Kontroll av syntetiska droger och åtgärder mot dopning
Betänkande 1998/99:SoU5
Socialutskottets betänkande
1998/99:SOU05
Kontroll av syntetiska droger och åtgärder mot dopning
Innehåll
1998/99
SoU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens propositioner 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. och 1998/99:3 Åtgärder mot dopning samt sex motionsyrkanden som väckts i anledning av propositionerna. I betänkandet behandlas också tre motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1998.
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom förslagen i propositionerna. Utskottet har ansett det lämpligt att samordna lagförslagen i de båda propositionerna (se bilaga 3) samt föreslå gemensamt ikraftträdande. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring av narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) för att klart täcka alla de varor som i dag anses som narkotika. Utskottet tillstyrker vidare en ny lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor som syftar till att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya droger. Den föreslagna lagen skall ge möjlighet att ingripa mot nya hälsofarliga missbruksmedel som inte är att anse som narkotika, dopningsmedel eller läkemedel. Utskottet tillstyrker därutöver bl.a. vissa av regeringen föreslagna åtgärder när det gäller dels det utredningsförfarande som föregår ett beslut om narkotikaklassificering, dels syftar till att förstärka samarbetet mellan de myndigheter som är inblandade i det utredningsförfarande som föregår ett sådant beslut.
Utskottet tillstyrker också att bruket av dopningsmedel kriminaliseras. En ändring av denna innebörd föreslås bli införd i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel. I vissa fall skall enligt propositionen kunna dömas för grovt dopningsbrott till fängelse högst fyra år. Vidare föreslås bl.a. att innehav av läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem blir kriminaliserat. En bestämmelse med denna innebörd införs därför i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. I socialtjänstlagen (1980:620) föreslås ett förtydligande av socialtjänstens ansvar för att förebygga och motverka missbruk av dopningsmedel bland barn och ungdomar. Utskottet tillstyrker också dessa lagförslag.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1999.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Proposition 1997/98:183
I proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
2. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i lagen (1998:599) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
5. lag om ändring i lagen (1998:610) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
6. lag om ändring i lagen (1998:602) om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
7. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
8. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
9. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus,
10. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
11. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
12. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
13. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
14. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
15. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll,
16. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Proposition 1998/99:3
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning föreslår regeringen (Social-departementet) att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
2. lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus,
6. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
7. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
8. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 2.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:183
1998/99:So9 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett informationsprogram bör utarbetas så att framför allt ungdomar får kunskap om vilka följder bruk av de nya drogerna får och att de inte längre är lagligt tillåtna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behandlingen av narkotikamissbrukare bör ses över så att de som missbrukar de nya preparaten kan få relevant vård.
Motioner väckta med anledning av proposition 1998/99:3
1998/99:So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ordet doping,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Dopingjouren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsmyndighet för dopingfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för insatser rörande doping.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998
1998/99:So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enbart bruket av dopningsmedel inte skall kriminaliseras.
2. att riksdagen - om det första yrkandet avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man som åtgärd vid bruk av dopningsmedel använder de tvångsmedel som redan finns i lagen om vård av missbrukare (LVM).
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i motionen anförts om dopning.
Ärendets beredning i utskottet
Då bl.a. riksdagens budgetprocess inte lämnat tillräckligt utrymme för socialutskottet att slutbehandla de båda propositionerna under hösten 1998 har utskottet - mot bakgrund av att det i propositionerna i viss utsträckning föreslagits ändringar i samma författningar - ansett det lämpligt att lagtekniskt samordna dessa. En samordning mellan lagförslagen har också förutsatts av Lagrådet (se prop. 1998/99:3 s. 119). Socialdepartementet har medverkat vid samordningen.
Utskottets samordnade lagförslag fogas till betänkandet som bilaga 3.
Utskottet har vid sammanträde den 1 december 1998 erhållit information av Socialdepartementet och Läkemedelsverket bl.a. om de varor som skulle kunna omfattas av den föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Justitieutskottet har beretts möjlighet att yttra sig över proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. jämte en motion i de delar som har samband med justitieutskottets beredningsområde. Justitieutskottet har enligt protokollsutdrag beslutat att föreslå socialutskottet att tillstyrka propositionen i de delar som ligger inom justitieutskottets beredningsområde, se bilaga 4.
Utskottet
Propositionerna i huvuddrag
Enligt proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. föreslår regeringen en förändring av narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) så att begreppet "starkt vanebildande" ersätts med "beroendeframkallande" och att definitionen kompletteras med begreppet "euforiserande effekter" för att alla de varor som i dag anses som narkotika skall täckas av narkotikastrafflagens definition. Propositionen innehåller vidare ett förslag till ny lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor som syftar till att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya droger. Den föreslagna lagen utgör ett regelverk som är mer begränsat men har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen skall ge möjlighet att ingripa mot nya hälsofarliga missbruksmedel i de fall där nuvarande regler är otillräckliga. Vissa följdändringar föreslås i annan lag-stiftning bl.a. i fråga om möjligheten att kontrollera att den som är frihetsberövad inte innehar varor som omfattas av den nya lagen. I propositionen föreslås också vissa förändringar när det gäller det utred- ningsförfarande som föregår ett beslut om narkotikaklassificering. Vidare föreslås åtgärder som syftar till att förstärka samarbetet mellan de myn-digheter som är inblandade i det utredningsarbete som föregår ett sådant beslut. Slutligen föreslås ett förtydligande i narkotikalagstiftningen av bestämmelserna om lagligt innehav av narkotika. I propositionen föreslås ikraftträdande den 1 januari 1999.
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning föreslår regeringen att bruket av dopningsmedel kriminaliseras. En ändring av denna innebörd föreslås bli införd i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (dopningslagen). I vissa fall skall enligt förslaget också kunna dömas för grovt dopningsbrott till fängelse i högst fyra år. Vid bedömningen om ett brott är grovt skall särskilt beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Kriterierna för när ett brott skall bedömas som ringa anges uttryckligen i dopningslagen.
Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem föreslås bli kriminaliserat. En bestämmelse med denna innebörd införs därför i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. För en sådan hantering som sker yrkesmässigt, avser betydande mängd eller värde, eller annars är av särskilt farlig art föreslås en särskild straffskala.
I socialtjänstlagen föreslås ett förtydligande av socialtjänstens ansvar för att förebygga och motverka missbruk av dopningsmedel bland barn och ungdomar. Regeringen föreslår vidare ändringar i ett antal lagar för att underlätta förverkande av dopningsmedel som påträffas på kriminalvårds- anstalter och olika vårdinstitutioner. I propositionen föreslås ikraftträdande den 1 juli 1999.
Lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor m.m.
I proposition 1997/98:183 föreslår regeringen en ny lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor i första hand syftande till att få kontroll över handeln med varor som saknar något mer allmänt användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller sjukvård. För att en vara skall omfattas av lagen bör, enligt regeringen, krävas att den på grund av sina inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa och används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Det kan röra sig om hälsofarliga varor med vitt skilda egenskaper och effekter. Någon mer exakt varudefinition kan därför inte göras i lagen. Exempel på sådana varor som skulle kunna komma i fråga för att omfattas av den nya lagen är MBDB, BDB, MDDM (samtliga varianter av fenetylaminer, vars egenskaper ännu inte har kunnat utredas) och amylnitrit. Vidare skulle vissa substanser och beredningar ingående i örtdroger kunna omfattas. I propositionen anges att regeringen på samma sätt som beträffande narkotika bör göra en fullständig uppräkning av de kontrollerade varorna i en särskild förordning.
Den nya lagen skall inte tillämpas på narkotika och dopningsmedel eller läkemedel som godkänts inom EU.
Då syftet som nämnts med den nya lagen i första hand är att åstadkomma kontroll över handeln bör de aktuella varorna därför inte få införas, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte eller utbjudas. Även innehav av de aktuella varorna bör enligt regeringen föranleda straffansvar. Med hänsyn till att lagen är avsedd att utgöra ett ganska inskränkt regelverk bör inte gärningar som begås av oaktsamhet föranleda ansvar.
Vad gäller straffskalans utformning kan brott vid normalgraden jämföras med den straffskala som gäller för vissa olovliga förfaranden med läkemedel.
Regeringen föreslår i propositionen vidare bl.a. att Folkhälsoinstitutet (FHI), med hänsyn till institutets kontakter och kunskaper på narkotikaområdet samt den roll som institutet avses utveckla inom EU:s varningssystem mot nya droger (Early Warning System), skall ansvara för såväl utredningen av behovet av narkotikaklassificering av droger som saknar medicinsk användning, som för behovet av kontroll av missbruksvaror enligt den föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. FHI kan i sin tur uppdra åt Läkemedelsverket att utföra de i utredningarna ingående kemiska analyserna.
Regeringen menar att samarbetet mellan samtliga berörda myndigheter måste förbättras och förstärkas på olika sätt för att de eftersträvade tidsvinsterna i utredningsfasen skall kunna uppnås. Det nätverk som regeringen förutsätter kommer att etableras inom Early Warning System bör också utnyttjas i det sammanhanget.
Det kan, enligt regeringen, konstateras att Läkemedelsverket, FHI och Statens livsmedelsverk alla sysslar med frågor om bevakning av nya varor som kan bli föremål för missbruk. Dessa verksamheter kan beröra varandra. I propositionen tillkännages avsikten att i dessa myndigheters instruktioner särskilt inskriva att de skall samarbeta med varandra i frågor som rör missbruksmedel.
Slutligen framhåller regeringen betydelsen av en effektiv och snabb rapportering från sjukvård, socialtjänst, tull och polis angående deras iakttagelser och fynd av nya droger och missbruksmönster. Rapporterna bör utformas så att sekretessbelagda uppgifter om enskilda inte lämnas ut. I propositionen föreslås att särskilda bestämmelser om rapporteringsskyldighet till FHI därför skall föreskrivas i lag för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vad gäller de statliga myndigheter som har uppgifter på området skall rapporteringsskyldigheten i stället föreskrivas i förordning.
I motion So9 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att ett informationsprogram bör utarbetas så att framför allt ungdomar får kunskap om vilka medicinska och sociala följder bruket av de nya drogerna får och att de inte längre är lagligt tillåtna (yrkande 1). Motionärerna hemställer vidare om ett tillkännagivande om att behandlingen av narkotikamissbrukare bör ses över så att de som missbrukar de nya preparaten kan få relevant vård (yrkande 2).
Aktuellt
Från FHI har, vad gäller arbetet rörande syntetiska droger och den föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor, inhämtats att institutet medverkar i en informell arbetsgrupp där bl.a. Läkemedelsverket och Rikspolisstyrelsen ingår. Gruppen inhämtar fakta både nationellt och internationellt avseende olika varor som skulle kunna omfattas av den föreslagna lagen. Det faktaunderlag som nu finns rörande MBDB (en variant av ecstasy) är tillräckligt för att låta den aktuella lagen tillämpas på denna drog. FHI kommer vid sin information rörande de nya syntetiska drogerna bl.a. att använda Internet. FHI har också nyligen distribuerat den s.k. Drogboken till 98 000 föräldrar med barn i årskurs 8. I boken informeras bl.a. om de syntetiskt framställda drogerna.
Utskottets bedömning
Genom den föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ges möjlighet att ingripa mot varor som, på grund av sina inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller godkända läkemedel medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Regeringen avses i förordning föreskriva vilka varor som skall omfattas av lagen.
Utskottet delar regeringens bedömning att ansvaret för utredningen av behovet av narkotikaklassificering av droger som saknar medicinsk använd-ning liksom av varor enligt den av regeringen föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor bör åvila FHI. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten åläggs också rapporteringsskyldighet till FHI om de i sin verksamhet gjort iakttagelser som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster. Även statliga myndigheter på området avses få en sådan rapporteringsskyldighet till FHI.
Utskottet vill, i likhet med motionärerna, understryka vikten av att en tydlig information ges ungdomar och har erfarit att ett arbete redan pågår när det gäller att informera om de nya syntetiska drogerna.
Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer utvecklingen på området. Den nyligen tillsatta narkotikakommissionen skall bl.a. analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och kriminalvårdens behandlings-program, värdera dess resultat och effekter i förhållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av missbrukare bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika huvudmän och aktörer. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So9 (kd) behövs inte.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor, dock med ikraftträdande den 1 april 1999.
Åtgärder mot dopning m.m.
Benämningen "dopning" eller "doping"
Regeringen anför i proposition 1998/99:3 att när dopningslagen infördes beslutades att uttrycket "dopning" skulle användas. Detta uttryck förefaller hittills inte ha slagit i genom i praktiken vare sig inom idrottsrörelsen eller i den allmänna debatten. Dopning av det slag som nu förekommer är dock en förhållandevis modern företeelse. Dopningslagen har varit i kraft i cirka sex år, vilket är en relativt kort tid. I t.ex. Svenska Akademiens ordlista över det svenska språket anges "dopning" som förstahandsalternativ. Mot bakgrund av vad som nu sagts anser regeringen att detta ord bör användas även fortsättningsvis. Lagrådet förordar i sitt yttrande ett byte till ordet "doping". Enligt Lagrådets uppfattning har ordet "doping" blivit fast etablerat såväl hos allmänheten som hos massmedier och inom idrottsrörelsen. I och för sig anser Lagrådet att det kan vara naturligt att det i början, när en företeelse är ny, råder osäkerhet om den rätta benämningen. Man anser dock att det nu har gått så lång tid utan att uttrycket "dopning" fått fäste att det allvarligt bör övervägas om inte en övergång till ordet "doping" bör genomföras för att få en överensstämmelse med det allmänna språkbruket. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkter, men anser att det inte kan uteslutas att ordet "dopning" kan få en mera utbredd användning i framtiden. Med hänsyn främst till att ordet "dopning" är mera förenligt med det svenska språksystemet bör detta ord behållas i lagstiftningen och på så sätt ges möjlighet att få ett större genomslag. Regeringen har fått stöd för denna uppfattning genom yttranden från bl.a. Svenska Akademien, Svenska språknämnden och Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om ordet doping (yrkande 1). Enligt motionärerna bör man använda det begrepp som är gängse såväl internationellt som nationellt. Ordet "dopning" bör därför ersättas med "doping".
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller bedömningen i betänkande 1991/92:SoU7 Dopning att benämningen dopning skall användas i dopningslagen och delar därmed den bedömning som regeringen gör i den nu förevarande propositionen. Motion So4 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.
Dopingjouren
Dopingjouren är en telefonjour som funnits på Huddinge sjukhus sedan oktober 1993 och som är öppen för allmänheten i hela landet. Verksamheten bedrivs i Stockholms läns landstings regi och finansieras för närvarande av Pharmacia & Upjohn AB. Verksamheten är främst avsedd att besvara allmänhetens frågor om bl.a. riskerna med bruket av dopningsmedel. Avsikten är även att kontakt skall förmedlas med specialister inom sjukvården för uppföljning av dopningrelaterade problem.
Vid Huddinge sjukhus, Kompetenscentrum för dopningsfrågor, pågår för närvarande ett treårigt projekt som finansieras av Stockholms läns landsting och som syftar till att samla kunskap till ett behandlingsprogram för missbrukare av dopningsmedel. Vid centret görs bl.a. psykiatriska be-dömningar och tas blodprov varefter patienterna hänvisas till specialister och följs upp under två år. De som behandlas vid centret har i regel hänvisats dit efter kontakt med Dopingjouren.
I proposition 1998/99:3 anför regeringen att det är angeläget att FHI följer utvecklingen när det gäller dopningsmissbruket i samhället. Det finns dock inte skäl att ålägga institutet ytterligare uppgifter avseende denna fråga. När det gäller frågan om jourens framtid skall tryggas med statliga medel har FHI, enligt propositionen, gjort bedömningen att den regionala och lokala kompetensen i dopningsfrågor ökat och att en finansiering från institutets sida av en jourtelefon för dopningsfrågor inte kan motiveras med hänsyn till de insatsprioriteringar institutet måste göra. Regeringen finner mot bakgrund härav inte tillräckliga skäl att Dopingjouren skall stödjas ekonomiskt av staten.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om Dopingjouren (yrkande 2). Läkeme-delsföretaget Pharmacia & Upjohns finansiella åtagande vad gäller Dopingjouren upphör i och med utgången av 1999. Enligt motionärerna är Dopingjouren av vikt för såväl utbildning och forskning som för hälso- och sjukvården. Det hemställs därför att staten tar upp förhandlingar med Lands-tingsförbundet om hur Dopingjourens framtid skall kunna tryggas. Ett i stort likalydande yrkande har framförts i motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 23).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det av vikt att den erfarenhet, kompetens och kunskap som finns vid Dopingjouren tas till vara i framtiden. Det kan ifrågasättas om inte verksamheten skulle kunna samordnas med annan upplysningsverksamhet av liknande karaktär.
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen om finansiering av Dopingjouren. Utskottet avstyrker därför motionerna So4 (fp) yrkande 2 och So461 (fp) yrkande 23.
Kriminalisering av bruket av dopningsmedel
Av 1 § dopningslagen, i nu gällande lydelse, framgår att lagen gäller syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Med derivat avses en kemisk förening framställd ur en annan förening med liknande struktur och också ofta med likartad effekt. Dopningslagen omfattar angivna kemiska substanser oavsett om substansen förekommer i någon beredningsform eller ej. Såväl bruksfärdiga som icke bruksfärdiga beredningar, som innehåller någon mängd av en angiven substans, omfattas.
I lagens 2 § framgår vilka befattningsformer som är förbjudna. Där före-skrivs sålunda att de medel som anges i 1 § inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål får införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, utbjudas till försäljning eller innehas. Förbudet mot innehav omfattar även innehav för eget bruk. Konsumtionen eller bruket i sig av medlen är däremot inte förbjudet. Överträdelse av lagen bestraffas med böter eller fängelse upp till två år.
I propositionen pekar regeringen på att kriminalisering av bruket endast är en möjlig åtgärd bland flera för att komma till rätta med missbruk och spridning av dopningsmedel. Förebyggande insatser som grundas på frivillighet har en central plats i detta arbete. För att kriminalisering skall väljas bör det före-ligga starka skäl.
En grundläggande princip inom svensk straffrätt är att handlingar som riktar sig mot den egna personen eller mot eget intresse normalt inte skall straffbeläggas. För det fall handlingen har oacceptabla konsekvenser utanför den egna rättssfären föreligger naturligtvis inget hinder mot att straffbelägga handlingen. Enligt regeringen kan det diskuteras om missbruket av dopnings-medel enbart medför konsekvenser för missbrukaren. Troligen finansierar en del av missbrukarna sitt missbruk genom att sälja dopningsmedel till andra. Kopplingen till annan kriminalitet är dock oklar. Den följdbrottslighet som ett missbruk kan ge upphov till går i dag inte heller att jämföra med konse- kvenserna av narkotikamissbruk. Regeringen kan också konstatera att det inte är vetenskapligt bevisat att det finns ett orsakssamband mellan bruk av dopningsmedel och våldshandlingar. Enbart en möjlighet att så är fallet är inte tillräckligt för att kriminalisera missbruk. Om missbruket har stor om-fattning kan detta vara skäl för en kriminalisering. De undersökningar som genomförts under de senaste åren talar emellertid för att bruket knappast är så utbrett och så etablerat som befarats. Omfattningen synes vara betydligt mindre än vad som gäller för t.ex. narkotika.
Enligt regeringen är det emellertid särskilt oroväckande att undersökningar visar att det främst är unga människor som använder dopningsmedel. Visserligen är de psykiska effekterna oklara och det har heller inte visats att medel som t.ex. anabola steorider är beroendeframkallande i egentlig mening. Det är dock helt klart att ett bruk av sådana dopningsmedel är förenat med allvarliga fysiska bieffekter. Det är därför viktigt att samhället med kraft motverkar att unga människor utsätter sig för sådana hälsorisker. Intresset för detta kan motivera avsteg från principen om att inte straff-belägga handlingar riktade mot den egna personen. Vad som ytterligare talar för ett avsteg från nämnda princip är att nuvarande straffbestämmelser innebär att alla former av innehav är straffbelagda, således även innehav för eget bruk. Ett sådant innehav är även det riktat mot den egna personen.
I propositionen lämnar regeringen en redogörelse om de svårigheter före-ligger i dagsläget när det gäller att fastställa skälig misstanke om missbruk av dopningsmedel och kontrollera efterlevnaden av ett förbud att bruka sådana medel.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för en kriminalisering av bruket av dopningsmedel. I propositionen markeras att det är viktigt att samhällets ställningstagande mot missbruk av dopningsmedel är klart och konsekvent. En kriminalisering innebär en markering av att alla former av icke-medicinsk befattning med dopningsmedel är socialt oacceptabla. Fram-för allt är intresset av att motverka missbruk bland unga människor framträdande. Kriminaliseringen kan antas ha ett psykologiskt värde och en preventiv funktion bland framför allt ungdomar och andra som överväger att använda dopningsmedel. Regeringen menar att detta motiverar avsteg från principen att inte straffbelägga handlingar som riktar sig mot den egna rättssfären. Vidare är den praktiska skillnaden mellan att inneha medlet för eget bruk och att konsumera medlet marginell och bägge formerna framstår som lika straffvärda. En kriminalisering av bruket framstår därför som en logisk konsekvens av samhällets avståndstagande från allt olovligt bruk av dopningsmedel.
Regeringen föreslår således i propositionen att eget bruk av dopningsmedel som sker uppsåtligen och inte äger rum i medicinskt eller vetenskapligt syfte kriminaliseras. Kriminaliseringen skall omfatta alla medel som täcks av dopningslagens definition.
I motion So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen ger till känna vad i motionen anförts om att enbart bruket av dopningsmedel inte skall kriminaliseras (yrkande 1). Enligt motionärerna är det en felaktig slutsats att missbruk i första hand kan bekämpas med juridik och polis, vilket kraftigt motbevisas av exempel från såväl Sverige som andra länder. Missbruk av illegala droger kommer i första hand av sociala problem, och dessa löser man inte genom hårdare straff. Motionärerna anser att man skall koncentrera sig på förebyggande insatser, åtgärder för att minska tillgången, vård och behandling av dem som missbrukar samt behovet av utbildning och forskning. Vill man skärpa straffen för langning och försäljning kan man dessutom göra det utan att kriminalisera bruket.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att övervägande skäl talar för en kriminalisering av bruket av dopningsmedel. Det är viktigt att samhällets ställningstagande är klart och konsekvent. Utskottet fäster avseende vid tanken att en kriminalisering innebär en markering av att alla former av icke-medicinsk befattning med dopningsmedel är socialt oacceptabla. Intresset av att motverka missbruk bland unga människor är härvid framträdande. Utskottet delar regeringens bedömning att en kriminalisering kan antas ha ett psykologiskt värde och en preventiv funktion bland framför allt ungdomar och andra som befinner sig i riskzonen att bli dopningsmissbrukare.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om tillägg i 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, dock med ikraftträdande den 1 april 1999. Motion So290 (v) yrkande 1 avstyrks.
Tvångsvård
Bestämmelser om tvångsvård av vuxna missbrukare finns i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). I 2 § LVM föreskrivs att vård inom socialtjänsten ges missbrukare i samförstånd enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen men att missbrukare skall beredas tvångsvård under de förutsättningar som anges i LVM. Enligt 3 § i samma lag skall tvångsvården syfta till att motivera missbrukaren så att han kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Av 4 § LVM framgår att tvångsvård skall beslutas om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt. Vidare krävs enligt samma bestämmelse att missbrukaren till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Regeringen anför i proposition 1998/99:3 att bl.a. LVM är avsedd att användas endast som en sista lösning när andra åtgärder inte är tillräckliga. Stor återhållsamhet bör därför iakttas när det gäller utvidgning av tvångslagens tillämpningsområde.
Missbruk av dopningsmedel kan inte i sig utgöra grund för tvångsvård enligt LVM eftersom lagens bestämmelser är tillämplig på fortgående missbruk av alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel. När det gäller vuxna missbrukare av dopningsmedel anser regeringen att det för närvarande inte finns anledning att utvidga möjligheterna till tvångsvård enligt LVM.
I motion So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) begär - för det fall yrkande 1 i samma motion avslås - tillkännagivande om att man som åtgärd mot bruk av dopningsmedel använder de tvångsmedel som redan finns i lagen om vård av missbrukare (LVM) (yrkande 2). Om riksdagen ändå skulle kriminalisera missbrukare anser motionärerna att de tvångsmedel som redan finns i LVM är att föredra framför att ha straffsatser i en särskild lag, dopningslagen.
Utskottets bedömning
LVM är i princip endast tillämplig för vuxna missbrukare. För yngre missbrukare tillämpas lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). LVM:s tillämpningsområde är vidare begränsat till att avse endast missbruk av alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel. Ett missbruk av dopningsmedel kan således inte medföra att den enskilde bereds tvångsvård med stöd av LVM. I likhet med regeringen finner utskottet inte anledning att föreslå en förändring av LVM som innebär att även missbruk av dopningsmedel omfattas av lagen. Motionen So290 (v) yrkande 2 avstyrks därför.
Tillsynsfrågor och kostnader
Regeringen pekar i proposition 1998/99:3 på att det i remissvaren från Läkemedelsverket, Riksidrottsförbundet och Dopingjouren framställs önske-mål om att en tillsynsmyndighet för dopningsfrågor skall utses. I en skrivelse angående tillämpningssvårigheter av dopningslagen från vissa labora-toriechefer till Socialdepartementet i mars 1997 begärs också att en till-synsmyndighet skall utses. Enligt regeringen synes det främsta skälet till dessa önskemål vara att man ser ett behov av att det upprättas en förteckning över de dopningsmedel som omfattas av dopningslagen. Regeringen anser dock inte att det är lämpligt med någon sådan förteckning. Tillsynen över den lagliga hanteringen av de medel som omfattas av dopningslagen utövas i dag av Läkemedelsverket eller Livsmedelsverket. Det finns därför, enligt regeringen, inte skäl att utse någon särskild tillsynsmyndighet för dopningsfrågor. Den illegala hanteringen av dopningsmedel är en fråga för de brottsbekämpande myndigheterna.
Regeringen gör vidare den bedömningen att förslagen i propositionen leder till kostnadsökningar för berörda myndigheter av så marginell betydelse att effekterna av förslagen skall finansieras inom berörda myndigheters nu-varande anslag.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om tillsynsmyndighet för dopingfrågor (yrkande 3). Motionärerna anser att någon av de myndigheter som möter doping-frågorna skall få huvudansvaret för tillsynen och att Socialstyrelsen är den myndighet som närmast torde komma i fråga. Regeringen bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas och sedan återkomma till riksdagen med förslag. Vidare begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om kostnaderna för insatser rörande doping (yrkande 4). Utan resurstillskott eller tydliga anvisningar från regeringens sida om vad som skall nedprioriteras till förmån för dopinginsatserna så riskerar propositionen, enligt motionärerna, att endast bli en papperstiger. Regeringen bör därför i regleringsbrev till berörda myndigheter ange hur resurserna skall säkras för detta område.
Utskottets bedömning
Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen såvitt gäller behovet av en tillsynsmyndighet för dopningsfrågor. Motion So4 (fp) yrkande 3 avstyrks därmed.
Utskottet delar också regeringens bedömning när det gäller frågan om ändringarna i propositionen kommer att medföra ökade kostnader för verk-samheter och myndigheter. Även yrkande 4 avstyrks.
Övriga lagförslag
Regeringen har i propositionerna föreslagit riksdagen att förutom de ovan behandlade lagförslagen anta ytterligare ett antal förslag till lag. Som framgår ovan har utskottet inom ramen för detta ärende lagtekniskt samordnat regeringens lagförslag. Förslagen, vars lydelse framgår av bilaga 3, innefattar i nu berört avseende förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64), lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel i övrigt, lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m., lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus, lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lag om ändring av lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll samt lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Lagförslagen har, vid sidan om förslagen till ändring i narkotika-strafflagen, dopningslagen, lagen om handel med läkemedel m.m., socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, lagen om kontroll av narkotika samt lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen i huvudsak karaktären av följdlagstiftning.
Utskottet tillstyrker lagförslagen, dock med ikraftträdande den 1 april 1999.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande information
att riksdagen avslår motion 1998/99:So9,
2. beträffande lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:183 antar lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt utskottets förslag i bilaga 3,
3. beträffande benämningen dopning eller doping
att riksdagen avslår motion 1998/99:So4 yrkande 1,
4. beträffande Dopingjouren
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So4 yrkande 2 och 1998/99: So461 yrkande 23,
res. 1 (v, fp, mp)
5. beträffande kriminalisering av bruket av dopningsmedel
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:3 och med avslag på motion 1998/99:So290 yrkande 1 antar 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel enligt utskottets förslag i bilaga 3,
res. 2 (v)
6. beträffande tvångsvård
att riksdagen avslår motion 1998/99:So290 yrkande 2,
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So4 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (v, mp)
res. 4 (fp)
8. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen med anledning av
dels proposition 1997/98:183 antar förslag till
lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll,
lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
dels såväl proposition 1997/98:183 som proposition 1998/99:3 antar förslag till
lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus,
lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
dels proposition 1998/99:3 antar förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel i övrigt samt lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. allt enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Stockholm den 2 februari 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Catherine Persson (s) och Tullia von Sydow (s).
Reservationer
1. Dopingjouren (mom. 4)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Dopingjouren för närvarande finansieras av läkemedelsföretaget Pharmacia & Upjohn. Det åtagandet upphör i och med utgången av 1999. Dopingjouren samverkar med det landstingsfinansierade Kompetenscentrum för dopingfrågor vid Huddinge sjukhus. Kompetens-centrum utvecklar behandlingsprogram för missbrukare av dopningsmedel och är för sitt arbete beroende av Dopingjouren. Upphör den försvinner hela verksamheten. Eftersom Dopingjouren är av vikt för såväl utbildning och forskning som för hälso- och sjukvården anser utskottet att staten bör ta upp förhandlingar med Landstingsförbundet om hur Dopingjourens framtid skall kunna tryggas. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So4 (fp) yrkande 2 och So461 (fp) yrkande 23 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Dopingjouren
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So4 yrkande 2 och 1998/99:So461 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kriminalisering av bruket av dopningsmedel (mom. 5)
Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall inte bruket av dopningsmedel utgöra grund för straff. Missbruk av illegala droger kommer i första hand av sociala problem, och dessa löser man inte genom hårdare straff. I stället krävs ökade satsningar på förebyggande insatser, vård och behandling. I propositionen redovisas också regeringens bedömning i fråga om förebyggande insatser, åtgärder för att minska tillgången, vård och behandling av dem som missbrukar samt behovet av utbildning och forskning. Utskottet anser att det är detta man skall koncentrera sig på när det gäller åtgärder mot dopning. Vill man skärpa straffen för langning och försäljning kan man dessutom göra det utan att kriminalisera bruket. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So290 (v) yrkande 1 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kriminalisering av bruket av dopningsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So290 yrkande 1
dels avslår förslaget till 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel enligt utskottets förslag i bilaga 3,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tillsynsmyndighet m.m. (mom. 7)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "yrkande 4 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör någon av de myndigheter som möter dopningsfrågorna få huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den myndighet som ligger närmast till, men regeringen bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas och sedan återkomma till riksdagen med förslag.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So4 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So4 (fp) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So4 yrkande 3 och med avslag på motion 1998/99:So4 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Tillsynsmyndighet m.m. (mom. 7)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med "Utskottet gör" och som slutar med "avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör någon av de myndigheter som möter dopingfrågorna få huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den myndighet som ligger närmast till, men regeringen bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas och sedan återkomma till riksdagen med förslag. Utskottet konstaterar att det blivit allt vanligare att regeringen i propo-sitioner anger att de kostnader förslagen medför är så marginella att de kan finansieras via myndigheters anslag. Detta är enligt utskottet att bedra sig själv och det blir uppenbart när man läser förslagen i föreliggande proposition. Utan resurstillskott eller tydliga anvisningar från regeringens sida om vad som skall nedprioriteras till förmån för dopinginsatserna så riskerar propositionen att endast bli en papperstiger. Regeringen bör därför i regleringsbrev till berörda myndigheter ange hur resurser skall säkras för detta område.Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So4 (fp) yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So4 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I proposition 1997/98:183 framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
2 Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:599) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:610) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:602) om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
7 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
8 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
13 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll
16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tull-verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
I proposition 1998/99:3 framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
4 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller varor som på grund av sina inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan.
Regeringen föreskriver på vilka varor lagen skall tillämpas.
2 § Lagen skall inte tillämpas på
1. varor som är narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64),
2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel, eller
3. läkemedel som är godkända inom Europeiska unionen.
3 § Varor som avses i denna lag får inte
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning, eller
6. innehas.
Första stycket tillämpas inte om Läkemedelsverket för ett särskilt fall har meddelat tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål.
4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 § 2-6 döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Om straff för olovlig införsel finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
5 § Varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av dem samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
För beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt första stycket gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt då varor som avses i 1 § denna lag tagits i beslag. Tiden för att anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet.
6 § Läkemedelsverkets beslut enligt 3 § andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)
Härigenom föreskrivs att 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag -----------------------------------------------------
8 §[1]1 ----------------------------------------------------- Med narkotika förstås i denna lag läkemedel eller Med narkotika förstås i hälsofarliga varor med denna lag läkemedel eller starkt vanebildande hälsofarliga varor med egenskaper eller varor beroendeframkallande som med lätthet kan egen-skaper eller omvandlas till varor med euforiserande effekter sådana egenskaper och som eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som ----------------------------------------------------- 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller ----------------------------------------------------- 2. av regeringen har 2. av regeringen har förklarats skola anses förklarats vara att anse som narkotika enligt som narkotika enligt lagen. lagen. -----------------------------------------------------
_____________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 2 § ----------------------------------------------------- Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte, ----------------------------------------------------- 5. bjudas ut till 5. bjudas ut till försäljning, eller försäljning,
6. innehas. 6. innehas, eller
7. brukas.
----------------------------------------------------- 3 § ----------------------------------------------------- Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-6 döms Den som uppsåtligen för dopningsbrott till bryter mot 2 § 2-7 döms fängelse i högst två år. för dopningsbrott till fängelse i högst två år.
Är brott som avses i första stycket att anse Är ett brott som som ringa, döms till avses i första stycket böter eller fängelse i med hänsyn till mängden högst sex månader. dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. ----------------------------------------------------- Om straff för olovlig införsel m.m. finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. -----------------------------------------------------
3 a § -----------------------------------------------------
Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
4 § ----------------------------------------------------- För försök eller förberedelse till sådant För försök eller dopningsbrott som inte är förberedelse till sådant att anse som ringa döms dopningsbrott som inte är till ansvar enligt 23 att anse som ringa döms kap. brottsbalken, om till ansvar enligt 23 gärningen gäller annan kap. brottsbalken, om befattning än som avses i gärningen gäller annan 2 § 6. befattning än som avses i 2 § 6 eller 7 ----------------------------------------------------- Om flera har medverkat till brott som avses i 2 § 2-5, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[1]:1 Senaste lydelse 1992:861. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 11 § ----------------------------------------------------- Den som med uppsåt Den som med uppsåt eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller 5 § bryter mot 3, 4 eller 5 § döms till böter eller eller innehar läkemedel i fängelse i högst ett år, uppenbart syfte att om gärningen inte är olovligen sälja dem döms belagd med straff enligt till böter eller fängelse brottsbalken. i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. ----------------------------------------------------- I ringa fall skall inte dömas till ansvar. -----------------------------------------------------
Om en uppsåtlig gärning som avses i första stycket har begåtts yrkesmässigt, avsett betydande mängd eller värde eller annars varit av särskilt farlig art, döms till fängelse i högst två år.
----------------------------------------------------- __________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 11, 14, 34, 52 d och 63 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstal[2]t 1 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 11 §[3]2 ----------------------------------------------------- För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen medges att få vistas utanför anstalten under arbetstid för att utföra arbete, delta i undervisning eller utbildning, erhålla behandling eller delta i någon annan särskilt anordnad verksamhet. ----------------------------------------------------- Sådan vistelse får dock Sådan vistelse får dock inte medges om det på inte medges om det på grund av viss grund av viss omständighet kan befaras omständighet kan befaras att den intagne kommer att den intagne kommer att avvika, återfalla i att avvika, återfalla i brott eller missbruka brott eller missbruka alkohol, narkotika, andra alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande beroendefram-kallande medel eller något sådant medel, något sådant dopningsmedel som avses i dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa förbud mot vissa dopningsmedel. För dopningsmedel eller någon vistelsen får ställas de sådan vara som omfattas villkor som kan anses av lagen (1999:000) om nödvändiga. förbud mot vissa hälsofarliga varor. För vistelsen får ställas de villkor som kan anses nödvändiga. ----------------------------------------------------- Vid prövningen av medgivande för en intagen att utföra arbete eller delta i någon annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall särskilt beaktas, om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller om ett medgivande annars kan antas väsentligt förbättra hans möjligheter att försörja sig efter frigivningen.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse om vistelse utanför anstalten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten.
**FOOTNOTES**
[2]:1 Lagen omtryckt 1990:1011.
[3]:2 Senaste lydelse 1998:599. 14 [4]§ 3
En intagen skall ges tillfälle till lämplig fritidssysselsättning. Han bör uppmuntras att ägna sig åt egna intressen som kan bidra till hans utveckling. I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få möjligheter att genom tidningar, radio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.
Om det lämpligen kan ske, bör en intagen ges tillfälle att vistas utanför anstalten för att på fritiden delta i sådan föreningsverksamhet eller annan liknande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhället. För sådan vistelse får ställas de villkor som kan anses nödvändiga. Därvid kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn.
----------------------------------------------------- Sådan vistelse utanför Sådan vistelse utanför anstalten får inte medges anstalten får inte medges om det på grund av viss om det på grund av viss omständighet kan befaras omständighet kan befaras att den intagne kommer att den intagne kommer att avvika, återfalla i att avvika, återfalla i brott eller missbruka brott eller missbruka alkohol, narkotika, andra alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande beroendefram-kallande medel eller något sådant medel, något sådant dop- dopningsmedel som avses i ningsmedel som avses i 1 1 § lagen (1991:1969) om § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa förbud mot vissa dopningsmedel. dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. ----------------------------------------------------- Av 7 § följer att beslut enligt andra stycket om vistelse utanför anstalten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten. -----------------------------------------------------
34 [5]§ 4
Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få medgivande att för ett sådant ändamål vistas utanför anstalten under lämplig tid, om det finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas om den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel.
----------------------------------------------------- För vistelsen skall de För vistelsen skall de villkor ställas som kan villkor ställas som kan anses nödvändiga. I anses nödvändiga. I samband med vård eller samband med vård eller någon annan behandling någon annan behandling får det föreskrivas att får det föreskrivas att den intagne skall vara den intagne skall vara skyldig att lämna blod-, skyldig att lämna blod-, urin- eller urin- eller utandningsprov för utandningsprov för kontroll av att han inte kontroll av att han inte är påverkad av är påverkad av beroendeframkallande beroendeframkallande medel eller något sådant medel, något sådant dopningsmedel som avses i dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa förbud mot vissa dopningsmedel. Om det dopningsmedel eller någon finns särskilda skäl kan sådan vara som omfattas i samband med beslut av lagen (1999:000) om enligt första stycket förbud mot vissa meddelas föreskrift hälsofarliga varor. Om enligt 26 kap. 15 § det finns särskilda skäl första stycket 3 kan i samband med beslut brottsbalken att gälla enligt första stycket för tid efter villkorlig meddelas föreskrift frigivning. enligt 26 kap. 15 § första stycket 3 brottsbalken att gälla för tid efter villkorlig frigivning. ----------------------------------------------------- Vistelse utanför anstalt för vård eller behandling bör inte påbörjas så tidigt att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den beräknade återstående verkställighetstiden.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten.
-----------------------------------------------------
52 d §[6]5 ----------------------------------------------------- En intagen är, om inte annat föranleds av En intagen är, om inte medicinska eller liknande annat föranleds av skäl, skyldig att på medicinska eller liknande anmaning lämna blod-, skäl, skyldig att på urin- eller anmaning lämna blod-, utandningsprov för urin- eller kontroll av att han inte utandningsprov för är påverkad av kontroll av att han inte beroendeframkallande är påverkad av medel eller något sådant beroendeframkallande dopningsmedel som avses i medel eller något sådant 1 § lagen (1991:1969) om dopningsmedel som avses i förbud mot vissa 1 § lagen (1991:1969) om dopningsmedel. förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
63 [7]§ 6 ----------------------------------------------------- Alkoholhaltiga drycker eller andra Alkoholhaltiga drycker, berusningsmedel får andra berusningsmedel, omhändertas, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor får omhändertas, ----------------------------------------------------- 1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,
3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare till dem.
Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i männikokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller staten.
Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras räntebärande men får inte disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[4]:3 Senaste lydelse 1998:599.
[5]:4 Senaste lydelse 1998:599.
[6]:5 Senaste lydelse 1995:492.
[7]:6 Senaste lydelse 1998:610.
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 2 c § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 2 c [8]§ 1 ----------------------------------------------------- Blod-, urin- eller utandningsprov får tas på Blod-, urin- eller en häktad som skäligen utandningsprov får tas på kan misstänkas vara en häktad som skäligen påverkad av kan misstänkas vara beroendeframkallande påverkad av medel eller sådant beroendeframkallande dopningsmedel som avses i medel, sådant 1 § lagen (1991:1969) om dopningsmedel som avses i förbud mot vissa 1 § lagen (1991:1969) om dopningsmedel, om inte förbud mot vissa annat föranleds av dopningsmedel eller någon medicinska eller liknande sådan vara som omfattas skäl. av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, om inte annat föranleds av medicinska eller liknande skäl. -----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[8]:1 Senaste lydelse 1998:602.
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620[9]) 1
dels att 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 b §, av följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 11 § ----------------------------------------------------- Socialnämnden skall arbeta för att förebygga Socialnämnden skall och motverka missbruk av arbeta för att förebygga alkohol och andra och motverka missbruk av beroendefram-kallande alkohol och andra medel. Insatser för barn beroendefram-kallande och ungdom bör därvid medel. ägnas särskild uppmärksamhet. ----------------------------------------------------- Socialnämnden skall genom information till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.
Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.
12 [10]§ 2
Socialnämnden skall
verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling, ----------------------------------------------------- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra beroendeframkallande medel samt dopningsmedel, ----------------------------------------------------- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet, samt
i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts. -----------------------------------------------------
65 b § -----------------------------------------------------
Om socialnämnden i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, skall nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folk- hälsoinstitutet. -----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[9]:1 Lagen omtryckt 1988:871.
[10]:2 Senaste lydelse 1998:323.
Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall införas en ny paragraf, 31 a §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- Underrättelseskyldighet
31 a §
Om en nämnd som utövar ledningen av hälso- och sjukvården enligt 10 eller 22 § i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för missbruks-ändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, skall nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsoinstitutet. ----------------------------------------------------- ___________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 4 §§ lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 2 § ----------------------------------------------------- Den som är intagen för vård får inte inneha Den som är intagen för alkoholhaltiga drycker vård får inte inneha eller andra alkoholhaltiga drycker, berusningsmedel. Han får andra berusningsmedel, inte heller inneha något sådant medel som injektionssprutor eller avses i lagen (1991:1969) kanyler som kan användas om förbud mot vissa för insprutning i dopningsmedel eller människokroppen eller sådana varor som omfattas andra föremål som är av lagen (1999:000) om särskilt ägnade att förbud mot vissa användas för missbruk av hälsofarliga varor. Han eller annan befattning får inte heller inneha med narkotika. injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
3 §[11]1 ----------------------------------------------------- Verksamhetschefen får ställa följande villkor Verksamhetschefen får för att ta in någon på ställa följande villkor sjukhuset för vård av för att ta in någon på missbruk av sjukhuset för vård av beroendeframkallande missbruk av medel, om det behövs för beroendeframkallande att hindra att patienten medel, om det behövs för har tillgång till sådana att hindra att patienten medel eller föremål som har tillgång till sådana anges i 2 §. De villkor medel, varor eller som avses är krav på föremål som anges i 2 §. De villkor som avses är krav på ----------------------------------------------------- 1. att patienten underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kropps-besiktning,
2. att patienten medger undersökning av vad han innehar eller får sig tillsänt.
-----------------------------------------------------
4 §[12]2 ----------------------------------------------------- Sådana berusningsmedel och föremål som anges i 2 Sådana berusningsmedel, § får omhändertas varor, dopningsmedel och föremål som anges i 2 § får omhändertas ----------------------------------------------------- 1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända, eller
3. om de påträffas utan att det finns någon känd ägare till dem.
Verksamhetschefen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhållits vid försäljningen skall tillfalla staten.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[11]:1 Senaste lydelse 1996:796.
[12]:2 Senaste lydelse 1996:796. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 31 § ----------------------------------------------------- Den som vårdas enligt Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem denna lag i ett LVM-hem får inte inneha får inte inneha alkoholhaltiga drycker, alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga narkotika, flyktiga lösningsmedel eller lösningsmedel, sådana injektionssprutor, medel som avses i lagen kanyler eller andra (1991:1969) om förbud mot föremål som är särskilt vissa dopningsmedel eller ägnade att användas för sådana varor som omfattas missbruk av eller annan av lagen (1999:000) om befattning med narkotika. förbud mot vissa Han får inte heller hälsofarliga varor eller inneha något annat som injektionssprutor, kan vara till men för kanyler eller andra vården eller ordningen föremål som är särskilt vid hemmet. Påträffas ägnade att användas för sådan egendom som nu missbruk av eller annan angetts, får den befattning med narkotika. omhändertas. Han får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom som nu angetts, får den omhändertas. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
36 § ----------------------------------------------------- Har alkoholhaltiga drycker, narkotika eller Har alkoholhaltiga flyktiga lösnings-medel drycker, narkotika, omhändertagits enligt 31 flyktiga lösningsmedel, eller 35 § eller sådana medel som avses i påträffats inom ett LVM- lagen (1991:1969) om hem utan att det finns förbud mot vissa någon känd ägare till dopningsmedel eller dem, skall den som sådana varor som omfattas förestår vården vid av lagen (1999:000) om hemmet låta förstöra förbud mot vissa eller försälja egendomen hälsofarliga varor enligt bestäm-melserna om omhändertagits enligt 31 beslagtagen egendom i 2 § eller 35 § eller 1 första stycket lagen påträffats inom ett LVM- (1958:205) om förverkande hem utan att det finns av alkoholhaltiga drycker någon känd ägare till m.m. Belopp som erhålls dem, skall den som vid försäljning förestår vården vid tillfaller staten. hemmet låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestäm-melserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som erhålls vid försäljning tillfaller staten. ----------------------------------------------------- Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 16 § ----------------------------------------------------- Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får Den som omfattas av inte inneha narkotika, bestämmelserna i 15 § får alkoholhaltiga drycker inte inneha narkotika, eller andra alkoholhaltiga drycker, berusningsmedel eller andra berusningsmedel, injektionssprutor, sådana medel som avses i kanyler eller andra lagen (1991:1969) om föremål som är särskilt förbud mot vissa ägnade att användas för dopningsmedel eller missbruk av eller annan sådana varor som omfattas befattning med narkotika. av lagen (1999:000) om Den unge får inte heller förbud mot vissa inneha något annat som hälsofarliga varor eller kan vara till men för injektionssprutor, vården eller ordningen kanyler eller andra vid hemmet. Påträffas föremål som är särskilt sådan egendom hos den ägnade att användas för unge, får den missbruk av eller annan omhändertas. befattning med narkotika. Den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom hos den unge, får den omhändertas. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
20 § ----------------------------------------------------- Har narkotika, alkoholhaltiga drycker Har narkotika, eller andra alkoholhaltiga drycker, berusningsmedel andra berusningsmedel, omhändertagits enligt 16 sådana medel som avses i eller 19 § eller har lagen (1991:1969) om sådan egendom påträffats förbud mot vissa inom ett hem för särskilt dopningsmedel eller noggrann tillsyn utan att sådana varor som omfattas det finns någon känd av lagen (1999:000) om ägare till egendomen, förbud mot vissa skall den som förestår hälsofarliga varor vården vid hemmet låta omhändertagits enligt 16 förstöra eller försälja eller 19 § eller har egendomen enligt sådan egendom påträffats bestämmelserna om inom ett hem för särskilt beslagtagen egendom i 2 § noggrann tillsyn utan att 1 första stycket lagen det finns någon känd (1958:205) om förverkande ägare till egendomen, av alkoholhaltiga drycker skall den som förestår m.m. Belopp som har vården vid hemmet låta erhållits vid försäljning förstöra eller försälja tillfaller staten. egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten. -----------------------------------------------------
Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 21 § ----------------------------------------------------- En patient får inte En patient får inte inneha inneha
1. narkotika, 1. narkotika, alkoholhaltiga drycker alkoholhaltiga drycker, eller andra andra berusningsmedel berusningsmedel, eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
2. sådana medel som 2. injektionssprutor avses i lagen (1991:1969) eller kanyler, som kan om förbud mot vissa användas för insprutning dopningsmedel, i människokroppen, 3. injektionssprutor 3. andra föremål som är eller kanyler, som kan särskilt ägnade att användas för insprutning användas för missbruk av i människokroppen, eller annan befattning med narkotika, eller 4. andra föremål som är särskilt ägnade att 4. annan egendom som kan användas för missbruk av skada honom själv eller eller annan befattning någon annan eller vara med narkotika, eller till men för vården eller ordningen på 5. annan egendom som kan vårdinrättningen. skada honom själv eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.
----------------------------------------------------- Påträffas sådan egendom som avses i första stycket, får den omhändertas.
-----------------------------------------------------
24 § ----------------------------------------------------- Har narkotika, alkoholhaltiga drycker Har narkotika, eller andra alkoholhaltiga drycker, berusningsmedel andra berusningsmedel, omhändertagits enligt 21 sådana medel som avses i eller 22 § eller har lagen (1991:1969) om sådan egendom påträffats förbud mot vissa där patienter intagits dopningsmedel eller för tvångsvård utan att sådana varor som omfattas det finns någon känd av lagen (1999:000) om ägare till egendomen, förbud mot vissa skall chefsöver-läkaren hälsofarliga varor låta förstöra eller sälja omhändertagits enligt 21 egendomen enligt eller 22 § eller har bestämmelserna om sådan egendom påträffats beslagtagen egendom i 2 § där patienter intagits 1 första stycket lagen för tvångsvård utan att (1958:205) om förverkande det finns någon känd av alkoholhaltiga drycker ägare till egendomen, m.m. Detsamma gäller i skall chefsöverläkaren fråga om låta förstöra eller sälja injektionssprutor eller egendomen enligt kanyler, som kan användas bestämmel-serna om för insprutning i beslagtagen egendom i 2 § männikokroppen, och i 1 första stycket lagen fråga om andra föremål (1958:205) om förverkande som är särskilt ägnade av alkoholhaltiga drycker att användas för missbruk m.m. Detsamma gäller i av eller annan befattning fråga om med narkotika. injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, och i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. ----------------------------------------------------- Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs att 1 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 1 § ----------------------------------------------------- Med läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att tillföras människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte.
Med radioaktiva läkemedel avses läkemedel som avger joniserande strålning. Till radioaktiva läkemedel räknas inte slutna strålkällor. ----------------------------------------------------- I fråga om narkotiska I fråga om narkotiska läkemedel och om läkemedel, om läkemedel läkemedel som utgör som utgör dopnings-medel dopningsmedel tillämpas och om läkemedel som bestämmelserna i denna omfattas av lagen lag, om de inte strider (1999:000) om förbud mot mot vad som är särskilt vissa hälsofarliga varor föreskrivet om dessa tillämpas bestämmelserna varor. i denna lag, om de inte strider mot vad som är särskilt föreskrivet om dessa varor. ----------------------------------------------------- ________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1992:860) om kontroll av narkotika skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 2 § ----------------------------------------------------- Narkotika får importeras, tillverkas, exporteras, Narkotika får utbjudas till importeras, tillverkas, försäljning, överlåtas exporteras, bjudas ut eller innehas endast för till försäljning, medicinskt eller överlåtas eller innehas vetenskapligt ändamål. endast för medicinskt, vetenskapligt eller annat samhällsnyttigt ändamål som är särskilt angeläget. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
7 § ----------------------------------------------------- Narkotika får innehas endast av
1. den som har rätt att handla med varan,
2. en föreståndare för en vetenskaplig institution som ägs eller stöds av staten eller en kommun, i den mån varan behövs för vetenskaplig forskning, undersökning eller undervisning, ----------------------------------------------------- 3. en befattningshavare 3. en befattningshavare vid försvarsmakten enligt vid försvarsmakten enligt särskilda bestämmelser, särskilda bestämmelser, eller 4. den som fått varan 4. den som fått varan utlämnad till sig enligt utlämnad till sig enligt 6 § första stycket eller 6 § första stycket eller medgetts import enligt 3 medgetts import enligt 3 § första stycket, eller § första stycket. 5. den som fått särskilt tillstånd till det för utbildningsändamål eller något annat samhällsnyttigt ändamål. ----------------------------------------------------- ____________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontrol[13]l 1 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 4 §[14]2 ----------------------------------------------------- Den dömde skall under verkställigheten utanför Den dömde skall under anstalt iaktta verkställigheten utanför skötsamhet, efter förmåga anstalt iaktta söka försörja sig samt i skötsamhet, efter förmåga övrigt rätta sig efter söka försörja sig samt i vad som åligger honom övrigt rätta sig efter enligt denna lag och vad som åligger honom enligt föreskrift som enligt denna lag och meddelats med stöd av enligt föreskrift som lagen. Han skall avhålla meddelats med stöd av sig från alkohol och lagen. Han skall avhålla andra sig från alkohol och beroendeframkallande andra medel samt sådana medel beroendeframkallande som avses i 1 § lagen medel, sådana medel som (1991:1969) om förbud mot avses i 1 § lagen vissa dopningsmedel. (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel samt sådana varor som omfattas av lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Den dömde är, om inte annat föranleds av Den dömde är, om inte medicinska eller liknande annat föranleds av skäl, skyldig att under medicinska eller liknande verkställigheten på skäl, skyldig att under anmaning lämna blod-, verkställigheten på urin- eller anmaning lämna blod-, utandningsprov för urin- eller kontroll av att han inte utandningsprov för är påverkad av sådana kontroll av att han inte medel som avses i första är påverkad av sådana stycket andra meningen. medel eller varor som Elektro-niska hjälpmedel avses i första stycket får användas för att andra meningen. kontrollera att den dömde Elektroniska hjälpmedel avhåller sig från får användas för att alkohol. kontrollera att den dömde avhåller sig från alkohol. ----------------------------------------------------- ________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[13]:1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:618.
[14]:2 Senaste lydelse 1996:784. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha följande lydelse. -----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag ----------------------------------------------------- 3 §[15]1 ----------------------------------------------------- Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, ----------------------------------------------------- 13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, ----------------------------------------------------- 14. varor som avses i lagen (1999:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. -----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
4 §[16]2 ----------------------------------------------------- Anmälningsskyldighet Anmälningsskyldighet föreligger föreligger
1. för den som utan 1. för den som utan erforderligt tillstånd, erforderligt tillstånd, eller med stöd av eller med stöd av tillstånd som föranletts tillstånd som föranletts av vilseledande uppgift, av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land från ett annat EU-land till Sverige inför eller till Sverige inför eller från Sverige till ett från Sverige till ett sådant land utför en vara sådant land utför en vara som avses i 3 § 3, 5-8, som avses i 3 § 3, 5-8 10 och 14. och 10. ----------------------------------------------------- 2. för den som från ett annat EU-land till Sverige inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 1, 4, 9 och 11-13.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten. -----------------------------------------------------
7 §[17]3 ----------------------------------------------------- För kontroll av att anmälningsskyldigheten För kontroll av att enligt denna lag, eller anmäl-ningsskyldigheten att deklarationsskyldig- enligt denna lag, eller heten enligt lagen att (1994:1565) om deklarationsskyldigheten beskattning av enligt lagen (1994:1565) privatinförsel av om beskatt-ning av alkoholdrycker och privatinförsel av tobaksvaror från ett land alkohol-drycker och som är medlem i tobaksvaror från ett land Europeiska unionen, som är medlem i fullgjorts riktigt och Europeiska unionen, fullständigt, samt för fullgjorts riktigt och kontroll av att gällande fullständigt, samt för villkor för in- eller kontroll av att gällande utförsel av sådana varor villkor för in- eller som anges i 3 § 1 och utförsel av sådana varor 3-13 uppfyllts, får en som anges i 3 § 1 och tulltjänsteman undersöka 3-14 uppfyllts, får en tulltjänsteman undersöka ----------------------------------------------------- 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. ----------------------------------------------------- __________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[15]:1 Senaste lydelse 1998:1446.
[16]:2 Senaste lydelse 1998:1446.
[17]:3 Senaste lydelse 1998:1446. Utdrag ur
PROTOKOLL UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 1997/98:12 -----------------------------------------------
DATUM Torsdagen den 10 december 1998 -----------------------------------------------
-----------------------------------------------
----------------------------------------------- - - - -
§ 5 Yttrande till annat utskott
(beslut; justering)
Utskottet behandlar frågan om avgivande av yttrande till socialutskottet över proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. samt motion 1998/99:So9.
Utskottet beslutar föreslå socialutskottet att tillstyrka proposi-tionen i de delar som ligger inom justitieutskottets berednings- område.
Beslutet förklaras omedelbart justerat.
- - -
----------------------------------------------
VID PROTOKOLLET Katarina Ågren
---------------------------------------------- JUSTERAS Gun Hellsvik
---------------------------------------------- RÄTT UTDRAGET
INTYGAR Katarina Ågren ---------------------------------------------- Exp. 1998-12-11
SoU