Konstitutionsutskottets memorial Nr JO (Betänkande 1918:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets memorial Nr JO.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1918 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, i anledning av olika meningar
mellan kamrarna, till vilket utskott Kungl. Maj:ts proposition,
nr 130, i vad den avser förslag till förordning
om provtaxering bör hänvisas.

Närvarande: Herrar Mannheimer, Clason, Hellberg, K. J. Ekman*), von Geijer,
von Mentzer, Olof Olsson, greve Alexander Hamilton, von Zweigbergk,
Johan Carlsson, Janson i Kungsör, Kropp, Räf, Jansson i
Edsbäcken, Steme *), Hildebrand *), Hansson i Gärda, Sundberg,
Persson i Tofta och Engberg*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Kungl. Maj:t har i eu till riksdagen avlåten proposition, nr 130,''
föreslagit riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat förslag
till förordning om provtaxering under år 1918 för beräkning av kommunal
skattskyldighet vid tillämpning av bestämmelserna i vissa förslag
till omläggning av det kommunala beskattningsväsendet, dels ock å tillläggsstat
för år 1918 under sjunde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag
högst 100,000 kronor för utförande av en provtaxering enligt här
angivna grunder. Propositionen har, i vad den angår anvisande av medel
till provtaxeringens utförande, av båda kamrarna hänvisats till statsutskottet.
I vad den angår förslag till förordning om provtaxering, har
den däremot, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag från båda
kamrarna, av första kammaren hänvisats till konstitutionsutskottet och
av andra kammaren till bevillningsutskottet. Då sålunda olika meningar
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 sand. 8 käft. (Nr 10.) 1

Konstitutionsutskottets memorial Nr 10.

mellan kamrarna uppstått, till vilket utskott propositionen i sist berörda
del bör hänvisas, tillkommer det jämlikt § 38 riksdagsordningen konstitutionsutskottet
att därom besluta.

Den föreslagna provtaxeringen sammanhänger med frågan om omläggning
av det kommunala skatteväsendet och är avsedd att utröna
verkningarna av de olika förslag till ny lagstiftning på detta område,
vilka framgått ur de för ändamålet tillsatta kommitterades arbete.
Provtaxeringen skulle verkställas inom ett mindre antal kommuner eller
särskilt begränsade taxeringsdistrikt i syfte att utröna dels tillgången
på sådana beskattningsföremål, som enligt förslagen skola ställas till
kommunernas förfogande, samt deras uppskattningsvärden, dels de särskilda
förslagens verkningar i fråga om skattefördelningen inom kommunerna.
Då det enligt utskottets uppfattning måste ligga i sakens
natur, att det utskott, till vilket förslagen om omläggning av den kommunala
beskattningen, om och i den mån de komma att föreläggas riksdagen,
skola hänvisas, även bör handlägga förslag, som avse dylika förberedande
åtgärder i ärendet, har utskottet vid sin behandling av frågan
i första hand haft av pröva, till vilket utskott frågor angående kommunalskattelagstiftning
rätteligen höra.

Enligt riksdagsordningens § 40 åligger det bevillningsutskottet att
»bereda frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande,
att förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna,
och att, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, opåmint
föreslå sättet för bevillningens ökande, om det erfordras, eller dess
minskande, om sådant kan äga rum, och i sammanhang därmed till riksdagen
avgiva förslag till bevillningsstadgar.» Jämlikt riksdagsordningens
§ 38 mom. 2 har konstitutionsutskottet att meddela utlåtanden och avgiva
förslag i anledning av dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av, bland annat, kommunallagarna. (Dessa
ärenden överflyttades 1909 till konstitutionsutskottet från lagutskottet, som
förut, jämlikt eu alltsedan 1867 gällande och 1882 lagfäst praxis, handlagt
dem.)

Då riksdagsordningen § 40 talar om »bevillningen» och »bevillningar»,
är det utan vidare klart, att härmed allenast avses vissa av staten pålagda
och till staten utgående skatter in. m. Då den uppfattningen gjort sig
gällande, att frågor angående kommunal beskattning jämlikt denna grundlagsparagraf
borde hänvisas till bevillningsutskottet, torde man icke heller
hava ansett sig finna stöd för densamma i grundlagens uttryckliga föreskrift.
Snarare torde man hava utgått från den för grundlagarna okända
omständigheten, att enligt nu gällande ordning den kommunala beskatt -

Konstitutionsutskottets memorial AV 10.

ningen omedelbart bygger pa den till .staten utgående bevillningen, i följd
varav bevillningsutskottet, i och med sin handläggning av frågor rörande
den sistnämnda, faktiskt kommit att behandla själva grunderna för den
förra. De föreliggande förslagen till omläggning av det kommunala skatteväsendet
utgå emellertid från förutsättningen, att detta samband upplöses.
Därmed bortfaller — för den blivande kommunalskattelagstiftningen
liksom för förberedande åtgärder för densamma — det skäl, som
ur sammanhanget mellan bevillning och kommunal beskattning skulle
kunnat hämtas för deras handläggning inom bevillningsutskottet. — Även
på eu annan grund hava stundom frågor om kommunal beskattning kommit
att handläggas av bevillningsutskottet. Det har hänt, att frågor
väckts om beskattningsåtgärder, beträffande vilka det lämnats öppet,
huruvida de bort göras statliga eller kommunala. Med hänsyn därtill,
att skattefrågor av ovan utvecklade skäl i regel tillkommit bevillningsutskottet,
är det helt naturligt, att även spörsmål av nu nämnd art hänvisats
till detsamma. Icke heller detta skäl för hänvisning till bevillningsutskottet
är emellertid för de nu föreliggande frågornas vidkommande
för handen.

Utskottet, som på nu anförda skäl finner propositionen i merberörda
del ej böra hänvisas till bevillningsutskottet, har därnäst att granska de
skäl, som anförts för dess hänvisning till konstitutionsutskottet.

Det kan icke anses vara i allo klart, huru vidsträckt betydelse
som bör tillmätas begreppet »kommunallagarna» i § 38 riksdagsordningen.
För den nu föreliggande frågan synes emellertid grundlagarna själva
giva tillräcklig ledning i fråga om dess innebörd. Det heter nämligen
i § 57 regeringsformen: »Huruledes särskilda menighéter må för egna

behov sig beskatta, bestämmes av kommunallagarna, vilka av konungen
och riksdagen gemensamt stiftas.» Av detta stadgande torde framgå,
att bestämmelser om kommunal beskattning ej få meddelas annorstädes
än i kommunallagarna, eller, omvänt, att de bestämmelser, som i vilken
lag eller författning som helst meddelas i detta ämne, i och med detsamma
få kommunallags karaktär, vilket ur konstitutionell synpunkt
innebär, dels att de jämlikt nyss återgivna grundlagsstadgande skola
beslutas av konung och riksdag gemensamt, dels att de vid behandlingen
inom riksdagen skola hänvisas till konstitutionsutskottet. Regeringsformen
§ 57 giver sålunda vid handen, att lagstiftningen om kommunal
beskattning, i vilken form denna än sker, hör till de frågor, som jämlikt
§ 38 riksdagsordningen sedan 1909 tillkomma konstitutionsutskottet efter
att förut hava handlagts av lagutskottet. I överensstämmelse härmed
hava också kamrarna regelbundet handlat. Så t. ex. hava till konstitu -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 10.

tions- (resp. lagutskottet hänvisats, utom spörsmål, som gällt ändring i
de egentliga kommunalförfattningarnas bestämmelser om beskattning,
även frågor om den s. k. folkskoleavgiften (varom må åberopas konstitutionsutskottets
memorial nr 2 för år 1873), om skogsaceisen (1909;
senare, jämlikt § 43 riksdagsordningen, hänvisade till jordbruksutskottet),
om kommunal j ordvärdestegringsskatt och om omläggning av det kommunala
skatteväsendet över huvud taget. Att lagutskottet i vissa hithörande
fall funnit nödigt att jämlikt § 47 riksdagsordningen till överläggning
sammanträda med bevillningsutskottet, är givetvis ett förhållande,
som saknar betydelse för frågan, till vilket utskott det sålunda behandlade
ämnet enligt riksdagsordningen hörer, och giver alltså intet stöd
för tvivelsmål rörande lag- (resp. konstitutions-)utskottets grundlagsenliga
befogenhet i de ifrågavarande fallen.

Frågan om omläggning av det kommunala skatteväsendet hör således
enligt utskottets uppfattning till dem, som jämlikt § 38 mom. 2
riksdagsordningen tillhöra konstitutionsutskottets befogenhet. Vid sådant
förhållande har utskottet även, på skäl, som i det föregående utvecklats,
funnit

Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den
avser förslag till förordning om viss provtaxering, vara
av beskaffenhet att böra hänvisas till konstitutionsutkottet,

vilket utskottet får för riksdagen tillkännagiva.

Stockholm den 9 april 1918.

På konstitutionsutskottets vägnar:

OTTO MANNHEIMER.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

181725