler i de nordiska länderna. Dessa
produkter skall kunna säljas var som helst i Norden utan krav på ytterligare
kontroll eller provning. Vid ministermötet enades man om riktlinjer för det
fortsatta arbetet med att avveckla handelshinder.

EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande
av provningsresultat och bevis om överensstämmelse

Samarbetet mellan EFTA och EG inom området kontroll genom teknisk
provning har sin grund i den s.k. Luxemburgdeklarationen från år 1984. I
denna uttalade de berörda ministrarna från EFTA och EG en gemensam
vilja att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt område till gagn för
samtliga länder inom EFTA och EG. Som delmål nämns i deklarationen bl.a.
harmonisering av standarder och eliminering av tekniska handelshinder.

För EFTA-ländernas del kräver ett fördjupat samarbete med EG en
inbördes samordning av systemen för provning och kontroll. Av stor
betydelse härvidlag är den konvention om ömsesidigt godtagande av
provningsresultat och bevis om överensstämmelse som undertecknades vid
EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988. Konventionen, som har

1988/89:NU15

formen av en ramkonvention, skall fyllas ut med sektorsöverenskommelser.
Dessa avses ligga till grund för överenskommelser med EG inom motsvarande
sektorer.

Enligt artiklarna 2.1 och 2.2 i konventionen skall en stat, när den
godkänner en produkt eller medger att den får föras ut på marknaden eller
användas, se till att de organ som handhar frågan inom statens territorium
utan förnyad undersökning godtar och erkänner som likvärdiga med sina
egna de provningsresultat och bevis om överensstämmelse vilka omfattas av
artiklarna. Skyldigheten enligt artikel 2.1 gäller provningsresultat från
laboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier fastslagna i vissa dokument
som uppräknas i en bilaga till konventionen. Artikel 2.2 föreskriver
skyldighet att godta provningsresultat och bevis om överensstämmelse från
behöriga organ i övriga länder i enlighet med vad som närmare bestäms i
någon sektorsöverenskommelse som har förts in under konventionen.

Från de angivna skyldigheterna finns vissa undantag. Ett provningsresultat
eller bevis om överensstämmelse behöver (artikel 3.1) inte godtas om det
finns skälig anledning att anta att det är ofullständigt eller felaktigt. Vidare
ges (artikel 3.2) staterna rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller återkalla
en produkt från marknaden om det är nödvändigt för att skydda människors,
djurs eller växters liv, hälsa m.m. Åtgärderna får (artikel 3.3) dock inte
innebära någon förtäckt begränsning av handeln.

Konventionen innehåller (artikel 10) också en klausul för biläggande av
tvister. Enligt denna skall en tvist lösas i första hand av de berörda parterna.
Om detta inte lyckas kan endera parten hänskjuta frågan till den permanenta
kommitté som skall inrättas genom konventionen. Om inte heller detta
lyckas kan endera parten begära att frågan hänskjuts till en panel. Kommittén
kan på grundval av panelens rapport ge en eller flera stater rätt att
underlåta att uppfylla sådana åtaganden i konventionen som kommittén
finner lämpligt.

Konventionen avses träda i kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att
den då har godkänts av alla berörda stater.

Provning och kontroll inom EG

Ett av de centrala elementen i EG:s arbete är uppgiften att harmonisera
medlemsländernas lagar och andra föreskrifter i den mån det krävs för att
förverkliga den inre gemensamma marknaden. Harmoniseringen går normalt
till så att man beslutar om direktiv med gemensamma regler som
medlemsstaterna är skyldiga att anpassa sina nationella rättsordningar efter.

Iden s.k. vitbok som EG-rådet antog i juni 1985 har riktlinjerna för arbetet
med att avskaffa hindren för bl.a. varors och tjänsters rörlighet över
gränserna fastlagts. För verksamheten med att undanröja tekniska handelshinder
anger vitboken två strategier. På områden där behov av harmonisering
via direktiv inte anses föreligga skall principen om ömsesidigt godkännande
tillämpas. Denna innebär att en vara som är lagligen producerad och
marknadsförd i ett EG-land fritt skall kunna säljas inom EG, såvida inte ett
annat medlemsland kan åberopa behov av skydd för människors och djurs liv
och hälsa m.m. som grund för egna krav. För områden där det anses

1988/89:NU15

1* Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 15

erforderligt med en legal harmonisering av ländernas säkerhetskrav på
produkter skall direktiv utformas enligt den s.k. nya metoden (The New
Approach), som EG-rådet antog i maj 1985. Metoden innebär att de
bindande rättsreglerna i direktiven begränsas till tämligen allmänt hållna
säkerhetskrav. De europeiska standardiseringsorganen kompletterar sedan
kraven med tekniska föreskrifter som formuleras genom hänvisning till
harmoniserade europeiska standarder. Produkter som tillverkas enligt dessa
standarder presumeras uppfylla direktivets säkerhetskrav. Dock godtas även
andra utföranden om det kan visas att produkterna motsvarar kraven.

Att en produkt uppfyller ställda säkerhetskrav kan enligt den nya metoden
verifieras på följande alternativa sätt:

- certifikat och märkning av fristående organ,

- provningsintyg från fristående organ,

- försäkran om överensstämmelse utfärdad av tillverkare eller importör,

- andra former för verifiering, i undantagsfall krav på myndighetsgodkännande.

Vilken eller vilka metoder som får användas anges i EG-direktivet för
resp. produkt. Huvudprincipen är att produkter som inte har tillverkats
enligt standard skall ha kontrollerats av ett utomstående kvalificerat
provningsorgan medan tillverkare i fråga om produkter som har tillverkats
enligt standard skall kunna välja mellan tillverkardeklaration och certifiering.
För att tillverkardeklaration skall få väljas kan dock krävas att något
oberoende organ har granskat tillverkarens kvalitetssystem. En produkt som
har genomgått föreskriven provning och kontroll vid ett behörigt organ skall
därefter kunna säljas i övriga EG-länder utan krav på förnyad provning och
kontroll. Inom EG finns en medveten strävan att begränsa de offentligrättsliga
inslagen i sådan provning och kontroll som föregår marknadsföringen av
en produkt.

De nationella fristående organ som får utfärda certifikat och märkning
skall vara kungjorda till EG-kommissionen och övriga EG-länder. De skall
fullgöra sitt arbete enligt internationellt vedertagen praxis. Medlemsländerna
har ansvaret för tillsynen av organen.

Under senare år har EG ägnat stor uppmärksamhet åt frågor om
säkerställande av kvaliteten på provnings- och kontrollresultat. Det konstaterades
att man saknade en gemensam policy för vilka krav som skulle ställas
på certifierings- och provningsorgan. På basis av befintliga internationella
rekommendationer utarbetades därför inom EG år 1987 förslag till allmänna
krav för provningsorgan, ackrediteringsorgan och certifieringsorgan. Förslagen
har senare godtagits av EFTA. På uppdrag av både EG och EFTA har
förslagen överlämnats till de europeiska standardiseringsorganen CEN och
CENELEC, som inom kort väntas fastställa kraven som sju europeiska
standarder. Dessa standarder innehåller allmänna kriterier för

- provningslaboratoriers verksamhet,

- bedömning av provningslaboratorier,

- organ som ackrediterar provningslaboratorier,

- organ som certifierar produkter,

- organ som certifierar kvalitetssystem,

1988/89:NU15

- organ som certifierar personal för viss kvalitetskontroll,

- försäkringar om överensstämmelse.

För närvarande diskuteras inom EG utformningen av en policy för den
tekniska provningen och kontrollen. EG-kommissionen presenterade i
november 1988 ett utkast till en policyförklaring (A Policy Statement of the
Commission on Technical Specifications Testing and Certification: The
Global Approach). Dokumentet avses ligga till grund för en resolution av
EG:s ministerråd, vilken skall komplettera rådets resolution från år 1985 om
den nya metoden. Även ett utkast till den nya resolutionen har tagits fram.

I utkastet till policy betonas vikten av att konsumenter, användare och
offentliga organ har förtroende för de varor som introduceras på marknaden
efter utförd provning och kontroll. Detta kräver i sin tur att det skapas en tillit
till provnings- och kontrollverksamheten, både när den bedrivs hos fristående
provnings- och certifieringsorgan och när den utförs i företagens egna
laboratorier. Ackreditering anförs som ett av flera sätt för att öka detta
förtroende. Det framhålls att nationella ackrediteringssystem för provningslaboratorier
finns etablerade eller är under utveckling i åtta av medlemsländerna
i EG. Bland andra förtroendeskapande åtgärder nämns certifiering av
kvalitetssystem och olika typer av jämförande provningar. I utkastet till
rådsresolutionen heter det att rådet godkänner den samordnade utvecklingen
av nationella ackrediteringssystem.

Vidare sägs i resolutionsutkastet att rådet godkänner upprättandet av en
europeisk organisation för provning och kontroll som skall verka i nära
anslutning till standardiseringsorganen. Rådet samtycker till att EFTAländerna
medverkar i organisationen. Vid ett symposium som EG-kommissionen
arrangerade i juni 1988 uppnåddes enighet om behovet av en sådan
europeisk infrastruktur för provnings- och kontrollområdet. Därvid betonades
att alla berörda intressenter, bl.a. användare, konsumenter och fackliga
organisationer, måste bli representerade i organisationen. Denna borde
byggas upp med sektorskommittéer där nya överenskommelser om ömsesidigt
godtagande kunde arbetas fram för olika områden. Vidare borde det
finnas ett ”horisontellt organ” för behandling av övergripande frågor. I
organisationen skulle också ingå specialkommittéer för vissa gemensamma
tekniska frågor. Standardiseringsorganen CEN och CENELEC har lagt fram
ett förslag till uppbyggnad av organisationen. Enligt detta skall organet för
övergripande frågor benämnas The European Testing and Certification
Coordination Council (ET3C).

Kontrollformsutredningen

Regeringen beslutade år 1986 att en särskild utredare skulle tillkallas med
uppgift att kartlägga den internationella utvecklingen inom området kontroll
genom teknisk provning och därvid ta ställning till behovet av förändringar i
det svenska systemet. Utredningsuppdraget gavs till direktör Alexej Pellijeff.
Resultatet av utredningen (den s.k. kontrollformsutredningen) redovisades
i januari 1988 i betänkandet (SOU 1988:6) Provning och kontroll i
internationell samverkan.

I betänkandet framhåller utredaren att hans överväganden främst har sin

1988/89:NU15

utgångspunkt i det fördjupade samarbetet mellan EFTA och EG. Inom 1988/89:NU15
ramen för detta samarbete har betonats vikten av att ömsesidiga godtaganden
av provnings- och kontrollresultat kan åstadkommas.

Enligt utredaren kan den svenska organisationen på provningsområdet
med statens provningsanstalt som nationellt provningsorgan och utsedda
riksprovplatser för obligatorisk kontroll behållas. För att provningsresultaten
skall bli internationellt godtagna kan dock dessa organ, liksom andra
svenska provningsorgan, behöva visa att de uppfyller de allmänna krav på
provningslaboratorier som i fortsättningen kommer att gälla som europeiska
standarder. Tillsynen över riksprovplatserna bör få en mer teknisk inriktning
och förstärkas.

Ackreditering av provningsorgan väntas enligt utredningen få en betydelsefull
roll i framtiden. Genom ackreditering kan förutsättningarna för att
provningsresultaten är korrekta förbättras. Därmed underlättas ett ömsesidigt
godtagande av resultaten. Den svenska ordningen för provning och
kontroll bör därför kompletteras med ett system för frivillig ackreditering av
provningslaboratorier enligt internationell modell. Detta system bör enligt
utredaren handhas av statens mät- och provråd och ersätta den nuvarande
auktorisationen för obligatorisk och frivillig kontroll. Som en följd härav
föreslår utredaren att mät- och provrådet omorganiseras.

Utredaren poängterar att det för många svenska myndigheter kommer att
bli alltmer betydelsefullt att följa de internationella harmoniseringssträvandena
på olika nivåer. Arbetet väntas i ökande omfattning äga rum inom
ramen för det europeiska standardiseringsarbetet.

Utredning om statens roll i standardiseringsverksamheten

I oktober 1988 beslutade regeringen att en utredning om statens roll i
standardiseringsverksamheten skulle tillsättas (I 1988:02). Som särskild
utredare har förutvarande statsrådet förbundsordförande Nils G Åsling
tillkallats.

I direktiven (dir. 1988:56) till utredningen framhålls standardiseringens
ökade betydelse för statsmakternas regelskapande verksamhet till skydd för
liv, hälsa, miljö och egendom. Vidare erinras om standardiseringens värde
för den industriella produktionen och den tekniska utvecklingen och för
användningen och avsättningen av industrins produkter.

Utredarens huvuduppgifter är att göra en bedömning av statens och andra
intressenters roll i standardiseringsverksamheten samt att föreslå lämpliga
former för statens och de andra intressenternas medverkan i och statens stöd
till denna verksamhet. I uppdraget till utredaren ingår också att analysera
och bedöma effekterna av den internationella utvecklingen vad gäller
certifieringsfrågor och precisera vilken roll och vilka uppgifter staten bör ha
inom detta område. Han skall vidare bedöma behovet av ackreditering av
certifieringsorgan och i förekommande fall föreslå lämpliga former för en
sådan. Till grund för utredningsuppdraget ligger bl.a. kontrollformsutredningens
synpunkter på den pågående internationella utvecklingen inom
standardiseringsområdet. Utredningen pekade bl.a. på vissa problem som
behöver lösas till följd av denna utveckling.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 maj 1989.

Utskottet

1988/89:NU15

Inledning

Med stöd av gällande lag har ett antal myndigheter (s.k. föreskrivande
myndigheter) rätt att utfärda föreskrifter om egenskaper som skall vara
uppfyllda hos ett visst slag av produkter eller anläggningar. Syftet med
föreskrifterna är att skydda liv, hälsa och egendom. Hur väl kraven uppfylls
bestäms genom provning och kontroll. Med provning avses en undersökning
av en produkts egenskaper och med kontroll menas en bestämning av om
objektet uppfyller ställda krav.

Under senare år har icke-tariffära handelshinder, bl.a. tekniska handelshinder,
uppmärksammats i ökad utsträckning. Med tekniska handelshinder
avses vanligen de svårigheter som kan uppstå dels genom att olika länder har
skilda bestämmelser om hur en produkt skall vara beskaffad i fråga om t.ex.
dimensioner eller säkerhetsanordningar, dels genom att länderna har olika
uppfattningar om hur produktkontrollen skall utföras. Om provning och
kontroll måste upprepas i varje land dit en produkt säljs försvåras handeln
och produkten blir dyrare. Arbetet med att åstadkomma ömsesidiga
godtaganden av provnings- och kontrollresultat i olika länder har därför
intensifierats.

Strävandena att få till stånd ömsesidiga godtaganden avser främst sådan
kontroll som görs före marknadsföringen av produkten. En kontroll
utmynnar i ett ställningstagande till om produkten uppfyller de krav som
gäller. Om tillverkaren själv utför kontrollen verifieras resultatet av kontrollen
genom en s.k. försäkran om överensstämmelse, ofta benämnd tillverkardeklaration.
En motsvarande försäkran kan också göras av en importör. En
rättsligt tvingande kontroll som utförs av en myndighet leder till ett
myndighetsgodkännande. När kontrollen utförs av ett fristående organ talar
man om certifiering av överensstämmelse eller enbart certifiering.

För att ömsesidiga godtaganden av provningsresultat skall möjliggöras
krävs garantier för att samma mätdata erhålls om en produkt provas hos olika
laboratorier. I vissa länder kan provningsorganen ansöka om ackreditering
för viss typ av provning. Ackreditering meddelas av ett särskilt ackrediteringsorgan
efter genomförd utvärdering av att provningsorganet uppfyller de
villkor som gäller för de provningar för vilka ackrediteringen meddelas.
Under den tid ackrediteringen varar står laboratoriet under tillsyn av
ackrediteringsorganet. Såväl fristående laboratorier som laboratorier inom
företag kan ackrediteras.

Ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning,
m.m.

För kontroll genom teknisk provning som är föreskriven i lag eller ålagd
genom särskilt beslut eller som har vissa rättsverkningar (obligatorisk
kontroll) finns särskilda bestämmelser i lagen (1985:1105) om obligatorisk
kontroll genom teknisk provning m.m. Lagen anvisar en organisatorisk ram
för den berörda provningsverksamheten. Den gällande ordningen bygger på

en rollfördelning mellan föreskrivande myndigheter, provande organ och en
central förvaltningsmyndighet.

Enligt lagen kan för obligatorisk kontroll utses riksprovplatser, som inom
sina områden har principiellt monopol på den ålagda provningen. Lagen ger
också möjlighet för auktorisation av provningsorgan för obligatorisk resp.
frivillig kontroll.

För mätteknisk normaliehållning och kalibrering har en motsvarighet till
riksprovplatssystemet tillskapats. Enligt lagen (1974:897) om riksmätplatser
m.m. kan en riksmätplats utses för att officiellt säkerställa riktigheten av
mätningar av en eller flera storheter.

Central förvaltningsmyndighet för officiell provning och mätteknik var till
en början statens provningsanstalt. Med hänsyn till att provningsanstalten
även var riksprovplats för ett antal kontrollområden överfördes myndighetsfunktionen
år 1983 till ett nyinrättat organ, statens mät- och provråd.
Provningsanstalten bibehöll dock sin roll som landets offentliga provningsorgan.
I det föregående (s. 6) har lämnats en mer utförlig beskrivning av
provnings- och kontrollverksamheten i Sverige.

I inledningen (s. 9) har också redogjorts för det pågående arbetet inom EG
med att undanröja tekniska handelshinder på provnings- och kontrollområdet.
Den erforderliga legala harmoniseringen av EG-ländernas säkerhetskrav
på produkter skall utformas enligt den s.k. nya metoden, som antogs av
EG:s ministerråd år 1985. Denna metod innebär att man överlåter åt de
europeiska standardiseringsorganen att komplettera allmänt hållna säkerhetskrav
i EG-direktiven med tekniska specifikationer som utformas genom
hänvisning till europeiska standarder. Produkter som tillverkas enligt dessa
standarder antas uppfylla säkerhetskraven. I direktiven anges hur det skall
verifieras att en produkt uppfyller kraven. Ambitionen är att begränsa de
offentligrättsliga inslagen i sådan provning och kontroll som görs innan
produkterna förs ut på marknaden. När en produkt har genomgått föreskriven
provning och kontroll skall den kunna säljas fritt i övriga länder.

Inom EG diskuteras för närvarande utformningen av en policy för den
tekniska provningen och kontrollen, vilken skall komplettera beslutet år
1985 om den nya metoden. Utkast till en policyförklaring från EGkommissionen
och en resolution av ministerrådet presenterades i november
1988. I utkasten berörs bl.a. upprättandet av en europeisk organisation för
provning och kontroll som skall verka i nära anslutning till de europeiska
standardiseringsorganen (se s. 11). Vid ett symposium kring denna fråga som
arrangerades av EG-kommissionen i juni 1988 uppnåddes enighet om
behovet av ett sådant forum.

Ett viktigt delmål i det fördjupade samarbetet mellan länderna inom
EFTA och EG är harmonisering av standarder och eliminering av tekniska
handelshinder. Som ett led inför samarbetet på detta område har EFTAländerna
diskuterat fram en inbördes samordning av systemen för provning
och kontroll. Vid EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988 undertecknades
en konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och
bevis om överensstämmelse, vilken nu föreläggs riksdagen för godkännande.
Konventionens huvudsakliga innehåll har refererats i det föregående (s. 8).
Enligt artikel 2.1 i konventionen skall staterna se till att behöriga organ inom

1988/89:NU15

resp. land utan förnyad undersökning godtar provningsresultat från utländska
provningslaboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier som är
fastslagna i konventionen. I artikel 2.2 föreskrivs skyldighet att godta
provningsresultat och bevis om överensstämmelse från behöriga organ i
övriga länder i enlighet med vad som närmare bestäms i någon sektorsöverenskommelse
som har förts in under konventionen. Dessa överenskommelser
avses ligga till grund för avtal med EG inom motsvarande sektorer.
Konventionen skall träda i kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att
alla berörda stater då har godkänt den.

Bestämmelser om skyldigheten att inom Sverige godta utländska provnings-
och kontrollresultat enligt EFTA-konventionen bör enligt regeringen
införas i den nya lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning
som nu föreslås. Lagen skall ersätta de här tidigare nämnda lagarna
(1985:1105 och 1974:897) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning
m.m. resp. om riksmätplatser m.m.

Förutom de av konventionen föranledda bestämmelserna är den väsentliga
nyheten i den föreslagna lagen att det införs ett system för ackreditering av
laboratorier. Till grund för lagförslaget ligger den s.k. kontrollformsutredningens
betänkande (se s. 11). Utredningen tillsattes år 1986 med uppgift att
utreda om det behövdes några förändringar i det svenska systemet för
kontroll genom teknisk provning mot bakgrund av den internationella
utvecklingen på området. Enligt utredningen kan ackreditering bidra till mer
korrekta provningsresultat och därigenom ett ömsesidigt godtagande av
resultaten. Därför bör, enligt utredningen, den svenska ordningen för
provning och kontroll kompletteras med ett system för frivillig ackreditering
av provningslaboratorier enligt internationell modell.

Regeringen har alltså anslutit sig till utredningens förslag. Den föreslagna
ackrediteringsordningen skall ersätta nuvarande system med auktorisation
för obligatorisk och frivillig kontroll. Möjligheten till ackreditering skall
omfatta såväl provningslaboratorier som mättekniska laboratorier. Det nya
systemet skall vara frivilligt och öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet
som man önskar få ackrediterad. En myndighet kan dock
föreskriva att för viss obligatorisk kontroll provning skall ha utförts hos ett
ackrediterat laboratorium. Ackrediteringsförfarandet skall handhas av statens
mät- och provråd. Den nya lagen bör enligt regeringen träda i kraft den 1
juli 1989 med undantag för de bestämmelser som föranleds av EFTAkonventionen.
Dessa föreslås bli giltiga vid tidpunkten för konventionens
ikraftträdande.

Sex motioner har väckts med anledning av propositionen. Motiveringen
till dessa har refererats i ett inledande avsnitt (s. 4).

I tre av motionerna yrkas - dock från delvis olika utgångspunkter - avslag
på regeringens förslag. Beslutet bör skjutas upp till dess att EG har tagit
ställning till hur provningen och kontrollen skall organiseras, anförs det i
motion 1988/89:N18 (fp). Det är osäkert om den modell som föreslås i
propositionen blir den som kommer att tillämpas i övriga Europa. Enligt
motionärerna är det sannolikt att EG:s ställningstagande klarnar så att
riksdagen under hösten 1989 kan fatta beslut i ärendet. I de två andra
motionerna begärs att de nuvarande kontrollmetoderna i Sverige skall

1988/89:NU15

bibehållas. Den svenska produktkontrollen är resultatet av bl.a. ett långvarigt
arbete inom svensk arbetarrörelse, sägs det i motion 1988/89:N20 (vpk).
På många områden står den politik som förs inom EG i direkt konflikt med
svenska intressen och lagar. Motionärerna betonar Sveriges självbestämmanderätt
och nationella suveränitet. I motion 1988/89:N15 (mp) framhålls
att regeringens förslag har tillkommit enbart som ett led i en åsyftad
EG-anpassning. Det svenska konsument- och miljöskyddet kommer att
försvagas om den nya kontrollordningen införs. Motionären är inte negativ
till en anpassning mellan olika länders tekniska standarder under förutsättning
att den inte leder till ett försvagat miljö- och hälsoskydd. Därför begärs i
motionen att en utredning skall tillsättas med uppgift att undersöka hur ett
utökat internationellt samarbete på provnings- och kontrollområdet kan
utformas utan risk för ett försämrat konsument- och hälsoskydd.

En motsatt inställning till propositionen redovisas i motion 1988/89:N19
(m). De föreslagna förändringarna är värdefulla och bör genomföras, heter
det där. Regeringen måste dock bevaka den pågående utvecklingen inom EG
på området och vid behov lägga fram förslag om erforderliga ändringar så att
det svenska systemet så långt som möjligt överensstämmer med den ordning
som EG tillämpar. Under de närmaste åren måste Sverige, menar motionärerna,
på flera områden anpassa lagar och bestämmelser till dem som gäller
inom EG.

Vid en uppvaktning som har gjorts för utskottet har företrädare för
Sveriges industriförbund lämnat synpunkter på regeringens förslag. Från
förbundet har också en skrivelse inkommit. Även Industriförbundet anser att
behandlingen av propositionen bör skjutas upp till dess att EG har fattat
beslut i frågan. Det är, menar förbundet, synnerligen viktigt att Sverige
anpassar sig till de regler och organisationsformer för provning och certifiering
som kommer att gälla i Västeuropa. Förbundet är negativt inställt till
det ackrediteringssystem som föreslås i propositionen. Vanligtvis, menar
man, krävs sektorsöverenskommelser för att ömsesidiga erkännanden av
provnings- och kontrollresultat skall kunna åstadkommas.

Som tidigare har redovisats utgör arbetet med att avskaffa tekniska
handelshinder ett väsentligt inslag i den västeuropeiska integrationsprocessen.
För det nordiska samarbetet på området har ett särskilt program
antagits, till vilket utskottet återkommer. Genom den nu aktuella EFTAkonventionen
har det skapats ökade förutsättningar dels för en harmonisering
av provnings- och kontrollförfarandena hos länderna inom EFTA, dels
för ett fördjupat samarbete med EG i frågan. Utskottet vill här med
anledning av de i motionerna 1988/89:N15 (mp) och 1988/89:N20 (vpk)
framförda synpunkterna påpeka att en svensk anslutning till denna konvention
inte behöver påverka Sveriges möjligheter att upprätthålla regler till
skydd för hälsa och miljö. Enligt konventionen (artikel 3.2) äger staterna rätt
att vidta åtgärder för att förbjuda eller återkalla en produkt från marknaden,
även om den är provad och kontrollerad i ett annat land inom EFTA, om det
är nödvändigt för att skydda liv, hälsa, miljö m.m. Utskottet tillstyrker alltså
denna konvention och de därav föranledda lagbestämmelserna.

Utöver dessa bestämmelser är den sakliga nyheten i det framlagda
lagförslaget införandet av ett frivilligt ackrediteringssystem. Förändringarna

1988/89: NU 15

i övrigt har relativt begränsad betydelse.

I motion 1988/89:N18 (fp) har det gjorts sak av den inom EG pågående
diskussionen om utformningen av en policy för den tekniska provningen och
kontrollen. Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Ett grundläggande
syfte med EG:s s.k. nya metod, som nyssnämnda policy avses
komma att komplettera, är att skapa en situation där ömsesidigt godtagande
av provnings- och kontrollresultat baseras på ett genuint förtroende för dessa
resultat. EG har därför under senare år ägnat intresse åt frågor kring
kvaliteten på provnings- och kontrollverksamheten. På initiativ av EG har
allmänna krav för provnings-, ackrediterings- och certifieringsorgan tagits
fram (se s. 10). Dessa krav väntas inom kort bli fastställda som europeiska
standarder. Också i det utkast till policyförklaring som nu diskuteras
framhålls vikten av att det åstadkoms ett förtroende för den utförda
provningen och kontrollen. Som ett av flera sätt att öka detta förtroende
anges just ackreditering. Där erinras även om att nationella ackrediteringssystem
finns eller är under uppbyggnad i flertalet länder inom EG. Utskottet
kan därför inte finna att det skulle vara en nackdel för svenskt vidkommande
att det införs ett sådant ackrediteringssystem som redan nu förekommer
inom EG. Tvärtom, menar utskottet, skulle det av bl.a. organisatoriska och
administrativa skäl vara olyckligt med ett uppskov med beslutet. Till detta
kommer att EFTA-konventionen bygger på att ackrediteringssystem etableras
inom de fördragsslutande staterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslaget och avstyrker berörda
delar av motionerna 1988/89:N15 (mp), 1988/89:N18 (fp) och 1988/89:N20
(vpk).

Kravet i motion 1988/89:N19 (m) på ett riksdagsuttalande om att den nu
berörda utvecklingen inom EG noga skall följas bör heller inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar denna
process uppmärksamhet. Motionen avstyrks alltså i aktuell del.

Det nya ackrediteringssystemet skall, som har nämnts, handhas av statens
mät- och provråd. Enligt regeringen bör rådet behålla sin roll som central
förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Rådet skall ha
tillsyn över ackrediterade laboratorier men också över riksprovplatser och
riksmätplatser. Enligt nuvarande bestämmelser utövar rådet tillsyn över de
riksprovplatser som inte är statliga myndigheter, medan man till övriga
riksprovplatser utfärdar allmänna råd. Det sägs i propositionen (s. 31) att
mät- och provrådets tillsyn skall anpassas efter förhållandena vid de enskilda
riksprovplatserna och deras särskilda kompetens inom resp. verksamhetsområde.
Det understryks att detta gäller också i fråga om tillsynen över
statens provningsanstalt. Riksprov- och riksmätplatserna skall enligt regeringens
förslag inte omfattas av ackrediteringssystemet. Regeringen skall i
stället i författning ange att dessa organ skall uppfylla de internationella krav
som ställs på provningsorgan. Något hinder för en ackreditering finns dock
inte. Ackrediteringssystemet skall vara självfinansierande.

Den nuvarande organisatoriska strukturen vid mät- och provrådet har
enligt regeringen visat sig vara administrativt tungrodd. Med hänsyn till detta
och till den föreslagna ackrediteringsverksamheten anser regeringen att

1988/89:NU15

rådet bör omorganiseras till en myndighet av verkstyp, ledd av en generaldirektör
med en lekmannastyrelse. De nuvarande två nämnderna vid myndigheten,
mätnämnden och provnämnden, skall upphöra. Rådgivande tekniska
kommittéer med kvalificerad expertis skall knytas till myndigheten. Det
betonas i propositionen att rådet skall tillvarata kompetensen hos provningsanstalten
och andra expertorgan. Regeringen beslöt i januari 1989 att en
särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att utarbeta ett förslag till
ändrad organisation m.m. för rådet.

I motion 1988/89:N15 (mp) yrkas-i linje med motionärens avståndstagande
från en ändring av provnings- och kontrollmetoderna - avslag på
regeringens förslag till riktlinjer för mät- och provrådets verksamhet,
organisation och finansiering. Kraven i motionerna 1988/89:N18 (fp) och
1988/89:N20 (vpk) på att propositionen skall avslås måste också anses
omfatta det nu aktuella förslaget. I detta sammanhang behandlar utskottet
även motion 1988/89:N17 (s), där det begärs att det svenska ackrediteringssystemet
skall följa de internationellt etablerade reglerna för ackreditering.
Motionärerna befarar med hänvisning till vad som sägs i propositionen att
mät- och provrådets tillsyn över riksprovplatserna blir ofullständig. Detta
kan, heter det i motionen, minska förtroendet för det svenska systemet och
leda till att provningsresultaten inte blir accepterade utomlands. Motionärerna
anser vidare att relationerna och rollfördelningen mellan rådet och
riksprov- och riksmätplatserna inte har klargjorts.

Det framhålls i propositionen (s. 31) att det ännu är osäkert hur centrala
nationella laboratorier kommer att behandlas i förhållande till ackrediteringssystemen.
I vissa länder kan det komma att hävdas att laboratorierna
har en särställning och inte behöver ackrediteras, medan man i andra länder
anser att de nationella laboratorierna bör omfattas av ackrediteringsförfarandet.

I den föreslagna ackrediteringsordningen finns inget som hindrar en
riksprovplats från att begära en formell ackreditering. Enligt utskottets
mening bör tills vidare inget krav på ackreditering uppställas. Mät- och
provrådet skall i stället genom en tekniskt inriktad tillsynsverksamhet
övervaka att riksprovplatserna uppfyller de internationella kriterierna för
provningsorgan. Liksom regeringen finner utskottet det rimligt att rådets
tillsyn över riksprovplatserna anpassas efter deras särskilda kompetens inom
resp. område.

Synpunkterna i motion 1988/89:N17 (s) om rollfördelningen mellan mätoch
provrådet å ena sidan och riksprov- och riksmätplatserna å den andra
torde främst avse förhållandet mellan rådet och statens provningsanstalt.
Denna aspekt berörs särskilt i propositionen (s. 35). Där sägs att mät- och
provrådet skall ägna sig åt generella och principiella frågor på sitt verksamhetsområde.
Rådet skall ha en samordnande funktion för nationella och
internationella ärenden på området. Provningsanstalten skall handha det
tekniska internationella samarbetet inom sitt ansvarsområde och skall vidare
kunna bistå mät- och provrådet och andra myndigheter med teknisk
kompetens. Med ett nära samarbete mellan de berörda organen skall det inte
behöva bli några gränsdragningsproblem, anser regeringen. Utskottet in -

1988/89:NU15

stämmer i detta och avstyrker motion 1988/89:N17 (s). Även de övriga här
aktuella motionerna avstyrks i berörda delar. Med det anförda tillstyrks
propositionen i nu behandlad del.

Det föreslagna ackrediteringssystemet bör även omfatta laboratorier som
utför mykologiska och mikrobiologiska provningar, anförs det i motion
1988/89:N16 (fp). Vid undersökningar av misstänkta s.k. sjuka hus görs bl.a.
sådana provningar. Motionären föreslår att möjlighet till ackreditering av
dessa slags laboratorier skall öppnas så snart den nya lagen träder i kraft. Hon
anser att flertalet av de aktuella laboratorierna har brister i olika avseenden
och att de ofta lämnar felaktiga analysresultat.

Ackrediteringssystemet skall vara öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet
som man önskar få ackrediterad. Det anförs dock i
propositionen (s. 28) att systemet måste byggas upp successivt och att av
praktiska skäl en prioritering bör göras med hänsyn till resurserna. Hur
prioriteringen skall genomföras måste enligt regeringen avgöras i samråd
med intressenterna i systemet.

Det är, menar utskottet, inte riksdagen som har att fastställa behovet av
ackreditering av de typer av laboratorier som uppmärksammas i motion
1988/89:N16 (fp). Denna avstyrks därför.

I motion 1988/89:N19 (m) föreslås att systemet med riksprovplatser skall
utredas. Enligt motionärerna bör behovet av obligatorisk kontroll kritiskt
prövas liksom frågan huruvida obligatorisk kontroll för ett visst kontrollområde
måste utföras hos en enda riksprovplats. En utökad konkurrens mellan
olika kontrollorgan skulle kunna leda till sänkta kostnader. Vidare, framhålls
det i motionen, har det uttryckts oro för att systemet med riksprovplatser
kan komma att uppfattas som handelshinder.

Uppgifter om riksprovplatssystemet har lämnats i ett inledande avsnitt
(s. 6). Riksprovplats utses av regeringen på förslag av statens mät- och
provråd. Hittills har totalt sju myndigheter och aktiebolag utsetts till
riksprovplatser för tillsammans ett tjugotal kontrollområden. Staten skall ha
ett bestämmande inflytande över verksamheten vid riksprovplatserna.

Utskottet kan inte finna skäl för en ny utredning om riksprovplatssystemet.
Frågan togs senast upp av kontrollformsutredningen, som fann att
ingenting hindrar att man i Sverige behåller möjligheten att för särskilda
kontrollområden utse riksprovplatser med monopol på den ålagda provningen.
I den utvärdering av riksprovplatssystemet som redovisades år 1983 i
betänkandet (Ds I 1983:22) Kontroll genom provning konstaterades att
systemet i stort sett hade fungerat väl. Mot denna bakgrund avstyrks det nu
aktuella yrkandet i motion 1988/89:N19 (m).

Nordiskt samarbete

Arbetet med att avskaffa olika handelshinder i Norden bedrivs med
utgångspunkt i det samarbetsprogram på området som antogs av Nordiska
ministerrådet år 1987. Enligt programmet, vars innehåll och genomförande
har beskrivits i det föregående (s. 7), skall samarbetet i fråga om avveckling
av tekniska handelshinder bygga på principen om ömsesidigt erkännande av

1988/89:NU15

provningsresultat och godkännande av varor. De nationella myndigheterna
bör godkänna kontroll eller provning som har utförts i annat nordiskt land
om de berörda nationella föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga.
Programmet är dock inte direkt rättsligt bindande för svenska myndigheter,
vilka har att tillämpa svenska produktkrav och normer för provning och
kontroll. Inom samarbetsprogrammets ram pågår för närvarande en inventering
av regler för olika produkter som kan anses vara likvärdiga i de nordiska
länderna.

I propositionen (s. 38) redogörs för de åtgärder som för svensk del krävs
för att samarbetsprogrammet skall kunna genomföras. Enligt regeringen har
svenska sektorsmyndigheter redan möjlighet att på många områden utforma
bestämmelser på ett sådant sätt att det för produkter från andra nordiska
länder inte krävs några ytterligare godkännanden om likvärdiga regler gäller.
Dessa möjligheter måste tas till vara. Regeringen kommer att, sägs det i
propositionen, följa detta arbete med uppmärksamhet och vid behov genom
förordning ge berörda myndigheter närmare direktiv. Om det för programmets
genomförande krävs åtgärder som förutsätter riksdagsbeslut avser
regeringen att lägga fram erforderliga förslag.

Regeringen har genom propositionen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad som sålunda har anförts om genomförandet av samarbetsprogrammet.

Det aktuella avsnittet i propositionen möter ingen kritik i motionerna.
Tvärtom godtas regeringens redogörelse uttryckligen i motion 1988/89:N15
(mp). Där anförs att det nordiska samarbetet sker mellan länder som har
genomgått en i stort sett likartad social och teknisk utveckling. Harmoniseringarna
av regelverken behöver därför inte medföra några väsentliga
påtvingade förändringar. Samarbetet inom Norden sker också utan någon
formaliserad överstatlighet. En positiv inställning till det nordiska samarbetet
redovisas också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/
89:N20. Partiet, heter det där, har alltid stött nordiskt och internationellt
samarbete som har syftat till förbättringar för både Sverige och andra
länder.

Enligt utskottets mening är det angeläget att svenska myndigheter tar till
vara de möjligheter som finns för att de tekniska handelshindren i Norden
skall kunna undanröjas. Redogörelsen i propositionen för det nordiska
samarbetsprogrammets genomförande i Sverige ger inte anledning till någon
erinran från utskottets sida.

Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel

Utskottet behandlar slutligen en motion från allmänna motionstiden som rör
kontrollordningen för elektrisk materiel.

Enligt nuvarande bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel måste
huvuddelen av de elektriska produkter som säljs till allmänheten vara
provade och typgodkända av SEMKO Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten
AB. Produkter som har blivit godkända S-märks. Myndighetsuppgiften
att besluta i kontrollärenden har delegerats till SEMKO av statens
energiverk med stöd av förordningen (1977:585) om elektrisk materiel m.m.
Denna har utfärdats i enlighet med ett allmänt bemyndigande i lagen

1988/89:NU15

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
(ellagen).

Den 1 januari 1990 kommer en ny kontrollordning att införas. Enligt
denna ersätts för flertalet produkter kravet på typgodkännande av SEMKO
med ett krav på registrering före marknadstillträdet. För registreringen, som
skall göras av SEMKO, krävs ett intyg om att produkten uppfyller kraven
enligt svensk standard för sådan materiel. För att styrka detta öppnas
möjlighet för tillverkare och importör att - som alternativ till SEMKOkontroll
med åtföljande S-märkning - utföra motsvarande kontroll vid vissa
andra med SEMKO samarbetande provningsinstitutioner. En tillverkare
kan också själv utföra kontrollen under förutsättning att tillverkaren har
träffat avtal med SEMKO om detta. Registreringsförfarandet skall gälla för
det stora flertalet produkter. För en begränsad grupp högriskprodukter
behålls dock kravet på förhandsgodkännande av SEMKO. Samma gäller för
materiel som inte är tillverkad enligt svensk standard. Samtidigt som det nya
systemet införs kommer kontrollen av de produkter som finns på marknaden
att förstärkas.

Riksdagen har i april 1988 ställt sig bakom ändringen av kontrollordningen
och beslutat om vissa lagändringar i anslutning härtill (prop. 1987/88:82, NU
1987/88:30, rskr. 1987/88:219). Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i
utskottet anförde i en reservation (NU 1987/88:30 res. 1, s. 12) att den
nuvarande obligatoriska kontrollen av elmateriel borde bibehållas. Han såg
den nya kontrollordningen som ett utslag av en missriktad och ensidig strävan
efter västeuropeisk integration på bekostnad av viktiga nationella intressen.

I motion 1988/89:N357 (mp) begärs nu en utvärdering av S-märkningens
”avskaffande” på elområdet. Den ändrade ordningen är, menar motionärerna,
helt betingad av krav på en anpassning till det system som tillämpas inom
EG. Med förändringen följer inga kvalitetsförbättringar för svenskt vidkommande.

Som har framgått av det föregående innebär den ändrade kontrollordningen
inte att S-märkningen avskaffas. För högriskprodukter och för produkter
som inte tillverkas enligt svensk standard förblir S-märkningen obligatorisk
och för registreringspliktiga produkter erbjuds SEMKO-kontroll med åtföljande
S-märkning som ett alternativ. Statens energiverk beräknar att ca 70 %
av de produkter som omfattas av det nuvarande kravet på S-märkning
kommer att vara S-märkta även i fortsättningen.

Den nya kontrollordningen införs alltså den 1 januari 1990. Enligt uppgift
avser statens energiverk att studera effekterna av den ändrade ordningen när
det nya systemet har gällt en tid.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motion 1988/89:N357 (mp)
inte ger anledning till någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konvention mellan EFTA-länderna
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 1 och med
avslag på motion 1988/89:N15 yrkande 1, motion 1988/89:N18 i

1988/89:NU15

ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande
del godkänner konventionen mellan EFTA-länderna om ömsesidigt
godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse samt
protokollet rörande tillämpningen av konventionen avseende furstendömet
Liechtenstein,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 2 och med
avslag på motion 1988/89:N15 yrkandena 2 och 5, motion 1988/89:N18
i ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande
del antar förslaget till lag om kontroll genom teknisk provning och om
mätning,

3. beträffande utvecklingen inom EG

att riksdagen avslår motion 1988/89:N19 yrkande 1,

4. beträffande statens mät- och provråd

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:60 moment 3 och med
avslag på motion 1988/89:N15 yrkande 3, motion 1988/89:N17, motion
1988/89:N18 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N20 yrkande 2 i
ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer för
statens mät- och provråds verksamhet, organisation och finansiering,

5. beträffande mykologiska och mikrobiologiska provningar
att riksdagen avslår motion 1988/89:N16,

6. beträffande riksprovplatssystemet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N19 yrkande 2,

7. beträffande genomförandet av det nordiska samarbetsprogrammet
för undanröjande av tekniska handelshinder

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:60 moment 4,
motion 1988/89:N15 yrkande 4 och motion 1988/89:N20 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande ändrad kontrollordning för elektrisk materiel
att riksdagen avslår motion 1988/89:N357.

Stockholm den 7 mars 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic
Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),
Arne Gadd (s), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson

(c).

1988/89:NU15

Reservationer

1988/89:NU15

1. EFTA-konventionen och lagförslaget (mom. 1 och 2)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn
tidigare” och slutar på s. 17 med ”1988/89:N20 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Arbetet med att avskaffa tekniska handelshinder är ett viktigt inslag i den
västeuropeiska integrationsprocessen. I detta sammanhang är det, menar
utskottet, av väsentlig betydelse att ömsesidiga godtaganden av provningsoch
kontrollresultat i största möjliga utsträckning kan åstadkommas. Utskottet
delar dock den oro över regeringsförslagets konsekvenser som förs fram i
motion 1988/89:N18 (fp) och som också Sveriges industriförbund har gett
uttryck åt. Det är ännu oklart vilken modell för provnings- och kontrollförfarandet
som blir den mest gångbara i Västeuropa. Det system som föreslås i
propositionen kan sålunda komma att avvika från den policy för området
som EG väntas fastställa inom ett par månader. Bl.a. kan planerna på en
europeisk organisation för provnings- och kontrollverksamheten få konsekvenser
för svenskt vidkommande.

Enligt utskottets mening bör därför beslutet om hur den tekniska
provningen skall organiseras skjutas upp till hösten 1989, då EG:s ställningstagande
torde föreligga. Då har också den nu pågående utredningen om
statens roll i standardiseringsverksamheten (se s. 12) hunnit avslutas. I denna
utredning skall bl.a. frågor om certifieringsverksamheten tas upp.

Regeringen bör alltså, anser utskottet, under hösten 1989 återkomma till
riksdagen i ärendet. Med hänsyn till att EFTA-konventionen inte skall träda i
kraft förrän den 1 januari 1990 kan också riksdagens beslut om denna
senareläggas till samma tidpunkt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1988/89:N18 (fp) i berörd del
och avstyrker propositionen såvitt nu är i fråga. Också i motionerna
1988/89:N15 (mp) och 1988/89:N20 (vpk) har yrkats avslag på propositionen.
Utskottet noterar emellertid att dessa yrkanden har framställts utifrån helt
andra utgångspunkter än vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande konvention mellan EFT A-länderna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 1 och motion
1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/
89:60 moment 1 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 2 och motion
1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/
89:60 moment 2 och motion 1988/89:N15 yrkande 5 samt därvid som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. EFTA-konventionen och lagförslaget (mom. 1 och 2)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn
tidigare” och slutar på s. 17 med ”1988/89:N20 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motionerna 1988/89:N20 (vpk) och
1988/89:N15 (mp) på att de nuvarande kontrollmetoderna i Sverige skall
bibehållas. De föreslagna förändringarna har inte motiverats med att den
befintliga provnings- och kontrollverksamheten uppvisar brister i något
avseende. Syftet är endast att åstadkomma en anpassning till förhållandena
inom EG. En sådan anpassning kommer dock, som har påpekats i de båda
motionerna, att leda till ett försämrat hälso- och miljöskydd i Sverige.

I EFTA-konventionen har visserligen vissa begränsningar från skyldigheten
att godta utländska provnings- och kontrollresultat inskrivits, bl.a. med
hänvisning till behovet av skydd för miljö och hälsa. Betydelsen av dessa
undantag minskas emellertid kraftigt av att det samtidigt betonas att
åtgärderna inte får innebära någon förtäckt begränsning av handeln.

Inom EG sker en medveten strävan efter en ökad privatisering av
produktkontrollen. Utskottet motsätter sig bestämt en sådan utveckling i
Sverige. Under senare år har de föreskrivande myndigheterna i ökad
omfattning funnit lämpligt att själva genomföra produktkontroller i stället
för att lita endast till företagens egna uppgifter.

Det sagda innebär dock inte att utskottet avvisar internationellt samarbete
på provnings- och kontrollområdet. I enlighet med vad som föreslås i motion
1988/89:N15 (mp) anser utskottet att det bör utredas hur ett utökat sådant
samarbete kan utformas utan risk för att det svenska konsumentskyddet sätts
i fara.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens lagförslag och förslag om
godkännande av EFTA-konventionen. Också i motion 1988/89:N18 (fp) har
det yrkats avslag på propositionen. Detta har emellertid gjorts med en helt
annan motivering än utskottets.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande konvention mellan EFTA-länderna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkande 1 och motion
1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av
motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/89:60
moment 1,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkandena 2 och 5 och
motion 1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning
av motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/
89:60 moment 2 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

1988/89:NU15

3. Utvecklingen inom EG (mom. 3)

1988/89: NU 15

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Kravet i” och
slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker kravet i motion 1988/89:N19 (m) på ett riksdagsuttalande
om att regeringen noga skall följa den nu berörda utvecklingen inom
EG. Det svenska systemet för provning och kontroll bör så långt som möjligt
överensstämma med den ordning som tillämpas inom EG. Det är också
väsentligt att de föreskrivande myndigheterna i Sverige inte utfärdar
föreskrifter för provnings- och kontrollförfarandet som i hög grad avviker
från vad som gäller inom EG. Regeringen måste om det krävs återkomma
med förslag till erforderliga ändringar med nu nämnda syfte. Riksdagen bör
alltså genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvecklingen inom EG

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N19 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utvecklingen inom EG (mom. 3)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 17 som börjar med ”Kravet i” och slutar med ”aktuell del”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avvisat regeringens förslag om en anpassning
av provnings- och kontrollförfarandet i Sverige till den ordning som
tillämpas inom EG. Av detta följer att utskottet också avstyrker kravet i
motion 1988/89:N19 (m) på att regeringen skall anmodas att noga följa
utvecklingen inom EG på området.

5. Statens mät- och provråd (mom. 4)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”1 den” och
slutar på s. 19 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare med hänvisning till den pågående utvecklingen inom
EG avstyrkt regeringens förslag till ny ordning för provnings- och kontrollverksamheten.
Enligt utskottets mening bör inte heller riktlinjerna för mätoch
provrådets verksamhet m.m. tas upp till prövning nu, utan regeringen
bör även i den saken återkomma till riksdagen under hösten 1989. Utskottet
avstyrker därför propositionen i här berörd del liksom motion 1988/89:N17
(s). Med det anförda tillstyrks motion 1988/89:N18 (fp) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statens mät- och provråd

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1988/89:N15 yrkande 3 och motion
1988/89:N20 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/

89:60 moment 3 och motion 1988/89:N17 samt därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Statens mät- och provråd (mom. 4)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”1 den” och
slutar på s. 19 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare avstyrkt regeringens förslag till ny ordning för
provnings- och kontrollverksamheten. Av detta följer att utskottet också
avstyrker förslaget i propositionen om riktlinjer för mät- och provrådets
verksamhet m.m. I den mån det krävs några ändringar av organisatorisk
karaktär vid rådet bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till
sådana. Med det sagda tillstyrks motionerna 1988/89:N15 (mp) och 1988/
89:N20 (vpk), båda i aktuell del. Motion 1988/89:N17 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statens mät- och provråd
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N15 yrkande 3 och motion
1988/89:N20 (vpk) yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av
motion 1988/89:N18 i ifrågavarande del avslår proposition 1988/89:60
moment 3 och motion 1988/89:N17 samt därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (mom. 5)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 19 som börjar med ”Ackrediteringssystemet skall” och slutar
med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tagit ställning för att beslutet om den nya ordningen
för provnings- och kontrollförfarandet skall skjutas upp till hösten 1989. Av
detta följer att utskottet avstyrker kravet i motion 1988/89:N16 (fp) på att
möjlighet till ackreditering skall öppnas den 1 juli 1989 för laboratorier som
utför mykologiska och mikrobiologiska provningar. Utskottet har förståelse
för de problem som tas upp i motionen. Om ett ackrediteringssystem senare
skulle införas är det dock enligt utskottets uppfattning inte riksdagen som bör
avgöra behovet av ackreditering av sådana laboratorier.

8. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (mom. 5)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 19 som börjar med ”Ackrediteringssystemet skall” och slutar
med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt den nu gällande ordningen för provning och kontroll, som enligt
utskottets mening bör bibehållas, finns möjlighet att auktorisera provningsorgan
för frivillig kontroll inom ett visst område. Auktorisation meddelas av
statens mät- och provråd. Först måste dock regeringen besluta om de
områden inom vilka auktorisation kan meddelas. Det är sålunda inte
riksdagen som skall avgöra behovet av auktorisation av de laboratorier som
berörs i motion 1988/89:N16 (fp). Denna avstyrks därför.

1988/89: NU15

9. Riksprovplatssystemet (mom. 6)

1988/89: NU 15

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 1988/89:N19 (m)” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det krav på en utvärdering av riksprovplatssystemet
som framförs i motion 1988/89:N19 (m). Som sägs i motionen och som
också näringsfrihetsombudsmannen har påpekat i sitt remissvar över kontrollformsutredningens
betänkande kan det konkurrensbegränsande inslaget
i systemet bidra till en fördyring av provningskostnaderna och medföra en
risk för sammanblandning med konkurrensutsatt verksamhet. Monopolsystemet
kan vara ett hinder för Sverige i det västeuropeiska integrationsarbetet
och kan verka återhållande på kvalitetsutvecklingen inom området provning
och kontroll.

Utskottet anser sålunda att en utredning bör tillsättas med uppgift att se
över systemet med riksprovplatser. Utgångspunkten för utredningen bör
vara att den obligatoriska kontrollen skall begränsas till de områden där det
finns starka skäl för sådan kontroll. Riksprovplatsernas nuvarande monopolställning
inom resp. kontrollområde bör därefter prövas liksom kravet på att
staten skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten. Riksdagen
bör genom ett uttalande uppmana regeringen att föranstalta om en sådan
utredning.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande riksprovplatssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N19 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel (mom. 8)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn har” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening borde inte beslutet om den ändrade kontrollordningen
för elektrisk materiel ha fattats. Den nya kontrollordningen kommer
att leda till en sänkning av den nuvarande höga elsäkerhetsnivån i Sverige.
Att det i fortsättningen inte alltid framgår på produkterna huruvida de
uppfyller gällande säkerhetskrav kommer att skapa en osäkerhet hos
konsumenterna. Ändringen är en onödig eftergift för påtryckningar från EG.
Några kvalitetsförbättringar för svenskt vidkommande åstadkoms inte.
Utskottet instämmer därför i kravet i motion 1988/89:N357 (mp) på en
utvärdering av effekterna av den ändrade ordningen. Granskningen bör
påbörjas så snart den nya ordningen införs, dvs. den 1 januari 1990.
Regeringen bör senare återkomma till riksdagen med en redovisning av
resultatet av denna utvärdering.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Nyssnämnda motion tillstyrks alltså av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ändrad kontrollordning för elektrisk materiel
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N357 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Utvecklingen inom EG (mom. 3)

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Vi har i det föregående förordat att beslutet om den framtida modellen för
provnings- och kontrollverksamheten skall skjutas upp till dess att EG har
tagit ställning i frågan. För den händelse riksdagen inte skulle följa denna
linje avser vi att stödja reservation 3 vid omröstningen om moment 3.
Regeringen bör noga följa den nu berörda utvecklingen inom EG. Det
svenska systemet för provning och kontroll måste så långt som möjligt
överensstämma med den ordning som gäller inom EG.

1988/89:NU15

Innehåll

1988/89:NU15

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag m.m 1

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Yrkanden 3

Motivering 4

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 6

Provning och kontroll i Sverige 6

Nordiskt samarbete 7

EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat

och bevis om överensstämmelse 8

Provning och kontroll inom EG 9

Kontrollformsutredningen 11

Utredning om statens roll i standardiseringsverksamheten 12

Utskottet 13

Inledning 13

Ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning, m.m. ... 13

Nordiskt samarbete 19

Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel 20

Hemställan 21

Reservationer

1. EFTA-konventionen och lagförslaget (fp) 23

2. EFTA-konventionen och lagförslaget (vpk, mp) 24

3. Utvecklingen inom EG (m) 25

4. Utvecklingen inom EG (vpk, mp) 25

5. Statens mät-och provråd (fp) 25

6. Statensmät-ochprovråd(vpk,mp) 26

7. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (fp) 26

8. Mykologiska och mikrobiologiska provningar (vpk, mp) 26

9. Riksprovplatssystemet(m,fp) 27

10. Ändrad kontrollordning för elektrisk materiel (vpk, mp) 27

Särskilt yttrande

Utvecklingen inom EG (fp) 28