Konstitutionsutskottets memorial Nr 34 (Betänkande 1936:Ku34 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i
statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning
blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari
1935 till och med den 9 januari 1936 i statsrådet förda protokoll, nämligen
över

justitiedepartementsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med
den 9 januari 1936;

justitieärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 30 december
samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 16 januari 1935 till och
med den 9 januari 1936;

försvarsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari
1936;

socialärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari
1936;

kommunikationsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med
den 9 januari 1936;

finansärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari
1936;

ecklesiastikärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9
januari 1936;

jordbruksärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari
1936; samt

handelsårenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari
1936.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats dels

utdrag av det över justitiedepartementsärenden den 24 januari 1936
förda protokoll, i vad det avser svenskt medborgarskap för viss finsk undersåte
och hans hustru,

dels utdrag av det över kommunikationsärenden den 31 januari 1936 förda
protokoll, i vad det avser besvär av stationsförmannen vid statens järnvägar
M. S. Törnqvist i fråga om förflyttning,

dels utdrag av det över kommunikationsärenden den 7 februari 1936 förda
protokoll i vad det avser besvär av postassistenten A. Jacobson i fråga örn
tillsättande av en förste postassistentbefattning,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

dels utdrag av det över finansärenden den 17 januari 1936 förda protokoll,
i vad det avser vissa bestämmelser rörande särskild folkräkning,

dels ock det över ecklesiastikärenden den 7 februari 1936 förda protokoll,
i vad det avser tillsättning av kyrkoherdetjänsten i Medåkers pastorat.

Slutligen har från utskottet den 4 februari 1936 framställning gjorts örn
överlämnande även av det eller de särskilda protokoll, som må kunna finnas
i frågor berörande den italiensk-abessinska konflikten och sanktionsbesluten,
men har upplysning vunnits, att något särskilt protokoll i någon fråga
berörande den italiensk-abessinska konflikten icke finnes.

Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag,
som i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits,

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av
statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

varemot utskottet

funnit nedan under punkterna l:o—6:o omförmälda ärenden
jämlikt § 107 regeringsformen föranleda anmärkning.

l:o.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden den 24 januari 1936.)

På föredragning och hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Schlyter, har Kungl. Majit den 24 januari 1936 funnit gott efter därom
gjord ansökan upptaga en finsk undersåte och hans hustru till svenska medborgare.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

Sökanden är född i Helsingfors år 1895 av finska föräldrar. Han hade
i Finland den 24 september 1918 av statsförbrytelsedomstolen dömts för att
han i mitten av februari 1918 frivilligt anslutit sig till Helsingfors röda garde
samt därefter beväpnad fullgjort vakttjänst och deltagit i strider mot den
finska regeringens trupper ävensom för att han den 20 mars 1918 varit med
om att tillsammans med andra män från samma garde transportera av de
röda tillfångatagna elever från Mustiala jordbruksskola med tåg från Toijala
station till Riihimäki station samt på denna färd mellan Toijala och Uttala
stationer deltagit i mördandet av nämnda elever, varvid sökanden själv med
sin revolver nedskjutit åtminstone tre namngivna elever, för högförräderi och
i samband därmed utförda mord att utstå dödsstraff och förlora medborgerligt
förtroende för alltid. En av honom till statsförbrytelseöverdomstolen
ingiven nådeansökan hade avslagits. Emellertid lyckades han fly och
kom i mars 1919 till Sverige, varefter han — med undantag av en del av

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

året 1921 — vistats här. Sökanden hade år 1920 ingått äktenskap med en
kvinna av finsk nationalitet och är sedan slutet av år 1925 anställd såsom
vaktmästare vid viss utländsk makts handelsdelegation i Stockholm.
Hans hustru är anställd som kontorsbiträde vid samma handelsdelegation.
Han äger bostadslägenhet i Stockholm och häftade enligt vederbörligt intyg
icke i Stockholm för oguldna, hittills förfallna utskylder till stat eller kommun.
Enligt uppgifter av vissa namngivna personer vore sökanden och hans
hustru skötsamma och ordentliga personer. En förutvarande legationstjänsteman
vid den åsyftade främmande maktens beskickning i Stockholm har
uppgivit, att sökanden våren 1930 varit en av dem, som omhänderhaft den
kommunistiska propagandan i Sverige. Han har tidigare två gånger sökt
svenskt medborgarskap, vilka ansökningar utan särskild motivering avstyrkts
av Överståthållarämbetet, varefter Kungl. Maj:! år 1931 och år 1933
meddelat avslag å ansökningarna. Överståthållarämbetet anför i avgivet yttrande
över den nu förevarande ansökningen, att sökanden icke, sedan han
inkommit till Sverige, såvitt för ämbetet vore känt, låtit sig komma till last
något förhållande, som skulle utgöra hinder för bifall till ansökningen.

Utskottet finner det icke vara förenligt med rikets intressen, att en person
med så nära förbindelser med en främmande makts organ här i riket,
att han är anställd i dess tjänst, och i det beroende av utländsk makts representanter,
som härigenom blir en följd, erhåller de särskilda förmåner
och friheter, som svenskt medborgarskap innebär. Betänkligheterna däremot
ökas, när, såsom i föreliggande fall, sökanden innehar en synnerligen
långvarig anställning vid den främmande maktens handelsdelegation och
jämväl hans hustru är i sådan tjänst anställd.

Utskottet finnér det likaledes synnerligen anmärkningsvärt, att föredragande
departementschefen i trots av bestämmelsen i 5 § medborgarskapslagen,
att svenskt medborgarskap endast kan vinnas av den, som »gjort sig känd
för hederlig vandel», tillstyrkt svenskt medborgarskap för sökanden. Den
nämnda föreskriften är enligt lagen indispensabel. Av förarbetena till lagen
(konstitutionsutskottets utlåtande nr 15/1923 sid. 10 f. och propositionen nr
137/1924 sid. 32) framgår vidare otvetydigt, att även om intet ofördelaktigt
är känt om en person under dennes vistelse här i landet, dennes vandel dessförinnan
dock kan vara sådan, att den bör anses utgöra ett ovillkorligt hinder
för bifall till en ansökan om svenskt medborgarskap. Sådana omständigheter
föreligga efter utskottets mening i det nu förevarande medborgarskapsärendet,
då handlingarna uppenbarligen utvisa, att han, såsom av utslag
av statsförbrytelsedomstolen i Finland framgår, under fångtransport
mördat tre tillfångatagna, namngivna personer.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, vilket utskottet får för
riksdagen

anmäla.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén**, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar
Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman, Källman, Rahmn*, Anders Andersson*, Carlström*,
Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt*,
Wiklund*, Björck i Kristianstad, Johnsson i Nordhammar och Nilsson i Karlstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

2:o.

Yppa sig förbrytelser enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser, åligger
det chefen för justitiedepartementet i egenskap av övervakare av tryckta
skrifters allmängörande, jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen, att
— med undantag som här ej komma i betraktande — antingen han funnit
kvarstad böra äga rum eller endast åtal vid laga domstol, skriften ofördröjligen
och omedelbart till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna.

Konstitutionsutskottet har senast vid 1935 års riksdag beslutat anmärkningar
jämlikt § 107 regeringsformen mot chefen för justitiedepartementet
för underlåtenhet att vidtaga åtgärder enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen
i anledning av missbruk av tryckfriheten.

Utskottet har vid den nu företagna granskningen funnit följande i justitiedepartementets
diarium över tryckfrihetsärenden angivna skrifter vara av
den beskaffenhet, att de bort föranleda, att chefen för justitiedepartementet
i anledning av dem vidtagit åtgärder enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen.

Nr 249 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet
ombud i Göteborg har med skrivelse den 19 juni 1935 insänt, bland
annat, ett flygblad, tryckt å Accidenstryckeriet, Göteborg, så lydande:

»KAMRATER!

30 000

mördade flaska arbetares liv
Tiar det finska
statsöversvinhufvudet

på sitt samvete. Han stod i spetsen för den regering, som med
hjälp av svenska och tyska soldater i blod slog ned de finska
arbetarnas befrielsekamp.

Svinhufvud är även officiellt ansvarig för justitiemordet på
kamrat Antikainen.

Protestera mot besöket av den vitflnske presidenten.

Kräv omedelbart frigivande av Antikainen. Visa er solidaritet
med de av Svinhufvuds fascistregering förtryckta finska arbetarna.

Göteborgs distrikt av
INTERNATIONELLA RÖDA HJÄLPEN»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Ärendet anmäldes den 21 juni 1935 för t. f. chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Levinson, och föranledde icke åtgärd.

Innehållet uti ifrågavarande flygblad innebär uppenbart missbruk av
tryckfriheten. Flygbladet innehåller sålunda yttranden örn överheten och
regeringen för ett vänskapligt sinnat folk, som otvivelaktigt äro smädliga
och förgripliga och därför falla under § 3 9:o tryckfrihetsförordningen, enligt
vilket lagrum förbrytelsen skall straffas enligt 8 kap. 28 § strafflagen.
Enligt utskottets mening bevaras och befästes det goda förhållandet till
främmande stat bättre genom inskridande i anledning av innehållet i dylik
skrift än genom att saken lämnas utan åtgärd. I det förevarande fallet synes
skriften dessutom hava utdelats i samband med statsöverhuvudets i den
ifrågavarande främmande staten besök i Sverige. Åtal hade bort äga rum
beträffande denna skrift. På grund av underlåtenhet härutinnan från chefens
för justitedepartementet sida har utskottet beslutat anmärkning mot
t. f. chefen för nämnda departement, statsrådet Levinson, vilket utskottet får
för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Hallén*, Strömberg, Stendahl, Bergman, Sandegård*, Källman, Rydberg*,
Karl Bodin*, Per Andersson*, Hagström, Anders Andersson*, Borg*, Pehrsson i Göteborg,
Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Malmö*, Lundqvist,
Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

Nr 304 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet
ombud i Luleå har med skrivelse den 1 augusti 1935 insänt nr 176 av
tidningen »Norrskensflamman» för samma dag samt fäst chefens för justitiedepartementet
uppmärksamhet å en i tidningen införd artikel under
rubrik »Fredens vänner, giv akt» med underrubriken »Fredsvänner, ta upp
kampen», vilken artikel ombudet ansett innebära missbruk av tryckfriheten
enligt § 3 7 :o tryckfrihetsförordningen. I berörda artikel anföres bland

annat:

»Fredsvänner, ta upp kampen!

Arbetarklassen bör rusta sig för kampen. Arbetarklassen måste vara
redo att vrida vapnen ur slaktarnas händer och förvandla det imperialistiska
kriget till ett inbördeskrig mot kapitalismen.

Det är alla arbetandes skyldighet att slå vakt örn Sovjet-Unionen, fredens
fasta bålverk. Det är alla fredsvänners, alla rättänkande människors skyldighet
att resa sig mot den krigshetsande fascismen och vara redo att slå
ett slag för fredens bevarande.

Arbetarungdomen, som ju kommer att vara den första, som skickas ut
på slagfälten och i skyttegravarna, bör hålla sig redo att förvandla imperialismens
krig till ett inbördeskrig.

---------------------------»

Ärendet anmäldes den 7 augusti 1935 för t. f. chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Undén, och föranledde icke åtgärd.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Av utskottet vid 1926, 1927 och 1935 års riksdagar beslutade anmärkningar
mot vederbörande chefer för justitiedepartementet för underlåtenhet att
vidtaga åtgärder enligt § 4 mom. 3. tryckfrihetsförordningen i anledning av
missbruk av tryckfriheten gällde sådant missbruk av tryckfriheten, som innebure
fara för manstuktens uppehållande inom krigsmakten eller innefattade
annan straffbar försvarsfientlig propaganda. Nu förevarande skrift innefattar
särskilt genom dess uppmaning till inbördeskrig missbruk av tryckfriheten
enligt § 3 7 :o tryckfrihetsförordningen. Skriften hade därför bort föranleda
åtgärd från chefens för justitiedepartementet sida. Då så icke skett har
utskottet beslutat anmärkning mot t. f. chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Undén, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Hallén*, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman,
Sandegård*, Källman, Rydberg*, Karl Bodin*, Per Andersson*, Hagström, Borg*, Pehrsson
i Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Malmö*, Lundqvist,
Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

3:o.

(Protokoll över försvarsärenden.)

I skrivelse den 17 juni 1932 anmälde flygstyrelsen hos Kungl. Majit, att
behovet av bomb- och torpedflygplan vore trängande, och hemställde i anledning
därav örn bemyndigande att av tillgängligt anslag få inköpa flygplan
av denna kategori. Genom beslut den 10 november 1933 ställde Kungl. Majit
därefter 440,000 kronor till flygstyrelsens förfogande för inköp av bomb- och
torpedflygplan. Senare uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 20 april
1934 åt flygstyrelsen att inom vissa länder inhämta erforderliga uppgifter
angående flygplan av förevarande typ med en s. k. tomvikt som landflygplan
av högst 3 ton.

Beträffande ett av visst industriföretag, beläget inom Sverige (i det följande
benämnt den inländska firman), lämnat slutgiltigt anbud å bombflygplan
och ett av viss utländsk firma lämnat preliminärt anbud framhöll flygstyrelsen
efter verkställd undersökning, att ur svensk luftförsvarssynpunkt
samt ur teknisk synpunkt den utländska firmans anbud erbjöde en mindre
tillfredsställande lösning än den inländska firmans. Den utländska typens tomvikt
skulle understiga 3 ton, under det att tomvikten hos plan av den andra
typen något översteg denna gräns. Beträffande flygplan med en tomvikt,
understigande 3 ton, anförde flygstyrelsen, att dylika flygplan icke komme
att uppfylla de militära fordringar i avseende å bomblast och aktionsradie,
vilka vore betingade av vårt luftstrategiska läge. Efter samråd med cheferna
för general- och marinstaberna tillstyrkte flygstyrelsen antagande av den
inländska firmans anbud.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Den 22 juni 1934 anbefallde Kungl. Majit flygstyrelsen att fullfölja underhandlingar
med den utländska firman.

Efter ytterligare underhandlingar meddelade flygstyrelsen i september
1934, att det under alla förhållanden vore nödvändigt, att bombflygplan snarast
anskaffades, även örn dessa plan icke bleve så effektiva, som de skulle
kunna bliva, om endast militära, tekniska och ekonomiska synpunkter finge
vara bestämmande. Härvid borde även beaktas, att i dåvarande läge det
läge stor fara i dröjsmål med anskaffningen. Samtidigt anförde generalstabs-
och marinstabscheferna i avgivna yttranden, att den typ, som offererats
i den inländska firmans anbud, vore avgjort överlägsen den utländska
firmans typ, men att de i det läge, vari denna anskaffningsfråga råkat, icke
ville motsätta sig flygstyrelsens förslag att nu godtaga det utländska anbudet.

Kungl. Majit uppdrog genom beslut den 12 oktober 1934 åt flygstyrelsen
att sluta avtal med den utländska firman om leverans av två flygplan samt
örn licens för tillverkning i Sverige av tolv dylika flygplan.

Något kontrakt med den utländska firman hade emellertid ännu icke i
april 1935 kunnat avslutas, till synes beroende därpå, att överenskommelse
om samtliga kostnader icke kunnat träffas med leverantören.

Vid denna tidpunkt avläto cheferna för marinstaben, generalstaben och
flygvapnet en den 9 april 1935 dagtecknad skrivelse till Konungen, däri
bl. a. framhölls, att med hänsyn till den tid, som krävdes för provs verkställande
sedan de första utländska planen levererats och för serietillverkningens
ordnande inom landet, ett flertal år komme att förflyta innan bombförband
kunde disponeras. Under hela denna tid skulle riket praktiskt taget
vara i fullständig avsaknad av ett försvarsmedel, som i ett kritiskt läge
syntes oundgängligt för neutralitetens tryggande och för att underlätta förandet
av en självständig svensk politik. Detta förhållande vore av så allvarlig
innebörd, att de ifrågavarande cheferna icke ansett sig kunna underlåta att
inför Kungl. Majit framhålla nödvändigheten av att intet medel lämnades
oprövat, ägnat att påskynda anskaffandet av ändamålsenliga bombflygplan
i tillräcklig omfattning. Bland de krav i fråga om försvarsberedskap som
betingades av läget vore utan tvekan en snabb anskaffning av ifrågavarande
krigsmateriel det ur riksförsvarets synpunkt angelägnaste. Denna skrivelse
har ej föredragits i statsrådet förrän den 3 januari 1936 i samband med
justeringen av statsverkspropositionen till 1936 års riksdag.

Den 17 maj 1935 slöt flygstyrelsen kontrakt med den utländska firman örn
leverans av två fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan. I kontraktet stadgades
bland annat, att flygplanens tomvikt (»empty weight») icke finge överstiga
3 ton. Vidare stadgades, att de av flygstyrelsen beställda flygplanen
skulle förses med svenskbyggda motorer av viss typ samt i övrigt så långt
som möjligt konstrueras på väsentligt samma sätt som en liknande typ, vilken
vore under tillverkning hos firman, med undantag för sådana ändringar, som
nödvändiggjordes av inbyggandet av svensk i stället för utländsk utrustning
samt av vissa speciella fordringar. I kontraktet åtog sig firman att hava

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

tillverkningen fullbordad och flygplanen färdiga för provflygning inom 14
månader från den dag, då attrapp godkänts.

Redan den 24 maj 1935 begärde emellertid firman hos flygstyrelsen ändring
av stadgandet örn tomvikten. I anledning därav hemställde flygstyrelsen
den 9 september 1935 hos Kungl. Majit om eftergift av bestämmelsen i
kontraktet beträffande ifrågavarande tomvikt, och genom beslut den 8 oktober
1935 biföll Kungl. Majit flygstyrelsens framställning.

Efter kontraktets undertecknande hava upprepade besiktningar ägt rum
och ett stort antal skrivelser växlats mellan den utländska firman och flygstyrelsen
angående erforderliga förändringar ävensom rörande den tekniska
detaljutformningen. Härav framgår bland annat, att firman icke längre, på
grund av den ökade vikten, ansåge sig kunna garantera genomförandet av
de kontraherade bestämmelserna örn bl. a. stigtid och toppliöjd, och att flygstyrelsen
hade måst beträffande planens militära utrustning eftergiva vissa
i kontraktet uppställda krav. Av handlingarna framgår vidare, att leveranstiden
14 månader kan räknas tidigast från slutet av mars innevarande år.

Det allmänna utrikespolitiska läget har under de senaste åren och framför
allt under år 1935 så avsevärt försämrats, att inga vägar sistnämnda år
bort lämnas oprövade, då det gällt snabb anskaffning av ett för värnandet
av vårt lands självständighet så betydelsefullt försvarsmedel som förband av
medeltunga bombplan inom flygvapnet. Det trängande behovet härav framgår
bland annat av chefernas för marinstaben, generalstaben och flygvapnet
ovan omförmälda skrivelse till Konungen den 9 april 1935. Med hänsyn
till den föreliggande frågans synnerliga vikt anser sig utskottet böra
utgå ifrån att chefen för försvarsdepartementet hållit sig oavbrutet underrättad
örn de närmare förhandlingar, som under år 1935 förts mellan flygstyrelsen
och den utländska firma, med vilken avtal slutits om leverans till flygvapnet
av fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan av viss typ, och att han
alltså även ägt kännedom örn den avsevärda försening av leveransen av de
två första flygplanen, som innebär, att leveransen kan ske tidigast våren
1937, varefter ett ytterligare fördröjande blir oundgängligt för provs verkställande
innan serietillverkningen kan igångsättas inom landet. Vid sådant
förhållande hade det varit chefens för försvarsdepartementet naturliga
plikt att skyndsamt undersöka möjligheterna av snabb anskaffning avbombplan
även från annat håll, med eller utan hävande av det avtal, som
slutits med den ifrågavarande utländska firman. Ärendets vikt hade dessutom
krävt, att departementschefen för Kungl. Majit i statsrådet dels anmält
resultatet av de förberedande undersökningar, som han må hava vidtagit
på området, dels hemställt örn Kungl. Majits beslut i fråga om de åtgärder,
som kunde vara möjliga att vidtaga för snabb anskaffning av bombplan
från annat håll. Särskild orsak härtill förelåg såväl på våren 1935
i anledning av chefernas för marinstaben, generalstaben och flygvapnet
ovannämnda skrivelse den 9 april 1935 som ock på hösten 1935, då departementschefen
den 8 oktober för Kungl. Majit i statsrådet föredrog frågan

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

om ökad tomvikt för flygplanen i fråga. Utskottet, som icke förbisett att
efter granskningsårets utgång vissa åtgärder möjligen vidtagits, har, oavsett
huru därmed må förhålla sig, icke kunnat undgå att besluta anmärkning
mot chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström, för underlåtenheten
att icke ens vid föredragningen den 8 oktober 1935 i statsrådet
närmare redogöra för den uppkomna förseningen och inhämta Kungl. Maj:ts
beslut i anledning därav, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Bergman, Sandegård*,
David Pettersson*, Karl August Johanson*, Hagström, Rahmn*, Carlström*,
Pehrsson i Göteborg*, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt**,
Ewald Lindmark, Nordström i Torsby*, Johnsson i Norrahammar, Ossbahr och Nilsson i
Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

4:o.

(Protokoll över finansärenden och protokoll över handelsärenden.)

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet i olika fall funnit,
att vederbörande föredragande icke alltid strängt fasthållit vid nödvändigheten
att i svensk förvaltning skilja mellan vad som kan vara för det allmänna
lämpligt å ena sidan och den rätt, som lagligen tillkommer den enskilde
medborgaren, även när denna rätt råkar i viss motsättning till det allmänna
intresset, å den andra. Om och när vid dylika motsättningar den
enskildes rätt anses böra vika för det allmännas intresse, ankommer det
icke på Kungl. Maj:t att godtyckligt härom besluta; den möjligen såsom
nödvändig ansedda begränsningen av den enskildes rätt eller frihet måste i
dylika fall åvägabringas genom lagstiftning med riksdagen i de former § 87
regeringsformen föreskriver. Detta har emellertid särskilt i nedan anförda
fall icke iakttagits, och utskottet har därför ansett sig nödsakat att i dessa
fall tillämpa § 107 regeringsformen.

I proposition, den 31 maj 1935 (nr 248) föreslog Kungl. Majit riksdagen
att för anordnande av särskild folkräkning anvisa dels ett reservationsanslag
å 400,000 kronor till avlöningar till personal och dels ett förslagsanslag å
150,000 kronor till ersättning till kyrkobokförare.

Enligt vad i propositionen anfördes skulle folkräkningen anordnas dels
såsom en allmän folkräkning efter hävdvunnen indirekt metod, dels ock såsom
en partiell folkräkning efter direkt metod, begränsad till omkring en
fjärdedel av landets befolkning. Den partiella folkräkningen skulle verkställas
inom vissa utvalda kommuner, nämligen dels Stockholm, Göteborg
och Malmö, dels ock ett urval av övriga kommuner av sådan omfattning, att

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

det sammanlagda invånarantalet i de för undersökning avsedda kommunerna
komme att uppgå till omkring en femtedel av landets befolkning,
nyssnämnda storstäders befolkning ej medräknad. Folkräkningen i denna
del skulle vara särskilt inriktad på familjer eller familjeliknande hushållsförband,
på barnen och deras miljö samt på föräldrarna och deras sociala
samt ekonomiska villkor. Uppgifterna skulle inhämtas genom särskilda husbesökare
under besök i hemmen samt sedermera kompletteras med inkomstoch
förmögenhetsuppgifter, hämtade ur skattedeklarationer och taxeringslängder.
— Det framhölls i propositionen, att slutlig ställning till frågan om
sättet för folkräkningens anordnande borde tagas först efter närmare utredning.
Sedan dylik utredning slutförts, borde det få ankomma på Kungl.
Majit att fastställa plan för undersökningens bedrivande. På Kungl. Majit
skulle jämväl ankomma att utfärda erforderliga föreskrifter rörande övriga
med folkräkningen sammanhängande frågor.

Propositionen bifölls av riksdagen på hemställan av statsutskottet. I sin
skrivelse den 14 juni 1935 (nr 351), vari riksdagen anmälde, att de begärda
anslagen anvisats, anförde riksdagen följande: »Under hänvisning till den

av riksdagen i skrivelse den 30 april 1935 (nr 181) begärda utredningen
beträffande vårt lands befolkningsfråga finner sig riksdagen på de i statsrådsprotokollet
framlagda skälen för att en särskild folkräkning kommer till
stånd, i syfte att därigenom må klarläggas ett flertal för nämnda utredning
betydelsefulla faktorer, böra medgiva den sålunda föreslagna folkräkningens
genomförande. Mot de till grund för Kungl. Maj:ts anslagsäskande
liggande kostnadsberäkningarna har riksdagen icke funnit anledning till någon
erinran.»

Sedan statistiska centralbyrån i skrivelse till Kungl. Majit den 13 december
1935 framlagt plan för den särskilda folkräkningen och utlåtanden häröver
infordrats från vissa myndigheter och sammanslutningar, utfärdade
Kungl. Majit den 17 januari 1936 på föredragning och hemställan av chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, kungörelse med vissa föreskrifter
rörande partiell folkräkning under år 1936 (Sv. författningssamling
nr 6). I kungörelsen stadgas bland annat följande:

»3 §.

Insamlandet av uppgifter för folkräkningen skall ske vid besök i hemmen
av därtill särskilt utsedda folkräknare.

Innan uppgifterna sålunda insamlas, skola till de hem, vilka komma att
besökas, genom ortsmyndigheternas försorg utdelas eller med posten utsändas
hjälpblanketter, angivande i vilka hänseenden uppgifter skola vid besöken
lämnas.

Har hjälpblanketten före folkräknares besök ifyllts av vederbörande, skall
folkräknaren vid besöket genomse blanketten och, om så visar sig erforderligt,
på grundval av muntliga upplysningar söka komplettera de i blanketten
lämnade uppgifterna. Där hjälpblanketten ej ifyllts, har folkräknaren att
vid besöket samtalsvis skaffa sig kännedom om de förhållanden, vilka avses
i blanketten, ävensom att å hjälpblanketten eller å medförd huvudblankett

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

anteckna sålunda erhållna uppgifter. Å hjälpblankett antecknade uppgifter
skola av folkräknaren överföras till huvudblankett.

9 §.

Det åligger envar att lämna sanningsenliga och såvitt möjligt fullständiga
upplysningar rörande de i hjälpblanketten avsedda förhållandena.

Tredskas någon att lämna av folkräknare vid besök, som i 3 § sågs, begärd
upplysning, äger i Stockholm Överståthållarämbetet samt eljest, efter
anmälan av ortsmyndigheten, vederbörande länsstyrelse genom vite tillhålla
den tredskande att fullgöra sin uppgiftsskyldigliet ävensom fälla honom till
sålunda förelagt vite.

Utdömt vite tillfaller kronan.»

Genom remissen 1935 av ovan nämnda proposition till statsutskottet betonades
propositionens karaktär av proposition om visst anslag, rörande
vars avsedda användning lämnades vissa upplysningar. Då propositionen
icke åtföljdes av något textförslag till författning i ämnet och föredragande
departementschefen i sitt eget uttalande till statsrådsprotokollet icke gav
någon antydan örn avsikt att stadga tvång i samband med husbesök och
uppgifters lämnande, saknade statsutskottet anledning att inbjuda till sammansatt
stats- och lagutskott och måste förutsätta, att de åtgärder, för vilka
anslag äskats, icke skulle kräva lagändringar utan kunna ske på frivillighetens
väg. Endast såvitt dessa åtgärder ägde betydelse ur kostnadsberäkningssynpunkt
och för anslagets bestämmande till visst belopp, kommo de
under statsutskottets bedömande; riksdagen förklarade sig också i anslutning
till statsutskottets utlåtande medgiva samma åtgärders vidtagande.
Däremot varken kunde riksdagens medgivande innebära eller innebar detsamma,
att Kungl. Majit bemyndigades att utan riksdagens medverkan enligt
§ 87 regeringsformen giva sådana föreskrifter, som grundlagsenligt förutsatte
lagstiftning — redan den omständigheten, att ett dylikt medgivande
skulle fordrat båda kamrarnas beslut efter lagutskotts hörande och icke
kunnat, såsom det nu på statsutskottets hemställan lämnade medgivandet,
vid eventuellt olika kammarbeslut lämnas genom gemensam votering, visar
klart, att medgivandet uteslutande innebar anslagsvillkor.

Jämlikt § 16 regeringsformen är det Kungl. Majit betaget att i administrativ
väg bl. a. någons »fred i dess hus störa eller störa låta», vari ligger,
att ingen myndighet direkt eller indirekt får mot enskild medborgares fria
vilja och samtycke tilltvinga sig tillträde till dennes bostad eller av honom
kräva upplysningar utan »i den ordning Sveriges lag och laga stadgar» föreskriva,
d. v. s. utan att tvång härtill stadgats genom lag, stiftad av Konung
och riksdag samfällt. Utskottet finner det så mycket nödvändigare att fasthålla
denna grundsats och dess konsekvenser, som den administrativa makten
i våra dagar ej sällan visat stark benägenhet att sätta sig över vad i § 16
regeringsformen är stadgat.

Härtill kommer, att de med här berörda föreskrifter i folkräkningsförfattningen
närmast jämförbara bestämmelser, vilka återfinnas i 1894 års man -

12 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

talsskrivningsförordning och upptagas i förordningens § 15, tillkommit just
i den ordning utskottet ovan framhållit såsom nödvändig. Kungl. Maj:ts proposition
år 1894 med förslag till förordning angående mantalsskrivning behandlades
nämligen i riksdagen dels av bevillningsutskottet, dels, såvitt
angår berörda § 15, av sammansatt bevillnings- och lagutskott. Förordningen
utfärdades sedermera av Kungl. Majit »i överensstämmelse med riksdagens
beslut», vilket innebar, att riksdagen, som förklarade sig för sin del
hava antagit förslaget, ehuru Kungl. Majit endast begärt riksdagens yttrande
utom beträffande vissa punkter, erkändes hava medbeslutanderätt med Konungen
i ämnet.

Utskottet har, med beaktande härav, icke ansett sig kunna underlåta att
påtala det åsidosättande av viktiga rättsprinciper, som här ägt rum vid rådslagen,
även när åsidosättandet icke skett i syfte att kränka dessa principer
och även om de felaktigt givna föreskrifterna i flertalet fall så mjukt tilllämpats,
att konflikter torde hava undvikits vid den praktiska tillämpningen.
Det är icke resultatet, utan själva principen det bär i första hand gäller,
och utskottet har därför beslutat anmärkning mot föredragande departementschefen,
statsrådet Wigforss, vilket utskottet sålunda får för riksdagen -

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl,
Bergman, Sandegård*, Källman, Rydberg*, Anders Andersson*, Carlström*, Pehrsson i
Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Vougt*, Lundqvist, Nordström i Torsby,
Johnsson i Norrahammar, Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

I lagen den 16 februari 1934 örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m. (Sv. författningssamling nr 19),
vilken ägde giltighet under tiden till och med den 30 juni 1935, stadgades följande: Hade

i främmande stat^ rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
ägde Konungen, i den mån så prövades nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna,
att den, som vore betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande
staten, eller eljest vore pliktig att utgiva betalning för fordran, som
tillkomme någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått
å annan, skulle fullgöra betalningsskyldigheten a), om clearingavtal slutits
med den främmande staten, genom att på villkor, som stadgades i avtalet,
inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller
ock i särskild för ändamålet inrättad kassa, samt b) i annat fall genom beloppets
insättande i bank eller kassa, som nyss sagts, å räkning, varöver
förfogande icke finge ske i vidare mån än Konungen bestämde.

I sådant förordnande ägde Konungen föreskriva, att betalningen skulle fullgöras
i svenskt mynt.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

I fall, då förordnande meddelades om insättning av medel å räkning, som
ovan sagts, ägde Konungen, där omständigheterna därtill föranledde, tillika
förordna, att den, som hade fordran hos någon i den främmande staten men
på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över betalningsmedel
ej kunde erhålla betalning, skulle äga utbekomma betalning av insatta
medel mot det att han för clearing av fordringar, för vilkas gäldande
insättningar skett, avstode så mycket av sin egen fordran, som svarade mot
uppburet belopp.

De närmare föreskrifter, som erfordrades för verkställande av förordnande,
varom ovan sagts, skulle meddelas av Konungen.

Med stöd av berörda lag utfärdade Kungl. Majit den 28 augusti 1934 kungörelse
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till
Tyska riket (Sv. författningssamling nr 464). I nämnda kungörelse stadgas
— efter däri genom kungörelser nr 510 och 549/1934 vidtagna ändringar
— bland annat följande:

Den, som från någon i utlandet köpt tysk vara, skall, vare sig betalningen
för varan skall erläggas till säljaren eller till annan, fullgöra betalningsskyldigheten
genom inbetalning av köpeskillingen hos svensk bank för insättande
å ett för sådana inbetalningar avsett konto i riksbanken. Är någon,
som förmedlat försäljning av tysk vara för någon i utlandet, skyldig att till
denne eller till annan redovisa betalning för varan, är även han pliktig att
hos svensk bank inbetala vad som skall redovisas (§1).

Den, som köpt eller förmedlat försäljning av tysk vara eller som försålt
eller förmedlat försäljning av svensk vara till någon i Tyska riket eller för
dennes räkning till någon annorstädes, och i följd därav skall till någon i
Tyska riket eller för dennes räkning till någon annorstädes betala tull, frakt,
försäkringsavgift eller annan särskild kostnad eller därför utgiva ersättning,

eller skall i samband med köp, som ovan sagts, gäldas entreprenad- eller
montagekostnad till någon i Tyska riket eller för dennes räkning till någon
annan,

eller skall till någon, som nyss sagts, erläggas licens- eller patentavgift,

eller skall till någon, som nyss sagts, erläggas provision för försäljning av
svensk vara till någon i Tyska riket,

skall jämväl sådan skyldighet fullgöras genom inbetalning på sätt förut
sagts (§ 2).

Handläggningen av frågor rörande tillämpningen av kungörelsen samt utövandet
av den närmaste tillsynen över densammas efterlevnad ankommer
på en av Kungl. Majit för ändamålet utsedd nämnd (clearingnämnden) (§ 8).

I avseende å uppgiftsskyldighet stadgas, att den, som vid kungörelsens
ikraftträdande den 1 september 1934 häftade i skuld till någon i Tyska riket
för tysk vara, som från Tyska riket hit införts, skulle därom till clearingnämnden
senast den 15 i samma månad avgiva skulddeklaration, samt att
till riket införd vara, som uppgivits eller eljest finnes vara av tyskt ursprung,
icke må utlämnas från tullverket med mindre den, för vilkens räkning införseln
sker, till vederbörande tullanstalt avgiver införseldeklaration. Den,
sorn är deklarationsskyldig, är pliktig att på anmodan lämna clearingnämnden
upplysningar i de hänseenden, som nämnden finner erforderliga för övervakande
av kungörelsens efterlevnad. Den, som i deklaration eller vid fullgörande
av upplysningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, är underkastad
ansvarspåföljd, vilket även är fallet med den, som underlåter att

14 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

fullgöra honom åliggande deklarations- eller upplysningsskyldighet (§§ 10
—13).

I framställning till chefen för handelsdepartementet den 31 januari 1935
anförde clearingnämnden huvudsakligen följande:

I de föreskrifter, som avsåge avräkningsöverenskommelsen med Tyskland,
funnes utöver vad i §§ 10—13 i kungörelsen den 28 augusti 1934, nr 464,
stadgades, inga bestämmelser rörande uppgiftsskyldighet eller straffansvar
för underlåtenhet att lämna uppgift eller för lämnande av oriktiga uppgifter.
Den, som vore skyldig avgiva införsel- eller skulddeklaration, kunde sålunda
lagligen åläggas att till clearingnämnden avlämna endast sådana uppgifter,
som funnes erforderliga för efterlevnaden av den ovannämnda kungörelsen,
men icke uppgifter, som i andra hänseenden vöre behövliga för clearingens
genomförande, och övriga enskilda vore ej skyldiga att lämna några som helst
uppgifter till nämnden. Därest uppgifter det oaktat lämnades, torde lämnande
av medvetet oriktiga sådana i allmänhet icke medföra någon ansvarspåföljd.
Framhållas borde ock i detta sammanhang, att ifrågavarande kungörelse
endast reglerade den ena sidan av avräkningsförfarandet, nämligen
inbetalningarna i Sverige. Utbetalningarna till svenska exportörer reglerades
överhuvud icke i författningsväg.

Denna saknad av föreskrifter i nu nämnda hänseenden försvårade avsevärt
clearingnämndens verksamhet vid tillämpningen av det svensk-tyska
clearingavtalet. Den utveckling, som clearingen på sista tiden tagit, hade
gjort det alltmera angeläget och nödvändigt för clearingnämnden att inhämta
olika uppgifter rörande med clearingen sammanhängande förhållanden, särskilt
angående vissa av de i den svenska exporten till Tyskland ingående
varuslagen. Utan erforderligt stöd i gällande författningar försvårades eller
förhindrades nämndens kontroll och undersökningar, vilka dessutom självfallet
genom saknaden av ansvarsbestämmelser bleve mindre effektiva.

Såsom en uppenbar lucka i gällande straffbestämmelser på området ville
clearingnämnden särskilt omnämna följande förhållande. Då en i Tyskland
till förmån för någon i Sverige gjord inbetalning aviserades clearingnämnden,
tillställde nämnden den svenske betalningsmottagaren likviden
i fråga tillika med ett formulär till kvitto, varå mottagaren uppmanades att
antingen å kvittot på tro och heder underteckna en försäkran, att beloppet
avsåge likvid, som folie under clearingavtalet, eller att till clearingnämnden
återställa beloppet. Clearingnämnden hade i sin verksamhet påträffat fall,
då sådan försäkran avgivits, som varit medvetet oriktig. I brist på straffbestämmelser
av ovannämnda slag hade dylikt handlingssätt icke kunnat
åtalas, och nämndens möjligheter att effektivt efterforska och förhindra förseelser
av ifrågavarande slag vore givetvis under nuvarande förhållanden alltför
begränsade.

Då det syntes nödvändigt, att tillräckliga rättsmedel av ovan antytt slag
ställdes till nämndens förfogande, hemställde nämnden, att handelsministern
ville gå i författning örn utfärdande snarast möjligt av erforderliga bestämmelser
i ämnet.

I anledning av framställningen utfärdade Kungl. Maj:t den 15 februari
1935 på föredragning och hemställan av chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Ekman, kungörelse med vissa bestämmelser angående uppgiftsskyldighet
i förhållande till clearingnämnden (Sv. författningssamling nr
23). I berörda kungörelse stadgas bland annat i 2 §, att, där så erfordras

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

för nödig upplysnings vinnande, clearingnämnden äger vid lämpligt vite
förelägga den, som har ärende av beskaffenhet att röra tillämpningen av
mellan Sverige och Tyskland gällande avräkningsöverenskommelse, att för
nämnden eller den, som handlar på nämndens uppdrag, tillhandahålla sina
handelsböcker jämte därtill hörande handlingar.

Med stöd av ovanberörda lag utfärdade Kungl. Majit vidare den 27 mars
1935 på föredragning och hemställan av chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Ekman, kungörelser örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till Lettland resp. Estland m. m. (Svensk författningssamling
nr 71 och 72). I dessa kungörelser stadgas bland annat, att, där
så för nödig upplysnings vinnande erfordras, clearingkontoret äger i ärende
rörande tillämpningen av respektive clearingöverenskommelse förelägga den,
som ärendet vidkommer, att för clearingkontoret eller den, som handlar på
dess uppdrag, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar
ävensom att den, som underlåter att fullgöra sådant föreläggande,
straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

I proposition den 17 maj 1935 (nr 246) föreslog Kungl. Majit fortsatt giltighet
under ett år av ovan återgivna lag den 16 februari 1934 örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. Samtidigt
föreslogs, bland annat, att lagen skulle erhålla ett tillägg av innebörd,
att Konungen ägde meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av åtgärder,
som vore ägnade att uppenbart motverka vinnandet av ändamål,
varom avsåges med förordnande enligt lagen att i viss ordning fullgöra betalningsskyldighet.
Berörda tillägg hade föranletts av en framställning från
clearingnämnden.

Härom anförde föredragande departementschefen:

Vidkommande den av clearingnämnden väckta frågan örn ändring av lagen
i syfte att åt Kungl. Majit giva befogenhet att meddela föreskrifter till
förhindrande av åtgärder, som vore ägnade att uppenbart motverka med förordnandet
avsett ändamål, vore departementschefen ense med clearingnämnden
därutinnan, att dylika åtgärder om möjligt borde förhindras, i den mån
de äventyrade förordnandets syfte och icke tillgodosåge ur andra synpunkter
berättigade intressen. Visserligen torde Kungl. Majit äga vissa möjligheter
att utan särskilt bemyndigande vidtaga för ett sådant förhindrande erforderliga
föranstaltningar, exempelvis genom meddelande av import- eller
exportförbud för olika slag av varor. Med hänsyn till vikten av att ett
jämlikt lagens bestämmelser meddelat förordnande skulle kunna i full utsträckning
genomföras samt till svårigheten att på förhand överblicka de
skiftande möjligheterna till ett kringgående av ett sådant förordnande ansåge
departementschefen emellertid önskvärt, att Kungl. Majit erhölle ökade befogenheter
i syfte att vid behov kunna förhindra dylika kringgåenden. Departementschefen
förordade därför, alt lagens bestämmelser kompletterades
med en bestämmelse därom, alt Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter
till förhindrande av åtgärder, sorn vore ägnade att uppenbart motverka
vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Riksdagen biföll propositionen i oförändrat skick (riksdagens skrivelse
den 7 juni 1935, nr 297).

I överensstämmelse härmed utfärdade Kungl. Majit den 15 juni 1935 lag
om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. (Sv. författningssamling
nr 326), att gälla under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936.

Den 28 juni 1935 utfärdade Kungl. Majit på föredragning och hemställan
av t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, kungörelse örn
fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till Italien m. m.
(Sv. författningssamling nr 381), att gälla från och med den 1 juli 1935.
I 10 och 11 §§ i kungörelsen meddelas samma bestämmelser angående skyldighet
att tillhandahålla handelsböcker jämte därtill hörande handlingar som
i ovannämnda kungörelserna den 27 mars 1935 örn fullgörande i vissa fall
av betalningsskyldighet i förhållande till Lettland och Estland, vilka tillstyrkts
av ordinarie departementschefen, statsrådet Ekman.

Bokföringsskyldigheten regleras i en av Konung och riksdag gemensamt
beslutad författning, bokföringslagen den 31 maj 1929. Inom den gemensamma
lagstiftningens område faller också konstitutionellt ett till sin principiella
innebörd så allvarligt åläggande för den enskilde som att för myndighets
granskning vare sig i tvist med annan eller eljes tillhandahålla sina
handelsböcker. Konstitutionell praxis bestyrker även uppfattningen, att
Konungen icke med stöd av sin ekonomiska lagstiftningsmakt enligt § 89 regeringsformen
kan föreskriva skyldighet för enskilda att tillhandahålla myndighet
sina handelsböcker. I ett flertal av Konung och riksdag gemensamt
beslutade författningar föreskrives däremot sådan skyldighet. Följande exempel
härpå må anföras.

Enligt förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar
kan domstol förordna, att part skall förete sin handelsbok,
därest sådant kan tjäna till tvists belysning. I lagen den 18 juni 1925 örn
undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar stadgas,
att undersökningsmyndighet äger vid vite förelägga företag eller sammanslutning,
som är föremål för undersökning, att hålla tillgängliga för myndigheten
eller dess ombud alla handelsböcker med tillhörande verifikationer
samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning örn företaget
eller sammanslutningen. Liknande skyldighet föreskrives för tillverkare
av krigsmateriel i förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel m. m. Lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
stadgar skyldighet för bankbolag att för granskning av ledamot av bank- och
fondinspektionen m. fl. tillhandahålla bolagets böcker, räkenskaper och andra
handlingar. Enahanda skyldighet åvilar enligt lagen den 25 maj 1917 örn
försäkringsrörelse försäkringsbolag i förhållande till försäkringsinspektionen.
Enligt taxeringsförordningen den 28 september 1928 åligger det skattskyldig,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

som för handelsböcker, att i viss ordning tillhandahålla dessa för taxeringsmyndighets
granskning.

I de ovan omförmälda kungörelserna nr 23, 71, 72 och 381 år 1935 hava
däremot utan riksdagens hörande intagits bestämmelser, varigenom den enskilde
näringsidkaren vid vite eller straffansvar ålagts skyldighet att för
clearingnämnden respektive clearingkontoret eller deras ombud tillhandahålla
sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Då behörighet
härtill enligt det ovan sagda ej funnits för Kungl. Maj:t och då bemyndigande
i sådant hänseende ej heller givits ens genom ovan berörda riksdagsskrivelse
av 1935, vars helt allmänna avfattning icke utan uttryckligt angivande
härav kunnat innefatta även delegation till Kungl. Majit att i administrativ
väg förordna om skyldighet att uppvisa handelsböcker, har utskottet
även i dessa fall funnit nödvändigt att besluta anmärkning mot föredragandena,
statsråden Ekman och Sköld, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Bergman,
Sandegård*, Källman, Rydberg*, Rahmn*, Anders Andersson*, Carlström*, Pehrsson i
Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt*, Lundqvist,
Nordström i Torsby, Johnsson i Norrahammar och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

5:o.

(Protokoll över ecklesiastikärenden.)

Den 4 juni 1934 avgåvo tillkallade sakkunniga utredning rörande teaterförhållandena
i riket (Statens offentliga utredningar 1934: 21) och föreslogo
därvid inrättande av ett teaterråd med 10 ledamöter. Kostnaderna för detta
beräknades till 13,500 kronor för år räknat, vilket belopp enligt de sakkunniga
icke uppginge till en procent av det belopp, vilket år 1933 utgått i lotterianslag
till teaterändamål. Utgifterna för teaterrådet borde enligt de sakkunniga täckas
genom lotterimedel.

Sedan yttranden inhämtats över betänkandet föredrogs ärendet i statsråd
den 8 februari 1935, därvid föredragande departementschefen, statsrådet
Engberg bl. a. anförde:

»Av den genom de sakkunniga verkställda utredningen i frågan synes
mig framgå, att inrättandet av ett teaterråd torde ur olika synpunkter vara
motiverat. För närvarande finnes ingen central myndighet, som är förtrogen
med teaterförhållandena och från vilken yttranden i ärenden beträffande
teaterväsendet kunna inhämtas. Mest kännbar har bristen på en dylik
myndighet varit, då det gällt behandlingen av ansökningar om bidrag av
lotterimedel till olika teaterföretag. Det skulle vara till ej oväsentlig led Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ning vid Kungl. Maj:ts bedömande av dylika ansökningar, därest Kungl.
Maj:t hade tillgång till av ett särskilt teaterråd från enhetliga synpunkter
avgivna yttranden över desamma. Goda skäl synas mig därför tala för att
ett teaterråd inrättas, vilket skulle kunna följa teaterföretagens verksamhet
och därigenom bliva en rådgivande myndighet för Kungl. Majit främst vad
beträffar lotteriansökningar men även i andra, teaterväsendet berörande frågor.
Teaterrådet torde böra begränsas att omfatta 4 personer, varav en ordförande
och en sekreterare. Kostnaderna för teaterrådet synas böra tills vidare
bestridas förmedelst lotterimedel. Förslag härom torde framdeles få
framläggas för Kungl. Majit. En instruktion för rådets verksamhet bör av
Kungl. Majit utfärdas, sedan rådet fått tillfälle att avgiva förslag härutinnan.
»

På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Majit inrättandet av
ett teaterråd och förordnade överståthållare Nothin, justitierådet Vult
von Steyern, undervisningsrådet Thomson och ekonomiinspektören Hilton
att för en tid av tre år vara ledamöter i rådet, med uppdrag för Nothin att
vara ordförande och för Hilton att vara sekreterare i teaterrådet.

Vidare uppdrog Kungl. Majit åt teaterrådet att inkomma med förslag till
instruktion.

I skrivelse den 25 februari 1935 anhöll teaterrådet dels att Kungl. Majit
måtte bestämma arvoden till rådets ledamöter dels ock att till rådets förfogande
måtte ställas medel för utbetalande av dessa arvoden samt för expensutgifter,
vilka senare beräknades till 3,000 kronor per år. Vidare anhöll
rådet om bemyndigande att företaga resor, som betingades av dess verksamhet,
samt att ersättning härför skulle utgå efter vissa klasser i resereglemente!.

Genom beslut den 15 mars 1935 förordnade Kungl. Majit på föredragning
och hemställan av statsrådet Engberg, att teaterrådets ledamöter skulle
tills vidare fr. o. m. den 9 februari 1935 t. o. m. den 30 juni 1936 åtnjuta
arvoden till följande belopp för år räknat, nämligen ordföranden
2,000 kronor ävensom 1,000 kronor såsom representationsersättning, envar
av två ledamöter 1,500 kronor samt den ledamot, som erhållit uppdrag
att vara rådets sekreterare, 6,000 kronor. Dyrtidstillägg skulle ej
utgå å berörda arvoden. Tillika medgav Kungl. Majit dels att rådet finge
för expenser använda högst 3,000 kronor för år räknat, dels ock att rådet
i dess helhet eller någon dess ledamot finge företaga de resor, som betingades
av dess verksamhet, samt att resekostnadsersättning skulle utbetalas
av till rådets förfogande ställda medel. Vidare föreskrev Kungl.
Majit, att teaterrådets sekreterare skulle mot redovisningsskyldighet inför
riksräkenskapsverket omhänderhava de medel, som ställdes till rådets disposition.
Slutligen ställde Kungl. Majit till teaterrådets förfogande för bestridande
intill utgången av juni 1936 av ovanberörda kostnader högst 24,000
kronor samt anbefallde statskontoret att till teaterrådet på anmälan utbetala
detta belopp från det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till extra utgifter; och ville Kungl. Majit framdeles meddela be -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 19

slut ifråga om ersättning till nämnda reservationsanslag för det sålunda an*
visade beloppet.

Kungl. Maj:t fastställde därefter den 5 april 1935 instruktion för teaterrådet.
Enligt denna skall teaterrådet, som av Kungl. Majit förordnas tills
vidare för en tid av tre år, utöva inseendet över det statsunderstödda teaterväsendet
i riket. I sådant avseende åligger rådet bland annat att ägna uppmärksamhet
åt ej mindre förhållandet mellan riksteaterns publikorganisation
(riksteatern) och de statsunderstödda teatrarna än även de omständigheter
i allmänhet, som äro av större betydelse för teaterverksamheten. Rådet
skall äga att i såväl ovannämnda som i andra frågor av ekonomisk eller
organisatorisk natur för riksteatern och de statsunderstödda teatrarna göra
de erinringar och föreställningar, vartill rådet finner anledning. Det åligger
rådet att till Kungl. Majit avgiva yttranden i sådana teaterväsendet rörande
ärenden, som remitteras till detsamma, ävensom att i erforderliga fall opåmint
hos Kungl. Majit göra framställningar i frågor, som falla inom rådets
verksamhetsområde. Rådet skall äga att från de teaterföretag, som åtnjuta
statsunderstöd, infordra alla de upplysningar och handlingar rörande verksamheten,
vilka rådet anser behövliga.

Kungl. Majit förordnade slutligen den 3 maj 1935 på föredragning och
hemställan av chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, och efter
gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Engberg, att 24,000 kronor av behållningen å ett lotteri, som genom Kungl.
Majits beslut den 7 december 1934 finge anordnas med dragning i december
1935, skulle utbetalas till statskontoret för att tillföras åttonde huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter såsom ersättning för det till teaterrådet
anvisade beloppet.

I statsverkspropositionen till 1936 års riksdag har under åttonde huvudtiteln
upptagits ett anslag till teaterrådet för budgetåret 1936/1937 av 15,000
kronor (Statsverksprop. VIII: 68 sid. 123 o. ff.).

Med teaterrådets tillskapande har åsyftats inrättandet av ett statsorgan
av helt annan och fastare beskaffenhet än en vanlig sakkunniginstitution
inom ett statsdepartement. Detta följer såväl av departementschefens ovan
återgivna anförande till statsrådsprotokollet den 8 februari 1935 som av
den senare fastställda instruktionen för teaterrådet, enligt vilken detta bland
annat skall förordnas tills vidare för en tid av tre år och utöva inseende
över det statsunderstödda teaterväsendet i riket. Enligt Kungl. Majits beslut
den 15 mars 1935 skulle kostnaderna för teaterrådets verksamhet icke
heller bestridas av det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kommittéer
och sakkunniga. Detta hade icke heller kunnat ske. Departementschefen
har i stället tillstyrkt beloppets utanordnande från samma huvudtitels
reservationsanslag lill extra utgifter. Men användandet av dylikt anslag
för inrättandet av en ny statsinstitution sådan som teaterrådet innebär enligt
utskottets mening ett åsidosättande av riksdagens konstitutionella rätt i

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

anslagsfrågor. Anslaget till extra utgifter har visserligen endast tillfälligtvis
begagnats för ändamålet i fråga, då enligt statsrådsprotokollet för den
15 mars 1935 beslut framdeles skulle meddelas i fråga om ersättning till
nämnda reservationsanslag för det sålunda anvisade beloppet. Av departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet den 8 februari 1935 följer
att härmed åsyftats, att täckningen skulle ske medelst lotterimedel, något
som ock senare skedde. Utskottet, som på de anförda skälen finner det betänkligt,
att en institution med uppgift att vara en stadigvarande rådgivande
myndighet för Kungl. Majit inrättas utan att riksdagen bereus tillfälle att
pröva anslagsfrågan, har därför beslutat anmärkning mot chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Engberg, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl, Bergman,
Sandegård*, Källman**, Fredrik Ström*, Hagström, Rahmn*, Lindskog*, Fast*,
Vougt*, Lundqvist, Bengtsson i Kullen*, Johnsson i Norrahammar, Näslund, Ossbahr,
Svensson i Landskrona* och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

6:o.

(Protokoll över handelsärenden.)

I § 26 mom. 1 kungl, förordningen angående utvidgad näringsfrihet den
18 juni 1864 stadgas, att på särskild prövning av Kungl. Majit skall bero, örn
utländsk man eller kvinna må här i riket idka handels- eller fabriksrörelse,
hantverk eller annan hantering. Vidare stadgas: »Utlännings ansökning örn

Kungl. Majus tillstånd till utövande av näring skall, innefattande uppgift på
den stad eller ort å landet, där rörelsen eller hanteringen må idkas, göras i
Stockholm hos Överståthållarämbetet och i andra orter hos Konungens befallningshavande
med bifogande av

a) betyg att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och
kommunen under tre år.

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas nödiga,
ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, har Överståthållarämbetet
eller Konungens befallningshavande att med eget utlåtande insända
samtliga handlingar till (finansdepartementet).»

Vid granskningen av de under innevarande granskningsår av Kungl. Majit
handlagda ansökningar av utlänningar angående tillstånd att här i riket idka
verksamhet, har utskottet funnit anledning att närmare granska handlingarna
i några av fallen, och funnit ett par av dem böra föranleda omförmälan för
riksdagen.

1. En norsk medborgare har i en den 23 april 1935 till handelsdepartementet
ingiven ansökning anhållit om tillstånd att i riket idka handels- och

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

agenturrörelse. Han har sedermera uppgivit, att han skulle med kontor i
Stockholm bedriva import och försäljning av norska varor, särskilt skinn- och
manufakturvaror, men icke — såsom han tidigare ifrågasatt — handel med
pärlor och juveler.

Genom beslut den 12 juli 1935 förklarade tillförordnad regering (medlemmar:
ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Wigforss, Levinson
och Vennerström), att den omständigheten, att sökanden vore utländsk
medborgare, icke skulle utgöra hinder för honom att tills vidare, så länge
han vore bosatt i Stockholm, med kontor därstädes, inom riket idka rörelse
av omförmält slag, varjämte det ålåge honom att ställa borgen för utskylder
m. m.

Av en den 23 maj 1935 inom kriminalpolisen i Stockholm upprättad rapport
framgår, att sökanden är född 1895 i Bergen, att han genomgått middelskole
och fyraårig kurs i teknisk skola i Bergen, att han vid 20 års ålder
rest till England och Brittiska Nigeria i Västafrika, där han praktiserat i kemiska
laboratorier, samt att han därefter arbetat som kemiker i Bergen och
Oslo till den 9 september 1929, sedan vilken tidpunkt han oavbrutet vistats i
Stockholm, där han 1931 övertagit en s. k. nattklubb, Embassy Club, som han
sedermera den 1 juni 1932 överlåtit på annan person. Sedermera hade han
varit verksam som handelsresande och vore anställd hos norske generalkonsulatssekreteraren,
vilken 1933 erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att idka handel i
Stockholm. Sökanden hade 20,000 kronor innestående i norsk bank samt
innehade norskt pass samt arbets- och uppehållstillstånd till och med den 6
december 1935.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 13 juni 1935 förklarat sig sakna
anledning tillstyrka bifall till ansökningen.

Socialstyrelsen har i utlåtande den 5 juli 1935 anfört:

Sökanden, som enligt egen uppgift ankommit till riket den 9 september
1929, ansökte den 15 maj 1931 om uppehålls- och arbetstillstånd i och för
anställning som direktör hos Embassy Club i Stockholm. Sedan ansökningen
tillstyrkts av Överståthållarämbetet samt, enligt anteckning å ansökningshandlingen,
det finge anses styrkt, att sökanden innehade arbetsanställning
hos företaget, beviljades sökanden uppehålls- och arbetstillstånd såsom direktör
för tiden 15 maj—-1 oktober 1931. Sagda tillstånd förlängdes sedermera
i två repriser intill den 11 september 1932. Härefter hade han övergått till
att i Sverige representera det norska företaget Noss Skiferbundt A/S och i anledning
härav erhållit uppehålls- och arbetstillstånd såsom representant i tre
repriser intill den 11 december 1934. I ansökan den 11 december 1934 anhöll
sökanden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd för tiden 10 december
1934—10 december 1935 i och för anställning såsom representant i »firma
Peder Holm & Co.». Ansökningen remitterades den 7 januari 1935 för yttrande
till Sveriges Köpmannaförbund, vilket den 16 januari 1935 förklarade
sig icke kunna tillstyrka densamma. Sedan styrelsen förvissat sig örn att ansökningen
avsåge »firma Peder Holm», vilken innehades av Holm ensam,
samt sökanden, som uppmärksamgjorts på bestämmelserna i förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, bl. a. upplyst, att han icke
vöre i delägareställning, beviljades sökanden genom beslut den 23 januari 1935
uppehålls- och arbetstillstånd i egenskap av representant för tiden 11 dccem -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ber 1934—6 december 1935, varvid särskilt beaktades, att lian under en följd
av år varit bosatt i Sverige.

I betraktande av längden av den tid, varunder sökanden bade vistats här i
landet, syntes fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd, därest ansökan härom
inkomme, icke komma att förvägras honom, med mindre anledning skulle
förekomma för polismyndighet att avstyrka sådan ansökan. Ur de synpunkter
socialstyrelsen hade att beakta syntes således anledning saknas att avstyrka
bifall till den av sökanden gjorda ansökningen om tillstånd att idka
handels- och agenturrörelse.

2. En tysk undersåte har i ansökning den 9 februari 1935 anhållit om
tillstånd att driva grosshandelsrörelse inom pälsvarubranschen.

Tillförordnad regering (medlemmar: ministern för utrikes ärendena Sandler,
statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström) har genom beslut den
19 juli 1935 förklarat, att den omständigheten, att sökanden vore utländsk
medborgare, icke skulle utgöra hinder för honom att tills vidare, så länge han
vore bosatt i Stockholm, därstädes idka grosshandelsrörelse inom pälsvarubranschen,
varvid det ålåge honom att ställa säkerhet för utskvlder m. m.

Av en den 20 juni 1935 inom kriminalpolisen i Stockholm upprättad rapport
framgår, att sökanden vore född 1899 i Moskva av tyska föräldrar, att
han genomgått tyskt gymnasium i Moskva samt att han år 1921 begivit sig
till Sverige, dit fadern flyttat 1920 och där denne fått anställning i SvenskNorska
Pälsvaruaktiebolaget. Vidare anföres i rapporten bland annat:

Sökanden fick anställning i samma bolag med lön av 500 kr. per månad. På
hösten 1925 hade han fått i uppdrag att resa lill London för att studera engelska
språket. Under vistelsen därstädes hade han arbetat hos firman
Ariowitsch & Jacob Fur Comp., som tillhörde samma koncern som förenämnda
pälsvarubolag. I avlöning hade han hos nämnda bolag uppburit
8 pound sterling per vecka. I oktober månad 1926 hade han lämnat sin anställning
i London och rest tillbaka till Sverige, där han under vintern 1926—
1927 rest omkring i landet och köpt upp viltskinn för Hudson’s Bay Comp.,
vilket bolag hade avdelningskontor i London. På våren 1927 hade han återvänt
till London, där han bedrivit egna affärer i pälsvarubranschen till hösten
samma år, då han rest till Sverige och under vintern 1927—1928 härstädes arbetat
som uppköpare för Hudson’s Bay Comp., som förut nämnts. Då han
på våren 1928 återvänt till London, hade han fått anställning hos Continental
Fur Trading Comp. såsom ledare för dess utländska avdelning, hos vilken
firma han kvarstannat till hösten samma år, vid vilken tidpunkt han rest
till Sverige för Hudson’s Bay Comp:s räkning. På våren 1929, då han rest
tillbaka till London, hade han ånyo arbetat hos Continental Fur Trading
Comp. På hösten samma år hade han erhållit anställning som disponent hos
pälsvarufirman Heinrich Hepner i Leipzig mot en lön, varierande mellan 750
och 1,500 riksmark per månad, vilken anställning han innehaft till i december
1932. Vid nämnda tidpunkt hade han nämligen fått plats som disponent hos
Pälsvaruaktiebolaget Sverus i Stockholm, där han fortfarande vore anställd
mot en lön av 1,000 kronor per månad. Sökandens kontrakt med Pälsvaruaktiebolaget
Sverus utginge den 1 januari 1936, och vore det nu hans avsikt
att starta egen rörelse inom pälsvarubranschen, vilken troligen skulle bedrivas
genom ett av honom bildat aktiebolag, som skulle hava till uppgift att
inom Stockholms Frihamn idka grosshandelsrörelse med viltskinn dels för
export och dels för import av nämnda varor. Några närmare detaljer angående
det tilltänkta bolagets bildning och verksamhet hade ännu ej utformats.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

För nämnda rörelse disponerade sökanden ett kapital av 12,000—15,000
kronor.

Sökanden, som innehade gällande tyskt hemlandspass, hade av socialstyrelsen
beviljats arbets- och uppehållstillstånd för vistelse här i riket till den
20 september 1935.

I Stockholms polisdomstol funnes följande anteckningar angående sökanden: -

Den	7l.	1927	dömd	att	böta för	ovarsam körning med motorfordon.	75 kr.
»	7»	1929		»	»	»	förseelse mot 31 § Kungl. Förord-ningen ang. utvidgad näringsfrihet	400 kr.
»	7a	1933	»	»	»	»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	15 kr.
»	W/4	»	»	»	»	»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	15 kr.
»	7»	»	»	»		»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	15 kr.
»	"/.	1934	»	»	»	»	förseelse mot Motorfordonshastighet 41 § m. 1 .....................	90 kr.
»		»	»	»	»	1>	olaga parkering..................	20 kr.
»		»	»	»	»	»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	15 kr.
»	27*		»	»	»	»	förseelse mot Vägtrafikstadgan 10 § m. 2..........................	45 kr.
»	■7.	»	»	»	»	»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	15 kr.
»	“/t	»	»	»	»	»	ovarsam körning med motorfordon	100 kr.
»	24/ / io	»	»	»	»	»	förseelse mot särskilda Ordningsföre-skrifter 6 §....................	20 kr.
»	1°/ '' 12	»	»	»	»	»	ovarsam körning med motorfordon samt för förseelse mot Motorfor-

donsförordningen 21 § m. 1 b.,
respektive.............. 90 och 10 kr.»

I utlåtande den 1 juli 1935 anförde Överståthållarämbetet:

Efter att hava angående sökanden införskaffat tillgängliga upplysningar,
i vilket hänseende åberopades berörda polisrapport, finge Överståthållarämbetet
anföra, att även om vad sökanden i varje särskilt i polisrapporten omförmält
fall låtit komma sig till last, icke i och för sig bort utgöra hinder för
bifall till den föreliggande ansökningen, det stora antalet av honom begångna
förseelser, av vilka ej mindre än åtta stycken infallit under senaste året,
visade en sådan uppenbar brist på vilja att rätta sig efter här i landet gällande
föreskrifter, att ämbetet avstyrkte bifall till den gjorda framställningen.

1. Beträffande här ovan först omnämnda fall torde det vara uppenbart
att vederbörande utlännings avsedda verksamhet här i riket icke kan anses
särskilt ägnad att fylla något allmänt behov eller medföra allmänt gagn.
Det meddelade tillståndet medför sålunda endast nytta för vederbörande utlänning
själv. Under sådana omständigheter är det av vikt att, örn dylikt
tillstånd skall meddelas utlänning, synnerlig uppmärksamhet fästes vid att

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

vederbörande utlänning icke blott är en oförvitlig person utan jämväl att
hans föregående verksamhet i riket icke är av beskaffenhet att göra hans
verksamhet här mindre önskvärd. Beträffande berörda fall har sökanden
såsom innehavare av eller anställd hos Embassy Club bedrivit s. k. nattklubbsverksamhet.
Inom ifrågavarande s. k. nattklubbar bedrevs utskänkning
av spritdrycker på ett sätt som otvetydigt avsåg att kringgå och innan
lagändring skedde medförde kringgående av gällande bestämmelser örn rätt
till utskänkning av spritdrycker. Under sådana omständigheter torde särskilt
med hänsyn till att Överståthållarämbetet förklarat sig sakna anledning tillstyrka
ansökningen densamma icke hava bort bifallas.

2. Beträffande det under 2. här ovan refererade ärendet har sökanden
såsom Överståthållarämbetet anfört visat en så uppenbar brist på vilja
att rätta sig efter här i landet gällande föreskrifter att ämbetet avstyrkt ansökningen.
I detta fall torde det hava saknats anledning att i trots av detta
förhållande meddela det sökta tillståndet. En utlänning, som här vill idka
verksamhet, bör åtminstone visa god vilja att ställa sig gällande förordningar
till efterrättelse.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
medlemmarna av tillförordnad regering, ministern för utrikes ärendena Sandler
samt statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström, vilket utskottet
får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar
Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman, Sandegård*, David Pettersson*, Källman, Hagström,
Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Lindskog*, Fast*, Vougt*, Lundqvist,
Näslund, Ossbahr och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 28 april 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Reservationer:

A) Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

Vid punkten troi utskottets memorial:

av herrar Oscar Gottfrid Karlsson, Källman, Anders Andersson, Andersson
i Igelboda, Vougt, Wiklund och Johnsson i Norrahammar, som anfört:

»Under det finska inbördeskriget begicks av båda de stridande parterna
handlingar, som i fråga om grymhet och brutalitet voro så fasansfulla, att
de nu efteråt icke ens kunna förklaras, mycket mindre försvaras. Då, liksom
vid alla inbördeskrig, blevo dessa handlingar, när de voro begångna
av den segrande parten, prisade såsom i högsta grad fosterländska och belönades
med ärebetygelser och utmärkelser, under det att liknande handlingar,
begångna av den besegrade parten, straffades såsom högförräderi och brott
av grövsta slag.

Den finske undersåte, som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 januari 1936
jämte sin hustru blev upptagen till svensk medborgare, hade i Finland omedelbart
efter inbördeskrigets slut av statsförbrytelsedomstolen dömts för högförräderi
och i samband därmed utförda mord. Den handling, för vilken
ifrågavarande person förutom för högförräderi blev dömd, synes vittna om
en oerhörd råhet hos dem som varit med om att utföra handlingen. Men
med kännedom om de metoder, med vilka statsdomstolarna efter ett inbördeskrig
i allmänhet handha undersökningar och utfärda domar — och den
finska statsförbrytaredomstolen utgjorde i detta hänseende ej något undantag
— måste man taga uppgifterna i statsförbrytelsedomstolens protokoll med
en viss reservation. Ett faktum är i vart fall, att ifrågavarande person allt
sedan mars 1919 vistats här i landet och åtnjutit asylrätt, alltså icke betraktats
såsom förbrytare i vanlig mening utan såsom politisk brottsling, som enligt
internationella rättsregler här åtnjutit skydd. Under hela den tid personen
i fråga vistats här i Sverige har mot hans vandel och förehavanden ej kunnat
riktas någon anmärkning, ty till ett obestyrkt påstående från en förutvarande
legationstjänsteman, att han ''omhänderhaft den kommunistiska propagandan
i Sverige’ torde ej kunna tagas någon som helst hänsyn gent emot
överståthållareämbetets yttrande, ’att sökanden icke, sedan han inkommit
i Sverige, såvitt för ämbetet vore känt, låtit sig komma något till last, som
kunde utgöra hinder för ansökan’. Skulle den ifrågavarande finske undersåten
lia omhänderhaft den kommunistiska propagandan i Sverige,
skulle detta helt visst varit för överståthållareämbetet känt.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Hur grymma än de brott voro, som begingos under inbördeskriget i Finland,
kan ingen vinna på att hämndkänslan hålles vid liv genom förföljelse
mot de i inbördeskriget deltagande. Inseende detta har man även i Finland
under senare år genomfört en omfattande amnesti, och vi finna under sådana
förhållanden, att de brott, som personen i fråga må hava gjort sig skyldig
till under inbördeskriget för 18 år sedan, icke skäligen längre böra kunna
åberopas för att förvägra honom förmånen att bliva upptagen till svensk
medborgare.

Den omständigheten, att sökanden och hans hustru äro anställda vid en
främmande makts här i landet verkande delegation, synes ej heller på något
sätt kunna åberopas för förvägrande av ett medborgarskap, som i övrigt kan
vara motiverat. Konsekvensen av en sådan ståndpunkt skulle bliva, att svenska
medborgare genom lag borde förvägras att taga sådan anställning, varigenom
de kunde bli beroende av utländsk makts representanter. Vi ha därför
ej kunnat biträda den gjorda anmärkningen.»

II.

Vid punkten 2:oi utskottets memorial:

1) av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Borg, Andersson i
Igelboda, Fast och Andersson i Malmö, som anfört:

»Praxis har under de senaste decennierna utvecklat sig i sådan riktning,
att chefen för justitiedepartementet numera får anses äga diskretionär prövningsrätt
i frågan, huruvida en såsom brottslig ansedd skrift lämpligen bör
överlämnas till justitiekanslerns laga åtgärd eller icke. Tryckfrihetsförordningens
4 § 3 mom. har under senare tid tillämpats på detta sätt av alla
chefer för justitiedepartementet oberoende av politisk inställning.

Vad först beträffar den under nr 249 i justitiedepartementets diarium upptagna
skriften lärer väl dess innehåll få anses vara brottsligt. Men icke förty
torde man äga rätt anse, att densamma genom åtals anställande endast skulle
kommit att väcka en uppmärksamhet, som den eljest icke väckt. Det kan
därför på goda grunder ifrågasättas, om icke just denna publicitet — för
vilken nu konstitutionsutskottet självt bär ansvaret — skulle varit ägnad att
mera skada förhållandet till en viss vänskaplig främmande makt än underlåtenheten
att anställa åtal. Man torde äga rätt förmoda, att denna uppfattning
legat till grund för chefens för justitiedepartementet beslut i ärendet.

Vad därefter beträffar den under nr 304 i justitiedepartementets diarium
upptagna skriften, torde den för att rätt förstås böra återgivas in extenso
och icke som utskottet gjort endast i viss del. Ifrågavarande artikel lyder
sålunda:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Fredens
vänner,
giv akt!

Mussolinis U-båtar redan i aktion. — Nya gränsövergrepp.

Massmönstring mot kriget — för freden.

I dag, den 1 augusti, är det 25 år sedan världskriget utbröt. Fyra
års imperialistiskt krig kostade mänskligheten tiotals miljoner
dödade, tiotals miljoner sårade, tiotals miljoner änkor och faderlösa,
det kostade svält och umbäranden för hela folk, det kostade
materiella offer, vilkas följder känns än i dag. Det var främst
arbetar- och småbondebefolkningen jorden runt, som fick känna
kriget och dess följder.

I dag, efter 21 år, står världen inför ett nytt folkblodbad, ännu
fruktansvärdare än det förra. I dag kan man inte bara tala om
krigsfaran, i dag kan man redan slå fast att kriget är i gång. Varje
vecka noteras japanska gränsövergrepp mot den med SovjetUnionen
förbundna mongoliska folkrepubliken, öppet talar de
japanska diplomaterna om att Mongoliets handel bör dras över
Japan. Den ena kinesiska provinsen efter den andra erövras av
de japanska trupperna. Att striderna i Fjärran Östern inte redan
utlöst världsbranden — det har världen uteslutande Sovjet-Unionens
konsekventa fredspolitik att tacka för.

Nya krigsprovokationer.

På annat ställe i dagens tidning meddelas, att Mussolini gett
order om kapande av alla fartyg med last till Abessinien. Redan
nu, innan kriget är förklarat, betecknas alla för Abessinien avsedda
varor som »krigskontraband». Varje dag sker nya italienska
gränsövergrepp och provokationer mot Abessinien.

Världens främste krigshetsare är det fascistiska Tyskland. Det
kan vara en fråga om dagar, ja om timmar, innan det första skottet
lossas mot Litauen, öppet förklarar Hitler att han ämnar
erövra stora delar av Sovjet-Unionen. En skärpt terrorvåg i
Tyskland åtföljer krigshetsen. Fascismens Tyskland är i dag
ett tukthus och ett militärläger.

Att Sverige skulle förbli neutralt i ett kommande krig är en
legend, som väl ingen tror på. Just Nordskandinavien, med sina
hamnar Narvik och Luleå, med sina för krigsrustningarna betydelsefulla
järnmalmsgruvor, kommer att spela en betydelsefull
roll i imperialisternas nya krig.

De socialdemokratiska regeringarna i Sverige, Norge och Danmark
engagerar sig också i rövarstaternas krigsplaner. Försvarsminister
Vennerströms tal, som vi behandlar på ledande plats,
visar regeringens febrila rustningsåtgärder. Den svenska regeringen
står i intim förbindelse med fascistiska diplomater och
militärer runt Östersjön, och i alla viktiga utrikespolitiska avgöranden
förbinder sig regeringen med krigsorganisatörerna.

Fredsvänncr, ta upp kampen!

Arbetarklassen bör rusta sig för kampen. Arbetarklassen
måste vara redo att vrida vapnen ur slaktarnas händer och för -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

vandla det imperialistiska kriget till ett inbördeskrig mot kapitalismen.

Det är alla arbetandes skyldighet att slå vakt om Sovjet-Unionen,
fredens fasta bålverk. Det är alla fredsvänners, alla rätttänkande
människors skyldighet att resa sig mot den krigshetsande
fascismen och vara redo att slå ett slag för fredens bevarande.

Arbetarungdomen, som ju kommer att vara den första, som
skickas ut på slagfälten och i skyttegravarna, bör hålla sig redo att
förvandla imperialismens krig till ett inbördeskrig.

Arbetarkvinnor, manifestera er vilja mot kriget. Arbetarkvinnorna
är avsedda att rycka in i krigsindustrin, när deras män
och söner skickas ut till fronten. Vid krigstillfälle, då sliter
borgarklassen sönder sin egen legend om familjen. Kvinnorna
måste klart och tydligt säga ifrån att de inte vill ge sina barn till
kanonmat i striden för jobbarnas guld.

Under 1 aug.-veckan marscherar de arbetande massorna upp
till massmanifestationer mot det imperialistiska kriget. Till dessa
manifestationer bör alla fredens vänner, alla krigets motståndare
möta upp och förklara att de inte ämnar tillåta ett nytt
folkblodbad.’

Enligt 3 § tryckfrihetsförordningen skall vederbörande alltid ''mera fästa
sin uppmärksamhet på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet,
på skriftens åsyftning, än på framställningssättet’. Det egentliga syftemålet
med den nu förevarande artikeln är såsom otvetydigt framgår vid genomläsning
av denna i dess helhet, att uppmana till en samling för freden och mot
kriget. Syftemålet är alltså rent ideellt pacifistiskt. Vid sådant förhållande
har departementschefen enligt vårt förmenande förfarit riktigt, då han icke
fäst avgörande vikt vid ett enstaka i skriften förekommande, olämpligt uttryck.

På anförda skäl hava vi icke kunnat biträda de av utskottet under punkten
2:o i memorialet beslutade anmärkningarna mot vederbörande t. f. chefer
för justitiedepartementet.»

2) av herr Anders Andersson, som instämt i ovan under 1) intagna reservation
såvitt den angår punkten 2:o a.

3) av herr Oscar Gottfrid Karlsson, som instämt i ovan under 1) intagna
reservation såvitt den angår punkt 2:o b.

lil.

Vid punkten 3:o i utskottets memorial:

av herrar Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Karl August Johansson,
Andersson i Igelboda, Nordström i Torsby, Johnsson i Norrahammar
samt Nilsson i Göteborg, som anfört:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

»Konstitutionsutskottet har fäst sig vid förseningen av leveranserna av de
utländska bombplanen och därefter som anmärkningsanledning mot departementschefen
anfört: ''Vid sådant förhållande hade det varit chefens för
försvarsdepartementet naturliga plikt att skyndsamt undersöka möjligheterna
av snabb anskaffning av bombplan även från annat håll, med eller utan
hävande av det avtal, som slutits med den ifrågavarande utländska firman.
’

Enligt av departementschefen till riksdagen lämnade uppgifter har denne
undersökt de av utskottet angivna möjligheterna, att oavsett den försenade
leveransen verkställa en snar anskaffning av bombplan. I debatten i första
kammaren vid remissen av Kungl. Maj:ts försvarsproposition den 1 april i
år redogjorde chefen för försvarsdepartementet, enligt riksdagens protokoll,
dels för de vid årets riksdag väckta motionerna om omedelbar anskaffning
av en division medeltunga bombplan, dels för försvarspropositionens förslag
om en stegrad flygmaterialanskaffning redan från den 1 juli 1936, och
tilladé: ''Med de extra medel, som det kommande budgetåret tillföras flygvapnet
för materielanskaffning har jag enligt utredningar inom försvarsdepartementet
gjort mig förvissad örn att denna motionsvägen framställda
önskan kan förverkligas redan genom regeringens tilläggsbudget. Man kan
för dessa penningmedel förvärva en division, d. v. s. tolv bombplan utav den
medeltunga karaktären, och jag kan ju även upplysa — vilket för resten är
skäligen klart — att från regeringen och departementets sida pågå förhandlingar
och undersökningar, huru man skall kunna inom en kort tid
verkställa denna anskaffning av de medeltunga bombplanen.’

Av chefens för försvarsdepartementet yttrande framgår, att de av utskottet
påkallade undersökningarna redan blivit verkställda och att de medfört
vissa resultat. Det torde vara givet att undersökningarna tillkommit
efter vederbörlig föredragning i konselj, även örn det skett vid senare tidpunkt
än granskningen avser. Under sådana förhållanden ha vi icke kunnat
finna att chefen för försvarsdepartementet gjort sig skyldig till den anmärkta
underlåtenheten och ha därför icke biträtt anmärkningen.»

IV.

a) Vid punkten 4:o a i utskottets memorial:

av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Anders Andersson, Andersson
i Igelboda, Vougt, Nordström i Torsby och Johnsson i Norrahammar,
som anfört:

»Enligt utskottets mening har föredragande departementschefen i sitt rådslag
åsidosatt viktiga rättsprinciper vid utfärdandet av kungörelse med vissa
föreskrifter rörande partiell folkräkning under ar 1936. Det anmärkningsvärda
skulle bestå däri att Kungl. Majit berett myndighet rättighet att mot
medborgares fria vilja och samtycke tilltvinga sig tillträde till dennes bostad

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

och av honom kräva upplysningar. Sådant tvång kan, förmenar utskottet,
icke stadgas annat än genom lag, stiftad av Konung och riksdag gemensamt.

Reservanterna dela den uppfattning utskottet gett uttryck för att garantier
mot administrativt godtycke bör finnas och upprätthållas, men vi kunna icke
finna att i föreliggande fall någon konstitutionell regel blivit åsidosatt eller
överträdd.

Bestämmelser om folkräkning finnas utformade i kungörelse av den 4 november
1859. Såsom statistiska centralbyrån framhållit var den nu företagna
partiella folkräkningen att anse såsom en centralbyråns ordinarie arbetsuppgift.

I proposition nr 248 till 1935 års riksdag äskade Kungl. Majit av riksdagen
erforderligt anslag. I samma proposition lämnades riksdagen en utförlig
redogörelse för det av befolkningskommissionen skisserade, av statistiska
centralbyrån tillstyrkta undersökningsprogrammet för den partiella
folkräkningen. I detta framhölls bl. a. att det var av grundläggande betydelse
att allmänheten vid straffpåföljd ålades meddela erforderliga upplysningar.
På Kungl. Majit skulle jämväl ankomma att utfärda närmare
föreskrifter rörande övriga med folkräkningen sammanhängande frågor.

Riksdagen beviljade de begärda anslagen och hade intet att erinra mot det
program, som i propositionen uppgjorts. I sak torde således kungörelsens
föreskrifter ha godkänts av riksdagen.

Vi ha sålunda ansett, att utskottet icke haft grundad anledning framställa
anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss.»

b) Vid punkten 4:o b i utskottets memorial:

av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Anders Andersson, Andersson
i Igelboda, Vougt, Nordström i Torsby och Johnsson i Norrahammar,
som anfört:

»De av utskottet i föreliggande punkt framställda anmärkningarna äro i
stort sett av samma formella natur som anmärkningen i närmast föregående
punkt. Utskottet framhåller, att bokföringsskyldigheten regleras i en
av Konung och riksdag gemensamt beslutad författning och Konungen kan
icke med stöd av sin ekonomiska lagstiftningsmakt föreskriva skyldighet för
enskilda att tillhandahålla myndighet sina handelsböcker.

Riktigheten av dessa synpunkter vilja vi icke söka bestrida, men de torde
icke äga tillämpning på här ifrågavarande regeringsbeslut. Genom dessa
stadgas nämligen ingen ovillkorlig skyldighet för enskild att tillhandahålla
myndighet sina handelsböcker. Skyldigheten inträder allenast såsom villkor
för åtnjutandet av den förmån, som ett ordnande av betalningsfrågan
vid affärer med utlandet genom clearingavtal innebär.

Dessutom föreligger i detta fall det förhållandet att Kungl. Majit på förslag
av clearingnämnden begärt och erhållit riksdagens fullmakt att meddela
föreskrifter till förhindrande av åtgärder, som vore ägnade att uppenbart
skada eller motverka syftet med clearingförfarandet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

På grund av det anförda ha vi funnit att utskottet icke ägt grundad anledning
att framställa anmärkning mot föredragande departementscheferna,
statsråden Ekman och Sköld.»

Vid punkten 5:oi utskottets memorial:

1) av herrar Reuterskiöld, Fredrik Ström, Fast, Vougt, Johnsson i Norrahammar,
Svensson i Landskrona och Nilsson i Göteborg, som anfört:

»Teaterrådets inrättande bär i viss mån finansierats genom anordning av
medel från 8: de huvudtitelns anslag till extra utgifter. Örn denna anordning
varit definitiv, kunde med fog erinringar gjorts med hänsyn till teaterrådets
tilltänkta permanens, alldeles så som kunnat ske därest fortfarande
funnits vad som på sin tid kallades huvudtitelns allmänna besparingsfond,
för vars användning gällde regler från 1840—41, därest medel anvisats från
denna fond. Men så har icke skett, utan anordningen å anslaget till extrautgifter
har varit en förskottsanordning, som skolat senare täckas antingen genom
anslag från riksdagen eller genom lotterimedel, som departementschefen
från början antytt, så länge teaterrådet kunde anses kvarstå på experimentets
stadium: täckning skedde sedermera, enligt handlingarna, just genom
lotterimedel för en gång. Frågan örn användningen av anslagen till extra
utgifter är under utredning, dels hos statsrevisionen, dels i anledning av dess
gjorda uttalanden, nu hos statsutskottet, och ehuru vi anse nödigt att denna
utredning i sinom tid även kommer under konstitutionsutskottets prövning,
kunna vi ej anse riktigt att utbryta frågan ur sitt sammanhang och behandla
den allenast med avseende å nu föreliggande fall.

Den andra erinran, som gjorts mot rådslagen om teaterrådet, är den,
att departementschefen förordat rådets inrättande såsom fast institution,
oaktat lotterimedlen ej kunna disponeras annat än för varje år de inflyta.
Emellertid har ej heller så skett. Redan vid tillsättandet av teaterrådet
gavs blott ett förordnande för en tid av tre år, och detta förordnande
kompletterades i instruktionen genom tillägget ''tills vidare’ för samma tid:
oavsett örn sagda tillägg funnits eller ej, medför förordnandet administrativrättslig
möjlighet, att när som helst återkalla detsamma under de tre åren,
och tidsbestämmelsen innebär allenast att vid de tre årens utgång upphör
förordnandet av sig självt, örn det ej dessförinnan förnyats — tillägget ''tills
vidare’ har i regel till syfte blott att inskärpa regeln och förekomma den
hos de förordnade eljest ofta framträdande missuppfattningen att tidsbestämningen
skulle lia motsatt innebörd och betyda att förordnandet skulle
gälla åtminstone till den angivna tidens utgång. Härmed iir ur förvaltningsrättslig
synpunkt obestridligt, att förordnandet för tre år icke binder Kungl.
Maj:t till anvisande av medel för ett vart av åren; anvisas ej medel, upphör

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

rådets verksamhet. Något fog för en konstitutionell anmärkning i detta avseende
finnes icke, helst som departementschefen uttryckligen begränsat medelsanvisningen
att gälla för budgetåret 1935—36.

Under dessa förhållanden ha vi ej kunnat biträda utskottets anmälan.»

2) av herr Sandegård, som yrkat avslag å anmärkningen i förevarande
punkt.

VI.

Vid punkten 6:oi utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld, som beträffande fallet 2. icke biträtt anmärkningsyrkandet,
vilket blott stöddes av överståthållarämbetets på otillräcklig
grund gjorda uttalande, men som, då utskottet likväl beslutat anmärkning,
funnit ofrånkomligt att anmärkning gjordes även i fallet 1. och därför biträtt
yrkandet därom.

2) av herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Källman, Andersson
i Igelboda, Fast, Vougt och Nilsson i Göteborg, som anfört:

»Utskottets anmärkningar under denna punkt hava vi icke kunnat biträda.
Icke i något av de av utskottet relaterade fallen hava vederbörande låtit sig
komma sådant till last, som ovillkorligen borde för dem vara hindrande för
att erhålla rättighet, att inom riket idka rörelse. Vi hava icke heller funnit,
att de av Kungl. Maj :t meddelade rättigheterna strida mot allmänt gagn.

I fråga om det av utskottet först relaterade fallet må erinras därom, att vederbörande
oavbrutet vistats i riket sedan den 9 september 1929 och av socialstyrelsen
meddelats uppehållstillstånd till och med den 6 december 1936.
Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande över de sökta rättigheterna, att den
sökande vistats så länge i riket, att fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd, därest
ansökan härom inkomme, icke komme att förvägras honom, med mindre
anledning skulle förekomma för polismyndighet att avstyrka sådan ansökan.
Vidare framhåller socialstyrelsen, att ur de synpunkter styrelsen har att beakta
synes således anledning saknas att avstyrka bifall till den gjorda ansökan.
Det bör uppmärksammas, att överståthållareämbetets yttrande är dagtecknat
den 13 juni 1935, medan socialstyrelsen fattade sitt beslut den 5
juli 1935. Ehuru sålunda överståthållareämbetets yttrande var känt av socialstyrelsen,
ansågs detta icke utgöra hinder för styrelsen att tillstyrka ansökan.
överståthållareämbetets yttrande innehåller icke några anmärkningar
mot den sökande. I överståthållareämbetets yttrande finnes en marginalanteckning,
som tyder på att avstyrkandet gällde den del av ansökningen,
som omfattade rättighet att driva handel med pärlor och juveler. Denna del
av ansökningen har sedermera av sökanden återtagits och Kungl. Maj:ts beslut
innefattar icke tillstånd att driva handel med dessa varor. Att veder -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

börande varit direktör för Embassy Club får väl icke nu utgöra tillräckliga
skäl att vägra honom rätt att idka rörelse. Tillstånd som direktör för klubben
gavs första gången för tiden 15 maj—1 oktober 1931 och har tillståndet
därefter förlängts i tvenne repriser. Vid samtliga tillfällen har ansökan varit
tillstyrkt av överståthållareämbetet. Så vitt av handlingarna framgår har vederbörande
icke erhållit några anmärkningar av polismyndighet. Sedan den
11 september 1932, då vederbörande avvecklade sitt mellanhavande med
Embassy Club, har han, efter att hava erhållit vederbörligt tillstånd, representerat
tvenne norska firmor. Även om det kan råda delade meningar rörande
lämpligheten av det tillstånd, som gavs åt vederbörande i maj 1931,
borde väl ett utövande av det givna tillståndet efter nära fyra år, sedan
verksamheten upphört, icke utgöra sådant hinder för honom att erhålla rättighet
att idka rörelse, att anmärkning enligt 107 § regeringsformen bör riktas
mot statsråden i den tillförordnade regering som givit ansökningen sin
tillstyrkan.

Rörande det av utskottet under 2. anmärkta fallet må erinras därom, att
vederbörande inkom första gången till Sverige år 1921 dit hans fader inflyttat
redan ett år tidigare. Genom anställning i olika utländska firmor och genom
studier, framförallt i England, synes han äga goda insikter i fråga örn
handelsrörelse, framförallt i pälsvarubranschen. Härom vittnar bland annat
den månadsavlöning som han under de senaste åren uppburit. Intet torde
väl vara att erinra mot att en för uppdraget väl kvalificerad person startar
egen rörelse inom pälsvarubranschen och idkar grosshandelsrörelse med
viltskinn vid Stockholms frihamn. Vad vederbörande låtit komma sig till
last är, att han under tiden 8 december 1927—10 december 1934 12 gånger
blivit ådömd böter för överträdelse mot motorfordonsförordningen och 6 §
i särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm samt en gång för förseelse mot
kungl, förordningen angående utvidgad näringsfrihet. Sammanlagda bötesbeloppet
uppgår till 925 kronor. Därest vederbörande visar sig olämplig att
föra motorfordon, tillkommer det vederbörande myndighet att indraga körkortet.
Förseelserna hava icke lett till ett dylikt beslut. Att låta dessa överträdelser
mot motorfordonsförordningen och ordningsföreskrifter utgöra ett
absolut hinder för erhållandet av tillstånd alt inom riket idka rörelse, finna
vi mindre lämpligt, i synnerhet som personen i övrigt befunnits vara väl
kvalificerad att utöva den erhållna rättigheten.

Vi hava sålunda icke funnit tillräckliga skäl föreligga att besluta anmärkning
mot medlemmarna av tillförordnade regeringen, ministern för utrikes
ärendena Sandler samt statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström.»

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

B) Reservationsvis framställda anmärkningsyrkanden.

VII.

av herr Pehrsson i Göteborg, som anfört följande:

»Det åligger, jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen, då förbrytelser
mot denna lag yppa sig, chefen för justitiedepartementet i hans egenskap av
övervakare av tryckta skrifters allmängörande — med undantag som här
icke komma i betraktande — antingen han funnit kvarstad böra äga rum
eller endast åtal vid laga domstol, skriften ofördröjligen och omedelbart
till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna.

Vid utskottets företagna granskning har jag funnit följande i justitiedepartementets
diarium över tryckfrihetsärenden angivna skrifter vara av den
beskaffenhet, att de bort föranleda, att chefen för justitiedepartementet i anledning
av dem vidtagit åtgärder enligt § 4 mom. 3 i tryckfrihetsförordningen.

Nr 249 i justitiedepartementets diarium.

Chefens för justitiedepartementet ombud i Göteborg har med skrivelse den
19 juni 1935 insänt ett exemplar av tidningen ''Minareten’ nr 21 den 15 juni
1935, varuti en artikel med rubrik: ''Hemsk barnatortyr’ bland annat läses:

''För en tid sedan nådde mig budet örn ett nytt övergrepp mot en flicka.
Hon intogs för ett år sedan på Hornö skyddshem, därför att hon varit tillsammans
med en man. Nu bör vi märka, att flickan redan för några år sedan
inför prästen avlagt könsmognadsexamen, då hon i kyrkan tog första
supen. Hon var alltså könsmogen. Inte fråga örn sedlighetsbrott. Inga
konsekvenser! Hon hade bara varit med en ung man, som var gift.’

Det synes mig vara uppenbart, att nämnda artikler innebär missbruk av
tryckfriheten. Detta »gäckeri av den allmänna gudstjänsten» faller under
§ 3 mom. 3 tryckfrihetsförordningen och är straffbart enligt 7 kapitlet 2 §
strafflagen.

Det är visserligen motbjudande att i riksdagens tryck intaga detta skändliga
gäckeri med den gudstjänstakt, barnens konfirmation och första nattvardsgång,
vilken har så djupt fäste i vårt folk i alla dess lager och är en så
högt skattad kyrkans och hemmens högtid.

Sedan justitieministerns ombud sin plikt likmätigt gjort föreskriven anmälan
och därigenom uppmärksamheten fästats på vad sålunda förekommit
i nämnda tidningsartikel, av vars gäckeri med det heliga jämväl ''allmän
förargelse kommit’, utan att justitieministern vidtagit åtgärd, har jag icke
kunnat underlåta att yrka anmärkning enligt 107 § regeringsformen mot
t. f. justitieministern, statsrådet Levinson, för denna uraktlåtenhet att, trots
lagens tydliga föreskrift, överlämna den anmälda tidningsartikeln till justitiekanslerns
laga åtgärd.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Nr 292 i justitiedepartementets diarium.

Chefens för justitiedepartementet ombud i Göteborg har i skrivelse den 26
juli 1935, med biläggande av nedanstående polisrapport, fästat chefens för
justitiedepartementet uppmärksamhet på det enligt kriminalpolisens så väl
som ombudets mening uppenbara brott mot § 3 mom. 13 tryckfrihetsförordningen,
som är straffbart jämlikt 18 kapitlet 13 § i strafflagen, vilket här
föreligger.

Polisrapporten var så lydande:

''Tisdagen den 23 juli 1935 inkom nied posten till kriminalpolisen en så
lydande skrivelse:

Göteborg, måndag, den 22 juli 1935.

Till Detektiva Polisen,

Kriminalavdelningen,

Göteborg.

Refererande till dagens telefonsamtal översänder jag inneliggande mass korsband,

som min son emottagit från---, och ber jag få meddela, att

min son går i 3:e klass på Realläroverket och är 14 år. Antagligen har ovannämnda
firma skaffat sig adressen genom någon skolkatalog.

Kunde något göras för att stoppa en distribuering av ovannämnda slag,
vore detta ju synnerligen önskvärt.

Högaktningsfullt

Vid skrivelsen fanns fogad en tryckt prislista, innefattande erbjudande att
inköpa vissa preventivmedel, ''nakenhetskulturfotos’ m. m.

Med hänsyn till att brott mot tryckfrihetsförordningen föreligger har utredning
härstädes icke verkställts.’

Denna anmälan föranledde ingen åtgärd.

Nämnda reklamhäfte med dess ohöljda pornografiska framställning —
varje känsla av anständighet förbjuder ett återgivande av dess ''tukt och
sedlighet’ sårande detaljer — har, såsom det medföljande kuvertet utvisade,
utgått såsom mas skor shand. Örn någonsin lagens ord: ''under sådana
förhållanden att allmän fara för andras förförelse därav kommer’ äro tilllämpliga,
gäller det här, då skriften i fråga utsänts till minderåriga, en synnerligen
försvårande omständighet.

Omsorgen om det uppväxande släktet är en hjärteangelägenhet för vårt
folk. Och det torde näppeligen vara möjligt att finna föräldrar, som icke
med harm och sorg se slika oblyga tilltag att i ohöljt geschäftssyfte förgifta
deras barns unga sinnen och vilka icke skulle livligt önska att sådana brottsliga
affärsmetoder måtte stävjas.

Då ett så markant tillfälle givits att i ovedersäglig anslutning till lagens
klara och oförtydbara ordalag befordra en förbrytelse av denna art till laga
dom, den skyldige till straff och andra till varnagel, och denna anmälan, som
gjorts under ämbetsansvar av ombudet och polismyndigheten i vederhörande
samhälle och jämväl av en representant för föräldrar, dock icke föranlett

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

någon åtgärd från statsrådet och chefen för justitiedepartementet, som är
lagens högsta vårdare i riket, har jag icke kunnat underlåta att i utskottet
yrka anmärkning enligt 107 § regeringsformen mot chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Schlyter, vilken synes mig i detta fall icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta och icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
förtroendeämbete utövat».

VIII.

(Protokoll över socialärenden den 23 maj 1935.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, Stendahl,
David Pettersson, Karl Bodin, Hagström, Lundqvist, Eriksson i Toftered och
Nilsson i Karlstad ansett utskottet hava bort anmärkningsvis anföra följande:

»Sedan fråga väckts om bildande av municipalsamhälle inom delar av
Näs och Vivsta skifteslag i Timrå socken och sammanträden hållits för
frågans utredande, varvid särskilt yrkades, att även vissa bolag tillhöriga
industriområden skulle ingå i municipalsamhället, vilket av bolagen bestämt
bestreds, enades man örn förordande av ett municipalsamhälle inom
vissa angivna gränser och utan medtagande av de omstridda områdena,
varefter K. befallningshavande genom utslag den 24 maj 1933 prövade
''med avseende å vad i ärendet förekommit och med stöd av 30 § ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868, 23 § brandstadgan den 15 juni
1923 och 34 § hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skäligt förordna, att
berörda ordningsstadga ävensom vad i brandstadgan och hälsovårdsstadgan
är föreskrivet för stad skall i tillämpliga delar gälla det område av
Näs och Vivsta skifteslag, som å en av distriktslantmätaren Gunnar Nisbeth
år 1933 upprättad karta begränsas av en grön linje; skolande förty
angivna område utgöra ett municipalsamhälle, som skall benämnas VivstaNäs
municipalsamhälle’. Beslutet underställdes, jämlikt anförda stadgors
föreskrifter, Kungl. Maj:ts prövning, varjämte hos Kungl. Maj:t besvär anfördes
över samma utslag. Kungl. Maj:t fann den 23 maj 1935 på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller gott, ''utan avseende å de anförda
besvären, dels fastställa länsstyrelsens ifrågavarande, den 24 maj 1933 meddelade
beslut, dels ock förordna, att vad i stadsplanelagen är stadgat för stad
skall äga motsvarande tillämpning inom samma område, i följd varav bestämmelserna
i 82 § byggnadsstadgan örn tillämpning av vad i stadgan är föreskrivet
för stad skola lända till efterrättelse för området. Det sålunda
bildade municipalsamhället skall benämnas Vivsta-Näs municipalsamhälle.
De sålunda meddelade föreskrifterna skola träda i tillämpning den 1 juli

1935.’ -------Slutligen anbefallde Kungl. Maj:t länsstyrelsen ’att

verkställa ytterligare utredning i syfte att med ifrågavarande municipalsamhälle
må kunna införlivas därintill belägna, Vivsta varvs aktiebolag och
Svenska cellulosaaktiebolaget tillhöriga områden’.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Utskottet erinrar, att bestämmelserna om underställning hos Kungl. Maj:t
av K. befallningshavandes beslut örn bildande av municipalsamhälle enligt
de s. k. stadsstadgorna innebära å ena sidan, att frågan skall av K. befallningsliavande
prövas och genom beslut avgöras, men å den andra, att detta
beslut icke blir gällande, med mindre detsamma av Kungl. Maj:t fastställes.
Omedelbart kan Kungl. Majit icke upptaga frågan, och Kungl. Maj:ts prövning
av underställningsärendet avser icke annat eller mera än ett fastställande
av beslutet, därest detsamma icke finnes kränka någons rätt eller berättigade
intresse, särskilt med hänsyn till den diskretionära maktutövning,
som vid beslutets givande måste äga rum.

I nu förevarande fall har Kungl. Majit, utan avseende å besvären, fastställt
underställningsbeslutet örn municipalsamhällets bildande och därutöver,
jämlikt stadsplanelagens bestämmelser, direkt förordnat örn motsvarande
tillämpning inom området i fråga av samma lags stadganden om stad. Men
Kungl. Majit inskränkte sig icke härtill, utan anbefallde länsstyrelsen att
verkställa ytterligare utredning i syfte att med ifrågavarande municipalsamhälle
skulle kunna ''införlivas’ vissa därintill belägna områden.

Redan angivandet av utredningens syfte såsom ett ''införlivande'' med det
nybildade municipalsamhället av vissa i beslutet ej berörda områden verkar
egendomligt, då med ett municipalsamhälle, vilket icke faller under den kommunala
indelningsändringslagen och icke självt utgör någon egen kommun,
icke lagligen kan ''införlivas'' något som helst annat område; det enda, som kan
ske, är att visst område i vanlig ordning lägges under en eller flera av stadsstadgorna,
varvid det därigenom uppkommande municipalsamhället, i den
mån dess område mer eller mindre sammanfaller med ett redan upprättat
municipalsamhälles område, icke, såsom tidigare kunde ske, organiseras såsom
särskilt samhälle, utan utgör ett samhälle med eventuellt olika rätt gällande
för olika delar av detsamma. Härav följer, att den utredning, som
Kungl. Majit anbefallt, överhuvud icke kan leda till något resultat, som beror
av Kungl. Majits omedelbara avgörande, utan på sin höjd till ett förslag, som
K. befallningshavande har att pröva, dock utan någon som helst skyldighet
att vid prövningen fatta ett positivt beslut, som skall underställas Kungl.
Majit. Under sådana förhållanden innebär Kungl. Majits utredningsbefallning
å ena sidan ett ingripande i länsstyrelsens handhavande av en maktbefogenhet,
mot vars eventuella missbruk underställningsinstitutet skapats
såsom garanti, i annan ordning än detta institut förutsätter, och å den andra
ett äventyrande av Kungl. Majits egen auktoritet, da den anbefallda utredningen
icke kan föranleda någon Kungl. Majits åtgärd, därest länsstyrelsen
finner utredningen icke leda till något beslut, som skall underställas.

Oavsett detta är Kungl. Majits berörda utredningsbefallning att betrakta
såsom ett initiativ, vilket enligt gällande rätt tillhör i första band vederbörande
menighet eller enskilda och i andra hand länsstyrelserna såsom ansvariga
för en lämplig utveckling av bebyggelseförhållandena inom liinet.

Utskottet finner det anmärkningsvärt, att departementschefen dels förbisett,
dels åsidosatt gällande bestämmelser i ämnet, vilka, så länge de icke i be -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3i.

horig ordning ändrats, böra under Kungl. Maj:ts hägn upprätthållas. Med
hänsyn härtill och då ett fortsättande på den inslagna vägen måste anses betänkligt,
har utskottet beslutat anmärkning mot föredraganden, statsrådet
Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

IX.

(Protokoll över socialärenden den 20 december 1935.)

1) av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Stendahl* Rydberg, Carlström, Pehrsson i Göteborg och Lindskog
yttrat:

»Tyske undersåten Herbert Lebram, medicine doktor vid Berlins universitet
samt tysk legitimerad läkare, har i ansökan till Konungen den 20 maj 1935
med åberopande av sitt ekonomiska trångmål och internationella hänsyn
anhållit örn tillåtelse att vid sidan av sin befattning såsom oavlönad assistent
för uteslutande nervpunktmassage vid serafimerlasarettet även få åtaga sig
en av legitimerade läkaren dr Henrik Berg erbjuden befattning såsom assistent
åt dr Berg uteslutande i nervpunktmassage.

Medicinalstyrelsen har efter hörande av gymnastiska centralinstitutet avgivit
utlåtanden den 3 augusti och den 13 november 1935, däri ansökningen
avstyrkts.

Genom beslut den 20 december 1935 (nr 72 i protokollet över socialärenden
— föredragande, statsrådet Möller) har Kungl. Majit förklarat den
omständigheten, att Lebram icke vid gymnastiska centralinstitutet eller vid
enskilt gymnastiskt institut, som av Kungl. Majit undfått examensrätt, genomgått
för sjukgymnast föreskriven lärokurs, tills vidare ej utgöra hinder
för honom att inom riket utöva verksamhet som sjukgymnast.

I ansökningen framhåller Lebram, bland annat, att han ej blivit utvisad
ur Tyskland, att han är född den 2 maj 1900, att han är av judisk börd, att
han 1924 blev medicine doktor vid Berlins universitet och att han 1925 erhöll
approbation som läkare. På grund av sin judiska börd och då han icke
under kriget tjänstgjort 6 månader vid fronten, fråntogs honom den 1 juli
1933 rätt att tjänstgöra såsom sjukkasseläkare, och då detta utgjort hans
förnämsta inkomst kunde han icke försörja sig på sin enskilda praktik. Han
kunde endast erhålla fattigunderstöd med 10 mark i veckan. I december
1933 begav han sig till Stockholm, där han av generalfältläkaren Bauer, styrelseledamot
i organisationen till hjälp för landsflyktiga intellektuella, hänvisades
till professorn Nils Antoni. Han har tjänstgjort hos professorn Antoni
på serafimerlasarettets nervklinik såsom oavlönad assistent. Lebrams
anställning hos dr Berg skulle däremot bliva avlönad.

Lebram har erhållit vederbörligt uppehållstillstånd av socialstyrelsen i
olika omgångar. I maj 1934 begärde han förlängt uppehållstillstånd och tillstånd
att fritt praktisera beträffande s. k. nervpunktmassage. Medicinalsty -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

reisen avstyrkte ansökningen samt åberopade utlåtande av professor Marcus,
och socialstyrelsen meddelade endast förlängt uppehållstillstånd. I januari
1935 begärde dr Berg hos socialstyrelsen tillstånd att anställa Lebram.
Medicinalstyrelsen avstyrkte och framhöll, att assistent hos läkare ej finge
utöva läkekonsten utan att vara legitimerad läkare samt att för sjukgymnastikverksamhet
fordrades, utom viss utbildning, även medicinalstyrelsens tillstånd,
vilket endast meddelas svenska medborgare. Socialstyrelsen biföll
icke dr Bergs anhållan.

Professorn Marcus har i sina omnämnda utlåtanden redogjort för den medicinska
innebörden av nervpunktmassage och framhållit, att den medför
avsevärda kostnader. Professorn .Marcus åberopar författare pä området,
vilka exempelvis yttrat: ’Den Cornelius’ska nervpunktmassagen består däri
att känsliga tryckpunkter, som finnas hos varje nervös människa i en smärtande
kroppsdel först retas genom tryckande rivningsrörelser och sedan lugnas.
Massören känner ’objektivt’ 100-tals sådana punkter till vilkas behandling
ofta månadslånga kurer äro nödvändiga, som medföra avsevärda
kostnader. Verkningssättet är obekant. I färska fall blir det ofta misslyckanden
och försämringar, och behandlingen tåles helt enkelt ej av de sjuka.
Nervpunktmassörerna vilja åter förlägga hysterien till periferin och föras
därigenom mer än ett halvt århundrade tillbaka.’

Vidare anför professorn Marcus:

’Av vad jag ovan anfört torde framgå att nervpunktmassagen är föråldrad,
obekant till sin vetenskapliga grund, att den sannolikt oftast till sina resultat
bygger på förefintligheten av en neuros samt att den kan medföra skada.

Något skäl att medverka till införande av kunskapen av denna behandling
för de medicinska studerandena synes därför ej förefinnas.

Vad till sist uppgiften av dr Lebram att metoden hittills ej skulle vara
känd i Sverige beträffar, så är det ju egendomligt att en främling så kategoriskt
fäller ett sådant yttrande beträffande massagebehandling i ett land som
är föregångslandet i detta avseende.

Enligt vad jag förvissat mig om av flera framstående läkare och sjukgymnaster
inom detta område är tvärtom nervpunktmassagen väl känd här
sedan länge men har befunnits utan större betydelse varför den övergivits.
Det torde ej heller vara obekant att vår kända sjukgymnast Kellgren i Sanna
i stor utsträckning använde denna och liknande behandlingsmetoder redan
för mycket länge sedan.

Örn vi gå till våra handböcker i ämnet, finna vi i Wides arbete utförliga
redogörelser för punktmassagen. Där har visserligen Wide ställt sig på en
mera vetenskapligt anatomisk ståndpunkt beträffande nervpunkternas utbredning
och framträdande där nerverna anträffas i sitt perifera förlopp. Det
är nervpunkterna enligt Valleix kända framställning av smärtpunkterna.’

Sedan Lebram inkommit med ny skrift och därvid åberopat intyg av,
bland andra, professorn Antoni, vilken, utan att vara i stånd att avgiva definitivt
omdöme örn värdet av metoden i fråga, intygar att Lebram haft god
framgång med sin behandling och gjort ett antal sjuka god nyttta, har professorn
Marcus avgivit nytt utlåtande och därvid anfört bland annat:

Mag bar därför genom de kompletterande handlingarna icke fått någon
anledning att ändra det i mitt förra utlåtande till Kungl. Styrelsen avgivna
yttrandet att jag icke finner nyttan bevisad för den s. k. nervpunktmassagens
undervisning eller utövande.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Såsom jag emellertid i mitt förra yttrande angav torde intet vara att invända
mot att doktor Lebram, om honom så medgives av nervklinikens föreståndare,
att därstädes under dennes ledning fortfarande få underställa
den av honom utövade behandlingen en sakkunnig prövning eller att eventuellt
denna behandlingen finge ske under ansvar och ledning av andra särskilt
sakkunniga svenska läkare såsom t. ex. vid Åsö sjukhus, Gymnastiska
Centralinstitutet eller Arvidssons Institut.

Då emellertid doktor Lebram i sin senaste anhållan begär arbetstillstånd
för självständig verksamhet såsom utövare av nervpunktbehandling, torde
denna verksamhet falla utanför befogenheten av personer, som icke äro legitimerade
läkare eller legitimerade sjukgymnaster. Då dessutom, såsom jag
förut framhållit, metoden kan medföra en viss fara för därmed behandlade
patienter, kan jag fortfarande, hur behjär.tansvärt jag än anser ett beviljande
av uppehålls- och arbetstillstånd för en väl vitsordad läkare, som utan grund
berövats sina förvärvsmöjligheter i hemlandet vara, likväl tyvärr icke finna
stöd för tillstyrkande av ett arbetstillstånd i den omfattning som doktor Lebram
begär det.’

Medicinalstyrelsen fann intet hava förekommit, som kunde ändra styrelsens
tidigare ståndpunkt.

I nu förevarande ärende har gymnastiska centralinstitutet avgivit yttrande
den 10 juli 1935 och därvid, under hänvisning till av t. f. läraren i sjukgymnastik,
legitimerade läkaren Th. Julén, avgivet utlåtande samt i betraktande
av den rådande stora arbetslösheten inom förevarande fack avstyrkt bifall
till ansökningen.

Dr Julén anför bland annat:

’Av ovanstående framgår att nervpunktmassage är en sedan länge känd
behandlingsform i vårt land och att den utgör en gren av vår gängse sjukgymnastikbehandling.
Naturligtvis måste en utövare av denna specialitet
komma att genom sin verksamhet verka direkt konkurrerande med läkare,
som ägna sig åt läkarspecialiteten: sjukgymnastik och massage, samt med
våra legitimerade sjukgymnaster. Huru dr Lebram kan komma till ett
motsatt resultat på denna punkt är obegripligt.

Slutligen bör väl av en utländsk läkare, som vill praktisera i en behandlingsgren
hörande till vår svenska läkarspecialitet: sjukgymnastik och massage,
fordras samma kompetens som av hans svenska kolleger. Som minimifordringar
för denna specialitet upptages bl. a. genomgången godkänd
kurs uti ämnet sjukgymnastik. Detsamma synes mig gälla om dr Lebram
dispensvägen vill söka legitimation som sjukgymnast. Även här bör fordran
på genomgången fullständig kurs i hela ämnet vara en oavvislig fordran.

Med stöd av ovanstående och med fullt instämmande uti vad professor H.
Marcus i ärendet yttrat får jag härmed avstyrka dr Lebrams anhållan om
arbetstillstånd i den omfattning, som i hans inlaga begäres.’

Medicinalstyrelsen har, med överlämnande av dessa yttranden, icke funnit
skäl tillstyrka bifall till ansökningen.

Legitimerade sjukgymnasters centralråd har inkommit med skrift och därvid
anfört:

’Det torde vara Eders Kungl. Maj:t väl bekant, att försörjningsmöjligheterna
för leg. sjukgymnaster i Sverige äro utomordentligt svåra, och att till följd
härav en mängd kvalificerade svenska leg. sjukgymnaster gå utan arbete.
Ur denna synpunkt måste det givetvis väcka starka betänkligheter, om en
utländsk undersåte skulle tillåtas öka den redan förut svåra konkurrensen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Om det varit fråga om att i svensk sjukgymnastik införa en här förut icke
känd nyhet, hade väl saken icke legat till på samma sätt, och Centralrådet
hade under dylika omständigheter naturligtvis ej velat försöka motsätta sig,
att tillfälle gavs att på så sätt rikta den svenska sjukgymnastiken^ med en
ny och värdefull behandlingsmetod. Emellertid torde det ligga så till att
den ’nervpunktmassage’ varom här är fråga, långt ifrån att utgöra någon
epokgörande nyhet, tvärtom under benämning nervtryck ingår som en elementär
beståndsdel i den svenska sjukgymnastiken. Under dylika omständigheter
finnes, så vitt centralrådet kan förstå, intet som helst skäl, varför
arbetstillstånd skulle meddelas i detta fall.

Centralrådet vågar därför i underdånighet hemställa

att Eders Kungl. Maj:t icke måtte giva ovan nämnda Lebram tillstånd att
utöva sjukgymnastisk verksamhet i Sverige.’

Lebram har därefter inkommit med ny skrift angående nervpunktmassagen,
i anledning varav medicinalstyrelsen den 13 november 1935 och Gymnastiska
Centralinstitutet den 23 oktober 1935 avgivit nya utlåtanden. Institutet
vidhöll sitt avstyrkande utlåtande. Medicinalstyrelsen åberopade vad
professorn R. Haglund anfört vid sammanträde med direktionen över Gymnastiska
Centralinstitutet nämnda den 23 oktober:

’Lebrams framställning styrker mig i min förut uttalade uppfattning om
det oberättigade i att anse den ifrågavarande ’nervpunktmassagen’ som en
speciell, ny terapiform, för vilkens införande i vårt land särskilda åtgärder
skulle kunna anses önskvärda.

Den behandling L. i denna sista skrivelse skildrar är —- såvitt jag förstår —
till punkt och pricka en sedan långliga tider i svensk undervisning för sjukgymnaster
beskriven och i sjukgymnastisk verksamhet av läkare och sjukgymnaster
utövad behandlingsmetod. Hundraden, ja tusenden av sjukdomsfall
ha i svensk läkare- och sjukgymnastpraxis undersökts och behandlats på
alldeles samma sätt och med lika stor framgång som av L., såvitt av handlingarna
kan bedömas. Att man inom modern medicin efter hand fått nya
förklaringar på metodens innebörd och effekt, som utgöra framsteg (Cornelius
och andra), gör själva behandlingsmetoden ej ny och okänd. Möjligheter
och material för fortsatta forskningar på området stå varje intern-medicinsk
och neurologisk kliniker till buds utan inkallande av utländska hjälpkrafter.
En del utlåtanden i handlingarna dokumentera för mig på det tydligaste sätt
det allmänt kända och enligt min mening sorgliga förhållandet, att man inom
det internmedicinska området på senare tider ej värdesatt de mekanoterapeutiska
metoderna tillräckligt och därför ej heller ha större egen kännedom om
desammas värde vid en hel del mycket vanliga nevralgiska affektioner m. fl.
En slående kontrast till den stora uppskattning, som de mekanoterapeutiska
metoderna fått inom det kirurgiska och ortopediska området av läkekonsten.

Jag vidhåller således min tidigare i direktionen hävdade mening, att sakliga
skäl av medicinsk betoning för tillstyrkande av det sökta arbetstillståndet
saknas; jag har ej anledning att yttra mig örn event, förefintliga humanitära
resp. filantropiska skäl för en tillstyrkan.’

Medicinalstyrelsen har vidare förklarat, att den s. k. nervpunktmassagen
icke representerar någon ny vetenskaplig landvinning, som skulle lämna
medicinska skäl för bifall till framställningen. Vidare yttrar styrelsen:

''Örn man utom de medicinska synpunkterna även anlägger rent humanitära
sådana, kan det å ena sidan anföras skäl för att även vårt land i viss utsträckning
söker bereda utan eget förvållande hemlösa flyktingar möjligheter
för uppehåll och sysselsättning härstädes för sin utkomst. Å andra

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

sidan lärer det vara oundgängligt att bedöma dessa skäl med beaktande av
inom landet rådande förhållanden beträffande utkomstmöjligheterna för de
svenska yrkesutövare, det här närmast gäller. Av vad som härutinnan anförts
framgår, att inom sjukgymnasternas fack för närvarande i vårt land råder
stor arbetslöshet, vilket delvis sammanhänger med att svenska förut i utlandet
verksamma sjukgymnaster numera i rätt stor utsträckning måst förlägga
sin verksamhet till hemlandet.

Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen meddela,
att styrelsen vidhåller sin förut framställda hemställan att den gjorda ansökningen
icke måtte föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.’

Lebram har slutligen till Kungl. Majit den 12 dec. 1935 ingivit ett intygav
prof. Antoni, där Antoni lämnar redogörelse för ifrågavarande metod i
enlighet med vad Lebram gjort i sina förut ingivna skrifter samt anför, bland
annat, att Men tillhör de hos oss så brukliga och välkända massagemetodernas
grupp, närmare bestämt har likhet med vissa särskilda till detta område
hörande metoder, framför allt den Kellgrenska nervmassagen, men icke är
identisk med den senare.’ Vidare anför Antoni:

Corneliusnietoden har haft visst, örn också omstritt anseende i Tyskland,
såsom framgår av den särskilt för densamma inrättade polikliniken vid
Charitésjukhuset i Berlin. Den har, mig veterlig!, icke tillförene praktiserats
i Sverige, ehuru framstående svenska fysioterapeuter säga sig ha hört den
fördelaktigt omnämnas redan för länge sedan. Den är — som jag ber att få
sammanfattningsvis säga — någonting i viss mån säreget och för vårt land
nytt, icke oumbärlig men dock av bestämt värde, visserligen endast för relativt
oskyldiga åkommor som också kunna med framgång behandlas med
andra, hos oss brukliga metoder.’

Beträffande de resultat som Lebram uppnått föreligga följande handlingar:

’Statistiken

å resultaten av behandlingen medelst ''Nervenpunktmassage’ enligt Cornelius’
system. Behandlingarna hava utförts fr. o. m. den 1 mars 1934 till den
26 maj 1934 samt sedan den 1 oktober 1934 på Serafimerlasarettets nervpoliklinik,
Stockholm.

Det föreligger hittills ett antal av 74 avslutade behandlingar (52 kvinnor,
21 män, 1 flicka på 11 år).

Indikation

1) diffus kephalalgi ................ 26

2) supraorbitalisneuralgi............ 17

3) infraorbitalisneuralgi ............ 9

4) infraorbitalis- och mentalisneuralgi 1

5) occipitalisneuralgi................ 5

6) neuralgier i örontrakten.......... 3

7) myalgier........................ 3

8) ischias.......................... 1

9) brachialisneuralgi................ 2

10) skrivkramp...................... 3

11) annat slags spasmer.............. 3

12) diffus muskelvärk hos en hysterica 1

	bätt-	obo-	Vanlig massage har tidi-
botade	rade	tade	gare använts utan fram-
			gång
22	3	1	i grupp nr 1 hos 3 numera
15	1	1	botade fall
5	1	3	i grupp nr 2 hos 2 numera
		1	botade fall
4	1		i grupp nr 3 hos 4 numera
3			botade fall
2	1		i grupp nr 5 hos 1 numera
	1		botat fall
2			i grupp nr 7 hos 1 numera
2	1		botat fall
2	1		i grupp nr 9 hos 2 numera
		1	botade fall

S:a 74 57

% 77

Stockholm den 17 april 1935.

‘ En fullständig kur består
13.5 9.6 utav ungefär 10—25 be handlingar.

Dr. med. Herbert Lebram,

tysk leg. läkare.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Undertecknad har följt d:r Lebrams verksamhet vid nervpolikliniken och
vitsordar härmed, att hans behandlingsmetod i därför ägnade fall giver mycket
goda resultat.

D. 18/i—35.

Ragnar Bringel,
bitr. läkare.

Serafimerlasarettets poliklinik för nervsjukdomar.

Professor Nils Antoni, östermalmsgatan 45 n. b., Stockholm.

Undertecknad intygar härmed, under hänvisning till bifogade statistik,
vilken bekräftats av min förste polikliniska assistent, dr Ragnar Bringel,
att den av tyske läkaren H. Lebram utövade s. k. »Nervenpunktmassage»
visat sig vara av bestämt värde såsom behandlingsmetod för en del vid
polikliniken förekommande sjukdomstillstånd, att den närmare bestämt visat
sig överlägsen de å samma fall förut prövade behandlingsmetoderna.
Indikationsområdet för metoden utgöres av en del olikartade nerv- och muskelsmärtor,
berör knappast några farliga eller organiskt förstörande sjukdomar,
dock talrika fall, som efter allmän erfarenhet i stor utsträckning
medföra avsevärd inskränkning av vederbörandes arbetsförmåga och sålunda
äga social betydenhet. Metoden själv kan kallas, om också knappast
oumbärlig, dock nyttig och välkommen i vår terapeutiska arsenal,

Stockholm den I * * * * * * 8 * * * * 13 14/2 1935.

Nils Antoni,

leg. läk., professor i nervsjukdomar
vid Karolinska Institutet.’

I lagen elen 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas stad gas

hl. a.:

7 §. Över tre månader äger utlänning icke uppehålla sig här i riket utan

särskilt tillstånd (uppehållstillstånd), med mindre visering för honom fort farande

gäller; dock må utan sådant tillstånd utlänning, som på grund av

födseln varit svensk medborgare, ävensom dennes make och ogifta barn i

äktenskap under tjuguett år vistas härstädes intill sex månader från ankomsten.

8 §■ Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall yttrande avgivas av K. B. i det

län, där utlänningen vistas, eller, örn han befinner sig utom riket, av svensk
beskickning eller konsul, vilken är behörig meddela visering.

Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid.

Bevis örn uppehållstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

13 §. Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd (arbetstillstånd) här i
riket antaga eller innehava anställning i annans tjänst (arbetsanställning),
med mindre för honom gäller visering, som innefattar tillstånd därtill.

Till arbetsanställning är ej att hänföra anställning i statens tjänst.

14 §. Utan arbetstillstånd må utlänning ej heller här i riket utöva verksamhet.
som föranledes av tjänsteanställning utomlands i annan egenskap än
såsom handelsresande, med mindre för honom gäller visering, som i 13 §
sägs.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Vad nedan i denna lag stadgas om arbetsanställning skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om verksamhet, som nu är sagd.

15 §. Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen, där ej ärendet är
av synnerligen brådskande natur eller andra särskilda omständigheter föreligga,
inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt för den ort,
där arbetsanställningen skall innehavas, ävensom bereda sammanslutningar
av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att
uttala sig.

Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och skall avse visst slag av
arbete.

Bevis om arbetstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

Vid tiden för Kungl. Maj:ts här ifrågavarande beslut hade Lebram uppehållstillstånd,
men däremot icke s. k. arbetstillstånd.

Beträffande rådande arbetsförhållanden hänvisas till Sociala Meddelanden
nr 1/1936.

Även om Lebram vid utövandet av sin verksamhet såsom oavlönad assistent
hos professorn Antoni å serafimerlasarettets nervklinik visat skicklighet
och kunnighet såsom massör, framgår dock otvetydigt av de i ärendet
avgivna utlåtandena av såväl kungl, medicinalstyrelsen och kungl, gymnastiska
centralinstitutet som deras vederbörande sakkunniga läkare, att
Lebrams massagemetod icke representerar någon ny vetenskaplig landvinning
och icke heller kan tillföra svensk sjukgymnastik några nya rön av
sällsynt betydelse. Icke ens Antoni vågar göra gällande, att Lebrams behandlingsmetod
skulle hava värde för annat än ''relativt oskyldiga åkommor'',
och Antoni erkänner vidare, att dessa åkommor ''också kunna med
framgång behandlas med andra, hos oss brukliga metoder’.

Uppmärksammas bör vidare, att Kungl. Maj:t av Lebram icke ens fordrat
genomgående av den utbildning och avläggande av de kompetensprov, som
krävas utav svenska sjukgymnaster.

Därtill kommer den just på detta område skrämmande arbetslösheten,
vilken i och för sig borde utesluta arbetstillstånd av här ifrågavarande art
under andra än rent exceptionella omständigheter. Dylika föreligga emellertid
icke, och under sådana förhållanden har jag icke kunnat underlåta
att inom utskottet yrka anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, för hans hemställan i nu berörda
hänseende.» 2

2) av herr Bergman, som anfört:

»Då i fallet Lebram, trots den sakkunniga myndighetens avstyrkande, viss
humanitetshänsyn kunnat tala för ett bifall till ansökningen, skulle jag för
min del tvekat att göra anmärkning, därest det begärda tillståndet beviljats,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 45

sådant det av sökanden begärts, nämligen för den speciella av honom angivna
verksamheten. Men då Kungl. Maj:ts beslut går långt utöver vad sökanden
begärt och innebär ett medgivande för sökanden att här i landet
verka som sjukgymnast i allmänhet, synes detta, såväl med hänsyn till arbetslösheten
bland svenska sjukgymnaster som med hänsyn till det opåkallade i
att. överskrida den gräns som sökanden själv uppdragit, vara anmärkningsvärt.
»

(Protokoll över socialärenden.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Rydberg, John Björck,
Rahmn, Carlström, Lindskog, Olsson i Mora och Lundqvist yttrat:

»Kungl. Maj:t har genom beslut den 12 april 1935 under nr 39 i protokollet
över socialärenden uppdragit åt tredje polisintendenten i Stockholm Alvar
Zetterquist och extra fiskalen i Svea hovrätt Erik Alexandersson att verkställa
särskild inspektion av Fröbergska stiftelsens skyddshem för gossar å Norrgård
i Kalmar.

Vid konseljen inför Kronprinsen-Regenten närvoro samtliga statsråd; dock
ej statsrådet Möller vid förevarande ärende, vilket enligt särskilt förordnande
föredrogs av statsrådet Undén.

över inspektionen avgavs sedermera berättelse (anmäld i statsråd den
17 maj 1935), varjämte Kungl. Maj:t från femte huvudtitelns reservationsanslag
för extra utgifter tillerkände Zetterquist ersättning med sammanlagt
2,400 kronor och Alexandersson med tillhopa 1,000 kronor (den 7 juni 1935).

Kungl. Majit har vidare den 15 juni 1935 under nr 71 i protokollet över
socialärenden uppdragit åt Zetterquist och Alexandersson att för verkställande
av utredning angående tillämpningen vid skyddshemmen i riket av meddelade
föreskrifter om tillrättavisning av elever förrätta särskild inspektion av de
skyddshem, chefen för socialdepartementet bestämde.

Vid konselj inför Konungen närvoro samtliga statsråd, utom socialminister
Möller. T. f. chef för socialdepartementet var statsminister Hansson. Möller
hade den 7 juni beviljats ledighet den 9—24 juni med statsminister Hansson
som vikarie fr. o. m. den 9 t. o. m. den 15 juni och med statsrådet Undén som
vikarie fr. o. m. den 16 t. o. m. den 24 juni.

T. f. socialministern förordnade ovannämnda den 15 juni att inspektion
skulle förrättas av skyddshemmet i Råby. Berättelse härom har avgivits och
yttranden av Kungl. Majit infordrats (protokoll över socialärenden den 3%
1935, den 20/9 1935 och den 30/i2 1935).

Uti ifrågavarande berättelser, vilka äro av stor omfattning, hava Zetterquist
och Alexandersson ingått i kritisk granskning av verksamheten å skyddshemmen.
Berättelserna upptaga jämväl hållna förhör med föreståndare och
elever ävensom andra personer.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

På föredragning och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet
Möller har Kungl. Maj:t därefter den 30 december (nr 62 i protokollet
över socialärenden) med återkallande av den 15 juni 1935 för Zetterquist
och Alexandersson meddelat uppdrag bemyndigat chefen för socialdepartementet
att utse högst tre personer att för verkställande av i beslutet den 15
juni 1935 omförmäld utredning förrätta särskild inspektion av de skyddshem,
nämnde departementschef bestämde. Kostnaderna härför skola utgå
av femte huvudtitelns anslag för extra utgifter.

I här omförmälda ärenden nr 39 den 12 april, nr 71 den 15 juni och nr 62
den 30 december 1935 finnas icke några handlingar.

Enligt lag den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård stadgas i 22 §, att
barnavårdsnämnden skall vidtaga särskilda åtgärder beträffande barn under
18 år, som befinnes så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas
för dess tillrättaförande. Visa sig dessa åtgärder gagnlösa bör barnet omhändertagas
för skvddsuppfostran (24 §). För skyddsuppfostran omhändertaget
vanartat barn skall intagas å skyddshem (35 §), dock att i vissa fall
barnet kan omhändertagas i annat hem.

För varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting, skall
finnas skyddshem. Skyddshem kan även upprättas av annan än landsting
eller stad. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt
reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt
av Konungen. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse. Den
närmaste skötseln av skyddshem utövas av en föreståndare.

20 och 21 §§ äro av följande lydelse:

’20 §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamhet,
varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,
så att de barn, vilka äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder,
som av omständigheterna påkallas.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare
att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns
vård.

21 g.

Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 § åligger
länsstyrelserna, ankommer det på statens inspektör för fattigvård och barnavård
att verka för barnavårdens ändamålsenliga ordnande och främja dess
utveckling. I fråga örn inspektörens verksamhet i nämnda hänseende meddelar
Konungen närmare föreskrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem
förordnar Konungen.’

Konungen har tillsatt skyddshemsinspektör samt utfärdat instruktion den
8 maj 1925 (S. F. S. nr 133).

I denna instruktion stadgas, bland annat:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

’§ I Skyddsliemsinspektören

åligger att under överinseende av statens inspektör
för fattigvård och barnavård öva tillsyn över den vid skyddshemmen bedrivna
uppfostrings- och undervisningsverksamheten, att med uppmärksamhet
följa arbetet därstädes, att genom upplysningar och råd söka stödja personalen
i dess arbete samt att med till buds stående medel söka hjälpa skyddshemmen
att på bästa sätt fylla sin uppgift att fostra eleverna till goda medborgare.

Vidare har skyddshemsinspektören att med uppmärksamhet följa det vid
de allmänna uppfostringsanstalterna bedrivna uppfostrings- och undervisningsarbetet.

§ 2.

1. Inspektören har att genom personliga besök å skyddshemmen enligt
av statens inspektör för fattigvård och barnavård fastställd resplan skaffa
sig ingående kännedom örn sättet för uppfostringsarbetets bedrivande, om lokalernas
och materielens beskaffenhet samt om övriga anordningar beträffande
elevernas fostran och vård. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
den vid skyddshemmen bedrivna skolundervisningen samt elevernas uppfostran
till arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

Inspektören skall vid sina besök tillse, att gällande lagbestämmelser och
ordningsföreskrifter ordentligt iakttagas. Särskilt har han att ägna uppmärksamhet
åt tillämpningen av de om villkorlig och slutlig utskrivning gällande
lagbestämmelser ävensom av de för vederbörande skyddshem meddelade föreskrifter
om tillrättavisning. Då anledning föreligger till antagande, att skyddshemselev
icke är i behov av uppfostran å skyddshem eller lämpligen bör överlämnas
till annat skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt, bör inspektören
verkställa undersökning härom.

2. Göres hos inspektören anmälan, att styrelse eller föreståndare för
skyddshem eller annan vid skyddshem anställd person åsidosatt sin skyldighet,
eller finnes eljest anledning antaga, att fel, försummelse eller missbruk
föreligger, skall inspektören verkställa undersökning rörande förhållandet
i fråga.

När sådant av inkommen anmälan eller eljest påkallas, äger inspektören
även utom den fastställda resplanen företaga besök å skyddshem.

§ 3.

Finner inspektören förhållande vid skyddshem giva anledning till anmärkning,
skall han därom lämna vederbörande föreståndare meddelande samt
tillika giva de anvisningar, som kunna vara påkallade för missförhållandets
avhjälpande. Därest så anses nödigt, bör inspektören snarast möjligt även
till vederbörande skyddshemsstyrelse lämna motsvarande meddelande och
anvisningar. Då, trots erinran, rättelse inom skälig tid ej vidtagits i fråga
örn anmärkt missförhållande, eller då omständigheterna eljest därtill föranleda,
skall skriftlig anmälan i saken snarast möjligt göras till vederbörande
länsstyrelse.

§ 11.

Det åligger inspektören att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av
statens inspektör för fattigvård och barnavård meddelas angående förande
av liggare och dagböcker m. m. samt angående expedition av utgående skrivelser
och vård av inkommande handlingar.’

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

I vederbörande statsrådsprotokoll den 12 april och den 15 juni 1935 finnes
ingen motivering för besluten att uppdraga åt särskilda personer att förrätta
inspektion av vissa skyddshem, och icke heller finnas, enligt till utskottet
från socialdepartementet lämnad uppgift, några till nämnda beslut
hörande handlingar.

Vad angår beslutet örn inspektion av skyddshemmet å Råby, synes emellertid
en den 11 juni 1935 dagtecknad, till departementschefen ställd och
''vördsamt Else Kleen’ undertecknad skrivelse hava spelat en framträdande
roll. Densamma finnes nämligen intagen i den över inspektionen avgivna
rapporten, och därefter heter det i nämnda rapport: ''I anledning härav har
utredningen i första hand inriktats på att vinna klarhet rörande de förhållanden,
som avses i skrivelsen.’

Skrivelsen var av följande lydelse:

''Herr Statsråd! Härmed tillåter jag mig till Herr Statsrådets kännedom
bringa följande: Föreståndaren för Råby skyddshem utanför Lund, fil. kand.
0. Eckelin har vid mitt besök å Råby i oktober 1934 uppgivit att ''alla’ bestraffningar
på Råby ske i närvaro av samtliga elever och av de flesta befattningshavare.
Dylikt förfarande utdömes av modärna pedagoger. Föreståndarens
uppgifter bekräftas av tre förutvarande elever vid Råby. De ha
vidare meddelat att bestraffningar ofta ägde rum vid middagsrasten och vid
aftonbön i dagrummet. Vid dessa tillfällen använde sig föreståndaren, som
alltid själv utförde bestraffningarna, av en s. k. hundpiska under senare år.
Innan 1932 års utgång hände det ofta, i synnerhet vid rymningar, att sådana
offentliga bestraffningar verkställdes med långa björkris, vilka dessförinnan
under någon tid legat i salt sillake. Dessförutom förekom så gott som dagligen
spontana bestraffningar med hundpiskan, vilken av direktör Eckelin
bars med en karbinhake fäst i västens ärmringning. Denna sista uppgift
vitsordas av direktör Fryklund på Hall, för vilken hr Eckelin visat piskan
och berättat vartill den användes. Bestraffningarna synas ha varit av den
hårdhetsgrad att delinkventerna slagits blodiga.

Stockholm den 11 juni 1935.

Vördsamt
Else Kleen.’

Beträffande inspektionen av skyddshemmet å Norrgård synes en liknande
anledning hava förelegat, ty i en av Else Kleen å Albert Bonniers förlag den
26 februari innevarande år utgiven bok, ''Skyddshemmen’, finnes följande
intaget: ’T. T. 16. 4. 1935. Regeringen har uppdragit åt tredje polisintendenten
Alvar Zetterquist och extra fiskalen i Svea hovrätt Erik Alexanderson
att verkställa särskild inspektion av Fröbergska stiftelsens skyddshem för
gossar på Norrgård i Kalmar. Inspektionen har föranletts av regeringens
önskan att utröna huruvida oregelmässiga bestraffningar av elever av svårare
art förekommit och har tillkommit efter en anmälan, undertecknad avfru
Else Kleen och direktören Olof Fryklund på Hall. Ärendet avgjordes i
fredagskonseljen på föredragning av statsrådet Undén.’

Anledningen till Else Kleens besök å skyddshemmen framgår av ett i

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

nämnda bok återgivet brev, vilket enligt uppgift i boken skrivits »på socialdepartementets
gula ''privata’ papper». Brevet var av följande lydelse:

''Till Vederbörande vid skyddshemmen. Min fru, som är mycket intresserad
för skyddshemsverksamheten i vårt land, befinner sig för närvarande
på en resa, under vilken hon kommer att besöka några av skyddshemmen.
Jag vågar nu anhålla, att styrelseledamöter och föreståndare för skyddshem,
som hon besöker, bereda henne tillfälle att på ort och ställe göra alla de studier
och iakttagelser, som hon önskar. Det är min övertygelse, att hennes
studier komma att verksamt bidraga till en utveckling i rätt riktning av
skyddshemsverksamheten i vårt land.

Stockholm den 16 oktober 1934.

Gustav Möller.’

Uppenbart är, att ''Vederbörande vid skyddshemmen’ i sin i förhållande
till socialdepartementet underordnade ställning i stor utsträckning måst uppfatta
skrivelsen icke blott som en rekommendation utan som en befallning
från departementschefen, och detta så mycket hellre, som Else Kleen,
såsom även av brevet framgår, ju i realiteten är statsrådinnan Möller.

I betraktande av här anförda omständigheter och under hänvisning till
§§ 9 och 10 regeringsformen har jag inom utskottet icke kunnat underlåta
att å de föredragande departementscheferna, statsrådet Undén i vad avser
Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1935 och statsministern Hansson beträffande
Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1935, yrka anmärkning enligt § 107
regeringsformen, enär vid fattande av tvenne så uppseendeväckande beslut
som att, med förbigående av de ordinarie inspektionsmyndigheterna, förordna
särskild inspektion av vissa skyddshem genom bl. a. chefen för Stockholmspolisens
kriminalavdelning, anledningen härtill icke angivits vare sig i statsrådsprotokollen
eller i några till vederbörande beslut hörande handlingar.»

XI.

(Protokoll över socialärenden den 10 maj och 7 juni 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Hagström, Rahmn, Bengtsson i Kullen, Ossbahr och Nilsson i Karlstad
ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Den 22 maj 1935 ingav De anställdas Centralorganisation i Sverige till
Konungen följande skrift:

''Till Konungen.

De Anställdas Centralorganisation i Sverige (Daco) får härmed i underdånighet
anföra följande.

Det arbete som för närvarande pågår inom Internationella arbetsorganisationen
berör i flera väsentliga avseenden de anställdas arbetsförhållanden
och arbetsvillkor. Man skulle rent av kunna säga att där pågår ett parallellarbete
till det som undertecknad centralorganisation söker få utfört i Sverige.
Redan år 1931 tog man i Genéve ett initiativ i arbetstidsfrågan för de an liihang

till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 31. 4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ställdas vidkommande. I år lia tvenne utredningar för yttrande blivit remitterade
till vårt sekretariat, nämligen i semesterfrågan och i frågan örn ungdomsarbetslösheten.
Sekretariatet har ägnat dessa spörsmål en ingående
behandling och avgivit vederbörliga yttranden i desamma. Båda dessa frågor
äro upptagna på den internationella arbetskonferensens program för i
år. Därjämte är upptaget från italiensk sida väckt förslag om förändrad
arbetstidslagstiftning, nämligen 40-timmarsvecka för industrin. I fråga örn
detta sista lagförslag har något yttrande från vår organisations sida icke
begärts, ehuru denna principiellt och praktiskt även hör samman med frågan
om de anställdas arbetstid. Det torde få anses ganska naturligt, att då
frågor av ovanstående beskaffenhet föreligga, av vilka en helt och hållet
berör de anställda och två andra äro av lika stor betydelse för de anställda
som för kroppsarbetarna, vår centralorganisation, som dock är den ojämförligt
mest representativa organisationen för anställda i vårt land, har ett
utomordentligt intresse av att följa och örn möjligt påverka dessa frågors
fortsatta behandling. Det bär emellertid icke hittills förunnats oss att bliva
representerade vid den internationella arbetskonferensen, ehuru framställningar
härom under senare år regelbundet blivit gjorda. Av den anledningen
var detta ärende föremål för behandling vid vår organisations ordinarie
representantskap söndagen den 19 maj, vilket därvid gjorde följande enhälliga
uttalande.

De anställda i vårt land ha vitala intressen att bevaka i det socialpolitiska
arbetet. Samma är förhållandet i fråga om det internationella samarbetet
på detta område. Vid flertalet av de internationella arbetskonferenser, som
ägt rum sedan ungefär ett decennium tillbaka, ha frågor förekommit, som
avse dessa arbetstagargrupper i högre grad än kroppsarbetarna. Hittills
har det dock ej hänt att vid utseendet av ombud och experter vid dessa konferenser
våra regeringar utsett någon representant för tjänstemannarörelsen.
Innan de svenska tjänstemännen lingö en representativ sammanslutning,
kunde detta anses förståeligt. Men sedan De Anställdas Centralorganisation
i Sverige bildades av bl. a. de ledande fackorganisationerna bland anställda,
en sammanslutning vars medlemssiffra för närvarande överstiger 28,000, får
denna omständighet en annan innebörd. Daco skulle finna det djupt beklagligt
örn den uppfattningen skulle vinna spridning, att svenska regeringar
icke skulle ha sinne för de samhällsgruppers intressen och behov, vilka icke
genom starka politiska partibildningar kunna framtvinga ett hänsynstagande.
Det är naturligt att arbetstagarnas delegat utgöres av representant för
Landsorganisationen. Däremot är det mindre ändamålsenligt att samtliga
de experter, vilka skola bistå honom, jämväl utgöras av Landsorganisationens
män även i de fall, då arbetskonferensen har att handlägga frågor, vilka
i högre grad angå de anställda. Sådana frågor äro upptagna jämväl på
programmet för innevarande års internationella arbetskonferens. Dacos nu
samlade ordinarie representantskap vädjar därför till Regeringen att komplettera
de redan utsedda av Landsorganisationen föreslagna tre experterna,
med en expert föreslagen av Daco och att även framdeles beakta här framförda
synpunkter.

Under åberopande härav tillåta vi oss härmed i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Majit ville bereda vår centralorganisation tillfälle
föreslå expert att deltaga i årets internationella arbetskonferens.

Underdånigst

De Anställdas Centralorganisation
V. von Zeipel.’

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Daco även den 22 mars 1933 och
den 9 maj 1934 gjort framställningar om att bli satt i tillfälle föreslå expert
att närvara vid den internationella arbetskonferensen i Genéve. Båda dessa
framställningar hade emellertid blivit resultatlösa.

Enligt den förstnämnda framställningen vore till Daco anslutna följande
föreningar och förbund:

Svenska Bankmannaföreningen,

Svenska Industritjänstemanna-Förbundet,

Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalförbund,

Svenska Maskinbefälsförbundet,

Sveriges Arbetsledareförbund,

Sveriges Fartygsbefälsförening,

Sveriges Grafiska Faktorsförbund,

Sveriges Badiotelegrafistförening,

Sveriges Restaurantkassörskeförening,

Föreningen Lantbruksingeniörsassistenter och
Telegrafexpeditörsföreningen
med en sammanlagd medlemssiffra av 24,212.

Beträffande Sveriges representaion vid 1935 års konferens anmodade chefen
för socialdepartementet den 15 april Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen i Sverige att inkomma med förslag å ombud och experter
att företräda respektive arbetsgivarna och arbetarna vid konferensen.

Arbetsgivareföreningen föreslog därvid till ombud verkställande direktören
i Järnbruksförbundet Karl Wistrand samt till experter verkställande direktören
i Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp F. Söderbäck
och direktörsassistenten i Svenska arbetsgivareföreningen E. Brodén.

Landsorganisationen föreslog till ombud ordföranden Edvard Johanson
och till experter ordföranden i Svenska byggnadsträarbetareförbundet Nils
Linde, Landsorganisationens pressombud R. Casparsson och redaktör Sven
Backlund.

Kungl. Maj:ts beslut fattades den 10 maj 1935 på föredragning av chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.

Beslutet innehöll bl. a. följande:

''Sedan internationella arbetsbyrån meddelat, att nittonde sammanträdet med
internationella arbetsorganisationens generalkonferens komme att äga rum
i Genéve nied början den 4 juni 1935, vill Kungl. Majit i enlighet med bestämmelserna
i artikel 389 av del XIII av fredsfördraget i Versailles den 28
juni 1919 utse följande personer att deltaga i berörda sammanträde, nämligen
:

för Sveriges regering såsom ombud f. d. byråchefen i socialstyrelsen Johan
Arthur Erhard Molin oell f. d. yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren samt såsom
expert docenten vid Stockholms högskola Alf Hilding Johansson;

för arbetsgivarna såsom ombud verkställande direktören i järnbruksförbundet
Karl Knutsson Wistrand samt såsom experter verkställande direktören
i svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp Karl Fritiof Söderbäck
och direktörsassistenten i nämnda förening Erik Henry Brodén; samt

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

för arbetarna såsom ombud ordföranden i landsorganisationen i Sverige
Karl Edvard Johanson samt såsom experter ordföranden i svenska byggnadsträarbetareförbundet
Nils Linde, pressombudsmannen i landsorganisationen
i Sverige Ragnar Casparsson och redaktören Sven Backlund.’

Den 7 juni fattade Kungl. Maj:t följande beslut i fråga om arbetskonferensen,
nämligen dels, på föredragning av statsrådet Undén:

''Kungl. Majit uppdrager åt chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller
att närvara vid den internationella arbetskonferensens nu pågående nittonde
sammanträde i Genéve samt förordnar, att Möller skall såsom ersättning
för de med uppdragets fullgörande förenade kostnaderna äga åtnjuta
— förutom resekostnads- och traktamentsersättning för resa fram och åter
inom Sverige — för resa och vistelse utom riket ej mindre gottgörelse för
kostnad för person- och resgodsbiljetter å järnväg, fartyg eller luftfartyg
ävensom för bostad än även traktamente med femtiofem guldfrancs för dygn.

Därjämte anbefaller Kungl. Maj :t statskontoret att till Möller, efter granskning
av avgivna räkningar och övriga handlingar, utbetala honom tillkommande
ersättning från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Sveriges deltagande i den internationella arbetsorganisationens konferens
m. m.’

och dels på föredragning av statsrådet Möller:

’I en den 22 maj 1935 dagtecknad framställning har De anställdas centralorganisation
anhållit, att Kungl. Majit ville bereda centralorganisationen
tillfälle att föreslå expert att deltaga i den internationella arbetskonferensens
nittonde sammanträde i Genéve.

Kungl. Majit, som den 10 maj 1935 utsett ombud och experter för Sverige
vid ifrågavarande sammanträde, finner förevarande framställning icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.’

Artikel 389 av del XIII av fredsfördraget i Versailles lyder i svensk översättning: ’Art.

389. Generalkonferensen af representanter för Medlemmarna skall
sammanträda vid behof, dock minst en gång hvarje år. Den skall bestå af
fyra ombud för hvar och en af Medlemmarna, af hvilka ombud två skola
företräda regeringen och de två öfriga resp. arbetsgifvarna och arbetarna.

Hvarje ombud må åtföljas av experter till ett antal af högst två för hvart
och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende. Äro frågor, som
särskildt beröra kvinnorna, föremål för öfverläggning å konferensen, skall
minst en af de till experter utsedda personerna vara kvinna.

Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke utsändas
af regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga
sammanslutningar af arbetsgifvare och arbetare inom resp. länder, för såvidt
sådana sammanslutnigar finnas.

Experter må icke yttra sig utom efter begäran af det ombud, som de
biträda, och med konferensordförandens särskilda medgifvande; de äro icke
röstberättigade.

Ombud kan genom skrifvelse till ordföranden förordna en af de honom
åtföljande experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga
i öfverläggningar och omröstningar.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Ombudens och experternas namn skola uppgifvas hos den internationella
arbetsbyrån genom vederbörande Medlems regering.

Ombudens och experternas fullmakter skola pröfvas af konferensen,
som med två tredjedelar af de af närvarande ombud afgifna röster äger
vägra godkänna ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är
utsedd i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf.’

Utskottet anser det fullt naturligt, att det ombud, som vid här ifrågavarande
konferenssammanträden skall företräda arbetarna, utses av Landsorganisationen.
Daco har icke heller härutinnan ifrågasatt något annat.

Däremot måste utskottet finna det olämpligt, att samtliga experter, som
utses att åtfölja detta ombud, under alla förhållanden representera de till
Landsorganisationen anslutna kroppsarbetarna. Självfallet kan icke denna
organisation och dess representanter vara så förtrogna med rådande uppfattningar
inom andra arbetstagaregrupper eller ha lika stort intresse för
dessa som ifrågavarande gruppers egna representanter.

Då vid 1935 års konferenssammanträde i Genéve ärenden obestridligen
skulle förekomma av stor betydelse även för alla de s. k. anställda och då
landet i Daco numera äger en synnerligen representativ organisation för
dessa stora grupper av arbetstagare, finner utskottet det anmärkningsvärt,
att vederbörande departementschef icke ens visat sig ha sökt tillmötesgå det
av Daco vid upprepade tillfällen framförda mycket rimliga önskemålet, att
även en särskild expert måtte utses representerande de till denna organisation
anslutna grupperna av arbetstagare.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta
anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Möller, vilket
utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XII.

(Protokoll över kommunikationsärenden den 7 juni 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Rydberg,
Karl Bodin, Hagström, Lindskog och Ossbahr ansett, att utskottet bort uttala
följande:

»Byggnadsföreningen Tre Kronor u. p. a. ansökte den 21 december 1934 hos
överståthållareämbetet för polisärenden om tillstånd att driva yrkesmässig
automobiltrafik i åkerirörelse samt om godkännande av viss angiven föreningen
tillhörig lastautomobil för bruk i denna rörelse.

Med anledning av denna ansökning ingav Centralföreningen för Stockholms
åkare den 11 januari 1935 en skrivelse till överståthållareämbetet för
polisärenden, i vilken skrivelse hemställdes, att den sålunda gjorda framställningen
icke måtte vinna överståthållarämbetets bifall.

Den 29 januari 1935 ingav Centralföreningen ytterligare en skrivelse till
överståthållareämbetet för polisärenden av följande lydelse:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

''Enligt överståthållarämbetets resolution den 15 januari 1935, får Centralföreningen
för Stockholms åkare, avgiva kompletterande uppgifter huruvida
föreningens medlemmar kunna förväntas komma att verkställa körslor jämväl
till blockerad arbetsplats eller rörelse.

På den i resolutionen framställda förfrågan, är det icke möjligt för styrelsen
att avgiva ett bestämt uttalande. Vad beträffar åkerier med anställd
personal, finnes upprättat kollektivavtal mellan arbetsgivarorganisationen
och arbetarnas, där i § 12 mom. 2 stadgas: Sympatiåtgärder. Som brott
mot gällande avtal må — där bestämmelserna i mom. 1 här ovan för där
avsedda fall iakttagits — icke anses vare sig av arbetsgivaren företagen
lockout, som i föreskriven ordning beslutats av vederbörande arbetsgivarorganisation,
eller av arbetarna företagen strejk eller blockad, som sker efter
medgivande av fackförbundets styrelse. Sådan strejk, lockout eller blockad
får ej ske för att framkalla ändring i eller tillägg till gällande avtal eller
förbindas med yrkande örn sådan ändring eller tillägg.

Vid ett sådant åkeri är det sannolikt att en löneanställd chaufför icke utför
körslor vid ett företag som blockerats. Vad beträffar de åkare som själva
köra sin bil, kan centralföreningen icke göra någon utfästelse, utan måste
det bliva den enskilde åkarens egen sak att handla i förekommande fall,
och därvid iakttaga föreskrifterna i motorfordonsförordningens § 25,
inom. 2.’

Genom resolution den 4 februari 1935 fann Överståthållarämbetet icke
skäl att lämna bifall till den av Byggnadsföreningen Tre Kronor gjorda ansökningen.

Byggnadsföreningen Tre kronor anförde den 6 mars 1935 besvär hos
Kungl. Majit och anförde däri:

''Ämbetet bär i ärendet inhämtat yttrande av Centralföreningen för Stockholms
åkare, vilken i skrivelse den 11 januari avstyrkt vår ansökan. Överståthållarämbetet
avfordrade därefter nämnda förening en kompletterande
uppgift, huruvida dess medlemmar kunde förväntas komma att verkställa
körslor jämväl till blockerad arbetsplats eller rörelse. Härpå svarade Centralföreningen
i yttrande den 29 januari med att hänvisa till stadgandet i
gällande avtal med transportarbetareförbundet § 12 mom. 2 angående sympatiåtgärder
och tilläde: Vid ett sådant åkeri (som är bundet av kollektivavtal),
är det sannolikt att en löneanställd chaufför icke utför körslor till ett företag,
som blockerats. Vad beträffar de åkare, som själva köra sin bil, kan
föreningen icke göra någon utfästelse, utan måste detta bliva den enskilde
åkarens egen sak att handla i förekommande fall och därvid iakttaga föreskrifterna
i 25 § 2 mom. motorförordningen.

I något vaga ordalag är här i alla fall klart utsagt, att åkerirättigheternas
innehavare, alltså monopoltagarna, icke kunna garantera körslor till eller
från blockerade företag. I praktiken visar det sig, att transportarbetareförbundet
alltid vidtager sympatiåtgärder gent emot blockerade, och att sålunda
de monopoliserade åkarna, vars anställda samtliga äro organiserade, icke

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 55

kunna åtaga sig körslor till denna kategori av företagare, som blivit blockerade.

När nu åkerirörelsen i Stockholm faktiskt är ett monopol och monopoltagarna
sålunda på grund av fackföreningarnas organisatoriska maktmedel
förhindras att utföra sådana körslor, vilka äro nödiga och avse betjänande
av rörelser, för vilka laga tillstånd äro medgivna av myndigheterna, så
kunna vi ej finna annat än att behov föreligger av tillstånd att driva yrkesmässig
åkerirörelse, som vill och kan fylla transportbehoven för såväl det
ena som det andra slaget av lagligen tillåtna rörelser.

Att sådana behov ha stor omfattning framgår därav att fackföreningsorganet
Socialdemokraten i sina annonsspalter upptager blockader till ett antal
av 300 å 350 i genomsnitt året runt, berörande företag i Stockholms
stad och dess förorter. C:a 90 % av dessa blockader äro riktade mot mindre
företagare, beställare eller fastighetsägare. Denna kategori blockerade ha
praktiskt taget ingen möjlighet att med nuvarande lagar få sina mellanhavanden
med de fackliga organisationerna genom domstol reglerade. De äro
ställda inför alternativen att antingen underkasta sig de i många fall ohemula
och ekonomiskt betungande villkor för underkastelse, som fackföreningarna
diktatoriskt uppställa — ja, ofta nog villkor, för vilka ingen som
helst rättsgrund finnes — eller ock motse blockadens fortsättande för oberäknelig
tid framåt. Oss synes det i praktiken innebära att kommunala
myndigheten och statsmakten taga bestämt parti för den organiserade fackföreningsrörelsen
genom att endast medgiva trafiktillstånd för sådana åkeriföretag,
vars arbetskraft kommenderas av fackorganisationerna till att icke
betjäna blockerade företag med körslor, oaktat företagen äro fullt legitima.

Under hänvisning till att sålunda ett faktiskt behov förefinnes av en åkerirörelse,
som är oförhindrad att allsidigt betjäna alla lojala behov av varutransporter,
få vi härmed i underdånighet hemställa att Kungl. Majit med
undanröjande av överståthållarämbetets resolution måtte bevilja vår ansökan.
’

Överståthållarämbetet anförde i infordrat utlåtande den 13 mars 1935:

''Sedan Byggnadsföreningen Tre Kronor hos Eders Kungl. Majit anfört
underdåniga besvär över överståthållarämbetets den 4 februari 1935 meddelade
resolution, varigenom ämbetet avslagit en av föreningen gjord framställning
om drivande i Stockholm av yrkesmässig automobiltrafik för godstransport,
samt ämbetet anbefallts att över besvären avgiva utlåtande, får
ämbetet i underdånighet anföra följande.

Överståthållarämbetet har väl funnit, att de av sökanden för bifall till
framställningen åberopade omständigheterna i viss mån kunna anses ådagalägga,
att behov av sökandens ifrågasatta trafik föreligger. Emellertid har
ämbetet icke ansett sig kunna tolkningsvis giva den i 27 § gällande motorfordonsförordning
lagfästade beliovsprincipen den omfattningen, att bifall
till ansökningen kunnat lämnas.

Skulle emellertid Eders Kungl. Majit anse bifall till ansökan stå i överensstämmelse
med nämnda paragraf, har Överståthållarämbetet icke något

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

att invända mot att sökanden meddelas tillstånd att i Stockholm idka yrkesmässig
automobiltrafik för godstransport.

I ärendet prövade handlingar bifogas.’

Genom resolution den 7 juni 1935 (föredragande: chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Leo) fann Kungl. Majit icke skäl göra
ändring i överklagade resolutionen.

Den av Överståthållarämbetet åberopade 27 § i motorfordonsförordningen
är i här ifrågavarande del av följande lydelse:

’Ej må trafiktillstånd meddelas, därest ej den ifrågasatta trafiken finnes
behövlig med hänsyn till redan befintliga trafikföretag samt i övrigt lämplig.
’

Av vad ovan anförts finner utskottet det ådagalagt, att ett obestridligt, legitimt
behov av det begärda trafiktillståndet förelåg och att detta därför
även hade bort lämnas. På grund härav bär utskottet beslutat anmärkning
jämlikt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen, statsrådet
Leo, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XIII.

(Protokoll över finansärenden.)

av herrar John Björck och Näslund, som anfört:

»Vid granskning av protokoll över finansärenden år 1935 hava vi uppmärksammat
att Kungl. Majit, efter besvär över överståthållarämbetets i Stockholm
beslut att vägra sökt tillstånd till utskänkning av rusdrycker i förening
med dans till kl. 3 f. m. å vissa restauranger i Stockholm, i de flesta
fall bifallit besvären och således givit tillstånd till dessa nattliga nöjestillställningar.

I § 55 mom. 2 K. F. den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
stadgas: ''Vid offentligt skådespel eller varieté etc. — eller vid offentlig danstillställning
må utskänkning av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, där
föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som
med förstnämnda lokal står i inre förbindelse; dock må K. B. efter magistratens
eller kommunalnämndens hörande för särskilt tillfälle medgiva undantag
från det sålunda meddelade förbudet.’

Enligt § 95 skall vad som enligt nämnda lagrum tillhör magistrats handläggning
tillkomma poliskammare i stad där sådan finnes. I Stockholm är
Överståthållarämbetet poliskammare.

Besvär över beslut enligt § 55 mom. 2 föres hos Kungl. Majit i statsrådet
och inges till finansdepartementet.

Angående tid under vilken utskänkning av rusdrycker är tillåten stadgas
i ovannämnda förordning § 56 mom. 3: ’Där särskilda omständigheter anses
föranleda behov av att tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

än till kl. 10 e. m. eller att utskänkning av rusdrycker under sön- och helgdagar
efter kl. 7 e. m. sker annorledes än vid måltider åt spisande gäster äger
K. B. efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma
samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande därom
förordna.’

Enligt här ovan citerade bestämmelser skulle det endast i särskilda fall medgivas
undantag, sedan vederbörande myndigheter hörts. Överståthållarämbetet
i Stockholm har emellertid efter framställning från restauranginnehavare
gått dessa tillmötes, så att varje etablissemang i regel fått tillstånd att anordna
två s. k. dansaftnar i veckan med rätt till utskänkning av rusdrycker
till kl. 2 f. m. Denna praxis har Ö. Ä. tillämpat, enligt dess eget utlåtande,
''under en lång följd av år’.

Men längre har Ö. Ä. ej ansett sig kunna medgiva undantag från gällande
bestämmelser. Endast ett fåtal sammanslutningar som årligen under en följd
av år plägat anordna tillställningar för välgörande ändamål har erhållit
vederbörlig dispens.

Under de senaste åren hava flera enskilda personer hos Överståthållarämbetet
sökt tillstånd att anordna kabaré med dans i samband med utskänkning
av rusdrycker samt att få utsträckt tid till kl. 2, ibland till kl. 3 på
natten. Under år 1935 bär sålunda f. teaterdirektören Robert Ryberg ansökt
om tillstånd att vid offentliga tillställningar (kabaré med dans) å Restaurant
Atlantic i Stockholm resp. lördagen den 13 april, lördagen den 1 juni, lördagen
den 17 augusti och lördagen den 28 september få utskänka rusdrycker
till klockan 2 på natten med rätt för gästerna att kvastantia till kl. 3. Restaurangens
direktör N. Gillerberg har biträtt ansökningarna i frågan.

Som motiv för ansökan har Ryberg anfört att han drivit teaterrörelse som
åsamkat honom förlust samt att han har små utsikter erhålla något engagemang,
varför hans ekonomiska ställning vore prekär.

Vidare har fru Selma Maria Jonsson Walter anhållit att söndagen den 24
mars 1935 få anordna soaré med dans på Berns salonger i Stockholm och har
tillika restaurangens innehavare S. Burling anhållit om att utskänkningen av
spritdrycker därvid finge pågå till kl. 2 och dansen till kl. 2.30 f. m. samt
festen avslutas kl. 3 på natten.

Som motivering har sökanden anfört, att fru Walter lidit förlust såsom
innehavare av Odeonteatern, senast vid julsoarén 1934, som lämnade en ekonomisk
förlust på över 1,000 kronor.

Ävenså har Lotten Lindberg, född Almlöf, ävensom Erik Wetterstrand, såsom
rättighetsinnehavare å restaurangetablissementet Fenix-Kronprinsen, anhållit
att lördagen den 19 oktober 1935 få anordna kabaré med dans samt låta
utskänkning pågå till kl. 3 på natten.

I samtliga här relaterade fall har Överståthållarämbetet ''icke funnit skäl
lämna bifall till ansökningarna i vad de avse tillstånd att vid ifrågavarande
offentliga tillställningar utskänka rusdrycker’.

De sökande lia hos Konungen anfört besvär över ö. Ä:s beslut. I infordrat
yttrande över besvären säger Ö. Ä.:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

''Överståthållarämbetet, som anser undantag från det i 55 § 2 mom. nådiga
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker stadgade
förbudet mot utskänkning av rusdrycker vid vissa tillfällen böra, utöver de
två danskvällarna i veckan, i regel medgivas allenast beträffande tillställningar
i välgörande eller mer allmännyttigt syfte, har icke ansett sådant syfte
föreligga uti ifrågavarande fall. Med anledning härav får Överståthållarämbetet
hemställa, att besvären måtte av Eders Kungl Maj:t lämnas utan avseende.
’

Kungl. Maj:t har i samtliga här relaterade fall funnit att anledning förelegat
att lämna tillstånd till utskänkning av rusdrycker; och förty, med undanröjande
av överklagade resolutionerna visat ärendena åter till Överståthållarämbetet
för förnyad handläggning.

Vi kunna ej finna annat än att Ö. Ä. i här berörda fall tolkat gällande
bestämmelser riktigt och därför haft giltiga skäl för sin ståndpunkt. Enligt
vad vi erfarit har tidigare Kungl. Maj:t i regel följt ö. Ä. då det gällt frågor
av denna art och därför lämnat anförda besvär utan avseende. Då lagstiftningen
alltmera inriktas på att avkoppla det enskilda vinstintresset från rusdryckshanteringen
borde, såvitt vi kunna se, tillstånd icke lämnas enskilda
personer att enbart i förvärvssyfte få utskänka rusdrycker å de tider på
dygnet då detta eljest är förbjudet.

Från såväl polismyndigheter som nykterhets- och barnavårdsnämnder i landet
anföras sorgliga exempel på, vad nattliga danstillställningar i förening med
spritkonsumtion föra i släptåg. Man borde därför ha rätt förvänta, att
Kungl. Majit, då vederbörande polismyndighet ej anser sig kunna tillstyrka
dispens från gällande bestämmelser, icke genom att bifalla ansökningar av
denna art försvårar de strävanden som från olika håll göras för att sanera
det offentliga nöjeslivet och söka föra det in på sundare banor.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet yrkat anmärkning
enligt § 107 regeringsformen mot vederbörande föredragande statsråd.»

XIY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 1 november 1935.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Rydberg, Rahmn, Carlström, Olsson i Mora och Lundqvist ansett, att
utskottet bort uttala följande:

»Till folkskolinspektörsbefattningen i Värmlands västra inspektionsområde
hade anmält sig 18 sökande, av vilka dock en återkallade ansökningen
och en annan förklarades ej kunna ifrågakomma på grund av viss ofullständighet
i ansökningshandlingarna.

Bland de övriga sökande föreslog skolöverstyrelsen den 20 september
1935 enhälligt folkskolläraren Oscar Johan Natanael Malmborg såsom den
med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör före -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

trädesvis erforderliga egenskaper lämpligaste. Domkapitlet förordade en
med hänsyn till lärdomsmeriter överlägsen men i tjänstgöringstid underlägsen
sökande.

Kungl. Majit förordnade emellertid den 1 november 1935 på föredragning
och hemställan av statsrådet Engberg en sökande, som varken av skolöverstyrelsen
eller av domkapitlet föreslagits.

Vid ärendets föredragning inom skolöverstyrelsen anförde avdelningschefen,
undervisningsrådet Engvall, följande:

’Av de kvarvarande sökandena finner jag Malmborg vara den med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör företrädesvis
erforderliga egenskaperna för befattningen lämpligaste och föreslår därför,
att överstyrelsen ville hos Kungl. Majit förorda honom, ävensom att överstyrelsen
ville därvid tillkännagiva, att överstyrelsen anser befattningen böra
tillsättas medelst förordnande för tiden till och med den 30 juni 1937.’

överstyrelsens övriga närvarande ledamöter, undervisningsråden Nylund,
Almkvist och Wagnsson samt t. f. undervisningsrådet Falck, instämde i vad
föredraganden sålunda anfört och förklarade sig jämväl generaldirektören
Holmdahl biträda denna mening.

Vid jämförelse mellan den utnämnde och den av skolöverstyrelsen föreslagne
finner man, att den sistnämnde i sina betyg såväl för kunskapsämnen
som övningsämnen samt för undervisningsskicklighet och fallenhet för lärarkallet
var avsevärt överlägsen den förordnade.

Dessutom hade Malmborg i mer än två och ett halvt år på förordnande
utövat folkskolinspektörsverksamhet, under det den utnämnde icke hade fullt
ett års erfarenhet av detta slag.

Av Malmborgs ansökningshandlingar framgår för övrigt, att han har synnerligen
mångsidig och väl vitsordad utbildning på områden, som tillhöra
eller äga sammanhang med undervisningsväsendet, samt att han i sin hemort
och inom folkskollärarkåren åtnjuter det största förtroende (bl. a. är
han ordförande i Skara stifts allmänna folkskollärareförening).

Ehuru det givetvis icke kan vara någon ovillkorlig förpliktelse att i varje
fall följa den sakkunniga myndighetens förord, synes en avvikelse från ett
enhälligt förslag dock böra förutsätta något påvisbart skäl, som kan uppväga
de av skolöverstyrelsen anförda motiven för förslaget.

Utskottet, som uppmärksammat en påtaglig benägenhet hos den nuvarande
ecklesiastikministern att stundom utan påvisbara grunder underkänna
den sakkunniga myndighetens omdömen i befordringsfrågor, har i nu föreliggande
fall ansett sig böra göra anmärkning mot föredragande departementschefen,
statsrådet Engberg, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

XY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 10 maj 1935.)

av herrar Bergman, Rydberg, Rahmn, Olsson i Mora och Björck i Kristianstad,
vilka anfört:

»I en till skolöverstyrelsen ställd skrivelse hade målsmannen för en av
abiturienterna vid vårterminens studentexamen i Ystad 1935 hemställt att
betygssättningen av hans sons svenska skrivning — för vilken han av de bedömande
lärarna underkänts — måtte upptagas till ny prövning och han
förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, eller att han i trots av
underbetyget i svensk skrivning måtte tillåtas undergå sådan prövning.

Av handlingarna framgår, att ifrågavarande abiturient av bägge de bedömande
lärarna erhållit betyget ''icke godkänd’ såväl för den i själva studentskrivningen
presterade uppsatsen som såsom sammanfattande vitsord
för svensk skrivning. Överstyrelsen fann ej skäl bifalla framställningen.

Däröver besvärade sig målsmannen hos Kungl. Maj:t den 7 maj med yrkande
att hans son måtte erhålla tillstånd att trots underbetyget i svensk
skrivning få undergå muntlig prövning för studentexamen.

I utlåtande den 8 maj avstyrkte skolöverstyrelsen bifall till framställningen.

Genom beslut den 10 maj 1935 medgav emellertid Kungl. Majit på föredragning
av statsrådet Engberg att ifrågavarande yngling finge, utan hinder
av den omständigheten att han vid den skriftliga prövningen för studentexamen
icke blivit godkänd, vårterminen 1935 deltaga i den muntliga prövningen
för nämnda examen.

Klaganden stödde sin framställning på en uppgift att de bedömande lärarna
skulle varit något tveksamma angående vitsorden för själva studentuppsatsen.
Det framgår emellertid av handlingarna att båda ansågo sig
böra sätta betyget ''icke godkänd’ för densamma. Men även örn så icke
hade varit förhållandet, utan betyget blivit ett med tvekan avgivet »godkänd»,
skulle detta, enligt den nu gällande läroverksstadgan av den 17 mars
1933, icke förändrat situationen. Enligt gällande stadga är nämligen det
betyg, som är det avgörande i avseende på svensk skrivning, icke själva
vitsordet för den vid studentskrivningen avlämnade uppsatsen utan det sammanfattande
vitsord, som under hänsynstagande till såväl denna uppsats
som samtliga de föregående under senaste läsåret presterade avgives av de
bägge bedömande lärarna, och att detta sammanfattande vitsord måste bli
''icke godkänd’, därom hade aldrig rått någon som helst tvekan, vilket på
det tydligaste framgår av rektor Wallins och lektor Hagens infordrade förklaringar.

Förfarandet vid betygskollegiet var således i allo korrekt och den ifrågavarande
abiturientens uteslutande från rätt till muntlig examen i full över -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ensstämmelse med gällande rätt. En förklaring att en i avseende på sin förmåga
att skriftligen behandla svenska språket underkänd abiturient skall
äga rätt att det oaktat få deltaga i den muntliga examen måste te sig som en
orättvisa mot andra abiturienter i sådan belägenhet och står i uppenbar strid
mot § 99 i ovannämnda, av Kungl. Majit den 17 maj 1933 utfärdade, av
statsrådet Engberg kontrasignerade läroverksstadga.

Då konstitutionsutskottet år 1934 gjorde anmärkning mot samma statsråd
därför att han tillstyrkt godkännande av ett antal abiturienter vilka vid
studentexamen av de av Kungl. Majit förordnade censorerna underkänts,
ävensom förklarat en berättigad till muntlig examen ehuru han blivit underkänd
i den skriftliga, förklarade statsrådet till sitt försvar under debatten i
första kammaren den 25 april 1934. ''Jag har tagit emot, som det varit min
skyldighet, dessa klagomål och underkastat dem prövning. Men jag har
samtidigt velat införa för framtiden den nya ordningen, att Kungl. Majit
slipper den materiella prövningen och på sin höjd blir hänvisad till en mera
formell provning.’ I samma anförande förklaras denna ståndpunkt
närmare på följande sätt: ’att alltså den materiella prövningen helt och
hållet lägges hos skolöverstyrelsen, där vi ha skolfuxarne ex professo, och
att Kungl. Majit, i den mån skolöverstyrelsens beslut överklagas, undersöker
huruvida Kungl. Majlis egna stadgar och författningar äro iakttagna eller
icke.’ Dessa yttranden avsågo att förklara statsrådets syfte med den i
nya läroverksstadgan nyinförda bestämmelsen § 105 mom. 4: »Fråga
rörande godkännande av lärjunge, vilken blivit i vederbörlig ordning i studentexamen
underkänd, prövas och avgöres av skolöverstyrelsen.’

Det sätt på vilket statsrådet nu prövat detta ärende strider helt och hållet
mot hans dåvarande uttalanden, ty vid en formell prövning huruvida Kungl.
Majits egen stadga i nu föreliggande fall var iakttagen kan ingen komma till
annat resultat än att så varit fallet.

Emellertid underkände konstitutionsutskottet i sitt utlåtande statsrådets
tolkning av stadgan.

Denna tolkningsfråga må här lämnas därhän. Då konstitutionsutskottet
i föregående liknande fall på grunder som alltjämt äga giltighet gjort anmärkning,
ha vi ansett oss ej böra underlåta att även i detta fall yrka anmärkning
mot föredragande departementschefen, statsrådet Engberg.»

XYI.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 20 december 1935.)

av herrar Bergman, Stendahl, Hagström, Lundqvist, Näslund och Ossbahr,
vilka ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I en den 18 november 1935 till ecklesiastikdepartementet inkommen skrivelse
ansökte teaterdirektör August Falck om ett anslag av 1,500 kronor som

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

hjälp till täckande av sina omkostnader för ett arbete över August Strindbergs
och hans egen verksamhet med Intima teatern. Arbetet med denna
bok hade enligt ansökningen tagit en tid av 7 månader och utförts med tillhjälp
av utgivarens son samt en annan person.

I en den 6 november 1935 daterad skrift hade professor Lamm meddelat
att direktör Falck begärt hans omdöme örn den del av boken, 272 sidor,
som förelåge i korrektur (ungefär två tredjedelar av det hela). Professor
Lamm yttrar härom: ''Mitt intryck efter läsningen av detta korrektur är, att
det erbjuder mycket av intresse såväl för Strindbergsforskningen som för

svensk teaterhistoria.’---''Boken är, så långt jag läst den, synnerligen

vederhäftig och särskilt tilltalande genom den anspråkslöshet, varmed den
behandlar direktör Falcks egen insats.’ Professor Lamm rekommenderade
ansökningen till bifall, och i en särskild skrivelse den 24 november 1935 till
riksantikvarien (som i egenskap av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
sekreterare hade att taga befattning med ärendet) hänvisar han till
sitt förenämnda intyg och tillägger, att arbetet synes honom vara av det vetenskapliga
värde, att akademien bör tillstyrka det begärda anslaget. Två
dagar senare antecknar professor Blanck i Uppsala att han instämmer med
professor Lamm.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yttrade sig däremot i ett
den 3 december 1935 avgivet utlåtande, undertecknat å akademiens vägnar
av dess preses, professor Henrik Schuck, och dess sekreterare, riksantikvarien
S. Curman, på följande sätt:

—- — I ansökningen upplyses, att bokförlaget utbetalt författarhonorar
till ej angivet belopp. — -— Arbetet betingar i bokhandeln ett pris av lägst
12 kr. 50 öre och har enligt förlagets i dagspressen förekommande annonser
rönt en sådan efterfrågan, att detsamma redan utkommit i en andra upplaga
och 4,000 exemplar. Boken har sålunda för författaren och förlaget medfört
en så betydande ekonomisk vinst, som endast mera sällan torde vara
beskärd arbeten av ifrågavarande slag. Under sådana omständigheter förmenar
akademien det vara uteslutet att därjämte tilldela författaren understöd
av allmänna medel.’

Kungl. Maj:t beviljade den 20 december 1935 Falcks ansökan.

Utskottet har genom i ecklesiastikdepartementet befintliga handlingar
inhämtat att det redan utbetalta honoraret för första upplagan, som enligt
kontraktet omfattade 3,000 exemplar, utgjorde tretusen kronor. För ny upplaga
skulle enligt samma kontrakt utbetalas 162/3 °/o av boklådspriset. Förlaget
— Wahlström & Widstrand — har, såsom i akademiens skrivelse angives,
annonserat andra upplagan och fjärde tusendel redan före jul, men
i en av författaren i mars 1936 undertecknad skrift uppgives att någon
andra upplaga ej utsänts eller honorerats. Vad som hittills utbetalts i honorar
är således i varje fall veterligen de tre tusen kronor, som erhöllos med
en del vid kontraktets undertecknande och med återstoden då första upplagan
var tryckt.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Under sådana förhållanden torde akademien haft fullt fog för sin hållning.
Akademien torde äga rik erfarenhet örn huru svårt det är att till
publikationslijälp för långt mera krävande vetenskapliga arbeten, som erfordrat
åratal av ansträngande forskningsmödor, kunna erhålla helt små
anslag, långt mindre än det i detta fall från förlaget erhållna, vilket ju innebar,
förutom fullständigt övertagande av alla kostnader för tryckning och
utgivande, dessutom ett honorar av 3,000 kr. för 7 månaders arbete. Akademien,
vars talan i främsta rummet föres av professor Henrik Schuck, uttalar
sig icke om arbetets vetenskapliga värde.

Om man finner åtgärden att mot den hörda myndighetens och dess eminent
sakkunnige preses’ bestämda avstyrkande understödja utgivandet av
denna skrift med allmänna medel anmärkningsvärd, så ligger däri givetvis
varken något underkännande av dess värde som litteraturprodukt, eller
av den ena eller andra vetenskapliga auktoriteten, varom det icke tillkommer
utskottet att yttra sig, utan framför allt övertygelsen att de
publikationssvårigheter, med vilka i vårt land det vetenskapliga arbetet, icke
minst det humanistiska, laborerar, icke böra ytterligare försvåras genom understöd
åt arbeten, vilkas utgivande statens understöd förutan är så tryggat
som här var fallet, då ett stort förlag ej blott övertagit alla publikationskostnader
utan även betalt ett avsevärt honorar. Det kan även oberoende av
denna viktiga synpunkt ifrågasättas, örn icke faran för godtycke vid avgörandet
och svårigheten att bestämma, var gränsen skall dragas, när det gäller
statsbidrag till vetenskapliga arbeten, blir mycket stor, därest böcker
av den typ som ''Fern år med Strindberg’ representerar anses böra konkurrera
örn statsbidrag med de i vanlig mening vetenskapliga arbetena.

Det är ur dessa bägge principiella synpunkter och med hänsyn till prejudikatfrågan
som utskottet föranletts att i detta fall besluta anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Engberg, vilket utskottet får
för riksdagen

anmäla.»

XVII.

* (Protokoll över ecklesiastikärenden den 7 februari 1936.)

av herr Olsson i Mora, som med instämmande av herrar Carl Lindmark,
Jolin Björck, Rahmn, Lundqvist och Ossbahr anfört följande:

»Den 7 februari 1936 utnämnde Kungl. Majit på hemställan av föredragande
departementschefen, statsrådet Engberg, komministern i Skultuna, Lillhärads
och Skerike församlingars pastorat Uno Timm att vara kyrkoherde i
Medåkers och Himmeta församlingars pastorat.

Tjänsten, till vilken Kungl. Majit ägde utnämningsrätt jämlikt bestämmelserna
i 41 § 4 stycket i lagen den 7 dec. 1934 örn tillsättning av prästerliga
tjänster, hade, när den av domkapitlet i Västerås i maj 1935 första gången

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

kungjordes till ansökan ledig, lockat en enda sökande, nämligen komministern
i Djura församling av Leksands och Djura församlingars pastorat Karl Ivan
Arild Karlén.

Med anledning av att endast en sökande anmält sig kungjorde domkapitlet
tjänsten ånyo ledig med ansökningsrätt lämnad öppen för hela rikets
prästerskap. Vid denna ansökningstids utgång hade ytterligare ansökningar
till tjänsten inkommit från kyrkoherden i Gåsborns pastorat av Karlstads
stift Nils Johan Noréus, kyrkoherden i Barlingbo pastorat av Visby stift Oskar
Magnus Nygren samt sex andra prästmän.

Den 31 juli 1935 uppförde domkapitlet på förslag till kyrkoherdetjänsten
komministern Karlén samt kyrkoherdarna Nygren och Noréus i nu nämnd
ordning.

Sedan predikoprov i vederbörlig ordning avlagts av de å förslaget uppförda
prästmännen samt frågodag hållits, förrättades den 27 okt. 1935 val för återbesättande
av kyrkoherdetjänsten i pastoratet. Vid valet erhöll Karlén 297
röster (samtliga avgivna röster i Medåkers församling och alla utom 6 i
Himmeta). Nygren erhöll 6 röster, Noréus ingen röst.

Sedan valet vunnit laga kraft, införde domkapitlet i enlighet med gällande
föreskrift kungörelse i allmänna tidningarna därom, att präst, som utom förslag
önskade anmäla sig såsom sökande till tjänsten, hade att inom viss tid
till domkapitlet ingiva sin till Konungen ställda ansökning.

Såsom sökande utom förslaget anmälde sig inom behörig tid komministern
i Skultuna, Lillhärads och Skerike församlingars pastorat Uno Timm, vilken
såsom ovan sagts den 7 februari 1936 utnämndes till den lediga kyrkoherdetjänsten.

I lagen om tillsättning av prästerliga tjänster stadgas i 41 § 4 morn.:

''Oavsett om vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit under
omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång den är ledig tillsättas
av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna antingen en av de
å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt
42 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.’

När denna bestämmelse tillkom vid 1934 års riksdag, uttalade departementschefen
i propositionen nr 154, att det vore alldeles givet, att vid den sålunda
föreslagna utnämningsrättens utövande stort avseende alltid måste
fästas vid den anslutning, som någon av de å förslaget uppförda kunde hava
vunnit vid församlingsvalet.

Vid propositionens behandling i riksdagen uttalade första lagutskottet
bland annat:

''Utskottet har hyst stor tvekan, huruvida det kunde låta sig göra att i enlighet
med departementschefens förslag låta Konungen — bortsett från de
fall då fjärde provpredikant varit under omröstning — tillsätta kyrkoherdetjänst
var tredje gång utan att därigenom den rätt, som i flertalet församlingar
av ålder tillkommit menigheten, trädes för nära. Vid övervägande av
frågan har utskottet dock kommit till den uppfattningen, att en lösning, som
tillgodoser de av utskottet anförda synpunkterna, synes närmast kunna vinnas
i anknytning till den i propositionen föreslagna linjen, under förutsätt -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ning att Konungen vid utövandet av den utnämningsrätt, som skulle tillkomma
honom, täger vederbörlig hänsyn till församlingarnas vilja. Utskottet
förordar för den skull departementschefens förslag i förevarande avseende,
under uttalande av den bestämda förväntan, att i de fall, då utnämningsrätten
tillkommer Konungen, församlingens val likväl kommer att tillmätas
ett väsentligt inflytande på tjänstens tillsättning, där det visar en under avsevärt
deltagande tydligt uttalad mening och valresultatet icke skulle leda till
uppenbar orättvisa. För att trygga en sådan tillämpning av lagen har utskottet
tillika ansett sig böra förorda, att Konungen, när utnämningsrätten
tillkommer honom, alltid skall till ledning vid avgörandet äga tillgång till av
biskop och domkapitel efter valet avgivna offentliga yttranden angående samtliga
präster som vid tjänstens tillsättning kunna komma i fråga. Även andra
skäl tala för införande av en föreskrift, att dylika yttranden skola avgivas.’

Propositionens berörda förslag vann i enlighet med utskottets hemställan
såväl riksdagens som kyrkomötets gillande.

I belysning av vad sålunda förekommit vid lagens tillkomst är tydligt, att
riksdagen avsett, att en församlings val skall tillmätas ett väsentligt inflytande
på tjänstens tillsättning, där det visar en under avsevärt deltagande
tydligt uttalad mening och valresultatet icke skulle leda till uppenbar orättvisa,
samt att till ledning vid avgörandet skola föreligga av biskop och domkapitel
avgivna offentliga yttranden.

I nu ifrågavarande fall är uppenbart, att de väljande församlingarna under
avsevärt deltagande tydligt uttalat sin mening. Domkapitlet konstaterar
i sitt i ärendet avgivna yttrande, att Karlén erhållit så gott som samtliga avgivna
röster såväl i Medåkers som i Himmeta församling, att valdeltagandet
inom båda församlingarna måste betraktas såsom livligt samt att församlingarna
sålunda tydligt uttalat sin önskan att erhålla Karlén såsom kyrkoherde.
Biskop Billing konstaterar i likhet med domkapitlet, att Karlén vid
valet erhöll så gott som enhällig kallelse samt att valdeltagandet måste betraktas
såsom verkligt gott.

Till belysning av frågan, huruvida en kyrkoherdeutnämning i anslutning
till församlingens vilja skulle lia inneburit en uppenbar orättvisa, må följande
anföras.

Timm är född 23/G 1875, prästvigdes 1902 efter vederbörliga teologiska
examina, hade vid ansökningstidens utgång en tjänsteålder av 33 år 3 mån.
8 dagar, varav han under sammanlagt 11 år innehaft förordnande som tillförordnad
kyrkoherde. Sin nuvarande komministertjänst hade han innehaft
sedan den 1 maj 1907. Av trycket utgivit bl. a. ''Våra prästval’ (Uppsala
1909), ’P. M. för prästernas expeditionsarbete m. m.’ (Västerås 1921).

Karlén är född 2r’/7 1898, efter avgångsexamen från skogshögskolans jägmästarekurs
år 1924 samt filosofie kandidatexamen och vederbörliga teologiska
examina prästvigd den 13 december 1931, hade därefter tjänstgjort
inom Västerås stift såsom extra ordinarie prästman till den 1 maj 1933, då
han tillträtt sin nu innehavande komministertjänst, räknade vid första ansökningstidens
utgång en tjänsteålder av 3 år, 5 mån. och 18 dagar.

Varken domkapitlet eller biskopen hava gjort gällande, att Karléns utnäm Bihang

till riksdagens protokoll 1036. 5 sami. Nr 31. 5

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ning skulle lia inneburit uppenbar orättvisa. Båda påpeka Timms större
tjänstgöringsmeriter samt hans plikttrohet och samvetsgrannhet. I fråga om
Karlén yttrar domkapitlet, att han i sin tjänst städse visat stort nit och intresse
samt att han, enligt domkapitlets mening, är synnerligen lämplig som
kyrkoherde i nu ifrågavarande pastorat på grund av den krävande duplikationstjänstgöring,
som där åligger tjänstinnehavaren. I fråga om Timm uttalar
domkapitlet, att han såsom komminister i ett pastorat med tre församlingar
är van vid duplikation, ''örn än icke av den omfattning, vari sådan
förekommer i det pastorat, varom nu är fråga’. Med hänsyn till omständigheterna
i detta fall har domkapitlet ansett sig icke kunna avgiva särskilt förord
åt någondera av de båda sökandena utan nöjt sig med vad domkapitlet
uttalat rörande deras meriter och lämplighet för tjänsten. Biskopen vitsordar,
att då pastoratets förutvarande kyrkoherde, vilken avled i en ålder av 68 år,
under en längre följd av år varit sjuklig, är det naturligt, om man inom
församlingarna lägger särskild vikt på att såsom kyrkoherde erhålla en
prästman, som kan förväntas under en längre tid kunna med obrutna krafter
ägna sig åt arbetet inom det, med hänsyn till kyrkoherden åliggande
dupliceringsskyldighet och andra med arbetets fördelning på tvenne församlingar
sammanhängande förhållanden, ganska krävande pastoratet. Om Karins
synnerliga lämplighet för befattningen kan ingen tvekan råda. Efter
erinran om Timms långa tjänstetid och hans motgångar i befordringshänseende
yttrar biskopen, att synnerligen starka, ehuru i vartdera fallet väsentligen
olikartade, skäl kunna göras gällande till förmån för båda de sökande.
Att träffa ett avgörande dem emellan erbjuder under sådana förhållanden
en synnerlig svårighet. Att från pastoratets synpunkt Karléns utnämning
måste te sig såsom det i första hand önskvärda, synes biskopen dock, trots
hans uppskattning av Timms förtjänster, särskilt med hänsyn därtill, att
Timm före tillträdet av den sökta befattningen kommer att hava uppnått
en ålder av över 61 år, svårligen kunna bestridas, även örn han, under förutsättning,
att Timms levnadsålder ej anses utgöra hinder för en förflyttning
till en ny och mera krävande befattning, anser sig böra i första hand förorda
Timm till erhållande av den lediga befattningen.

Då jag ansett, att Timms utnämning till kyrkoherde i Medåkers och Himmeta
församlingars pastorat innebär ett åsidosättande av riksdagens uttalande
vid prästvalslagens tillkomst, har jag icke kunnat underlåta att inom
utskottet framställa yrkande örn anmärkning mot departementschefen, statsrådet
Engberg.»

XVIII.

(Protokoll över handelsärenden den 21 augusti 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Karl Bodin,
John Björck, Lindskog och Ossbahr ansett, att utskottet bort uttala följande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

»I statsråd den 21 augusti 1935 inför H. M. Konungen (närvarande: statsråden
Undén, Leo, Engberg oell Sköld) föredrog t. f. chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Undén, tillika t. f. chef för utrikesdepartementet
efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet samt chefen
för jordbruksdepartementet upprättat förslag till viss överenskommelse
med Spanien rörande handelsförbindelserna med detta land.

Enligt förslaget i fråga tillerkändes Sverige, bland annat, rätt att av i Spanien
nu eller framdeles fastställda globala kontingenter komma i åtnjutande
av kontingenttilldelningar uppgående till 100 procent av medelimporten från
Sverige av varan i fråga under vederbörande basperiod.

De svenska utfästelserna enligt samma förslag gingo först och främst
ut på medgivande av nedsättning eller bindning av gällande tullar beträffande
vissa spanska varor. Sålunda skulle bl. a. den dittills utgående tullen
å vindruvor, 35 kronor för 100 kg, helt borttagas.

Överenskommelsen var avsedd att träda i kraft den 1 sept. 1935 och gälla
t. o. m. den 31 december 1936.

Borttagandet av vindruvstullen har medfört en avsevärt ökad vindruvsimport
ej blott från Spanien utan även från andra länder, vilket närmare
framgår av här nedan intagna tabeller över införseln till Sverige av vindruvor
under höstmånaderna 1934 och 1935:

Införseln år 1934.

Inköpsländer	Sep- tember kg-	Oktober kg-	Novem- ber kg.	December kg.	Summa under kg.	import året kr.
Norge.........		1	1	392	2,084	1,986
Danmark.......	100	2,699	5,313	10,320	46,559	43,357
Finland........	—	—	—	747	747	750
Estland........	—	—	—	—	756	810
Tyskland.......	172	601	1,426	20,593	53,273	57,122
Nederländerna.....	63,094	144,840	86,292	6,126	355,545	407,142
Belgien........	37	692	367	8,286	20,362	52,501
Storbritannien.....	645	679	190	12,753	62,212	104,052
Frankrike.......	15	25	—	102	1,713	2,214
Spanien........	75,506	302.664	552,027	403,816	1,431,896	1,052,728
Portugal........	1,869	461	75	—	2,405	1,473
Italien.........	13,398	2,073	2,226	1,127	61,801	51,705
Schweiz........	—	—	—	—	382	405
Tjeckoslovakien.....	—	296	—	—	296	225
Europeiska Turkiet . . .	—	—	80	—	80	90
Grekland........	—	—	19	117	136	136
Brittiska Sydafrika . . .	—	—	—	—	72,584	110,788
U. S. A.........	—	—	15,995	36,647	80,906	75.255
Uruguay........	—	—	—	—	121	130
Argentina.......	—	—	—	—	1969	2,473
Chile.........	—	—	—	—	838	1,158
Austral. Statsförbundet	—	102	—	—	20,557	22,150
Summa kg.	154,836	455,133	604,011	501,026	2,217,222	—
kr.	147,489	378,015	487,995	401,948	—	1,988,650

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.
Införseln år 1985.

Inköp sländer	Sep- tember kg.	Oktober kg.	Novem- ber kg.	December kg.	Summa import under året
kg-	kr.
Norge.........			4,160	343	4,633	3,538
Danmark.......	3	3	22,858	20,004	56,015	48,853
Finland........	—	—	—	—	701	1,000
Sovj.-Union., europ. del. .	—	—	—	12,000	12,000	6,000
Litauen........	—	—	—	—	143	240
Tyskland........	231	1,341	5,351	6,856	26,392	23,409
Polen.........	—	—	2,512	—	2,512	1,884
Nederländerna.....	204,988	535,049	336,624	24,954	1,180,193	1,002,411
Belgien........	145	387	896	10,902	21,402	54,004
Storbritannien.....	—	—	9,878	7,320	84,159	130,255
Frankrike.......	5	45	—	60	1,185	1,218
Spanien........	55,523	252,459	932,414	1,053,745	2,445,593	1,737,702
Portugal........	1,150	—	—	—	1,652	1,250
Italien.........	126,578	32,280	9,345	4,204	183,332	102,348
Bulgarien.......	21,242	340,895	133,234	—	495,371	327,284
Europeiska Turkiet . . .	—	—	180	—	180	90
Grekland.......	—	—	—	350	350	252
Kanarieöarna......	—	—	—	—	221	210
Brittiska Sydafrika . . .	—	—	—	—	125,820	185,083
Övriga Afrika .....	—	194	—	—	194	150
Palestina........	—	—	31	—	183	75
Brittiska Nordamerika .	- ‘	—	—	—	15	15
U. S. A.........	7	300	37,626	85,199	135,919	109,133
Brasilien........	—	—	950	—	978	628
Argentina.......	—	—	—	—	18,306	21,251
Austr. Statsförbundet . .	—	—		—	16,330	18,158
Summa kg.	409,872	1,162,953	1,496,059	1,225,937	4,813,779	—
kr.	295,955	830,950	1,087,155	876,511	—	3,776,441

Denna starkt stegrade druvimport har allvarligt inkräktat på avsättningen
av andra inom landet odlade fruktslag. Även om en tull av 35 öre pr kg icke
kunde framdriva odling under glas av vindruvor inom landet och sålunda
icke utgjorde en skyddstull för motsvarande svenska produkt, hade en tull
åv denna storlek dock haft ett betydande inflytande på avsättningen av andra
produkter.

Som ett talande exempel på hur borttagandet av vindruvstullen verkat,
må anföras, att, enligt vad som meddelats i en P. M. från lantbruksstyrelsen,
’i en affär i centrum av Stockholm under högsäsongen 1935 för svensk
frukt — alltså under oktober och november — såldes i medeltal per dag
cirka 1,000 kilogram vindruvor mot endast cirka 20 kilogram svenska äpplen.
Hösten 1935 hade också på grund av tullens borttagande för vindruvor
priset pä importerade vindruvor sjunkit till 70—80 öre per kilogram i
minut från tidigare kronor 1.40—1.50 per kilogram. Vad lantbruksstyrelsen
i visst sammanhang före vindruvstullens borttagande framhållit, har
sålunda redan besannats, nämligen att vindruvor komme att konkurrera
med svenska äpplen och päron örn platsen på marknaden.

Såsom förhållandena nu gestalta sig i världen med importförbud, valutaregleringar
och höga importtullar, är det självfallet, att Sverige blir föremål

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

för alla fruktexporter ande länders uppmärksamhet, så mycket hellre som
landets köpkraft i förhållande till många andra länders är jämförelsevis stor.

I de flesta av Europas länder äro olika skyddsåtgärder vidtagna. Exportländerna
söka med anledning därav allt mer och mer att vinna insteg på
den svenska marknaden, som tillföres så stora kvantiteter, att dessa ofta
överstiga konsumtionsbehovet. Följden härav blir också, att de svenska
importörerna sins emellan etablera priskrig och utförsälja sina importvaror
till pris, som ofta understiger inköpspriset hellre än att de taga risken att
få varorna förstörda. Det nämnda exceptionellt billiga priset på vindruvor
och apelsiner torde utgöra exempel härpå.’

Av vad ovan anförts torde vara uppenbart, att vindruvstullens slopande
fått och självfallet måst få katastrofala återverkningar för landets inhemska
fruktodling.

Å andra sidan giva de upplysningar utskottet erhållit rörande exporten
från Sverige till Spanien vid handen, att denna så långt ifrån att hava stegrats
efter det senaste handelsavtalet tvärtom minskats. Sålunda representerade
exporten till Spanien under månaderna oktober—december 1935 ett sammanlagt
belopp av kr. 9,240,048 mot under samma tid år 1934 kr. 10,663,874.
Vidare må nämnas, att enligt inhämtade uppgifter svenska i Spanien ''infrusna’
varufordringar den 7 februari 1936 utgjorde 9.17 milj. kronor samt
att väntetiden för likvidering av dylika fordringar i mars 1935 utgjorde 3—4
månader men sedan successivt förlängts, så att den i mars 1936 kunde beräknas
till omkring ett år.

För den svenska exporten synes således den träffade övenskommelsen icke
ha medfört några större fördelar, som kunna uppväga olägenheterna av den
ökade importen.

Med hänsyn till de vådliga följder för den inhemska fruktodlingen, som
vindruvstullens borttagande måste medföra, hade enligt utskottets förmenande
denna ändring i gällande tulltaxa icke bort ske.

Utskottet finner det dessutom anmärkningsvärt, att en författningsändring
av denna ur näringslivets synpukt stora betydelse i strid med § 8 av regeringsformen
avgjorts i liten konselj.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Undén.»

XIX.

(Protokoll över socialärenden.)

1) av herr Stendahl, som ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Den av utskottet vid 1935 års riksdag verkställda granskningen av Kungl.
Maj:ts beslut om beviljande av lån eller subventioner till främjande av enskild
företagsamhet föranledde dels beslut örn anmärkning enligt § 107 regeringsformen
mot statsrådet Möller i anledning av rådslagen i tre ärenden
(punkten 4:o i dechargememorialet), dels ock ett reservationsvis framställt

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

anmärkningsyrkande mot samma statsråd i anledning av åtskilliga andra
ärenden (nr XI i dechargememorialet).

Vid granskning av de av Kungl. Majit under år 1935 meddelade besluten i
dessa ärenden har utskottet funnit det sätt, varpå anslagen till främjande av
enskild företagsamhet under sagda år disponerats, böra föranleda förnyad
anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot statsrådet Möller.

De ärenden — till antalet 10 — vilka utskottet funnit anmärkningsvärda,
återfinnas refererade i den vid detta memorial fogade bilagan (''Bilaga till
reservationen XIX 1’).

Innan utskottet upptager dessa ärenden till närmare granskning, torde här
böra lämnas följande redogörelse för de för anslagens handhavande gällande
direktiven.

I propositionen nr 211 till 1933 års riksdag begärde Kungl. Majit såsom
ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande anslag för främjande av
företagsamhet och industriell verksamhet. Föredragande departementschefen
anförde i detta avseende bland annat:

''Under den gångna vintern hade redan gjorda erfarenheter visat, att staten
med jämförelsevis små subventioner kunde hålla i gång betydande industriföretag,
som försörjde ett mycket stort antal människor. Självfallet vore,
att både då det gällde utlämnandet av lån, och då det gällde subventioner till
enskilda företag, all hänsyn måste tagas till att icke dessa företags fortsatta
drift förorsakade arbetslöshet på andra håll inom samma industrier, men
med en försiktig subventionspolitik, som toge allsidig hänsyn till alla befogade
synpunkter, torde det kunna i vissa fall lyckas icke blott att hålla en
industri i gång utan också att ernå en arbetslöshetsbekämpande effekt med
mycket mindre medel än på något annat sätt, samtidigt som man kunde rädda
hela kommuner från en hotande ruin. I en genomtänkt arbetslöshetspolitik
borde därför också denna möjlighet stå öppen för statsmakterna.’

Sammanfattningsvis meddelade departementschefen följande huvudregler,
som ansåges böra gälla för ifrågavarande medels användning:

''1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Majits beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Majit,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran
av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande: a)

Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke
få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas
därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget
till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga
vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro
ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.’

I anledning av propositionen beviljade riksdagen på hemställan av särskilda
utskottet anslag till främjande av enskild företagsamhet med 10 miljoner

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

kronor till lån och 3.5 miljoner kronor till subventioner. Utskottet anförde
i sitt av riksdagen godkända utlåtande bland annat:

''Mot de villkor för lån eller subvention, som Kungl. Maj:t förutsatt skola
gälla och som ovan återgivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet vill betona angelägenheten därav, att endast sådana företag komma
i åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt
kan bedömas, inom en icke avlägsen framtid bliva tvungna, därest hjälp i
någon form icke erhålles, att nedlägga sin verksamhet. En ytterligare förutsättning
för statligt stöd bör vara, att företagen icke på annan väg kunna
erhålla hjälp till sin verksamhet. Att vidare företagen böra hava en verklig
betydelse ur arbetslöshetssynpunkt torde vara givet.

Slutligen får utskottet framhålla vikten därav, att den hjälp, som lämnas
ett företag, icke blir ägnad alt medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar
för ett annat företag.’

I propositionen nr 234 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit om ett
anslag å 5 miljoner kronor till lån till främjande av enskild företagsamhet
för budgetåret 1934/1935. Därvid hemställde Kungl. Maj:t tillika om viss
jämkning av grunderna för anslagets användning. I detta avseende anförde
socialministern följande:

''Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna
begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till
uppehållande av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt
direktiven möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt
till igångsättande av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt
nytt slags verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle
säkerligen ytterligare ökas, om möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja
utvidgningar eller startande av företag. I ett par fall har det visat
sig, att man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt
stärka den svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka
till skapandet av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag
endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller
medföra menliga inverkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan
komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i
främsta rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas
eller avsevärt inskränka driften.’

I anledning av propositionen anförde statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 166:

''Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas
för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En
förutsättning härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års
riksdag angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget noga följas. Den sorgfiilliga prövning av olika på varje
fråga inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,
örn påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang
anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att här förevarande
gren av den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, alt den arbetseffekt,
som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare
ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

eller startande av företag. Den sålunda förslagna jämkningen av gällande
direktiv anser sig utskottet böra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet
antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika
lån. Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven
art, torde emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, böra begränsas
till högst 500,000 kronor.’

I enlighet med utskottets hemställan anvisade riksdagen för ifrågavarande
ändamål ett anslag av 3 miljoner kronor.

För budgetåret 1935/1936 anvisades icke något nytt anslag för ändamålet
■— de tidigare anslagen hade till avsevärd del icke tagits i anspråk, och då
de voro av reservationsanslags natur, kunde de återstående beloppen disponeras
även under sagda budgetår — men 1935 års riksdag medgav, att av
de odisponerade beloppen högst 11/2 miljon kronor finge användas även för
att understödja utvidgningar eller startande av företag.

Vidare må erinras om de riktlinjer, som inom kommerskollegium tillämpas
vid avgivande av yttrande över ansökningar om lån eller subvention.
Dessa äro intagna i kollegii protokoll för den 19 mars 1935 under § 1, vilken
paragraf är av följande lydelse:

/Med anledning av hos Kollegium under hand tid efter annan gjorda förfrågningar
rörande de grunder, vilka av Kollegium tillämpats vid behandlingen
av remissärenden rörande beviljande av lån eller subvention från anslag
till främjande av enskild företagsamhet för arbetslöshetens bekämpande,
redogjorde kommerserådet Sohlman för de principer, som vid föredragningen
och avgörandet av dylika ärenden hittills tillämpats och vilka kunde
sammanfattas sålunda.

Vid behandlingen av till Kommerskollegium remitterade låneansökningar
hade Kollegium i allmänhet icke ansett sig böra verkställa någon närmare utredning
rörande varje särskild ansökning, bl. a. med hänsyn till bristen på
härför erforderliga arbetskrafter och till arbetsbelastningen i övrigt. I flertalet
fall hade prövningen därför väsentligen inskränkts till en helt summarisk
granskning av ansökningarna, huvudsakligen ur synpunkten av riksdagens
för låneanslagets användning lämnade direktiv, och till yttrande av
mera principiell och allmän innebörd angående förutsättningarna för beviljande
av statslån åt vederbörande. Kollegium hade härvid även utgått från
att den erforderliga, mera detaljerade undersökningen skulle ankomma på
Socialdepartementet, som för sådant ändamål disponerade över särskild, sakkunnig
arbetskraft.

Kollegium hade vid bedömandet av låneansökningarna i första hand ställt
sig på den ståndpunkten, att i branscher, i vilka enligt Kollegii mening den
industriella produktionskapaciteten vore alltför stor i förhållande till marknadens
behov och i vilka sålunda en nedskärning av produktionens totalvolym
ansetts nödvändig, staten icke borde genom utlämnande av lån för stödjande
av svaga företag motverka en inom branschen pågående anpassningsprocess,
varför Kollegium som regel avstyrkt lån åt företag inom dylika
branscher. Branscher, i vilka nu angivna synpunkter med särskild styrka
gjort sig gällande, hade varit möbel-, glas-, sko-, herrkonfektions- och konservindustrierna.
Enahanda synpunkter hade av Kollegium anlagts å vissa
andra branscher. Sålunda hade Kollegium efter hand kommit att ställa sig
avvisande till låneansökningar av företag för tillverkning, huvudsakligen på
export, av byggnadssnickerier och lådämnen. Inom angivna gren av snic -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

keriindustrien hade Kollegium från vederbörande exportindustriers sida fått
mottaga klagomål rörande den osunda konkurrens, som å exportmarknaden
bedreves från kapitalsvaga inhemska företags sida, vilket medfört en viss
diskreditering i utlandet även av övriga inhemska företag inom branschen.
Med hänsyn till rådande konkurrensförhållanden inom branscherna hade
Kollegium ock i allmänhet haft en kritisk inställning till ansökningar från
tryckerier samt från företag inom livsmedelsindustrien, bryggerier, charkuterifabriker,
chokladfabriker och knäckebrödsbagerier ävensom företag inom
vissa grenar av damkonfektionsbranschen. Hänsyn hade emellertid tagits
därtill, att konkurrensförhållandena kunnat vara varierande å olika orter.
Avsteg från de tillämpade principerna hade vidare i åtskilliga fall ansetts
böra göras för företag med viss specialtillverkning, med väl inarbetad fast
kundkrets eller med särskilt framstående kvalitetsproduktion, beträffande
vilka det ansetts vara ur det allmännas synpunkt önskvärt, att rörelsen även
i fortsättningen upprätthölles. Ävenledes hade avsteg gjorts i fall, där de
lokala förhållandena ansetts särskilt motivera stödjande av företaget, och
där ett statligt stöd åt detsamma icke kunde väntas medföra menliga verkningar
för andra företag.

Då ur angivna allmänna synpunkter hinder för låns beviljande icke ansetts
föreligga, hade låneansökning bedömts med hänsyn till sökandeföretagets
individuella förhållanden. Yttrande i tillstyrkande riktning hade merendels
icke ansetts böra givas i fråga om företag, vars svårigheter av allt
att döma berott på andra omständigheter än konjunkturerna. Avstyrkande
hade lämnats beträffande företag, där i anledning av inkomna protester från
andra företag i branschen verkställd undersökning givit grundad anledning
antaga, att företaget dreve en osund prispolitik till skada för övriga företag
i branschen. Avstyrkande hade likaledes lämnats i fall, där det ansetts uppenbart
att företagets kapitalbrist eller svårigheter i övrigt berott på en å
mindre hållbar kalkylation grundad prissättning. En tack vare dylik prispolitik
erhållen, i förhållande till företagets kapitalresurser alltför högt uppdriven
omsättning torde sålunda, såvitt kunnat bedömas, för åtskilliga företag
hava varit förklaringen till uppkommen bristande likviditet. Det hade
ansetts icke böra ifrågakomma, att staten skulle lämna sitt stöd för utvecklande
av rörelse efter dylika linjer. Kollegium hade även motsatt sig lån åt
företag, beträffande vilka det varit tvivel underkastat, huruvida förutsättningar
överhuvud förefunnits för åvägabringande av företagets solvens. Så
hade även skett i fall, då mindre gynnsamma avsättningsmöjligheter för företagets
produkter synts vara för handen, och då anledning härigenom förefunnits
att tvivla på möjligheterna för rörelsens fortsatta bestånd. Företag,
för vilka det i rörelsen nedlagda egna kapitalet stått i alltför uppenbart missförhållande
till totalsumman av företagets skulder, hade ansetts icke böra
ifrågakomma till erhållande av lån. Kollegium hade vidare ansett sig böra
avstyrka lån åt företag, beträffande vilka anledning varit att antaga, att företagets
svårigheter berott på mindre sakkunnig ledning, eller beträffande
vilka ledningen eljest icke ingivit förtroende. I de fall, där kollega avstyrkande
baserats å sist angivna synpunkter, hade, av hänsyn till vederbörande
lånesökande, någon närmare motivering till avstyrkandet icke ansetts lämpligen
böra lämnas.

Frågor örn stödjande av varvsrörelse med användande av medel från arbetslöshetsanslaget
hade med hänsyn till såväl arbetslöshetsförhållanden som
en skärpt konkurrens från utlandet ansetts böra i viss mån intaga en särställning.
Subventionen till varvsföretag, motsvarande viss andel i utbetalta
arbetslöner vid utförandet av fartygsbygge, varå anbud infordrats, hade sålunda
i ett par fall tillstyrkts leir alt därigenom möjliggöra arbetets utförande
vid svenskt i stället för utländskt varv. Tillstyrkandena bade gällt byg -

74 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

gande av fartyg för inhemsk räkning. Däremot hade en motsvarande framställning
avstyrkts, då det gällt utförande av fartygsbygge för utländsk redares
räkning.

Kollegium hade slutligen i ett antal fall ansett sig böra motsätta sig lån
åt företag, där den enskilda kapitalinsatsen i företaget varit alltför ringa i
förhållande till det låneunderstöd, som begärts av staten. Endast då särskilda
omständigheter talat därför, hade lån ansetts böra tilldelas tämligen
nystartade företag.

Föredraganden framhöll, i samband härmed, att, då lån av Kungl. Majit
beviljats visst företag under vissa, i Kungl. Majits brev ävensom i handlingarna
åtföljande promemoria angivna förutsättningar och under villkor
bl. a., att sökanden skulle före lånets lyftande visa, att de anordningar i övrigt
vidtagits, som av statskontoret efter samråd med kommerskollegium
måtte befinnas erforderliga för rörelsens fortsatta bedrivande, hade från
kollega sida vid avgivande till statskontoret av konfidentiella promemorior
i anledning av sistberörda föreskrift ansetts självfallet, att den granskning,
som borde av ämbetsverken verkställas rörande säkerheten för lånet m. m.,
begränsats till ett fastställande av huruvida de ovan nämnda förutsättningarna
för lånets beviljande uppfyllts eller ej, utan ingående i övrigt på vederbörande
företags av Kungl. Majit redan prövade kreditvärdighet.

Under sådana förhållanden och då föredragningen vid olika tillfällen måste
omhänderhavas av olika personer, beslöt kollegium, att de sålunda tilllämpade
riktlinjerna för behandling av hithörande ärendet skulle även i
fortsättningen tills vidare tillämpas.’

I fråga om de särskilda ärendena vill utskottet anföra följande:

1) Anna Benér, Tidaholm. I rörelsen sysselsättas allenast 3 män och 2
kvinnor, varför företaget såsom kommerskollegium framhållit ej har sådan
''verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt’, som enligt direktiven kräves
för erhållande av stöd i förevarande ordning. Såsom motiv för lånets beviljande
har av utredningsmannen inom socialdepartementet anförts, förutom
arbetslöshetssynpunkten, det föredöme, som företagaren gåve i arbetsamhet
och energi. Då emellertid låneverksamheten ju ej har till syfte att stödja
företagare enbart på den grund, att de äro arbetsamma, har skäl för låns
beviljande i detta fall ej förelegat.

2) Aktiebolaget motorverken, Göteborg. Bolagets svårigheter ha ej sin
grund i konjunkturerna utan i alldeles speciella omständigheter. Den reelle
ägaren Eck lämnade i samband med sitt förvärv av bolaget detsamma ett
lån å 60,000 kr. Härav hade Eck själv upplånat 50,000 kr. på villkor, som
bland annat innehöllo, att lånet skulle återbetalas genom avbetalningar under
tre år. För fullgörande av sina amorteringar var Eck beroende av att
bolaget återbetalade lånet till honom i samma takt som han själv var skyldig
att återbetala sitt eget lån. Bolagets låneansökan beror nu på att bolaget
ej avkastar så mycket, att amorteringarna kunna helt fullgöras på denna
korta tid. Svårigheterna lia med andra ord ytterst sin grund i att Eck
upptagit lån med för kort amorteringstid och ej i konjunkturerna. — Vidare
bör uppmärksammas, att bolaget är auktoriserad Fordförsäljare. Skulle
bolaget nödgats avveckla, hade detta tydligen ej fått till följd någon inskränkning
av företagsamheten överhuvud taget utan endast, att Fordbolaget
antagit en annan återförsäljare med motsvarande rörelse. Statsmakterna
lära icke lia någon rimlig anledning att ingripa för att stödja Fords åter -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

försäljare, vilka säkerligen deras stöd förutan komma att även framgent
finnas.

3) Aktiebolaget Karlstads strå- och filthattfabrik, Karlstad. Bolagets svårigheter
bero såsom kommerskollegium framhållit väsentligen på andra omständigheter
än konjunkturerna. Sålunda har vid utredningen framkommit,
att bolagets tillverkningar brukat försäljas utan prövning av kundernas
betalningsförmåga, vilket självfallet måste så småningom leda till sammanbrott.
Den företagna rekonstruktionen synes ej heller tillräcklig för ett
tryggande av företagets framtida existens. Ett företag med en årsomsättning
av förevarande slag å omkring 600,000 kr. kräver också större eget
kapital än 60,000 kr.

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle. Detta bolag borde ej ha beviljats
lån främst med hänsyn till att bolaget synes ha bedrivit en osund prispolitik.
Ett stödjande av ett dylikt företag måste medföra menliga verkningar för
andra företag i branschen. Enligt direktivens uttryckliga stadgande får dock
ej lån beviljas under dylika förhållanden.

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö. Ärendet giver ett övervägande
tragikomiskt intryck. Föreningen och dess medlemmar äro synbarligen
nära nog medellösa och torde därför vara föga ägnade att driva rörelse.
Bortsett emellertid från att föreningens stödjande i åtskilliga hänseenden
står i strid med de givna direktiven, anser sig utskottet i detta fall böra särskilt
påtala, att föredragande departementschefen som säkerhet för lånets
beviljande förordat borgen av två i konkurs försatta personer. Utskottet
kan ej underlåta att framhålla det både för Kungl. Majit och den statliga
låneverksamheten nedsättande uti att dylika ''säkerheter’ föreskrivas.

6) Tryggve Ekström, Simeå. Rörelsen är såsom av skogsindustrisakkunniga
framhållits baserad på sådana ekonomiska principer, att den ej bort
ifrågakomma till erhållande av statligt stöd.

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd. Bolagets ställning är
enligt utskottets mening så svag, att det beviljade lånet ej gärna kan anses
trygga bolagets fortsatta bestånd. Med hänsyn härtill hade lånet ej bort
beviljas.

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö. Örn detta företag gäller
i huvudsak detsamma som anförts beträffande det föregående. Av handlingarna
synes därjämte framgå, att sökandens bokföring lämnar en del övrigt
att önska samt att motstridiga uppgifter i viktiga hänseenden lämnats, vilket
allt synes ha bort utredas, innan lån beviljats. Såvitt av handlingarna framgår,
har så emellertid ej skett.

9) Aktiebolaget Sandsjö möbelfabrik, Bodafors. Bolagets ledning har visat
en anmärkningsvärd brist på ekonomisk omdömesförmåga, då den, sedan
fabriksbyggnaden nedbrunnit, låtit uppföra en ny, dyrbar fabriksanläggning.
Härigenom togos nämligen bolagets kapitaltillgångar så strängt i
anspråk, att nödigt rörelsekapital för driften kom att saknas. Såsom av
direktiven framgår, få lån ej beviljas i fall, då svårigheterna härröra av
omständigheter som de förevarande, vilka icke alls lia med konjunkturerna
att skaffa. — Oavsett vad nu anförts hade emellertid lån i detta fall ej bort

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

beviljas, då därigenom motverkats den inom möbelfabriksbranschen pågående
anpassningsprocessen, vilken syftar till en nedskärning av den totala produktionskapaciteten
till bättre överensstämmelse med avsättningsmöjligheterna.
Lånet har sålunda medfört menliga verkningar för andra företag inom
branschen.

10) Aktiebolaget plåtindustri, Limhamn. Såsom vid utredningen inom socialdepartementet
framkommit, har företaget ingen betydelse ur arbetslöshetssynpunkt,
då arbetslöshet ej föreligger för sådana arbetare, som bolaget
sysselsätter. Bolagets eget kapital måste också anses för litet för att med
någon större sannolikhet trygga bolagets bestånd.

Med hänsyn till det åsidosättande av direktiven för anslagen, som sålunda
i åtskilliga fall förekommit, samt då vederbörande departementschef icke
vid ärendenas handläggning visat nödig skicklighet, har utskottet beslutat
anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen
anmäla.»

2) av herrar David Pettersson, Karl Bodin, John Björck, Hagström, Lindskog,
Ewald Lindmark, Lundqvist och Näslund, som anfört:

»Vi hava i utskottet biträtt vissa av de anmärkningsyrkanden, som i förestående
av herr Stendahl avgivna reservation upptagits. Enligt vår mening
hava gällande direktiv för anslagen vid dessa ärendens behandling icke följts
och vederbörande departementschef sålunda icke visat den skicklighet, som
ärendenas principiella vikt och betydelse kräver.»

Särskilt yttrande

av herr Reuterskiöld, som anfört: »Ehuru jag ej ansett mig kunna biträda
de anmärkningsyrkanden som i reservationen under XIX 1) omförmälas, med
undantag för yrkandet rörande lånet till Larsberga hönsgård, förening u.
p. a., Alnö, har jag vid granskningen av handlingarna funnit, att en väsentlig
orsak till de ej sällan mindre lämpliga eller riktiga beslut, som av departementschefen
förordats, synes vara att söka däri, att hithörande ärenden
beredas genom en, av medel från arbetslöshetsanslaget bekostad, särskild
tillfällig avdelning av departementet med personal utan den för departementstjänst
i allmänhet erforderliga utbildning. Visserligen måste erkännas, att en
materiell beredning av nu ifrågavarande låneärenden icke kan undvaras,
men det hade varit riktigare att förlägga densamma icke till departementet,
utan exempelvis till kommerskollegium, vars chef då haft att leda den sakliga
beredningen, varefter ärendet, sedan det till Kungl. Majit inkommit,
inom departementet underkastats granskning i den härför eljes gällande ordningen.
Med all säkerhet hade då sådana fall, som t. ex. beträffande Larsberga
hönsgård, icke inträffat. Därjämte hade anledning saknats till det i
sig felaktiga förfarande, som nu använts, då de avgivna promemoriorna betecknats
som ''konfidentiella’, vilket de grundlagsenligt icke kunnat vara och
än mindre vare sig av departementschefen eller av Kungl. Majit förklaras
vara.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 54. (Bilaga.)

Bilaga till reservationen XIX 1).

Ärenden angående lån till främjande av enskild företagsamhet.

1) Anna Benér, Tidaholm.

Anna Benér i Tidaholm ansökte den 7 november 1934 örn lån å 10,000 kr.
för utvidgning av rörelsen.

I utlåtande anförde kommerskollegium den 4 december 1934 följande:

»Sökandefirman synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt
gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel, som å riksstaten för
budgetåret 1934/1935 anvisat för lån och subventioner till främjande av
enskid företagsamhet. Särskilt torde företaget, som endast sysselsätter
5 personer, sakna verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt.

Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.»

I promemoria den 15 dec. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Firman grundades i juli 1931 för tillverkning av silketrikåvävnader av
svenskt konstsilke och producerar 70 å 75,000 m. väv per år med ett värde
av c:a 175,000 kronor

Sysselsatta voro vid besöket förutom företagerskan själv 2 kvinnor och 3
män således inalles 6 personer, vilka arbetade i 3 skift utom företagerskan
själv, som arbetade från kl. 5.00—kl. 21.00 i ett skift skötande de båda vävmaskinerna.

Erhålles lånet kan genast anställas mer personal och fru Benérs eget
direkta arbete minskas i någon mån, så att, sedan en tredje projekterad vävmaskin
anskaffats, utöver nu anställda ytterligare 4 personer torde behöva
sysselsättas.

Avslag å ansökan torde ej medföra någon minskning av personalen, men
förhindrar behövlig ökning av de anställda och tvingar företaget att liksom
hittills huvudsakligen legoväva; med den minskade förtjänst som följer därav
eller c:a kronor 1: — per kg väv. 1

Arbetslösheten i Tidaholm stor, enl. sista rapporten den 30/n 1934 250

st. anmälda, varav 88 ohjälpta.

Orsaken till kapitalbristen torde vara startande utan tillräckligt kapital
samt expansion av rörelsen, vilken till en början drev endast en vävmaskin
för att under år 1933 sätta en andra maskin i drift.

Av de insända balans- och vinst- & förlusträkningarna för åren 1931—
1933 framgår

att företagets egna kapital vuxit från kr. 5,416: 72 den 31 dec.
1931 till kr. 6,659:95 den 31 dec. 1933,

att företagets skuld minskats från kr. 10,451:08 den 31 dec. 1931 till kr.
8,208:—den 31 dec. 1933,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

samt att maskiners konto ökats från kr. 6,161: 12 den 31 dec. 1931 till
kr. 11,250 : —den 31 dec. 1933.

Å maskinerna vilade nu ingen skuld och har å desamma årligen avskrivits
10 %>.

I avlöning till personalen hade till den V12 1934 under innevarande utgått
kr. 6,585:98. o •

Order å arbete i 3 skift under lia hälften av år 1935 förelågo redan vid
besöket.

Avsättningsmöjligheterna för företagets produkt synnerlig god, vartill varans
synnerligen goda beskaffenhet, såsom i stor utsträckning varande alldeles
utan fel, i hög grad bidrager.

Att företagets framtida bestånd skulle tryggas genom ett lån är givet, ty
som Bankdirektör Fredin i Skaraborgs Enskilda banks kontor i Tidaholm
sade: ''enda risken, att de med sin energi och duglighet ej skulle klara ingångna
förbindelser, ligger däri, att de fördärva sig genom för mycket arbete’.

Som säkerhet för ett eventuellt stödlån erbjudes inteckning i firmans förlagsegendom
som består av utom varufordringar maskiner kr. 11,250: —
mycket väl hållna och priset normalt, varor för kr. 1,653:— upptagna till
något under inköpspris. Summa kr. 12,903: — belåningsbart till kr. 8,000: —.
Ehuru de anställdas antal är litet och därföre ej kan hava större inflytande
på arbetslösheten, torde dock företagets stödjande få anses vara ett led i
arbetslöshetens bekämpande ej bara genom ökade arbetstillfällen utan även
på grund av det föredöme som företagaren ger i arbetsamhet och energi, vilket
även tycktes vara uppskattat i orten.

Jag tillåter mig därföre föreslå

att ett lån av kr. 8,000: — beviljas med 10 års amorteringstid och befrielse
de 2 första åren från erläggande av ränta, som sedan utgår med vanlig
procent,

att som säkerhet godtages inteckning med bästa förmånsrätt i företagets
f örlagsegendom.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Maj :t den 16 januari 1935 sökanden till utbyggande av rörelsen lån å 8,000
kr. mot säkerhet av förlagsinteckning å 8,000 kr. med bästa förmånsrätt.

2) Aktiebolaget Motorverken, Göteborg.

Bolaget ansökte den 8 november 1934 om lån å 40,000 kr. för möjliggörande
av ett fortsatt bedrivande av bolagets verkstadsrörelse i Göteborg.

I promemoria den 20 nov. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Bolaget startade den 30 maj 1930 med 50,000 kronors kapital. Direktör
F. Aug. Eck äger samtliga aktier utom 4 och är chef sedan 1 maj 1931.

Bolaget reparerar bilar och andra motorfordon och utför samtliga till en
modern automobilservice hörande arbeten samt är auktoriserad av Ford
Motor Company, vars vagnar det säljer. Självt kan bolaget dock ej utföra
smides, snickeri eller sadelmakeri, för vilka arbeten utomstående firmor anhtats.

Anställda uppgavs vara i verkstaden 32 man men vid besöket 1 verkstaden
kunde jag ej räkna mer än 10 man. Men då detta var efter kl. 16 ar
ju möjligt, att en del gått redan för dagen. För sista avlöningsdagen den
9 november 1934 kunde företes avlöningskvitton för 23 man.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 79

Som säkerhet bjuds förlagsinteckningar, men då i dessa ej torde kunna
ingå vare sig begagnade vagnar eller reservdelslager, bensin eller olja, tillsammans
ingående i balansen med kr. 94,571 återstår således kontors- och

verkstadsinventarier till .............................. kr. 17,570: —

och möjligen diverse materialier till .................... » 1,278: 33

kr. 18,848: 33.

Kontorsinventarierna upptagna till kr. 2,620:— kan möjligen försvaras
men verkstadsutrustningen är ej värd över kr. 11,000:—. Det mesta består

i en massa specialverktyg, vilka kunna komma till användning vid reparationen
av Fordbilar. Härtill komma 1 bärgningsbil och en mindre lastbil
värda c:a kr. 3,000:—. Hur, som helst synes mig den erbjudna säkerheten
även med dir. Ecks borgen ej räcka för det ifrågavarande lånet även örn
den stärkes genom Fru Ecks borgen, vilken har lösöreköp på makarnas bo.
Även de utestående fordringarna som underlag för en förlagsinteckning torde
vara tvivelaktiga, såsom till största delen uppkomna genom handel med
varor som ej tillverkats.

Lånet är avsett att användas dels till inbetalning den 31 december i år
av kr. 20,000:-—-, som restera å ett av Dir. Eck för inköp av aktierna i bolaget
på sin tid av Svenska Handelsbanken beviljat lån mot borgen av ett
par personer, dels till rörelsekapital.

Då sökandebolaget emellertid icke har inteckningsbar förlagsegendom i
den utsträckning, som erfordras som säkerhet för det sökta lånet, och företaget
för övrigt synes huvudsakligen av andra orsaker än konjunkturerna
kommit i denna tillfälliga penningförlägenhet, anser jag bolaget icke uppfylla
de för beviljande av lån ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet
gällande förutsättningar och föreslår jag att ansökan avslås.»

I infordrat utlåtande yttrade kommerskollegium:

»Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som å riksstaten
för budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande
av enskild företagsamhet, synas icke i och för sig utgöra hinder för
att bereda sökandebolaget understöd i avsedd ordning.

Särskild utredning torde dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas
för utrönande såväl av den lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp som av
värdet å den säkerhet, bolaget för lånet erbjudit.»

I en inom kommerskollegium upprättad P. M. anfördes följande:

»Tvenne företag i ifrågavarande bransch, A. B. Ernst Nilsson och Åke
Nyhléns Bilaktiebolag, ha tidigare, efter förklaring av kommerskollegium,
att kollegium ansåg gällande bestämmelser ej utgöra hinder för låns beviljande,
erhållit sociallån för sin verksamhet.

Enligt vad sökanden uppgivit, skulle vid förfrågan i justitiedepartementet
angående omfattningen av institutet förlagsinteckning erhållits den upplysningen,
att förlagsinteckning i förevarande fall skulle omfatta reservdelar
och biltillbehör. Vid sådant förhållande torde möjligheter förefinnas för
sökandebolaget att ställa godtagbar säkerhet för eventuellt lån.»

I en härefter inom socialdepartementet upprättad ny P. M., betecknad
P. M. nr 2, anförde den förutnämnde utredningsmannen följande:

»Vid förnyad undersökning av företaget har jag konstaterat:

att direktören Eck vid affärens övertagande inköpt aktierna i företaget för
kronor 43,560: —, vartill använts direktör Ecks egna medel,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

att direktör Eck dessutom till rörelsekapital försträckt bolaget kronor
60,000: —, vilket framgår av balansräkningen den 31 december 1931,

att av detta lån år 1932 återbetalats kronor 10,000: —, varigenom lånebeloppet
nedbragts till kronor 50,000: — i bokslutet per 31 december 1932,
att enligt direktör Ecks skrivelse av den 15 januari 1935 denna skuld av
kronor 50,000: — vid avslutandet av bolagets böcker den 31 december 1933
fortfarande förelåg,

att bolaget senare linder 1934 fullgjort avtalad avbetalning å lånet med
kronor 20,000: —,

att bolaget därutöver under 1934 ej förmått fullgöra den å detta år fallande
avbetalningen med kronor 20,000: —, varför bolaget vid årsskiftet 1934 fortfarande
har en skuld till direktör Eck å kronor 30,000: —.

Tyvärr har direktör Eck genom den uteblivna avbetalningen själv blivit
urståndsatt göra motsvarande avbetalning å det lån han personligen tagit för
att kunna lämna lånet till bolaget. Å detta hans personliga lån återstår just
kronor 20,000: —, vilka han ej lyckats på annat håll anskaffa.

Då längre uppskov än till första dagarna i februari ej kunnat erhållas,
måste han gå på bolaget, som därigenom troligen måste likvidera, med åtföljande
arbetslöshet för personalen, om bolaget ej dessförinnan erhåller be -

hövligt stöd.

Då genom yttrande av expeditionschefen i justitiedepartementet, hovrättsrådet
G. Dahlman, såväl till sökanden som till mig personligen mina tidigare
tvivel, att inköpta reservdelar hos en firma som bedriver bilreparationer
skulle kunna bliva föremål för förlagsinteckning, måste vika för den större
lagkunskapen, kan sökandebolagets belåningsbara förlagsegendom beräknas
till:

Reservdelar till Fordbilar...........		23,139	—
» » Fordson ...........		1,882	—
Tillbehör och andra reservd........		9,906	—
Diverse material...................		1,278	— kr. 36,205: —
Kontorsinventarier.................	........... kr.	2,620	—
Verkstad sutrustning ...............		11,000	—
1 bärgningsbil o. 1 lastbil..........		3,000	— » 16,620: —
		Summa kr. 52,825: —
vilket således bör kunna godtagas som säkerhet för ett lån å kronor 30,000:—.

Förslag: Kronor 30,000: — beviljas som lån löpande med 5 °/o ränta och
återbetalning inom 7 år från lyftningsdagen.

Säkerhet av förlagsinteckningar med bästa rätt samt borgen av direktör
Franklin August Eck och fru Catherine Wilhelmine Eck.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Maj:t den 25 januari 1935 bolaget lån å 30,000 kr. till förstärkning av bolagets
rörelsekapital mot säkerhet av förlagsinteckning å 30,000 kr. med bästa
förmånsrätt jämte borgen av direktör F. A. Eck och dennes hustru.

3) A.-B. Karlstads Strå- & Filthattfabrik, Karlstad.

Bolaget ansökte den 28 augusti 1934 örn lån å 40,000 kr. för förstärkning
av bolagets rörelsekapital.

I infordrat utlåtande anförde kommerskollegium:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt
gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel som å riksstaten för
budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande av
enskild företagsamhet. Särskilt torde företagets svårigheter i väsentlig mån
bero på andra omständigheter än konjunkturerna.

Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.»

I promemoria den 6 november 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»P. M.

Företaget har nyligen genomgått en rekonstruktion och balansen ser efter
densamma ut så här:

Balans per 1 juni 1934.

Tillgångar

Kassa................. 1,629:12

Div. personer.......... 179,607:68

» » ........... 6,813: 17

Främmande växlar...... 11,696:23

Inventarier............ 8,000: —

Varor................. 80,609: 54

Kronor 288,355:74.

Skulder

Egna accepter..........	68,994	23
Varuskulder............	44,885	—
Tillfälligt lån...........	9,625	—
Lån mot borgen........	10,000	—
Bankskulder...........	144,350	92
Deposition.............	500	—
Överskott..............	10,000	—
Kronor	288,355	74

Samtliga dessa tillgångar och skulder äro av ägaren, fr. Adler, överlåtna
på ett nybildat aktiebolag med 60,000 kronor aktiekapital, varvid fr. A. erhållit
i likvid 100 stamaktier å kronor 100:—. Tvenne fordringsägare,
herrar Ölander och Linderholm, ha likaledes tecknat 100 aktier mot kvittning
av fordringar. Det belopp, som kontant tillförts bolaget, skulle alltså
utgöra kronor 40,000.

Beträffande tillgångarna ansågos

Div. personer kronor 179,607: — vara säkra till hela beloppet, men kronor
6,813: — värdelösa.

Främmande växlar: kronor 11,696: —, osäkra kundväxlar, som Wermlandsbanken
vägrat att diskontera och torde därför vara klokt att räkna med
högst halva beloppet.

Inventarier: kronor 8,000: — utgör säkerligen realisationsvärdet för dagen.

Varulager: kronor 80,609: — får anses lågt att döma av de många stickprov
jag gjorde. För genomförandet av ett ackord hade trenne experter tillkallats
i och för värdering och då enats om ovanstående summa, som i likhet
med inventarierna torde vara rena realisationsvärdet. Samma lager hade
tidigare bokats till 180,000 kronor.

Beträffande skulderna.

Egna accepter ...................... kr. 68,994 och

Varuskulder ........................ » 44,885 jämte

tillfälligt lån....................... » 9,625 av byggmästare Wästlund.

kr. 123,504

utgöra de kortfristiga skulderna.

Bankskulder kronor 144,350 vid besöket kronor 120,000 som enligt bankBihang
till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

82 Konstitutionsutskottets memorial Nr 3 A. (Bilaga.)

direktör Dahlin i Värmlands Enskilda Bank utgör ett stående lån och som
säkerhet för detta har lämnats förlagsinteckningar kronor 200,000.

Låneaccepter uppgingo vid besöket till kronor 30,000. Säkerhet personborgen
Wästlund och Bergman.

Lån mot borgen kronor 10,000, stående lån med borgen av byggmästare
Wästlund.

Ansvarsförbindelserna diskonterade kundväxlar uppgingo vid besöket till
kronor 88,475 mot kronor 125,000 vid bolagsbildandet.

För diskonteringsrätten har V. E. B. ingen säkerhet, utan prövar banken
mycket noga varje särskilt papper. Ansvarsförbindelserna torde därför
knappast innebära något nämnvärt riskmoment.

Det genom aktiebolagsbildningen kontant tillförda kapitalet torde nu vara
använt till löner, råvaruinköp m. m. och är för övrigt alldeles otillräckligt för
att driva rörelsen i hittillsvarande omfattning. Detta möjliggöres endast därigenom
att bolagets ekonomiska stöttepelare, byggmästare Wästlund, som
genom sin aktieteckning, 150 aktier samt stående lån 10,000 kronor redan
starkt engagerat sig i företaget, bisträcker detsamma med tillfälliga lån till
ganska stora belopp vid förefallande behov. Sålunda finnes för närvarande
låneväxlar för 30,000 kronor och tillfälligt lån 9,675 kronor med borgen
av W.

Emellertid har byggmästaren W. egna vittomfattande affärer genom sin
sågverksrörelse och byggnadsverksamhet med en, enligt uppgift av W. sammanlagd
årsomsättning på 1,000,000 kronor och det är ju klart att dessa affärer
i första rummet ta hans intresse, tid och kapital i anspråk. För W. måste
stråhattfabriken komma i andra rummet och den dag han ej längre kan
eller har lust att stödja densamma, kommer den att ramla i brist på kapital.
För att säkerställa bolagets existens måste alltså friskt kapital tillföras
och med ledning av de vid min senaste undersökning inhämtade uppgifterna
skall jag försöka beräkna storleken av detta.

För fabrikationen måste alltid hållas

ett konstant varulager av.............................. kronor 100,000

säsonginköpen per år uppgå till........................ » 140,000

Arbetslöner, tim- och ackord .......................... » 160,000

Kronor 400,000.

Årsomsättningen beräknas då till kronor 600,000.

Tidigare Ilar den varit uppe i 800,000 kronor, men en stark utgallring av
den svagare kundkretsen är nödvändig, ty förr sålde man utan att pröva
kundernas betalningsförmåga och följden blev att förlusterna på kunderna
varje år uppgingo till i genomsnitt 50,000 kronor och detta pumpade så småningom
ut den förr så stabila firman. Nu ämnar man gå fram med största försiktighet
vid försäljningen och beräknar en årsomsättning på 600,000 kronor.
Det uppgavs för mig att flertalet kunder betalar på 6 mån. liksom man också
räknar med två »säsonger» och med ledning av de givna fasta kostnaderna
bör man då räkna med ett eget kapital av minst 125,000 kronor som
erforderligt kapital. Som ovan nämnts är alltså det egna kapitalet otillräckligt
för att driva rörelsen och även tillskottet av det begärda statslånet, kronor
40,000 skulle ej räcka till att trygga bolagets framtida existens. Byggmästare
W. medgav också detta, men är alltjämt villig att på allt sätt stödja
bolaget. Genom det långfristiga statslånet skulle W. få en lättnad i finansieringen
av bolagets affärer, så att han ej behövde begagna sig av kortfristiga
banklån i så stor utsträckning, och enligt mitt förmenande är han
också värd denna lättnad, ty W. har knappast gjort dessa ekonomiska upp -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

offringar för egen vinnings skull. W. är först och främst en intresserad och
med flera uppdrag betrodd kommunalman, som anser fortsättande av denna
fabrik med sina omkring 90 anställda som en samhällsfråga av stor betydelse.
W. har också förklarat sig villig att ikläda sig personlig borgen för
det sökta statslånet, men någon annan lika vederhäftig borgesman finnes ej
i bolaget.

Då alltså det sökta statslånet ej räcker till att trygga företagets framtida
existens, och tillfredsställande säkerhet ej kan erbjudas för det sökta statslånet
torde erforderliga förutsättningar för ett statslåns beviljande ej förefinnas.
»

Å promemorian finnes följande blyertsanteckning:

»Senare uppgifter göra sannolikt, att en mycket avsevärd dold reserv ligger
i varulagret. Dessutom uppges att företaget t. v. och med en lämpligt
reducerad omsättning bör och kan reda sig med avsevärt lägre kapital än
här beräknats. För kontroll härav bör bokslutet “V1» 1934 avvaktas. — Yt -

terligare en vederhäftig	borgensman,	byggmästare Johan Västlund, seder-
mera anmäld. B-s.»
Sedermera inkom från	sökanden balansräkning per 31 dec.	1934:
Tillgångar.		Skulder.
Varubehållning.........	164,965: 22	Varuskuld.............	53,779	03
Utestående fordringar...	92,727: 23	Lån, tillfälligt..........	10,360	—
Främmande accepter. . . .	470: —	Banklån...............	120,000	—
Inventarie Konto.......	13,000: —	Egna accepter..........	29,000	—
Kassabehållning........	5,307: 79	Deposition.............	500	—
		Aktiekapitalet..........	60,000	•-
		Behållning.............	2,831	21
Summa Kronor	276,470: 24.	Summa kronor	276,470	24.

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Majit bolaget den 8 februari 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital ett
lån å 40,000 kronor mot borgen av byggmästarna Olof Wästlund och Johan
Wästlund. 4

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle.

Bolaget, som tillverkar garner, ansökte den 9 november 1934 om ett lån
å 100,000 kronor. I ansökningen anfördes bland annat:

»Företagets rörelsemedel stå icke i proportion till rörelsens nuvarande omfattning,
varför ett avslag på ansökan helt säkert skulle medföra en avsevärd
personalminskning. Bolagets ledning står nämligen i så fall inför den eventualiteten,
att trots ökad efterfrågan å bolagets produkter vara tvungen att
på grund av bristande disponibelt kapital inskränka rörelsen från dess nuvarande
omfattning till 1932 års produktion, varigenom c:a 100 personer
skulle komma att förlora sin anställning. Fara föreligger även att i sådant
fall rörelsen helt måste nedläggas, då av föregående erfarenhet att döma
driften i den så minskade omfattningen svårligen kan bliva lönande, emedan
de fasta omkostnaderna bliva för höga.

För att förbättra bolagets likviditet framlade styrelsen å innevarande års
bolagsstämma förslag om omläggning av bolagets verksamhet, innebärande
övergång till enbart fabriksdrift och försäljning av egna fabrikat samt sytråd.
Genom denna åtgärd, som av bolagsstämman godkändes, kommer

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

avsevärt kapital, nu bundet i manufakturlager och fordringar för sådana varor,
att frigöras. Detta sker dock endast successivt och före mitten av
nästa år torde bolaget ej kunna börja tillgodogöra sig de fördelar, som följa
av den beslutade förändringen. Genom att tillverkningen tillföljd av ökade
försäljningar ytterligare stegrats, sedan omläggning av verksamheten påbörjades,
har det visat sig oundgängligen nödvändigt att tillföra bolaget nytt
kapital, för att driften skall kunna upprätthållas i nuvarande omfattning.

Då aktieägarna ej disponera mera medel att insätta i företaget och bankernas
skärpta fordringar för lån eller krediter icke lämna bolaget någon
möjlighet, har bolaget sett sig nödsakat att vädja till statsmakterna om hjälp
för att kunna bli i stånd att tillvarataga de arbetsmöjligheter som den så
starkt ökade efterfrågan på bolagets produkter skänker.»

I ärendet inkom en skrift från Göteborgs kamgarnsspinneri A.-B., A.-B.
Jakobsdals kamgarnsspinneri, A.-B. Lana, A.-B. Kamgarn och Flugeby ullspinneri
A.-B., vari anfördes:

»Undertecknade företag, som bedriva tillverkning av samma eller likartade
produkter som det lånesökande bolaget, tillåta sig vördsamt hemställa
om avslag på ifrågavarande ansökan liksom på varje annan ansökan om liknande
hjälp, som eventuellt kan inkomma från företagare inom kamgarnsoch
kardullgarnsindustrierna.

Denna vår hemställan grundar sig på det förhållandet, att marknaden för
närvarande icke kan absorbera en ökad produktion i de garnsorter, det härvidlag
rör sig om, utan redan nu är det tvärtom omöjligt att utnyttja fabrikernas
fulla kapacitet, varom de omfattande driftsinskränkningarna med åtföljande
arbetarepermitteringar och avkortningar i arbetstiden bära vittnesbörd.
Sysselsättningen i branschen torde i själva verket icke vara mer än
cirka 75 % av vad som får betecknas såsom normalt.

Dessutom bör beträffande den nu föreliggande låneansökningen beaktas,
att den stegrade efterfrågan på bolagets produkter, som däri åberopas, icke
är följden av en sund utveckling utan endast en tillfällig företeelse, åstadkommen
genom försäljningar till förlustbringande priser.

Det lånesökande bolaget har länge vållat betydande skada med sina låga
noteringar, vilka i många fall måste hava legat långt under självkostnadspriset.
Desamma hava oroat marknaden och gjort avnämarna obenägna
till affärer på basis av sunda kalkyler till och med i sådana kvaliteter, som
icke direkt varit berörda av konkurrensen. Bolaget har därför varit skulden
till en stor del av de avsättningssvårigheter, andra svenska företag inom
samma bransch hava att dragas med just nu.»

Till bemötande härå anförde sökandebolaget:

»I de omnämnda företagens skrivelse göres gällande, att den svenska marknaden
icke kan absorbera en ökad produktion av kamgarn. Detta påstående
är emellertid felaktigt. Enligt kommerskollegiums officiella statistik
importerades under år 1933

2,495,526 kg kamgarn och

2,878,444 kg kammad ull för kamgarnstillverkning i Sverige. Härav framgår,
att endast ungefär hälften av det i svenska marknaden förekommande
kamgarnet tillverkas inom landet, varför företagens uttalande, att marknaden
icke kan absorbera en ökad svensk produktion, icke är med verkliga förhållandena
överensstämmande.

I detta sammanhang vilja vi nämna att vårt företags produktionsförmåga,
c:a 200,000 kg per år, icke motsvarar mer än 4 procent av landets behov.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Av den officiella statistiken framgår även, att importen av ullgarn (huvudsakligen
kamgarn) under tiden januari—oktober innevarande år uppgick
till 2,480,644 kg. Då de avslagsyrkande företagen uppgiva, att de under samma
tid endast haft sysselsättning till 75 % av normal produktion och vidtagit
''driftsinskränkningar med åtföljande arbetarpermitteringar och avkortningar
i arbetstiden’, måste orsaken därtill vara beroende på andra omständigheter
än inhemsk överproduktion, som de anföra som skäl.

Genom användande av de bästa råvaror och tillämpande av ständigt förbättrade
arbetsmetoder ha vi sökt att åstadkomma förstklassiga kvaliteter. Då
vi därjämte i våra kalkyler endast räkna med minimum av affärsvinst, är
det förklarligt, att våra produkter rönt en livlig efterfrågan, då vi utvidgat
vårt försäljningsområde till södra och västra Sverige. Att detta varit till olägenhet
för våra konkurrenter, vilja vi emellertid ej förneka, men bestrida på
det bestämdaste, att vi därvid använt oss av illojala affärsmetoder.

Då de åberopade företagen i sin hemställan icke anfört några hållbara objektiva
skäl och då allt tyder på, att avslagsyrkandet dikterats uteslutande
av strävan att bliva allenarådande inom den inhemska kamgarnsfabrikationen
— tre av företagen stå redan under samma intressegemenskap — få vi vördsamt
anhålla att, utan avseende å vad företagen anfört, vår ansökan måtte
bifallas.»

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som å riksstaten
för budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande
av enskild företagsamhet, synas i och för sig icke utgöra hinder för att
bereda sökandebolaget understöd i avsedd ordning.

Särskild utredning torde dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas
för utrönande såväl av den lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp som
av värdet å den säkerhet, bolaget för lånet erbjudit.»

I en inom kollegiet upprättad P. M. anfördes följande:

»Företaget bedriver tillverkning och försäljning av kamgarn och svenskullsgarn.

Från grossisthåll inom garnbranschen har följande inhämtats angående
sagda bransch. Garnbranschen hade det senaste årtiondet undergått betydande
förändringar. I första hand kunde konstateras hurusom konsumtionen
av enklare liandelsgarner, vanligt strump- och stickgarn för hemarbete, högst
avsevärt nedgått, sammanhängande huvudsakligen med den numera allmänna
användningen av fabriksgjorda strumpor. Att uppmärksamma vore i
detta sammanhang jämväl den ökade användningen av silke och konstsilke
vid strumptillverkning. En väsentligt stegrad efterfrågan hade emellertid
uppstått å s. k. modegarner för virkning av jumpers o. dyl. Behovet av
strump- och stickgarnerna hade sedan gammalt tillgodosetts av den inhemska
industrien inom branschen. Genom konsumtionens minskning hade konkurrensen
mellan företagen å detta område avsevärt skärpts. Beträffande modegarnerna,
som tidigare till stor del importerats, hade den utländska konkurrensen
de senaste åren minskats i samma mån som de svenska fabrikanterna
blivit bättre skickade att tillgodose kundkretsens önskemål. Behovet av
garner för kostymtyger täcktes alltjämt till stor del av import. Den svenska
anparten av marknaden hade de senaste åren stigit. Ökat utrymme finnes
å detta område alltjämt för svensk fabrikation. Sökandeföretagets tillverkningar,
vilka till stor del utgjorts av enklare liandelsgarner, strump- och stickgarner,
torde tidigare lia haft sin huvudsakliga avsättning till detaljhandel.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Garnhandlaren Otto Elmgren, Stockholm, meddelade, att marknad för
strump- och stickgarner ännu funnes å landsbygden, där sökandebolaget avålder
torde lia haft sin egentliga kundkrets. Ehngren ansåge att sökandeföretaget
borde stödjas, icke minst ur synpunkten av behovet av en motvikt mot
de större, dominerande företagen inom branschen. Någon dumpingpolitik
från bolagets sida hade han för sin del icke kunnat konstatera, men holle
han icke för osannolikt att sådan förekommit. Bolaget hade nämligen varit
nödsakat att skaffa ny marknad för ersättande av de områden, som försvunnit
genom minskning av den äldre kundkretsen, varför detsamma nog vid
utbud till fabriker offerera! låga priser.

Direktören Josef Wetterlind förklarade, under hänvisning till den alltjämt
betydande importen av garner, att utrymme funnes för samtliga fabriker i
branschen. Konkurrensen vore visserligen stark. Marknaden vore emellertid
trots detta stor. Sökandebolaget fyllde ett visst behov. Företaget vore
välkänt.

Enahanda synpunkter framfördes av grosshandlare David Holmblad.

Sekreteraren vid handelskammaren i Gävle upplyste följande. Bolaget vore
ett av de äldsta större företagen i Gävle, startat år 1872. Bolaget åtnjöte sedan
gammalt mycket gott anseende. Känt vore att bolagets ekonomiska ställning
de senaste åren varit mindre god, kanske i viss mån beroende på att
företaget, som blivit väl utpräglat släktbolag, icke haft tillräckligt kvalificerad
ledning. Under år 1933 hade chefsombyte skett. Bolaget hade därigenom
fått en duglig, energisk ledning, genom vilken verksamheten numera
kommit på bättre linjer.»

I promemoria den 30 dec. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»År 1872 började numera avlidne A. F. Sjöberg en liten garnhandel i Gävle
och efter hand upptogs även tillverkning av garn samt stickning av trikåvaror.
Rörelsen bär utvecklat sig så, att f. n. c:a 4,500 spindlar äro i arbete för tillverkning
av kamgarner och svenskullgarner.

Normal årsproduktion. I medeltal tillverkades under åren 1930—1933
cirka 73,000 kg garner. På grund av stegrad efterfrågan har tillverkningen
under året ökat och uppgår till cirka 223,000 kg.

Anställd personal:

38 män, 67 kvinnor, 62 minderåriga = 167.

Nyanställning av 25 kvinnor och minderåriga beräknas, om rörelsekapital
kan erhållas.

Arbetslösheten i Gävle den 30/u utgjorde 461.

Kapitalbristen är delvis beroende av de gångna årens driftsförluster och
dels den utvidgning av tillverkningen, som under året ägt rum och som binder
större kapital.

Orderstocken uppgår för dagen till cirka 500,000 kr. motsvarande c:a 20
veckors tillverkning.

Avsättningsmöjligheterna betecknas såsom ’mycket goda’. Genom tillverkningens
utökning lia de fasta kostnaderna nedbringats från cirka 80 öre till
30 öre per kg färdigt garn, varigenom uppnåtts större konkurrenskraft och
möjligheter till bättre driftsresultat. Beträffande beskyllningen för osund konkurrens
hänvisas till sökandens skriftliga bemötande av de invändningar mot
lån, som avgivits av några företag inom branschen, ävensom till muntliga
förklaringar av bolagsledningen. Av de protesterande företagen tillhöra tre
den Wernerska gruppen (Göteborg). Flugeby Ullspinneri Ab. i Nässjö tillverkar
icke garn av samma sorter som sökandebolaget.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Balansräkning per /12 1933.

efter genomförande av beslut å ordinarie bolagsstämma 1934.
Debet. Kredit.

Kassa................. 9,211:54

1) Fabriksfastigheter.... 100,000: —

2) Maskiner & driftsinv. 100,000: —

Transportmedel......... 1: —

Kontors- och magas.-inv. 1: —

icr................. 1* —

Varulager.............. 392,134: 66

Halvfabrikat) ........ 193,030:46

Råvaror....)

Debitorer.............. 479,993:99

Kronor 1,274,373

Varuaccepter........... 131,824: 13

Varuskulder............ 354,082: 88

Diverse kreditorer...... —

Personalens insättn...... 20,628: 85

Bankskulder........... 199,417:38

Reverslån (till aktieägarna).
............. 128,300:32

Aktiekapital........... 360,000: —

Reservfond............ 80,120: 09

Kronor 1,274,373: 65.

Genom aktiekapitalets nedsättning från 900,000 till 360,000 = 540,000: —

•/. Reservfond 27,335: 09

Summa kronor 512,664: 91

har möjliggjorts följande

Fastigheter............

Maskiner 0. driftsinv. ..

Transportmedel........

Kontors- 0. mag.-inv. ..

Aktier................

Varulager.............

Råvaror o. halvfabr.. . .
Fordringar.............

Balans, förlust.........

avskrivningar i balansen pr 1 januari 1934.

kronor	20,000: —
»	107,058: 77
»	14,499: —
»	2,975: 87
»	6,999: —
»	78,600: —
»	21,600: —
»	40,200: —

291,332: 62
221,332: 29

S:a kr. 512,664:91.

Balansen har genom dessa dispositioner fått en behövlig uppsnyggning’. En
tillförsel av nytt aktiekapital hade varit önskvärd, men aktieägarna äro icke i den
ställningen att en nyteckning kan göras, och försök att på annat håll anskaffa kapital
har icke lett till framgång.

		Balansräkning 1928	—1933.
Debet	1928	1929	1930	1931	1932	1933
Kassa........	5,884: 32	6,321: 55	10,914: 92	2,185: 61	2,208: 74	9,211: 54
Fabriksfastig-heter.......	120,000: —	120,000: —	120,000: —	120,000: —	120,000: —	120,000: —
Maskiner 0.						207,058: 77
driftsinv.....	200,000: —	200,000: —	200,000: —	200,000: —	200,000: —
Transport-medel.......	1,800: —	1,800: —	1,800: —	7,500: —	14,500: —	14,500: —
Kontors- o.						2,976: 87
magas.inv____ Aktier.......	1: —	1: —	1: —	256: —	2,500: —
11,500: —	11,500: —	12,000: —	12,000: —	7,000: —	7,000: —
Varulager.... Råvaror o.	490,229: 41	463,747: 47	360,231: 97	431,328: 61	545,781: 14	470,734: 66
halvfabr. i spinneriet.. . .	92,367: 69	47,940: 56	40,972: 69	52,390: 47	36,981: 47	214,030: 46
Råvaror o.
halvfabr. i trikåfabr.....	20,317: 04	16,674: 23	10,388: 07			520,193: 99
Debitorer.....	426,475: 57	336,780: 07	328,118: 35	370,260: 24	358,458: 03

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

	Balansräkning 1928	-1933.
Debet 1928	1929	1930	1931	1932	1933
Förlust, året..	84,315: —	99,801: 40	55,426: 32	41,388: 17	24,716: 38
» bal. fr. föreg, år		99,801: 40	155,227: 72	196,615: 89
Kronor 1,368,575: 03 1,289,579: 88 1,184,228: 40 1,351,148: 65 1,484,045: 27 1,787,038: 56
Kredit
Aktiekapital.. 900,000	— 900,000: —	900,000: —	900,000: —	900,000: —	900,000: —
Reservfond .. . 100,000	— 100,000: —	52,785: —	52,785: —	52,785: —	52,785: —
Pensionsfond.. 37,100	— 37,100: —
Sjukhjälpsfond 5,300	— 3,800: —	2,300: —
Kreditorer____ 324,710	30 248,679: 88	229,143: 40	398,363: 65	531,260: 27	834,253: 56
Vinst fr. 1927 1,464	73
Kronor 1,368,575	03 1,289,579:88 1,184,228:40 1,351,148: 65 1,484,045: 27	1,787,038: 56
	Vinst-	& Förlust Konto.
Debet 1928	1929	1930	1931	1932	1933
Saldo av räntor Administra-	16,748: 22	11,525: 70	11,809: 07	21,671: 33	29,811: 32
tions o. kon-torskostn.. . .	55,205: 22	52,509: 45	59,563: 99	54,355: 14	54,987: —
Avskrivningar. Varukonto....	■20,194: 33	■21,199: 32 14,556: 93	■23,558: 01	“32,642: 21	■14,051: 25
1 Förlust å kunder.
2 * » » kronor 22,596: 01
3 » » »	» 25,113: 86
Avskr. å bilar o.
aktier........ kronor 7,528: 35
Bal. förlust.......			99,801: 40	155,227: 72	196,615: 89
Kronor 92,148: 37	99,801: 40	194,732: 47	263,896: 40	295,465: 46
Kredit
Vinst från 1928	1,464: 73
Varukonto....	6,368: 64		39,504: 75	67,280: 51	74,133: 19
Förlust årets.. d:o fr. före-	84,315: —	99,801: 40	55,426: 32	41,388: 17	24,716: 38
gående år...			99,801: 40	155,227: 72	196,615: 89
Kronor	92,148: 37	99,801: 40	194,732: 47	263,896: 40	295,465: 46

Kommentarer

1) Fabriksfastigheten...

2) Maskiner o. driftsinv.

3) Varulager..........

4) Halvfabrikat........

Råvaror............

Debitorer...........

kr. 100,000: —

» 100,000: —
» 392,134:66

» 193,030: 46
»> 479,993:99

Taxeringsvärde: Byggnader 200,000,
Tomt 63,000 = 263,000 kr.

Se nedan betr. maskiner.

Värdet = råvaror -f- arbetslöner.
Halvfabr. = råvaror + arbetslöner.
Råvaror = gällande inköpspris.

Anses ss. säkra.

Utbetalda löner år 1933

Till revisorer.............................. kr. 300: —

» ledande tjänstemän..................... » 21,000: —

» Övriga tjänstemän, förmän och lagerpersonal.
............................... » * 1 * *95,675: —

» arbetare............................... » 61,150:— kr. 178,125:_

1 Härav c:a 46,000 kr. löner till handelsresande och tjänstemän i den av bolaget drivna en grosrörelsen

i manufakturbranschen. Återstoden kr. 49,675: — är abnormt i förhållande till ar betslönerna

kr. 61,150: — och frågas örn icke reduktion är möjlig.

Förklaring avlämnad 4/i 35. Tillfredsställande. E.Jn.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Avskrivningar:

Någon avskrivning å byggnader, maskiner och inventarier har icke ägt
runi under åren 1929—1933.

Maskinparken:

Enligt för brandförsäkring gjord värdering av fackman är det bokförda
värdet c:a 25 %> härav.

Erbjuden säkerhet:

Förlagsinteckning å kronor 100,000 näst efter kronor 300,000, som efter
nedskrivningen (pr Vi 1934) skulle ligga inom 58 %.

Enligt den inlaga, som avgivits av fyra företag i branschen, »kan marknaden
icke absorbera en ökad produktion i omfrågade garnsorter». Som bevis
för detta anföres, att dessa företag icke kunnat utnyttja sin produktionskapacitet
till mera än 75 %. Vidare framhålles, att det är tack vare tillämpade
dumpingpriser, som den ökade omsättningen kunnat uppnås samt att betydande
skada vållats av sökandebolaget genom dess prispolitik.

I sin försvarsskrift anför sökandebolaget att enligt Kungl. Kommerskollegii
officiella statistik år 1933 importerades 2,495,526 kg kamgarn och
2,878,444 kg kammad ull för kamgarnstillverkning, motsvarande cirka hälften
av väveriernas garnbehov, varför orsaken till spinneriernas låga verksamhetsgrad
skulle vara beroende på andra orsaker än inhemsk överproduktion.
Beträffande punkten om osund prispolitik halkar sökanden helt hastigt
över densamma och anför, att det endast räknas med ett minimum av
affärsvinst, varigenom och i samband med hög kvalitet företagets produkter
vunnit en livlig efterfrågan. Man torde av detta yttrande kunna utläsa ett
medgivande, att garnerna sålts under andra fabrikers noteringar, vilket också
framgår av Kungl. Kommerskollegii undersökning. Även framgår härav,
att tre branschmän uttalade sig berömmande om sökandebolaget, som är välkänt.
Handelskammarens i Gävle sekreterare vitsordar, att företaget är gammalt
och välkänt, men att dess ekonomiska ställning de senaste åren varit
mindre god.

Enligt ledningens uppgifter äro bolagets förluster att söka dels i förluster
på inneliggande lager under nedgångsåren samt kundförluster och dels på
driftsförluster, till följe stark nedgång i produktionen. Den nya ledningen
förefaller att handhavas av duktigt och energiskt folk och anledning finnes
antaga, att företaget, om konjunkturerna icke gå emot, har möjligheter att
förbättra sin ställning, såvida icke vinstmarginalen hålles allt för knapp.

Den erbjudna säkerheten synes vara mindre tillfredsställande, örn man
granskar lämnade uppgifter beträffande lager pr den 20 november:

Färdigt garn.......................... kr. 295,000: —

Halvfabrikat och råvaror .............. » 155,000: —

Maskiner o. driftsinvent............... » 100,000: —

Summa kr. 550,000: — å 60 % = 330,000 kr.

Avgår: Belånade inteckningar .........................300,000 »

Återstår 30,000 kr.

Den kreditgivande banken innehar överhypotek på 60,000 kronor för
checkräkning, men torde göra anspråk på samma för förstärkande av säkerheten
för diskonteringsrätten.

Även örn säkerhetsfrågan kan ordnas, ställer jag mig mycket tveksam,
huruvida ett lån kan tillstyrkas i förevarande fall, då konkurrens i möjligen
illojal anda bedrivits.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Maj:t bolaget den 8 februari 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital ett
lån å 100,000 kronor mot säkerhet av dels fastighetsinteckning å 16,500 kronor
med förmånsrätt efter 150,000 kronor, dels förlagsinteckning å 90,000
kronor med förmånsrätt efter 240,000 kronor, dels ock borgen av civilingenjören
M. R. Sjöberg, direktören K. A. Sjöberg och disponenten N. E. G.
Ericsson.

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a. Alnö.

Föreningen hade av Kungl. Maj :t den 5 okt. 1934 beviljats subvention med
högst 2,000 kronor. (Ärendet återfinnes refererat i den av herr Stendahl avgivna
reservationen till 1935 års dechargememorial, sid. 3 o. ff. i bilagan till
memorialet).

Föreningen hade bildats för att inköpa hönsgården av dess förutvarande, i
konkurs försatta ägare. Ett av föreningen avlämnat anbud å 4,000 kronor
hade antagits av konkursförvaltningarna. Köpeskillingen kunde dock ej erläggas
på förelagd dag.

Under åberopande härav anhöll föreningen den 16 nov. 1934 örn lån å

5,000 kronor. Ansökningen var bilagd värderingsinstrument, utvisande att
hönsgården, som bestod av två lägenheter, värderades till sammanlagt 8,000
kronor.

Konkursförvaltaren, som inkom med en skrift i ärendet, anförde, att det
vöre synnerligen önskvärt, att beslut meddelades fortast möjligt, enär nödläge
nära nog förelåge.

I yttrande den 24 nov. 1934 anförde lantbruksstyrelsen:

»Förenämnda förening har tidigare hos lantbruksstyrelsen sökt lån ur statens
fjäderfälånefond för upprättande av en göd- och slaktanstalt för fjäderfä.
Efter att i ärendet hava hört Sveriges fjäderfäavelsförening — —■ —
fann styrelsen emellertid genom beslut den 4 oktober 1934 med hänsyn till
de för lån från nämnda fond gällande bestämmelser icke skäl bifalla ansökningen.

Nu föreliggande framställning avser fjäderfäproduktion i allmänhet. De
synpunkter, varur lantbruksstyrelsen hade att skärskåda frågan, när det
gällde lån från fjäderfälånefonden, äga här icke tillämpning. Av fjäderfäavelsföreningens
yttrande framgår, att föreningen för sin del funne det motiverat,
att sökandeföreningen på något sätt stödjes i sina strävanden från
statsmakternas sida. Jämväl lantbruksstyrelsen finner skäl föreligga härför.
Det synes styrelsen, som om fjäderfäavel, särskilt med de kombinerade verksamhetsgrenar
föreningen avser, bör kunna visa sig lönande och bereda föreningens
medlemmar möjlighet att vinna en nödtorftig utkomst.

Därest medel för ändamålet finnas tillgängliga, anser lantbruksstyrelsen
sig under sådana förhållanden böra tillstyrka bifall till den gjorda framställningen,
under förutsättning likväl att den ekonomiska grundvalen för sökande
föreningens ekonomi och fortsatta tillvaro kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt.»

Sedan berörda yttrande inkommit, uppstod emellertid dröjsmål med ärendets
avgörande på grund av svårigheter att få fastighetsförhållandena ordnade,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

så att inteckning kunde erhållas. Påstötningar inkommo under tiden från
föreningen. I en av dessa anhölls, att beslut måtte meddelas, emedan den
mördande ovissheten fullständigt nedbröte föreningsmedlemmarna.

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Majit den 30 mars 1935 föreningen ett lån å 3,000 kronor på 12 år, varav
de två första ränte- och amorteringsfria. Säkerhet: Inteckning i den ena av
föreningens fastigheter å 3,000 kronor med bästa förmånsrätt samt borgen
av föreningsmedlemmarna Nordens trandh samt Sulamith Höglund och hennes
man Albert Höglund.

Då lånet sedermera skulle utlämnas av statskontoret, anmärktes av ämbetsverket,
att Nordenstrand!! och Albert Höglund ej kunde godtagas som
borgensmän, enär de vore i konkurstillstånd.

I anledning härav ingick föreningen med framställning till Kungl. Majit,
att Sulamith Höglund ensam måtte godtagas som borgensman. Till stöd härför
anfördes, att det vore otänkbart, att andra borgensmän skulle kunna anskaffas,
samt att Sulamith Höglund, som vore boskild, själv rådde över sina
tillgångar och för övrigt vore i besittning av utmätningsbara tillgångar.

Kungl. Majit biföll framställningen den 28 juni 1935.

6) Tryggve Ekström, Simeå.

Forstmästaren Tryggve Ekström ansökte den 20 november 1934 om lån å
minst 20,000 kronor för drivande av hyvleri vid Simeå i Undersviks socken
av Gävleborgs län.

1933 års skogsindustrisakkunniga anförde i infordrat utlåtande den 24 januari
1935:

»Ifrågavarande hyvlerianläggning har av sökanden inköpts efter att hava
legat nere i fyra år. För köpet häftar sökanden i en skuld på 20,000 kronor,
för vilken inteckning lämnats i fastigheten. Taxeringsvärdet för själva anläggningen
med tillhörande bostäder uppgår till 47,000 kronor, vartill komma
värden för samtaxering, så att taxeringsvärdet sammanlagt beräknas uppgå
till 50,000 kronor. Brandförsäkringsvärdet å till anläggningen hörande
byggnader uppgår till 66,000 kronor.

Den tidigare produktionen vid ifrågavarande verk uppgives till i runt tal
årligen 1,500 standards. Behov av hyvlat virke uppgives förefinnas dels i
orten, dels ock i angränsande större samhällen. Försäljningen av de färdiga
trävarorna har vidale förutsatts komma att äga rum på södra Sverige och
Danmark, för vilka marknader förutsättningar uppgivas vara för handen
med hänsyn till den höga kvaliteten på virket från ifrågavarande trakter.

Sökanden har vidare för avsikt att under förutsättning att det ansökta
lånet komme att beviljas uppföra en mindre torkugn för trävaror, varigenom
driften, utan att större kapital behövde investeras i företaget, ytterligare kunde
ökas och bättre och mera jämnt fördelas under hela året.

1933 års skogsindustrisakkunniga, som från sökanden infordrat ytterligare
upplysningar rörande driftens planerade omfattning och därmed sammanhängande
frågor samt jämväl genom de sakkunnigas sekreterare på ort
och ställe besiktigat anläggningen, få i underdånighet anföra.

Av erhållna uppgifter vid besiktningen av verket framgår följande.

92 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Sökanden ämnar ensam driva den i framställningen omförmälda trävarurörelsen.

Ifrågavarande sågverks- och hyvlerianläggning är beläget mellan Simeå
järnvägsstation och Örsjön —■ en utvidgning av Ljusne älv — och är förmedelst
stickspår direkt förbunden med järnvägsstationen. Verket är således
beläget vid allmänna flottleden — Ljusne älvs 27 :e distrikt — men har sådant
läge invid allmänna landsvägen och vid basvägar, att sågtimmer även
kan tillföras verket genom direkt framkörning med bil eller häst. Verkets
läge måste betecknas såsom gott.

Simeå ångsåg uppfördes ursprungligen på 1880-talet. Fullständig ombyggnad
skedde år 1900, från vilken tid de flesta sågverksmaskinerna härröra.
Ångmaskinhuset med tillhörande pannanläggning nyuppfördes år 1910.

Av de nuvarande fyra sågramarna av gammal typ avses tre till omedelbar
nedskrotning och hava redan försålts. Den fjärde ramen, en bolinderram av
år 1904, kommer att moderniseras och bibehållas, likaså den nuvarande hyvelmaskinen
av Bolinders tillverkning år 1900.

Ur teknisk synpunkt måste anläggningen med undantag för ångcentralen
betecknas såsom för närvarande undermålig och i behov av moderniseringar.

Till anläggningen hör corps de logis i någorlunda gott skick och tre arbetarekaserner.

Vidkommande den blivande tillverkningen få de sakkunniga lämna följande
upplysningar.

Enligt från sökanden erhållna uppgifter avses att under åren 1935 och
1936 omsätta 1,150 standards per år, varav genom direkt försågning av

15,000 st. sågtimmer 274 standards samt genom inköp och vidare förädling
genom hyvling 900 standards cirkelsågade trävaror. Avsättningen av de färdiga
varorna beräknas komma att ske dels i orten, dels ock till södra Sverige
och Danmark.

Sökanden uppgiver vidare, att inom en rayon av tre mil innevarande vinter
icke mindre än femton cirkelsågar äro i gång.

Inköpspriset på sågtimret har av sökanden beräknats till 35 öre per eng.
kubikfot toppmätning, vilket pris för ifrågavarande timmerdimension, 4.5
eng. kubikfot toppmått, torde vara normalt. För de cirkelsågade trävarorna
beräknar sökanden ett anskaffningspris fritt verket av 160 kronor per standard.
Även detta pris torde motsvara det nuvarande marknadsläget. Beträffande
de kalkylerade försäljningspriserna, 182 kronor för de famsågade
trävarorna och 185 kronor för de hyvlade, allt per standard, synas dessa priser
enligt de sakkunnigas mening vara beräknade i överkant och sannolikt
knappast möjliga att uppnå såsom medelpriser för hela tillverkningen.

Ifråga örn skatteförhållandena och arbetslöshetens omfattning få de sakkunniga
anföra. Undersviks kommun är en mindre skogs- och jordbrukssocken
med ett invånareantal den 1 januari 1934 av 1,266 personer. Utom
den industriella anläggningen vid Simeå finnes endast ett mindre sågverk i
denna socken, nämligen Flurns såg, ett enramigt sågverk, beläget i skogsbygden,
och i regel sysselsättande cirka 20 arbetare under halva året.

Den kommunala utdebiteringen och antalet skattekronor har enligt uppgift
uppgått till nedanstående belopp under de senaste åren.

j^r • Utdebi- Skatte tering

kronor

1931 .......................................... — 3,184

1932 .......................................... 11:80 2,920

1933 .......................................... 15:— 2,041

1934 .......................................... 16:— 2,042

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Antalet anmälda arbetslösa samt antalet av dessa ej hjälpta arbetssökande har
under år 1934 utgjort nedanstående

	Jan.	Fehr.	Mars	April	Maj	Juni
Antalet anmälda arbetslösa......	..... 49	24	48	69	24	18
Procent av invånareantal........	..... 3.9	1.9	3.8	5.5	2.0	1.4
Härav ej hjälpta................	..... 44	13	39	59	18	15
	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
Antalet anmälda arbetslösa......	..... 29	27	36	29	27	34
Procent av invånareantal........	..... 2.3	2.1	2.8	2.3	2.1	2.7
Härav ej hjälpta................	..... 8	19	24	25	23	33

Till arbetslöshetens lindrande hava av kommunala medel anslagits nedanstående
belopp under de senaste åren

År Anslag, kr.

1931 .......................................... 2,600

1932 .......................................... 2,300

1933 .......................................... 6,000

1934 .......................................... 5,500

1935 .......................................... 2,500

Enligt de sakkunnigas mening föreligga ej sådana sociala skäl, att dessa i
och för sig skulle motivera ett bifall till den ifrågavarande framställningen.
Vid ett bifall till ansökningen blir det av sökanden för den planerade driften
tillgängliga kapitalet dessutom för litet, och rörelsen alltför mycket beroende
av upplånade medel.

Under åberopande av vad som nu anförts, få de sakkunniga i underdånighet
avstyrka bifall till denna ansökan. Vid detta ärendes behandling hava
samtliga sakkunniga utom ledamöterna Ekman och Strindlund närvarit.»

I anledning av berörda yttrande inkom från Undersviks kommun en skrivelse,
vari bland annat anfördes, att läget för kommunen skulle bli ytterst
bekymmersamt, örn driften vid Simeå såg nedlades, samt att ett återupptagande
av densamma, även om ej i så stor omfattning, skulle ha den största
betydelse ur olika synpunkter.

Vidare ingåvos:

1) följande balansräkning pr *®/s 1935:

»Tillgångar: Fastigheter, tax.-värde kr. 50,000: — brandförsäk

ringsvärde kr. 66,000: —.....................

Inventarier:

Bogserbåt.........''............. kr. 700: —

Div. förbrukningsartiklar......... » 1,200: —

Lager:

Timmer 1,500 st................ kr. 2,100: —

Sågat virke 5,000 kbft.......... » 3,800: —

Inköpt vid klingsågar 12,000 kbft » 10,200: —

Kontanter och banktillgodohavanden kr. 1,200: —

kr. 50,000: —
» 1,900: —

» 16,100: —
kr. 69,200: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3A. (Bilaga.)

Skulder:

Reverslån mot inteckning.......... kr. 20,000: —-

Obet. virkesleveranser och div. för brukningsart.

................... » 7,470: — kr. 27,470: —

Behållning:................................................ » 41,730: —

kr. 69,200: —.»

2) Följande intyg från svenska handelsbanken:

»Forstmästare T. Ekström, som driver sågverksrörelse vid Simeå ångsåg,
har hos oss en kredit i form av reverslån å kronor 20,000: —. Då herr Ekström
hos Kungl. Majit sökt lån och/eller subvention jämlikt 1933 års riksdagsbeslut
angående lån eller subvention till främjande av enskild företagsamhet,
förbinder sig undertecknad bank härmed, under förutsättning att
herr Ekströms nyssnämnda ansökan vinner bifall, att låta hans ovan omförmälda
kredit å kronor 20,000: — kvarstå hos oss under sex månader, för
såvitt kreditvillkoren fullgöras. I enlighet med gällande bolagsordning för
banken kunna vi icke ikläda oss i något avseende bindande förpliktelse att
låta krediten innestå under längre tid än nyss nämnts, men hava vi för avsikt
att taga under välvillig prövning de framställningar örn prolongering av
vederbörandes ovannämnda kredit, som kunna komma att göras under den
tid, för vilken statens lån må komma att beviljas.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Maj:t Ekström den 12 april 1935 till förstärkning av företagets rörelsekapital
ett lån å 20,000 kronor mot säkerhet av vissa inteckningar. Lånetiden bestämdes
till 11 år, varav det första amorteringsfritt. 7

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd.

Bolaget ansökte i februari 1934 om lån å 50,000 kronor, varigenom rörelsen
skulle kunna utökas och lindring vinnas i den arbetslöshet, som rådde
inom Gagnefs socken.

I yttrande den 28 maj 1934 anförde 1933 års skogsindustrisakkunniga:

»Företaget har drivits i aktiebolagsform sedan år 1925, och aktiekapitalet
utgör 100,000 kronor. Bolaget är kommunens största industriföretag, och
detsamma har tillfört Gagnefs och omkringliggande socknars Inbyggare goda
förtjänstmöjligheter, dels för skogsägarna genom försäljning till företaget
av skog, dels genom beredande av arbete åt en avsevärd arbetarestam.

Tillverkningen avser dels sågade och hyvlade trävaror, dels olika slags
staket av trä. Den normala tillverkningen uppgives till 200,000 kubikfot
sågat virke, motsvarande 1,200 standards, men av brist på rörelsekapital
har rörelsen under de senaste åren måst avsevärt inskränkas. Genom ett
bifall till framställningen om statslån beräknas driften kunna avsevärt utökas.
För närvarande äro 30 man anställda vid själva sågverken. Vid full
drift erfordras 40 å 45 arbetare.

Befintliga säkerheter innehavas av företagets förlagsgivare, enligt senare
till de sakkunniga inkommen uppgift, Aktiebolaget Göteborgs Bank.

Av ansökningshandlingarna närslutna styrelseberättelse för verksamhetsåren
1928—1932 inhämtas följande.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

År	Omslutning	Ränteutgifter	Vinst	Förlust
kr.	kr.	kr.	kr.
1928.............	........... 60,310:73	14,478: 87	39: 08	—
1929.............	........... 58,682:49	16,417: 34	753: 29	—
1930.............	........... 47,699:97	14,085: 77	—	12,310: 86
1931.............	........... 44,556:69	13,577: 57	623: 33	—
1932.............	............ 33,640:45	13,001: 14	—	291: 94

För år 1933, för vilket år vid tiden för ansökans ingivande bokslutet ännu
ej förelåg färdigt, beräknas en mindre förlust ej kunna undvikas. Under
detta år bär i löner och arvoden utbetalats inalles 27,259 kronor, fördelade på

nedanstående sätt.

Styrelse och revisorer .............................. kronor 100: —

Arbetsledare och försäljare ........................ » 2,400: —

övriga tjänstemän och förmän ..................... » 4,800: —

Anställd personal (arbetare) ...................... » 19,959: —

Framställningen har tillstyrkts av kommunalnämndens ordförande och arbetslöshetskommitténs
ordförande i ett gemensamt, den 16 sistlidne februari
dagtecknat, ansökningen närslutet yttrande, i vilket företagets betydelse för
orten understrykes och bolagets ledning vitsordas bestå av fackkunniga och
dugande personer.

1933 års skogsindustrisakkunniga, som från företaget infordrat närmare
upplysningar beträffande omfattningen av den tidigare bedrivna och för den
närmaste framtiden planerade rörelsen samt jämväl genom sin sekreterare
på ort och ställe besiktigat verken och företagit teknisk-ekonomiska utredningar,
få för egen del i underdånighet anföra följande.

Företaget äger tvenne sågverk, ett på vardera sidan örn Västerdalälven invid
Mockfjärds järnvägsstation på järnvägslinjen Falun—Björnbo, nämligen
Högbergs sågverk, norr örn älven — kombinerat med kvarnrörelse — vid
allmänna landsvägen Gagnef—Floda, 2 km från järnvägsstationen, och Hedens
sågverk, söder örn älven, invid Mockfjärds station.

Högbergs sågverk är ett elektriskt drivet verk av äldre typ, som uppfördes
år 1913. Därefter har verket om- och tillbyggts. I sågverket finnes en ram
av Lottefors tillverkning, ett Bolinderkantverk, en lathssåg, 1 klyvsåg av
Beronius tillverkning samt en hy velmaskin av Falkenbergs tillverkning,
samtliga maskiner visserligen av äldre typer men i gott skick. Särskilda specialmaskiner
finnas för stakettillverkningen samt ben- och spånkvarn. I
reserv finnes en Bolinders ångmaskin av äldre typ.

Brädgården är försedd med lågbanor och i ganska förfallet skick.

Virket transporteras på egen lastbil till järnvägsstationen eller distribueras
i orten. Av större delen av det grövre sågavfallet tillverkas staket. Övrigt
avfall säljes på platsen och betalas för närvarande 1: 50 å 1: 75 per lös kbm
vid verket.

Den elektriska kraften inköpes till ett pris av 6 öre per kilowatt för en förbrukning
intill 25,000 kilowatt och för överskjutande till ett pris av 5 öre.

Taxeringsvärdet av anläggningen med tillhörande förståndare- och kontorsbostad
samt en mindre arbetarebostad uppgår för närvarande till 67,500
kronor. Brandförsäkringsvärdena äro följande, nämligen sågverket med tillhörande
maskiner 70,000 kronor, kvarn 18,500 kronor, brädgård, virkesmagasin
och transformator 18,500 kronor, kontorsbyggnad 15,000 kronor och
arbetarebostaden 4,000 kronor eller inalles 126,000 kronor.

Hedens sågverk är ett verk av nyare typ, som helt moderniserades för ett

96 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

10-tal år sedan. Ungefär samtidigt uppfördes ett fristående modernt hyvleri.

I sågen finnes en Bolinderram av äldre modell, ett kantverk samt lathsoch
stavverk. Hyvleriet består av en Beronius hyvelmaskin av nyare typ
samt en klyvsåg från samma verkstad. Detta verk drives med ånga genom
automatisk spåneldning.

Brädgården är i mycket gott skick.

Taxeringsvärdet uppgår till 40,000 kronor och brandförsäkringsvärdet till

80,000 kronor för den industriella anläggningen och 12,000 kronor för en till
densamma hörande kontorsbyggnad.

Omfattningen under senare år av tillverkningen vid de båda verken framgår
av nedanstående sammanställning.

i Försåeat

timmer

1928 67,554

1929 34,408

1930 23,827

1931 24,889

1932 16,778

1933 11,783.

Tillverkningen har under senare år uppgått till nedanstående.

År	Plank, battens och bräder	Småvirke	Hyvlat virke
	S t	a n d a r d s
1928 ...........	............... 685	41	484
1929 ...........	............... 355	67	225
1930 ...........	............... 259	40	162
1931 ...........	............... 256	39	175
1932 ...........	............... 179	30	106
1933 ...........	............... 118	15	88

För åren 1934 och 1935 planeras en försågning av respektive 30,000 och

40,000 st. sågtimmer.

Sågtimret anskaffas genom inköp i småposter från de mindre hemmansägarna
dels på rot, dels på leverans, och framköres nästan uteslutande direkt
till de båda verken.

Omkring en tredjedel av hela tillverkningen har under de senare åren försålts
i orten.

Antalet sysselsatta arbetare vid olika tidpunkter framgår av nedanstående
sammanställning.

År	Fehr.	Juni	Okt.	I medeltal under året
1928 ...........	........... 96	56	30	52
1929 ...........	........... 54	48	25	43
1930 ...........	........... 40	25	22	33
1931 ...........	........... 55	32	15	30
1932 ...........	........... 18	22	10	20
1933 ...........	........... 16	16	10	19

Som tidigare anförts, har sökanden uppgivit att 30 man voro anställda vid
tiden för ansökningens ingivande.

Skatteförhållandena under de senare åren i kommunen belysas av nedanstående
uppställning.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Komunal Antal

utdebitering skattekronor

1931 ................ 7.25 19,344: —

1932 ................ 7.10 20,249: —

1933 ................ 7.0 19.406: —

1934 ................ 7.25 1 5,740: —

Kommunen är en jordbruks- och skogsbruksbygd. Utom de båda sågverk,
som ansökningen om statshjälp avser, finnes endast ett fåtal smärre
industrier i kommunen, inalles sysselsättande ett 40-tal arbetare. Antalet
invånare uppgick den 1 januari 1933 till 6,468 personer.

Till arbetslöshetens bekämpande har endast mindre belopp anslagits, men
kommunen har genom vägdistriktet, som omfattar samma område, igångsatt
omfattande vägarbeten för arbetslöshetens lindrande.

Antalet anmälda arbetslösa har uppgått till nedanstående.

Ar Jan. Febr. Mars April

1933 ......................................498 476 467 458

% av invånareantalet ...................... 7,7 7,3 7,2 7,1

1934 ......................................307 268 264 272

% av invånareantalet ...................... 4,7 4,3 4,1 4,2

De sakkunniga hava från den förlagsgivande banken, Aktiebolaget Göteborgs
Bank, infordrat närslutna utlåtande rörande sökandeföretagets kreditförhållanden
och bankens ställning till rörelsens fortsatta bedrivande, till vilket
hänvisas.

Som av de ekonomiska utredningarna framgår, är sökandebolagets finansiella
ställning synnerligen svag. Under femårsperioden 1928—1932 hava
samtliga ränteutgifter uppgått till 71,560:69 kronor eller i medeltal 29 procent
av företagets omslutning. Enligt uppgift från den förlagsgivande banken
har företaget punktligt fullgjort dessa ränteinbetalningar. I utgifts- och
inkomstberäkningarna för åren 1934 och 1935 äro posterna räntor upptagna
till 10,000 kronor, i vilka poster, som redan nämnts, ränta på eventuellt
statslån ej inberäknats. Visserligen äro företagets övriga allmänna omkostnader
nedbringade till erkännansvärt låg nivå, men de sakkunniga äro av
den bestämda uppfattningen, att så höga räntebelastningar, som de ovan anförda,
äro omöjliga för ett sågverksföretag att i längden uppbära under i
övrigt gynnsammaste förutsättningar. En genomgripande sanering av företaget
är en ofrånkomlig förutsättning för ett fortsatt ekonomiskt bedrivande
av ifrågavarande rörelse.

Under åberopande av vad som nu anförts få de sakkunniga i underdånighet
avstyrka bifall till den gjorda framställningen.»

Vid yttrandet var fogat följande av Göteborgs Bank i Falun utfärdade intyg:

»Undertecknad bank, som till bedrivande av sågverksrörelse vid Högberget
och Heden i Mockfjärd lämnat Högbergs Sågverk & Kvarn A.-B., Mockfjärd,
nu löpande krediter i form av lån och checkräkning å tillsammans 150,000
kronor och för vilka banken som säkerhet innehar inteckningar i bolagets
fastigheter och förlag å tillsammans 200,000 kronor, får härmed förklara,
att under förutsättning att ett av bolaget sökt statslån på 50,000 kronor kommer
att beviljas och under förutsättning jämväl, dels att lånen hos oss på rätt
sätt skötas, dels icke bolagets förlagstillgångar nedgå i värde under det vid
senaste årsskiftet konstaterade, vi äro villiga att i vad på oss ankommer icke
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34. 7

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Balansräkning pr S1/i2 1933.

Debet.

Fastigheter Högberget

Heden (111,600+64,700)

(t. v, 111,500)........ 182,300: —

Inventarier............ 20,795: —-

Skog och sågtimmer..... 3,790: —

Plank och bräder....... 38,210: —

Idealstaket............ 4,905: —

Mjölkvarnen........... 595: —

Benkvarnen............ 235: —

Ved och avfall.......... 760: —

Diverse personer........ 25,185:70

Balanserad förlust(1933—-5,981: 80)....... 17,227: 98

Kronor 294,003:68

Kredit.

Aktiekapitalet.......... 100,000: —

Bankskulder

Reverslån........... 60,000: —

Checkräkning....... 85,738: 46

Förlagsväxlar....... 4,500: —

Privatlån (18 olika personer).
................. 21,260: —

Förlagslån av ägarna
Sundströms sterbhus... 11,352:57

D:o av And. Persson.... 3,893: 38

D:o av Osc. Sundström.. 4,202: 56

Diverse kreditorer.......3,056: 61

Kronor 294,003:68

Anmärkningar:

Bokvärde över taxeringsvärde
................ 70,800: —

På 6 år end. avskrivet
5 %, bort vara 42 %.. 7,000: —

Inv. i kr. 1.05 pr kbf.

Högt. Nedsättes....... 7,600: —

Inv. i bruttopris —40 %

(vanlig rabatt 25/30 %) —

Härav uppgives såsom
osäkra................ 4,000: —

_17,227: 98.

Avskrivningsbehov Kr. 106,627: 98.

Fastigh.-int. (t. v. 111,500)
med bästa rätt å kr.... 170,000: —

Förlagsint. (60,000—

90,000) å kr.......... 30,000:—.

Revers å kr........... 65,000: —

Förlagsint. m. bästa rätt
samt borgen av aktieägarna
............... 60,000: —

O. Sundström, And. Persson, Axel Persson
(aktieägarna)

Oprioriterat

vidtaga sådana åtgärder gentemot bolaget, som kunna äventyra rörelsens
ostörda fortgång under den tid, för vilken statslånet avses.

Här lämnade förklaring skall icke utgöra hinder för banken varken att
erhålla de årliga avbetalningarna på lånen, som finnas stipulerade i mellan
bolaget och banken träffat kreditavtal eller örn så påfordras erhålla sådana
årliga avbetalningar på krediterna, som motsvara av taxeringsmyndigheter
godkända avskrivningar på fastigheter.»

I promemoria den 12 juni 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet huvudsakligen
följande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 99

»Orsaken till kapitalbristen uppgives vara senare årens prisfall på virke,
kundförluster samt en oärlig bolagsmans manipulationer. Ränteutgifter på
c:a 14,000 kronor örn året de senaste 7 åren hava kraftigt bidragit.

Det har visat sig omöjligt att hos bolagets bankförbindelse eller på annat
håll upplåna behövliga medel för utökning av rörelsekapitalet.

Kommunen kan icke tänkas villig understödja företaget. Bolagets huvudfordringsägare
(A.B. Göteborgs Bank, Falun) har avlämnat skriftlig förbindelse
att under vissa förutsättningar lämna kredit som hittills, övriga fordringsägare
torde icke komma att vidtaga några för låntagaren skadliga åtgärder.

Det fastigheterna åsätta taxeringsvärdet anser jag vara högt och det högre
bokvärdet å kr. 70,800 måste betecknas såsom rent luftvärde.

Brandförsäkring.

Fastigheten försäkrad i olika bolag för sammanlagt ..........kr. 225,850: —

Lösegendomen » » » » » » .......... » 91,318: —

varå specifikation finnes hos mig.

Utlåtande.

Ställningen är mycket svag. Med användande av fiktiva värden ser balansen
icke så illa ut, men i verkligheten är företaget konkursmässigt, då
även med användande av taxeringsvärdet (som är för högt) i ovanstående
kalkyl visats, att minst hela aktiekapitalet är borta. Sådan aktiebolagslagen
nu är, torde skyldighet icke föreligga för bolaget att gå i likvidation.

Vid konferens i Falun med representant för A. B. Göteborgs Bank framgick,
att banken skulle vara villig släppa de högst liggande fastighetsinteckningarna.
Dessa ha emellertid intet värde. Även om banken ställde botteninteckningar
till statens disposition såsom säkerhet för eventuellt statslån
å t. ex. 25,000 å 30,000 kr., ifrågasättes, örn med hänsyn till gällande direktiv
lån ändock kan lämnas, ty jag anser, att en utökning av rörelsekapitalet
i denna omfattning ingalunda skulle säkerställa bolagets framtida bestånd,
så genomusel som ställningen är.

Kapitaltillförsel från nuvarande aktieägare icke möjlig.

På ett ackordsförfarande är icke mycket att vinna, såvida icke den prioriterade
fordringsägaren är villig göra avsevärda eftergifter. Detta anser
jag vara motiverat av två skäl: för det första att banken icke vid en realisation
kan få ut sin fordran utan att bolagsmännen ruineras och få gå ifrån
sina gårdar; för det andra att banken då hjälper till att rädda icke blott
företagets ägare utan även Gagnefs sockens största industriföretag, av stor
betydelse icke blott för dess arbetare utan även för timmerleverantörerna
— socknens skogsägande allmoge.»

I en ny promemoria i ärendet den 25 sept. 1934 anförde en annan av de
för låneärendenas utredning anställda befattningshavarna:

»Utöver vad tidigare upplysts, noterades, att majoriteten av aktierna alltsedan
byggandet av Mockfjärds kraftstation för c:a 15 år sedan innehafts
av ingenjören Landén i Grängesberg. Schism emellan Landén och övriga
aktieägare, vilka sistnämnda ansågo att Landén misskött företaget, föranledde
att Landén år 1931 utan ersättning överlämnade sina aktier.

Försågningen år 1934 har utgjort c:a 800 stds varav c:a 350 stds redan
försålts, huvudsakligen på inhemsk marknad.

Efter tidigare samråd med Göteborgsbankens i Falun direktör Lyberg
framlades för herr Persson och Sundström följande förslag.

100

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

De oprioriterade fordringsägarna för c:a 44,000 kronor godtaga som
full likvid en ny aktieemission till 7S av nominella beloppet, alltså c:a

29.000 kronor. Bankens nuvarande fordran c:a 155,000 kronor nedbringas
till 130,000 kr. genom inbetalning från borgesmännen av 25,000
emot aktier till samma belopp. Nytecknat aktiekapital sålunda c:a

54.000 kr. Emot avskrivningen av c:a 15,000 kr. av oprioriterade fordringarna
utöver aktieteckningen samt det gamla aktiekapitalet 100,000
kr., inalles c:a 115,000 nedskrivas på tillgångssidan de för höga fastighetsvärdena
m. m. Ett eventuellt statslån på 30,000 kr. skulle utlämnas
emot fastighets- och för lagsinteckningar i den mån Göteborgsbanken
är villig avstå från dylika samt i övrigt emot säkerhet av de nytecknade
aktierna på sätt som får avtalas sedan rekonstruktionsplanen
i övrigt visat sig kunna realiseras.

Hrr Persson och Sundström skulle snarast inkomma med besked
från övriga aktieägare och förklarade sig för sin del införstådda med
förslaget., De skulle vidare anskaffa taxeringsbevis samt gravationsbevis
för fastighet och förlag.

Beträffande villkoren för eventuellt lån hemställde sökandena särskilt
om två amorteringsfria år.»

Bolaget inkom sedermera med följande bokslut pr 30/„ 1934:

»Debet.		Kredit.
Ing	fiende B	alans Konto
1934 jan. 1
Aktiekapitalet..........	100,000: —	Fastigheter............	182,300
Reverser...............	81,260: —	Inventarier............	20,795
Checkräkning med A. B.		Skog & sågtimmer.....	3,790
Göteborgs Bank.......	85,738: 46	Plank & bräder........	38,210
Växlar................	4,500: —	Idealstaket............	4,905
Diverse personer.......	3,056: 71	Mjölkvarn.............	595
Förlagsräkning med		Benkvarn..............	235
Sundströms sterbhus..	11,352: 57	Ved & avfall...........	760
Förlagsräkning med		Diverse personer........	25,185
Anders Persson......	3,893: 38	Vinst & Förlust........	17,227
Oscar Sundström....	4,202: 56

Kronor	294,003: 68	Kronor	294,003: 68.
V i	nst- & Förlust Konto
Balanser från 1933......	17,227: 98	Plank & bräder........	25,398: 23
Mjölkvarnen...........	113: 29	Idealstaket............	1,214: 77
Benkvarnen............	49:91	Ved & avfall...........	600: 27
Skatter................	913: 44	Hyror.................	137: 24
Försäkringspremier.....	3,405: 23	Balanser till Vio
Räntor................	5,779: 34	Förlust från
Allmänna omkostnader..	7,056: 78	föreg. år.... 17,227: 98 avgår vinst »/i—Vio..... 10,032: 52	7,195: 46
Kronor	34,545: 97	Kronor	34,545: 97»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl. Maj :t
bolaget den 12 april 1935 lån å 25,000 kronor till förstärkning av bolagets
rörelsekapital. Såsom villkor för lånets utlämnande föreskrevs, att den för -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

101

lagskredit, bolaget åtnjöte, skulle visats hava bundits på sätt statskontoret
efter samråd med kommerskollegium kunde finna erforderligt till tryggande
av rörelsens fortsatta bedrivande. Såsom säkerhet skulle lämnas vissa fastighetsinteckningar.

I anledning av det uppställda lånevillkoret expedierades till statskontoret
följande

»P. M.

angående rekonstruktion av Högbergs Såg och Kvarn AB., Mockfjärd.

Vid analys av bolagets balansräkning pr 8% 1934 framgår att nedanstående
tillgångar äro för högt upptagna och böra nedskrivas:

Avskrivnings

belopp

Fastigheter..........kr. 182,300:— nedskrives till kr. 111,500:— 70,800: —

Diverse personer .... » 41,927:37 » » » 37,905:80 4,021:57

Förlustbalans........ » 7,195: 46 bortskrives med » 7,195:46 7,195:46

Summa avskrivningar kr. 82,017: 03

För åstadkommande av dessa avskrivningar vidtagas följande åtgärder:
till Aktieägarnas tillskottskonto överföres följande konti

Förlagsräkning med Sundströms stärbhus ............ kronor 11,352: 57

d:o med Anders Persson .................. » 3,893:38

d:o med Oscar Sundström ................ » 4,202: 56

Utestående reverser till privata fordringsägare ........ » 21,260: —

(Dessa erhålla i stället aktier i bolaget som ställas till för- »
fogande av nuvarande aktieägare.)

Kontant inbetalas av nuvarande aktieägare .......... » 21,308: 52

Aktiekapitalet nedskrives genom makulering av aktier med » 20,000: —

Kronor 82,017:03.

Från aktieägarnas tillskottskonto verkställas därefter avskrivningar å fastigheter
och diverse personer varjämte förlust-balansen bortelimineras.

Det av aktieägarna kontant tillskjutna beloppet användes till avbetalningar
å krediten hos A.-B. Göteborgs Bank som därefter kommer att uppgå till
kronor 130,000:—.

I balansen pr 30/„ 1934 upptagna växelskuld infrias av de medel, som inflyta
genom försålda varor och inbetalda fordringar.

Därefter skulle balansräkningen erhålla följande utseende:

Tillgångar.

Fastigheter ...................	......................... 111,500 ......................... 20,795	—
Plank och bräder...............	......................... 63,500 ......................... 4,300	—
	......................... 650	_
Benkvarn ..................... Vev och avfall ................. T,a stbil .......................	......................... 125 ......................... 1,800 ......................... 200	—
Diverse personer ...............	......................... 20,405	80
S:a kronor 223,275	80

102

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Skulder.

Diverse personer ........................................ 15,774:20

A.-B. Göteborgs Bank

lån ................................ kronor 60,000: —

checkräkning ........................ » 67,501:60 127,501:60

Aktiekapital ............................................ 80,000: —

S:a kronor 223,275: 80.»

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö.

Wikström ansökte den 15 februari 1935 om lån å 30,000 kr. och subvention
med 5,000 kr. för uppehållande av torvindustrirörelsen vid sökandens
fabrik i Tegnaby.

I anledning av ansökningen inkom en skrivelse från 8 konkurrerande fabriksföretag,
vari yrkades, att vid lånets beviljande sådana villkor måtte uppsättas,
att övriga torvintressenter icke kunde tänkas lida skada i sin näring.

I infordrat yttrande till kommerskollegium anförde statens torvingenjör
Thure Björkman i Kalmar, att konkurrenternas protest vore fullständigt obefogad,
icke minst ur den synpunkten, att 4 av de protesterande företagen
tillkommit senare än sökandens anläggning och det följaktligen förhölle sig
så, att denne lidit men i sin rörelse genom de protesterande företagens tillkomst.
I fortsättningen anfördes huvudsakligen följande:

Med utgångspunkt från att 35,000 balar — ej 40,000 som sökanden föreslagit
— torvströ pr år kommer att tillverkas för export, och med beräkning
av att arbetskostnaden för varje exportbal uppgår till 70 öre (= ungefärliga
kostnaden förra året), skulle alltså arbetskostnaden för de 35,000 tillverkade
exportbalarna uppgå till (35,000 X 0: 70=) 24,500 kr. Då av detta belopp
21,500 kr. kan beräknas komma att utgå i arbetslöner till fullgoda arbetare
och 3,000 kr. i arbetslöner till kvinnor och barn (till torvens vändning och
kupning samt arbeten för emballage), och daglönen örn 8 timmar för fullgod
arbetare beräknas till i medeltal 5: 50 kr. (genom ackordsarbete) och
för kvinnor och barn till i medeltal 2: 75 kr., skulle alltså antalet mansdagsverken
pr år uppgå till (21,500 : 5: 50=) c:a 3,900 st. och hjondagsverken
till (3,000 : 2: 75=) c:a 1,090 st., vilket motsvarar arbete för c:a 13 st. äldre
arbetare pr år och 22 st. hjon i c:a 2 månader för exporttillverkningen. —
Förutom nu nämnda dagsverken tillkommer jämväl dagsverkena för den inhemska
tillverkningen av 10,000 balar pr år. Med beräkning av att arbetskostnaderna
för tillverkning av dessa balar kunna antagas utgå med 60 öre
pr bal, skulle således de årliga arbetslönerna för dessa balar komma att
utgå med (10,000 X 0:60=) 6,000 kr., varav till fullgoda arbetare c:a
5,300 kr. och till kvinnor och barn c:a 700 kr. Med beräkning av samma
daglön som ovan för de olika arbetsgrupperna eller resp. kr. 5: 50 och 2: 75,
skulle antalet dagsverken för fullgoda arbetare utgöra (5,300 :5:50=) c:a
960 st. och för hjon (700 :2:75=) c:a 254 st., vilket motsvarar årsarbete
för något mer än 3 fullgoda arbetare och för 5 st. hjon i c:a 2 månader.
Sammanlagt skulle alltså vid en årlig tillverkning vid fabriken av 45,000
balar, varav 35,000 exportbalar och 10,000 balar för den inhemska förbrukningen,
beredas årligt arbete för i medeltal (13 + 3 =) 16 fullgoda arbetare
och under 2 månader årligen för (22 + 5 =) 27 hjon, så länge råmaterial
finnes i mossen för en årlig tillverkning av 45,000 balar.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 103

Av nu lämnade redogörelse framgår således, att ett avsevärt antal arbetare
erhålla årlig sysselsättning vid fabriken genom framförallt exporttillverkningen,
och med vilket arbetareantal arbetslösheten jämväl kommer att
minskas, vilket icke blott gäller för den kommun, där fabriken är belägen,
utan även i allmänhet, på samma gång som ingen skada tillfogas andra fabriker.
Beviljat lån till anläggningen skulle därför enl. mitt förmenande stå i
full överensstämmelse med de för dessa lån utfärdade bestämmelserna.

I företagets mossar finnes material för framställning av (468,751 X 1.4=)
c:a 656,250 balar torvströ, som, under antagande av att 45,000 balar torvströ
årligen avverkas, skulle räcka i (656,250 : 45,000 =) c:a 14 år, inom vilken
tid ett event, lån till anläggningen sålunda bör vara inbetalt.

För företagets övergång till exporttillverkning har emellertid blivit nödvändigt
att anskaffa en del nya maskiner, liksom också det blir nödvändigt
att för den utökade tillverkningen uppföra dels ett större antal torvlador
samt dels ett magasin för 2,000 färdiga exportbalar. De hittills nedlagda
kostnaderna för exporttillverkningen uppgå till 12,125 kr., vilket belopp kan
anses som skäliga kostnader härför.

För leverans av ett förstklassigt strö, vilket är absolut nödvändigt för uppehållande
av leverans på utlandet, är givetvis av största vikt, att varan från
början till slut erhåller en god behandling, vilket ej kan ske med mindre än
det bl. a. sörjes för, att såväl strötorven blir väl bärgad som att de färdiga
exportbalarna väl förvaras och ej utsättas för väta. Anledningen till att upplagsmagasinet
tilltagits så stort som för 2,000 balar är den, att exportbalar
av flera olika sorter ständigt böra finnas i lager för tillgodoseende av en
hastigt påkommen leverans, men jämväl för en utjämning av arbetsförhållandena
vid fabriken.

I mom. 12 av ansökningen betr. emballeringen av exportbalar har sökanden
framhållit fördelen av användningen av ett vid sökandens fabrik av
papper framkonstruerat nytt emballage för dessa balar. Av beskrivningen
framgår bl. a., att användningen av detta papper semballage skulle förbilligga
emballagekostnaden med 40 öre pr bal i jämförelse med nuvarande
emballering i juteväv vid ett pris å juteväven av 80 öre pr bal. Någon anledning
betvivla denna kostnadsminskning finnes icke. Men då det nya emballagets
till synes goda egenskaper ännu ej hunnit bestyrkas genom godkännande
från vederbörande mottagare av torvströ med detta emballage,
finner jag stöd för att ställa sig avvaktande, tills fullt besked härom föreligger,
och sålunda ej ännu räkna med dess användning.

Emellertid bär ovanstående vittne om det arbete och intresse, för att ej
säga de kostnader, som sökanden nedlägger på lösningen av frågan örn
frambringande av ett billigare emballage för exportbalarna, en fråga, vars
lösning givetvis skulle få stor betydelse för torvströexporten och därför också
måste önskas framgång. Och därest det visar sig, att erfarenheterna i
emballagets användning gå i positiv riktning, d. v. s. att papperet icke tar
någon skada av tryck och väta samt blir fullt jämförlig med juteväven,
torde framgången vara given.

Vid ansökningen är fogad firmans balansräkning för år 1934. Vid granskning
av densamma framgår bl. a., att den balanserade förlusten pr den 31
dec. 1934 utgjorde 10,231:42 kr., sålunda ej oöverkomlig.

I ansökningen säger sökanden: ».Tåg är övertygad örn, att samtliga mina
fordringsägare äro villiga lämna företaget anstånd med den löpande skulden
alt få amorteras på tid och belopp som företaget kan hära.» I anledning
härav har jag tillskrivit sökanden örn att inkomma med intyg från
samtliga fordringsägare, som styrker detta medgivande.

104

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Min utredning torde lämna stöd för den uppfattningen, att ett lån å det
sökta beloppet kan, som ovan visats, försvaras och komma till användning
på ett sätt, som enl. min mening motsvarar ändamålet med dessa lån — eller
dels minskning av arbetslösheten utan att skada andra fabriker i utövandet
av deras näring och dels att ge företaget ett starkare ekonomiskt stöd,
som bankerna uppställt stora svårigheter att lämna, för driftens fortsatta
uppehållande samt därigenom bereda välbehövligt arbete och levebröd åt
den arbetarestam, som hittills haft sin huvudsakligaste inkomst från företaget
ifråga — men torde man däremot kunna vara tveksam örn subvention ■—•
ehuru enl. min mening ej omotiverad — bör komma ifråga, om hänsyn tages
till den starka, ehuru nog obefogade, opposition från andra torvströfabriker,
som skulle bliva en följd härav.»

Kommerskollegium yttrade i utlåtande den 6 maj 1935:

»Sökanden fäster stor betydelse vid ett av honom utexperimenterat torvströemballage.
Emellertid torde, innan det visat sig, huruvida detta motsvarar
kundernas önskningar, och innan man fått erfara i vad mån den billigare
emballagekostnad, som skulle uppstå genom användande av detsamma,
kommer torvtillverkarna till godo, intet böra byggas på förhoppningar i
dessa avseenden.

Med hänsyn till sökandens affärsställning i övrigt finner sig kollegium
icke övertygat, att den sökta hjälpen skulle kunna hava den verkan, att kollegium
skulle hava skäl att tillstyrka bifall till ansökningen vare sig helt
eller delvis.»

I promemoria den 23 maj 1935 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Tillverkning: torvströ, torvmull och torvfiber huvudsakligen för export.

Årsproduktion har under de 5 sista åren i medeltal uppgått till 27,420 balar
om året. 1934 producerades dock 34,549 balar. Exporten bär vuxit år
från år. 1932 exporterades 3,645 balar, 1933 2,159 och 1934 27,501 balar.

Sysselsättning genom en dylik produktion anser torvingenjören kunna beredas
16 fullgoda arbetare året runt och dessutom 27 st. hjon under 2 månader
om året.

Under 1934 synas 10 man haft sysselsättning så gott som hela året och
dessutom 47 personer längre eller kortare tid.

Vid besöket var just arbetet helt nedlagt av brist på nödigt rörelsekapital.

Avslås ansökan torde antagligen arbetet få ligga nere under obestämd tid.

Anmälda arbetslösa inom Tegnaby socken av Kronobergs län var den sista
april 11 personer enligt rapport till statens A. K.

Orsaken till bristen å kapital synes vara, dels förluster å rörelsen under
åren 1929—1931, vilka tillsammans krävt c:a kronor 21,750:—. Genom
den alltjämt stegrade konkurrensen på hemmamarknaden tvingades sökanden
försöka vinna större insteg på exportmarknaden. Härför krävdes dock
en del förbättrade anordningar inom fabriken, varigenom ytterligare c:a
kronor 12,000: — av företagarens knappa kapital bundits.

Av omstående bokslutsutdrag för åren 1929—1934 framgår, att företaget
under åren 1929—1931 lidit avsevärda förluster tillsammans uppgående
till kr. 21,739: 54. Ar 1932 gav en liten vinst på kr. 55: 01 och år
1933 en förlust å kr. 736: 41. Under 1934 steg förlusten å rörelsen till kr.
15,870: 71 beroende på en del med försöken att vinna inträde på nya exportmarknader
förknippade förluster. Vid export spelar nämligen vikten
per bal mycket stor roll och har ovannämnda förluster till stor del orsakats
genom den ökade fraktkostnad per bal, som orsakats av dylik övervikt.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

105

Dessutom har nog priset pressats genom medgivande av förskottslikvid från
importfirmorna.

Hela det egna kapitalet är emellertid förbrukat och därutöver kr. 10,231:42.
För innevarande år förefinnes emellertid vissa utsikter till en förbättring
i läget, om fabrikens fulla kapacitet kunde utnyttjas. Under denna förutsättning
torde fog för nedanstående kalkyl förefinnas.

Inkomster:

35.000 balar exporttorvströ eller mull å kr. 1: 30 per bal..... kr. 45,000: —

10.000 » strö för hemmamarknaden å » 1:10 » » ..... » 11,000: —

Summa kronor 56,500: —

Utgifter:

35.000 exportbalar kostar i arbetslön kr. 0: 70 per bal........ kr.

10.000 » » » » » 0:60 » » ........ »

Omkostnader: Material, huvudsakligen tråd........... 1,500: —

Allmänna omkostnader................. 2,500: —

Räntor............................... 2,067: —

Försäkringar (exkl. personliga)......... 1,000: —

Reparationer.......................... 2,000: —

Administrationslöner................... 3,000: —

Skatter och arrende (exkl. personliga)... 1,200: —

Kraft................................ 1,500: —

Överskott kr.

Summa kronor

24,500: —
6,000: —

14,767

11,233

56,500

Från denna vinst avgår under förra året erhållna förskott....... 4,620: 37

samt avbetalning av minst 40 % av växelskulden 19,345: 85... . 7,738: 34

Summa kronor 12,358

71.

överskottet å rörelsen räcker således ej fullt till genomförande av den
avtalade amorteringsplanen för de gamla skulderna. Ej heller finnes något
för oförutsedda utgifter eller för täckande av företagarens egna levnadskostnader.
Nu uppger företagaren, som även driver konsulterande verksamhet,
att han enligt avtal med Stockaryds Nya Tor vaktiebolag för kontroll
av dess fabrikation och biträde vid produkternas försäljning skall,
sedan deras enligt Ingeniör Wikström konstruktioner efter branden nyuppförda
fabrik inom någon vecka kommer i drift, erhålla 8 öre per bal, som
säljes till priser under 1 kr. per bal, 10 öre per bal, som säljes till priser
mellan kr. 1:00—1:09 per bal och 12 öre per bal, som säljes till priser
fr. o. m. 1: 10 kr. per bal.

År 1932, före branden således, tillverkades vid Stockaryd 52,563 balar
Antag att produktionen i nya fabriken kan uppdrivas till 60,000 balar och
säljas till priser, som ej understiga kr. 1: 10 per bal. Ingeniör Wikströms
provision skulle i så fall uppgå till kr. 7,200:— om året. Härigenom skulle
således täckas såväl hans egna levnadskostnader som omnämnda brist i
rörelsevinsten innevarande år för amorteringsplanens genomförande, örn ej
redan kr. 2,556: 91 uttagits i förskott å denna provision.

Kommentarer till 1934 års bokslut:

Div. personer: kr. 3,584:96. Häribland ingå såsom osäkra fordringar

i företagets inventarium betecknade kr. 1,622:49 samt kr. 1,020:90 utgörande
fordran hos företagarens entreprenör Gunnar Johansson. Detta
senare belopp torde komma att utjämnas genom å mossen uppskuren torv.

106

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Fabriksinventarier: kr. 8,000:21 utgöres av 434 m. långt stickspår från

torvsjöfabriken till Växjö—Tingsryds järnväg, 650 m. spårbana till mossen,
samt en del flyttbar räls, växlar och vändskiva, vagnar, kapsåg och
nytt lathsverk samt div. verktyg. Det bokförda värdet synes mig vara något
i överkant men dock möjligen försvarligt.

Bohag i kontor och bostad kr. 7,500: — är i inventariet beräknat till kronor
10,173 och var synnerligen väl vårdat. Värdet vid en tvångsrealisation är
ju dock osäkert, då man alltid har att räkna med viss undanskiftning.
Jag anser därför denna post ur belåningssynpunkt ej böra beräknas högre
än kr. 4,000: —.

Fastigheter: kr. 33,575: 51. Dessa bestå av: 222/3ooo och 167/3ooo mantal
Tegnaby Arnagårdar Nr 514 och 519 örn tillsammans 60.7044 har med ett
tax:värde av kr. 11,200:— enligt sista taxeringen. Dessutom har ett skogsvärde
å 60 tunnland växtkraftig delvis 40-årig skog lämnats alldeles utan
taxering. Enligt 1932 års kronodebetsedel var detta skogsvärde taxerat till
kr. 3,200: —. Detta ingår i bokföringen med kr. 14,900: —. »Klippan» avsöndrad
lägenhet om 1,070 kvm. från Tegnaby Strålagård och bebyggd med
villa i 2 våningar innehållande 5 rum och kök tax:värde kr. 5,000: •—.

Torvströfabrik, belägen på Tegnaby Stom Nr 3 örn 3.34 har, som upplåtits
av länsstyrelsen och domkapitlet i Växjö, med maskiner för tillverkning
av torvströ och torvmull jämte torvlador tax:värde kr. 7,000:— jämte
rätten till torvtäkt intill 14 mars 1943 å ett område om 24.40 har av Tegnaby
nr 9 Stom. I böckerna är denna fabrik upptagen till kr. 10,275: 51. Dessutom
äro 40 st. torvlador belägna å sökandens egen mark Tegnaby Arnagårdar
upptagna till kr. 3,400: —.

Dessa torde dock vara hänförliga till fast egendom och således ingå i
jordegendomens taxeringsvärde.

Skulder: Egna accepter kr. 20,149: 12 var under innevarande års första

kvartal nedbragt till kr. 19,345:85. Medgivande om rätt till omsättning av
dessa accepter var tredje månad med 10 % amortering föreligger. Endast
en trassent begär 20 % amortering men torde den saken kunna ordnas.

Diverse personer kr. 14,617:11. Härav verkliga varuskulder... kr. 2,876:84

Förskott å försäljningsprovision » 2,556: 91

Skuld till entreprenörerna för arbetslöner å torven.......... » 5,340: 88

och resten diverse försträckningar......................... » 3,842: 48

Kronor 14,617: 11

Förskott av kunder: kr. 5,143: 22, hade nedbragts till........ kr. 4,620:37

genom gjorda leveranser. Återstod till<Benz-Lutz........... » 2,242: 75

» Moheda Handel A.B.. » 900: —

» Th. Woelfer......... » 1,477:62

Personalens insats: kr. 7,222: 47 är egentligen familjens insats, vilken likaledes
är bunden genom förbindelse fogad till ansökningshandlingarna (bil. 9), och av
ovannämnda div. försträckningar även omfattar kr. 1,451:00.

Bankskuld: kr. 13,300: —. Härav till A.B. Smålands Bank . . kr. 10,500: —
och till Kronobergs läns sparbank................ » 2,800: —.

Reverslån: kr. 2,599: 98 uppges vara entreprenörernas vid fabriken reversfordran,
vilken utgör säkerhet för deras åtagande gentemot sökanden.
Detta framgår dock ej av det insända kontraktet.

Ordertillgången god, då exportavtal föreligger beträffande praktiskt taget
hela produktionen.

Att sökande-företaget har en del möjligheter att lyckas genomföra en

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3A. (Bilaga.)

107

lönande export, kan ej bestridas. Men, som av förestående utredning framgår,
är ett genomförande av den planerade amorteringsplanen för företagets
gamla skulder och täckandet av företagarens levnadskostnader beroende
på inkomster utanför själva farbriksföretaget. Mig synes därför att fabriksrörelsens
framtida bestånd ej kan tänkas genom ytterligare skuldsättning
tryggad. Skall genom ett stödlån förutsättningar för företagets framtida
bestånd skapas, måste först de gamla skulderna på ena eller andra sättet
undanskaffas.

Som säkerhet för ett eventuellt lån erbjuder sökanden dels fastighetsinteckningar
dels förlagsinteckningar:

Fastigheten Tegnaby Arnagårdar nr 514 och 519........tax:värde kr. 11,200: —

Möjligen skulle detta kunna ökas med

skogsvärdet........................ kr. 3,200: —

och 40 torvlador bokförda till 3,400: — . kr. 2,000: — 5,200: —

Kronor 16,400: —.

Om belåning till 60 % härav medges, så är belåningsvärdet 9,840: —. Då inteckningar
om 15,000: — redan ligga i Smålandsbanken för lån å kr. 10,500: — således
denna fastighet fullt belånad.

Villafastigheten Klippan, Tegnaby Strålagård nr 15** tax.:värde
5,000: — belånad i Kronobergs läns sparbank för kr. 2,500: —.

På grund av läget torde denna fastighet kunna belånas till 70 %

av tax:värdet eller kr. 3,500: — varigenom fria. ............... kr. 1,000: —

Fabriksfastigheten å Tegnaby Stom
nr 9 på ofri grund nu taxerad till kr.

7,000: — skulle kunna bliva inteckningsbar,
örn tomten inklusive nu arrenderad
torvmosse om 24.4 har inköptes,
vilket enligt avtal med vederderbörande
myndigheter kan ske för.. kr. 7,500: —

Fabriksbyggnaden med påbyggnad
och det 1935 ombyggda och utökade

maskineriet torde hava ett värde av... » 15,000:— 22,500:_

Om belåning till 60 % medgives således möjligt lån............. » 13,500: —

Förlagsinteckningar till kr. 20,000: — finnas uttagna. Härav
ligga för kr. 10,000: — som säkerhet i Smålandsbanken, men ansågs
möjligt få dessa fria.

Fabriksinventariernas värde högst.............. kr. 8,000: —

Bohag å kontor och bostad se kommentarerna... » 4,000: —

Belåningsbar förlagsegendom................... kr. 12,000: —

_till 60 % » 7,200: —

Möjligt lån således högst kronor 21,700: —

Lånets användning:

Inbetalning till Kronobergs Läns sparbank för frigörelse av inteckning

i »Klippan» mellan 2,500:— och 3,600:— .............. kr. 300: —

Eventuellt inbetalt i Smålandsbanken för frigörande av

förlagsinteckning med bästa rätt ........................ » 500: —

Inköp av tomten Stomen nr 9 med mosse................ »__ 7,500: —

Summa kronor 8,300 :—

och till rörelsekapital ............................ kronor 13,400: —

kronor 21,700: —

108

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Detta är 6,000: — kronor lägre än sökanden själv beräknat som erforderliga.
Skall så därtill 50 st. nya torvlador och ett upplagsmagasin för

2,000 balar färdigt exportströ för en kostnad av c:a kr. 5,000:—, vartill sökanden
avsett den sökta subventionen, byggas för dessa medel, torde återstod
bliva alltför ringa till rörelsekapital.

Dels på grund härav, dels på grund av vad jag ovan anfört beträffande
utsikterna för företagets framtida bestånd, tillåter jag mig föreslå avslag å
ansökan.»

Samme befattningshavare anförde den 28 juni 1936 i en ny P. M., betecknad
nr 2:

»Med anledning av sökandens inlaga av den 19 juni 1935 med bland andra
bilagor en räntabilitetsberäkning tillåter jag mig för jämförelse hänvisa till
min P. M. nr 1 av den 23 maj 1935 angående ärendet. Den å 4:de sidan i
min P. M. nr 1 angivna kalkylen är uppgjord i samråd med ingenjör Wikström
vid mitt besök den 18 maj. Priset på exportströ eller mull antogs
till kr. 1: 30 per bal, enär det visade sig, att för till Schweiz under tiden
Vi—27A 1935 exporterade 4,344 balar i medeltal erhölls kr. 1:35 per bal
vid fabriken. Nu räknar ingenjör Wikström något försiktigare, och detta
förmodligen på goda grunder, så att inkomsten antages till kr. 54,750: —
Utgifterna äro:

Arbetslöner oförändrade.............................. 30,500: —

Administrationslöner minskade från 3,000: — till 1,800: —

Reparationer torde vara knappt tilltagna, då de

minskats från 2,000:—................... 1,250: —

Kraftkostnaden har nedbragts genom nytt avtal
till hälften mot år 1934. I kraftkontot 1934
ingick även anläggningskostnader med c:a
600: —. Kraftkostnader för 35,549 balar kr.

1,050:— och för 45,000 balar............. 1,354: —

Material, tråd, ribb och spik uppgavs vid besöket
ej gå till mer än 3 öre per bal då ribb och spik
ingick i entreprenaden. Nu har kostnaden

ökats från kr. 1,500:— till............... 3,600: —

Skatter och försäkringar förut 2,200:— till... 2,118:49

Räntor har på grund av att fordringsägarna avskrivit
sina fordringar med kr. 27,897: 47 kunnat,
även om ränta efter 5 % å ett eventuellt
statslån å kr. 19,500 medtages, minskas från
kr. 2,067 till............................. 1,995: —

Omkostnaden har nu helt utelämnats enär så.
dåna tänkts lastade på försäljningen, d. v. s.
ingenjör Wikström räknar med, att som förmedlare
tillgodogöra sig eventuellt merpris
per bal och därmed täcka omkostnaderna eller
eventuellt genom andra egna privata inkomster.
Detta synes mig olämpligt, helst omkostnaderna
enl. bil. 4 till inlagan av 19 juni för
år 1934 till ett belopp av kr. 3,500:—måste

anses konstanta, varför medtages........... 3,500: — 15,617: 49 46,117: 49

Summa överskott å rörelsen kronor 8,632: 51
Härmed skall de resterande skulderna amorteras med enligt Wikströms
kalkyl 40 % per år.......................................... 6,117: 93

Således netto vinst kronor 2,514: 68.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3b. (Bilaga.) 109

Summa skulder, som skola amorteras uppgå enligt Bil. 1. b. till
15,294:84, varå ovanstående amorteringsbelopp beräknats. I detta skuldbelopp
ingår kronor 2,242: 75 till firman Georg Benz-Lutz i Rorschach, och
sökanden har ej visat, att denna firma åtnöjes med en dylik amortering. Enligt
brev av den 2% 1935 från firman (bil. 92a i inlaga till Bergmästaren i
Södra distr.) fordras betalning så fort statslån erhållits.

Sedan företaget nu blivit befriat från c:a 44 % av de tryckande skulderna
synes ovanstående kalkyl visa att rörelsen bör gå ihop under förutsättning
av att 45,000 balar verkligen kunna avyttras till antaget pris. Beträffande
sökandens tal om merpris vid leveranserna till Schweiz tillåter jag mig fästa
uppmärksamheten på, att av det uppgivna priset Sfr. 2: 70 resp. 2: 90 per bal
ej mindre än Sfr. 1: 66 per bal avgår för frakt enligt statistiken för tiden
7i—27 U 1935 och under år 1934 Sfr. 1: 88 per bal, då fuktighetshalten i balarna
varit större. Att resultatet år 1934 ej blev sämre än det blev berodde
på att för de 8,350 balar, som exporterades till Schweiz, i genomsnitt erhölls
Sfr. 2: 80 per bal.

Användningen av ett eventuellt lån av ................ kronor 19,500: —

Inbetalning i Kronobergs Läns Sparbank .... 300: —

» till Smålandsbanken ............ 500: —

Inköp av 31.3 har av Tegnaby nr 9 Stom...... 6,770:— » 7,570: —

Återstår till rörelsekapitalet kronor 11,930:—.

Om med uppförandet av de ifrågasatta 50 st. nya torvladorna och magasinet
för 2,000 balar färdigt exportströ kan tillsvidare anstå synes mig rörelsens
drift vara möjlig med detta rörelsekapital på kronor 11,930:—.

Då genom rörelsens återupptagande samtliga nu arbetslösa förut vid företaget
anställda åter skulle få sin utkomst, får jag, ehuru med tvekan, tillstyrka
beviljandet av nu ifrågavarande lån. Då torvläkten enligt torvingenjörens
utlåtande räcker endast i 14 år för den tillämnade driften, synes mig
lånet böra i god tid dessförinnan vara slutamorterat.

Förslag:

Lån å kronor 19,500:— beviljas att löpa med 5 % årlig ränta å oguldet
belopp.

De 2 första åren amorteringsfria men skall därefter Vs av beloppet årligen
amorteras.

Som säkerhet för lånets återbetalande lämnas:

1 fastighetsinteckning å kronor 1,000:— med rätt näst efter dylik å kronor
2,500:— i villafastigheten Klippan, Tegnaby Strålagård 1529.

1 fastighetsinteckning å kronor 14,000 med bästa rätt i Torvströfabriken
med tillhörande moss- och skogsmark å Tegnaby nr 9 Stom i Tegnaby socken
av Kronobergs län samt

1 förlagsinteckning å kronor 10,000:— med bästa rätt i all sökandens
egendom, som kan bliva föremål för förlagsinteckning.»

Bland handlingarna finnes vidare följande osignerade promemoria:

»Siffror i räkenskaperna.

1934 års avlöningar voro enligt arbetslöshetskommittén 25,524 kronor.

Räkenskaperna upptaga blott 4,217:40.

I huvudsak beror skillnaden på att enligt särskilt arrendekontrakt arbetslönerna
jämte provision till arrendatorerna utbetalas i form av betalning med
65 öre för varje av dem levererad torvbål, vilken betalning utmätts så att den
skall motsvara endast dessa poster samt ribb. Dessa avlöningar torde alltså

Ilo

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

ha blivit avdragna på inkomstsidans post »Torven» innan dess slutresultat
15,256: 57 framkommit. Enligt bil. 5. 2 utgjorde de sålunda utbetalade avlöningarna
20,641:43 och därutöver av firman utbetalade avlöningar
4,882:57. Stämmer alltså ej med räkenskapernas 4,217:40, och ej heller
finns om sistnämnda belopp angivet vad det är för avlöningar. Man kan
misstänka att de äro familjens, ty denna har vid 1934 års utgång en fordran
på 7,222: 47.

I räkenskaperna finns en post ''reparationer’ 4,204: 44 men i bil. 5. 2 anges
firman ha för byggnads- och maskinarbeten samt reparation utbetalat
5,873: 88 i arbetslöner.

I bil. 5. 6 anges nyanläggningar 1934 för exporttillverkningen ha skett för
12,125 kronor, men balansräkningarna utvisa visserligen en ökning av skulderna
med över 10,000 kronor men icke någon ökning av inventariernas värde.
Detta tvärtom sjunker. I vinst- och förlusträkningen synes intet spår
av hur härmed förhåller sig. Kanske anläggningarna gjorts först 1935.

Exporten.

Siffrorna från olika uppgiftslämnare stämma ej fullständigt, men det kan
tänkas att någon annan schweizisk firma än Benz-Lutz köpt något.

Statsmedlens användning.

Wikström begär 30,000 i lån och 5,000 i subvention för att komma upp i
en tillverkning av 50,000 balar. Han uppger att rörelsen måste ha denna omfattning
för att undgå förlust. Björkman anser emellertid att exporten ej
får beräknas till högre än 25,000 balar till Amerika och 10,000 till Schweiz,
samt att sistnämnda siffra också bör gälla tillverkningen för avsättning inom
landet.

Wikströms uppgifter, om vad han skall använda pengarna till äro något
olika. Till att lösa inteckningar, som ej synas löpa med någon extraordinär
ränta (att döma av räkenskapernas intressekonto) skulle han använda en
summa av, som det synes, 12,300 resp. 10,800 kronor. Till arbetslöner skulle
han härefter ha 14,500 (enligt ansökningen 19,500) disponibla. Även om
han räknar med att få 35,000 kronor skulle det då bli endast 9,700 resp. 8,200
(4,700 resp. 3,200) för att användas till inlösning av fabriksområdet samt
uppförande av 50 fältlador, och ett magasin. Och skulle därjämte exportmaskinerierna
ej ha betalats 1934, synes det svårt att förstå, hur också de
skulle kunna finansieras. Enligt ansökningen skulle subventionen å 5,000
kronor användas till arbetslöner, för kompletterande maskinell utrustning, för
den ökade driften, ladorna, magasinet och markköpet.

Fredande för övriga fordringsägare.

Å växelskulderna c:a 20,000 kronor fordras i regel 10 °/o amortering var
3:e månad. Den schweiziska firman ger ett par månaders anstånd men vill
ha betalt då lånet beviljats. Att skulderna skulle få stå obetalade under hela
lånetiden synes alltså uteslutet.»

I förnyat utlåtande den 10 juli 1935 anförde kommerskollegium:

»Med det nu ifrågavarande lånebeloppet 19,500 kronor, skulle under förutsättning
att aktiebolaget Smålands bank avstår från fordrad amortering å
lån med 2,200 kronor eller att sökanden visat sig genom annan upplåning än
från statsverket hava erhållit detta belopp bundet intill den 1 oktober 1936,
endast 11,930 kronor finnas disponibla som rörelsekapital. Detta synes kollegium
synnerligen knappt för ändamålet med hänsyn därtill, att hela beloppet
erfordras för de förberedande arbetena för torvens tillgodogörande.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) lil

Ehuru sålunda genom fordringsägarnas tillmötesgående en avsevärd del
av sökandens skuld nu avskrivits, har hans affärsställning dock icke förbättrats
i sådan grad, att rörelsen kan anses bliva säkerställd genom ifrågasatt
lånebelopp, varför kollegium icke anser sig kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
»

Kungl. Maj :t — statsministern Hansson samt statsråden Undén, Möller
och Leo i egenskap av tillförordnad regering — beviljade Wikström den 23
augusti 1935 lån å 19,500 kronor till förstärkning av företagets rörelsekapital.
Såsom villkor för lånets utlämnande föreskrevs, att det skulle ha visats, att
den förlagskredit, låntagaren åtnjöte, bundits på sätt statskontoret efter samråd
med kommerskollegium kunde finna skäligt föreskriva till tryggande av
rörelsens fortsatta bedrivande, samt att låntagaren med äganderätt förvärvat
den mark, varom förmälts i de inom socialdepartementet upprättade promemoriorna.
Lånet beviljades på 7 år, varav de två första ränte- och amorteringsfria.

I anledning av de uppställda villkoren överlämnades till statskontoret följande »P.

rörande lån till Svensk Torvexport, Magnus Wikström, Växjö.

Vid prövningen av låntagarens tillgång på nödigt rörelsekapital bör låntagaren
styrka:

antingen att Aktiebolaget Smålands Bank medgivit uppskov till den 1 oktober
1936 med av banken begärd amortering, kronor 2,200, på låntagarens
nuvarande skuld till banken;

och att firma G. Benz-Lutz, Rorschach, medgivit att låntagarens nuvarande
skuld till denne fordringsägare får kvarstå utan amortering till den 1 okt.
1936;

eller, att därest endera eller båda nyss nämnda fordringsägare icke lämna
sådana medgivanden, annan långivare än statsverket medgivit lån till den 1
okt. 1935 motsvarande de återfordrade lånebeloppen;

samt vidare att Aktiebolaget Smålands Bank medgiver, att låntagarens kredit
i övrigt får kvarstå för successiv amortering jämsides med statslånet, varvid
dock förutsättes att amortering och ränta till banken erläggas i rätt tid
samt låntagarens ställning ej väsentligt försämras.

Lånesumman bör emot låntagarens fullmakt utbetalas till Aktiebolaget
Smålands Banks Växjökontor.» 9

9) Aktiebolaget Sandsjö Möbelfabrik, Bodafors.

Bolaget ansökte den 21 maj 1935 om lån å 50,000 kr. I ansökningen anfördes
bland annat, att bolaget år 1933 av Kungl. Majit beviljats lån å 50,000
kronor till förhindrande av att bolagets verksamhet skulle behöva nedläggas,
att bolagets fabriksbyggnad med maskiner, inventarier och möbellager
den 16 augusti 1934 ödelagts av brand, varefter det beviljade lånet återbetalats,
att bolaget sedermera uppfört ny fabriksbyggnad samt att bolaget nu
saknade tillräckligt kapital för driftens återupptagande.

Ordföranden i Bodafors kommunalfullmäktige tillstyrkte ansökningen på
det livligaste under anförande, att om driften vid bolagets fabrik ej kunde
återupptagas, detta för köpingens del finge katastrofal verkan.

112

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Kommerskollegium har tidigare vid ett flertal tillfällen i samband med
avgivande av yttrande över ansökningar om lån ur anslaget till befrämjande
av enskild företagsamhet hyst särskilt starka betänkligheter mot att medelst
understöd åt möbelfabriksföretag motverka en inom branschen pågående
anpassningsprocess, syftande till nedskärning av den totala produktionskapaciteten
till närmare överensstämmelse med avsättningsmöjligheterna.

Visserligen lärer för närvarande sysselsättningen vid landets möbelfabriker
vara i stort sett ganska tillfredsställande, men Kollegium är dock av den
uppfattningen, att stor försiktighet fortfarande bör iakttagas, då det gäller
stöd åt företag inom branschen.

I detta fall tillkomma dessutom i fråga örn verksamhetens återupptagande
efter det att företagets anläggningar år 1934 eldhärjats vissa speciella omständigheter,
som väcka tvivel, huruvida tillräcklig ekonomisk försiktighet
iakttagits av företagets ledning, och som i och för sig giva stark anledning
till tveksamhet beträffande lämpligheten av stöd på avsett sätt.

Tvivelsutan tala vissa sociala skäl för att ansökningen vinner beaktande.
I den mån det tillkommer Kollegium att taga hänsyn till dessa, synas de
dock ej fullt tillräckliga för att häva Kollega betänkligheter.

Kommerskollegium hemställer att ansökningen ej måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.»

I promemoria den 28 augusti 1935 anförde en av de för låneärendenas utredning
anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Efter eldsvådan den 16 augusti 1934 är en ny fabrik uppförd på samma
tomt i två våningar, ändamålsenligare än den förra och försedd med
de allra modernaste maskiner. Vid mitt besök var arbetet återupptaget i
full utsträckning, orderstocken uppgick till 85,000 kr. och man måste arbeta
på övertid för att hinna utföra beställningarna. Allt vore sålunda gott
och väl, örn ej bolaget enligt intressenternas påstående lede brist på rörelsekapital.

I brandskadeersättning utbetalades den 15 oktober .... kronor 152,341,
varefter följande lån löstes

Statskontoret ............................ kronor 50,000

Malmbäcks sparbank .................... » 20,226

Sävsjö sparbank ........................ » 20,229_»_ 90,455,

Rest kronor

Detta kontantbelopp jämte övriga disponibla medel uppgår till
166,058 enligt nedanstående

Brandskadeersättning, nettobelopp .................... kronor

Utestående fordringar pr 3l/i0 1934 ...................... »

Virke och material .................................. »

Fastighetsinteckningar ................................ »

Kreditivlån .......................................... »

Lån i Sävsjö sparbank ................................ *_

kronor 166,058.

61,885.

kronor

61,885

23,004

16,149

40.000

15.000

10.000

Beloppets användning framgår av följande tablå pr 31/t.

Infriade egna accepter........................... 11,261

Betalda varuskulder............................. 26,982

38,243

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 113

Likvid för arbeten, utförda å andra fabriker. . .,	,.. 17,298	20,945
Fastigheten t. o. m. juli 1935................. Avgår tomtvärde, ångpanna, tork..............	. . . 95,225 . . 15,500	79,725
Material o. råvaror, t. o. m. juli 1935 .......... Lager d. S1/12 1934............................	... 31,592 . . 16,149	15,443
Maskiner, juli 1935............................ Diverse inventarier............................ Kontorsinventarier............................ Kontorsinventarier räddade från brand.........	... 1,457 400	13,871 5,351 1,057
Utfärdade accepter............................		154,392 50,957	103,435
Förlust fr. 1934............................... Omkostnader 1/1—30/« 1935.....................	. . 7,738 ... 5,621	13,359
Arbetslöner sedan 28/6.......................... Kassa pr 31/,.................................. Checkräkn. pr 31/7............................. Kapitalräkn. pr 31/7............................ Postgiro pr 31/7................................		15,700 981 1,149 10,389 507	42,085

145,520

Överskott 20,538
Kronor 166,058

Fabriken blev ej helt färdig förrän i slutet på maj och fabrikationen har ej pågått
mer än juni och juli. Den ekonomiska ställningen framgår av

		Balansräkning pr 31/7
Postgiro......	507: 72		Varuaccepter..	50,957: 08
Kassa........	981: —		Varuskulder...	6,069: 90
Bank.........	11,539: 04
Varuväxlar.. . .	2,500: —		Personalens insättningar..
Varufordr.....	11,064: 81		Bankskulder ..	67,000: —
Andelar......	500: —	27,092: 57	Reversskulder.	5,220: —
Färdiga varor		Aktiekapitalet.	55,000: —
och i arbete	14,449: 48		Reservfond.. . .	2,429: 65
Råvaror......	32,792: 23		Övriga reserver
Provision.....	90: —	47,331: 61		Kronor
Inventarier....	6,809: 35
Maskiner.....	31,871:46
Byggnader....	89,225: 41
Tomt.........	6,000: —	133,906: 22
Förlust fr. 193<	o. omkr.	14,230: 41

Kronor 222,560:91.

57,026: 98
18,974: 13

72,220: —

57,429: 65
16,910: 15
222,560: 91.

De bundna lånen fördela sig sålunda:

2,500 lån av aktieägarna 1923, säkerhet revers

2,720 » » » 1931, » »

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

114 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

1,000 lån av Sävsjö sparb. 1929, säkerhet borgen av styrelsen

1,000 » » Malmbäcks » 1931, » » » 20 aktieägare

20,000 » » Sävsjö sparb. 1935, » lista fastighetsinteckn.

20.000 » » Sävsjö sparb. 1935, » 2:dra fastighetsinteckn.

15.000 » » Smålandsbankl935, » 3:dje fastighetsinteckn. + borgen av

styrelsen

10.000 » » Sävsjö sparb. 1935, » borgen av 39 aktieägare.

Intressenterna i detta företag äro förvisso synnerligen duktiga och energiska
arbetare, men de ha byggt sig en väl dyrbar fabrik, så att de måste
upplåna pengar till rörelsekapital. Den ekonomiska ställningen är redan
efter 2 månaders verksamhet ej tillfredsställande, visserligen förfoga de ännu
över en del likvida medel, men jag skulle tro att ställningen efter en
månad kan bli brydsam.

Vid planläggningen av sitt företag lia de ej i sina kalkyler räknat med
hur stort rörelsekapital, som behövs för att driva fabriken i förutvarande
omfattning. När fabriken stod fullständigt färdig, disponerade de över ett
rörelsekapital på 33,000 kronor, men med en försäljning på 270,000 kronor
som förut, och kundkrediter på 3—6 män., är detta kapital för litet. Det
synes som om de räknat med att även i fortsättningen få disponera över
statslånet.

Företaget med sina 50 arbetare, varav 25 äro egnahemsägare, spelar en
stor roll för kommunen. De brister i den ekonomiska planläggningen som
företagets ledning trots under hand gjorda erinringar icke tagit önskvärd
hänsyn till, föranleda mig dock till en viss tveksamhet att tillstyrka lånet.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Majit bolaget den 8 november 1935 förnyat lån å 50,000 kronor mot dels
fastighetsinteckning å 20,000 kronor med förmånsrätt efter 40,000 kronor,
dels förlagsinteckning å 40,000 kronor med bästa förmånsrätt, dels ock
borgen av maskinsnickaren Einar Karlsson, faneraren Fritz Holm, snickarna
Ivar Danielsson, Albert Svensson, Helmer Haase och Gustav Wilhelmsson
samt poleraren Robert Svensson.

10) Aktiebolaget Plåtindustri, Limhamn.

Bolaget, som bildats för att övertaga vissa grenar av den tidigare av aktiebolaget
Flygindustri i Limhamn bedrivna rörelsen såsom tillverkning av
latrin- och sopkärl, ansökte den 17 september 1935 örn ett lån å 50,000 kronor
till förstärkning av bolagets rörelsekapital.

I detta ärende inkom till socialdepartementet följande skrivelse från Carl
Lunds fabriksaktiebolag i Malmöl

»Enligt inkommet meddelande har Aktiebolaget Plåtindustri i Limhamn
inkommit till Kungl. Socialdepartementet med framställning örn ett stödlån
å 50,000 kronor för startande av en tillverkning av latrinkärl, sopbehållare
och andra dylika plåtarbeten.

Uti denna bransch finnas för närvarande följande större anläggningar:

Carl Lunds Fabriksaktiebolag i Malmö,

Stängselnätfabriken i Malmö,

Höganäs Plåtslageri och galv. verkstad i Höganäs,

Gerhard Andersson i Lyckeby,

Kockums Jernverk i Kallinge,

Mekaniska Verkstaden Norrbacken i Tålebo,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

115

Göteborgs galvaniseringsfabrik i Göteborg och

Stockholms galvaniseringsfabrik i Liljeholmen.

Dessa fabriker hava en kapacitet, som mer än väl tillfredsställer behovet
inom landet för de varor, som Aktiebolaget Plåtindustri avser att tillverka,
och priserna ärd så pressade, att endast fabriker med en rationaliserad
drift kunna bestå i konkurrensen.

Vi hava inhämtat, att Aktiebolaget Plåtindustri icke har större inbetalt
aktiekapital än 6,500 kronor.

En galvaniseringsanläggning även i liten skala går till mellan 75,000 och

100,000 kronor. Med ett lån på 50,000 kronor kommer bolaget alltså icke
ens så långt, att det får sina anläggningskostnader betalade och ännu mindre
något rörelsekapital. Med varukrediter kan det ju tänkas, att bolaget kommer
i gång med sin verksamhet, men för att få något arbete att fylla ut
den nya fabriken med måste bolaget pressa priserna till det yttersta. Aven
örn man räknar med att bolaget kommer att arbeta med mindre allmänna
omkostnader, lärer bolaget icke kunna nedbringa dessa lägre än den billigare
tillverkningskostnaden vid en rationaliserad drift i större skala, och följden
blir, att, även örn driften kommer i gång, det endast kan bliva en ganska
kort tidsfrist innan bolaget måste gå i konkurs.

Örn detta företag liksom en hel del andra nu uppdykande, illa planerade
företag gäller, att de taga bort arbete från de äldre bestående fabrikerna
utan att tillfredsställa något behov. o

På anförda skäl få vi hemställa, att något stödlån icke beviljas ifrågavarande
företag.»

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Gällande bestämmelser örn utlämnande av lån ur det anslag, som å riksstaten
anvisats till främjande av enskild företagsamhet, synas i och för sig
och under förutsättning att visst kapitaltillskott kan tillföras fran enskilt
håll ej utgöra hinder för att bereda sökanden låneunderstöd, särskilt med
hänsyn till det förhållandet, att sökandebolaget övertagit arbetare och vissa
verksamhetsgrenar från Aktiebolaget Flygindustri i Limhamn, vilket företag
av speciella förhållanden tvingats att nedlägga driften. Utredning torde
dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas för utrönande såväl av
möjligheterna till" ytterligare kapitalinvestering från enskilt håll som den
lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp och värdet av den säkerhet sökanden
kan för lånet erbjuda.»

I promemoria den 1 november 1935 anförde en av de för låneärendenas
utredning anställda befattningshavarna inom socialdepartementet huvudsakligen
följande:

»Bolaget startade i juli 1935 för att övertaga vissa grenar av A. B. Flygindustris
verksamhet och bereda sysselsättning åt en del av detta bolags
arbetare, vilka eljest skulle blivit utan arbete.

Tillverkningen avser telefonkiosker, klädskåp m. fl. dylika svetsade konstruktioner
av profiljärn och järnplåt, av plåt pressade kabelboxar och fördelningsskåp
till Telegrafverket m. m. Härtill har sökandebolaget från A. B.
Flygindustri övertagit alla nödiga pressverktyg och andra anordningar för
tillverkningen. Som fyllnadsarbeten tillverkar bolaget även galvaniserade
latrinkärl och soptunnor. Även detta är endast en fortsättning av Flygindustris
gamla tillverkning.»

Avslag å ansökan torde nog tvinga företaget att inskränka driften, örn
nödigt rörelsekapital ej kan på annat sätt uppbringas, varvid minst 40 %> av
arbetsstyrkan blir ledig.

116

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Arbetslösa voro i Malmö stad enligt septemberrapporten till A. K. 899 personer
anmälda.

Orsaken till kapitalbristen torde ligga däri, att bolagets lilla aktiekapital
kronor 13,000:—, varav kronor 7,280:— genast bands i maskiner och inventarier,
ej motsvarade de anspråk, som den oväntat stora efterfrågan å
bolagets produkter måste ställa på kapital för anskaffning av material och
till arbetslöner.

Aktiekapitalet: kronor 13,000: — var fullt inbetalt.

Ställningen är som synes ganska ansträngd.

De likvida tillgångarna endast kronor 4,755: -— medan
de kortfristiga skulderna äro kronor 10,655: —.

Order innelågo vid besöket från

Telegrafverket å 44 st. telefonkiosker för ....................kr. 27,700: —

» å 50 st. klädskåp » .................... » 4^700:

Trälleberg å 50 st. latrinkärl » .................... » ’4Q0:

Summa kr. 32,800: —-

Dessutom väntades från telegrafverket order på kabelboxar för 8,000—

15,000 kronor.

Avsättningsmöjligheterna synes f. n. vara goda. Hittills har sökandebolaget
så gott som uteslutande sysselsatts av A. B. Flygindustrfs gamla kundkrets
och särskilt av telegrafverket, vars årliga behov av bolagets produkter
har brukat uppgå till 80,000 å 100,000 kronor. Byråchefen Olsson för telegrafverkets
förrådsbyrå, som nyligen inspekterat sökandebolagets verkstad,
förklarade sig vid förfrågan nöjd med det av bolaget utförda arbetet och ansag
att företaget kunde i fortsättningen påräkna order från telegrafverket,
i den män verkets egen verkstad ej hinner med. Att företaget med sin personal
övertagit all Flygindustri’s under åren förvärvade erfarenhet, ansåg
byråchefen var ett stort plus för bolaget. Beträffande konkurrensen med
andra tillverkare förekommer sådan egentligen endast i avseende på latrinkärl
och soptunnor och knappast där heller. Denna gren av företagets verksamhet
är nämligen den minsta och har egentligen bibehållits endast för att
tillmötesgå A. B. Flygindustri’s gamla kunder.

Från Carl Lunds Fabriksaktiebolag, Clas Östberg, har inkommit en protestskrivelse,
skriven i advokat Östbergs vanliga stil.

Av advokat Östbergs namngivna 8 konkurrenter befinnas således endast 4
vara verkliga tillverkare av de ifrågavarande kärlen.

Beträffande uppgiften om det inbetalda aktiekapitalets storlek innebär
detta ju ej något märkvärdigt, da bolaget ännu ej är mycket över 3 månader
gammalt. Enligt uppgift från Patent- & Registreringsverket blev emellertid
den andra hälften av aktiekapitalet registrerad i dag, varför således hela aktiekapitalet
verkligen är inbetalt.

. Advokat Östbergs uppgifter örn kostnaderna för en galvaniseringsanläggning
har ju ingen aktuell betydelse, då sökandebolaget aldrig haft för avsikt
anlägga dylik. All den galvanisera, som förekommer i bolagets verksamhet,
låter firman utföra hos Sv. Stängselnätsfabriken i Malmö, till vilken
firma ledaren för sökandebolaget har goda relationer.

För övrigt saknar den östbergska protesten den saklighet, som enligt mitt
förmenande måste iakttagas, om man skall kunna fästa något avseende vid
densamma.

Huruvida bifall till ansökan, i den mån sådant är möjligt, kan skapa förutsättningar
för sökandebolagets framtida bestånd, är vanskligt avgöra, då
företaget ännu drivit sin rörelse allt för kort tid, för att man skall kunna bil -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 117

da sig en bestämd uppfattning om ledningens förmåga att föra företaget
framåt. De personer, som närmast hava bolagets ledning örn hand, äro
emellertid energiska och kunniga med mycket gott anseende, varför man
bör vara berättigad hoppas det bästa.

Det belåningsbara värdet av bolagets förlagsegendom utgöres av råvarulagret
............................................ kronor 5,900: —

Varulagret ....................................... » 6,440: —

Fabriksinventarier ................................ » 8,000: —

Kontorsinventarier ................................ » 700: —

Summa kronor 21,040: —.

Härå skulle således efter 60 % kunna lämnas ett lån av 12,000 kronor.

En ganska avsevärd arbetslöshet förefinnes visserligen inom Malmö stad,
men knappast för dugliga arbetare av det slag, som sökandebolaget sysselsätter.
Jag anser därför, att bolagets existens är av ringa eller ingen betydelse
ur arbetslöshetssvnpunkt. Då därtill företaget med sitt ringa aktiekapital
redan nu under den ostridigt rådande högkonjunkturen har svårt
finansiera sin verksamhet och dess historia ännu är ett helt oskrivet blad,
synes mig företaget icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser böra förutsättas för ett låns beviljande ur anslaget till främjande
av enskild företagsamhet. Jag tillåter mig därför föreslå avslag å
ansökan.

Med anledning av kommerskollegii uttalande vill jag påpeka, att sökan -

debolaget självt anser sig behöva ett rörelsekapital av .. kronor 23,000: —
högsta möjliga lånebelopp.......................... » 12,000: —

att skaffa på annat sätt............................ kronor 11,000:—.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.
Maj:t bolaget den 13 december 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 12,000 kronor. Lånet skulle få utlämnas först sedan det visats, att
för bolaget erforderlig förlagskredit i övrigt ordnats, på sätt statskontoret
efter samråd med kommerskollegium kunde finna skäl föreskriva, samt mot
avlämnande av förlagsinteckning å 12,000 kronor med bästa förmånsrätt samt
borgen av direktören N. P. Mathiasson, avdelningschefen G. Mathiasson,
köpmannen S. Rogmark och verkmästaren H. Rex.

118

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Innehållsförteckning till bilagan,

Sid.

1) Anna Bener, Tidaholm........................................... 77

2) A.-B. Motorverken, Göteborg...................................... 78

3) A.-B. Karlstads strå- och filthattfabrik, Karlstad................... 80

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle................................ 83

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö........................ 90

6) Tryggve Ekström, Simeå......................................... 91

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd...................... 94

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö ...................... 102

9) A.-B. Sandsjö Möbelfabrik, Bodafors............................... lil

10) A.-B. Plåtindustri, Limhamn...................................... 114

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361825