Konstitutionsutskottets memorial Nr 11 (Betänkande 1937:Ku11 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1937 kl. 7 f. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i
statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning
blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari
1936 till och med den 10 januari 1937 i statsrådet förda protokoll, nämligen
över

justitiedepartementsärenden från och med den 17 januari 1936 till och med
den 8 januari 1937;

justitieärenden från och med den 31 januari 1936 till och med den 8 januari
1937;

utrikesdepartementsärenden från och med den 17 januari 1936 till och med
den 8 januari 1937;

försvarsårenden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8 januari
1937;

socialärenden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8 januari
1937;

kommunikalionsärenden från och med den 17 januari 1936 till och med
den 8 januari 1937;

finansärenden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8 januari
1937;

ecklesiastikärenden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8
januari 1937;

jordbruksårcnden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8 januari
1937; samt

handelsärenden från och med den 17 januari 1936 till och med den 8 januari
1937.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats dels

utdrag av de över finansärenden den 29 januari 1937 samt den 5, 12
och 26 februari 1937 förda protokollen, i vad de avse besvär i fråga om vägrat
tillstånd till utskänkning av rusdrycker i samband med offentliga tillställningar
å vissa restauranter,

dels ock det över ecklesiastikärenden den 19 februari 1937 förda protokoll,
i vad det avser tillsättande av Olof Eneroths professur vid Stockholms högskola.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Vid den granskning av omförmälda protokoll och protokollsutdrag, som
i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits, har
anledning icke förekommit att mot någon ledamot av statsrådet tillämpa § 106
regeringsformen, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet däremot funnit
nedan i denna avdelning omförmälda ärenden jämlikt § 107 regeringsformen
föranleda anmärkning.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden.)

Enligt 5 § i 1924 års lag om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap
äger Konungen på ansökan till svensk medborgare upptaga (naturalisera)
utlänning, som 1) fyllt 21 år; 2) sedan 5 år har sitt hemvist här i riket;

3) gjort sig känd för en hederlig vandel; samt 4) har möjlighet att försörja
sig och sin familj; av de under 1) och 2) stadgade villkoren är Konungen under
vissa förutsättningar icke bunden.

Då utskottet finner det angeläget, att de grundsatser om villkoren för naturalisation,
vilka finnas i ovannämnda lag samt i kungörelsen den 19 december
1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap, i
full utsträckning iakttagas, har utskottet i anledning av nedanstående ärenden
ansett sig böra besluta anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot i varje
särskild punkt omförmälda statsråd.

På föredragning och hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Schlyter, har Kungl. Majit under nr 22 i protokollet över justitiedepartementsärenden
den 31 januari 1936 bifallit en av estnisk undersåte gjord
ansökan om svenskt medborgarskap.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, följande:

Sökanden är född i Estland år 1886. Han utbildades tidigt till skomakare,
utvandrade år 1905 till Finland och kom därifrån år 1908 till Sverige, där han
sedermera varit bosatt. År 1911 ingick han äktenskap med en svenska
och har i äktenskapet två barn, födda 1918 och 1919. Under vistelsen i Sverige
har sökanden huvudsakligen arbetat såsom föreståndare för i hustruns
namn drivna affärsrörelser inom skomakeri- eller närstående branscher. Han
ansökte såväl 1922 som 1929 örn svenskt medborgarskap, vilka ansökningar
dock avslogos av Kungl. Majit. Hustrun och barnen upptogos den 2 augusti
1935 till svenska medborgare. — I kriminalpolisens i Stockholms rapport i anledning
av den förevarande tredje ansökningen anfördes bland annat, att sökanden
i juni 1914 hördes angående mot honom gjord angivelse till åtal för

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

egenmäktigt förfarande vid försäljning av ett honom tillhörigt skovarulager;
angivelsen hlev emellertid återkallad, sedan överenskommelse träffats, varför
någon vidare åtgärd mot sökanden icke företogs. I november 1919 häktades
sökanden för delaktighet i stöld, enär hos honom anträffats varor, som här i
staden tillgripits och angående vilkas åtkomst han icke kunde lämna nöjaktig
förklaring. Han dömdes den 1 december 1919 av Stockholms rådhusrätt jämlikt
3 kap. 10 § strafflagen att böta 500 kronor, varjämte han förpliktigades
att ersätta målsägaren med cirka 1,750 kronor. Bötesbeloppet har erlagts. I
april 1920 dömdes sökanden av polisdomstolen i Stockholm att för förseelse
mot förordningen den 18 juni 18G4 angående utvidgad näringsfrihet böta 500
kronor, vilka böter han ävenledes erlagt. I juni 1927 hördes sökanden av
kriminalpolisen i Stockholms län angående eldsvåda i en hustrun tillhörig
villafastighet, varom rapport ingavs till landsfogden i Stockholms län. — I
utlåtande över ansökningen anförde Överståthållarämbetet, bland annat, att
ämbetet med hänsyn till den långa tid under vilken sökanden vistats i Sverige
samt med hänsyn till att hans hustru och barn numera vore svenska
undersåtar ansåge sig icke böra avstyrka bifall.

Från det i medborgarskapslagen uppställda villkoret om hederlig vandel för
naturalisation får Konungen icke bortse. Med den utformning, bestämmelsen
i ämnet erhållit, lärer icke föreligga ovillkorligt hinder för all framtid för
bifall till en ansökan örn svenskt medborgarskap av en person, som gjort sig
skyldig till straffbart förhållande, örn brottet eller förseelsen är av mindre
grov beskaffenhet. I det föreliggande fallet har sökanden emellertid icke
endast gjort sig skyldig till en polisförseelse utan även till efterföljande delaktighet
i stöld. Det synes utskottet vid sådant förhållande rimligt, att sökanden
under avsevärd tid efter förbrytelsen gjort sig känd för en hederlig
vandel för att en ansökan av honom örn svenskt medborgarskap må kunna
bifallas. Det fanns i det förevarande fallet icke heller anledning att bifalla
ansökningen för att bereda sökandens svenskfödda hustru och barn de förmåner
och rättigheter, som äro förenade med svenskt medborgarskap, då
dessa redan erhållit sådant.

På grund av vad salunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, vilket utskottet får
för riksdagen

anmäla.

^ På föredragning och hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Schlyter, har Kungl. Majit under nr 24 i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 13 mars 1936 upptagit viss tysk undersåte till
svensk medborgare.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, följande:

Sökanden, en kvinna, föddes i Sverige år 1888 av svenska föräldrar. Efter
avslutad folkskoleundervisning genomgick hon en tre månaders elevkurs

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

vid förlossningshem samt hade därefter olika platser som barnsköterska.
Efter utbildning som elev å allmänna barnbördshuset utexaminerades hon
såsom barnmorska, varefter hon tjänstgjorde i denna egenskap på olika
platser till år 1921, då hon ingick äktenskap med en tysk undersåte. Hon
sammanlevde med mannen till år 1928, då denne avreste till Berlin, där han
sedermera vistats. Äktenskapet upplöstes av domstol i Berlin genom utslag
i december 1934, vilket vann laga kraft i januari 1935. Vid äktenskapets
upplösning begärde hustrun icke något underhåll och något sådant tillerkändes
henne icke. I äktenskapet hade makarna icke några barn. Sedan mannen
lämnat Sverige, försörjde sig hustrun under åren 1928—1932 genom att
biträda vid förlossningar. Emellertid gjorde hon sig skyldig till fosterfördrivning
och ådömdes därför straffarbete under ett år, efter vilket straff hon
den 1 april 1933 frigavs. Efter frigivningen hade sökanden icke ägnat sig åt
barnmorskeyrket utan vistats hos sina föräldrar och biträtt modern med
hemmets skötsel. I ärendet företeddes intyg, att sökanden vore medellös.
Sökanden har uppgivit, att hon hela sitt liv varit bosatt i Sverige. — Överståthållarämbetet
anförde i avgivet yttrande över ansökningen, att väl hade
sökanden under åren 1932—1933 undergått ett års straffarbete för fosterfördrivningsbrott
samt ej förmått gälda samtliga henne påförda skatter. Likväl
funne Överståthållarämbetet, då sökanden vore född svensk undersåte
och under hela sin levnad haft sitt hemvist här i landet men gått förlustig
sitt svenska medborgarskap genom år 1921 ingånget, numera upplöst
äktenskap med tysk medborgare, sig icke böra avstyrka bifall till ansökningen.

Utskottet anser icke den omständigheten, att sökanden dömts till straffarbete
för fosterfördrivning, i och för sig vara tillräcklig grund för att hon
för all framtid skall hava förverkat möjligheten att återförvärva det svenska
medborgarskapet, som hon gått förlustig genom ett numera upplöst äktenskap
med utländsk medborgare, men med hänsyn till brottets beskaffenhet
och det utmätta straffets storlek hade förevarande ansökan dock icke
bort bifallas så kort tid — knappa tre år — efter straffets utstående.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, vilket utskottet får
för riksdagen

anmäla.

Genom beslut under nr 33 i protokollet över justitiedepartementsärenden
den 10 september 1936 har tillförordnad regering, bestående av statsministern
Pehrsson, ministern för utrikes ärendena Westman samt statsråden
Centerwall och Bergquist, bifallit en av viss statslös, förut rysk undersåte
gjord ansökan örn svenskt medborgarskap för honom och hans hustru samt
två omyndiga barn.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, följande:

Sökanden är född år 1895 i Polen. Han vistades i föräldrahemmet, till
dess han var omkring 19 år gammal. År 1919 begav han sig till Tyskland
och vistades under 8 å 9 månader i Berlin, där han hade arbete i konfektionsbranschen.
Därefter begav han sig till Paris, där han vistades omkring
5 månader och hade arbete i samma bransch. I augusti 1920 begav sig sökanden
till Sverige, där han erhöll anställning hos sin numera avlidne broder,
som drev skrädderirörelse i Stockholm. Efter omkring 3 å 4 år slutade
sökanden denna plats och erhöll i stället anställning som skräddare hos
en konfektionsfabrik i Stockholm, i vilken firma han efter hand blev verkmästare.
År 1934 erhöll han anställning hos ett bolag i landsorten. Kontraktet
med bolaget gäller under tre år räknade från oktober 1936. Sökandens
avlöning hos bolaget utgår med 12,000 kronor för år, varjämte bolaget
förbundit sig att betala honom påförda skatter. Bolagets direktör har vitsordat,
att sökanden vore synnerligen skötsam och ordentlig samt skicklig i
sitt yrke. Hans anställning hos bolaget kunde därför antagas komma att
bliva av varaktig art. Sökanden har uppgivit, att han av polska legationen i
Stockholm vägrats registrering som polsk undersåte, enär han ej fullgjort
värnplikt i Polen. Sökanden har vidare uppgivit, att han icke hade några
skulder men däremot vissa mindre besparingar, som vore insatta å bankinrättning
för barnens räkning. Sökanden, som är mosaisk trosbekännare, ingick
år 1925 äktenskap med rysk undersåte. Makarna hava i äktenskapet två minderåriga
barn. — Enligt uppgift i polishandlingarna hade sökanden till en
handlande i Stockholm i oktober 1929 försålt en villa i Enskede, som sökanden
inköpt året förut. Vid försäljningen hade sökanden uppgivit, att han innehaft
behöriga åtkomsthandlingar och att alla räntor varit ordentligt erlanda
ävensom alla på villan vilande utgifter till dagen för köpets avslutande.
Köparen hade trott på dessa sökandens uppgifter och avslutat köpet, men
hade det sedermera visat sig, att uppgifterna varit oriktiga, i det att räntor
och övriga utgifter icke erlagts. Köparen hade vänt sig till en advokat och
genom dennes bemedling lyckats vinna rättelse, men hade det av sökandens
tillvägagångssätt tydligt framgått, att han varit opålitlig och sökt bedraga köparen.
Vidare hade portvakten i ett av de hus, i vilka sökanden bott under
åren 1932—1934, uppgivit, att han ordentligt erlagt hyran och i övrigt visat
sig ordentlig. Hans ekonomiska ställning hade emellertid varit dålig, vilket
framgått därav, att olika personer besökt honom och krävt honom på betalning.
Vid något tillfälle hade utmätning verkställts av hans lösöre, men
hade han utlöst detsamma och undsluppit utmätningens fullföljande. Sökanden
förekom icke i tidningen Polisunderrättelser eller i vid kriminalavdelningen
förda böcker och anteckningar angående för brott misstänkta eller
tilltalade personer. Men angående sökandens hustru fanns vid kriminalavdelningen
antecknat, att hon år 1923 hörts såsom misstänkt för stöld, varvid
hon förnekat brottet och bevisning icke kunnat förebringas. — Överståthållarämbetet
ansåg sig med hänsyn till den förbättring i sökandens ekonomiska
förhållanden, som syntes hava inträtt, och i betraktande av den långa

6 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

tid, varunder han varit bosatt här i riket, icke böra avstyrka bifall till ansökningen.
Vederbörande länsstyrelse ansåg sig på samma skäl som Överståthållarämbetet
icke böra avstyrka bifall.

I det nu förevarande fallet har sökanden icke straffats under sin vistelse
här i landet. Men då lagen uppställer kravet på hederlig vandel, inneslutes
häri något annat och mera än nämnda rent negativa förhållande. Även
vissa andra mot sökandens vandel framställda anmärkningar än sådana,
som avse brottsligt förhållande, böra föranleda avslag å ansökan om naturalisation.
Dylika omständigheter anser utskottet föreligga i det förevarande
fallet, såsom av ovanstående redogörelse framgår. Några häremot
tillräckligt tungt vägande omständigheter till sökandens förmån har utskottet
icke kunnat utläsa ur akten, varför utskottet funnit, att ansökningen
bort avslås.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
medlemmarna av tillförordnad regering, statsministern Pehrsson, ministern
för utrikes ärendena Westman samt statsråden Centerwall och Bergquist,
vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

På föredragning och hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Schlyter, har Kungl. Maj:t under nr 16 i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 5 juni 1936 till svenska medborgare upptagit
en tysk undersåte samt dennes hustru ävensom en makarnas dotter.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, följande:

Sökanden är född år 1886 i Stockholm av tyska föräldrar. Modern var
före äktenskapet svensk undersåte. Föräldrarna utflyttade med sökanden
år 1887 till Tyskland. År 1919 inflyttade sökanden till Sverige, utflyttade
därefter till Polen år 1925 och återvände i juli 1929 till Sverige. Sökanden
har sedan år 1930 haft anställning såsom verkmästare i en teknisk fabrik
med en inkomst av 7,200 kronor per år. Enligt uppgift från en av de arbetsgivare,
hos vilka han varit anställd under sin vistelse i Sverige åren 1919—
1925, hade han visserligen icke direkt misskött sig i sin tjänst, men han hade
visat sig vara mindre pålitlig. Från andra arbetsgivare föreligga inga anmärkningar.
-— Vid tiden för ansökningen häftade sökanden för oguldna
utskylder för åren 1924—1926 med tillhopa 1,149 kronor 70 öre.
Härav har han i maj 1936 betalat tillhopa 603 kronor 38 öre. — Vederbörande
länsstyrelse framhöll, att sökandens inkomster åtminstone under
de senare åren syntes hava varit så stora, att han utan större svårighet
bort kunna gälda oguldna utskylder. Med hänsyn till berörda förhållanden
och då, frånsett den omständigheten, att sökandens moder vore av svensk
börd, inga särskilda omständigheter talade för hans upptagande till svensk
medborgare, avstyrkte länsstyrelsen bifall till framställningen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Medborgarskapslagen uppställer icke uttryckligen kravet på fullgjord
skattebetalning som förutsättning för bifall till ansökan om svenskt medborgarskap.
Men kungörelsen den 19 december 1924 örn vad som iakttagas
skall vid ansökan örn svenskt medborgarskap föreskriver (4 §), att vid
ansökan bör fogas utredning om sökandens fullgörande av skattskyldighet
till stat och kommun. Utskottet finner det också riktigt, att den regeln följes,
att behörigen fullgjord skattebetalning skall hava styrkts för erhållande
av de förmåner och rättigheter, som medfölja svenskt medborgarskap.
Skatterna böra icke först hava guldits vid en sådan tidpunkt och på ett sådant
sätt, att de närmast framstå som ett slags betalning för medborgarskapets
erhållande. I det föreliggande fallet kan utskottet icke finna, att sökanden,
som dock under senare år haft en ingalunda obetydlig inkomst men
ändå häftar för utskylder, vilka han med dessa inkomster bort kunna gälda,
haft den vilja att fullgöra sina samhälleliga förpliktelser, vilken bör
vara en bestämd förutsättning för förvärv av svenskt medborgarskap genom
naturalisation.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, vilket utskottet får
för riksdagen

anmäla.

Närvarande vid besluten under a) och b): herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf
Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Sandegård, Källman, Carl Lindmark,
Nils Andersson*, Elon Andersson, Fast, Vougt*, Lundqvist, Nordström i Torsby, Werner
i Höjen, Fält, Johansson i Tväråselet, Hellberg och Nilsson i Steneberg*.

Närvarande vid beslutet under c): herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg**, Gustaf Adolf
Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Sandegård, Källman, Carl Lindmark, Fredrik
Ström, Elon Andersson, Fast, Vougt*, Lundqvist, Nordström i Torsby, Werner i Höjen,
Fält, Johansson i Tväråselet, Hellberg och Nilsson i Steneberg*.

Närvarande vid beslutet under d): herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf
Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Sandegård, Källman, Carl Lindmark, Fredrik
Ström, Elon Andersson, Fast, Vougt, Holmbäck, Nordström i Torsby, Werner i Höjen,
Fält, Arnemark, Johansson i Tväråselet och Hellberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet uppmärksammat
nedan omförmälda förhållanden, som utskottet utan att i anledning därav
hava beslutat någon anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot någon
ledamot av statsrådet ansett sig böra bringa till riksdagens kännedom.

1. Enligt § 8 regeringsformen skola statsrådets samtliga ledamöter, där
de icke äga laga förfall, övervara alla mål av synnerlig vikt och omfattning,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

som förekomma i statsrådet och röra rikets allmänna styrelse; sådana mål
äro frågor och förslag om nya allmänna författningars vidtagande, om upphävande
och förändring av de förut gällande, örn nya allmänna inrättningar
uti särskilda styrelsens grenar med flera av dylik beskaffenhet. I dechargememorialen
till 1930 och 1931 års riksdagar (nr 26 och nr 9) riktade konstitutionsutskottet
erinringar emot att denna föreskrift icke alltid iakttagits, utan
att i vissa fall ärenden av ifrågavarande beskaffenhet företagits till avgörande
i s. k. liten konselj, d. v. s. i närvaro av endast tre statsråd förutom föredragande
departementschefen. Enligt statsrådsprotokollen för den 5 och 11
september 1936 hava vissa ärenden, nämligen örn godkännande av provisorisk
handels- och betalningsöverenskommelse med Italien och om godkännande
av riksdagens förslag till lag örn förenings- och förhandlingsrätt
m. m., vilka äro av den förut omförmälda i § 8 regeringsformen angivna beskaffenheten,
avgjorts inför Konungen i statsrådet å Solliden i närvaro av
endast tre statsråd förutom föredraganden. Utskottet, som finner det angeläget,
att en praxis av angiven karaktär icke ens i konselj utanför huvudstaden
blir rådande, har ansett sig böra förhållandet för riksdagen

omförmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Stendahl, Bergman, Källman, Carl Lindmark,
Karl Bodin, Karl August Johanson*, Anders Andersson, Härdin, Anderberg*, Fast, Bengtsson*,
Lundqvist, Andersson i Ovanmyra*, Nordström i Torsby, Hällgren, Fält, Arnemark
och Nilsson i Steneberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

2. Den av riksdagen år 1925 beslutade löneregleringen för landshövdingar,
vilken innebar en höjning av deras löneförmåner, avsåg bland annat att
i största möjliga utsträckning göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor
vid sidan av statstjänsten. Avlöningsbestämmelser för landshövdingarna
äro därefter fastställda genom kungl, brev den 26 juni 1925. Enligt
detta får med landshövdingbefattning ej förenas uppdrag som ordförande eller
ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom
funktionär i dylikt bolag. Till stöd för detta absoluta förbud hade anförts,
att det måste anses olämpligt, att de sinsemellan om allmänhetens förtroende
konkurrerande affärsföretag, varom här vore fråga, sattes i tillfälle
att för sina syften tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna livet,
som bör tillkomma en landshövding. Vidare föreskrives i samma kungl, brev
bland annat, att landshövding ej utan Kungl. Maj:ts medgivande får innehava
uppdrag som ordförande eller ledamot i styrelse för annat verk eller
bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat som
aktiebolag, eller befattning som tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet uppmärksammat,
att landshövdingar under granskningsåret i ett flertal fall av Kungl. Majit
meddelats tillstånd att innehava uppdrag som ordförande eller ledamot i

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

bolags styrelser. Medgivandet har lämnats tills vidare eller tills vidare under
viss tid, vanligen tre år. Vidare har utskottet funnit, att landshövdingar
i flera fall antingen direkt av Kungl. Majit eller av vederbörande departementschef
med stöd av ett av Kungl. Maj :t lämnat bemyndigande utsetts till
ledamöter av kommittéer eller till sakkunniga inom statsdepartement. I
anledning härav har utskottet låtit företaga en undersökning angående de
offentliga och enskilda uppdrag, som landshövdingarna innehava vid sidan
av statstjänsten. Resultatet av denna undersökning återfinnes i en till detta
memorial fogad bilaga, som dock ej kan göra anspråk på att vara fullständig.
Av denna sammanställning torde framgå, att en sådan begränsning av
landshövdingarnas uppdrag vid sidan av statstjänsten, som riksdagen vid
löneregleringens beslutande får anses hava förutsatt och åsyftat, icke kan
anses hava kommit till stånd.

Vid granskningen av de i sammanställningen upptagna konkreta fallen har
utskottet funnit det ur principiell synpunkt betänkligt, när med landshövdingbefattning
förenas uppdrag som ledamot av styrelser för enskilda rederieller
järnvägsaktiebolag med verksamhet inom vederbörande landshövdings
län. Med hänsyn till länsstyrelsernas allmänna befattning med kommunikationsväsendet
inom länen och med särskilt beaktande av den numera rådande
konkurrensen mellan olika kommunikationsmedel kan vederbörande landshövding
lätt försättas i situationen att antingen under ämbetsmannaansvar
nödgas bedöma åtgärder, som han redan i annan egenskap varit med om
att besluta, eller att anmäla jäv vid sådana ärendens handläggning i länsstyrelsen.
Det ena förhållandet är emellertid ägnat att väcka samma prinpiella
betänkligheter som det andra.

Utskottet har vidare uppmärksammat ett fall, då landshövding samtidigt
fungerat som ordförande i en offentlig utredning av en viktig social
fråga och tillkallats att som ensam sakkunnig, med biträde av sekreterare,
inom ett departement undersöka en organisationsfråga, vilken måste anses
hava varit av mera avsevärd omfattning. Sistnämnda uppfattning stödjer
utskottet, bland annat, på att vederbörande landshövding för uppdraget i
fråga tillerkänts ett i förhållande till de arvoden, som eljest pläga utgå till
ämbetsmän som sakkunniga inom statsdepartement, betydande belopp. Likvisst
synes förevarande landshövding icke åtnjutit någon annan tjänstledighet
för offentligt uppdrag under den tid utredningarna pågingo än tolv dagar
vid ett tillfälle år 1935.

Vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra för riksdagen

omförmäla.

Närvarande utom vid prövningen av det i stycket å sid. 9: »Utskottet har —--år

1935» berörda fallet: herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Sandegård,
Bergman, Källman, Karl Bodin, Nils Andersson*, Hagström*, Carlström*, Anton Pettersson,
Lindskog*, Fast, Bengtsson*, Lilndqvist, Hällgren, Fält, Mosesson*, Norén och Johansson
i Tväråselet.

Närvarande vid prövningen av återstående delen av förevarande punkt: herrar Hallén,
Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Bergman, Källman, Karl Bodin, Nils Andersson*,

10 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Hagström*, Härdin, Carlström*, Anton Pettersson, Lindskog*, Fast, Bengtsson*, Lundqvist,
Hällgren, Fält, Mosesson*, Norén och Johansson i Tväråselet.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 8 april 1937.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård,
Bergman, Källman, Carl Lindmark, Karl Bodin, Anders Andersson, Hårdin, Fast,
Holmbäck, Lundqvist, Nordström i Torsby, Hållgren, Werner i Höjen, Fält, Johansson i
Tväråselet och Hellberg.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Bilaga.

Förteckning över landshövdingarnas enskilda och offentliga uppdrag

år 1936.

Överståthållare Nothin.

Ordförande i styrelsen för turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag.
Ledamot av styrelsen för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

» » » » aktiebolaget Gällivare malmfält.

» » » » trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, förord nad

av Kungl. Maj:t.

Ordförande i kommunalskatteberedningen (till 1 januari 1937).

» » svenska trafikförbundet.

f> » teaterrådet.

Landshövding Edén.

Ordförande i styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank, utsedd av Kungl.
Majit.

d » 1932 års järnvägsekonomiu Hedning.

» » djurgårdskommissionen.

» » styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö.

» » styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn.

» » direktionen för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.

Suppleant för ordföranden i Längmanska kulturfondens nämnd, förordnad av
Kungl. Majit.

Landshövding Linnér.

Ledamot av styrelsen för lantbrukshögskolan.

Landshövding B. Hammarskjöld.

Vice ordförande i styrelsen för försäkringsaktiebolaget Hansa.

Ordförande i statens jordbruksnämnd.

» » styrelsen för farmacevtiska institutet.

Landshövding Tiselius.

Ledamot av direktionen över Göta kanalverk såsom direktör för kanalens
Östgöta linje.

Ordförande i styrelsen för Linköpings armatur- och metallfabriksaktiebolag.

» » vaccinationsutredningen.

Sakkunnig för socialstyrelsens organisation (slut 1 juli 1936).

Landshövding Hamrin.

Landshövding Beskow.

Ordförande i styrelsen för Växjö—Alvesta järnvägsaktiebolag.

Ledamot av styrelsen för Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag,
förordnad av Kungl. Majit.

Ordförande i civila luftskyddsutredningen (slut 20 december 1936).

Ombud för Sveriges allmänna hypoteksbank hos Smålands m. fl. provinsers
hypoteksförening.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Landshövding Falk.

Ordförande i styrelsen för Mönsterås nya järnvägsaktiebolag.

Ledamot av styrelsen för garantiaktiebolaget Anticimex.

Ordförande i styrelsen för Olands järnvägsaktiebolag, av Kungl. Maj:t förordnad
ledamot.

Landshövding Rodhe.

Ordförande för de sakkunniga rörande förhandlingsordning för statstjänstemän
(slut 29 oktober 1936).

Ordförande för de sakkunniga för verkställande av utredning rörande trafikolyckornas
orsaker m. m.

Landshövding Hagströmer.

Ordförande i styrelsen för aktiebolaget Blekinge kustbanor, av Kungl. Majit
förordnad ledamot.

» » 1935 års Blekingeutredning.

» » Lyckebyå-utredningen.

» » »Svenska smörprovningarna».

Särskild sakkunnig till kommunalskatteberedningens förfogande.

Landshövding Nilsson.

Ordförande i styrelsen för allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Ledamot av styrelsen för Knislinge skofabriks aktiebolag.

» » » » Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag.

» » » » Strömsnäs bruks aktiebolag.

» » » » svenska livförsäkringsbolaget.

» » » » svenska sockerfabriksaktiebolaget.

» » » » aktiebolaget Skånebryggerier.

Landshövdingen friherre Ramel.

Ledamot av styrelsen för brand- och livförsäkringsaktiebolaget Skåne.

» » » » skånska cementaktiebolaget.

Ordförande i styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Landshövding Kjellman.

Landshövding Jacobsson.

Ordförande i styrelsen för rederiaktiebolaget Transatlantic.

» » » » » Transpacific.

» » » » » Göteborg—Fredrikshamn-linjen.

» » » » svenska skeppshypotekskassan.

» » » » Göteborgs bostadskreditförening.

Vice ordförande i styrelsen för brand- och livförsäkringsaktiebolaget Svea.
Ledamot av styrelsen för aktiebolaget Göteborgs hypotekskassa.

» » » » försäkringsaktiebolaget Nornan.

Ordförande i 1935 års brännoljekommitté (slut 9 november 1936).

» » svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

» » styrelsen för Göteborgs högskola, förordnad av Kungl. Majit.

» » » » handelshögskolan i Göteborg, förordnad av Kungl.

Majit.

Ledamot av besvärsnämnden för reservarbetslöner.

Landshövding von Sneidern.

Ordförande i styrelsen för Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag.

Ledamot av styrelsen för Alingsås bomullsväveri aktiebolag.

» » » » aktiebolaget Nordens textilfabrik.

» » » » Nääs fabriksaktiebolag.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Ledamot av styrelsen för Borås—Alvesta järnvägsaktiebolag, förordnad av

Kungl. Majit.

» » » » Varberg—Borås—Herrljunga järnvägsaktiebolag,

förordnad av Kungl. Majit.

» » » » Dalslands järnvägsaktiebolag, svenska statens om bud.

Ordförande i järn vägsrådet.

» » 1932 års trafikutredning (slut 29 februari 1936).

» » styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor.

Landshövding Mannerfelt.

Suppleant i styrelsen för aktiebolaget vin- och spritcentralen.

Ordförande i statens jordnämnd.

» » lånenämnden för sekundär jordbrukskredit.

» » centralnämnden för ackordslåneärenden m. m.

» för »Veterinärinrättningen i Skara».

Landshövding Vennerström.

Ledamot av styrelsen för fastighetsaktiebolaget Tiden.

Landshövding Hasselrot.

Ordförande i styrelsen för aktiebolaget Aerotransport.

» » » » » Finspongs metallverk.

» » » » » Volvo.

» » » » » Brummerska skolhusbyggnaden.

» » länsstyrelseutredningen.

» » direktionen över Allmänna barnhuset.

» » styrelsen för tekniska gymnasiet i Örebro.

Landshövding Murray.

Ordförande i -styrelsen för europeiska varu- och resgodsförsäkringsaktiebolaget.
» » » » Klosters aktiebolag.

» » » » svenska spannmålsaktiebolaget.

» » » » aktiebolaget mjölk, grädde, smör.

» » » » matvaruhandlarnas mejeriaktiebolag.

» » » » K. V. Johanssons mejeriaktiebolag.

Ledamot av styrelsen för Örebro—Köpings järnvägsaktiebolag.

» » » » aktiebolaget textilateljé Licium.

Utredningsman rörande frågan om möjligheterna för ett samarbete mellan organisationer
på slaktdj urshandelns område och de offentliga slakthusen.
Ordförande i styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar.

Landshövding Eriksson.

Ordförande i styrelsen för nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.
Ledamot av styrelsen för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Suppleant i styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
Ordförande i styrelsen för arbetarepensionskassan, understödsförening.

» för 1934 års barnpensioneringssakkunniga (slut 21 november 1936).

» » 1935 års vägsakkunniga.

Ledamot av sociala rådets sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet
(sj ukkassenämnden).

» » fullmäktige för folkpensioneringsfonden.

Landshövding Lubeck.

Ordförande i styrelsen för aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån.

Ledamot av styrelsen för Krångede aktiebolag.

» » » » trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

» » » » aktiebolaget svenska aluminiumkompaniet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Suppleant i styrelsen för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Ordförande för 1936 års trafiksakkunniga (slut 31 augusti 1936).

» i» kulturminnesvårdssakkunniga.

* » styrelsen för skogshögskolan (statens skogsförsöksanstalt).

» » » » statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.

Ledamot av styrelsen för tekniska högskolan.

Landshövding Wijkman.

Ordförande i styrelsen för tekniska gymnasiet i Härnösand.

Landshövding Munck af Rosenschöld.

Ordförande i styrelsen för Åre kurortsaktiebolag.

Landshövding Rosén.

Överrevisor för vattenfallsstyrelsen.

Landshövding Gärde.

Ledamot av styrelsen för Mertainens gruvaktiebolag.

Ordförande för avdikningssakkunniga (slut 1 januari 1937).

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Reservationer:

A) Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

1) Vid punkten B a i utskottets memorial:

av herrar Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Nils Andersson,
Fast, Vougt, Nordström i Torsby och Fält, som anfört:

»Av de cirka fyra hundra medborgarrättsärenden, i vilka Kungl. Maj:t under
granskningsåret beviljat medborgarskap åt vederbörande sökande, har
utskottet endast i fyra fall funnit vederbörande statsråds rådslag föranleda
anmärkning enligt § 107 regeringsformen. Detta förhållande tyder icke på,
att den praxis, som av Kungl. Maj:t tillämpats vid dessa ärendens avgörande,
varit felaktig —. Då emellertid anmärkningarna kunna tolkas som om utskottet
syftade till en skärpning av villkoren för erhållande av statsmedborgarskap,
har redan detta varit en anledning till att vi icke kunnat biträda
de av utskottet gjorda anmärkningarna.

Även örn man delar utskottets uppfattning rörande de kvalifikationer, som
skola gälla för förvärv av svenskt statsmedborgarskap — sökanden skall hava
gjort sig känd för hederlig vandel, fullgjort alla sina förpliktelser mot det
allmänna och hava möjlighet till försörjning utan hjälp från samhället —
kunna dock humanitära och billighetsskäl motivera att undantag göres från
regeln. Detta synes oss bland annat vara fallet då vederbörande är född
inom landet, är av svensk härstamning, är gift med svensk medborgare eller
har barn, som fötts inom landet.

I förevarande fall har vederbörande varit bosatt i landet sedan år 1908, är
gift med en svensk kvinna och har inom äktenskapet två barn. Såväl hustrun
som barnen äro upptagna till svenska medborgare. Under dessa förhållanden
kan det knappast bliva tal örn att vägra vederbörande uppehållstillstånd
inom landet. Det brott, för vilket han för 18 år sedan dömdes till 500
kronors böter och skadestånd, borde under angivna förhållanden icke utgöra
hinder för svenskt medborgarskap. Vi hava sålunda ansett, att tillräckliga
skäl icke förelegat för att rikta anmärkning enligt § 107 regeringsformen
mot statsrådet Schlyter.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

2) Vid punkten B b:

av herrar Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Källman, Nils
Andersson, Fast, Vougt, Nordström i Torsby och Fält, som anfört:

»Den kvinna, varom här är fråga, är icke blott född inom landet och av
svenska föräldrar utan har därjämte hela sitt liv varit bosatt inom landet.
Hon förlorade sitt svenska medborgarskap då hon år 1921 ingick äktenskap
med en tysk undersåte. Äktenskapet upplöstes år 1934. Örn äktenskapet ingåtts
efter ikraftträdandet av nu gällande medborgarskapslag, hade vederbörande
enligt § 8 i denna icke genom giftermålet förlorat sin svenska medborgarrätt,
då hon icke tagit sitt hemvist i det främmande landet. Då sålunda
Kungl. Maj:t endast tillämpat principer, som överensstämma med nu gällande
medborgarskapslag, saknas enligt vår mening skäl för alt ingå i prövning av
de förhållanden, som stå i samband med det brott för vilket vederbörande
avtjänat sitt straff.

Vi ha sålunda ansett, att tillräckliga skäl saknats för att rikta anmärkning
mot statsrådet Schlyter.»

3) Vid punkten B c:

av herrar Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Fredrik Ström, Fast, Vougt
Nordström i Torsby och Fält, som anfört:

»Det gäller i detta fall en statslös f. d. rysk undersåte av polsk härstamning
jämte hustru och två i Sverige födda barn, resp. 8 och 11 ar gamla.
Mannen har under hela sin vistelse här — sedan augusti 1920 — haft sysselsättning
och därmed kunnat försörja sig och sin familj. Att hans ekonomiska
ställning en tid varit svag och att vid ett tillfälle utmätning, som
dock icke fullföljts, gjorts i hans lösörebo, motsäger icke detta. Det enda
som kan anföras mot sökanden och som av utskottet anföres som grund för
anmärkning gäller påstådda oriktiga uppgifter vid ett villaköp 1929, där
sökanden skulle uppgivit, att han innehaft behöriga åtkomsthandlingar och
att alla räntor varit ordentligt erlagda ävensom alla på villan belöpande utgifter
till dagen för köpets avslutande. I handlingarna finnes emellertid
intet som utesluter möjligheten, att dessa uppgifter kunna ha avgivits i god
tro. Däremot upplyses att efter förmedling genom advokat rättelse vunnits.
Mot ur denna episod dragna slutsatser, att sökanden skulle böra karaktäriseras
såsom opålitlig och bedräglig tala intyg i polisrapporten fran
tre personer, vilka vitsorda, att sökanden gjort intryck av att vara ''punktlig’,
''skötsam'', ''ordentlig'', att ''någon anledning till anmärkning mot honom
icke förekommit’. Ytterligare har direktören vid det företag sökanden för
närvarande har anställning vid betygat, att sökanden vore synnerligen skötsam
och ordentlig och skicklig i sitt arbete och att hans anställning hos företaget
därför torde komma att bliva av varaktig art. Överståthållarämbetet har
ansett sig med hänsyn till den förbättring i sökandens ekonomiska förhållanden
som synes hava inträtt och i betraktande av den langa tid varunder han varit
bosatt i riket icke böra avstyrka bifall till ansökningen. Magistraten i den

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

stad där sökanden har anställning och bostad har intet att erinra mot bifall.
Vederbörande länsstyrelse har på samma skäl som Överståthållarämbetet ansett
sig icke böra avstyrka bifall. Slutligen må nämnas, att sökanden för sin
anställning uppbär en avlöning av 12,000 kronor per år, varjämte arbetsgivaren
förbundit sig att betala honom påförda skatter.

Av tillgängliga handlingar i detta ärende hava vi icke kunnat finna anledning
till anmärkning mot vederbörande statsråd.»

4) Vid punkten B d:

av herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Kållman,
Fredrik Ström, Fast, Vougt, Nordström i Torsby och Fält, som anfört:

»Sökanden är född i Sverige och modern av svensk börd. Hans ansökan
örn svenskt medborgarskap omfattar jämväl hans svenskfödda hustru och
en 20-årig dotter. Sökanden, som synes ha vistats här i landet cirka 15 år,
har oavbrutet från 1929 varit anställd som verkmästare vid en teknisk fabrik
med en inkomst av 7,200 kronor per år. Från i Sverige innehavda anställningar
föreligga i tillgängliga handlingar uppgifter från tvenne större företag,
vars chefer hava intygat, att sökanden varit skötsam. Från ett annat
meddelas, att sökanden icke direkt misskött sig i tjänsten men visat sig
mindre ''pålitlig’, ett mycket allmänt hållet omdöme. De beskyllningar som
åsyftats hava icke på något sätt verifierats. Utskottet grundar också sin
anmärkning i detta fall på uraktlåten skattebetalning. Vid tiden för ansökningen
häftade sökanden för oguldna utskylder med inalles 1,149 kronor
70 öre. Av detta belopp inbetalades emellertid i maj 1936 603 kronor
38 öre, vilket enligt stadgad praxis i justitiedepartementet måste hava avsett
skatterna för de 10 sista åren. Då sökanden av alla sina arbetsgivare erkännes
vara en skicklig yrkesman och ej minst av sin nuvarande arbetsgivare
skattas synnerligen högt, skulle ett avslag på sökandens begäran tett sig såsom
icke tillräckligt grundat. På grund härav ha vi icke funnit skäl till anmärkning
mot föredragande departementschefen Schlyter.»

II.

1) Vid punkten C 1:
av herr Fast.

2) Vid punkten C 2:
av herr Fast.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

B. Reservationsvis framställda yrkanden.

lil.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden.)

1) av herr Stendahl, som anfört följande:

Utskottet har i memorial nr 11 under litt. B framställt anmärkning enligt
§ 107 regeringsformen i anledning av Kungl. Maj:ts beslut beträffande ärenden
angående förvärvande av svenskt medborgarskap. Utöver de ärenden,
däri utskottet sålunda beslutat anmärkning, har jag ansett att utskottet jämväl
bort besluta anmärkning beträffande följande ärenden:

1. En österrikisk undersåte upptogs till svensk undersåte på hemställan avstatsrådet
Schlyter genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1936.

Sökanden är född den 6 februari 1902 i Wien och till yrket köksmästare.
I juni månad 1920 hade han anlänt hit till riket och bosatt sig i Ystad, där han
omedelbart vid ankomsten erhållit anställning som kock å hotell Continental,
vilken anställning han innehaft till sommaren 1922. Han hade därefter
innehaft anställning som kock och sedermera som köksmästare å olika platser.
Sedan den 20 september 1933 vore han anställd som köksmästare å
hotell i Stockholm, där han för närvarande åtnjuter en fast lön av 350 kronor
i månaden jämte fri kost och logi. Sökanden ägde icke något kapital, men
vore livförsäkrad för 5,000 kronor. Den 28 augusti 1932 hade han ingått
äktenskap med svensk undersåte. Äktenskapet vore barnlöst och hade makarna
numera separerat. Sökanden häftade i Stockholm för oguldna kronooch
kommunalutskylder till ett sammanlagt belopp av kronor 1,043: 10. Han
hade emellertid förklarat, att han under loppet av de närmaste två månaderna
skulle inbetala alla resterande utskylder.

En direktör för ett hotell där sökanden varit anställd uppgav att denne varit
anställd hos honom som köksmästare från maj månad 1930 till februari
1933, då han blivit uppsagd från sin anställning. Sökanden hade visat sig
duglig i sitt arbete, men på grund av omständigheter, som direktören icke
närmare ville förklara, hade sökanden blivit uppsagd från sin befattning.

Då sökanden under årens lopp vistats å åtskilliga orter i riket, inhämtades
genom remiss utredning och yttranden från flera länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Gotlands län förklarade sig ej ha något att erinra mot bifall.
Landsfiskalen i Visby distrikt tillstyrkte.

Länsstyrelsen i Blekinge län hade ej heller något att erinra. Landsfiskalen
i Ronneby distrikt d:o, poliskammaren i Karlskrona förklarade sig ej
känna någon omständighet, som kunde utgöra hinder för bifall.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förklarade, att under sökandens vistelse
inom länet icke förekommit något, som syntes böra utgöra hinder mot bifall.

Detsamma anförde länsstyrelsen i Gävleborgs län efter hörande av magistraten
och polismästaren i Gävle.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anförde, att sökandens förhållande icke
givit länsstyrelsen anledning att motsätta sig bifall.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Polisen i Ystad uppgav att sökanden, som har varit mantalsskriven i
Ystad för år 1922, ej betalat vare sig 1922 års kronoskatt, uppgående till 69
kronor 17 öre, eller 1922 års kommunalskatt, uppgående till 100 kronor
90 öre.

Magistraten i Ystad förklarade sig ej lia anledning att motsätta sig bifall.

Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopade magistratens yttrande.

Av ett före ärendets överlämnande till Kungl. Majit infordrat restlängdsutdrag
(iel12 1935) från Stockholm inhämtas, att sökanden häftade för ogulden
kronoskatt för 1935 med 134: 43 kr. De i det första intyget upptagna
1,043: 10 kr. återfinnas ej i det senare intyget och ha således erlagts under
mellantiden.

Överståthållarämbetet förklarade sig slutligen icke ha något att erinra mot
bifall.

2. En finsk undersåte och dennes barn upptogos genom Kungl. Maj:ts beslut
den 31 januari 1936 på hemställan av statsrådet Schlyter till svenska
medborgare.

Sökanden vöre född i Finland 13/12 1901 och inflyttade till Sverige jämte sin
moder li/11 1914, varefter han oavbrutet vistats i Sverige. Till yrket är sökanden
skogsarbetare.

I yttrande över ansökningen anförde vederbörande landsfiskal:

»Sökanden har inflyttat hit till riket år 1914 i samband med sin moders
äktenskap med svensk undersåte i Aareavaara by. Han har alltsedan dess
vistats i nämnda by och försörjt sig med jordbruks-, skogs- och flottningsarbeten.
År 1931 ingick han själv äktenskap med svensk kvinna och har med
henne två minderåriga barn. Under vistelsen här i riket har vare sig mot sökandens
eller hans hustrus vandel någon anmärkning förekommit. Sökanden
behärskar svenska språket något i tal men ej i skrift. Han är ej straffad
enligt svensk lag eller författning och häftar icke för andra oguldna utskylder
än det honom tillhöriga torpet påförd fastighetsskatt. Mannen är
försedd med uppehållsbok, men hustrun saknar uppehålls- och arbetstillstånd.
Sådant torde dock icke vara erforderligt för henne, då hon aldrig
tagit hemvist utrikes och således icke förlorat sin svenska medborgarrätt.

För närvarande torde sökanden äga förmåga att någorlunda försörja sig
och sin familj, men i händelse av sämre konjunkturer å arbetsmarknaden
föreligger stor risk att han kommer att falla det allmänna till last. Den
ägda lägenheten har för närvarande ett värde av omkring 1,000 kronor, men
enligt uppgift är hans avsikt att efter erhållet svenskt medborgarskap söka
av Svenska Staten beviljade bostadsförbättrings- och andra bidrag.

Sökanden har icke aktivt deltagit i någon politisk sammanslutning.

På grund av vad ovan anförts får jag vördsamt med viss tvekan tillstyrka
nådigt bifall till sökandens underdåniga ansökan.»

Fattigvårdsstyrelsen yttrade:

»Sökanden har icke sedan han inflyttat i riket anhållit örn eller erhållit fattigvårdsunderstöd,
men då sökanden icke har sådant yrke att han därigenom
erhåller stadigvarande inkomst för familjens försörjning och då arbetslöshet
ofta förekommer bland jordbruks- och skogsarbetare, finnes anledning
antaga att sökanden i framtiden mäste anlita åtminstone tillfälligtvis fattigvårdens
hjälp för familjens uppehälle, varför fattigvårdsstyrelsen avstyrker
nådigt bifall till sökandens underdåniga ansökan.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Under ärendets beredning blev sökanden av landsfiskalen förelagd att före
viss dag erlägga de oguldna utskylder, varför han häftade (1932 års kommunalutskylder
16:32 kr. och samma års kronoutskylder 17:10 kr.). Utskylderna
erlades dock ej inom den föreskrivna tiden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarade sig endast med tvekan kunna
tillstyrka bifall.

Under beredningen inom justitiedepartementet inkom sökanden med bevis
örn att utskylderna erlagts.

3. En tysk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 februari
1936 på hemställan av statsrådet Levinson till svensk medborgare.

Sökanden är född den 27 augusti 1899 i Finland och till yrket skräddare.
Han anförde till stöd för sin ansökan:

»Min fader var visserligen tysk undersåte, men min moder var finländska
och hade svenska till modersmål. Jag har aldrig lärt mig något annat språk
än svenska, som är mitt modersmål. Vid två års ålder kom jag till Sverige,
och jag har gått i svenska skolor. Jag känner mig helt såsom svensk, och
jag är gift med en svensk flicka.

Jag har två yngre bröder, som äro födda här i Sverige, och dessa hava
blivit svenska medborgare vid uppnådd ålder av 22 år. Därför att jag var
två år gammal, då mina föräldrar flyttade till Sverige, erhöll jag icke på
samma sätt svenskt medborgarskap.

Vidare upptog Eders Kungl. Maj:t genom resolution den 21 juli 1905 min
fader till svensk medborgare med villkor, att han inom ett år därefter avlade
tro- och huldhetsed. Min fader avled, innan han hunnit fullgöra detta.
Därest min fader fått bliva i livet, till dess han hunnit fullgöra nämnda formalitet,
hade han blivit svensk medborgare, och därmed hade även jag förvärvat
svenskt medborgarskap. Det är alltså på grund av en serie olyckliga
tillfälligheter, som jag icke för länge sedan är svensk medborgare.»

Sökanden vore född den 27 augusti 1899 i Finland. År 1901 hade han
jämte sina föräldrar från Finland avrest till Sverige och bosatt sig vid
ett ställe, Silverdalen invid Mjölkudden strax utanför Luleå. Där hade
hans föräldrar avlidit, fadern år 1905 och modern 1906, varefter han
blivit utackorderad i Hossmo socken av Kalmar län till år 1911, då
en hans morbroder i Stockholm tagit honom till sig. I dennes hem
hade han bott till hösten 1914 och under tiden genomgått fyra klasser
i Jakobs i''ealskola samt blivit konfirmerad i S:t Gertruds församling. Hösten
sistnämnda år hade morbrodern satt honom i lära hos en skräddare,
hos vilken han även varit boende. Denna anställning hade han innehaft till
våren 1918, då han slutat densamma och tagit kondition hos annan skräddare,
där han arbetat från våren 1918 till november månad 1920. På grund
av arbetsbrist hade han därefter från Stockholm begivit sig till See by i
Österfärnebo socken av Gävleborgs län, där han erhållit ny kondition. Å
nämnda plats hade han arbetat ett år eller till november månad 1921, varefter
han avrest till Norrsundets sågverk i Hamrånge socken och några månader
haft arbete. Den 23 eller 24 maj 1926 hade han från Hamrånge anlänt
till Gävle och där fått skrädderiarbete. Den 24 december 1932 hade
han ingått äktenskap med en fabriksarbeterska, vilken fortfarande vore
svensk medborgare. Vid midsommartiden 1934 hade han insjuknat i lungtuberkulos
och vårdades för närvarande å Selggrenska sanatoriet vid Strömsbro,
vilket sanatorium ägdes av Gävle stad. Kostnaden för denna vård —
1 krona per dygn — betalade han själv, varjämte han för en tid av en och

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

en halv månad även erhållit bidrag ur en för sådana ändamål avsedd fond.
Han vore dock snart återställd från sjukdomen i fråga, varför han inom den
närmaste framtiden ämnade återtaga sitt arbete. Vidare meddelade sökanden,
att han fortfarande resterade med en del oguldna skatter. Detta hade
berott på, dels att han icke fått ut hela sitt tillgodohavande hos en skräddarmästare,
emedan denne icke haft medel att betala hela arbetslönen, samt
dels att han av sin lilla inkomst (högst 160 kronor per månad) icke kunnat
avvara något för att fullt betala nämnda utskylder, enär han först måst livnära
sig själv. Då han bleve frisk och åter kunde arbeta samt hans hustru
även hade arbete, bleve förhållandena bättre. Han hoppades därför, att han
inom en icke allt för avlägsen framtid skulle kunna betala, vad han vöre
skyldig.

Sanatorieläkaren har på förfrågan meddelat, att sökanden hade utsikt till
att hans hälsa komme att förbättras genom sanatorievården.

Kronokassören har upplyst, att sökanden åren 1927—1931 samt 1934 resterade
för oguldna kronoutskylder med tillhopa 136 kronor 53 öre. Genom
stadskassörens i Gävle bevis inhämtades, att sökanden åren 1927, 1928, 1929,
1930, 1931 och 1934 hade en rest å obetald kommunalskatt med sammanlagt
kronor 771: 08.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar och
Norrbottens län förklarade sig intet lia alt erinra mot bifall.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarade sig icke ha något att erinra mot
bifall.

Under beredningen i justitiedepartementet förelädes sökanden att inom viss
tid inkomma med bevis, att de oguldna utskylderna, varför han häftade,
erlagts.

I anledning härav svarade sökanden, att han med bästa vilja ej kunde erlägga
utskylderna.

4. En brittisk undersåte upptogs enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars
1936 på hemställan, av statsrådet Schlyter till svensk medborgare.

Sökanden är född den 28 augusti 1882 och till yrket brodös samt bosatt
i Kalmar.

Vid ansökningen var fogat intyg från stadsfogden i Kalmar, att sökanden
icke resterade för skatter samt att hon hade förmåga att försörja sig. Hon
hade sedan sitt 9:e levnadsår i huvudsak vistats i Sverige. Hon hade icke tidigare
sökt medborgarskap enär hennes moder varit bosatt i England. Nu
efter moderns död hade hon icke några särskilda förbindelser med England
och hade hon därför gjort ansökan. Beträffande sina ekonomiska förhållanden
uppgav sökanden, att hon icke ägde något kapital, men ansåg sig genom
arbete som brodös och genom att giva lektioner i engelska kunna försörja sig.
Hon hade även genom släktingar och goda vänner erhållit mindre penningbelopp
till hyreshjälp.

Genom polisen i Kalmar hava hörts personer, som känt sökanden sedan
många år och därvid uppgivit: Hon vore en mycket försynt och tillbakadragen
person, men det torde icke vara möjligt för henne att helt försörja
sig med sitt arbete som brodös och genom de lektioner hon brukar giva i
engelska. Så länge hon hade bott hos sin numera avlidna faster, hade hon

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

bott hyresfritt och hade hon då kunnat försörja sig med sitt arbete, men för
närvarande torde det icke vara möjligt för henne att försörja sig med sitt
arbete.

Magistraten i Kalmar fann sig med hänsyn till de framkomna upplysningarna
om sökandens möjligheter att försörja sig icke kunna förorda bifall till
ansökningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län instämde med magistraten.

5. En polsk undersåte samt hans hustru och barn upptogos genom Kungl.
Maj:ts beslut den 6 mars 1936 på hemställan av statsrådet Schlyter till svenska
medborgare.

Poliskommissarien vid Karlstads polis har verkställt utredning. Sökanden
har härvid uppgivit:

Han vore född den 6 oktober 1890 i Warzawa, Polen. Båda föräldrarna
äro numera döda. Han vore polsk undersåte och mosaisk trosbekännare.
Han hade vistats i föräldrahemmet till vid 15 års ålder, och hade han härunder
bevistat undervisningen i en mosaisk skola i hemstaden Warzawa. Vid
sistnämnda ålder hade han fått avflytta till Kowno, där han börjat studera
vid en judisk högskola, och hade meningen varit, att han skulle utbildas till
rabbin. Sökanden hade sedan studerat vid nämnda högskola till vid 25 års
ålder, men hade han icke »kommit fram» till rabbin men erhållit utbildning
till kantor och religionslärare. Efter avslutade studier hade han ingått äktenskap,
och hade makarna bosatt sig i Suwralki i Polen. Sökanden hade icke
lyckats erhålla någon anställning, men hans hustrus föräldrar hade varit förmögna,
varför familjen av dessa erhållit medel till uppehället. Någotdera av
aren 1918 eller 1919 hade han erhållit anställning i Fylipowo i Polen såsom
kantor hos härvarande mosaiska församling, vilken anställning han innehaft
i ungefär ett halvt år, varefter han återvänt till Suwalki. Därstädes hade
familjen därefter vistats till troligen år 1920, därvid han icke innehaft något
arbete. Den 6 september 1928 hade sökanden ankommit till Sverige, där han
erhållit tillfällig anställning såsom kantor vid mosaiska församlingen i Karlstad.
I mars 1929 hade han avrest till Hälsingborg, där han erhållit anställning
såsom kantor och religionslärare hos mosaiska församlingen, och hade
sökanden härvid bosatt sig i sistnämnda stad. Troligen år 1932 hade han
låtit avhämta sin familj till Sverige, och hade med familj sedan bott i Hälsingborg.
Anställningen i nämnda stad hade han innehaft till i oktober månad
1934, då han slutat densamma. Anledningen härtill hade varit den, att församlingen
icke ansett sig hava råd att i fortsättningen hava honom kvar såsom
kantor och betala honom samma lön, som han dittills haft, nämligen
kronor 50 per vecka. På grund härav hade han avflyttat till Karlstad och
där erhållit anställning såsom lagerbiträde i sin svågers affärsrörelse, och
hade han därefter hela tiden innehaft ifrågavarande anställning och med sin
familj varit boende i Karlstad.

Makarna hade i äktenskapet tre barn, av vilka det äldsta är 20 och de båda
yngsta respektive 13 och 10 år gamla. Det äldsta av barnen vistas i Polen,
där han idkar studier, under det de båda yngsta barnen vistas hos föräldrarna
i Karlstad, och åtnjuta dessa barn undervisning i svenska folkskolan.

Sökanden åtnjuter en avlöning av kronor 3,000: — per år. Varken mannen
eller hustrun hava förmögenhet, men äga makarna samtliga möbler och andra
husgeråd i hemmet, vilka föremål äro brandförsäkrade för kronor 5,000: —-.
Sökanden påstod sig icke hava några skulder till någon. Han vore livförsäkrad
i Försäkringsbolaget Valand för kronor 1,000:—, vilken försäkring

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

vöre ömsesidig och således gällde även hustrun. Barnen däremot äro icke
livförsäkrade. Sökanden uppgav vidare, att hans nuvarande anställning icke
vöre av tillfällig art utan avsedd att fortfara. För den händelse han skulle
erhålla svenskt medborgarskap, vöre det hans arbetsgivares och svågers mening
att överlåta den av honom bedrivna affärsrörelsen på sökanden, som
därigenom skulle komma att erhålla avsevärt bättre inkomster. Sökandens
svåger hade nämligen lovat honom, att sökanden, om han bleve svensk medborgare,
skulle på fördelaktiga villkor få övertaga den av svågern bedrivna
affärsrörelsen, alldenstund denne önskade bosätta sig i Palestina. Sökanden
medgav på fråga, att han, då han hösten 1934 sökt förlängd passvisering, vägrats
dylik, och hade han med anledning härav av polismyndigheten i Karlstad
förelagts att lämna landet. Han hade dock icke lämnat landet utan i stället
gjort förnyad framställning om uppehålls- och arbetstillstånd, vilken ansökan
sedermera även beviljats. Han uppgav, ävenledes på fråga, att han aldrig,
vare sig i Sverige eller utlandet, varit misstänkt eller tilltalad för brott.

Han uppgav, att han sökte svenskt medborgarskap av den anledningen,
att han önskade kvarstanna i Sverige, där han hade sitt arbete. Sökandens
önskan vöre nämligen att kunna antaga det av svågern gjorda erbjudandet
om övertagande av affärsrörelsen, varigenom han skulle erhålla god bärgning
för sig och sin familj.

Sökandens svåger F. uppgav: Sökanden hade numera anställning såsom

lagerbiträde i den av honom bedrivna handelsrörelsen. Rörelsen ifråga drives
såsom avbetalningsaffär i manufakturbranschen. F. söker nu så mycket som
möjligt att sätta sökanden in i skötseln av affärsrörelsen i fråga, alldenstund
han har för avsikt att så småningom överlåta affärsrörelsen i fråga på sökanden.
F. själv hade nämligen för avsikt att vid något tillfälle i framtiden lämna
Sverige och bosätta sig i Palestina. Enligt F:s mening hade svågern även
goda förutsättningar att kunna med framgång sköta affärsrörelsen.

F. uppgav slutligen, att han säkerligen på förmånliga villkor skulle kunna
avyttra sin affärsrörelse till någon utomstående. F :s mening vöre emellertid
detta oaktat att på synnerligen förmånliga villkor överlåta rörelsen på svågern
för att på detta sätt hjälpa denne. F. hade icke räknat med att genast
kunna erhålla några kontanter vid överlåtelsen av rörelsen till svågern, utan
skulle denne sedermera få fullgöra betalningen till F. genom avbetalningar.

Föreståndaren för mosaiska församlingen i Karlstad kände icke sökanden
mera ingående. Han hade emellertid kommit till den uppfattningen, att sökanden
vore en hygglig och ordentlig människa. Då sökanden första tiden
vistats i Karlstad, hade han tidvis vikarierat för dåvarande kantorn i mosaiska
församlingen. Då befattningen sedermera blivit ledig, hade sökanden
dock icke erhållit tjänsten, enär han icke ansetts fylla de krav, som församlingen
ville ställa å innehavaren av tjänsten. Sökanden vore icke affärsman,
och kunde föreståndaren icke yttra sig örn sökandens förmåga alt handhava
och sköta en affärsrörelse av det slag, som hans svåger F. nu bedreve.

En köpman S. uppgav, att F. från början förmodligen haft för avsikt att
förskaffa svågern anställning såsom kantor i härvarande mosaiska församling,
vilket dock icke lyckats. S:s uppfattning vore, att F. numera helt försörjde
sin svåger och dennes familj. S. betvivlade även, att sökanden
i fortsättningen skulle kunna försörja sig utan svågerns hjälp. Sökanden
vore icke affärsman, och ville S. knappast hålla för troligt, att sökanden
skulle vara kapabel alt på egen hand sköta en affärsrörelse av sådan omfattning,
som den vilken F. nu bedreve.

Enligt å kriminalstationen och stadsfiskalskontoret förda anteckningar
framgår, att sökanden den 31 januari 1935 av polismyndigheten förelagts att

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

inom viss tid lämna landet, alldenstund beviljat uppehålls- och arbetstillstånd
då utgått och Kungl. Utrikesdepartementet avslagit förnyad ansökning
om förlängd passvisering. Den 5 februari 1935 anmälde t. f. stadsfiskal till
Konungens Befallningshavande i Värmlands län, att sökanden uraktlåtit att
ställa sig föreläggandet till efterrättelse, och beslöts den 20 februari 1935 av
Konungens Befallningshavande, att sökanden med familj skulle förpassas ur
riket, över vilket beslut dock besvär anfördes hos Kungl. Majit.

Poliskommissarien yttrade slutligen:

»Då sökanden under sin vistelse här i landet icke förmått att på egen hand
helt försörja sig och sin familj och det dessutom synes tvivelaktigt, huruvida
han i framtiden skall kunna bliva i stånd härtill, får jag vördsamt hemställa,
att den av sökanden gjorda ansökningen att bliva upptagen till svensk medborgare
icke måtte bifallas.»

Poliskommissarien inkom senare med tilläggsrapport:

»Det torde böra omnämnas, att det såväl i detta som liknande fall visat sig
svårt att av samtliga hörda kunna erhålla bestämda utsagor. Beträffande
sökandens förmåga att driva affärsverksamhet och hans lämplighet härtill
har sålunda ingen av de hörda mer än en mera bestämt uttalat sig. Denne
framförde emellertid vissa farhågor, då han förstod, att lians uppgifter skulle
intagas i polisrapport och sålunda kanske komma till kännedom för andra
medlemmar i härvarande mosaiska församling.

Jag får vördsamt vidhålla det i den tidigare rapporten avgivna yttrandet
i saken. Av den verkställda undersökningen framgår med tydlighet, att sökanden
under sin vistelse här i landet icke förmått att själv försörja sig och
sin familj. Icke ens under de tider, då sökanden innehaft anställning inom
sitt egentliga yrke såsom kantor och religionslärare, har han kunnat försörja
sig utan måst erhålla ekonomiskt bistånd av sin svåger. Att sökanden i framtiden
skulle bliva i stånd att försörja sig, om F. avflyttar från landet, synes
mig icke på något sätt styrkt. Jag får för den skull ånyo vördsamt hemställa,
att magistraten icke måtte tillstyrka bifall till sökandens ansökan örn
erhållande av svenskt medborgarskap.»

Magistraten i Karlstad fann ej skäl tillstyrka ansökningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarade, att länsstyrelsen med hänsyn
till den verkställda utredningen ansåge sig icke böra motsätta sig bifall till
framställningen.

6. En finsk undersåte upptogs enl. Kungl. Maj:ts beslut den 20 mars 1936

på föredragning av statsrådet Schlyter till svensk medborgare.

Sökanden är född 6 * * * 10 * * * */4 1907 i Finland, ogift, till yrket skomakare. Inkom

till Sverige 15/io 1928 och har därefter uppehållit sig å olika platser inom

Norrbottens län. Uppger sig förtjäna 100 kr. i månaden men har ej varit

påförd skatt i Sverige.

Polisen i Kåbdalis distrikt anförde:

»Sökanden, som har uppehållstillstånd samt arbetstillstånd i Sverige

t. o. m. den 10 december detta år i egenskap av skomakeriarbetare, har un der

den tid, som han vistats i Kåbdalis — från den 29 oktober 1933 — fört
en i allo klanderfri vandel. Sökanden, som till yrket är skomakeriarbetare,
synes genom sitt arbete kunna skaffa sig tillräcklig förtjänst för sitt uppehälle,
och har han icke enligt egen utsago under sin vistelse i Sverige i någon
som helst form anlitat kommunal eller annan hjälpverksamhet. Han

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

säger sig icke veta, varför han icke blivit taxerad för inkomst inom Jokkmokks
socken. Någon dylik taxering har han ej heller erhållit i någon annan
kommun i riket, varest han vistats. Han har sig ej heller bekant, varest han
senast blivit mantalsskriven. Enligt inhämtade upplysningar har sökanden
under den tid, som han vistats å orten, icke deltagit i några som helst politiska
sammankomster eller utövat agitation av något slag. Sökanden beskrives
såsom en till sinnelaget fridsam samt i sitt arbete kunnig och samvetsgrann
man.»

Landsfiskalen i Jokkmokk yttrade följande:

»Uti ett av mig den 18 i denna månad avgivet yttrande i anledning av sökandens
ansökan om förlängt arbetstillstånd har jag anfört följande: ''Sökandens
vistelseort inom distriktet är Kåbdalis. På grund av Inlandsbanans
framdragande där förbi, är orten rätt livlig, och befolkningssiffran har ökats
till omkring det dubbla. Sökandens yrkesskicklighet är allmänt känd, och
han har såsom specialitet att tillverka s. k. finnpjäxor, vilka äro mycket begärliga.
Han har därför överfullt av arbete, och den i orten befintliga inhemska
arbetskraften på området blir icke lidande av hans arbetstillstånd
inom orten. Då det dessutom vid min undersökning av förhållandet framkommit,
att det bland ortsbefolkningen är ett allmänt önskemål, att sökanden
får kvarstanna, och då han uppfört sig klanderfri^ under sin vistelse
här, får jag vördsamt tillstyrka ansökningen.’

Men då det emellertid av den gjorda undersökningen i anledning av sökandens
ansökan om svenskt medborgarskap visat sig, att han icke blivit beskattad,
åtminstone icke inom Jokkmokks socken, och denna omständighet
sonnolikt är att söka däri, att han underlåtit att låta kyrkoskriva sig, varigenom
han undgått mantalsskrivning och i följd därav även taxeringsmyndigheternas
uppmärksamhet, och man knappast får sätta tilltro till hans för mig
muntligen lämnade uppgifter, att denna uraktlåtenhet beträffande uppgifterna
till kyrkoskrivning berott på sökandens okunnighet om gällande föreskrifter,
kan jag icke tillstyrka hans ansökan. Jokkmokks landsfiskalskontor
den 28 december 1934.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarade sig icke ha något att erinra

mot bifall.

7. En norsk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 maj
1936 på hemställan av statsrådet Levinson till svensk medborgare.

Sökanden är född den 25 mars 1894 i Altona i Preussen och son till tysk
undersåte och ogift norsk undersåte; han är gift med svensk undersåte sedan
den 25 juni 1932, är skriven i tyska S:ta Gertruds församling i Stockholm
och mantalsskriven i Stockholm sedan 1917. Han är anställd som montör
hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet och har haft genomsnittslön
1931—1935 å 5,322 kronor. 1 polisrapport den 28 mars 1930 uppgives:

»Sökanden hade vistats hos sina farföräldrar i Altona till 18 års ålder och
genomgått folkskola. Sedan han i två års tid varit maskinistbiträde å olika
fartyg, hade han vid 20 års ålder rest hit till riket, dit han anlänt våren
1914. Genast efter sin ankomst hit hade han fått anställning vid Cigarrettläbriken
Orient, vilken anställning han innehaft lill i maj månad 1915, varefter
han till den 1 juli 1915 arbetat vid Cigarrettfabriken Khediv. Sedan han
därefter varit arbetslös någon tid, hade han i september månad 1915 rest till
Hamburg, där han arbetat å en cigarrettfabrik till våren 1916, varefter han
återvänt hit till staden. Sedan han efter återkomsten arbetat en månads tid

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

vid Finnboda varv, hade han till sommaren 1917 arbetat som montör vid fabriken
Kraftox i Sundbyberg, varefter han till i juni månad 1918 varit montör
å en konstmarmorfabrik i Sundbyberg. Vid sistnämnda tid hade han erhållit
sin nuvarande anställning hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, och
hade han för närvarande en lön av 108 kronor i veckan.

Han hade ingen förmögenhet och ej heller något sparat kapital.

Han hade en i kraft varande blandad liv- och kapitalförsäkring å ett belopp
av 2,000 kronor, vilket belopp skulle utfalla vid hans död eller eljest när
han uppnått 58 års ålder. Vidare vore han medlem av Tobaksarbetamas
Sjuk- och Begrafningskassa och berättigad till en sjukhjälp av 6 kronor per
dag. Från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet komme han att vid uppnådda
62 års ålder erhålla en pension av 1,700 kronor per år.

Den 25 juni 1932 hade han ingått äktenskap med en svensk undersåte, som
genom tidigare äktenskap med svensk undersåte förvärvat svenskt medborgarskap.
Hustrun hade i sitt tidigare äktenskap ett barn, som vöre fött i
Norge. Hustruns tidigare äktenskap hade upplösts genom äktenskapsskillnad.
Hans styvson vore glasblåsarelärling och hade en lön av 35 kronor i veckan.

Enligt vid kriminalavdelningen förefintliga anteckningar angående för
brott misstänkta eller tilltalade personer, blev sökanden den 19 juni 1919 vid
Stockholms Rådhusrätt för efterföljande delaktighet i stöld dömd till fyra
månaders straffarbete, villkorlig dom.

Sökanden förekommer icke i tidningen Polisunderrättelser eller i vid kriminalavdelningen
förefintliga utländska tidningar av enahanda innehåll som
tidningen Polisunderrättelser.

Den 1 december 1918 erhöll sökanden uppehållsbok för vistelse här i riket,
vilken uppehållsbok utfärdades att gälla tillsvidare.»

Överståthållarämbetet hade intet att erinia mot bifall till ansökningen.

8. En norsk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj 1936
efter föredragning av statsrådet Schlyter till svensk medborgare.

Sökanden är född den 13 januari 1894 i Oslo, dotter till norsk undersåte
och dennes efterlevande hustru, vilken numera vore svensk undersåte, ogift,
kyrkoskriven och mantalsskriven i Hedvig Eleonora församling i Stockholm
sedan 1928 samt boende hos sin moder. Hon hade vistats i föräldrahemmet
i Oslo till 15 års ålder och därunder åtnjutit undervisning i folkskola och
konfirmerats, varefter hon avrest till Amerika, där hon varit bosatt till den
4 juni 1912, då hon i sällskap med sin moder avrest till Stockholm. Hon
hade sedermera oavbrutet vistats därstädes och alltid varit boende hos sin
moder. Efter ankomsten till Stockholm hade modern, som tidigare erhållit
äktenskapsskillnad med sin make, erhållit anställning som portvakt. På grund
av sjuklighet hade sökanden under de första åren efter hemkomsten från
Amerika endast haft tillfälliga arbeten hos olika familjer, varjämte hon i
mån av behov varit extra affärsbiträde vid dåvarande Centralvaruhuset. Under
åren 1918—1920 hade hon haft ordinarie anställning som affärsbiträde
vid Centralvaruhuset, varpå hon åter blivit sjuklig och på grund därav icke
kunnat utföra något arbete. Kort före julen 1922 hade hon fått börja som
extra försäljerska vid A.-B. Nordiska Kompaniet, 18—20 Hamngatan, där
hon sedermera vid ett flertal olika tillfällen arbetat till nyåret 1926. Härefter
hade hon icke haft något bestämt arbete, utan hade hon varit sysselsatt
med sömnad, varjämte hon genom arbetsförmedlingens försorg erhållit till
fälliga arbeten med städhjälp i olika hus. Hennes moder, som i egenskap
av portvakt haft mycket att syssla med, brukade även anlita sökandens hjälp

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

till varjehanda göromål. Den 1 januari 1933 hade modern erhållit portvaktsplats,
där de sedermera varit boende till sommaren 1935 och härunder
åtnjutit fri bostad, varefter de avflyttat till nuvarande bostaden, där modern
likaledes innehade portvaktsplats. Under det senaste året hade sökanden förtjänat
omkring 20 kronor i månaden, varjämte hon erhållit fritt husrum och
mat av sin moder.

Enligt uppgift äger sökanden icke något sparat kapital eler några försäkringar.

Hennes fader hade avlidit år 1927.

Skatter erlagda.

Enligt intyg av norska generalkonsulatet har sökanden förlorat sitt norska
medborgarskap enligt lag örn norskt statsborgarret av den 21 april 1888 §
6 b.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 2 maj 1936, ehuru sökanden
har viss svårighet att själv försörja sig, med hänsyn till hennes långa vistelse
i landet och till att hennes moder är svensk medborgare, icke något att
erinra mot bifall till ansökningen.

9. En ungersk undersåte upptogs enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj
1936 efter föredragning av statsrådet Schlyter till svensk medborgare.

Sökanden är född den 12 maj 1898 och son till ungerska föräldrar. Sökanden
har vistats i Sverige 15/9 1924—*h 1927 samt från 19 november 1927
och allt fortfarande. Tillhör intet religionssamfund och är kyrkoskriven i
Kristianstad sedan 21 december 1934, då han inflyttade från Oscars församling
i Stockholm. Hans årsinkomst är 6,000 kronor, och han har förmögenhet
på 10,000 kronor.

Sökanden har förut ansökt örn svenskt medborgarskap, vilken ansökan
av Kungl. Majit den 21 september 1934 lämnats utan bifall.

Sökanden har hörts av polisen i Kristianstad och därvid uppgivit, att han
är kapellmästare samt har vistats i Kristianstad från år 1933 till den 15
februari 1934 samt att han därefter erhållit konsertengagemang å Stadshotellet
i Västervik, intill den 14/5 samma år. Han återvände därefter till
Kristianstad för att vila sig. Därpå hade han utfört konsert vid Porla brunn
i Örebro län under tiden den 2/6—10/s 1934, varifrån han sistnämnda dag
åter rest till Kristianstad, där han kvarstannat till den 31/s 1934. Från den
1/9 1934 till den x/2 1935 hade han konserterat å Frimurarelogen i örebro,
där han kvarstannat till den 17/2 samma år. Den 18/2 1935 hade han åter
anlänt till Kristianstad och kvarstannat till den s/6 samma år. Under tiden
s/c—-10/s hade han ånyo konserterat vid Porla brunn i Örebro län. Efter
sagda tid vistades han åter i Kristianstad 11/s—16/s 1935, varefter han den
17/s—2I/12 1935 bedrivit privata studier i språk och litteratur i Malmö.

I Kristianstad hade han ej under de senaste åren innehaft någon som helst
avlönad anställning, utan endast vistats därstädes för rekreation och såsom
gäst hos en fru, med vars dotter han är förlovad och ämnar ingå äktenskap,
därest han erhåller det sökta medborgarskapet.

Under de tider han ej innehaft någon anställning, har han försörjt sig
av sparade medel.

Magistraten i Kristianstad har sig icke någon särskilt oförmånligt bekant
om sökanden men anser, att då alltjämt mycket hård konkurrens råder inom
musikeryrket och många svenska musiker hava det svårt, det ej kunde vara
välbetänkt att upptaga utländska musiker till svenska medborgare utan att
särskilda skäl föreligga. På grund härav avstyrker magistraten ansökningen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Myndigheterna å de orter, där sökanden konserterat, ha hörts och förklarat,
att intet oförmånligt är känt om sökanden.

Länsstyrelsen i Kalmar samt magistraten i Västervik avstyrka ansökningen
av samma skäl som magistraten i Kristianstad.

Länsstyrelsen i Kristianstad avstyrker och åberopar sitt utlåtande beträffande
den tidigare av sökanden gjorda ansökningen, då länsstyrelsen avstyrkte
av samma skäl som magistraten i Kristianstad. Länsstyrelsen framhåller,
att sökanden långa tidsperioder varit utan arbete.

10. En tysk undersåte upptogs enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni
1936 på hemställan av statsrådet Schlyter till svensk medborgare.

Sökanden är född den 27 januari 1918 i Chile i äktenskapet mellan tyska
medborgare. När sökanden var 3V2 år gammal, avled fadern i Chile, och
hade hans moder med sökanden ett år senare avrest till Tyskland och bosatt
sig i Hamburg, där han vid 6 års ålder blev döpt i tyska evangeliska kyrkan.
I november månad 1930 hade hans moder ingått äktenskap med svensk undersåte,
och hade då sökanden medföljt henne till Sverige. Vid ankomsten
till Sverige hade han blivit inskriven i en högre folkskola. På hösten 1932
hade han provat in vid högre allmänt läroverk och blivit antagen som elev,
och avlade han därstädes den 31 maj 1934 examen i realskolan. I oktober
månad 1934 hade hans styvfader omkommit genom drunkning. Den 8 oktober
1934 hade sökanden erhållit anställning såsom oavlönad praktikant vid
ett bolag i Ängelholm och hade han den 7 januari 1935, eller samtidigt som
han erhöll lön, flyttat dit. Den 1 april 1935 hade hans moder förhyrt en
lägenhet i Skälderviken inom Barkåkra socken och hade sökanden då flyttat
till henne därstädes. Den 1 oktober 1935 hade hon förhyrt en lägenhet i
Ängelholm och hade han ävenledes då flyttat dit. Denna lägenhet bebo de
fortfarande. Den 22 februari 1936 hade han slutat sin anställning vid förenämnda
bolag och den 24 i samma månad erhållit anställning som smedgesäll
hos en smedsmästare, vilken anställning han fortfarande innehar. Vid förfrågan
hos ifrågakomna bolag upplystes, att sökanden under år 1935 erhållit
i lön 380 kronor, samt för år 1936 31 kronor och 48 öre. För närvarande
åtnjuter han en lön av 10 kronor i veckan.

Sökanden, som icke förekommer i polisens böcker eller liggare över för brott
straffade eller misstänkta personer, eller eljest varit föremål för anmärkning,
vitsordas som en synnerligen skötsam och ordentlig yngling. Han häftar icke
för oguldna utskyider.

Sökanden åberopar intyg av en folkskollärarinna, som lovat ekonomiskt
stödja honom för vidare utbildning i maskinfacket. Åberopar även intyg av
rektorn vid förenämnda folkskola och kyrkoherden i orten, som alla vitsorda
honom såsom begåvad, skötsam och synnerligen energisk och livligt tillstyrka
hans ansökan.

Sökandens moder, svensk medborgare, biträder ansökningen. Fadern är
död.

Länsstyrelsen i Kristianstad tillstyrker, därest icke den omständigheten att
sökanden icke ännu fyllt 21 år skulle utgöra hinder. 11

11. En dansk undersåte samt hans hustru och makarnas barn upptogos genom
Kungl. Maj:ts beslut den 26 juni 1936 på hemställan av statsrådet Bergquist
till svenska medborgare.

o Sökanden är född den 12 augusti 1883 i Köpenhamn, son av danska undersåtar.
1917 inflyttade sökanden till Sverige, där han vistats oavbrutet med

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

undantag för tiden 1/7 1920—1/T 1922, då han vistats i Drammen. Hans vistelseorter
ha varit: »Stockholm, några månader 1917; Skara, några månader
1917; Falköping, Nygatan 17, från påsken 1917 till V? 1920; (Norge under tiden
1I7 1920—augusti 1922) Borås, Erikslund och Norrby, Långgatan 19,
augusti 1922—april 1925; Fagersta bruk, april 1925—dec. 1928; Motala Verkstad,
1929—april 1930; arbetslös i Motala 1 år till mars 1931, då bosatt i
Eriksberg, Bårebo, Gnosjö, mars 1931—mars 1932, sedan till Anderstorp, där
han allt sedan dess varit boende. Han har en årlig inkomst av 1,800 kronor.
Sista tre åren ingen taxering till inkomstskatt. Ingen förmögenhet. Han har
den 27 juli 1934 erhållit Kungl. Majrts tillstånd att inom Anderstorps socken
utöva verksamhet som metallgjutare. Han åberopar ett flertal intyg på yrkesskicklighet.
Han åberopar vidare att hans hustru är född svenska. Av infordrade
yttranden framgår, att sökanden dels häftar för oguldna kommunalutskylder
till Falköpings stad för 320 kronor 80 öre, dels ock oguldna kronoutskylder
i Motala socken och Motala stad med tillhopa 188 kronor 77 öre,
vilka senare utskylder emellertid avkortats.

Kriminalpolisen i Stockholm uppger: I danska tidningen Politiefterretninger
1911 förekommer sökande efterlyst såsom alimentant (underhållspliktig), varjämte
han 1915 förekommer bland efterlysta värnpliktiga. Enligt uppgift
från Polisbyrån för övervakande av utlänningar har sökanden den 25 november
1918 erhållit uppehållsbok, gällande Jtör vistelse och rätt att taga arbetsanställning
här i riket tills vidare. I övrigt intet ofördelaktigt känt.

Landsfiskalen i Anderstorp uppger, att sökandens rörelse är av mindre omfattning
men att han genom densamma kunnat försörja sig och sin familj. I
Anderstorp häftar han ej för oguldna utskylder och i övrigt ej förekommit
anmärkning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har, därest omständigheten att sökanden
ej guldit förfallna utskylder icke skulle utgöra hinder för bifall, icke något
att erinra mot bifall till ansökningen.

12. En norsk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 juli
1936 (t. f. regering ministern för utrikes ärenden Westman samt statsråden
Andrae, Centerwall och Bergquist) till svensk medborgare.

Sökanden är född den 1 juli 1901 i Nordlands fylke i Norge. Fadern död,
men modern lever. Inkom till Sverige den 8 augusti 1929 och har därefter
haft sin hemvist i Timrå socken. Anställd hos Wifsta Varvs A/B såsom träarbetare.
Har haft inkomst av 1,500 kronor under ett vart av de sista två
åren. Ingen taxering 1933, 1934 taxerad för 1,230 och 1935 för 1,880 kronor.
Ingen förmögenhet. Medlem av sjukkassa. Sökanden gift den 24 december
1933 med svensk undersåte.

Landsfiskalen i Timrå yttrar: »Sökanden har allt sedan tid under augusti
månad 1929 haft sitt hemvist i Timrå socken. Härunder har sökanden haft
byggnads- och träreparationsarbeten hos Wifstavarfs Aktiebolag, undantagandes
tidsperioder, då sökanden varit arbetslös. Sökanden har gjort sig
känd för arbetsamhet, skötsamhet och en hederlig vandel.

Sökanden har ej fallit fattigvården till last. Enligt av mig från Timrå sockens
arbetslöshetskommitté införskaffade uppgifter har sökanden på grund
av arbetslöshet erhållit kontanta understöd under tiden från och med novem -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

ber 1932 till och med april 1934, nämligen under år 1932 105 kronor 60 öre,
under år 1933 237 kronor 60 öre och under år 1934 196 kronor 60 öre. Ytterligare
arbetslöshetshjälp har sökanden ej erhållit.

Sökandens arbetsinkomster hava ökat under de båda sistförflutna åren, och
kan sökanden, enligt vad jag inhämtat av dennes arbetsförman, förväntas i
fortsättningen erhålla arbete i sådan utsträckning, att han kan försörja sig
och sin familj.

På grund av det anförda får jag vördsamt föreslå, att bifall förordas till
underdåniga ansökningen.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke något att erinra mot bifall.

13. En norsk undersåte har genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 augusti
1936 (t. f. regering statsråden Nilsson, Ericsson, Quensel och Gynnerstedt»
upptagits till svensk medborgare.

Sökanden är född den 20 januari 1879 och son till norska undersåtar. Inflyttade
till Sverige 1907 och har sedan dess vistats i Stockholm. Tax. inkomst
1932 3,930, 1933 4,030 och 1934 1,530 kronor. Personlig förmögenhet
3,900 kronor. Mantalsskriven i Katarina församling, Stockholm.

Inför Stockholm polis har sökanden uppgivit: Han hade vistats i föräldrahemmet
till 16 års ålder, varefter han i ett års tid varit dräng. Därefter hade
han kommit i snickarelära, varefter han varit snickeriarbetare å olika ställen
i Norge till i januari månad 1907, varefter han rest till Stockholm, där han
sedermera oavbrutet vistats. Efter ankomsten hit hade hade han haft olika anställningar
som snickeriarbetare, och vore han sedan i juni månad 1934 anställd
hos en byggmästare, som innehade snickerifabrik i Stockholm. Han
hade för närvarande en lön av 72 kronor i veckan.

Han hade ett sparat kapital av 3,900 kronor inneslående å bank.

Han vore icke livförsäkrad, men däremot medlem av Centralsjukkassan
och berättigad till ett understöd av 3 kronor per dag under 90 dagar och därefter
reducerat understöd i händelse av sjukdom.

Han hade aldrig innehaft hemlandspass, uppehållsbok eller främlingspass.

Sökandens arbetsgivare ger honom vitsord såsom en mycket bra arbetare,
skötsam och ordentlig.

Enligt uppgift den 9 juni 1936 från Överståthållarämbetet för uppbördsärenden
häftade sökanden då för oguldna krono- och kommunalutskylder
med följande belopp: 185: 17; 66: 02; 85: 49 och 85: 67 eller tillhopa

417: 35. Sedermera infordrades ny uppgift härom, därvid uppgavs, att samma
utskylder hade avkortats på grund av fattigdom.

Överståthållarämbetet har intet att erinra mot bifall till ansökningen.

14. En norsk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 oktober
1936 (t. f. regering statsministern Hansson, statsråden Pehrsson, Levinson
och Quensel) till svensk medborgare.

Sökanden är född den 6 mars 1894 i Norge av norska föräldrar. Sökanden,
ogift och mantalsskriven i Rättvik, inflyttade till Sverige den 28 juni
1928 och mantalsskriven sedan 1929. Hon har vistats på följande ställen
och därvid tjänstgjort som sjukgymnast: Hultafors sanatorium, Hultafors, 28
juni—31december 1928; Stockholm, Humlegårdsgatan 18, 1 januari 1929—
15 december 1931; Stockholm, Grevgatan 69, 15 december 1931—30 augusti

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1J.

1932; Östersund, Köpmangatan 65, 1 september 1932—1 juli 1935; Rättvik,
inflyttat den 1 juli 1935.

Hon har förtjänat för år 1933 990 kronor, år 1934 1,480 kronor och år
1935 1,920 kronor. Ingen förmögenhet eller liv- eller sjukförsäkring. Ingen
understödsplikt.

Landsfiskalen i Rättvik tillstyrker och framhåller, att sökanden åtnjuter
mycket stort förtroende på orten.

Sökanden har goda vitsord från de platser, där hon tjänstgjort.

Stadsfiskalen i Östersund anser sig, ehuru intet ofördelaktigt är känt örn
sökanden, enär ett flertal svenska sjukgymnaster äro i saknad av arbetsanställning,
böra avstyrka bifall. Sökanden häftade i skuld för kommunalutskylder
i Östersund, 71 kronor 7 öre, men dessa äro numera guldna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har intet att erinra mot bifall till ansökningen.

15. En tysk undersåte har genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1936
på hemställan av statsrådet Westman upptagits till svensk medborgare.

Sökanden hade även tidigare ansökt om svenskt medborgarskap, vilken
ansökan av Kungl. Majit avslagits den 4 maj 1934.

Polisen i Göteborg anförde i rapport: Sökanden vöre född den 4 januari
1909 i Rombach i Elsass och son till tyska undersåtar. Han hade uppfostrats
i föräldrahemmet i Rombach och vistats där till 1920, då familjen utvisades
till Tyskland på grund av fransmännens ockupation av Elsass-Lothringen.
Sökanden hade därefter medföljt föräldrarna till byn Reichenau i Sachsen
och där avslutat skolundervisningen vid folkskola samt konfirmerats 1923.
Åren 1924—1928 hade han vistats i staden Neugersdorf, Tyskland, där han
haft anställning som tegelbruksarbetare vid fabriken Keramische Werke.
Den 7 juli 1928 hade sökanden kommit hit till riket och i tre veckors tid
varit på besök hos sin syster, gift med en svensk undersåte. Därefter hade
han bott å olika platser i riket till i juli 1932, då han begivit sig till Norrköping,
där han erhållit bostad och arbete hos sin förenämnde svåger, innehavare
av en rörledningsfirma. Någon dag i mars 1933 hade sökanden slutat
anställningen hos svågern och börjat arbeta hos rörläggare i Leksberg till i
juli 1935, då han flyttat till Göteborg, där han sedan oavbrutet vistats. Hans
veckoinkomst uppginge i medeltal till 60 å 65 kronor i veckan. Sökanden,
som vore ogift, vöre ej liv- eller sjukförsäkrad. Han ägde inga sparade
medel.

Sökandens arbetsgivare uppgiva att han visat sig arbetsam och skötsam.
Han hade förtjänat 50 till 60 å 65 kronor i veckan.

Polisen i Norrköping anförde bland annat i rapport åi; 1933: Under sin
vistelse i Norrköping hade han icke haft någon arbetsanställning, och saknade
han sparade medel eller andra tillgångar. Sökanden, som uppgav, att
han icke anmält sig hos polismyndigheten i Leksberg, där han vistats sedan
den 20 april 1929 lill den 13 december 1932, förklarade, att han icke avvetat
sin skyldighet härutinnan liksom icke heller att han måste hava särskilt
uppehålls- och arbetstillstånd för vistelse och arbetsanställning i Sverige.
Först niir han den 30 december 1932 ankommit lill sin syster i Norrköping,
hade hon omtalat, att han vore pliktig härtill. Sökanden, som innehade eli

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

för honom utfärdat pass, gällande till den 18 juni 1933, uppgav att han av
sin förenämnde svåger inbjudits att tills vidare stanna hos honom. I följd
därav önskade sökanden kvarstanna en tid framåt i Sverige, och skulle han
för den skull till kungl, socialstyrelsen ingiva ansökan om uppehållstillstånd.

Ovannämnda sökandens svåger har vid förfrågan bekräftat sökandens
uppgifter beträffande släktskapet samt att sökanden av honom inbjudits att
tills vidare kvarstanna hos honom. Angående sökanden finnes vidare anteckning
örn att han med anledning av sin ansökan örn uppehållstillstånd av
kungl, socialstyrelsen meddelats sådant tillstånd från och med den 12 januari
1933 till och med den 17 juni samma år samt att han avrest från Norrköping
till Leksberg den 12 april 1933.

Poliskammaren i Norrköping och länsstyrelsen i Östergötlands län förklarade,
att under vistelsen i Norrköping icke förekommit något, som syntes
böra utgöra hinder för bifall. Magistraten i Göteborg hade intet att erinra
mot bifall.

Länsstyrelsen i Göteborgs oell Bohus län förklarade sig icke ha något att
erinra mot bifall samt upplyste bl. a„ att sökanden innehade uppehålls- och
arbetstillstånd till den 1 juni 1937.

16. En norsk undersåte upptogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober
1936 efter föredragning av statsrådet Westman till svensk medborgare.

Sökanden är född den 26 juni 1885 i Norge av norska föräldrar och är
stuveriarbetare i Göteborg.

Polisen i Göteborg anförde i rapport bland annat: Han hade uppfostrats
i föräldrahemmet, åtnjutit folkskoleutbildning samt konfirmerats vid 15 års
ålder. År 1905 hade han mönstrat till sjöss. Efter att hava innehaft anställning
på olika svenska och norska fartyg hade han i augusti 1907 avmönstrat
i Halmstad och därifrån begivit sig till Göteborg. Därefter hade
han varit anställd såsom byggnadsarbetare å ett flertal byggen till hösten
1909, då han erhållit anställning såsom månadskarl, vilken anställning han
innehaft till någon dag i juni månad 1912. Sedan sistnämnda dag vore han
anställd såsom stuveriarbetare hos därvarande hamnarbetskontor. Sökanden
uppbure i avlöning omkring 300 kronor i månaden. Han vore sedan
den 21/6 1908 gift med svensk undersåte och hade i äktenskapet två vuxna
barn, vilka båda vore gifta. Sökanden, som icke hade några skulder, hade
å motbok med Sveriges Postsparbank innestående 800 kronor. Han hade
ingen livförsäkring men vore medlem i Erkända Sjukkassan Sällskapet Omtänksamheten
och Sjuk- & Begravningskassan för stuveriarbetare i Göteborg
samt organiserad fackföreningsmedlem sedan 1913. Hans hustru vore jämväl
sjukförsäkrad.

Han häftar för ogulden kronoskatt för åren 1913—1925 med sammanlagt
637 kr. 4 öre.

Sökanden har under åren 1908—1935 påförts i kommunalutskylder till
Göteborgs stad tillhopa 4,178:87 kronor, varav erlagts 2,579:36 kronor, och
sökanden häftade sålunda i skuld för 1,599: 51 kronor enligt denna uppställning: -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

För	år	1912	att utgå	år	1913,	kr.	11: 78,
»	»	1913	»	»	»	1914,	»	25: 99,
»	»	1911	»	»	»	1915,	»	21: 52,
»	»	1915	»	»	»	1916,	»	71: 71,
»	»	1916	»	»	»	1917,	»	71: 71,
»	»	1917	»	»	»	1918,	»	76: 25,
»	»	1918	»	»	»	1919,	»	201:06,
»	»	1919	»	»	»	1920,	»	130: 26,
»	»	1920	»	»	»	1921,	»	167: 20,
»	»	1921	»	»	»	1922,	»	119: 22,
»	»	1922	»	»	»	1923,	»	206: 76,
»	»	1923	»	»	»	1924,	»	138: 71,
»	»	1924	»	»	»	1925,	»	70: 68,
»	»	1925	»	»	»	1926,	»	102: 82,
»	»	1930	»	»	»	1931,	»	97: 84,
»	»	1935	»	»	»	1936, » 86:--, Kronor 1,599: 51,

varav emellertid utskylderna för år 1935 att utgå år 1936, 3:dje terminen,
kr. 86:— ännu ej förfallit till betalning.

Flera personer hava dessutom hörts och därvid uppgivit, att sökanden visat
sig vara en i allo skötsam och respektabel person, örn vars vandel de
icke hade sig något ofördelaktigt bekant. Hos Göteborgs hamnarbetskontor
anställde kontorschefen: Sökanden hade innehaft anställning hos Göteborgs
hamnarbetskontor sedan 1912 och därvid alltid visat sig vara duktig i sitt
arbete, skötsam och nykter, varför han kunde giva honom sina bästa rekommendationer.

Hos Aktiebolaget Broströms Linjeagentur, Broströmia, anställde chefen
för bolagets stuveriavdelning hade ofta kommit i beröring med sökanden
och därvid funnit honom vara en synnerligen respektabel och skötsam person,
som det vore ett nöje att rekommendera. En folkskollärare hade intygat
att sökanden förhyrt lägenhet i fastighet under åren 1913—1928 och
därvid fullgjort sina skyldigheter som hyresgäst utan anmärkning och städse
uppträtt skötsamt.

Med anledning av uppgiften om skatterestantierna blev sökanden av länsstyrelsen
i Göteborg förelagd att inom viss tid erlägga de oguldna utskylderna.

Till svar härå anförde sökanden:

»Som framgår av bevis från kommunal- och kronouppbördskassörerna i
Göteborg utgöra de väsentliga restantierna utskylder före år 1930. 1930 års
kommunalutskylder kvarstå delvis obetalda. Anledningen till att jag icke
helt kunnat betala 1930 års och tidigare års utskylder har valdt, att jag med
min inkomst icke kunnat gälda dem. På grund av mitt utländska medborgarskap
erhöll jag nämligen icke vanliga familjeavdrag vid taxeringarna
trots att jag varit gift och haft tre minderåriga barn. De stora utskylderna
voro för betungande.

Sedan mina barn numera äro vuxna har jag bemödat mig örn att erlägga
mina utskylder och kommer framgent alt så förfara.

1935 års kommunalutskylder äro numera Helt guidon, sedan jag å sista
uppbördsterminen erlagt resterande 86: — kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. fi sand. 2 avd. Nr 11.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Därest min inkomst medgiver det, är min avsikt att betala även 1930 års
resterande kommunalutskylder, så att de senare årens utskylder bliva helt
guldna.»

Länsstyrelsen i Göteborg anförde slutligen i yttrande till Kungl. Majit:

»Av verkställd utredning framgår, att sökanden resterar för honom i Göteborgs
stad påförda såväl krono- som kommunalutskylder med avsevärda belopp,
vilka emellertid med undantag av 1930 års kommunalutskylder utgöra
utskylder för tidigare år än de tio sista. De i kommunaluppbördskassörens
i Göteborg bevis den 1 juli 1936 upptagna utskylderna för år 1930, kronor
97: 84, torde utgöra rest å det för detta år uppdebiterade beloppet, då enligt
vad som framgår av skattekvitton, som bifogats en den 5 september 1936
hit inkommen förklaring från sökanden, han synes hava guldit vissa delar av
ifrågavarande års utskylder.

Med hänsyn härtill och till den långa tid sökanden haft hemvist här i riket
har länsstyrelsen ansett sig icke böra avstyrka bifall till ansökningen.»

Under beredningen inom justitiedepartementet blev sökanden den 21 september
1936 förelagd att före den 20 december erlägga kommunalutskylderna
för 1930, 97:84 kr.

Den 28 september 1936 inkom bevis, att dessa utskylder erlagts.

17. En norsk undersåte samt dennes hustru och barn upptogos genom
beslut av Kungl. Majit den 27 november 1936 på hemställan av statsrådet
Westman till svenska medborgare.

Sökanden är född den 19 mars 1880 i Oslo av norska föräldrar, är elektriker
och bosatt i Stockholm.

Polisen i Stockholm anförde i rapport bland annat:

»Sökanden hade vistats i föräldrahemmet till 28 års ålder, och hade han
vid omkring 2 års ålder tillsammans med föräldrarna flyttat från Oslo till
Göteborg. 1 Göteborg hade han genomgått folkskola, varefter han blivit
plåtslagarlärling i omkring 4 års tid, varefter han i omkring 2 års tid varit
anställd hos en elektrisk firma. Sedan han därefter vintern 1901-—1902 i
omkring 6 månaders tid varit anställd hos Göteborgs Aktiebolag Axel Christiernsson,
hade han våren 1902 erhållit anställning som elektriker vid C-ötaverken,
där han stannat till år 1905, varefter han i omkring ett års tid. till
eftersommaren 1906, varit anställd hos ’A. E. G.’ i nämnda stad. Härefter
hade han varit anställd som elektriker hos Allmänna Svenska Elektriska
Aktiebolaget i Jönköping, där han stannat till hösten 1907, varefter han förflyttats
till sistnämnda bolags filial i Malmö, där han arbetat till hösten 1908.
Sedan han därefter till våren 1909 arbetat hos ’A. E. G.’ i Göteborg, hade han
förflyttats hit till staden, varefter han arbetat hos Elektriska Aktiebolaget A.
E. G. härstädes under några månaders tid. Sedermera hade han arbetat hos
Elektriska Aktiebolaget Siemens och ’A. E. G.’ till i januari månad 1916, varefter
han rest till Ludvika, där han till hösten 1916 arbetat hos Nya Förenade
Elektriska Aktiebolaget, som sedermera uppgått i ’A. S. E. A.’ i vilket bolags
tjänst han varit till i augusti månad 1925. År 1921 hade han från sistnämnda
bolags kontor i Västerås skickats till Norge, där han arbetat för bolagets
räkning till år 1925. Efter återkomsten hit till riket hade han arbetat hos
Elektriska Aktiebolaget Siemens här i staden till i maj månad 1926, varefter
han till hösten 1926 arbetat hos A. S. E. A. i Västerås. Sedan han därefter
till den 1 mars 1929 varit anställd hos Elektriska Aktiebolaget A. E. G. här i
staden, hade han vid sistnämnda tidpunkt erhållit sin nuvarande anställning
hos Elektriska Aktiebolaget Skandia. I sistnämnda anställning hade han en

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

lön av omkring 5,000 kronor per år. Han hade ingen förmögenhet och ej
heller något sparat kapital; ej heller vore han livförsäkrad. Han vöre medlem
i Svenska Arbetarnas Erkända sjukkassa och berättigad till ett understöd
av 2 kronor per dag under loppet av ett år i händelse av sjukdom. Den 29
december 1923 hade han ingått, äktenskap med svensk undersåte. I sitt äkskap
hade han tvenne barn.

Han tillhörde evangelisk-lutherska trosbekännelsen.

Hans arbetsgivare hava gett honom goda vitsord. Hans hyresvärdinna
har uppgivit; Såväl sökanden som hans hustru hade varit synnerligen otrevliga
hyresgäster. Hustrun hade nämligen vid flera tillfällen kommit i delo
med de övriga hyresgästerna, och mannen hade varit slarvig och vid flera
tillfällen uppträtt berusad. Han hade ständigt krånglat med hyresbetalningen
och vid flera tillfällen narrat värdinnans ombud att för hyrans uppbärande
besöka sökanden på en viss uppgiven arbetsplats, varvid det befunnits,
att sökanden endast narrats och icke arbetat därstädes. Slutligen hade
han upphört med att betala hyran, och hade värdinnan måst låta vräka
honom från lägenheten. Vid vräkningstillfället hade han varit skyldig 108
kronor i obetald hyra, vartill kommit, att värdinnan fått betala vräkningskostnaderna.

Två övriga av sökandens värdinnor förklara, att intet skäl till anmärkning
förekommit.

Enligt gällande bestämmelser är sökanden befriad från skyldigheten att
hava arbets- eller uppehållstillstånd.»

Enligt vederbörligt intyg häftade sökanden i Stockholm i skuld för 216: 34
kr. oguldna krono- och kommunalutskylder för 1927. Under ärendets beredning
synas dessa ha efter anmaning blivit erlagda.

Av uppbördsmyndighetcrna i Göteborg utfärdades intyg att sökanden icke,
såvitt kunnat utrönas, påförts andra kommunalutskylder jämte förhöjning i
Göteborgs stad än

för	år	1903	att utgå	år	1904,	kr.	5: 44,
>>	»	1904	»	»	»	1905,	A	9: 80,
»	»	1905	»	»	»	1906,	»	15: 56,
»	»	1906	»	»	»	1907,	»	20: 34,
»	»	1909	»	»	»	1910,	»	53: 56,
»	»	1911	»	»	»	1912,	»	9: 48,
»	»	1912	»	»	»	1913,	»	15: 91,
»	»	1913	»	»	»	1914,	»	50: 10,
»	»	1914	»	»	»	1915,	»	15: 37,
»	»	1915	»	»	»	1916,	»	16: 31,
»	»	1916	»	»	»	1917,	»	16: 31,
»	»	1917	»	»	»	1918,	»	76: 25,
»	»	1918	»		»	1919,	»	201: 06,
»	»	1919	»	»	»	1920,	»	227: 43,
»	»	1920	»	»	»	1921,	»	337: 42,
»	»	1921	»	»	»	1922,	»	307: 45,
»	»	1922	»	»	»	1923,	»	307: 18,
»	»	1923	»	»	»	1924,	»	313: 83,
»	»	1924	»	»	»	1925,	»	315: 07,
»	»	1925	»	»	»	1926,	»	380: 34,

och att av förenämnda utskylder av sökanden betalts för år 1911

att utgå år 1912......................................... » 9: 48

vadan sökanden häftar för sammanlagt....................... kr. 2,684: 73

36 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

samt att sökanden betalat de honom här i staden påförda kronoutskylder jämte
sådana allmänna avgifter, som i samband med dylika utskylder debiteras med
undantag för:

år 1901...................................... kr. 1: 23

» 1902 ...................................... » 1:23

» 1903 ...................................... » 2:59

» 1904 ...................................... » 3:72

»> 1905 ...................................... » 5:23

»> 1906 ...................................... » 16:22

» 1909 ...................................... » 25:08

» 1912...................................... » 22:94

» 1913...................................... » 32:08

» 1914...................................... » 22:87

»> 1915...................................... » 22:89

» 1916...................................... » 22:74

» 1917...................................... » 38:81

» 1918...................................... » 77:72

» 1919...................................... » 115:60

» 1920 ...................................... » 200:70

» 1921...................................... » 227:10

»> 1922 ...................................... » 230: 70

» 1923 ...................................... » 232:30

» 1924 ...................................... » 227:90

» 1925 ...................................... » 256: 60 elier

tillhopa kr. 1,786: 25, intygas härmed på begäran.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anförde endast, att av utredningen
framginge, att mot sökanden under hans vistelse i länet förekommit, att
han häftade för honom i Göteborgs stad påförda utskylder till såväl stat som
kommun med avsevärda belopp.

Överståthållarämbetet anförde slutligen i yttrande till Kungl. Maj:t:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län har
i anledning av ansökningen anmärkt, att sökanden häftar för honom i Göteborg
för åren 1901—4925 påförda krono- och kommunalutskylder till avsevärda
belopp. Med hänsyn till den långa tid, som därefter förflutit och till
den omständigheten, att sökanden ända sedan barndomen haft hemvist här i
riket samt då om sökanden, som är gift med svensk medborgare, i övrigt icke
är något ofördelaktigt känt, har Överståthållarämbetet icke något att erinra
emot nådigt bifall till ansökningen.»

18. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 januari 1937 upptogs på hemställan
av statsrådet Westman en finsk undersåte och hans hustru samt makarnas
två barn under 21 år till svenska medborgare.

Rapport upprättad av Stockholms polis innehåller bland annat:

Sökanden är född 13 april 1891 i Helsingfors och son till finska undersåtar,
gift, kyrkoskriven i härvarande Finska församlingen, mantalsskriven i härvarande
S:t Görans församling. Han hade vistats i föräldrahemmet till 15
års ålder och därunder åtnjutit undervisning i svenskspråkig folkskola, varefter
han konfirmerats. År 1906 hade han rest till Helsingfors och erhållit
anställning som typograflärling vid Centraltryckeriet därstädes, vilken anställning
han innehaft till januari månad 1911. Han hade därefter arbetat
hos olika elektriska firmor i Helsingfors för att lära elektrikeryrket, tills
han i juni 1912 erhållit anställning som självständig montör hos Gottfrid

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Strömbergs Elektriska aktiebolag i Helsingfors, vilken anställning han innehaft
till augusti månad 1913. Den 27 augusti sistnämnda år hade han anlänt
lill Stockholm och erhållit anställning som elektriker hos Allmänna Svenska
Elektriska aktiebolaget, där han stannat till den 26 januari 1914, då han
mönstrat som 4:e maskinist på Johnsonlinjens motorfartyg »Kronprins
Gustaf Adolf», från vilket fartyg han sedan avmönstrat i Antwerpen i augusti
månad 1914. Han hade därefter återvänt hit till staden och erhållit anställning
som elektriker hos Elektriska bolaget Poijes & Wettermark, där han
stannat till i augusti månad 1915, varefter han haft liknande anställning hos
Luth & Roséns elektriska aktiebolag i Göteborg till i november samma år.
Han hade därpå avrest till Köpenhamn i Danmark, där han arbetat som
elektromekaniker hos olika firmor till hösten 1918, då han avrest till Trondhjem
i Norge, där han ävenledes arbetat hos olika elektriska firmor till
hösten 1923. Den 27 november sistnämnda år hade han ånyo återvänt till
Sverige och under två månaders tid varit boende hos en svåger i Jönköping,
varefter han bott hos sin svärfader i Ekeryd till i maj 1924. Därpå hade
han bott i Stillefors till i augusti 1924, då han avrest till Göteborg, där han
tillsammans med en kompanjon startat en bågfilsbladsfabrik. I maj månad
1925 hade han emellertid sålt fabriken och tagit anställning som elektromekaniker
hos firman Elektroapparat i Alingsås, där han varit anställd
till i juli månad 1927, varefter han på grund av sjukdom (ischias)
icke kunnat utföra något arbete förrän i juli månad 1928, då han erhållit
anställning som elektriker hos Kooperativa Byggnadsförbundet i Göteborg,
där han stannat till november månad samma år, då han fått sluta på grund
av arbetsbrist. Han hade därefter varit arbetslös till i juni månad 1929,
då han erhållit anställning som hissmontör hos ingenjörsbyrå i Göteborg,
vilken anställning han innehaft till februari månad 1930. Den 10 juni 1930
hade han flyttat till Stockholm, enär han erhållit anställning som hissmontör
hos Luth & Roséns Elektriska aktiebolag, vilken anställning han innehaft
till början av år 1933. Efter sistnämnda tidpunkt hade han icke lyckats erhålla
någon fast anställning, varför han uteslutande sysslat med reparationer
av radioapparater åt privatpersoner, vilken sysselsättning inbringat honom
omkring 1,000 kronor per år.

Enligt egen uppgift ägde sökanden ett kapital örn 1,200 kronor, varjämte
han vore ägare till en villafastighet i Helsingfors, taxerad till 45,000 finska
mark. Han vöre icke liv- eller sjukförsäkrad. Däremot vore han kollektivförsäkrad
mot olycksfall genom hissmontörernas fackförening. Den 4 augusti
1920 hade han i Norge ingått äktenskap med svensk undersåte och hade makarna
i äktenskapet två döttrar.

Medelst ansökningshandlingen bifogade skattekvitton och kvitterade debetsedlar
har sökanden styrkt, att han icke häftar för oguldna utskylder till stat
eller kommun i Stockholm för tiden från och med år 1931. Enligt egen uppgift
resterade han icke heller för dylika utskylder, som tidigare blivit honom
påförda.

Den 21 augusti 1936 har upprättats följande P. M.:

Det hade uppgivits av olika personer att sökanden vöre ordentlig och skötsam.

Sökanden uppgav vidare, all hail holle på med tillverkning av en förpackningsmaskin
för cellophan, vilken skulle vara färdig örn ett pär veckor.
Han skulle då försälja den till ett ännu icke bildat bolag för 2,000: kro nor,

och ämnade lian nu icke skaffa sig någon anställning, enär han hade
fullt arbete med förenämnda maskin.

Sökanden ägde en tvårumslägenhet, för vilken lian år 1932 till Hyresgästernas
Sparkasse- och Byggnadsförening betalat 900 kronor i insats.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Han uppvisade en sparkassebok med nyssnämnda byggnadsförening nr
10599, på vilken bok han hade innestående 472 kronor.

Vidare uppvisade han trenne sparkasseböcker med Stockholms Enskilda
Bank, med A/B Svenska Handelsbanken och med Postsparbanken, å vilka
han hade innestående respektive 1,000, 294 och 536 kronor.

Polisen i Alingsås har hört olika personer, som vitsordat sökandens skötsamhet.
Han häftar emellertid för ogulden kronoskatt i Alingsås för 65.47
och kommunalskatt 55.75, vilket senare belopp lian på grund av arbetslöshet
fått avkortat.

Jönköpings polis känner intet ofördelaktigt örn sökanden, likaså landsfiskalen
i Skillingaryd.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser intet förekommit som bör föranleda
avstyrkande av bifall till ansökningen.

Mantalskontoret i Göteborg meddelar att sökanden inlämnat flyttningsbetyg
den 13/i 1925 och uttagit det den 7/6 1927 för inflyttning till Alingsås.
1927 överfördes han till listan över obefintliga. Han häftade för ogulden
kronoskatt för 1925 och 1926 med 185.83 samt kommunalskatt för 1926 med
188.85, tillhopa kr. 374.68.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

»Sökanden har icke betalat honom i Göteborgs stad åren 1925 och 1926
påförda kronoutskylder och år 1926 påförda kommunalutskylder att utgå
år 1927. Dessa avse sålunda inkomst, åtnjuten respektive år 1924 och år
1925.

Sökanden anför till en början i sin skrivelse den 12 september 1936, att
han vill förklara varför skattebetalning för år 1926 till Göteborgs stad icke
fullgjorts. Så sker emellertid icke utan talar sökanden i fortsättningen örn
1927 års taxering, vilken avser under 1926 åtnjuten inkomst.

Enligt verkställd utredning rörande sökandens taxering åren 1925, 1926
och 1927 synes sökanden vederbörligen hava påförts ifrågavarande utskylder
såväl år 1925 som 1926. År 1927 synes sökanden icke hava blivit taxerad i
Göteborg.

Såvitt här kunnat utrönas, har sökandens taxering år 1926 icke varit föremål
för särskilda beslut av länsprövningsnämnden i Göteborgs och Bohus
län.»

Överståthållarämbetet anför:

»Av utredningen framgår, att sökanden häftar för honom i Göteborg för
åren 1925—1926 påförda krono- och kommunalutskylder med tillhopa 374.68
kronor. Med hänsyn till den långa tid, som förflutit efter nämnda utskylders
påförande, och i betraktande av de goda vitsord, som i övrigt lämnats angående
sökanden, torde nyssberörda omständighet dock icke numera böra utgöra
hinder för sökandens upptagande till svensk medborgare. På grund
härav och då sökanden sedan år 1920 är gift med svenskfödd kvinna, finner
sig Överståthållarämbetet icke böra avstyrka nådigt bifall till den föreliggande
ansökningen.»

Av här ovan refererade ärenden torde den under punkt 7 omförmälda sökanden
icke uppfylla villkoret om hederlig vandel, då sökanden blivit fälld
till ansvar för efterföljande delaktighet i stöld. Beträffande vidare ärenden
härovan punkterna 1—3, 6, 11, 13 samt 16—18 hava vederbörande sökande

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

icke fullgjort sin skattskyldighet. Beträffande dessa sökande kan såvitt
angår ärendena 1, 6, 13 och 18 sägas att dessa sökande visa sig hava en god
ekonomisk ställning och relativt goda, i ett par fall mycket goda inkomster,
samt att deras underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet visar deras
önskan att undslippa skyldigheten mot det allmänna. Sådana personer kunna
icke anses önskvärda såsom svenska medborgare. Vad åter angår ärendena
2, 3, 11, 16 och 17 synas dessa sökande ha mindre god ekonomi och därför
vissa svårigheter att betala dem påförda skatter. Detta borde emellertid
hava utgjort ytterligare ett skäl för att iakttaga försiktighet vid prövningen
av ansökningarna, då det icke kan vara önskvärt att utländska medborgare
med så svag ekonomi, att de icke kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser
mot stat och kommun, förvärva svenskt medborgarskap. I ett par av
dessa fall, särskilt det under punkt 2, synes därjämte vederbörande sökandes
ekonomiska ställning och möjlighet att förvärva inkomster vara så dålig
alt hans möjlighet att försörja sig och sin familj är mycket problematisk,
varför fara föreligger att han kan falla det allmänna till last.

Då i 5 § lagen örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap stadgas
att sökanden skall hava möjlighet att försörja sig och sin familj, synes
i sistnämnda ärende denna bestämmelse icke hava ägnats tillbörlig uppmärksamhet.
Detsamma torde även gälla beträffande sökandena i ärendena
nr 4, 5, 8, 10 och 15. Härtill är beträffande ärendet nr 5 att märka, ätt
denne sökande icke ur några synpunkter kan anses önskvärd här i riket.
Han hade även hösten 1934 förelagts lämna landet, men icke ställt sig detta
föreläggande till efterrättelse. I trots härav har vederbörande statsråd kort
lid därefter funnit honom lämplig som svensk medborgare.

Då det sålunda är en ovillkorlig fordran för naturalisation att vederbörande
kan försörja sig och sin familj, borde det vara uteslutet att sökande som
visat sådan oförmåga härutinnan, att han nödgats begära understöd av allmänna
medel icke erhåller svenskt medborgarskap. Så har emellertid skett
beträffande sökanden i ärendet nr 12, vilken erhållit arbetslöshetsunderstöd.

Beträffande sökandena i ärendena nr 9 och 14, skulle de genom sin verksamhet
allvarligt konkurrera med svenska medborgare i yrken där svårigheter
föreligga att erhålla arbete; ett förhållande, som även medfört att vederbörande
myndigheter avstyrkt ansökningarna.

Efter att hava redogjort för ovannämnda fall, där Kungl. Majit funnit sökandena
vara lämpliga att erhålla medborgarskap, har jag icke kunnat underlåta
att som jämförelse framlägga ett fall, där vederbörande sökande fått
sin ansökan örn svenskt medborgarskap avslagen och vilken sökande således
skulle anses olämplig som svensk medborgare. Kungl. Majit beslöt på föredragning
och hemställan av statsrådet Schlyter att lämna utan bifall en av
en finländsk undersåte gjord anhållan att bliva upptagen till svensk medborgare:
1 sin ansökan framhöll sökanden, att han tillhörde en gammal
svensk ätt, som inkom till Sverige under mediet av 1600-talet och 1731 introducerades
i svenska riddarhuset. Efter freden i Fredrikshamn stannade
en gren av ätten i Sverige medan övriga ättemedlemmar blevo finländska

Konstitutionsutskottets memorial AV 11.

undersåtar. Den svenska grenen utslocknade 1908, men även därefter har
ätten varit företrädd i Sverige av flera representanter, varav tre kvinnliga
släktmedlemmar blivit svenska medborgare genom äktenskap med svenska
undersåtar. Den tid sökanden vistats i Sverige uppgår visserligen icke
till den i 5 § medborgarskapslagen föreskrivna, men sökanden åberopar
särskilda skäl. Han åberopar handlingar, utvisande alt han den i5/9
1933 avlagt filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet, den 15/i2 1933
avlagt filosofie licentiatexamen vid samma universitet, den 31/i 1935 avlagt
kansliexamen vid Stockholms högskola samt att han höstterminen 1934 inskrivits
som elev vid Handelshögskolan i Stockholm och avlagt två tentamina.
Han åberopar vidare förbindelse av sin fader att utgiva 200 svenska kronor
i månaden för hans underhåll under tre år räknat från den 7t 1936 samt
intyg av sina lärare vid universitet och högskolor, vilka alla intyga att han är
ordentlig, allvarlig och arbetsam, samt tillstyrka bifall till hans ansökning
och framhålla att det även är ett svenskt intresse att i detta fall medgiva
svenskt medborgarskap åt sökanden.

Sökanden uppger vidare: »Han vore född den 3 mars 1909 i Wasa i Finland,
ogift, kyrkoskriven i finska församlingen i Stockholm och mantalsskriven
i Hedvig Eleonora församling. Hail hade vistats i föräldrahemmet till
17 års ålder och härunder avlagt studentexamen vid Svenska Lvceet i Wasa.
Efter avlagd studentexamen hade han rest hit till riket och vistats å olika
platser under sommaren, varpå han hösten 1927 återvänt till Finland samt
inskrivit sig vid universitet i Helsingfors, där han studerat vid Agrikulturoch
Forstvetenskapliga fakulteten. Sommaren 1928 hade han ånyo vistats
här i landet, varefter han fortsatt studierna vid nämnda universitet till och
med år 1931. Den 29 januari 1932 hade han flyttat till Stockholm samt inskrivit
sig som studerande vid Stockholms Högskola, varefter han studerat
dels vid nämnda högskola, dels vid Handelshögskolan och dels vid Uppsala
Universitet. Det vore hans avsikt att ägna sig åt vetenskapliga forskningar
och vidare utbilda sig samt söka docentur i statistik.»

Överståthållarämbetet anförde:

»Såsom Eders Kungl. Maj.t täcktes inhämta av handlingarna i ärendet
synes den föreliggande ansökningen närmast hava föranletts av sökandens
önskan att icke nu behöva uppfylla den honom mot det egna landet åliggande
medborgerliga skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring.

Även om sökanden får anses hava viss anknytning till Sverige, synes dock
icke sådana synnerliga skäl för hans upptagande till svensk medborgare föreligga,
att svenskt medborgarskap bör honom beviljas utan hinder av i 5 § 2
punkten lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap
stadgat villkor.

På grund av vad sålunda anförts finner sig Överståthållarämbetet för närvarande
böra avstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.»

2) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet bort göra anmärkning
även beträffande vissa av de i nästförestående reservation av herr Stendahl
upptagna fallen angående förvärvande av svenskt medborgarskap, nämligen
ärendet nr 5, då sökanden för sin utkomst synes vara väsentligt bero -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

ende av sin svåger; nr 9 då sökanden knappast styrkt något befogat intresse
av naturalisation; nr 10, då sökanden ännu icke fyllt 21 år och sådana objektiva
skäl i övrigt, trots alla goda vitsord, icke styrkts vara för handen,
som lagen bör anses förutsätta.

3) av herrar Werner i Höjen och Johansson i Tväråselet, som biträtt anmärkningsyrkande
beträffande punkterna nr 5 och 17 i reservationen av
herr Stendahl här ovan.

4) av herrar Carl Lindmark, Karl Bodin, Lundqvist, Arnemark och Hellberg,
som ansett, att i anledning av vissa av de här ovan i reservationen av
herr Stendahl angivna ärenden angående förvärvande av svenskt medborgarskap
utskottet bort besluta anmärkning enligt § 107 regeringsformen.

IY.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden den 20 mars, den 25 september
och den 3 september 1936.)

av herr Lundqvist, som med instämmande i huvudsak av herrar Reuterskiöld,
Gustaf Adolf Björkman, Stendahl, Carl Lindmark, Lindskog och Andersson
i Ovanmyra ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas stadgas,
bland annat:

’25 §. Saknar utlänning legitimationshandling, som i 1 § sägs, eller kvarbliver
han efter utgången av den tid, han äger rätt att vistas här i riket,
utan att hava sökt förlängning av nämnda tid eller underlåter han, efter det
sådan ansökning avslagits, att lämna riket, skall polismyndigheten förelägga
honom att inom viss kortare tid avresa från riket. Efterkommer utlänningen
ej föreläggandet, skall polismyndigheten härom ofördröjligen underrätta
K. B., som må förordna örn utlänningens förpassning ur riket. I avvaktan
på K. B:s beslut äger polismyndigheten, där särskilda skäl äro.
taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt.

Över föreläggande, som nu nämnts, må klagan ej förås.

27 §. I beslut om utlännings förpassning ur riket må förordnas, att utlänningen
icke äger återvända, nied mindre han, där visering ej erfordras,
före ankomsten till riket erhållit uppehållstillstånd.

Beslutet örn förpassningen skall innehålla de skäl, å vilka beslutet grundas;
och skall K. B. i beslutet giva tillkänna vad utlänningen har att iakttaga,
där han vill söka ändring i beslutet, samt tillställa honom skriftligt
beslut så fort ske kan. Är utlänningen tillstädes, skall beslutet muntligen avkunnas
för honom.

29 §. Vill den, som genom Iv. B:s beslut förklarats skola förpassas inriket,
överklaga beslutet, äger han sist å åttonde dagen efter det beslutet avkunnades
för honom eller, örn det ej avkunnats, annorledes delgavs honom
till K. B. ingiva sina till Konungen ställda besvär, — —---—- ■—• ■—

Beslut örn utlännings förpassning ur riket skall genom K. B:s försorg bringas
till verkställighet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

I tvivelaktiga fall eller där svårighet möter för beslutets verkställande, skall
K. B. i ärendet göra anmälan hos Konungen.’

Italienske undersåten Jsom är född 1908 och synes — förutom tidigare
vistelse här såsom barn — hava inkommit till Sverige den 20 oktober 1926
och därefter i olika repriser vistats här. Han har ursprungligen inkommit
för att få arbete hos grosshandl. P. såsom stuckatör (gipsarbetare).

Till Konungens Befallningshavande i Gävleborgs län anmäldes 1931 att
bl. a. J. och hans fader, sedan de till nämnde grosshandlare P. sålt diverse
formar och redskap, som de medhaft från Italien, samt förbundit sig att omhänderhava
fabrikationsdriften och tillverka varor, likväl sedan de erhållit
betalning för materiel m. m. lämnat sin tjänst, varigenom P. måst stänga sin
fabrik. De hade därefter begivit sig till Gävle och öppnat egen fabrik, utan
vederbörligt tillstånd till verkstadsrörelse. De hade sökt uppehållstillstånd.
I anledning härav hölls förhör den 16/e 1932, därvid J. uppgivit:

’J. hade i mitten av mars månad detta år jämte gipsarbetaren C. övertagit
en verkstad i staden, för vilken de betalade en hyra av 25: — kronor per månad.

Beträffande tillverkningen och försäljningen av verkstadens alster berättade
J.:

Tillverkningen bedreves numera av J. och C. gemensamt. De gipsarbeten,
som framställdes vid verkstaden,---vore avsedda att säljas huvud sakligast

å Gävleborgs läns landsbygd, men ibland hände även att personer
inkommo å verkstaden och köpte gipsarbeten.

I övrigt sköttes försäljningen av fyra italienska undersåtar, vilka köpte
gipsarbeten av J. och C. och sedan i sin tur försålde dem å landsbygden.
Huruvida dessa försäljare sökt eller erhållit tillstånd till dylik försäljning,
visste ej J. Själv hade J. länge ämnat ingiva ansökan till Kungl. Maj:t örn
tillstånd att få driva verkstadsrörelse, men som han hittills icke lyckats anskaffa
föreskriven borgen till säkerhet för skatternas erläggande, hade detta
ännu icke blivit av. Hans eget arbetstillstånd vore numera utgånget.

C:s arbetstillstånd utginge den 20 innevarande juni.’

I yttrande den 7/? 1932 framhöll polismästaren, att J:s verksamhet vore av
sådan beskaffenhet, som avses i 26 § 1 mom. näringsfrihetsförordningen,
och vartill Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras. Då de icke haft dylikt tillstånd,
avstyrktes ansökningen örn uppehållstillstånd, och denna avslogs den 16 augusti
1932 av socialstyrelsen.

Sedermera har J. återkommit den 4 maj 1934.

Socialstyrelsen avslog den 3 oktober 1935 ansökan om uppehållstillstånd.

Den 11 oktober 1935 erhöll J. föreläggande att före den 1 november avresa
från riket, och den 1 november samma år underrättades länsstyrelsen i Västernorrlands
län, att J. icke efterkommit föreläggandet.

Den 18 november 1935 utlät sig länsstyrelsen:

''Enär J., som kvarblivit här i riket efter utgången av den tid han
ägt uppehålla sig härstädes och i anledning därav förelagts att inom viss,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

numera förfluten tid avresa från riket, uraktlåtit att efterkomma berörda
föreläggande, finner Kungl. Maj:ts Befallningshavande, med stöd av 25 och
27 §§ lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas skäligt
förordna, att J. skall förpassas ur riket; och skall J. icke äga att hit återvända
med mindre han, där visering ej erfordras, före ankomsten erhållit uppehållstillstånd.
’

Den 3 december 1935 överklagade J. detta beslut.

Länsstyrelsen avstyrkte framställningen, »då klaganden icke visat skäl av
beskaffenhet att böra föranleda ändring i överklagade beslutet». Samtidigt
meddelades, att länsstyrelsen tillika avstyrkt ansökan om medborgarskap
av J.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 mars 1936 ej funnit skäl göra ändring
i förpassningsbeslutet, dock att med hänsyn till i ärendet föreliggande
omständigheter med verkställigheten av detsamma skulle få anstå tillsvidare
till den 1 juli 1936.

Den 25 augusti 1936 har J. anhållit, att det av nåd måtte tillåtas honom
att kvarbliva i riket, till dess att ansökan om uppehållstillstånd prövats av socialstyrelsen.

Kungl. Majit har genom beslut den 25 september 1936 medgivit anstånd
med verkställigheten tillsvidare till den 1 juli 1937.

Trots att socialstyrelsen redan den 3 oktober 1935 avslog J:s ansökan om
uppehållstillstånd, i anledning varav denne erhöll föreläggande att före den
1 november s. å. avresa ur riket, har alltså J., sedan han underlåtit att lämna
landet inom föreskriven tid och därefter överklagat länsstyrelsens förpassningsbeslut
den 18 nov., genom Kungl. Majlis beslut fått tillstånd att lcvarstanna
i landet t. v. till den 1 juli 1937, alltså över U/2 år utöver vad han enligt
socialstyrelsens uppehållstillstånd vore berättigad till.

Utskottet erinrar örn att enligt gällande lag om utlännings rätt att här i
riket vistas socialstyrelsens beslut örn uppehållstillstånd icke må överklagas.
Utlännings rätt att klaga över länsstyrelses förpassningsbeslut kan givetvis
icke ge Kungl. Majit befogenhet att fatta beslut, som de facto innebär ett upphävande
jämväl av socialstyrelsens beslut. Lagens bestämmelser om förbud
för överklagande av beslut om uppehållstillstånd bleve ju eljest illusoriska.

De beslut, Kungl. Majit här fattat den 20 mars och 25 september 1936,
måste emellertid enligt utskottets förmenande innebära, att Kungl. Majit på
omvägar upphävt socialstyrelsens beslut och alltså handlat i strid mot lagens
bestämmelser.

De medgivanden, som här Kungl. Majit gjort till förmån för vederbörande
utlänning, böra efter utskottets mening även ses mot bakgrunden av de upprepade
åsidosättande av beslut örn författningar, som sagda utlänning under
sin vistelse här lagt i dagen. Ej någon gång har han ställt sig till efterrättelse
givna förhållningsorder, och icke i något enda fall har han i laga tid
inkommit med framställning örn ändring i meddelat beslut.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Med hänsyn till vad i ärendet förevarit finner utskottet det anmärkningsvärt,
att vederbörande departementschef tillstyrkt Kungl. Maj:t de beslut,
som här ovan omnämnts.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta anmärkning
mot vederbörande föredragande departementschefer, statsråden
Schlyter och Bergquist, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Tyska undersåtarna S. och hans hustru inkommo till Sverige den 10 rest».
7 februari 1936, och den 20 mars ingåvos ansökningar örn uppehålls- och arbetstillstånd.

Den 18 resp. 25 juni 1936 avslogos S. och hans hustrus ansökningar, och
den 29 juni erhöll hustru S. och den 6 juli 1936 S. föreläggande att lämna
riket. Sedan länsstyrelsen underrättats, att makarna icke ställt sig föreläggandet
till efterrättelse, hölls den 1 augusti 1936 förhör med dem. Därvid
framkom bl. a. även, att makarna den 26 juni 1936 var för sig till kungl,
socialstyrelsen ingivit ansökningar om uppehållstillstånd för tiden från och
med den 1 april 1936 till den 1 oktober 1936 och att även dessa ansökningar
avslagits av kungl, socialstyrelsen genom beslut den 22 juli 1936.

På grundval av vad sålunda i ärendet förekommit prövade Kungl. Maj:ts befallningshavande,
jämlikt 25 § lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att
här i riket vistas, skäligt förordna, att makarna skulle ur riket förpassas,
men ville Kungl. Maj:ts befallningshavande, med hänsyn till förhållandena i
ärendet, till Kungl. Maj :t göra anmälan jämlikt 30 § sista stycket nyssnämnda
lag för erhållande av nådigt förordnande huru i anledning av förpassningsbeslutet
skulle med makarna S. vidare förfaras.

Makarna anförde tillika besvär över förpassningsbeslutet och framhöllo,
att de icke ägde anknytningspunkter till annat land än Sverige.

Länsstyrelsen avstyrkte i skrivelse den 7 augusti besvären men framhöll,
att makarna S. vid förpassning ''icke torde böra förpassas till’ Tyskland.

Kungl. Majit har genom beslut den 3 september 1936 ej gjort ändring i
överklagade beslutet men förordnat, att makarna icke må mot sin vilja
föras till Tyskland samt att med verkställighet av förpassningsbeslutet må anstå
tillsvidare till den 1 januari 1937.

Makarna S. lära enligt vad uppgivits ännu ej ha lämnat landet.

Under åberopande av de synpunkter, som här ovan under a) framhållits,
och då jämväl i detta fall enligt utskottets uppfattning Kungl. Majit icke haft
befogenhet enligt lagen om utlännings rätt att här i riket vistas att lämna det
gjorda medgivandet, finner utskottet det anmärkningsvärt, att vederbörande
departementschef tillstyrkt Kungl. Majit att medgiva uppskov med förpassningsbeslutet
på sätt här skett.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta an -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

märkning mot ledamöterna i den tillförordnade regeringen, statsministern
Pehrsson, ministern för utrikes ärenden Westman samt statsråden Nilsson
och Ericsson, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

(Protokoll över socialärenden.)

av herr Lundqvist, som ansett att utskottet bort uttala följande:

»Tyske undersåten F. inkom till riket den 4 oktober 1934 och erhöll efter
inresan uppehållstillstånd i olika repriser. Sista tillståndet meddelades 2/7—
Vio 1935, och innebar detta att härefter icke vidare tillstånd skulle meddelas.

En ansökan örn förlängning av uppehållstillstånd avslogs den 15 november

1935 av socialstyrelsen, som den 18 i samma månad härom underrättade
polisbyrån med hemställan att F. skulle föreläggas att lämna riket. Sådant
föreläggande delgavs även F. den 23 november.

Den 25 november ingav emellertid F. till socialstyrelsen ny framställning
om förlängning av sitt uppehållstillstånd till den 26 juni 1936. Den 14 december
avslogs även denna framställning, varom såväl F. direkt den 17 dec.
skriftligen erhöll besked som polismyndigheten den 18 dec. behörigen underrättades.

F. efterkom emellertid icke socialstyrelsens beslut. Trots detta blevo inga
åtgärder för dennes förpassning ur riket av polismyndigheten vidtagna.

Först genom förnyad ansökan från F. den 21 augusti 1936 fick socialstyrelsen
vetskap örn att F. hela ovan angivna tid vistats i riket utan stöd av något
officiellt medgivande.

Den 26 augusti 1936 beslöt socialstyrelsen, att F:s ansökan av den 21
augusti icke skulle föranleda ändring i avslagsbesluten den 15 november och
14 december 1935.

Den 7 september 1936, sedan polisbyrån underrättats om socialstyrelsens
avslagsbeslut den 26 augusti s. å., blev F. förelagd att före den 12 september
ha lämnat Sverige.

F. underlät emellertid att även efterkomma detta föreläggande. I anledning
härav och sedan vederbörligt förhör hållits förordnade Överståthållarämbetet,
att F. skulle ur riket förpassas och ej äga återvända med mindre han
före ankomsten till riket erhållit uppehållstillstånd. Först den 30 oktober

1936 lämnade F. Sverige.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare följande.

F. innehade giltigt hemlandspass och var alltså oförhindrad resa till vilket
land som helst, som ej hade viseringstvång.

Vid förhör inför polismyndigheten den 30 jan. 1935 uppgav han bl. a. att
han aldrig innehaft någon anställning utan i Tyskland utfört privat journalistisk
verksamhet, hade aldrig blivit eftersökt av polisen i Tyskland på grund
av sin judiska börd, varför han själv icke ansåg sig vara politisk flykting,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

utan kunde lian när som helst återvända till Tyskland. Han sade sig även
hava förmögenhet i Tyskland och lyckades genom goda vänner, vilka voro
bosatta i Polen, få ut tillräckligt med penningar ur Tyskland för sitt uppehälle.
F. förklarade, att för den händelse han icke beviljades uppehållstillstånd,
han omedelbart bomme att lämna landet men poängterade samtidigt,
att han icke läge någon svensk myndighet eller enskild person till last utan
i stället tillförde landet penningar.

Efter ansökan om förlängning s/io 1935 begärde socialstyrelsen yttrande från
Fackliga och Politiska Emigranters Hjälpkommitté samt Mosaiska församlingen.
Den förra kunde ej uttala sig positivt och avböjde därför ett ställningstagande,
den senare avstyrkte. ''Några ömmande omständigheter av natur
att motivera hans vistelse här i landet synas icke förefinnas.’

Framställningen föredragen utrikesministern 11/i2 1935. Avslag tillråddes.
(F:s verksamhet av art, att han icke borde vistas här avsevärd tid.)

Vid det polisförhör, som hölls i anledning av att F. ej efterkommit föreläggandet
den 7 sept. 1936, uppgav F. bl. a. följande:

Anledningen till att F. icke ställt sig detta och tidigare föreläggande till
efterrättelse vore den, att en här i staden boende fru Löfgren uppvaktat förre
statsråden Sandler och Möller och hos dessa begärt tillstånd för F. att kvarstanna
här i landet. Eftersom fru Löfgren icke erhållit något bestämt svar
av de båda förutnänmda statsråden, så hade hon och F. uppfattat detta såsom
ett tecken på att den sistnämnde fått ett »tyst medgivande» att kvarstanna
i riket.

Av upplysningar, utskottet inhämtat från Överståthållarämbetet, framgår
även att statsrådet Möller ''någon gång troligen i förra hälften av december
månad 1935’ per telefon meddelat vederbörande polismyndighet i Stockholm
''att F. genom fru Mia Leche-Löfgren muntligen inför chefen för utrikesdepartementet
och chefen för socialdepartementet andragit sådana skäl av asylrättslig
natur, att med verkställighetsåtgärderna borde anstå tills F:s förnyade
ansökan örn uppehållstillstånd blivit prövad’.

Polismästaren har jämväl medgivit, att polisbyrån mycket riktigt den 20
december 1935 erhållit besked även om socialstyrelsens beslut den 14 dec.
med avslag å F:s förnyade ansökan. Av förbiseende hade emellertid från
polismyndighetens sida inga åtgärder kommit att vidtagas i anledning av detta
socialstyrelsens beslut och icke heller något förpassningsbeslut utverkats i anslutning
till det föreläggande att lämna landet, som meddelats F. redan den
23 november 1935.

Polismyndighetens underlåtenhet att i vederbörlig ordning ingripa synes
utskottet i hög grad anmärkningsvärd.

Utskottet åberopar här ovan under nästföregående punkt IV meddelade utdrag
av gällande lag om utlännings rätt att här i riket vistas. Över socialstyrelsens
beslut om uppehållstillstånd må klagan alltså icke föras. Endast
fråga om förpassning skäligen bör äga rum kan enligt gällande författningar
i händelse av överklagande hos Kungl. Majit komma under departements -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

chefs handläggning i och för föredragning i. statsrådet. Föredragande departementschef
är i sådant fall emellertid icke chefen för socialdepartementet
utan chefen för justitiedepartementet.

Utskottet erinrar vidare om att chefen för socialdepartementet ej heller intar
ställning av polismyndighet och alltså icke äger fatta självständigt beslut i
ärende rörande polisverksamhet.

I trots av vad sålunda anförts har statsrådet Möller uppenbarligen ingripit
i ärendets handläggning hos underordnad myndighet i syfte att påverka ärendets
behandling, vilket jämväl åtminstone delvis föranlett, att den normala
handläggningen av ärendet icke fullföljts. Då behörighet emellertid icke tillkommer
chefen för socialdepartementet att i polisärende, varom här är fråga,
på egen hand utfärda direktiv för polismyndighet, har departementschefen
alltså obehörigen inblandat sig i förvaltningsärende, varmed han lagligen icke
haft att taga någon befattning. Med hänsyn härtill har utskottet icke kunnat
underlåta att göra anmärkning mot chefen för socialdepartementet, statsrådet
Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

IY.

(Protokoll över försvarsärenden.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Carl Lindmark och Lindskog ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I skrivelse den 17 juni 1932 anmälde flvgstyrelsen hos Kungl. Majit, att
behovet av bomb- och torpedflygplan vore trängande, och hemställde i anledning
därav om bemyndigande att av tillgängligt anslag få inköpa flygplan
av denna kategori. Kungl. Majit ställde även genom beslut den 10
november 1933 440,000 kronor till flygstyrelsens förfogande för inköp avbomb-
och torpedflygplan.

Genom beslut den 20 april 1934 uppdrog emellertid Kungl. Majit åt flygstyrelsen
att inom vissa länder inhämta erforderliga uppgifter angående
flygplan av förevarande typ med en s. k. tomvikt som landflygplan av högst
3 ton. Beträffande de dels av ett inhemskt företag, dels av en utländsk
firma lämnade anbuden anförde flygstyrelsen efter verkställd undersökning,
att ur svensk luftförsvarssynpunkt samt ur teknisk synpunkt det utländska
anbudet erbjöde en mindre tillfredsställande lösning än det svenska.
Efter samråd med cheferna för general- och marinstaberna tillstyrkte flygstyrelsen
det svenska anbudets antagande.

Den utländska typens tomvikt understeg 3 ton, under det att den andra
typens tomvikt något översteg denna gräns. Beträffande flygplan med en
tomvikt, understigande 3 ton, anförde flygstyrelsen, att dylika flygplan icke
komme att uppfylla de militära fordringar i avseende å bomblast och
aktionsradie, vilka vore betingade av vårt luftstrategiska läge.

Emellertid anbefallde Kungl. Majit den 22 juni 1934 flygstyrelsen att full

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

följa underhandlingarna med den utländska firman, och genom beslut den
12 oktober 1934 uppdrog Kungl. Majit åt flygstyrelsen att sluta avtal med
den utländska firman örn leverans av två flygplan samt örn licens för tillverkning
i Sverige av tolv flygplan.

Emellertid hade något kontrakt med den utländska firman ännu i april
1935 icke kunnat avslutas, till synes beroende därpå, att överenskommelse
örn samtliga kostnader icke kunnat träffas med leverantören.

Vid denna tidpunkt avläto cheferna för marinstaben, generalstaben och
flygvapnet en den 9 april 1935 dagtecknad skrivelse till Konungen, däri
bl. a. framhölls nödvändigheten av att intet medel lämnades oprövat, ägnat
att påskynda anskaffandet av ändamålsenliga bombflygplan i tillräcklig
omfattning.

Den 17 maj 1935 avslöt flygstyrelsen kontrakt med den utländska firman
om leverans av två fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan. I detta kontrakt
bestämdes, bland annat, att flygplanens tomvikt icke fick överstiga 3
ton. Vidare stadgades, att de av flygstyrelsen beställda flygplanen skulle så
långt som möjligt konstrueras på väsentligt samma sätt som den liknande
typ, som vore under tillverkning hos firman, med undantag för sådana ändringar,
som nödvändiggjordes av inbyggandet av svensk utrustning samt av
vissa speciella fordringar. I kontraktet åtogo sig tillverkarna att hava tillverkningen
av flygplanen fullbordad och flygplanen färdiga för provflvgning
inom 14 månader från den dag, då attrappen godkänts.

Redan i skrivelse den 24 maj 1935 — alltså endast en vecka efter kontraktets
avslutande — hemställde emellertid firman örn ändring av bestämmelsen
örn tomvikten. Sedan härefter enligt Kungl. Majds bemyndigande den
30 augusti 1935 ny besiktning av attrapp ägt rum hos firman, hemställde
flygstyrelsen i anledning av firmans sistberörda skrivelse i skrivelse den 9
september 1935 hos Kungl. Majd örn eftergift av bestämmelsen i kontraktet
beträffande ifrågavarande tomvikt.

Genom beslut den 8 oktober 1935 biföll Kungl. Majd flygstyrelsens ifrågavarande
framställning.

Den 25 januari 1936 avlät flygstyrelsen ny skrivelse till Konungen, innehållande,
bland annat, följande uttalande rörande den bär ifrågavarande
utländska beställningen: ''Genom skrivelse den 9 december 1935
lämnade firman vissa anmärkningsvärda uppgifter angående ifrågavarande
flygplan. Dessa upplysningar inneburo bland annat, att vikten av flygplanet
skulle komma att avsevärt ökas med påföljd att flygplantypens prestanda
i åtskilliga avseenden skulle bliva mindre förmånliga än de beräknade.
Firman föreslog i samband därmed, att för flygplanet skulle avses en
kraftigare motor än den som från början förutsetts, varigenom förbättrade
prestanda beräknades kunna erhållas.

Firmans ovan omförmälda skrivelse har orsakat, att flygstyrelsen måste
taga under allvarligt övervägande, huruvida beställningen skall fullföljas.
Härtill bidrager också den omständigheten, att en avsevärd förlängning av
den beräknade leveranstiden kommer att inträda. Sålunda kan redan nu

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

förutses, att igångsättningen av seriebeställning och tillverkning inom landet
av flygplan av ifrågavarande typ bliver avsevärt fördröjd.’

1 anslutning till vad sålunda anförts och under framhållande att det enligt
flygstyrelsens förmenande i varje fall vore nödvändigt att verkställa
undersökningar beträffande möjligheten att från annat håll anskaffa ett
tidsenligt bombflygplan, lämpat för svenska förhållanden, hemställde flygstyrelsen
om bemyndigande att till annat land få utsända en studiekommission
för att inhämta vederbörliga upplysningar.

Kungl. Majit biföll framställningen den 31 januari.

I skrivelse den 27 april erinrade flygstyrelsen om vad tidigare förekommit
i frågan örn anskaffande av lämpligt bombflygplan och om svårigheterna
att inom rimlig tid erhålla de redan kontrakterade utländska flygplanen.
Med hänsyn härtill och då utfallet av de studier i annat land, som skett
med stöd av Kungl. Majits bemyndigande den 31 januari 1936, varit synnerligen
gynnsamt, hemställde flygstyrelsen, att Kungl. Majit ville bemyndiga
flygstyrelsen att från detta andra land anskaffa ett bombflygplan av utprövad
typ jämte motorer och övrig utrustning, ävensom medgiva att för gäldande
av härför beräknade kostnader, högst 515,000 kronor, måtte få disponeras
i skrivelsen angivna belopp av olika anslag till engångskostnader.

Kungl. Majit biföll framställningen den 12 juni.

Den 20 november ingav flygförvaltningen ny skrivelse rörande de i utlandet
först beställda bombflygplanen, av vilken skrivelse framgår, att nya svårigheter
med beställningen uppstått och att nytt uppskov med leveransen
vore att vänta. Flygförvaltningen hemställde om bemyndigande att få överenskomma
örn vissa ändringar i konstruktionen m. m.

Genom beslut den 27 november bifölls framställningen, varjämte Kungl.
Majit anbefallde vederbörande att skyndsamt vidtaga åtgärder för förvärvande
av licens, åsyftad i kungl, brevet den 12 oktober 1934, samt att till
chefen för försvarsdepartementet inkomma med redogörelse för sålunda vidtagna
åtgärder.

Utskottet erinrar örn den anmärkning i samma ärende, som utskottet vid
1936 års riksdag framställde mot föredragande departementschefen för dennes
underlåtenhet att i anledning av vad som förevarit under år 1935 undersöka
möjligheterna för snabb anskaffning av bombplan även från annat håll
och i statsrådet anmäla resultatet av dessa undersökningar.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har den i utlandet först gjorda
beställningen icke ännu lett till resultat. Upprepade ändringar beträffande
konstruktionen ha måst vidtagas samtidigt som tidpunkten för planens
levererande successivt framflyttats.

I anledning av vad sålunda förevarit och vilket utskottet förutsätter ha
måst vara för departementschefen känt, borde det för denne lia varit en given
plikt att, då flygstyrelsen i sin skrivelse den 25 januari 1936 fäste Kungl.
Majits uppmärksamhet på de senaste anmärkningsvärda uppgifterna från
den utländska firman och själv ifrågasatte, huruvida beställningen skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

fullföljas, vidtaga åtgärder för att få en snabb och definitiv klarläggning av
denna för rikets försvar så högst betydelsefulla fråga. Enligt utskottets förmenande
borde departementschefen i samband med beslutet den 31 jan. 1936
med anslutning till flygstyrelsens yttrande hava av Kungl. Maj :t utverkat rätt
att anbefalla flygstyrelsen att snarast möjligt inhämta och till Kungl. Majit
inkomma med definitivt besked, huruvida och i så fall när den avtalade
leveransen kunde väntas ske, ävensom uttalande, huruvida beställningen ansåges
böra fullföljas. Därest så skett, hade Kungl. Majit utan tidsutdräkt
satts i tillfälle att avgöra, huruvida det med hänsyn till luftförsvarets intresse
vore fördelaktigast att låta beställningen äga bestånd eller om det ej i det
ändrade läget vore motiverat att häva beställningen och använda de för dessa
flygplan reserverade medlen för plan från annat håll. I varje fall hade
ett ställningstagande i denna fråga kunnat ske i samband med Kungl. Majits
efter riksdagens överläggning i ovannämnda anmärkningsärende fattade beslut
den 12 juni 1936.

Utskottet har icke funnit sig kunna undgå att besluta anmärkning mot
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström, för underlåtenheten
att vid föredragningen den 31 januari 1936 i statsrådet utverka Kungl.
Majits beslut i enlighet med vad här ovan anförts, vilket utskottet får för
riksdagen

anmäla.»

VII.

(Protokoll över socialärenden den 10 mars 1936.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herr Arnemark ansett, att
utskottet hade bort uttala följande:

»Den 30 april 1926 förordnade Kungl. Majit, att särskild byggnadsordning
skulle tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom visst
område vid Turebergs järnvägsstation i Sollentuna socken.

Sedan länsarkitekten i skrivelse till länsstyrelsen den 27 mars 1930 framhållit
vikten av att området kring Turebergs järnvägsstation konstituerades
som municipalsamhälle, tillstyrkte Sollentuna kommunalfullmäktige denna
municipalbildning, varjämte förste provinsialläkaren i yttrande den 26 sept.
1930 Till alla delar’ instämde i länsarkitektens framställning. Genom resolution
den 8 oktober 1930 förordnade så länsstyrelsen, att inom ett visst område
vid Turebergs järnvägsstation skulle i tillämpliga delar gälla ordningsstadgan
för rikets städer ävensom hälsovårdsstadgans och brandstadgans
föreskrifter rörande stad.

över sistnämnda resolution anfördes hos Kungl. Majit besvär av vissa fastighetsägareföreningar
i Tureberg.

I utlåtande den 30 juni 1931 över besvären anförde länsstyrelsen bl. a.
följande:

''Klagandena hava hemställt, att ärendet måtte till länsstyrelsen återförvisas
på grund av bristande utredning. Det är svårt att förstå vad klagandena

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

härmed avse. Utredningen torde vara så fullständig, som kan fordras, och
visar att hela ifrågavarande område bör utgöra ett municipalsamhälle. Klagandena
hava icke i något avseende visat, att utredningen skulle vara bristfällig.
Det är för övrigt att märka, att utöver den skriftliga utredning, som
förekommit, ortsrepresentanterna haft tillfälle — varav de även begagnat sig
— att vid två sammanträden i länsstyrelsen även muntligen framlägga sina
synpunkter. Att, såsom Turebergsföreningen framkastat, i samband med
förevarande ärende även företaga utredning, huruvida hela Sollentuna kommun
bör bilda ett municipalsamhälle, har icke det minsta fog för sig och
skulle endast uppskjuta lösandet av nu föreliggande fråga, vilkens lösning
icke utan skada för det allmänna kan uppskjutas. Sistberörda utredning bör
företagas särskilt för sig, vilket även enligt kommunalfullmäktiges beslut
kommer att ske.

Under åberopande av vad sålunda anförts får länsstyrelsen hemställa om
besvärens ogillande.’

I infordrat utlåtande den 17 aug. 1931 tillstyrkte kungl, medicinalstyrelsen
den ifrågasatta municipalbildningen kring Turebergs järnvägsstation.

En av de klagande föreningarna, Turebergs Villaägareförening inkom i
anledning av länsstyrelsens yttrande med påminnelseskrift till Kungl. Maj:t.
I målet framställt yrkande vidhölls.

Föreningen Edsbergs Egnahem u. p. a. ingav följande skrift:

''Till Chefen för Kungl. Socialdepartementet, Stockholm.

Betr. ifrågasatt bildande av municipalsamhälle i Sollentuna.

Då vi erfarit, att denna fråga, för vars lösning vår förening, som har c:a
1,000 medlemmar och är den ojämförligt största sammanslutningen av fastighetsägare
inom Sollentuna, bär ett synnerligen stort intresse, ännu ligger under
utredning, tillåta vi oss vördsamt anhålla, att utredningen om möjligt påskyndas
genom lämpliga åtgärder från Socialdepartementets sida, så att frågan
utan allt för långt dröjsmål kan upptagas till avgörande.

Vi önska på det kraftigaste poängtera, att det är av synnerligen stor vikt,
att frågan avgöres på kortast möjliga tid. På samma gång vilja vi framhålla,
att den nu pågående utredningen, vilken påbörjats på grund av beslut och
anhållan från Sollentuna kommunalfullmäktige, sedan fullmäktige frångått
ett tidigare fattat beslut om anslutning till länsarkitektens förslag i frågan, enligt
vår mening under inga förhållanden borde få förhindra eller försena frågans
avgörande evad den avser den del av Sollentuna, som innefattas i länsarkitekten
Edvin Stenfors’ beskrivning av den 27 mars 1930.’

I början av år 1933 — innan ännu Kungl. Majit fattat beslut i ärendet —
beslöto kommunalfullmäktige i Sollentuna att hemställa hos Kungl. Majit, att
frågan om bildande av ett municipalsamhälle för Turebergsområdet måtte
återförvisas till länsstyrelsen för att länsstyrelsen måtte taga under övervägande,
att ett blivande municipalsamhälle måtte omfatta hela Sollentuna
kommun. Vid ingivandet av denna hemställan bifogades yttranden från
fastighetsägareföreningarna inom kommunen samt från Norrvikens municipalstämma.

Kungl. Majit anbefallde den 14 febr. 1933 länsstyrelsen att ånyo avgiva
utlåtande i ärendet, och den 24 april 1933 avläts detta utlåtande, vari länsstyrelsen
anförde följande.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Efter det länsstyrelsen avgav sitt utlåtande den 30 juni 1931 har Sollentuna
kommun i underdånig framställning den 7 februari 1933 hemställt, att frågan
om bildandet av ett municipalsamhälle för Turebergsområdet måtte återförvisas
till länsstyrelsen, för att länsstyrelsen måtte taga i övervägande, att ett
blivande municipalsamhälle måtte omfatta hela Sollentuna kommun.

I sitt berörda utlåtande framhöll länsstyrelsen, att frågan om municipalsamhällsbildning
vid Tureberg icke borde uppskjutas i avvaktan på utredning,
huruvida hela Sollentuna kommun borde bilda ett municipalsamhälle,
utan snarast avgöras. Länsstyrelsen anser fortfarande, att det varit lämpligast,
om frågan då kunnat avgöras i den riktning, som angivits i länsstyrelsens
överklagade resolution i ärendet. Emellertid har under den långa tid,
som sedan dess förflutit, sådana förhållanden i fråga om bebyggelsen jämväl
omkring Turebergsområdet inträffat, att desamma påkalla särskild uppmärksamhet
och eventuellt åtgärd från länsstyrelsens sida för bebyggelsens reglerande.
Med hänsyn härtill och oavsett den av Sollentuna kommun gjorda
framställningen torde det vara lämpligt att ärendet återremitteras till länsstyrelsen
för ny prövning. Givetvis skulle länsstyrelsen därvid jämväl komma
att taga det beaktande till Sollentuna kommuns framställning, vartill omständigheterna
kunde föranleda.

Genom beslut den 19 maj 1933 fann Kungl. Majit, med hänsyn till vad
länsstyrelsen i ärendet anfört och vad övrigt däri förekommit, ärendet icke
för det dåvarande föranleda annan Kungl. Majits åtgärd, än att handlingarna
i ärendet överlämnades till länsstyrelsen, som hade att efter vederbörandes
hörande taga i övervägande den väckta frågan om utsträckning av området
för ifrågavarande författningars tillämpning till att omfatta ytterligare delar
av Sollentuna kommun samt i sådant hänseende till Kungl. Majit inkomma
med den framställning, vartill länsstyrelsen funne anledning, därvid länsstyrelsen
borde jämväl ånyo anmäla föreliggande ärende till Kungl. Majits förnyade
prövning.

1 anledning härav remitterade länsstyrelsen ärendet till länsarkitekten, som
i avgivet yttrande uppställde fyra alternativ till lösande av frågan örn bildande
av municipalsamhälle vid Tureberg.

De olika alternativen omfattade nedan angivna områden av Sollentuna
kommun:

Alternativ I omfattade samma område, som avses i ovannämnda resolution
den 8 oktober 1930, så vitt detta kan utläsas av handlingarna.

Alternativ II innebar en utvidgning av alternativ I så tillvida, att de i den
sydligaste delen av kommunen belägna egendomarna Hedvigsdal, Tegelhahagen
och Skogstorp medtagits.

Alternativ III innebar en ytterligare utvidgning av alternativ I, så att där
medtagits, förutom nyssnämnda under alternativ II angivna egendomar, jämväl
de delar av kommunen, som äro belägna öster och nordost örn sjön Edsviken
och området under alternativ II.

Alternativ IV omfattade hela Sollentuna kommun.

Från Gillbo fastighetsågareförening u. p. a. hade, innan länsarkitektens
yttrande avgavs, till länsstyrelsen inkommit en skrivelse med anhållan, att
Gillbo samhälle måtte omändras till municipalsamhälle så snart ske kunde.

Vid sammanträde den 21 oktober 1934 beslöto Sollentuna kommunalfullmäktige
att förorda länsarkitektens alternativ IV. Samtidigt uttalades en -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

hälligt ’en vördsam vädjan att snarast möjligt få ett definitivt beslut i frågan’.

Municipalnämnden i Norrvikens municipalsamhälle uttalade i yttrande,
vilket biträtts av municipalstämman, att nämnden ansåge sig böra avstyrka
sistberörda alternativ samt att, örn municipalsamhället mot sin önskan skulle
inkorporeras i ett stort Sollentuna municipalsamhälle, denna åtgärd borde
verkställas på sådant sätt, att fullkomlig ekonomisk likställighet genomfördes
de olika samhällena emellan, så att icke ett samhälle för framtiden belastades
med utgifter, som hänförde sig till anordningar, som komme allenast
ett annat samhälle till godo. Liknande uttalande gjordes, såvitt angår Gillbo
samhälle, av Gillbo fastighetsägareförening u. p. a.

Vidare inkommo yttranden från Turebergs villaägareförening, som uttalade
sig för alternativ IV, samt bl. a. från ett flertal jordbrukare, industriidkare
och andra fastighetsägare i Sollentuna sockens norra och nordvästra
delar, vilka samtliga uttalade sig mot samma alternativ.

Landsfiskalen i Sollentuna distrikt tillstyrkte i infordrat yttrande antagandet
av alternativ IV.

Efter remiss hade kungl, arméförvaltningens fortifikationsdepartement i
skrivelse den 12 december 1934 avstyrkt alternativ IV, såvitt därmed avsåges,
att mark tillhörande Järvafältet skulle ingå i blivande municipalsamhälle.

Den 8 mars 1935 meddelade länsstyrelsen ny resolution i ärendet.

Länsstyrelsen fann,

att det område, som omfattades av länsarkitektens alternativ I, icke borde
ensamt för sig utgöra ett municipalsamhälle, med hänsyn till att åtgärder numera
måste vidtagas för reglering av bebyggelsen jämväl å angränsande mark,

att det område, som omfattades av alternativ II, redan i avsevärd omfattning
ägde en efter ortens förhållanden större sammanträngd befolkning och i övrigt
på grund av sitt läge måste antagas komma att bliva föremål för fortsatt
bebyggande och inflyttning, på grund varav förhållandena inom området
påkallade särskilda åtgärder för ordnandet av byggnadsverksamheten, brandväsendet
och hälsovården,

samt att beträffande det område, som omfattades av alternav III, förhållandena
inom de delar, som vore belägna öster och nordost om sjön Edsviken
och om området under alternativ Heicke för närvarande vore sådana,
att dylika särskilda åtgärder vore påkallade eller kunde förväntas bliva påkallade
inom sådan tid, att anledning funnes att redan nu vidtaga desamma.

Vad slutligen beträffade frågan örn bildande av municipalsamhälle å kommunens
hela område —- alternativ IV — vore att märka, att den del därav,
som icke omfattades av föregående alternativ, väsentligen utgjordes av dels
område av arméns övningsfält, vilket icke vore avsett för bebyggande, dels
ock jordbruksegendomar, vilka icke kunde förväntas bliva inom avsevärd
framtid föremål för bebyggande. Anledning att utsträcka municipalsamhällsbildningen
till att omfatta denna del av kommunen förefunnes sålunda
icke. Härtill komme, att med en dylik utsträckning Norrvikens municipal -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

samhälle skulle mot sitt bestridande tvingas till ingående i det nya municipalsamhället
och att ett sådant tvång icke utan synnerligen starka skäl, vilka
här icke förefunnes, borde övas, ävensom att det i socknens nordligaste del
belägna Gillbo samhälle, som icke hade gemenskap med eller gränsade till annan
samhällsbildning i socknen, genom sin fastighetsägareförening gjort invändning
mot att ingå i ett hela socknen omfattande municipalsamhälle och
önskade att för egen del bilda municipalsamhälle. Överhuvudtaget syntes det
vara tydligt, att de uppgifter, för vilkas tillgodoseende en municipalsamhällsbildning
vore avsedd, med hänsyn till de geografiska förhållandena måste
anses vara helt åtskilda mellan å ena sidan de områden, vilka innefattades i
alternativ II, och å andra sidan de norr därom liggande i alternativ IV inneslutna
områdena. Då länsstyrelsen därjämte hade den principiella uppfattningen,
att, därest tillämpning av för stad i nu förevarande hänseenden gällande
bestämmelser erfordrades för en sockens hela område, socknen borde
ombildas att utgöra köping eller stad, ansåge länsstyrelsen alternativ IV
icke böra komma i fråga.

På grund av vad sålunda förekommit prövade länsstyrelsen skäligt förordna,
att inom det område, som närmare angåves å den av länsarkitekten år
1934 utarbetade, till hans ovannämnda alternativ II hörande kartan, skulle, i
den mån länsstyrelsen icke redan därom förordnat genom sin ovan åberopade
resolution den 8 oktober 1930, gälla ordningsstadgan för rikets städer ävensom
hälsovårdsstadgans och brandstadgans föreskrifter i vad de avsåge stad.

Den av Gillbo fastighetsägareförening ingivna ansökningen, att Gillbo samhälle
måtte omändras till municipalsamhälle, funne länsstyrelsen icke för närvarande
— i avvaktan på det beslut Kungl. Maj:t kunde meddela i anledning
av länsstyrelsens berörda framställning — föranleda vidare åtgärd, men komme
länsstyrelsen, därest Kungl. Maj:ts beslut icke till annat föranledde, att
upptaga ansökningen till ytterligare behandling.

Över länsstyrelsens beslut den 8 mars 1935 anfördes besvär dels av Sollentuna
kommunalfullmäktige, dels av vissa fastighetsägareföreningar och av enskilda
personer i Tureberg.

Den 28 juni 1935 avgav länsstyrelsen utlåtande över besvären och anförde
därvid bl. a.:

’De av föreningen Eriksbergs villastad u. p. a. anförda besvären torde hava
ingivits för sent för att kunna komma under prövning. Vad övriga klagande
anfört till stöd för sina besvär torde redan vara tillräckligt bemött i den
överklagade resolutionen, varför länsstyrelsen allenast, under åberopande av
innehållet i denna, hemställer örn besvärens ogillande.

I samband härmed får länsstyrelsen underställa överklagade resolutionen
Kungl. Maj:ts provning.’

Den 10 mars 1936 fattade Kungl. Maj:t beslut i ärendet på föredragning
av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

Beslutet hade följande lydelse:

''Kungl. Maj:! finner väl den i ärendet förebragta utredningen giva vid
handen, att behov föreligger av tillämpning inom det i länsstyrelsens ifrågavarande,
den 8 mars 1935 meddelade resolution avsedda området inom

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Sollentuna socken av ordningsstadgan för rikets städer samt vad i stadsplanelagen,
byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och brandstadgan är föreskrivet
rörande stad. Med hänsyn emellertid till i ärendet upplysta förhållanden
och särskilt därtill, att uppkomsten av skilda municipalsamhällen i
socknen skulle innebära en splittring av de kommunala uppgifternas liandhavande
därstädes, vilken måste anses ägnad att medföra avsevärt men, finner
Kungl. Maj:t nu ifrågavarande del av socknen icke böra organiseras
såsom självständigt municipalsamhälle utan lämpligare böra i detta hänseende
bilda en enhet tillsammans med socknen i övrigt eller i allt fall huvuddelen
därav.

Kungl. Majit finner förty icke skäl meddela fastställelse å länsstyrelsens
nu underställda resolution men vill anbefalla länsstyrelsen att efter vederbörandes
hörande skyndsamt taga ärendet i förnyat övervägande med beaktande
av nu angivna synpunkter samt därefter till Kungl. Majit inkomma
med den förnyade framställning, vartill anledning må förefinnas; börande
länsstyrelsen vid denna förnyade prövning av ärendet jämväl verkställa utredning
rörande de åtgärder, som må kunna vidtagas till förebyggande av
olägenheter i följd av den olikhet i utvecklingsgrad och gemensamma välfärdsanordningar,
vilken må föreligga mellan olika delar av socknens område.
’

Av den här ovan lämnade redogörelsen framgår,

att byggnadsverksamheten inom den södra delen av Sollentuna socken sedan
en lång följd av år varit av fortgående betydande omfattning,

att länsarkitekten redan år 1930 uttalade angelägenheten av att Turebergsområdet
ombildades till municipalsamhälle,

att denna mening understöddes av såväl förste provinsialläkaren som
kungl, medicinalstyrelsen,

att länsstyrelsen redan i sitt utlåtande den 30 juni 1931 framhöll, att den
föreliggande frågans lösning ''icke utan skada för det allmänna kan uppskjutas’,

att Sollentuna kommunalfullmäktige genom beslut den 21 oktober 1934
enhälligt uttalat ’en vördsam vädjan att snarast möjligt få ett definitivt beslut
i frågan’,

att länsstyrelsen icke mindre än vid fyra olika tillfällen prövat frågan örn
omfattningen av den nya municipalbildningen och därvid på anförda skäl
funnit sig böra avvisa förslaget örn ett hela socknen omfattande municipalsamhälle,

att Gillbo samhälle, som redan år 1933 begärt att få ombildas till municipalsamhälle,
alltjämt väntar på beslut härom,

att jämväl Kungl. Majit funnit den i ärendet förehragta utredningen giva
vid handen, ’alt behov föreligger av tillämpning inom det i länsstyrelsens
ifrågavarande, den 8 mars 1935 meddelade resolution avsedda området’ av
de olika stadsstadgorna.

Utskottet erinrar vidare örn, alt byggnadsverksamheten inom Sollentuna
och främst dess södra delar även under de allra senaste åren fortgått i nära
nog samma raska tempo som tidigare. Folkmängden i Sollentuna överstiger
f. n. 12,000, varav omkring 8,500 torde vara bosatta inom Turebergsområ -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

det, som alltjämt beträffande stora delar saknar tillfredsställande lösning
av vatten- och avloppsfrågorna på grund av uteblivet beslut i municipalfrågan.

Av handlingarna har enl. utskottets förmenande klart framgått, att trängande
behov av municipalbildning sedan flera år föreligger såväl för Turebergsområdet
i södra som Gillbo samhälle i norra delen av Sollentuna socken.
Det måste betraktas som beklagligt, att Kungl. Maj:t, genom sin vägran
att fatta definitivt beslut i frågan, förhindrat, att sanitära såväl som
andra förhållanden inom dessa synnerligen tättbebyggda folkrika orter kunnat
i rimlig tid tillfredsställande ordnas.

De utredningsdirektiv, som Kungl. Majit meddelat i samband med sitt
beslut den 10 mars 1936, synas utskottet med nödvändighet komma att på
ett olyckligt sätt ytterligare förhala denna frågas lösning. Utskottet kan ej
heller finna, att denna nya utredning, trots den tid och de kostnader den
torde komma att draga, kan komma att bli av någon vägledande och avgörande
betydelse för en slutlig lösning av frågan.

Även örn skäl kunna anföras både för och emot den gränsdragning, länsstyrelsen
gjort för det nya municipalsamhället, anser utskottet behovet av
omedelbar municipalbildning för Turebergsområdet och Gillbo samhälle så
klart ådagalagt, att enl. utskottets förmenande Kungl. Majit borde ha funnit
anledning att fatta definitivt beslut i huvudsaklig överensstämmelse med
länsstyrelsens förslag i frågan. Skulle det sedan ha visat sig medföra olägenheter,
att olika municipalsamhällen bildats, så hade givetvis den möjligheten
stått öppen att sedermera — alltså när erfarenheten eventuellt visat
behovet därav — vidtaga ändring.

Det uppskov av frågans lösning, som föranletts genom Kungl. Majits beslut,
finner utskottet olämpligt och anmärkningsvärt.

På grund av vad utskottet sålunda anfört har utskottet beslutat anmärkning
mot föredraganden, statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

Till.

(Protokoll över socialärenden den 7 februari och 30 december 1936.)

av herr Reuterskiöld, som med instämmande i huvudsak av herrar Stendahl,
Bergman, Carl Lindmark, Bengtsson, Lundqvist, Andersson i Ovanmyra
och Arnemark anfört:

»Det svenska apoteksmonopolet, grundat på kungliga privilegier sedan
1600-talet, har utvecklats såsom privat monopol, d. v. s. såsom enskild näring
med uteslutande av icke-privilegierade från handeln med apoteksvaror och
med skyldighet för de privilegierade ej blott att städse hålla till försäljning
fullgoda och tillräckliga apoteksvaror utan ock att vid försäljningen därav
iakttaga de pristaxor som vederbörligen fastställts -— jämlikt ännu gällande
medicinalordningar av 1688 — i syfte att förhindra annan vinning än den,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

som ansetts nödvändig för säkerställande av monopolets syfte, landets försörjning
med oförfalskade läkemedel. De privilegierade apotekarna sammanfördes
tidigt i en officiell korporation, apotekarsocieteten, med av Kungl. Maj:t
fastställda stadgar (nu gällande stadgar fastställda den 21 mars 1881 och intagna
i bihanget till svensk författningssamling för sagda år under nr 20),
och denna korporation, som alltjämt består, har till syfte ’att befordra farmaciens
utveckling, bereda närmare samband mellan dess idkare, bevaka
dessas intressen, lämna understöd åt behövande apotekare samt deras
änkor och barn, ävensom genom gåvomedel, stipendier eller på annat dylikt
sätt uppmuntra dem, som ägna sig åt farmacevtiska studier’ — apotekarsocieteten
är med andra ord en korporation av väsentligen samma typ som
den korporativa sammanslutning mellan järnbruken, som kallas Järnkontoret
och vars reglemente också fastställes av Kungl. Majit (nu gällande reglemente
den 20 dec. 1929). I likhet med alla andra korporationer har apotekarsocieteten
viss beskattningsmakt över sina medlemmar under Kungl.
Majits medverkan, men denna beskattningsmakt har av sagda societet tagits
i anspråk för den korporativa verksamheten i långt högre grad än eljest
brukat vara fallet; kapitaltillgångar och fonder förvaltas av societetens direktion.
Till apotekarsocieteten skola höra alla apoteksföreståndare, varemot
apoteksarrendatorerna endast tillhöra det vid sidan av apotekarsocieteten
verksamma arbetsgivarförbund, som kallas Sveriges apotekareförbund
och som i övrigt består av samma personer som apotekarsocieteten; årsavgifterna
till apotekareförbundet fastställas ej av Kungl. Majit. Nödvändigheten
för apotekarna att tillhöra detta förbund beror väsentligen därav, att kollektivavtal
av visst innehåll slutits mellan detsamma och den obefordrade farmacevtiska
personalen, som sammanslutits i Sveriges farmacevtförbund, och
detta förhållande har återverkat i viss mån på det icke korporativa apotekareförbundets
ställning till apotekarsocieteten, vars korporationskaraktär
möjliggjort visst ekonomiskt samgående. Förhållandet har emellertid ställt
sig väsentligt olika före och efter två beslut av Kungl. Majit under 1936, av
7 februari och 30 december (nr 29 och nr 68 i resp. statsrådsprotokoll över
socialärenden).

Apoteksinnehavarnas avgiftsskyldighet för vissa gemensamma ändamål före

1936 års beslut.

Före meddelandet av beslutet den 7 februari 1936 gällde för apoteksinnehavarna
en obligatorisk förpliktelse att erlägga avgifter för fem olika för apoteksväsendet
gemensamma ändamål. Det första av dessa ändamål — avgifter
till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa —- skiljer sig från de övriga
därutinnan, att det ej är fråga örn en avgiftsskyldighet, som ålagts av Kungl.
Majit. I de övriga fallen gäller det däremot en av Kungl. Majit genom olika
brev och kungörelser direkt ålagd avgiftsskyldighet; det första steget på denna
väg togs 1921, och därefter har skyldigheten utvidgats successivt 1928, 1929
och 1931.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

För fullständighetens skull må nämnas, att obligatorisk avgiftsskyldighet i
viss utsträckning även finnes beträffande apotekarnas olika organisationer
ävensom en kårens understödsförening, apotekarkårens livränte- och pensionskassa.
Dessa skyldigheter äro dock utan intresse i detta sammanhang och
skilja sig icke från vad eljest gäller beträffande liknande sammanslutningar.

1) Avgifter till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa.

Före kassans tillkomst hade de äldre farmacevterna svårare än de yngre att
få anställning på apotek, i all synnerhet som de i allmänhet gjorde anspråk
på högre lön. Det låg därför nära till hands att bereda ålderstillägg m. m. åt
den farmacevtiska personalen och att låta kostnaderna härför bestridas ur en
för alla apotek gemensam kassa, till vilken avgifter uttaxerades från apoteken
på så sätt, att intet apotek fick ekonomisk nackdel av att anställa äldre
farmacevter.

Föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa bildades vid ett sammanträde
mellan ett antal apotekare den 26 mars 1917. Med hänsyn till kassans
ställning och uppgifter befanns det nödvändigt att söka Kungl. Maj:ts stadfästelse
på dess reglemente, och denna gavs den 7 december 1917. Enligt reglementet
utser Kungl. Maj:t en av styrelsens ledamöter. Beslut örn ändring
av reglementet måste för att bliva gällande fastställas av Kungl. Maj:t.

Medlem av föreningen är

a) en var, som innehar apoteksprivilegium eller arrende av apotek och som
genom avgiven förbindelse utfäst sig att erlägga föreskrivna avgifter;

b) en var, som innehar apoteksprivilegium eller arrende av apotek och som
i privilegiebrevet eller arrendeförordnandet fått sig ålagt att ställa sig till efterrättelse
honom meddelade bestämmelser rörande skyldighet att inträda i föreningen; c)

en var, som framdeles erhåller apoteksprivilegium eller utses till arrendator
av apotek; samt

d) dödsbo efter sådan apoteksinnehavare eller arrendator, som ovan sagts,
ävensom sådan apoteksinnehavares eller arrendators konkursbo, allt för den
tid, under vilken apoteksrörelsen drives för dödsboets eller konkursboets räkning.

I själva verket blir härigenom ålderstilläggskassan endast ett bihang till
apotekarsocieteten och en specialform för dess verksamhet. Under den första
tiden hade kassan endast till ändamål att bereda den farmacevtiska personalen
ålderstillägg. Sedermera har kassans verksamhet utvidgats till att omfatta
även utbetalande av sjuklön till ifrågavarande personal (år 1921) samt
dyrortstillägg och begravningshjälp (år 1922). Är 1926 blev kassan i själva
verket ett slags utjämningskassa för vissa apotekens löneutgifter, ehuru det av
formella skäl ansågs lämpligt att bibehålla namnet ålderstilläggskassa. Enligt
reglementet skulle nämligen kassan, förutom ålderstillägg, dyrortstillägg,
sjuklön, begravningshjälp och annat understöd, hädanefter utbetala även viss
del av grundlönen för den farmacevtiska personalen samt dessutom familjebidrag
och arbetslöshetsunderstöd.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Kostnaderna för kassans verksamhet lia från början bestritts genom ett
slags beskattning å läkemedel i form av avgifter för varje läkemedel, som enligt
läkares recept expedierats från vederbörande apoteksinrättning (recipeavgift),
och genom årsavgifter från apoteken. År 1930 avskaffades recipeavgifterna
definitivt, och därefter ha kostnaderna helt bestritts genom medlemmarnas
årsavgifter. Dessa utgingo till 1936 med belopp, som på förslag av
centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund årligen bestämdes av föreningens
styrelse.

De sammanlagda avgifterna från apoteken till kassan uppgingo under år
1933 till 2,864,331 kronor.

2) Avgifter för apoteksinnehavares pensionering.

Uppslaget till nuvarande ordning för pensionering av apoteksinnehavare
har utgått från apotekarsocietetens direktion och motiverats med i huvudsak
två skäl, nämligen dels önskvärdheten att förbättra befordringsmöjligheterna
inom yrket, dels apoteksinnehavarnas påfrestande arbetsuppgifter.

Den första åtgärden, som från Kungl. Maj:ts sida vidtogs för pensionering
av apoteksinnehavarna, var utfärdandet av kungörelsen den 27 oktober 1899
(SFS nr 76), innehållande i huvudsak av apotekarsocieteten föreslagna föreskrifter.
I kungörelsen bestämdes, att den, som erhöll privilegium å apotek,
skulle efter utgången av år 1920 vara skyldig dels att mot pension vid viss
ålder avstå privilegiet och beträffande pensioneringen underkasta sig vad
Kungl. Majit kunde komma att därom bestämma, dels ock att för apoteksinnehavares
eventuella pensionering erlägga den avgift, som Kungl. Majit
kunde finna lämpligt fastställa för detta ändamål. Först efter 1920 vidtogos
ytterligare åtgärder för pensioneringen. Sålunda införde Kungl. Majit från
och med den 8 augusti 1920 i alla nya privilegiebrev det förbehållet, att privilegieinnehavaren
skulle vara skyldig underkasta sig vad Kungl. Majit kunde
komma att föreskriva rörande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande.
Vidare föreskrev Kungl. Majit den 25 februari 1921 på förslag av
medicinalstyrelsen skyldighet för apoteksinnehavare, som erhållit privilegium
å sitt apotek efter ikraftträdandet av 1899 års kungörelse, att erlägga vissa
av Kungl. Majit till beloppen bestämda avgifter i och för bildande av en fond
för apoteksinnehavares pensionering. Dessa avgifter började utgå den 1 april
1921. Till skillnad från förhållandet vid annan pensionering erlade apoteksinnehavarna
i huvudsak inga personliga avgifter, utan kostnaderna för
pensioneringen slogos ut över apoteken med hänsyn till deras bärighet efter
ett särskilt konstruerat progressivt system av invecklad beskaffenhet. Detta
system innebar icke, att ett fixt belopp årligen uttaxerades. Det belopp, som
skulle uttaxeras, bestämdes med hänsyn till det behov, som förelåg, och kunde
därför växla från tid till annan.

Pensioneringsvillkoren ordnades provisoriskt den 31 december 1923, då Kungl.
Majit bestämde, alt privilegium å apotek, som erhållits efter ikraftträdandet
av 1899 års kungörelse och vars innehavare uppnått eller före 1925 års utgång
uppnådde en ålder av 70 år, skulle av innehavaren avstås. Pensionen,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

6,000 kronor, skulle utgå från ovannämnda fond för apoteksinnehavares pensionering.
Den 26 november 1926 ordnades pensionsfrågan definitivt. Pensionsåldern
blev 1935 av Kungl. Ma.j:t sänkt till 67 år.

De för pensioneringen uttaxerade medlen fördelades (sedan den 1 juli 1928)
å två olika fonder: 1) apotekarnas pensionerings fond och 2) apotekens pensions-
och subventioneringsfond.

Till den förstnämnda fonden inflöto de medel, som uttaxerades av apoteksinnehavare,
vilka erhållit sitt privilegium före den 8 augusti 1920, d. v. s.
innan Kungl. Majit i privilegiebreven stadgade skyldighet för innehavaren
att underkasta sig vad Kungl. Majit kunde komma att föreskriva rörande privilegiets
avstående eller sättet för dess utövande. Denna fond användes uteslutande
för bestridande av kostnader för apoteksinnehavarnas pensionering.

Till apotekens pensions- och subventioneringsfond åter inflöto de medel,
som uttaxerades av de apoteksinnehavare, vilka erhållit sitt privilegium efter
den 8 augusti 1920 och alltså voro pliktiga att underkasta sig av Kungl. Majit
meddelade föreskrifter i nyssnämnda hänseenden. Denna fond togs i anspråk
även för andra ändamål än innehavarnas pensionering. Sålunda förordnade
Kungl. Majit den 31 augusti 1928 (SFS nr 333), att de avgifter, vilka
inbetalades av efter den 8 augusti 1920 utnämnda apotekare för tid efter
den 1 juli 1928, finge i enlighet med bestämmelser, som meddelades av Kungl.
Majit, tagas i anspråk jämväl för dels bidrag till mindre bärkraftiga apotek,
dels beredande av pension åt å apotek anställd personal, dels ock åt apoteksinnehavares,
pensionerad apoteksinnehavares, å apotek anställd personals
och pensionerad sådan personals änkor och barn.

Den 31 december 1933 hade de här berörda fonderna en storlek av:

apotekarnas pensioneringsfond ............................. 7,645,754

apotekens pensions- och subventioneringsfond ................ 4,357,077.

Det må anmärkas, att Kungl. Maj :t i sina beslut ej använder de nu angivna
beteckningarna å fonderna utan rubricerar dem gemensamt såsom ''fonden
för apoteksinnehavares pensionering’.

De under år 1933 influtna avgifterna uppgingo till omkring 129,000 resp.
951,000 kronor eller tillsammans 1,080,000 kronor.

3) Driftbidrag till mindre bärkraftiga apotek.

Den 7 december 1928 förordnade Kungl. Majit (SFS nr 460), att apoteksinnehavare,
som beräknades åtnjuta en nettobehållning av apoteksrörelsen understigande
8,500 kronor för år, kunde erhålla årligt driftbidrag till belopp,
motsvarande skillnaden mellan 8,500 kronor och den beräknade årliga nettobehållningen
av apoteksrörelsen, dock högst med 3,000 kronor. Beslut örn
sådant driftbidrag meddelas av Kungl. Majit. Bidraget utgår från apotekens
pensions- och subventioneringsfond.

4) Kostnader för pensionering av apotekens farmacevtiska personal.

Den 3 augusti 1929 meddelade Kungl. Majit bestämmelser (SFS nr 264) om
pensionering av apotekens farmacevtiska personal.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Personalen har att erlägga vissa personliga avgifter, vilka ingå i en fond,
benämnd farmacevternas pensioneringsfond. Pensioneringskostnaderna bestridas
till den del de motsvaras av de personliga avgifterna med medel från
nämnda fond och i övrigt med medel från apotekens pensions- och subventioneringsfond.

5) Kostnader för pensionering av apoteksinnehavares, pensionerade apoieksinnehavares
och obefordrade farmaceuters efterlevande änkor och minderåriga
barn.

Den 13 mars 1931 meddelade Kungl. Majit slutligen bestämmelser (SFS nr
40) rörande familjepension för apoteksinnehavare och farmacevter. Enligt
dessa utgår viss pension till efterlevande efter sådana apotekare och farmacevter,
vilka varit delägare i apotekarkårens livränte- och pensionskassa och
från denna berett änka och barn en pension av minst 600 kronor.

Kostnaderna för dessa pensioner bestridas från apotekens pensions- och
subventioneringsfond.

Sammanfattas det sagda, visar det sig att, bortsett från ålderstilläggskassan,
vars samband med apotekarsocietetens verksamhet ovan angivits, de övriga
ändamål, för vilka apoteken erlagt uttaxerade avgifter, omedelbart tillhöra
apotekarsocietetens korporativa uppgifter och därför lagligen kunnat tillgodoses
genom dylika avgifters påläggande. Ej ens det vid första påseendet ur
denna synpunkt möjligen tvivelaktiga driftbidraget av högst 3,000 kr. till
apotek med ett netto understigande 8,500 kr. per år faller, vid närmare
granskning, utanför ramen: det förhåller sig nämligen på det sätt, att även
örn läkemedelsprisen fixerats så, att de skola säkerställa läkemedelsförsörjningen
i landet genom enskild näringsverksamhet, kan och måste stundom
inträffa, att under särskilt ogynnsamma förhållanden detta syfte icke överallt
kan nås, och det blir då otvivelaktigt en korporationens uppgift att träda
emellan — helt annorlunda skulle saken ställa sig, örn läkemedelsprisen fixeras
efter andra syften.

Utredningen av 1934 och Kungl. Maj:ts beslut 1936.

Vid 1907 års riksdag fattades, i anledning av motion, beslut om skrivelse
till Kungl. Majit med begäran dels örn allsidig utredning rörande apoteksväsendets
ordnande efter 1920 — då, enligt kungörelse 9 sept. 1873, de s. k. säljbara
apoteken skulle, på sätt riksdagen samma år samtyckt, upphöra — dels
ock örn beaktande av allmänhetens behov av bekväm tillgång till på en gång
prisbilliga och fullgoda läkemedel. Skrivelsen föranledde tillsättande 1912
av en kommitté, som 1919 avgav betänkande dock utan att föreslå några åtgärder
till läkemedlens förbilligande; betänkandets återgivande av äldre författningar
och redogörelse för utvecklingen äro synnerligen värdefulla. Emellertid
nedsattes läkemedelsprisen, efter påpekanden av statsrevisorerna 1926
och 1930, i tre omgångar 1928—1931. En ny utredning anordnades 1931 och

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11

blev färdig 1934 med direkt uppgift att behandla bl. a. frågan om läkemedlens
förbilligande; utredningen stannade i detta stycke vid förslag dels om ett
statligt monopol på apotekens varuförsörjning, vilket här kan lämnas ur räkningen,
dels bl. a. om inkomstreglering vid apoteken. Utredningen har emellertid
-— vilket ingalunda är oförklarligt men icke därför mindre beklagligt
■— alldeles förbisett vad sedvanerältsligt gällande svensk förvaltningsrätt innehåller
i fråga om korporationer och korporativa företeelser och förty heller
icke kunnat komma juridiskt till rätta med ovan berörda avgifter och de
ändamål, som med dem skola tillgodoses. Visserligen voro utredningsdirektiven
avfattade på ett sätt, som kan göra detta förbiseende förlåtligt, men det
hade varit utredningsmännens skyldighet att undersöka dels i vad mån direktiven
kunde följas från gällande rätts utgångspunkter, dels, örn detta visade
sig ogörligt, örn och på vad sätt gällande rätt borde ändras: ingendera frågan
har dock undersökts, än mindre besvarats, utan utredningen har nöjt sig med
att karakterisera den faktiska utvecklingen inom apoteksväsendet såsom en
långt fortskriden »kollektivisering». Denna karakteristik av de faktiska företeelserna
är felaktig, då dessa intet annat äro än tillämpningar av den korporativa
organisation, som sedan gammalt funnits. Och karakteristiken blir än
mera felaktig, om därmed skulle avses en rättslig karakterisering: begreppet
''kollektiviserad näring’ är för svensk förvaltningsrätt fullständigt främmande.
Skall kollektivisering i detta sammanhang hava någon som helst innebörd,
kan denna ej bliva annan än den, att apoteksmonopolet i grunden vore ett
statsmonopol, som lämnats apotekarne till utövning, men denna konstruktion
av förhållandet är icke med verkligheten förenlig. Det är icke riktigt att,
som i utredningen skett, anse de enskilda apoteken genom den utveckling,
som ägt rum före 1936 års beslut, hava »i väsentlig grad» berövats egenskapen
»av ekonomiskt självständiga företag». Från dessa felaktiga utgångspunkter
kom utredningen till det resultat beträffande regleringen av läkemedelsprisen,
att en uttaxering på apoteken kunde, utöver vad som erfordrades för
de äldre — d. v. s. egentligen korporativa — ändamålen, anordnas även för
skapandet av en läkemedelsfond, varur skulle erhållas vad som krävdes fölen
prisnedsättning å läkemedel; utredningen gav dock tillika vid handen, att
på denna väg icke kunde ernås någon allmän prisreduktion utan allenast viss
nedsättning för sådana kategorier av apotekskunder, vilka »varaktigt bruka
läkemedel». Uppenbarligen har härvid icke beaktats den grundväsentliga
skillnaden mellan förut medgivna uttaxeringar till beredande av viss utjämning
för de apotek, som på grund av särskilda förhållanden icke voro tillräckligt
bärkraftiga men likväl måste finnas, och den föreslagna uttaxeringen
till en s. k. läkemedelsfond, vilken skulle användas icke för inkomstutjämning
utan för att bereda ersättning för rabatter till vissa apotekskunder,
oavsett apotekets bärkraftighet. Att i detta senare fall uttaxeringen måste få
karaktären av beskattning å viss näring utanför de korporativa gränserna, har
vid utredningen naturligen icke observerats, då hela det korporativa begreppet
synes hava varit för densamma okänt.

När sedermera Kungl. Majit den 7 februari 1936, utan att i fråga örn själva

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

uttaxeringsmetoden följa utredningen, likväl i sak godtog dess förslag om uttaxering
för bildande av en läkemedelsfond och föreskrev utgörande av en
s. k. allmän avgift från apoteken ''för vissa gemensamma ändamål’ omfattande
såväl de tidigare (korporativa) ändamålen som ock ''hållande av enhetliga
läkemedelspris å apoteken i riket och reglering av prisen’, föreskrevs i
''Bestämmelser’ 2 §, att apoteksinnehavare av sin rörelsevinst — i den mån
vinsten härtill lämnar tillgång — får behålla allenast följande belopp, nämligen: 1.

8,500 kronor,

2. 2 % av det i apoteksrörelsen investerade kapitalet,

3. 2 % av omsättningen samt

4. av återstående rörelsevinst

a. 50 % av de första 5,000 kronorna,

b. 25 % av nästa 5,000 kronor och

c. 16 % av återstoden.

Det belopp, apoteksinnehavaren ej äger behålla, utgår som allmän avgift.
Uppgår rörelsevinsten till 12,000 kronor eller därunder, utgår ej någon allmän
avgift. Ej heller utgår allmän avgift med högre belopp än att den del
av rörelsevinsten, apoteksinnehavaren äger behålla, uppgår till 12,000 kronor.

Bestämmelserna innehålla i övrigt huvudsakligen följande:

Rörelsevinsten fastställes av en särskild beredning, avgiftsberedningen. Beredningen
utses av apotekarsocietetens direktion och av centralstyrelsen för
Sveriges apotekareförbund. Vad hos beredningen förekommit må ej yppas
för obehöriga. Kostnaderna för beredningens verksamhet bestridas av apotekarsocieteten
och Sveriges apotekareförbund efter fördelning dem emellan
enligt överenskommelse (4 §).

Grunderna för fastställande av apotekens rörelsevinster bestämmas av en
särskild nämnd, avgiftsnämnden, utsedd för en tid av tre år. Kungl. Maj:t
utser ordförande och två ledamöter samt minst en suppleant för dem. Återstående
två ledamöter och suppleanter för dem utgöras av de ledamöter av
avgiftsberedningen, som av apotekarsocietetens direktion och centralstyrelsen
för Sveriges apotekareförbund utsetts att tillika vara ledamöter respektive
suppleanter i avgiftsnämnden. Vad hos nämnden förekommit må ej yppas
för obehöriga. Angående ersättning åt nämndens ledamöter och suppleanter
förordnar Kungl. Maj:t. Berörda ersättning och övriga av nämndens verksamhet
föranledda kostnader bestridas av medel, som inflyta i allmänna
avgifter. (5 §.)

Till ledning för fastställandet av rörelsevinsten skall apoteksinnehavaren
till avgiftsberedningen avgiva deklaration angående inkomster och utgifter
vid rörelsen under föregående kalenderår. Deklarationen skall avgivas på
heder och samvete. Är någon missnöjd med beredningens beslut, äger han
att inom 14 dagar efter därav erhållen del underställa detsamma avgiftsnämndens
prövning men är skyldig att det oaktat erlägga belopp, som avses
i beslutet. Mot avgiftsnämndens beslut må klagan ej föras. (6 §.)

Allmänna avgiften erlägges varje månad med ett provisoriskt belopp, be -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

räknat i förhållande till rörelsen under föregående månad. Sedan löpande
året gått till ända och allmänna avgiften för det året slutligt bestämts, låter
avgiftsberedningen uträkna det belopp, varmed årsavgiften över- eller understiger
summan av de provisoriska månadsavgifterna. Avgift inbetalas
icke till apotekarsocieten, utan till centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund,
som jämväl har att ombesörja återbetalning av för mycket erlagd
avgift. Kostnaderna för beräkningen av de provisoriska avgifterna och för
uppbörden av allmän avgift bestridas av apotekarsocieteten och Sveriges apotekareförbund
efter fördelning dem emellan enligt överenskommelse. (7 §.)

I 9 § slutligen — sådan paragrafen lyder efter viss ändring genom beslutet
den 30 december 1936 — stadgas följande:

Av inflytande allmänna avgifter skola de belopp, som erfordras för bestridande
av utgifter från fonden för apoteksinnehavares pensionering och
föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa, tillföras fonden respektive föreningen.
Det belopp, som erfordras för pensionsförsäkring och understöd
av apotekens icke-farmacevtiska personal, äger centralstyrelsen för Sveriges
apotekareförbund att för nämnda ändamål behålla. Återstoden skall tillföras
en fond, benämnd fonden för reglering av läkemedelsprisen m. m., vilken
skall förvaltas av medicinalstyrelsen.

Det belopp, som erfordras för fonden för apoteksinnehavares pensionering,
bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av apotekarsocietetens direktion,
det belopp, som erfordras för föreningen, av dess styrelse och det belopp,
som erfordras för pensionsförsäkring och understöd av apotekens ickefarmacevtiska
personal, av medicinalstyrelsen efter hörande av centralstyrelsen
för Sveriges apotekareförbund.

Nämnda centralstyrelse åligger att varje månad, så snart ske kan efter
avgifternas uppbärande, överlämna till styrelsen för föreningen apotekarkårens
ålderstilläggskassa så stort belopp, som för denna erfordras, och det
återstående, efter avdrag av vad centralstyrelsen enligt vad förut sagts äger
behålla, till medicinalstyrelsen för fondernas räkning. Överstiga de slutligt
bestämda avgifterna summan av månadsavgifterna, skall centralstyrelsen
till medicinalstyrelsen överlämna inflytande överskott. Understiga årsavgifterna
nämnda summa, skall centralstyrelsen gottskrivas så stor del av underskottet,
som centralstyrelsen har att utgiva i för mycket erlagd avgift.’

Genom samma beslut den 7 februari 1936 anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen
att så snart ske kunde, efter hörande av apotekarsocietetens
direktion samt centralstyrelserna för Sveriges apotekareförbund och Sveriges
farmacevtförbund, till Kungl. Majit inkomma med förslag till bestämmelser
för fonden för reglering av läkemedelsprisen m. m. samt till de nya föreskrifter
i övrigt eller de ändringar i av Kungl. Majit meddelade eller godkända
bestämmelser, som kunde befinnas påkallade av vad Kungl. Majit
genom beslutet föreskrivit.

I anledning härav avgåvo apotekarsocieteten, apotekareförbundet och farmacevtförbundet
ett gemensamt förslag till medicinalstyrelsen, som överlämnade
förslaget till Kungl. Majit under förklaring, att styrelsen ej hade någon
erinran att framställa mot detsamma.

Genom beslut den 30 december 1936 fastställde Kungl. Majit, på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller, detta

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

’Reglemente

för

fonden för reglering av läkemedelsprisen m. m.

Om fondens användning.

1 §•

Den i 9 § bestämmelserna den 7 februari 1936 angående avgifter från apoteken
för vissa gemensamma ändamål omförmälda, av medicinalstyrelsen
förvaltade fonden för reglering av läkemedelsprisen m. m. skall användas
på sätt i 2—4 §§ sägs.

2 §■

Av de till fonden inflytande medlen — däri inbegripet upplupen avkastning
— skola i första hand bestridas:

a. kostnader för fondens förvaltning och för revision av förvaltningen;
samt

b. ersättning åt ledamöter och suppleanter i apotekens avgiftsnämnd jämte
övriga av nämndens verksamhet föranledda kostnader.

3§.

Sedan de i 2 § angivna utgifterna bestritts, skola de till fonden inflytande
medlen avsättas, till dess de uppgå till visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp.

Avsatta medel skola tills vidare användas till gäldande av sådana utgifter,
för vilkas bestridande allmänna avgifter äro avsedda men ej förslå.

4 §.

Uppgå de avsatta medlen till det i 3 § avsedda beloppet, skola de till fonden
inflytande medlen, sedan de i 2 § angivna utgifterna bestritts, tills vidare
användas till reglering av läkemedelsprisen på sätt Kungl. Majit bestämmer.

Angående förslag i fall som här avses i syfte att nedbringa läkemedelsprisen
stadgas i 7 § tredje stycket.

Örn fondens placering.

5 §•

Om revision.
6 §•

Särskilda bestämmelser.

7 §•

Medicinalstyrelsen åligger att årligen senast den 30 september till chefen för
socialdepartementet lämna uppgift å fondens inkomster och utgifter under sist
förflutna tidsperioden 1 juli—30 juni. Samtidigt härmed skall styrelsen lämna
uppgift å de varje månad under nämnda tidsperiod influtna allmänna avgifterna
och därav bestridda utgifter.

Så snart anledning synes föreligga till antagande, att de allmänna avgifterna
ej skola förslå till gäldande av de utgifter, för vilka de äro avsedda, skall
medicinalstyrelsen göra anmälan därom till chefen för socialdepartementet
samt, därest enligt 3 § avsatta medel ej synas uppgå till betryggande belopp

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sand. 2 avd. Nr 11. 5

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

och på grund härav särskild åtgärd finnes böra vidtagas, framlägga förslag i
ämnet.

Har det i 3 § avsedda beloppet uppnåtts, skall medicinalstyrelsen göra anmälan
därom till chefen för socialdepartementet qcIi, örn styrelsen finner skäl
därtill föreligga, framlägga förslag dels till sådan ändring av gällande grunder
för läkemedels taxering å apotek, att läkemedelsprisen nedbringas, dels
ock till användning av de medel, som enligt 4 § tills vidare skola användas
till reglering av läkemedelsprisen.

Innan anmälan, som i andra stycket avses, göres eller förslag, som i nästföregående
stycke sägs, framlägges, skall medicinalstyrelsen bereda apotekens
avgiftsnämnd samt apotekarsocietetens direktion och centralstyrelserna för
Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund tillfälle att avgiva
yttrande.

Detta reglemente skall träda i tillämpning den 1 januari 1937.

Det fastställda reglementet skiljer sig i ett betydelsefullare hänseende från
förslaget. Enligt förslaget (4 §) skulle nämligen fonden växa till 2 milj. kr.,
innan åtgärder för ändring av läkemedelstaxorna vidtoges. I det fastställda
förslaget (3 §) angives emellertid endast, att fonden skall växa, till dess den
uppgår till visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp.

Även örn Kungl. Maj:ts rådgivare i någon mån kan anses vara av 1934 års
utredning vilseledd, är uppenbart, att den genom besluten 7 februari och 30
december pålagda ''allmänna avgiften’ är ''allmän’ ej blott i den mening, att
den avser att täcka ett flertal olika apoteksbehov, utan tillika i den mening,
vari uttrycket användes i RF § 60, d. v. s. en avgift för täckande av allmänna
behov i motsats till sådana, som i ansvarighetslagen för statsrådet av 1810 § 3
kallas ''inrättningar till enskildas gemensamma nytta och bekvämlighet’. Att
denna avgift skall utgå även av inkomsten å försäljning av tekniska varor
utan karaktär av apoteksvaror, så vida ej dessa varor säljas genom ett fristående
kontor — vilket enligt uppgift icke torde vara regel — understryker
i sin mån avgiftens karaktär av allmän avgift såsom skatt. Den
''allmänna avgiften’ enligt 1936 års ovan återgivna beslut har därför icke lagligen
kunnat av Kungl. Hajd påläggas, utan fordrar ett riksdagens beskatt -ningsbeslut, åtminstone så vitt fråga är örn avgiftens utgörande för det i reglementet
av 30 december 1936 § 4 angivna ändamål, även örn detta ändamål
tänkes vunnet på annan väg än i utredningen av 1934 varit tänkt, exempelvis
genom en allmän nedsättning av apoteksprisen med den påföljd att antalet
apotek med lägre netto än 8,500 kr. väsentligt ökades, då därmed förutsättningen
för det korporativa utjämningsbidraget -— undantagskaraktären —
bortfölle och .utjämning kunde vinnas endast genom en näringsskatt eller ett
anslag i budgeten. Uppenbart är för övrigt, att någon verkligt allmän prisnedsättning
icke lär bliva möjlig att på denna väg åstadkomma. Regleringsfondens
överlämnande till medicinalstyrelsens förvaltning — och icke till
apotekarsocieteten — visar därjämte att här är fråga om en allmän, icke
korporativ fond.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Riksdagen har tidigare satts i tillfälle att besluta eller att yttra sig i viktigare
apoteksfrågor. Så skedde, såsom ovan är anfört, 1873 då det gällde att, för
åvägabringande av en amorteringsfond till inlösen av säljbara apoteksprivilegier,
tillförbinda även framdeles blivande innehavare av apoteksprivilegier att
såsom villkor för apoteksyrkets utövande till fonden utgöra årliga för amorteringen
erforderliga bidrag — amorteringsfondens inrättande var icke och kunde
icke vara en apotekarsocietetens korporativa uppgift, utan måste anses
sorn. ett allmänt ändamål. Även över förslag till apoteksvarustadga begärdes
1913 riksdagens yttrande och likaså över förslag till kungörelse angående handeln
med farmacevtiska specialiteter 1934; i sist nämnda fall framhölls, att
riksdagens medverkan påkallades bl. a. av de ekonomiska konsekvenserna av
specialitetskontrollen. Att riksdagens medverkan i fråga om den 1936 beslutade
''allmänna avgiften’ från apoteken i ännu högre grad bort begäras, ligger
i öppen dag, ej minst med hänsyn till det sätt, varpå beskattningen här utformats.

Utskottet hade, med hänsyn till vad sålunda anförts, bort besluta anmärkning
mot föredragande departementschefen och härom hos riksdagen göra anmälan.
»

IX.

(Protokoll över finansärenden den 18 december 1936.)

av herr Stendahl, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, Gustaf
Adolf Björkman, Bergman, Garl Lindmark, Lindskog och Lundqvist ansett
att utskottet bort anföra följande:

»Jämlikt tullstadgan 7 okt. 1927 (S. F. S. nr 391) § 152 må säkerhet för
vissa avgifter kunna ställas i form av ''sådan värdehandling eller av bank eller
försäkringsbolag utfäst borgen, som generaltullstyrelsen prövat kunna för ändamålet
godkännas’, varvid uppenbarligen avses svenska värdehandlingar,
resp. banker eller bolag. I tullordningen av 17 okt. 1927, utfärdad av generaltullstyrelsen,
§ 66, bestämmes närmare, vilka värdehandlingar härvid må
komma i betraktande, nämligen ''obligation, utfärdad eller garanterad av staten
eller av svensk kommun eller landsting, som till lånets upptagande eller
garanterande erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd, eller utfärdad av aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet, Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag eller
aktiebolag, som driver lånerörelse i enlighet med bestämmelserna i lagen den
22 juni 1911; annat fordringsbevis, utfärdat av riksbanken eller av annan
bank med av Kungl. Majit fastställd bolagsordning och överlåtet å tullanstalten;
eller löpande skuldebrev, intecknat i bebyggd fastighet inom hälften av
senast fastställda taxeringsvärde eller, därest fastighetens åbyggnad är brandförsäkrad
till lägre värde än taxeringsvärdet, inom hälften av brandförsäkringsvärdet’.

Handelsförbindelserna mellan Sverige och Sovjetunionen regleras genom
1924 års handelsavtal och 1927 års överenskommelse örn den ryska handels -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

delegationen i Stockholm. Handelsdelegationen, som utövar den ryska statens
handelsmonopol, har härigenom tillförsäkrats möjlighet att å svenskt
område fullgöra sina av ryska staten densamma ålagda uppgifter, och att på
sätt, som ej strider mot svenska författningar, reglera och handhava utrikeshandeln
och varuutbytet mellan Sverige och Sovjetunionen. Några särskilda
förmåner utöver rätten att vara här i landet verksam för sina syften har
delegationen icke erhållit genom sagda avtal och överenskommelse.

Det svenska aktiebolaget Naftasyndikat, som registrerades 1928, räknar
bland sina aktieägare även ett ''Naftasyndikat U. d. S. S. R.’, varmed avses
ryska staten såsom producent av petroleum m. m. Detta svenska aktiebolag
begärde 1932 hos Kungl. Majit att till säkerhet för tull och skatt, med vars
erläggande visst anstånd tillika söktes, få lämna ''av härvarande ställföreträdare
för Rysslands handelsministerium eller av ryska statsbanken utfärdad
garantiförbindelse’. Ansökningen avstyrktes på anförda skäl av generaltullstyrelsen,
i anslutning till underordnade tullmyndigheters avgivna yttranden,
men bifölls 20 jan. 1933, efter föredragning av statsrådet Wigforss, på det
sätt, att tills vidare under 1933 skulle, vid förtullning i Stockholm, Göteborg
eller Hälsingborg av till riket införda petroleumprodukter, säkerhet för tull
och skatt, som ej omedelbart erlades, godtagas av bolaget utställda och av
ryska handelsdelegationen godkända, vid uppvisandet betalbara växlar å tillhopa
minst det belopp, vartill avgifterna beräknades uppgå, dock att sådan
säkerligen icke finge gälla för belopp, varmed avgifterna överstege 3 miljoner
kronor.

Åren 1933, 1934 och 1935 förnyades bolagets ansökan med avseende å
respektive åren 1934, 1935 och 1936. I trots av fortsatt avstyrkande av ansökningarna
av vederbörande myndigheter har på hemställan av statsrådet
Wigforss, Kungl. Majit genom beslut den 29 december 1933, den 31 december
1934 och den 29 november 1935 lämnat bolaget liknande medgivande.

Även för år 1937 har bolaget i ansökning den 3 november 1936 anhållit örn
samma förmån och genom beslut den 18 december 1936 har Kungl. Majit på
föredragning och hemställan av statsrådet Wigforss bifallit bolagets ansökning.

Genom beslut den 9 oktober 1936 har emellertid Kungl. Majit på föredragning
och hemställan likaledes av statsrådet Wigforss lämnat utan bifall en av
Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget gjord framställning att ställande av
säkerhet, varom stadgas i berörda § 152 tullstadgan, finge av bolaget fullgöras
genom att hos den svenska statens bank- eller annan finansförbindelse i London
eller ock hos vilken som helst deponent därstädes eller annorstädes i England,
som av Eders Kungl. Maj :t bestämmes, verkställa deposition i erforderlig
omfattning av Brittiska Rikets 2 Va % obligationer, konvertibla under åren
1944—1949 och förfallna till betalning senast sistnämnda år.

Sistnämnda framställning hade därjämte erhållit särskilt stöd av brittiska
ministern i Stockholm, vilken i enlighet med erhallna instruktioner för svenske
utrikesministern framhållit angelägenheten av att svensk-engelska bolagets
framställning erhölle gynnsammaste möjliga behandling. Det brittiska

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

sändebudet framhöll att Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget vore dotterbolag
till det brittiska Shell Olje bolaget samt att liknande framställning bifallits
beträffande ett motsvarande ryskt oljeintresse, Aktiebolaget Naftasyndikat.

Generaltullstyrelsen har avstyrkt även denna framställning under åberopande
av bl. a. att styrelsen avstyrkt liknande framställningar av Naftasyndikat.

Sveriges handelsomsättning med Europeiska Sovjetunionen.

Å r	Export 1,000 kr.	% av totala exporten	Import 1,000 kr.	% av totala impor-ten	Hela varu-omsätt-ningen 1,000 kr.	% av totala varu-omsätt-ningen
1925 ...................	31,835	2.84	3,283	0.23	35,118	1.25
1926 ...................	33,882	2.39	11,257	,0.76	45,139	1.55
1927 ...................	27,278	1.69	17,183	1.08	44,461	1.39
1928 ...................	30,370	1.93	8,699	0.51	39,069	1.19
1929 ...................	26,736	1.48	7,803	0.44	34,539	0.96
1930 ...................	30,981	2.00	12,584	0.76	43,565	1.36
1931...................	30,654	2.73	19,752	1.38	50,406	1.98
1932 ...................	35,258	3.72	22,246	1.93	57,504	2.74
1933 ...................	13,347	1.23	24,360	2.23	37,707	1.73
1934 ...................	14,817	1.14	23,685	1.83	38,502	1.49
1935 ...................	10,130	0.8	16,287	1.1	26,638	1.0
1936 ...................	15,648	0.99	19,028	1.17	34,676	1.1

Sveriges handelsomsättning med Storbritannien och Irland.

Å r	Export 1,000 kr.	Import 1,000 kr.	Hela varu-omsättningen	% av totala varuomsätt- ningen
1931 ....................	304,700	200,830	505,530	19.83
1932 ....................	247,998	194,595	442,593	21.05
1933 ....................	290,299	197,685	487,984	22.44
1934 ....................	328,250	255,367	583,617	22.62
1935 ....................	319,717	283,574	603,291	22.11
1936 ....................	371,399	307,995	679,394	21.7

Vid granskningen av dessa ärenden, så vitt de falla under utskottets
granskning vid denna riksdag, har utskottet funnit, att de erinringar mot
lämpligheten att godtaga av ryska handelsdelegationen accepterade växlar
som säkerhet, vilka av generaltullstyrelsen anförts, varit så starkt motiverade,
att föredraganden ur sakliga synpunkter saknat skäl tillstyrka aktiebolaget

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Naftasyndikats ansökan. Det torde vara uppenbart att den av SvenskEngelska
mineraloljeaktiebolaget erbjudna säkerheten av engelska statsobligationer
icke blott är formellt likställd med de av Naftasyndikat erbjudna
växlarna, vilka få betraktas som ryska statspapper, utan i avseende å sitt
realvärde betydligt överträffar de ryska växlarna. De ryska växlarna torde
icke gå att realisera på världsmarknaden under det att brittiska statspapper
betraktas såsom de allra bästa och mest lättrealiserbara värdepapper som
finnas. Härjämte bör uppmärksammas att genom brittiska ministerns visade
intresse för Svensk-Engelska bolagets ansökan anledning funnits att
behandla densamma med särskild aktsamhet och icke låta densamma stå
tillbaka för Naftasyndikats framställning. Det finnes mycket större intresse
ur svensk handelspolitisk synpunkt att tillgodose det brittiska bolagets dotterbolags,
Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolagets, ansökan än det ryska
Naftasyndikats motsvarande ansökan, då, såsom framgår av bifogade tabeller,
Sveriges handelsomsättning med Ryssland är utan betydelse i jämförelse
med handelsomsättningen med Storbritannien och Irland. Härtill kommer
att omsättningen med sistnämnda länder visar en för Sverige förmånlig
balans under det att motsatsen är förhållandet med Ryssland, varifrån
importen är större än exporten. Dessa förhållanden styrker, enligt utskottets
mening, med full klarhet riktigheten av utskottets uppfattning, att
föredragandens hemställan grundats på skäl, som ur saklig synpunkt varit
för ärendena främmande. Utskottet, som finner avstyrkandet av SvenskEngelska
mineraloljeaktiebolagets ansökan i och för sig fullt riktigt och väl
grundat, kan dock icke underlåta påpeka, att härigenom dessa båda sökande
behandlats olika och att det svensk-engelska bolaget sålunda missgynnats
i det att Naftasyndikat icke kan anses annorlunda ställt i rättsligt hänseende
än det svensk-engelska bolaget.

Då det enligt tullstadgan icke i första hand ankommer på Kungl. Majit,
utan på generaltullstyrelsen att besluta om säkerhets ställande, hade föredraganden
så mycket lättare kunnat avböja aktiebolaget Naftasyndikats framställning
under hänvisning härtill. I varje fall finner utskottet betänkligt att
genom föredragandens åtgärd politiska hänsyn inblandats i svenska förvaltningsärendens
handläggning, vilka principiellt måste hållas utanför all politik
och ej minst utanför Kungl. Majlis handelspolitik i förhållande till utlandet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra besluta
anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,
statsrådet Wigforss, vilket utskottet skolat för riksdagen anmäla.»

(Protokoll över finansärenden.)

av herr Stendahl, som med instämmande av hrr Reuterskiöld, Bergman,
Carl Lindmark och Karl Bodin, ansett att utskottet bort göra följande anmälan.

»I 14 § i polisreglementet den 26 september 1925 stadgas, bl. a., att polisman,
vilken har att biträda vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av ut -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

skylder eller böter eller vid annan handräckning, skall vara pliktig att för
de av befattningshavaren i tjänsten omhänderhavda medlen ställa uppbördsborgen
av svensk försäkringsanstalt eller av kommun eller polisdistrikt till det
belopp, länsstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer. Vill befattningshavaren
i stället avlämna inteckning i fast egendom inom sex tiondelar av fastighetens
taxeringsvärde eller pant av fullgoda värdepapper, må det ock tillåtas.

Utskottet har uppmärksammat att åtskilliga kommuner och polisdistrikt
hos Kungl. Majit anhållit att få ställa dylik borgen. I de fall där kommunen
kan ställa dylik borgen inom dess fria lånerätt behöver dylik borgen icke
prövas av Kungl. Maj :t. Utskottet har särskilt uppmärksammat följande fall,
där Kungl. Majit medgivit tillstånd att ställa uppbördsborgen:

1. Ansökan av Ullene kommun i Skaraborgs län att teckna uppbördsborgen
intill ett belopp av 2,000 kronor. Kommunen har ett invånarantal av 278
personer och antalet skattekronor och skatteören utgör för fastighet kr. 324: 54
och för inkomst kr. 153: 90 eller tillhopa kr. 478: 44. Uttaxerat belopp i borgerliga
kommunen enligt 1934 års beslut är kr. 5,039: 16 och utdebitering
per skattekrona kr. 10:22. Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen,
och Kungl. Majit biföll densamma genom beslut den 29 maj 1936.

2. Ansökan av Undenäs kommun i Skaraborgs län örn tillstånd att teckna
uppbördsborgen å 18,000 kronor. Kommunens invånarantal är 3,883 och tillgångar
den 31 december 1934 i borgerliga kommunen 443,423 kr. Skulder i
borgerliga kommunen, som underställts Kungl. Majit kr. 85,701:95 och som
icke underställts kr. 25,000:—■. Antalet skattekronor och skatteören för fastighet
kr. 3,434:48 och för inkomst kr. 5,122: 90 eller tillhopa kr. 8,557: 38.
Uttaxerat belopp i borgerliga kommunen kr. 76,777: 73 och sammanlagda utdebiteringen
per skattekrona i borgerliga kommunen och kyrkliga kommunen
kr. 10:05. Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen. Kungl.
Majit biföll ansökningen genom beslut den 12 juni 1936.

3. Ansökan av Näs kommun i Skaraborgs län att teckna uppbördsborgen
å 2,000 kronor. Kommunens invånarantal är 193 och antalet skattekronor
och skatteören, varefter kommunalutskylder skola utgöras för år 1935, är
487:60. Det uttaxerade beloppet i borgerliga kommunen kr. 2,546:32 och
sammanlagda utdebiteringen i borgerliga och kyrkliga kommunen är kr.
10:85. Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen. Kungl. Maj:t
har bifallit ansökningen genom beslut deli 12 juni 1936.

4. Ansökan av, såvitt nu är i fråga, Barne-Åsakas kommun i Skaraborgs
län örn tillstånd att jämte övriga till Barne-Åsaka polisdistrikt hörande kommuner,
Elings, Lekåsa, Fåglums och Kyrkås socknar, teckna uppbördsborgen
för polismannen i Barne-Åsakas distrikt med sammanlagt 5,000 kronor. Av
borgensbeloppet belöper enligt Konungens Befallningshavandes beräkning på
Eling 877 kronor, på Lekåsa 1,016 kronor, på Barne-Åsaka 1,411, på Fåglum
1,154 och på Kyrkås 542 kronor. Förbundsordning för kommunalförbund
fastställd den 17 september 1932. Av dessa belopp faller allenast Barne-Åsaka
utom kommunernas fria upplåningsrätt. Barne-Åsakas invånarantal är 698
och skulder i borgerliga kommunen utgöras av lån, som icke underställts

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Kungl. Maj-.ts prövning, kr. 983:—. Antalet skattekronor och skatteören för
fastighet kr. 691: 44 och för inkomst kr. 343: 80, eller tillhopa kr. 1,035: 24.
Uttaxerat belopp i borgerliga kommunen 9,420: 68 kr. och sammanlagda utdebiteringen
per skattekrona i borgerliga och kyrkliga kommunen är kr. 9: 10.
Konungens Befallningshavande tillstyrkte och Kungl. Maj:t biföll ansökningen
genom beslut den 12 juni 1936.

5. Ansökan av Aspö kommun i Södermanlands län att få teckna uppbördsborgen
för 700 kronor. Kommunens invånarantal är 572 och tillgångar
i borgerliga kommunen 6,605: 56 kr. och i kyrkliga kommunen 2,255: 37
kr. Skulder i borgerliga kommunen inga och i kyrkliga kommunen
29,598: 59 kr. Antalet skattekronor och skatteören är 1,619: 15 och utdebitering
per skattekrona enligt 1935 års beslut i borgerliga kommunen 5: 90
och i kyrkliga kommunen 6: 55 eller tillhopa 12: 45 kr. De uttaxerade beloppen
utgöra i borgerliga kommunen 9,552: 99 kr. och i kyrkliga kommunen
10,505: 43 kr. Konungens Befallningshavande hade intet att erinra mot
ansökningen och Kungl. Maj:t biföll ansökningen genom beslut den 31 juli
1936.

6. Ansökan av Tanums kommun i Göteborgs och Bohus län om tillstånd
att teckna uppbördsborgen å 5,000 kronor. Kommunens invånarantal är
5,283 personer. Tillgångar den 1 jan. 1936 i borgerliga kommunen kr.
533,088: 08 och i kyrkliga kommunen kr. 4,883: 72. Skulder i borgerliga
kommunen: underställda lån kr. 204,342: 91 och icke underställda lån kr.
10,959: 18, i kyrkliga kommunen: underställda lån kr. 104,058: 03 och icke
underställda lån kr. 1,400:-—. Antalet skattekronor 10,203:27 och det uttaxerade
beloppet i borgerliga kommunen kr. 125,462: 08 och i kyrkliga kommunen
20,912: 56 kr., vadan utdebiteringen per skattekrona bliver i borgerliga
kommunen 12: 30 och i kyrkliga kommunen 2: 05 eller tillhopa 14: 35.
Konungens Befallningshavande tillstyrkte och Kungl. Maj:t biföll ansökningen
genom beslut den 8 januari 1937.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att samtliga ifrågavarande
kommuner ha ett synnerligen svagt skatteunderlag och en hög uttaxering.
Barne-Åsaka kommun har sålunda en uttaxering av 9: 10 per skattekrona,
och de övriga kommunernas uttaxering överstiger 10 kr. per skattekrona. Med
hänsyn till det ringa antalet skattekronor skulle, därest vederbörande kommuner
nödgades infria den ställda borgensförbindelsen, detta medföra en
kännbar ekonomisk förlust och därmed följande stegring i den allaredan
förut höga uttaxeringen. Riksdagen har visserligen 1925 i anledning av ett
då framlagt förslag till polisreglemente för riket uttalat, att man lämpligen
kunde med uppbördsborgen av svensk försäkringsanstalt jämställa realsäkerhet
samt borgen av kommun eller polisdistrikt. Det torde emellertid vara
uppenbart att i de här ovan relaterade fallen en dylik borgen av vederbörande
kommun är i hög grad olämplig. I de fall, där en kommun äger stark ekonomisk
ställning samt med hänsyn till antalet skattekronor infriandet av
en dylik uppbördsborgen bomme att relativt ringa inverka på uttaxeringen
och kommunens ekonomi, må kommun kunna erhålla rätt ställa dylik bor -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

gen. Då så emellertid icke är fallet i förevarande ärenden, har utskottet ansett
sig böra framställa anmärkning mot vederbörande föredragande departementschef
statsrådet Wigforss ävensom mot den för beslutet den 31 juli 1936
ansvariga t. f. regeringen, statsminister Pehrsson samt statsråden Andrae,
Centerwall och Bergquist.»

XI.

(Protokoll över finansärenden.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Carl Lindmark, Hagström,
Arnemark och Johansson i Tväråselet anfört:

»I 55 § 2 mom. i kungl, förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker finnes stadgat, att vid föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, eller vid offentlig danstillställning utskänkning av rusdrycker.
icke må ske i lokal eller å plats, där föreställningen eller danstillställningen
äger rum, eller i annan lokal, som med förstnämnda lokal står
i inre förbindelse; dock att Kungl. Maj:ts befallningshavande må för särskilt
tillfälle medgiva undantag från det sålunda meddelade förbudet.

Vid överståthållarämbetets avgörande av frågan, huru den i 1917 års förordning
medgivna dispensrätten skulle tillämpas, synes den synpunkten ha
trätt i förgrunden, att ett undantagslöst förbud mot restaurangdans kunde
befaras medföra uppkomsten av otillåtna danslokaler. Man ansåg, att dans
på offentligt ställe under allmänhetens egen kontroll vore att föredraga framför
okontrollerad dans i mer eller mindre undandolda lokaler. I anslutning
till denna uppfattning infördes det systemet, att dispens från förenämnda förbud
medgavs för restaurant två kvällar i veckan efter ansökan veckovis. Det
kan på goda grunder ifrågasättas örn ett sådant så att säga reguljärt medgivande
icke innebär en klar avvikelse från förordningens anda, för att ej säga
från dess bokstav, då två gånger i veckan år efter år knappast torde inrymmas
under undantagsbegreppet ''särskilt tillfälle’. Med denna tolkningsfråga
lia vi dock ej nu att befatta oss. Men då två danskvällar i veckan med utskänkning
regelbundet beviljas, så borde väl åtminstone dispenser för ytterligare
dansutskänkning till långt fram på nätterna vara strängt begränsad.

Utöver dessa två danskvällar påfordras emellertid ofta från olika håll
ytterligare utskänkningstillstånd vid nattliga nöjestillställningar, ofta förbundna
med uppträdande av sång- och dansartister. Sådana extra kvällar
medgåvos dock under åren 1917—1933 ytterst sällan av Överståthållarämbetet
ända till slutet av år 1933, då s. k. extra dansaftnar förbundna med artistuppträdanden
började medgivas i större utsträckning än förut, men likväl
i regel med iakttagande av att tillställningen avsåge att ekonomiskt stödja
ett välgörande eller mer allmännyttigt företag. Anledningen till denna uppmjukning
av ditintills tillämpad praxis var den, att den dåvarande regeringen
i ett flertal fall upphävt överståthållarämbetets beslut örn avslag ä ari -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

sökningar om extra danskvällar samt medgivit dispens i vida större omfattning
än ämbetet ansett sig kunna meddela.

I en P. M. ställd till Överståthållarämbetet den 7 januari 1936 yttrade polismästare
E. Hallgren härom bl. a. följande:

»Den omfattning, vari dispens under de senaste åren meddelats från föreskriften
i 55 § 2 mom. i rusdrycksförordningen, är säkerligen vida större än
som avsetts vid tillkomsten av 1917 års förordning. Det kan icke bestridas,
att kabareter i samband med rusdrycksförtäring dispensvägen återinförts i
svenskt nöjesliv. Förutom det mindre tillfredsställande avsteg från lagstiftarnas
mening, som nu tillämpade praxis innebär, förorsakar denna tillika
en olika behandling av restauratörerna, i det att de, som disponera stora och
för kabaret lämpliga lokaler, gynnas på de övrigas bekostnad. Därtill kommer,
att---erfarenheten givit vid handen, att sedeslöst levande kvinnor

med förkärlek söka sig till en del av de lokaler, där danstillställningar

---—• förekomma. Givetvis innebär detta den förmånen, att gatuprosti tutionen

icke längre är lika framträdande som förut, men det betänkliga synes
mig vara den omständigheten, att förmånen i fråga vinnes genom att en
undantagsföreskrift tillämpas i en omfattning, som lagstiftarna aldrig avsett.
---Jag anser, att en förändring av den praxis, som hitintills tilläm pats,

bör komma till stånd så, att dispensernas antal högst väsentligen
minskas.»

I många fall, där dispenser medgivits efter Kungl. Maj:ts återförvisning av
ärendet, sedan Överståthållarämbetet avslagit framställningen har det gällt
nattlig utskänkning med dans m. m. ända till flera timmar efter midnatt.

Av de många fall, där på tillstyrkan av chefen för finansdepartementet
Kungl. Maj:t på besvär återförvisat ärendet efter överståthållarämbetets avslag
må anföras dylika beslut den 7 febr. 1936 (3 fall), 14 febr. 1936 (2 fall),
28 febr. 1936, 18 sept. 1936 (2 fall), 9 okt. 1936, 23 okt. 1936 (2 fall), 20 nov.
1936, 27 nov. 1936 (2 fall), 30 dec. 1936 (2 fall), 8 jan. 1937 (2 fall), 29 jan.
1937 (3 fall), 5 febr. 1937, 12 febr. 1937 och 26 febr. 1937.

I åtskilliga fall gäller det ansökningar av äldre f. d. teaterdirektörer i förening
med restaurantinnehavare, varvid de förras motiv varit att vinna möjlighet
till förtjänst, under åberopande av personliga svårigheter. Dylika svårigheter
må behjärtas men man måste reagera mot det sätt som valts att
avhjälpa dem.

I talrika andra fall gäller det föreningar: idrottsklubbar. skytteföreningar,
ungdomsföreningar av olika slag m. m., och syftet är rätt olika: i ett fall
anges syftet helt enkelt vara att »anskaffa rörelsekapital», i ett pär andra
fall att få medel till resor o. s. v.

Mera behjärtansvärda äro givetvis de fall då det gäller hjälp eller tillfälligt
understöd åt mer eller mindre behövande korporationer och personer.
Men dispenserna inskränka sig långt ifrån till sådana behov, vilka, för övrigt
även de, hellre borde tillgodoses av staten på annat sätt än genom tillstånd
till nattlig utskänkning.

Om föreningar och klubbar av mer eller mindre allmännyttigt slag anses

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

vara av den betydelse, att de böra understödjas genom statlig åtgärd, bör
det enligt vår mening ske antingen genom direkta anslag på statsbudgeten
eller genom lotterimedel eller på annat oklanderligt sätt men icke genom
den för stora delar av vårt folk förargelseväckande metoden att allmänheten
lockas till nattligt dryckes- och nöjesliv av här ifrågavarande art. En sådan
statlig hjälpverksamhet som denna synes oss högst olämplig och ledande till
oberäkneliga konsekvenser. Den tilltagande utsträckning, vari anförda besvär
över överståthållarämbetets avslag i dylika mål beviljats, har väckt
mycken och kritisk uppmärksamhet.

Vi hava ansett att konstitutionsutskottet bort för ifrågavarande rådslag göra
anmärkning mot föredragande statsrådet och därom hos riksdagen göra
anmälan.»

XII.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 5 juni 1936.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Llindqvist och Carl
Lindmark anfört:

»Under en följd av år har under åttonde huvudtiteln saknats det förut
där förekommande anslaget till resestipendier för även andra lärare än dem
som undervisa i främmande levande språk. Motivet för detta anslags uteblivande
i statsverkspropositionerna har varit det statsfinansiella läget, som ej
ansetts tillåta anslagets beviljande. Icke desto mindre har uppenbarligen
det statsfinansiella läget i verkligheten medgivit utdelning den 5 juni 1936
av 4 resestipendier å 800 kronor, sålunda med ett sammanlagt belopp av 3,200
kronor, åt vissa läroverkslärare i historia och geografi.

Det är givetvis icke mot utdelningen av dylika stipendier i och för sig
utan mot det egendomliga sätt, varpå utdelningen skett, som anmärkning
kan och bör göras.

Det har tillgått på följande sätt. En svensk handelskammare i utlandet
anordnade en resa under tiden 16 juli—6 augusti genom det land, där denna
handelskammare verkar. Färden företogs i bilar. Ifrågavarande handelskammare
satte sig i förbindelse med och erbjöd 4 svenska läroverkslärare,
två lektorer, en läroverksadjunkt och en icke-ordinarie lärare, att deltaga
i denna resa. Därefter hemställde handelskammaren hos Kungl. Majit om
ett resestipendium åt var och en av dessa av handelskammaren utsedda läroverkslärare
på det belopp som ovan angivits. Detta beviljades genom Kungl.
Maj:ts beslut den 5 juni 1936.

Det egendomliga med detta förfarande är att valet av de utsedda stipendiaterna
skedde genom en i utlandet verkande handelskammare utan att den
i läroverksärenden sakkunniga myndigheten fått taga någon befattning med
ärendet och utan att konkurrens om dessa resestipendier fått äga rum.

Urvalet var ensidigt begränsat och godtyckligt, och ärendet synes icke ha
varit underkastat normal beredning med den garanti som rättskänslan synes
kräva när det gäller en så eftertraktad och länge saknad förmån.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Samma förfarande förekom år 1935 och iakttogs även då vid granskningen
av statsrådsprotokollen. Det föreföll redan då egendomligt, men föranledde
vid det tillfället ingen åtgärd, enär det antogs vara fråga örn ett
tillfälligt reseunderstöd och icke någon anordning som tänkes bli ett fortsatt
system. Det antogs då även att handelskammaren själv iklädde sig
vissa kostnader och således delvis bjöd på resan.

Nu återkommer emellertid 1936 samma sätt att utdela resestipendier åt
ett antal lärare, även nu i historia och geografi samt för resa i samma land
som 1935 års utdelning gällde. Under sådana förhållanden synes förfarandet
ej böra lämnas oanmärkt.

Det visar sig vidare vid närmare undersökning att ingen del av kostnaden
synes bestridd av andra medel än statsunderstödet. Handelskammaren synes
göra sig fullt skadeslös för sina utlägg för de inbjudnas resa, i det de
av sitt statliga reseunderstöd få erlägga full betalning till handelskammaren
för kostnaderna.

När dylika resor anordnas på statens bekostnad, så kan det med skäl
ifrågasättas, örn det är i god ordning att endast lärare i vissa ämnen och
resor till ett visst land med andras uteslutande år efter år skola gynnas;
konsekvensen synes kräva, att örn en annan korporation i ett annat land
vidtager liknande anordningar, samma tillmötesgående visas, samt om från
något håll analog inbjudan till godtyckligt valda lärare i annat ämne framställes,
även detta beviljas. Men dylika konsekvenser kunna väl icke rimligen
tagas redan med hänsyn till kostnadssynpunkten, även oavsett andra
betänkligheter.

Det riktiga förfarandet synes oss vara, att resestipendier till lärare vid de
allmänna läroverken, utan bundenhet vid visst ämne eller visst land, beviljas
efter beredande av tillfälle till ansökning med vanlig konkurrens och prövning
av meriterna samt sakens beredning genom de organ som normalt hava
med läroverkens angelägenheter att skaffa.

I varje fall borde, även örn handelskammarens initiativ accepterats och
inskränkning även nu liksom 1935 skett till lärare i vissa ämnen, stipendiernas
förestående utdelning bekantgjorts för lärarne i dessa ämnen, så att
konkurrens om dem kunnat äga rum.

Vi hava, med hänsyn till vad nu anförts, ansett att utskottet bort göra anmärkning
mot föredragande departementschefen statsrådet Engberg för det
sätt varpå utdelningen skett och detta för riksdagen anmäla.»

XIII.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 30 december 1936.)
av herr Lindskog, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Bergman, Karl Bodin, Carlström, Mosesson, Johansson i Tväråselet och
Hellberg anfört följande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

»På föredragning och hemställan av chefen för ecklesiastikdepartementet
statsrådet Engberg, utnämnde Kungl. Majit den 30 december 1936 lektor X.
vid ett läroverk i en Norrlandsstad till lektor vid ett högre allmänt läroverk
i Stockholm.

Den ifrågavarande lektorstjänsten hade utom av lektor X. bl. a. sökts av
adjunkten, docenten fil. dr A., lektorn, docenten, fil. dr B. och lektorn, fil.
dr C.

I sitt yttrande över ansökningarna anförde rektor vid ifrågavarande läroverk,
bland annat, att enligt första befordringsgrunden — skicklighet och nit
i ungdomens undervisning och handledning — A. stöde främst genom synnerligen
höga provårsbetyg vid sidan av höga och jämna betyg från en lång
tjänstetid; att enligt andra befordringsgrunden —- lärdomsmeriter — A. och

B. stöde främst, B. med något företräde framför A.; samt att enligt tredje
befordringsgrunden — tjänsteår — C. stöde främst. Då emellertid A. kunde
åberopa ett mycket betydande försteg framför C. beträffande provårsbetyg
och vetenskapliga meriter och då B., som hade samma provårsbetyg som C.,
hade en högst betydande överlägsenhet gentemot denne enligt andra befordringsgrunden,
ansåge sig rektor böra i det hela sätta såväl A. som B. framför

C. Trots underlägsenhet på någon enstaka punkt vore enligt rektors åsikt
A. och B. i det hela överlägsna även övriga medsökande. Till erhållande av
den sökta tjänsten föreslog därför rektor endera av sökandena A. och B.,
varvid han gav något företräde åt A. på grund av dennes bättre provårsbetyg
och längre erfarenhet av undervisningen vid allmänt läroverk. Ingen av
övriga sökande omnämndes särskilt i rektors yttrande.

Skolöverstyrelsen beslöt enhälligt att till den lediga tjänsten hos Kungl.
Majit föreslå sökanden A. och instämde därvid i följande uttalande av föredragande
undervisningsrådet: ''Genom sitt mycket vackra provårsbetyg står
A. i fråga örn meriter enligt första befordringsgrunden före samtliga sökande.
Enligt andra befordringsgrunden är endast B. honom överlägsen, men
denna överlägsenhet synes icke kunna uppväga A:s nyssnämnda företräde
enligt första befordringsgrunden. Vad slutligen tjänstgöringens längd beträffar
har visserligen en av de sökande, nämligen C., avsevärt längre tjänstgöring
än A. men detta bör icke kunna uppväga den senares överlägsenhet över
den förra enligt de båda första befordringsgrunderna.---’

över förslaget anförde bl. a. sökanden X. besvär.

Skolöverstyrelsen yttrade över de av X. anförda besvären följande: ’Då
klaganden är underlägsen den av överstyrelsen till tjänsten föreslagne enligt
samtliga befordringsgrunder, får överstyrelsen, som icke finner de av överstyrelsen
vid förslagets avgivande åberopade grunder i något avseende rubbade
genom vad klaganden i sina besvär anfört, i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Majit täcktes lämna desamma utan avseende och i överensstämmelse
med överstyrelsens i ärendet avgivna underdåniga förslag i nu
förevarande ledighet till lektor--— utnämna adjunkten---filosofie
doktorn A.---’

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Lektor X. har vid tre skilda tillfällen och senast den 8 april 1936 av skolöverstyrelsen
tilldelats varningar och föreställningar.

Enligt § 28 regeringsformen skall vid alla befordringar endast fästas avseende
å de sökandes förtjänst och skicklighet. Föredragande departementschefen
har genom sin tillstyrkan av Kungl. Maj:ts beslut att utnämna lektor
X. till den ifrågavarande lektorstjänsten handlat i strid med såväl andan
som bokstaven i detta grundlagsbud. En transport från en tjänst vid ett
läroverk i en Norrlandsstad till motsvarande tjänst vid ett Stockholmsläroverk
framstår nämligen för lärare i gemen som så eftersträvansvärt, att den
måste anses fullt jämställd med en befordran. Och flera av de andra sökande
måste, såsom ock rektor och skolöverstyrelsen anfört, anses vara lektor
X. överlägsna i meriter. Härtill kommer att lektor X. vid tre tillfällen
och senast samma år den ifrågavarande utnämningen skedde tilldelats varningar
för sitt förhållande i tjänsten. Det får därför antagas hava varit
andra grunder än lektor X:s skicklighet och förtjänst som varit utslagsgivande
för föredragande departementschefen vid hans tillstyrkan av Kungl.
Maj:ts beslut, nämligen behovet av att skapa lugnare och bättre arbetsförhållanden
vid det Norrlandsläroverk, där lektor X. utövade sin lärarverksamhet,
genom hans förflyttning därifrån. Men ett beslut, som stöder sig på
dylika grunder, kränker icke blott andra mera förtjänta sökandes bättre rätt
utan är dessutom som prejudikat genom sina knappast överskådliga konsekvenser
ägnat att väcka allvarliga principiella betänkligheter. Andra vägar
än denna förflyttning hade i detta fall kunnat stå till Kungl. Maj:ts förfogande,
åtminstone i samverkan med riksdagen. Då misskötseln av en
statstjänst icke får utgöra grund för en transport, som äger karaktären av
befordran, har jag inom utskottet yrkat anmärkning enligt § 107 regeringsformen
mot föredragande departementschefen statsrådet Engberg i anledning
av hans tillstyrkan av Kungl. Maj:ts förevarande beslut.»

XIY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 19 februari 1937.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Carl Lindmark, Hagström, Lundqvist, Andersson i Ovanmyra och Johansson
i Tväråselet anfört:

»Den 23 mars 1876 upprättade fil. dr Olof Eneroth ett testamente av följande
innehåll:

''Såsom min yttersta vilja förordnar jag, att min efterlemnade förmögenhet
öfverlemnas till Styrelsen för Stockholms Högskole Fond eller till Sty -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

reisen för denna Högskola, så snart den blifvit stiftad, för att förvaltas till
dess räntan uppnått ett belopp tillräckligt för bildandet af en professur i
läran om sambandet mellan naturlagarne och menniskans sedliga och fysiska
natur, med särskild hänsyn till det uppväxande slägtets uppfostran till
andlig och kroppslig helsa. Dock må, för hvarje gång detta embete är till återbesättande
ledigt och ingen lämplig sökande skulle finnas, dess uppgift för
den gången blifva Svensk kulturhistoria med allsidig omfattning. Skulle ingen
person, lämplig att förestå någondera af dessa professurer, förefinnas,
skall med professurens tillsättande anstå och kapitalet förräntas, till dess sådan
man uppträdt, som genom sin verksamhet gifvit grundade förhoppningar
om gagnerikt arbete på ettdera af de nämnda områdena. Skulle Stockholms
fria Högskola icke komma till stånd inom 30 år efter min död eller upphöra,
öfverlemnas medlen till annan inom landet stiftad fri Högskola. Om någon
sådan då icke blifvit bildad, tillfalla medlen Upsala Universitet för det afsedda
ändamålet.’ (Fortsättningen innehåller först en föreskrift örn viss publicering
av föresläsningar; därefter förordnas att viss del av fondens ränta
skall utbetalas till två av donators närmaste släktingar m. m.)

Fonden hade vid 1932 års ingång överskridit 420,000 kronor och man ansåg
sig vid Stockholms Högskola, som enligt testamentets bestämmelse mottagit
donationen, nu böra vidtaga åtgärder för den i testamentet avsedda lärostolens
upprättande.

Humanistiska avdelningen vid Högskolan beslöt den 5 mars 1932 att utse
professorerna Herrlin (Lund), Hägerström (Uppsala) och Jacobsson (Göteborg)
att yttra sig över testamentets innebörd. Professorerna Hägerström
och Jacobsson ansågo, att professuren låg inom det filosofiska området.
Hägerström yttrade, ’att den uppfostringslära, som skall utgöra ett moment
i den ifrågavarande professuren, är avsedd som en tillämpning av en naturfilosofiskt
färgad etik på uppfostringsfrågor’. Professor Jacobsson ansåg,
att, därest den på något sätt skulle begränsas till sin omfattning, den då borde
bli en professur i praktisk filosofi. Professor Herrlin, som var långvarigt
sjuk, synes icke ha yttrat sig.

Högskolans lärarråd utsåg den 31 maj 1932 två humanister (professorerna
Ahnlund och Lamm) samt två naturvetenskapsmän (professorerna Holmgren
och Klein) med uppdrag att inkomma med en historisk utredning rörande
professurens tillkomst och innebörd.

Professor Ahnlund fann det i testamentet angivna första alternativet ogenomförbart
och anslöt sig till tanken på donators andra alternativ, »svensk
kulturhistoria med allsidig omfattning», således icke ensidigt arkeologiskt
betonad.

Professor Lamm ansåg, att det i första alternativet i testamentet angivna
ämnesområdet icke kunde lämpligen ifrågakomma med hänsyn till saknaden
av kompetenta forskare på ett så vidsträckt område. Däremot syntes
honom möjligt tillsätta professuren enligt andra alternativet i testamentet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Professor Holmgren yttrade bl. a.:

''Professurens vetenskapliga forskningsfält, så vida som jag kan överblicka
detta, blir mycket omfattande, och här nedan angivna områden av detsamma
göra icke anspråk på fullständighet. Som grund för den s. k. fysiska fostran

d. v. s. uppfostran genom fysiska medel, ligger människans fysiologi. En på
fysiologisk grund vilande skolhygien och allmän hygien ävensom social hygien
kunna höra till professurens uppgifter. Experimentell psykologi torde

kunna ingå---För den händelse professurens innehavare därtill äger

nödiga kvalifikationer, torde även rashygien grundad på ärftlighetslära icke
vara utesluten från professurens program.’

Professor Klein yttrade bl. a.:

''I främsta rummet måste ämnet vara fysiologi med särskild hänsyn till
hygieniska frågor---—; den psykologiska forskning, som här kunde kom ma

på fråga, torde icke på något naturligt sätt kunna avgränsas från fysiologien.
Vid sidan av de riktlinjer, som Eneroth givit för studiet av människans
moraliska natur, torde i detta sammanhang i främsta rummet Darwins
behandling av moralproblemet komma i betraktande, där det framför allt
gäller studiet av instinkter, ett studium, som väl närmast tillhör den allmänna
djurpsykologien’.

Professor Hägerström har bemött professor Klein och vice versa i olika
skrifter.

Lärarrådet har den 6 maj 1933 efter att ha tagit del av dessa utlåtanden
förklarat sig anse tillsättande av professuren enligt det förra alternativet i
testamentet omöjligt att realisera.

Högskolans styrelse beslöt emellertid den 5 april 1934 att ledigförklara
professuren, vars ämnesområde angavs vara den i testamentet nämnda läran
om sambandet mellan naturlagarna och människans sedliga och fysiska natur,
med särskild hänsyn till det uppväxande släktets uppfostran till andlig
och kroppslig hälsa.

Som sökande till professuren anmälde sig 16 personer. Av dessa kvarstodo
vid den slutliga prövningen laboratorn, med. dr Ernst Abramson, Stockholm,
med. lic. Gunnar Frostell, Stockholm, f. d. professorn vid universitetet i Rostock
dr phil. D. Katz, professorn med. dr Olof Kinberg, Saltsjöbaden, fil.
doktorn, numera professorn i pedagogik i Lund John Landquist, läroverksadjunkten
fil. kand. Herman Svenonius, Lulea, med. lic. Alfhild Tamm, Stockholm,
och lektorn, fil. dr John Wintzell, Luleå.

Efter förslag av humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
hade lärarrådet på sammanträde den 16 mars 1935 såsom sakkunniga
för professurens tillsättande utsett professorn vid Lunds universitet Torsten
Thunberg, professorn vid Karolinska institutet Göran Liljestrand, professor
emeritus vid Uppsala universitet Axel Hägerström och professorn vid
Helsingfors universitet Albert Lilius. Sedan professorerna Liljestrand, Hägerström
och Lilius förklarat sig förhindrade att mottaga de dem anförtrodda
sakkunniguppdragen, hade lärarrådet vid sammanträde den 13 april
1935, på förslag av vederbörande fakulteter, till sakkunniga utsett professor
emeritus i gymnastikteori vid Robentiavns universitet J. Lindhardt, professorn
i experimentell psykologi vid samma universitet Edgar Rubin, professorn
i fysiologi vid Lunds universitet T. Thunberg och professorn i praktisk
filosofi vid samma universitet Einar Tegen. De sålunda utsedda hade

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

därefter avgivit sakkunnigutlåtanden, vilka befordrats till trycket. Professor
Thunberg hade på förslag till professuren uppfört laborator Abramson
och f. d. professor Katz i nu nämnd ordning, varemot övriga nu kvarstående
sökande av professor Thunberg förklarats inkompetenta. Professor
Lindhard hade förklarat laborator Abramson ensam kompetent. Professor
Rubin hade kompetentförklarat f. d. prof. Katz. Beträffande de övriga sökandena
hade professor Rubin anfört, att han ej utan mycket stora betänkligheter
kunde förklara laborator Abramson kompetent, att något uttalande
om professor Kinberg ej syntes erforderligt på grund av dennes ålder samt
att de återstående sökandena icke styrkt sin kompetens. Professor Tegen
hade uttalat, att professurens ämnesområde enligt hans mening borde fastställas
till ''filosofisk (eller teoretisk) antropologi på empirisk bas och med
syftning mot ungdomens uppfostran till hälsa’. Därest professuren fattades
på detta sätt, kunde professor Tegen endast kompetentförklara Katz. Lades
däremot styrelsens uttalanden till grund för bedömandet, borde på förslag
till professuren uppföras i första rummet f. d. professor Katz och i andra
rummet professor Kinberg. Övriga sökande hade av professor Tegen förklarats
inkompetenta.

Lärarrådet hade företagit ärendet till slutlig behandling vid sammanträde
den 21 november 1936. Av 31 vid sammanträdet närvarande ledamöter hade
16 förklarat Katz ensam kompetent därav dock flera med större eller mindre
tvekan, 4 Abramson ensam kompetent samt 9 Katz och Abramson ensamma
kompetenta. De nio sistnämnda ledamöterna hade uppfört Abramson i första
och Katz i andra rummet. En ledamot hade förklarat sig ej kunna på
grundval av de föreliggande sakkunnigutlåtandena göra något uttalande i
kompetensfrågan. Slutligen hade en ledamot med utgångspunkt från en annan
tolkning av Eneroths testamente än den som kommit till uttryck i styrelsens
uttalanden förklarat, att ingen av de kvarstående sökandena besutte
full kompetens för professuren.

Högskolans styrelse, herrar Ekeberg, Lindhagen, Phragmén, Tunberg,
Holmgren, Larsson, Fries, Wedberg, Lagercrantz, Paues och Branting, handlade
ärendet den 5 december 1936, därvid enligt protokollet förekom bland
annat följande:

Under överläggningen yttrade herr Lindhagen, att han ansåg de av lärarrådet
tillkallade sakkunniga och samtliga sökande icke på grund av
sina vetenskapliga meriter vara kompetenta, de förra att utöva domsrätt
i ärendet och de senare att befordras till den sökta professuren. Herr
Lindhagen hemställde därför, att styrelsen måtte hos Kungl. Maj:t begära
en förklaring, att testamentets syfte finge uttolkas ^ såsom en professur i
social etik och individuell levnadskonst, särskilt då, såsom testator föreskrev,
med hänsyn till ungdomens fostran till andlig och kroppslig hälsa.

Styrelsens övriga ledamöter ansågo en sådan åtgärd icke böra äga rum.

Herr Lindhagen förklarade, att han vid denna utgång röstade på professor
Katz såsom den enda sökande sorn kunde ifrågakomma till professuren.

Herr Holmgren förklarade under närmare motivering, att han utnämnde
laborator Abramson.

Styrelsens (övriga ledamöter utnämnde f. d. professor Katz.

Styrelsen hade således beslutat till innehavare av Olof Eneroths professur
utnämna f. d. professor David Katz. Styrelsen beslöt, att denna utnämning
skulle gälla från den 1 i månaden niist efter den, då beslutet bleve av Kungl.
Maj:t stadfäst. Beslutet skulle underställas Kungl. Maj:t för prövning och
stadfästelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11.

°2 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

Herr Holmgren antecknade till protokollet reservation.

Kanslern för rikets universitet har avgivit utlåtande i ärendet den 3 februari
1937, så lydande:

Till Konungen.

I underdånig skrivelse den 5 december 1936 har styrelsen för Stockholms
högskola anhållit om Kungl. Maj:ts prövning och stadfästelse av styrelsens
beslut att till innehavare av den vid högskolan inrättade Olof Eneroths professur
utnämna professorn David Katz.

Med överlämnande av samtliga handlingar i ärendet får jag för egen del
anföra:

Den i Olof Eneroths testamente avsedda professuren i ''läran om sambandet
mellan naturlagarne och människans sedliga och fysiska natur’ skall enligt
testamentet anordnas så att hänsyn särskilt tages ''till det uppväxande släktets
uppfostran till andlig och kroppslig hälsa’. Vad Eneroth härvid förstått
med uppfostran till andlig hälsa framgår icke klart, av själva testamentet.
Men av de i ärendet föreliggande handlingarna kan slutas, att testator haft
i tankarna — förutom en till det fysiologiska och psykologiska området förlagd
vetenskaplig forskning — en företrädesvis på den svenska ungdomen
inriktad pedagogisk lärargärning, omfattande, vid sidan av kroppens härdande,
icke blott förståndsutveckling och bibringande av kunskaper utan
även karaktärsdaning och väckande av medborgarsinne. Härpå tyder klart
den litterära kvarlåtenskap rörande folkuppfostran som Eneroth efterlämnat.
Sålunda möta vi uti de i ärendet åvägabragta förberedande utredningarna
åtskilliga ur Eneroths skrifter hämtade uttalanden: örn hans önskemål
beträffande folkskolan ''såsom en hela nationens första skola’, örn undervisning
i de vetenskaper, som avse ''det statsborgerliga medvetandets utbildning’
eller ''den medborgerliga bildningen’, örn Stockholms högskolas utvecklande
till en ''medborgerligt vetenskaplig’ inrättning, örn styrkan hos en ''nation’,
hos vilken individens fostran till energi, självbehärskning och självständighet
sättes i första rummet, örn vikten av att just i ett land, vars av
långa vintrar karakteriserade klimat lätt kan framkalla dåsighet, göra kroppen
smidig och stark samt örn Ling såsom en för ''hela Norden’ gemensam
lärare i folkuppfostran. ''Han är’, säger Eneroth, ''nationell alltigenom i fråga
örn vår kropps uppfostran, samt därigenom även för vår andliga utveckling’.

Under dessa förhållanden anser jag det uteslutet, att Eneroth skulle kunnat
såsom innehavare av den professur, han genom sitt testamente velat skapa,
tänka sig en man, som, i likhet med den av högskolans styrelse utnämnde,
uppvuxit och utbildats under helt andra levnadsförhållanden än de här i
landet rådande. En sådan man kan, vilka förtjänster han än ur rent vetenskaplig
synpunkt må äga, icke fylla den nationellt betonade uppgift, som
enligt min uppfattning måste påvila honom.

Det synes mig, med andra ord, ofrånkomligt, att vid professurens tillsättande
fasthålles — vid sidan av de fordringar som enligt testamentet måste
på innehavaren ställas ur förut nämnda fysiologisk-psykologiska synpunkt
— även kravet på egenskaper, som sätta innehavaren i stånd att genom sin
undervisning öva inflytande på den andliga och kroppsliga fostran, som bör
ägnas just vårt lands ungdom. Skulle det vid ett tillfälle, då professurens besättande
ifrågakommer, visa sig omöjligt att finna någon, som i sin person
förenar dessa — det må gärna erkännas — ganska ärtskida kompetenskrav,
äger högskolans styrelse möjlighet att för den gången låta professuren avse
det i testamentet sekundärt angivna ämnet ''svensk kulturhistoria med allsidig
omfattning’.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

I betraktande av vad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet, att
Kungl. Maj:t måtte finna sig icke kunna stadfästa professorn Katz’ utnämning
till innehavare av den på grundvalen av Olof Eneroths testamente inrättade
professuren vid Stockholms högskola.

Stockholm den 3 februari 1937.

Underdånigst:

Ernst Trygger.

Axel Hamacher.’

I ärendet har justitiekanslersämbetet avgivit utlåtande den 16 februari
1937:

''Remissen till justitiekanslersämbetet lärer hava föranletts av ett i ärendet
gjort uttalande att det vore uteslutet att testator, Olof Eneroth, kunnat såsom
innehavare av den professur, han genom sitt testamente velat skapa, tänka
sig en man, som i likhet med den av Stockholms högskola utnämnde uppvuxit
och utbildats under helt andra levnadsförhållanden än de här i landet
rådande.

Ehuru till stöd för berörda uttalande anförts bland annat en del yttranden
av Eneroth, bör kanske detsamma icke ovillkorligen så förstås, att därmed
avsetts att göra gällande, det Eneroth själv givit uttryck åt sin vilja eller uppfattning
att endast en med förhållandena här i landet fullt förtrogen person
skulle ifrågakomma till professuren. Endast i nu berört hänseende — eller
alltså beträffande frågan, örn man tolkningsvägen kan komma fram till ett
av testator uppställt villkor i angiven riktning — torde emellertid förevarande
ärende kunna anses tillhöra området för justitiekanslerns ämbetsverksamhet.
Ämbetet kan däremot icke förväntas sakkunnigt yttra sig i frågan huruvida
person utan nyss antydda kvalifikation kan tänkas fylla de krav som
böra uppställas med hänsyn till det ämnesområde som professuren för närvarande
avses skola omfatta.

Att själva testamentet skulle innehålla någon direkt ledning för bedömande
av testators avsikt i det hänseende justitiekanslersämbetet ovan angivit —
åtminstone så vitt angår nyssberörda ämnesområde — torde icke ens hava
påståtts. För sin del måste justitiekanslersämbetet anse det i allmänhet
vanskligt att av en donators vid skilda tillfällen fällda yttranden, som icke
återfinnas vare sig i donationsurkunden eller i några i direkt anslutning till
densamma lämnade anvisningar, draga bestämda slutsatser örn en donationsurkunds
innebörd. Även med beaktande av att vissa av Eneroths omförmälda
yttranden hava avseende å undervisningen vid akademisk lärostol kan
dock justitiekanslersämbetet för sin del icke finna att innehållet i remissakten
eller densamma åtföljande utredningshandlingar giva tillräckligt stöd för
ett påstående att ur den begränsade synpunkt ämbetet, såsom ovan angivits,
kunnat ingå i prövning av ärendet, hinder möter för fastställande av styrelsens
för Stockholms högskola i ärendet avsedda beslut.’

Hos Kungl. Maj:t ha beträffande styrelsens beslut ingivits skrifter av några
bland de sökande samt av styrelsens ledamot f. d. borgmästare Carl Lindhagen,
m. fl.

I dessa skrifter yrkas, att beslutet icke bör stadfästas, då den av styrelsen
utsedde icke synes författarna äga de egenskaper, som enligt testamentet
erfordras för denna professur.

Vidare har lektor B. Rud. Hall inkommit med flera skrifter i frågan. Han
framhåller, att Eneroths skrifter borde utgivits genom högskolans försorg,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

då denna genom att under flera år icke tillsätta professuren, såsom han säger,
dragit räntor av donationen till avsevärt belopp. I stället har en del av
Eneroths skrifter utgivits av Sveriges allm. folkskollärareförening och Föreningen
för svensk undervisningshistoria. Dessa av Hall redigerade urkundssamlingar,
vilka Hall anser klart belysa ändamålet med Eneroths donation
och äro utgivna 1934 och 1936, bifogas Halls skrifter och finnas i
akten.

Kungl. Majit stadfäste den 19 febr. 1937 på föredragning och hemställan
av statsrådet Engberg Högskolans styrelses utnämning av prof. Katz.

Stockholms högskolas grundstadgar äro av den 20 november 1903 med
däri såvitt nu är i fråga år 1908 företagna ändringar (S. F. S. bila. nr 9).
Beträffande tillsättande av tjänster vid högskolan stadgas följande.

’§ 14. Ämbeten och tjänster vid högskolan tillsättas av styrelsen, vilken
jämväl meddelar förordnande att dem förestå.

Professorsämbete äger styrelsen tillsätta med fast anställning. Andra
ämbeten och tjänster må ej tillsättas annorlunda än genom förordnande tills
vidare eller på viss tid.

Vid besättandet av lärarplats har styrelsen att i första rummet fästa avseende
vid den vetenskapliga skickligheten. Såsom lärare vid högskolan kan
icke blott svensk utan även utländsk man eller kvinna anställas.

Ej må något professorsämbete inrättas vid högskolan, förr än innehavaren
tillförsäkrats en avlöning av minst fyratusen femhundra kronor.

§ 16. Skall kallelse till ledigt professorsämbete ej äga rum, kungöre styrelsen
ledigheten i allmänna tidningarna minst tre gånger med tillkännagivande,
att ansökningar må ingivas till styrelsen före klockan tolv å sextionde
dagen efter den dag, då kungörelsen första gången var i tidningarna införd.

Sedan ansökningarna inkommit, överlämnas de till lärarrådet, som genom
offentligt anslag bestämmer en tid av högst tre månader, inom vilken det
står sökande öppet att styrka sin skicklighet, dock att, om provtiden härigenom
skulle komma att utlöpa under ferier eller före den trettionde dagen
av därpå följande lästermin, tiden skall utsträckas till nämnda dag. Begär
sökande inom den utsatta provtiden ytterligare anstånd och visar därtill giltiga
skäl, må lärarrådet bevilja förlängning av provtiden efter omständigheterna,
dock ej över tre månader.

över de sökandes skicklighet och inbördes företräde skall förberedande
utlåtande avgivas av sakkunniga till ett antal av minst tre, högst fem. Vederbörande
avdelning äger att, om den så prövar lämpligt, till sakkunnig
utse en sin ledamot. I övrigt utses sakkunniga efter vederbörande avdelnings
förslag av lärarrådet.

Sökande skall vid högskolan avlägga föreläsningsprov, där ej styrelsen,
efter lärarrådets hörande, frikallar honom därifrån.

När utsatt provtid lupit till ända och de utsedda sakkuniga yttrat sig, skall
vederbörande avdelning, så snart ske kan, företaga ärendet till behandling
och utlåta sig såväl över de prov, som de sökande avlagt, som även över
de sökandes skicklighet till ämbetet och den ordning, vari avdelningen anser
dem med avseende på vetenskaplig förmåga och lärarduglighet förtjäna
att ifrågakomma. Detta utlåtande överlämnas till lärarrådet, som i ärendet

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

avgiver eget yttrande, vilket jämte avdelningens utlåtande och övriga handlingar
översändes till styrelsen.

Finner styrelsen efter tagen kännedom om handlingarna i ärendet sådant
nödigt, må även styrelsen infordra utlåtande från sakkunniga.

Sedan ärendet blivit sålunda berett, nämner styrelsen den av de sökande,
vilken styrelsen finner till ämbetet skickligast. Beslutet underställes Kungl.
Maj:ts prövning och stadfästelse, för vilket ändamål samtliga handlingar i
ärendet insändas till kanslern, som jämte eget yttrande överlämnar dem till
Kungl. Maj:t. Stadfäster Kungl. Majit ej utnämningen, upptages ärendet till
ny behandling.

Skulle ingen av de sökande anses fullt lämplig eller har icke någon sökande
anmält sig, utsätter styrelsen ny ansökningstid eller beslutar, att med tillsättningen
skall tills vidare anstå, dock med iakttagande för visst fall av
vad i § 14, sista stycket, sägs.

Då vi inom konstitutionsutskottet yrkat anmärkning mot föredragande
statsrådet Engberg i denna fråga, vilja vi till en början till undvikande av
missförstånd eftertryckligt betona, att vårt ogillande av statsrådets tillstyrkan
av stadfästelse givetvis ingalunda beror på hänsynstagande till viss särskild
härkomst. Det grundlagens bud som inskärper att befordringar skola
ske efter förtjänst och skicklighet och icke efter börd bör även tillämpas vid
sådana befordringar som denna, även om det nu icke gäller ett statsämbete.

Däremot förtjäna utan tvivel universitetskanslerns betänkligheter med hänsyn
till den utnämndes avsaknad av svenska traditioner och inlevelse i de
säregna förhållanden under vilka svensk ungdom uppväxer och uppfostras
allvarligt beaktande just med hänsyn till denna professurs säregna beskaffenhet
och skickligheten för densamma. Den utnämnde är för närvarande
53 år gammal. Det är säkerligen riktigt att donatorn med sitt starkt patriotiska
patos knappast tänkt sig en utlänning som innehavare av den lärostol
han ville skapa för att därmed främja den nationellt svenska uppfostran,
varom han i sina skrifter talar. Å andra sidan har han dock icke uttryckligen
förbjudit tillsättande av en utlänning, och Stockholms högskolas stadgar ge
även större frihet, än statsuniversiteten äga, att anställa även utlänningar.
När sålunda justitiekanslersämbetet icke ’ur den begränsade synpunkt ämbetet
kunnat ingå i prövning av ärendet’ funnit tillräckligt stöd för att
anse hinder möta mot fastställandet av beslutet, så är utan tvivel mot den
uppfattningen intet att invända. Det bör emellertid noga uppmärksammas
att justitiekanslern uttryckligen betonar att hans uttalande hänför sig endast
till den frågan.

Såväl den skedda utnämningen som ännu mer statsrådets tillstyrkan av
dess stadfästelse har emellertid väckt ganska allmän och kritisk uppmärksamhet
även ur andra synpunkter än den av universitetskanslern särskilt berörda.
Knappast vid någon professorstillsättning i vårt land torde oklarheten och
meningssplittringen varit större. Detta finner sin förklaring i främsta rummet
av den omständigheten att de tillkallade sakkunniga, i motsats mot vad
annars plägar vara fallet, representerat så vitt skilda vetenskapsområden att
något ur enhetliga synpunkter framgående omdöme örn de sökandes kompe -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

tens ej varit möjligt. Vanskligheten framstår ännu tydligare, om man besinnar
huru olikartade de sökandes kvalifikationer och verksamhetsområden
voro, ett förhållande som icke rimligtvis kunnat möjiggöra någon objektiv
jämförelse. Detta sammanhängde i viss mån med den oklarhet som låg i
den ordagrant ur testamentet hämtade formuleringen av professurens ämnesområde.

Man måste fråga sig, örn icke det riktiga varit att söka fixera ett klarare
angivande av vad professuren skulle omfatta, innan den annonserades öppen
för konkurrens, givetvis med noggrann hänsyn till Eneroths grundtankar.
Donatorn torde väl aldrig själv tänkt sig att hans i fyra rader gjorda antydan
örn vad han menade med professuren skulle ordagrant utannonseras som
professurens »ämne».

Det kan knappast ha varit en missriktad pietet mot givaren som föranlett
denna skenbara bokstavsträldom, den väl besynnerligaste av alla formuleringar
vid angivande av ämnet för en till ansökan ledigförklarad professur.
Det torde väl i stället ha varit svårigheten eller, som man synes ha ansett,
omöjligheten att i en klar ämnesbestämning fixera Eneroths tanke, som föranlett
den till sist valda lika enkla som i själva verket förtvivlade utvägen att
helt enkelt avskriva de fyra raderna och ange dem som professurens ämne.
Häri bottnar den förvirrade situation, som uppkom och som framkallade såväl
massan av heterogena sökande som valet av heterogena sakkunniga.

Ehuru till sist, formellt sett, ett slags majoritetsmening framkom, om ock
efter mycken tveksamhet och stor splittring, visar sig dock den reella oklarheten
alltjämt däri att många av dem som haft med saken att göra uttalade sitt
tvivel på möjligheten att under här givna förutsättningar fälla en rättvis dom.
Betecknande är att av de 4 först utsedda sakkunniga samtliga utom en avsade
sig uppdraget. De som slutligen fungerade som sakkunniga vörö en f. d.
professor i gymnastikteori, en professor i experimentell psykologi, en professor
i fysiologi och en professor i praktisk filosofi. Givetvis kunde var och
en av dessa vetenskapsmän med auktoritativ sakkunskap yttra sig endast om
de sökandes meriter inom hans särskilda område. Men det är orimligt att av
en professor i gymnastikteori begära ett sakkunnigt omdöme om experimentell
psykologi eller av en fysiolog om praktisk filosofi, lika orimligt som av
filosoferna om gymnastikteori eller fysiologi. Vad som kanske väcker den
största förvåningen är att bland de sakkunniga saknas en särskild representant
för det ämne, som alltsedan donationens tillkomst allmännast och
på goda grunder ansetts vara det för professuren avsedda kärnämnet, nämligen
pedagogik. Professurens stiftare lägger ju redan i testamentet och
ännu mer i sina detsammas grundtankar belysande skrifter en väsentlig vikt
vid uppfostringsfrågan (märk orden ''med särskild hänsyn till det uppväxande
släktets uppfostran etc.’). Man hade från början dock tillkallat en framstående
expert från detta vetenskapsområde, nämligen professorn i pedagogik
i Helsingfors A. Lilius, men sedan han avböjt, utsågs ingen särskild representant
för den pedagogiska vetenskapen i hans ställe.

Redan denna oförklarliga brist inom den tillkallade sakkunnignämnden

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

kunde varit ett skäl för ärendets återförvisande. Men det finns ett annat skäl,
som även universitetskanslern berört, liksom ock flera andra som haft saken
under sitt övervägande i de föregående instanserna (Prof. Lamm m. fl.). Donatorn
har uppenbarligen själv haft en känsla av svårigheten att finna rätte
mannen enligt den plan han i första rummet uppställt, och han har därför i
testamentsurkunden förordnat, att örn ingen lämplig sökande skulle finnas,
skulle professurens uppgift för den gången bliva svensk kulturhistoria med
allsidig omfattning. Skulle ingen person, lämplig att förestå någondera av
dessa professurer, förefinnas, skall med professurens tillsättande anstå och
kapitalet förräntas, till dess en sådan man uppträtt, heter det vidare.

Det framgår ganska tydligt att Eneroth själv ställde mer än vanligt stora
fordringar på den som skulle få hans professur, och då under procedurens
gång i de olika instanserna det till och med uttalats att ej ens någon sakkunnig,
för att ej tala örn någon sökande, lär kunna uppletas, så mångsidigt
framstående att han behärskar allt som möjligen kan inneslutas i vad testamentet
antyder som professurens område enligt dess först angivna uppgift,
så synas fullgiltiga skäl lia förelegat till återförvisning av ärendet, varvid det
andra alternativet (professur i svensk kulturhistoria) bort komma under
omprövning, i vilket fall det säkerligen varit vida lättare att få professuren
på tillfredsställande sätt besatt.

Professorerna Ahnlund och Lamm ha, som ovan meddelades, tillrått denna
utväg. Och de ha icke varit ensamma därom. Den 6 maj 1933 förklarade
sig Högskolans lärarråd uttryckligen anse tillsättande av professuren enligt
testamentets första alternativ omöjligt att realisera.

Emellertid beslöt trots detta Högskolans styrelse den 5 april 1934, tydligen
efter mycken tvekan och, som det synes, ej enhälligt, att ledigförklara professuren
just enligt detta första alternativ. Man torde få utgå ifrån antagandet
att detta beslut avsåg att göra ett mer eller mindre förtvivlat försök att
utröna örn möjlighet kunde finnas att erhålla den man Eneroth i första
rummet efterlyst.

Man kan icke av den numeriska majoritet som i lärarråd och styrelse till
sist utkristalliserades draga den slutsatsen, att beslutet fattats med särskilt
stark övertygelse örn dess ostridiga riktighet. Lärarerådet hade ju självt förklarat
en tillsättning enligt första alternativet orealiserbar och måste således
på grund av styrelsens beslut rösta under en förutsättning som det underkänt.
Splittringen vid det så tillkomna beslutet i lärarrådet framgår bl. a.
därav att endast 11 röstande utan angiven större eller mindre tvekan röstade
på den utnämnde, under det 13 utan angiven tvekan röstade på en annan.
Blott därigenom att 5 röstande ''med tvekan’ eller ''med stor tvekan’, ställde
sig på den förstnämndes sida fick denne majoritet. Professorerna Lamm
och Bagge röstade icke på någondera. Högskolans rektor förklarade sig
endast med stor tvekan kunna avge sin röst. Och i själva de grundläggande
dokumenten, de sakkunnigas betänkanden, rådde ingen enhällighet om
någonderas kompetens.

Samma statsråd, som nu tillrådde stadfästelse, tillrådde och genomdrev

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

för kort tid sedan på långt svagare grunder återförvisande av ett annat utnämningsärende
från högskolan.

I nu föreliggande fall synes väl, om någonsin, en återförvisning ha varit
indicerad, då den enkla och klara utväg testator själv angivit i testamentets
andra alternativ tydligen var gångbar och oklanderlig. Vi anse sålunda, med
hänsyn till vad här anförts, att utskottet bort besluta anmärkning mot föredragande
departementschefen, statsrådet Engberg, för hans tillstyrkan av ifrågavarande
utnämnings stadfästelse och härom hos riksdagen göra anmälan.»

XY.

(Protokoll över socialärenden.)

1) av herr Stendahl, som ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Den av utskottet vid 1935 års riksdag verkställda granskningen av Kungl.
Maj:ts beslut om beviljande av lån eller subventioner till främjande av enskild
företagsamhet föranledde dels beslut om anmärkning enligt § 107 regeringsformen
mot statsrådet Möller i anledning av rådslagen i tre ärenden
(punkten 4:o i dechargememorialet), dels ock ett reservationsvis framställt
anmärkningsyrkande mot samma statsråd i anledning av åtskilliga andra
ärenden (nr XI i dechargememorialet).

Motsvarande granskning vid 1936 års riksdag föranledde reservationsvis
framställda anmärkningsyrkanden mot statsrådet Möller i anledning av rådslagen
i vissa ärenden (nr XIX i dechargememorialet).

Vid granskning av de av Kungl. Maj:t under år 1936 meddelade besluten i
dessa ärenden har utskottet funnit det sätt, varpå anslagen till främjande av
enskild företagsamhet under sagda år disponerats, böra föranleda ytterligare
anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot vederbörande statsråd.

De ärenden — till antalet 8 — vilka utskottet funnit anmärkningsvärda,
återfinnas refererade i den vid detta memorial fogade bilagan (''Bilaga till
reservationen XV’).

Innan utskottet upptager dessa ärenden till närmare granskning, torde
böra lämnas följande redogörelse för de för anslagens handhavande gällande
direktiven.

I propositionen nr 211 till 1933 års riksdag begärde Kungl. Maj:t såsom
ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande anslag för främjande av
företagsamhet och industriell verksamhet. Föredragande departementschefen
anförde i detta avseende bland annat:

''Under den gångna vintern hade redan gjorda erfarenheter visat, att staten
med jämförelsevis små subventioner kunde hålla i gång betydande industriföretag,
som försörjde ett mycket stort antal människor. Självfallet vore,
att både då det gällde utlämnandet av lån, och då det gällde subventioner till
enskilda företag, all hänsyn måste tagas till att icke dessa företags fortsatta
drift förorsakade arbetslöshet på andra håll inom samma industrier, men
med en försiktig subventionspolitik, som toge allsidig hänsyn till alla befogade
synpunkter, torde det kunna i vissa fall lyckas icke blott att hålla en
industri i gång utan också att ernå en arbetslöshetsbekämpande effekt med

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

mycket mindre medel än på något annat sätt, samtidigt som man kunde rädda
hela kommuner från en hotande ruin. I en genomtänkt arbetslöshetspolitik
borde därför också denna möjlighet stå öppen för statsmakterna.’

Sammanfattningsvis meddelade departementschefen följande huvudregler,
som ansåges böra gälla för ifrågavarande medels användning:

’1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Majt:s beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Majit,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran
av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande: a)

Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke
få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas
därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget
till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga
vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro
ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.’

I anledning av propositionen beviljade riksdagen på hemställan av särskilda
utskottet anslag till främjande av enskild företagsamhet med 10 miljoner
kronor till lån och 3.5 miljoner kronor till subventioner. Utskottet anförde
i sitt av riksdagen godkända utlåtande bland annat:

''Mot de villkor för lån eller subvention, som Kungl. Majit förutsatt skola
gälla och som ovan återgivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet vill betona angelägenheten därav, att endast sådana företag komma
i åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt
kan bedömas, inom en icke avlägsen framtid bliva tvungna, därest hjälp i
någon form icke erhålles, att nedlägga sin verksamhet. En ytterligare förutsättning
för statligt stöd bör vara, att företagen icke på annan väg kunna
erhålla hjälp till sin verksamhet. Att vidare företagen böra hava en verklig
betydelse ur arbetslöshetssynpunkt torde vara givet.

Slutligen får utskottet framhålla vikten därav, att den hjälp, som lämnas
ett företag, icke blir ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar
för ett annat företag.’

I propositionen nr 234 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit om ett
anslag å 5 miljoner kronor till lån till främjande av enskild företagsamhet
för budgetåret 1934/1935. Därvid hemställde Kungl. Majit tillika om viss
jämkning av grunderna för anslagets användning. 1 detta avseende anförde
socialministern följande:

''Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna
begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till
uppehållande av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt
direktiven möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt
till igångsättande av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt
nytt slags verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle
säkerligen ytterligare ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja
utvidgningar eller startande av företag. I ett par fall har det visat

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

sig, att man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt
stärka den svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka
till skapandet av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag
endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller
medföra menliga inverkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan
komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i främsta
rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas
eller avsevärt inskränka driften.’

I anledning av propositionen anförde statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 166:

''Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas
för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En
förutsättning härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års
riksdag angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget noga följas. Den sorgfälliga prövning av olika på varje
fråga inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,
örn påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang
anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att bär förevarande
gren av den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, att den arbetseffekt,
som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare
ökas, om möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar
eller startande av företag. Den sålunda föreslagna jämkningen av gällande
direktiv anser sig utskottet böra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet
antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika
lån. Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven
art, torde emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, böra begränsas
till högst 500,000 kronor.’

I enlighet med utskottets hemställan anvisade riksdagen för ifrågavarande
ändamål ett anslag av 3 miljoner kronor.

För budgetåret 1935/1936 anvisades icke något nytt anslag för ändamålet
-— de tidigare anslagen hade till avsevärd del icke tagits i anspråk, och då
de voro av reservationsanslags natur, kunde de återstående beloppen disponeras
även under sagda budgetår — men 1935 års riksdag medgav, att av
de odisponerade beloppen högst 1V2 miljon kronor finge användas även för
att understödja utvidgningar eller startande av företag.

Icke heller för budgetåret 1936/1937 begärdes nytt anslag för ifrågavarande
ändamål. I propositionen nr 265 till 1936 års riksdag lämnade socialministern
en redogörelse för anslagens användning från och med budgetåret
1933/1934 till utgången av mars 1936 samt anförde vidare bland annat:

’Vad i övrigt det ifrågavarande låneanslaget angår, giver den lämnade redogörelsen
vid handen, dels att under det senaste året anlitandet av detsamma
alltmera inskränkts, dels att ett belopp av i runt tal 2,000,000 kronor återstår
odisponerat. Såvitt nu kan bedömas, lär jämväl i fortsättningen stor
återhållsamhet vid låne- och subventionsverksamheten böra iakttagas. Emellertid
synes det mig vara av betydelse, att, därest undersökningarna rörande
startande av industriell verksamhet inom de av arbetslöshet svårast hemsökta
delarna av landet i något fall skulle visa, att verklig hjälp på denna

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

väg kan åvägabringas, lån och eventuellt subventioner må kunna ifrågakomma
för att öka sysselsättningsmöjligheterna. Anledning synes nu knappast
föreligga till antagande, att anslaget skall behöva i nämnvärd mån
tagas i anspråk för stödverksamhet inom andra delar av landet än de nu
åsyftade. Skäl saknas därför att äska nya medel för ändamålet i fråga.’

Riksdagen förklarade, att departementschefens uttalanden i fråga om finansieringen
av vissa förslag till hjälpåtgärder icke föranledde någon erinran
från riksdagens sida, därest förslagen efter verkställda utredningar skulle
befinnas realiserbara.

Vidare må erinras om de riktlinjer, som inom kommerskollegium tillämpas
vid avgivande av yttrande över ansökningar om lån eller subvention. Dessa
äro intagna i kollega protokoll för den 19 mars 1935 under § 1, vilken paragraf
är av följande lydelse:

''Med anledning av hos Kollegium under hand lid efter annan gjorda förfrågningar
rörande de grunder, vilka av Kollegium tillämpats vid behandlingen
av remissärenden rörande beviljande av lån eller subvention från anslag
till främjande av enskild företagsamhet för arbetslöshetens bekämpande,
redogjorde kommerserådet Sohlman för de principer, som vid föredragningen
och avgörandet av dylika ärenden hittills tillämpats och vilka kunde
sammanfattas sålunda.

Vid behandlingen av till Kommerskollegium remitterade låneansökningar
hade Kollegium i allmänhet icke ansett sig böra verkställa någon närmare
utredning rörande varje särskild ansökning, bl. a. med hänsyn till bristen
på härför erforderliga arbetskrafter och till arbetsbelastningen i övrigt. I
flertalet fall hade prövningen därför väsentligen inskränkts till helt summarisk
granskning av ansökningarna, huvudsakligen ur synpunkten av riksdagens
för låneanslagets användning lämnade direktiv, och till yttrande av
mera principiell och allmän innebörd angående förutsättningarna för beviljande
av statslån åt vederbörande. Kollegium hade härvid även utgått från
att den erforderliga, mera detaljerade undersökningen skulle ankomma på
Socialdepartementet, som för sådant ändamål disponerade över särskild, sakkunnig
arbetskraft.

Kollegium hade vid bedömandet av låneansökningarna i första hand ställt
sig på den ståndpunkten, att i branscher, i vilka enligt Kollegii mening den
industriella produktionskapaciteten vore alltför stor i förhållande till marknadens
behov och i vilka sålunda en nedskärning av produktionens totalvolym
ansetts nödvändig, staten icke borde genom utlämnande av lån för
stödjande av svaga företag motverka en inom branschen pågående anpassningsprocess,
varför Kollegium som regel avstyrkt lån åt företag inom dylika
branscher. Branscher, i vilka nu angivna synpunkter med särskild styrka
gjort sig gällande, hade varit möbel-, glas-, sko-, herrkonfektions- och konservindustrierna.
Enahanda synpunkter hade av Kollegium anlagts å vissa
andra branscher. Sålunda hade Kollegium efter hand kommit att ställa sig
avvisande till låneansökningar av företag för tillverkning, huvudsakligen på
export, av byggnadssnickerier och lådämnen. Inom angivna gren av snickeriindustrien
hade Kollegium från vederbörande exportindustriers sida fått
mottaga klagomål rörande den osunda konkurrens, sorn å exportmarknaden
bedreves från kapitalsvaga inhemska företags sida, vilket medfört en viss
diskreditering i utlandet även av övriga inhemska företag inom branschen.
Med hänsyn till rådande konkurrensförhållanden inom branscherna hade
Kollegium ock i allmänhet haft en kritisk inställning till ansökningar från

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

tryckerier samt från företag inom livsmedelsindustrien, bryggerier, charkuterifabrikör,
chokladfabriker och knäckebrödsbagerier ävensom företag inom
vissa grenar av damkonfektionsbranschen. Hänsyn hade emellertid tagits
därtill, att konkurrensförhållandena kunnat vara varierande å olika orter.
Avsteg från de tillämpade principerna hade vidare i åtskilliga fall ansetts
böra göras för företag med viss specialtillverkning, med väl inarbetad fast
kundkrets eller med särskilt framstående kvalitetsproduktion, beträffande
vilka det ansetts vara ur det allmännas synpunkt önskvärt, att rörelsen även
i fortsättningen upprätthölles. Ävenledes hade avsteg gjorts i fall, där de
lokala förhållandena ansetts särskilt motivera stödjande av företaget, och
där ett statligt stöd åt detsamma icke kunde väntas medföra menliga verkningar
för andra företag.

Då ur angivna allmänna synpunkter hinder för låns beviljande icke ansetts
föreligga, hade låneansökning bedömts med hänsyn till sökandeföretagets
individuella förhållanden. Yttrande i tillstyrkande riktning hade merendels
icke ansetts böra givas i fråga om företag, vars svårigheter av allt att
döma berott på andra omständigheter än konjunkturerna. Avstyrkande hade
lämnats beträffande företag, där i anledning av inkomna protester från
andra företag i branschen verkställd undersökning givit grundad anledning
antaga, att företaget dreve en osund prispolitik till skada för övriga företag
i branschen. Avstyrkande hade likaledes lämnats i fall, där det ansetts uppenbart
att företagets kapitalbrist eller svårigheter i övrigt berott på en å
mindre hållbar kalkylation grundad prissättning. Eli tack vare dylik prispolitik
erhållen, i förhållande till företagets kapitalresurser alltför högt uppdriven
omsättning torde sålunda, såvitt kunnat bedömas, för åtskilliga företag
hava varit förklaringen till uppkommen bristande likviditet. Det hade
ansetts icke böra ifrågakomma, att staten skulle lämna sitt stöd för utvecklande
av rörelse efter dylika linjer. Kollegium hade även motsatt sig lån åt
företag, beträffande vilka det varit tvivel underkastat, huruvida förutsättningar
överhuvud förefunnits för åvägabringande av företagets solvens. Så
hade även skett i fall, då mindre gynnsamma avsättningsmöjligheter för företagets
produkter synts vara för handen, och då anledning härigenom förefunnits
att tvivla på möjligheterna för rörelsens fortsatta bestånd. Företag,
för vilka det i rörelsen nedlagda egna kapitalet stått i alltför uppenbart missförhållande
till totalsumman av företagets skulder, hade ansetts icke böra
ifrågakomma till erhållande av lån. Kollegium hade vidare ansett sig böra
avstyrka lån åt företag, beträffande vilka anledning varit att antaga, att företagets
svårigheter berott på mindre sakkunnig ledning, eller beträffande
vilka ledningen eljest icke ingivit förtroende. I de fall, där kollega avstyrkande
baserats å sist angivna synpunkter, hade, av hänsyn till vederbörande
lånesökande, någon närmare motivering till avstyrkandet icke ansetts lämpligen
böra lämnas.

Frågor om stödjande av varvsrörelse med användande av medel från arbetslöshetsanslaget
hade med hänsyn till såväl arbetslöshetsförhållanden som
en skärpt konkurrens från utlandet ansetts böra i viss mån intaga en särställning.
Subventionen till varvsföretag, motsvarande viss andel i utbetalta
arbetslöner vid utförandet av fartygsbygge, varå anbud infordrats, bade sålunda
i ett par fall tillstyrkts för att därigenom möjliggöra arbetets utförande
vid svenskt i stället för utländskt varv. Tillstyrkandena hade gällt byggande
av fartyg för inhemsk räkning. Däremot hade en motsvarande framställning
avstyrkts, då det gällt utförande av fartygsbygge för utländsk redares
räkning.

Kollegium hade slutligen i ett antal fall ansett sig böra motsätta sig lån
åt företag, där den enskilda kapitalinsatsen i företaget varit alltför ringa i

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

förhållande till det låneunderstöd, som begärts av staten. Endast då särskilda
omständigheter talat därför, hade lån ansetts böra tilldelas tämligen
nystartade företag.

Föredraganden framhöll, i samband härmed, att, då lån av Kungl. Maj:t
beviljats visst företag under vissa, i Kungl. Maj:ts brev ävensom i handlingarna
åtföljande promemoria angivna förutsättningar och under villkor
bl. a., att sökanden skulle före lånets lyftande visa, att de anordningar i övrigt
vidtagits, som av statskontoret efter samråd med kommerskollegium
måtte befinnas erforderliga för rörelsens fortsatta bedrivande, hade från
kollegii sida vid avgivande till statskontoret av konfidentiella promemorior
i anledning av sistberörda föreskrift ansetts självfallet, att den granskning,
som borde av ämbetsverken verkställas rörande säkerheten för lånet m. m.,
begränsats till ett fastställande av huruvida de ovan nämnda förutsättningarna
för lånets beviljande uppfyllts eller ej, utan ingående i övrigt på vederbörande
företags av Kungl. Majit redan prövade kreditvärdighet.

Under sådana förhållanden och då föredragningen vid olika tillfällen måste
omhänderhavas av olika personer, beslöt kollegium, att de sålunda tilllämpade
riktlinjerna för behandling av hithörande ärenden skulle även i
fortsättningen tills vidare tillämpas.’

I fråga om de särskilda ärendena vill utskottet anföra följande:

1) Aktiebolaget Ariadnetråd, Lagmansholm. Bolagets ekonomiska ställning
synes vara så svag, att det beviljade lånet icke gärna kan anses trygga
företagets fortsatta bestånd. Under den korta tid — ej stort mer än två år
—• som bolaget bedrivit sin verksamhet, har uppstått en bokförd förlust av
över 37,000 kronor på ett aktiekapital av 45,000 kronor. Samtidigt förekommer
bland tillgångarna i bolagets balansräkningar en post goodwill å

10.000 kronor, vilken uppenbarligen icke i ett fall som det förevarande motsvaras
av någon reell tillgång. Då utredningen givit vid handen, att bolagets
rörelse icke är någon nyhet för vårt land, bär icke heller på den grund
förelegat särskilda skäl för staten att stödja företaget. Under sådana förhållanden
hade lån icke bort beviljas.

2) Aktiebolaget Salsåkers intressenter i likvidation, Nordingrå. Lån har
i detta fall beviljats i syfte att förlänga avvecklingstiden för ett bolag i likvidation.
Lån för sådant ändamål må dock enligt de av riksdagen givna direktiven
ej beviljas. Fastmera skola lånen enligt direktiven avse alt säkerställa
det framtida beståndet av de understödda företagen. Lånet bär ej
heller medfört förbättrade utsikter för statsverket att erhålla åter det tidigare
lämnade lånet å 350,000 kronor utan allenast inneburit en ökning av
statsverkets engagement och förlustrisk.

3) Fabriksaktiebolaget Järn cfc Trä, Åmål. Genom medverkan från stat
och kommun erhöll detta bolag i början av år 1934 lån å sammanlagt

100.000 kronor, varav 60,000 kronor voro avsedda att användas för uppförande
av en fabriksbyggnad för bolagets verksamhet och de återstående

40.000 kronorna till förstärkning av bolagets rörelsekapital. Emellertid uppfördes
en nybyggnad för mer än dubbla kostnaden eller omkring 130,000
kronor. Samtidigt drevs bolagets omsättning upp till en nivå, som enligt
planen aldrig varit avsedd och som icke stod i rimligt förhållande till bolagets
ekonomiska resurser. Följden härav kunde endast bliva en, nämligen

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

likviditetssvårigheter och ett nytt behov av kapitaltillskott. Då det enskilda
bankväsendets förtroende för bolaget synes ha varit ringa, ledde dessa svårigheter
till nya hänvändelser till stat och kommun om bistånd, vilka hänvändelser
— såsom handlingarna utvisa — icke blevo utan framgång. Sålunda
beviljade bland annat Kungl. Majit ytterligare lån å 70,000 kronor. Det anförda
torde med önskvärd tydlighet visa, att lånebehovet icke haft sin grund
i ogynnsamma konjunkturer utan förorsakats av en expansion av företaget,
som vittnar örn en påfallande brist på ekonomiskt omdöme hos bolagets ledning.
Betecknande nog har också bolagets verkställande direktör två gånger
tidigare gjort konkurs. Lånets beviljande står i uppenbar strid mot riksdagens
direktiv.

4) Konservering saktiebolaget Atlantic, Mörrum. Det projekterade företaget
har avstyrkts av båda de hörda centrala myndigheterna, kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen. Kommerskollegium har därvid lämnat en ingående
redogörelse för produktionen av grönsakskonserver, vilken visar, alt
ett nytt företag inom branschen sannolikt endast skulle medföra skadliga
verkningar för redan bestående företag. Enligt direktiven må lån ej beviljas
i dylika fall. Projektet vittnar för övrigt i flera hänseenden om en omogenhet,
som i och för sig hade kunnat vara skäl nog för ett avslag å låneansökningen.

5) Aktiebolaget Hisingstads snickerifabrik, Göteborg. Utredningen i
detta ärende visar såväl att bolagets ekonomiska ställning är mycket vansklig
som att — med hänsyn till den alltför stora tillverkningskapaciteten
inom möbelindustrien — företagets stödjande kan komma att medföra arbetslöshet
eller eljest menliga verkningar för annat företag. Under sådana
förhållanden hade lån ej bort komma i fråga.

6) Firma Special fabriken, Daniel Danielsson, Dala-Järna. Företagets
ekonomiska ställning är så svag, att det beviljade lånet näppeligen kan anses
för någon längre tid trygga företagets fortsatta bestånd, varför lån enligt direktiven
icke bort ha beviljats.

7) Firma Tvings träindustri, Tor Brunberg, Tving. Låneansökningar från
firman ha avslagits av Kungl. Majit såväl 1934 som 1935. Den tredje ansökningen,
vilken slutligen föranledde bifall, bär vittne örn firmans svårigheter
att i normal ordning få sitt kapitalbehov tillgodosett. Dessa svårigheter
äro dock förklarliga, då företaget faktiskt drives utan kapitalbehållning.
Den bokförda behållning, som finnes, torde nämligen i huvudsak motsvaras
av underlåtna avskrivningar. Enligt utskottets mening ha ännu mindre
förelegat skäl för bifall till den tredje låneansökningen än till de båda föregående.

8) Aktiebolaget Eksjö möbelfabrik, Eksjö. I detta ärende — vari ej är
fråga örn beviljande av nytt lån — har Kungl. Majit eftergivit statens säkerhet
för ett tidigare beviljat lån på ett sätt, som utskottet finner anmärkningsvärt.
Sedan Nilsson i egenskap av styrelseledamot i bolaget tecknat borgen
för bolagets statslån, har det dömts till boskillnad mellan honom och
hans hustru. Härigenom har hustruns egendom undandragits borgensan -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11.

svaret och lånesäkerhetens värde minskats. I en sådan situation borde förstärkning
av säkerheten ha begärts på sätt statskontoret också gjort och
komplettering lämpligen ha lämnats genom borgen av hustrun. Även om
värdet av säkerheten icke bevisligen minskats genom boskillnaden, borde
hustruns borgen ha påfordrats, ty örn staten är villig att taga rätt avsevärda
ekonomiska risker för ett företag, bland annat genom att godtaga en affärsmässigt
sett otillräcklig säkerhet, så böra icke de, som genom statens inskridande
blivit hjälpta, på statens bekostnad få säkerställa sig för förlustrisk.

Med hänsyn till det åsidosättande av direktiven för anslagen, som sålunda
i åtskilliga fall förekommit, samt då vederbörande statsråd icke vid ärendenas
handläggning visat nödig skicklighet, har utskottet beslutat anmärkning
enligt § 107 regeringsformen mot vederbörande statsråd, nämligen i fallen
1—3 och 5—8 mot föredragande departementschefen statsrådet Möller samt
i fallet 4 mot medlemmarna av tillförordnade regeringen ministern för utrikes
ärendena Westman samt statsråden Nilsson, Ericsson och Gynnerstedt,
vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

2) av herrar Carl Lindmark, Karl Bodin, Lundqvist och Hellberg, som
anfört:

»Vi hava i utskottet biträtt vissa av de anmärkningsyrkanden, som i förestående
av herr Stendahl avgivna reservation upptagits. Enligt vår mening
hava gällande direktiv för anslagen vid dessa ärendens behandling icke följts
och vederbörande departementschef sålunda icke visat den skicklighet, som
ärendenas principella vikt och betydelse kräver.»

Särskilt yttrande

av herr Reuterskiöld, som anfört: »Med vidhållande av vad jag i sär skilt

yttrande till utskottets dechargememorial 1936 anförde rörande arbetslöshetsanslagen,
har under årets protokollsgranskning den uppfattning mer
och mer hos mig stadgats, att, då inga nya anslag numera beviljas till främjande
av enskild företagsamhet i syfte att lindra arbetslösheten, och då anledning
numera saknas att begagna detta anslag, Kungl. Maj:t bort avföra behållningen
därå till kassafonden. Jag förbiser härvid icke, att det fortfarande
kan finnas ett eller annat område i vårt land, där ett stödjande av företagsamheten
kan vara befogat, men detta stöd torde knappast förslå såsom stöd till
enskild verksamhet på sätt hittills varit vanligt, och kan då lika väl eller bättre
direkt prövas av riksdagen efter framställning om anslag. Jag har därför, beträffande
ovan anförda reservation av herr Stendahl, ansett mig icke böra ingå
i närmare prövning av där anförda fall: under alla förhållanden står nämligen
anslaget på avskrivning.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Bilaga till reservationen XV.

Ärenden angående lån till främjande av enskild företagsamhet.

1) Aktiebolaget Ariadnetråd, Lagmansholm.

Bolaget, som tillverkar sytråd, ansökte den 21 nov. 1935 om lån å 40,000
kr. samt subvention till belopp, vartill utredningen kunde giva anledning, för
anskaffande av maskiner för egen framställning av fabrikens behov av råmaterial,
d. v. s. tvinnade garner.

Bolaget ingav tillika till socialdepartementet bl. a. följande skrivelse:

»Till A/B Ariadne-Tråd, Lagmansholm.

Kungl, arméförvaltningens intendentsdepartementet får — med framhållande
av den ur krigsberedskapssynpunkt synnerligen stora betydelse, som en
under fredstid organiserad inhemsk industri för tillverkning av bomullstråd
måste anses äga — härmed översända styrkt avskrift av chefens för arméns
centrala beklädnadsverkstad till departementet avgivna utlåtande rörande den
av Eder tillverkade maskin tråden. Stockholm den 3. december 1935.

Enligt departementets beslut
(underskrifter)»

Vid skrivelsen var fogat följande intyg:

»Till Kungl, arméförvaltningens intendentsdepartement.

I anledning av närslutna remiss beträffande utlåtande över den tråd, som
AB. Ariadne-Tråd tillverkar och levererar till beklädnadsverkstaden får jag,
efter kontrollofficerens hörande, härmed vördsamt meddela följande.

Vid upphandling under sistlidne maj inköptes genom firman Gustaf Ekholm,
Stockholm, 3,000 duss. maskintråd (gråbrungrön, grå och svart), enligt uppgift
av svensk tillverkning hos AB. Ariadne-Tråd, Lagmansholm.

Innan köpet avslutades underkastades tråden noggranna undersökningar
dels av kontrollofficeren, dels uti verkstadens maskiner och konstaterades
härvid

'' att tråden var lämplig till maskinsömnad och att den i hållfasthet överträffade
flera utländska fabrikat.

Den tråd av ifrågavarande slag, som hittills levererats, har vid undersökningen
visat sig vara av samma goda beskaffenhet som provet och har i övrigt
intet varit att erinra mot dess lämplighet.

Stockholm den 29. november 1935.

Nils Björkman
Verkstadschef.

/E. L. Levin.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

över framställningen infordrades utlåtande från kommerskollegium, som i
sin tur begärde yttrande från Västergötlands och Norra Hallands handelskammare.
Handelskammaren yttrade följande:

»De av Aktiebolaget Ariadne-Tråd anförda svårigheterna att finansiera tillverkningen
av sytråd, synas Handelskammaren så påtagliga, att Kammaren
drager i tvivelsmål, att det skulle bliva bolaget möjligt att amortera ett för
ändamålet erhållet statslån. De 40,000: — kronorna, som för ögonblicket
skulle möjliggöra inköp av nödiga maskiner och av garn, skulle ju omedelbart
bliva bundna, och bolaget ekonomiskt taget ganska snart befinna sig i ett
liknande läge som det nuvarande.

För övrigt är bolagets uppgift, att sytråd icke tillverkas vid någon annan
fabrik i landet, ej överensstämmande med verkliga förhållandet. Mölnlycke
Väfveriaktiebolags fabriker i Krokslätt tillverka även sytråd och hava för
ändamålet redan anskaffat maskiner för ett värde av något mer än 100,000: —
kronor.

På grund härav får också Västergötlands och Norra Hallands Handelskammare
för sin del avråda från varje tanke på statssubvention, men samtidigt
även avstyrka det ifrågasatta statslånet.»

Kommerskollegium åter anförde:

»I likhet med Västergötlands och Norra Hallands Handelskammare får
Kollegium avstyrka att subvention beviljas sökandebolaget ur anslaget till
främjande av enskild företagsamhet. Vidkommande ansökningen av lån synas
gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som anvisats för
nämnda ändamål, i och för sig icke utgöra hinder för att bereda sökandebolaget
visst låneunderstöd i avsedd ordning. Utredning torde dock genom
Kungl. Maj:ts försorg böra företagas för utrönande av den lämpliga storleken
å eventuellt lånebelopp och värdet av den säkerhet sökandebolaget kan för
lånet erbjuda.»

Inom socialdepartementet upprättades följande

»P. M.

Sökandebolaget blev registrerat den 15 jan. 1934 och anmäldes den 26 nov.
1934 aktiekapitalet kr. 45,000:— vara fullt inbetalt.

Tillverkningen avser sytråd, en fabrikation, som tidigare ej förekommit
inom landet. Grundare och ledare av företaget äro ingenjörerna Fredrik och
Arnold Graf, far och son, båda utbildade fackmän inom branschen.

Införseln av sytråd till Sverige utgjorde åren

Stat. N:r 976	19 3 5	19 3 4	19 3 3
kg. \| kr.	kg.	kr.	kg. [ kr.
Härav från Tyskland ............... Nederländerna .......... Storbritannien .......... Frankrike............... Tjeckoslovakiet........... Övriga länder........... Medelpris per kg.	427,293	ej tillg.	413,727 120,286 6,762 249,644 31,137 2,003 3,895	5,301,458 1,153,146 43,604 3,745,033 307,003 21,529 31,143	325,985 84,552 4,051 213,208 21,855 2,319	4,247,947 756,247 26,051 3,225,073 213,920 26,756
		kr. 12:81	kr. 13:03

Bihang till riksdagens protokoll 1937. sami. 2 avd. Nr 11.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Sökandebolaget tillverkade under Irsta halvåret 1935 .......... c:a 275 kg.

och under 2:dra halvåret 1935 ............................... » 1,100 »

Srina kg. tillverkad sytråd år 1935 era 1,375 kg.
med ett saluvärde av kr. 19,277:98.

Bifalles ansökan blir fabrikens årsproduktion era 21,000 kg. med ett värde
av era 275,000 kr.

Det förefaller därför, som örn rum skulle finnas inom den nuvarande importramen
för både fabriken i Lagmansholm och i Krokslätt. För övrigt synes
mig intet skäl föreligga, varför den tidigare men ekonomiskt svagare
fabriken skulle undertryckas för den senare tillkomna. Detta så mycket
mindre som den förra genom intyg från flera kunder, däribland Kungl. Arméförvaltningen
(se K. Kommerskollegii remissvar) visat att dess fabrikat är
utmärkt och t. o. m. överträffar vissa utländska. Detta har hittills ej konkurrentfirman
förmått visa. Sysselsatta voro i fabriken vid besöket förutom
de båda ingenjörerna Graf 3 män och 4 kvinnor eller inalles 9 personer.

Beviljas lånet, så att behövliga maskiner ytterligare kunna anskaffas, och
fabrikationen kommer i full gång anses fabriken kunna bereda arbete åt ett
30-tal arbetare.

Avslås ansökan torde fabriken nödgas inskränka driften på grund av svårigheten
att anskaffa råmaterialet, opreparerade, tvinnade garner, till rimliga
priser.

Avsikten med lånet är nämligen att anskaffa nödiga maskiner för egen
framställning av fabrikens behov av tvinnade garner, lämpliga att därav
framställa sytråd.

Arbetslösa inom Fullestads kommun hava till statens arbetslöshetskommission
ej anmälts under hela året 1935 och den förflutna delen av 1936. Då
emellertid tidigare socknens ungdom haft sysselsättning i den bortflyttade
Skandinaviska Bemfabriken och annan industri än sökandebolaget och en
liten torvströfabrik ej finnas inom kommunen, anser kommunalnämndens
ordförande ''högeligen av behov’ att en kraftig industri kommer till stånd
inom socknen.

Orsaken till företagets kapitalbrist anges vara, att vid företagets grundande
ett par personer utlovat att säkerställa företagets kapitalbehov förutom
tecknat aktiekapital, men sedan ej kunnat infria detta löfte.

Av insända styrelse- och revisionsberättelser med bokslut för åren 1933,
1934 och 1935 och övriga erhållna upplysningar framgår att bolaget först
under 2:a halvåret 1935 kommit över experimentstadiet och i full drift.
Rörelsen har därför ej ännu kunnat visa någon vinst. Vid 1935 års slut
balanseras en förlust av kr. 37,441:50 (härav förlust under 1935 kr.
22,597:80 och återstoden balanserad förlust), varför bolaget förbrukat mer
än 2/3 av sitt aktiekapital. Med anledning härav har styrelsen den 10 mars
1936 beslutat under förutsättning av bolagsstämmans godkännande att öka
aktiekapitalet med kr. 35,000:— genom utsläppande av 350 st. preferensaktier
å 100:— kr. Härav äger ingenjör Fredrik Graf rätt att, i händelse
förutvarande preferensaktieägare ej teckna hela det utbjudna kapitalet med
förmånsrätt, teckna högst 190 preferensaktier och likvidera dessa med en
del av hans fordran hos bolaget.

Kommentarier till balansräkningen pr 31 dec. 1935:

Fordringar: kr. 4,723:91 utgöres uteslutande av varufordringar och ansågos
alla säkra utom en å kr. 60:—.

Varor: kr. 13,548:89 varav färdiga varor kr. 6,387:98 upptagna till inköps-
resp. tillverkningspris.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Inventarier: kr. 2,184: 64: härav kontorsinvent..............för kr. 530: 24

fabriksinvent.............. » » 1,665:50

färgeriinvent............... » » 422:90

inköpsvärde.................. kr. 2,618: 64

varå avskrivits............... » 434: —

Jag anser därför försvarligt åsätta inventarie värdet kr. 2,184: 64.

Maskiner: kr. 27,259: 13. Dessa som synas vara förstklassiga hava i inköp
inkl. tull, frakt, emballage och montage kostat kr. 29,962:21. Härå
har avskrivits 7 %, vilket å dylika maskiner anses försvarligt. Alla maskiner
till fullo betalda.

Goodwill, experiment och förarbeten: kr. 10,000: — har naturligen ej något
som helst realisationsvärde, men kan å andra sidan posten vara berättigad
för att fördela de dryga startningskostnaderna på flera fabrikationsår.

Skulder:

Varuaccepter: kr. 2,525:83 (vid besöket c:a 70 % av varuskulderna betalda)
.

Öppna skulder: kr. 35,684:33 utgöras av: varuskulder........ kr. 9,811:72

innestående lön till ing. Fred. Graf.......................... » 4,800: —-

tvistig lönefordran av Werner Clegg, skiljedom............... » 3,275: 41

Lån av Alb. Clegg, Skene..................... kr. 100: —

» » ing. Fred. Graf....................... » 17,697:20 » 17,797; 20

kronor 35,684: 33.

Banklån: kr. 12,000:— i A.-B. Göteborgs Bank mot säkerhet av borgen
från 5 personer, varjämte till borgensmännens säkerhet inlagts en förlagsinteckning
med bästa rätt.

Utelöpande främmande accepter fanns ej vid besöket.

År 1935 utbetalades i avlöning till arbetarna.................. kr. 5,279: 71.

» ledningen.................. » 3,325: —

)> revisor och bokförare....... » 600: —-

Styrelsen hade ej något arvode.

Under innevarande år har bolaget redan levererat tråd för kr. 10,000:—.

Order innelågo den 12 mars 1936 för c:a kr. 32,000:—.

Avsättningsmöjligheterna äro mycket goda och synes fabriken om den blir
satt i stånd att själv tvinna erforderligt garn fullt konkurrenskraftig med de
utländska fabrikanterna. Någon export torde för fyllande av fabrikens kapacitet
ej vara behövlig eller påtänkt.

Att ett bifall till ansökan jämte den beslutade nyteckningen av aktiekapital
skapar förutsättningar för företagets framtida bestånd synes mig antagligt,
ehuru rörelsekapitalet ganska knappt. Ansökan gäller ett lån av kr.
40:000:— samt någon subvention. I förhållande till det nuvarande antalet
anställda synes ju detta högt, men i betraktande av företagets nyhet och det
antal arbetare, som genom lånet ytterligare skulle beredas sysselsättning
samt betydelsen för landet av denna industri synes mig skäl föreligga att
frångå eljest tillämpade regler.

Bolagets belåningsbara 1''örlagsegendom består av

Varor........................................ kr. 13,548: —-

Inventarier................................... » 2,184: —

Maskiner..................................... » 27,259:— kr. 42,991:_

Sedan de avsedda nya maskinerna inköpts tillkommer........ » 36,700: -—

Kr. 79,691:—.

100

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Belånas detta efter 60 % således c:a................. kr. 48,000: — möjliga.

Nu har Göteborgs Bank redan intecknade............ » 12,000: —

återstår således kr. 36,000: -—.

Vid samtal med chefen för Göteborgs Banks avdelningskontor i Alingsås
framgick, att han ansåg önskvärt att företaget kunde fortsätta sin drift, såsom
varande ’det enda i sitt slag inom landet’. Det beviljade lånet kr. 12,000
var ett rent borgenslån, men som additionel! säkerhet för borgensmännen
var hos banken deponerad en förlagsinteckning å kr. 12,000 med bästa rätt.

Något besked, huruvida banken i fortsättningen skulle vilja lämna bolaget
kredit i samma utsträckning som hittills, kunde ej erhållas.

Innan något lån bör beviljas sökanden, måste åtminstone den hittills åtnjutna
bankkrediten vara säkrad för en tid framåt.

Som borgensmän för lånet i Göteborgs Bank stå följande herrar:

Nämndeman S. A. Mattsson, Ulvestorp, Vårgårda,

ingenjör Albert Clegg, Skene,

direktören Edgar Dessauer, Göteborg,

handlanden A. O. Andersson, Hol, och

ingenjör Fredr. Graf, Alingsås.

Samtliga dessas utom ingenjör Albert Clegg i Skene torde ej hava något
mot att vid överflyttning av lånet till annan bank ånyo teckna borgen. Ingenjör
Clegg har haft en son Werner Clegg anställd hos sökandebolaget, vilket
dock på grund av hans olämplighet avskedat honom. Hans lönefordran kr.
3,275: 41 är f. n. föremål för skiljedom. Det är därför troligt, att ingenjör
A. Clegg icke längre än han är tvungen vill stå som borgensman. Om så
befinnes erforderligt torde annan borgensman i stället för ingenjör Albert
Clegg kunna anskaffas.

Om den beslutade ökningen av aktiekapitalet genomföres, banklånet av
kr. 12,000 säkerställes och ett stödlån från statens sida beviljas, skulle för
bolagets finansiering av rörelsen finnas:

nya aktieemission..........................

statslån...................................

utestående fordringar.......................

varor .....................................

Härmed skall finansieras:

inköp av nya maskiner.....................

Skulder (härav till Fredr. Graf kr. 22,497: 20)
Accept er..................................

	35,000	—
	40,000	—
	5,000	—
	13,000	— kr.
	37,000
. »	35,000	—
	2,500	— »

93,000:

— » 75,200: —.

Alltså till rörelsekapital kr. 17,800: —.

Enligt företedd fabrikationskalkyl torde detta täcka behovet av kapital
under minst 5 veckor. För framställning av sytråden torde åtgå högst 3
veckor från råvarans ankomst till fabriken. Det förefintliga rörelsekapitalet
kan därför anses tillräckligt, så mycket mer som ingenjör Fredr. Graf förmodligen
kommer att förvandla största delen av sin fordran i aktier och låta
resten innestå hos bolaget.

På grund av det anförda tillåter jag mig föreslå:
att sökandebolaget beviljas ett lån av kr. 40,000: — mot inteckningar med
bästa rätt i all sökandens förlagsegendom samt styrelsens borgen;
att detta lån beviljas ränte- och amorteringsfritt under ett år från lyftningsdagen,
varefter det skall löpa med 5 °/o ränta å oguldet belopp och årligen
avbetalas med 1IW av ursprungliga beloppet.

Som villkor för lånets lyftande ställes dessutom

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

101

att sökanden visar sig hava ordnat sin nuvarande bankkredit å minst kr.

12,000 på tillfredsställande sätt;

att den beslutade nyteckningen av kr. 35,000: — preferensaktier är genomförd;
samt

att sökanden genom intyg visar sig ha genomfört den planerade kompletteringen
av fabriken och ökat värdet av maskinparken med kr. 36,700: -—.

För underlättande av företagets rörelse skulle lånet kunna utbetalas i 2
etapper, nämligen:

1. kr. 25,000:— sedan villkoren ett och två uppfyllts och förlagsinteckningar
med bästa rätt å kr. 40,000: — överlämnats till K. Statskontoret.

2. kr. 15,000: — sedan även det tredje villkoret är uppfyllt.

Stockholm den 19 mars 1936.

Andreas Ljungman.»

Kungl. Maj:t beviljade bolaget den 17 april 1936 — på föredragning och
hemställan av statsrådet Möller — ett lån å 40,000 kr. för utbyggnad av
bolagets fabriksrörelse. Lånet skulle löpa utan ränta under första året.
Första året skulle jämväl vara fritt från amortering; därefter skulle återbetalning
ske med en tiondel årligen. Lånet skulle lyftas senast den 31 dec.
1936.

Vidare stadgades följande villkor:

»Innan någon del av lånet utbetalas, skall låntagaren visa, att bolagets aktiekapital
ökats i enlighet med vad som angivits i ett i ärendet åberopat protokoll
av den 10 mars 1936 samt att den förlagskredit låntagaren för närvarande
åtnjuter bundits, på sätt statskontoret efter samråd med kommerskollegium
må finna skäligt föreskriva till tryggande av rörelsens fortsatta bedrivande.

Större del av lånet än 20,000 kronor må icke utbetalas, förrän låntagaren
genom intyg, som kan av statskontoret godkännas, härjämte visat, att låntagaren
för rörelsen anskaffat ytterligare maskinutrustning i huvudsaklig
överensstämmelse med en den 29 november 1935 till socialdepartementet ingiven
förteckning samt att låntagaren förfogar över samtliga för rörelsen
använda maskiner och inventarier med äganderätt.

Lån utlämnas av statskontoret mot vederbörlig skuldförbindelse samt, såsom
säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, av statskontoret godkänd
inteckning i bolagets förlagsegendom å 40,000 kronor med sex procent
ränta, gällande med bästa förmånsrätt, jämte borgen av ingenjören Fredrik
Graf och fru Ellen Graf i Alingsås, nämndemannen Johan Aron Mattsson
i Ulvestorp samt direktören Edgar Dessauer i Göteborg eller ock de andra
säkerhetshandlingar, som av statskontoret befinnas likvärdiga med eller bättre
än nyssnämnda säkerhetshandlingar.»

Den i beslutet åberopade maskinförteckningen utvisar en kostnadssumma
av 36,700 kr.

På därom sedermera av bolaget gjord framställning förklarade Kungl.
Maj:t — utrikesminister Westman samt statsråden Andrae, Centerwall och
Bergquist i egenskap av tillförordnad regering — den 24 juli 1936, sedan upplyst
blivit, att bolagets aktiekapital ökats med 10,000 kronor samt att därjämte
ingenjören Fredrik Graf efterskänkt fordran hos bolaget å 22,497 kr.
20 öre, den omständigheten, att aktiekapitalet icke ökats med det i prolokol -

102

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

let den 10 mars 1936 angivna beloppet av 35,000 kronor, icke utgöra hinder
för lånets utbetalande.

Den 25 juli 1936 utbetalades av statskontoret första delen av lånet,

20.000 kr.

Då det visade sig omöjligt för bolaget att före 1936 års utgång få de inköpta
maskinerna levererade, anhöll bolaget i nov. 1936 örn utsträckt lyftningstid
för det resterande lånet.

I anledning härav upprättades inom socialdepartementet följande

»P. M.

Som sista dag för lyftning av beviljade resterande kr. 20.000 har av Kungl.
Maj:t fastställts den 31 december 1936.

Vissa maskiner skola vara för rörelsen anskaffade innan detta sista belopp
får lyftas. Flertalet av dessa tillverkas ej inom landet utan hava måst anskaffas
utifrån. Då sökanden befarar att leveransen av dessa maskiner ej hinner
bliva fullbordad före utgången av innevarande år anhålles om motsvarande
förlängning av den tid, inom vilken det beviljade lånet skall vara lyft.

Vid besök den 9 november 1936 har jag undersökt bolagets nuvarande

ekonomiska ställning. Förändringarna	framgå av nedanstående	uppställ-
ning:
		Balansräkning per den
Tillgångar:	30/, 1936	31In 1935	Skulder: 30 /» 1936	31/121936
Kassa, bank o.
postgiro.....	418: 46	52: 09	Accept er..... 485:	—	2,525: 83
Kundfordringar	2,988: 44	4,723: 91	Leverantörer . 3,387: 26	9,811: 72
Div. personer .	2,964: 72	—	Div. personer.		25,872: 61
Varor........	23,609: 92	13,548: 89	Checkräkning. 11,249:	52	12,000: —
Inventarier ...	2,376: 45	2,184: 64	Statslånet .... 20,000:	—	—
Maskiner.....	27,411: 63	27,259: 13	Stamaktiekap. 10,000:	—	10,000: —
Goodwill: för-			Preferensaktie-
arbeten.....	10,000: —	10,000: —	kap......... 45,000:	—	.35,000: —
Bal. förlust ...	13,873: 58	14,843: 70
Årets förlust..	6,478: 58	22,597: 80
Kronor	90,121: 78	95,210: 16	Kronor 90,121:	78	95,210: 16

Den enl. ovanstående den “A» 1935 utgående förlustbalansen å kr.
37,441: 50 har, genom att ing. Fred. Graf efterskänkt dels av sin lönefordran
dels av lämnade lån, genom uppgörelse i lönetvisten med herr Werner Clegg
samt genom erhållen rabatt å en skuld till engelsk leverantör, nedbragts till
kr. 13,873: 58. Den gångna delen av året har lämnat en förlust på kr.
6,478: 58 beroende på svårigheter att förse rörelsen med råmaterial till rimliga
priser till följd av sanktionerna mot Italien. Bolaget hade i Italien beställt
garn ett par månader före sanktionernas ikraftträdande och väntade
just då leveransen, vilken helt uteblev då licens för införseln vägrades av
myndigheterna. Garn måste då köpas till betydligt höjda priser från England,
varigenom förlust uppstod. En större beställning till Arméförvaltningen
blev genom tillmötesgående från förvaltningen annullerad. Eljest hade
förlusten blivit betydligt större.

Konstitutionsutskottets memorial Nr il. (Bilaga.)

103

Ställningen i övrigt är ju betydligt förbättrad så tillvida att det främmande
kapitalet nedbragts från kr. 50,210: 16 vid utgången av år 1935 till kr.
35,121:78 den 30/» 1936 medan det egna kapitalet ökats från kr. 45,000: —
till kr. 55,000: — under samma tid.

Likviditeten är ju svag med kortfristiga skulder............... kr. 3,872: 26

att täcka med likvida medel på............................. » 3,406: 90

Bristen kronor 465: 36

kan dock täckas med återstående checkräkningskredit kr. 750:—. Någon
fara föreligger således ej omedelbart.

De bland tillgångarna upptagna fordringarna av diverse personer kr.
2,964: 72 utgöras av till Graf förskotterade resekostnader förknippade med
maskininköpen i Tyskland, vilka skola regleras vid slutlikviden av maskinerna.
Första tredjedelen av likviden har betalats af Graf delvis genom överlåtelse
av en del patent m. m. på leverantörsfirman. Graf har därför större
fordran på bolaget än ovannämnda skuld.

Av den i till departementet den 29 november 1935 inlämnad förteckning
upptagna maskinutrustningen hava följande maskiner anskaffats från firman W.

Schlafhorst & C:o i Mch. Gladbach, Tyskland:

således netto kronor: 28,839: —.
Detta synes vara ett synnerligen förmånligt pris. För samma utrustning

begär:

den engelska firman Thomas Holt Ltd..................... kr. 32,214: 77

» franska » N. Schlumberger & C:o................ » 43,135: —

» schweiziska » Rieter & C:o, Winterthur.............. » 39,313: —.

Den i posterna 4), 5) och 6) av förteckningen den 29 nov. 1935 angivna
utrustningen är beställd vid svenska verkstäder. I firman Schlafhorst &
C:is leveransvillkor finnes intagen bestämmelsen att maskinerna förbliva säljarens
egendom tills full likvid erlagts. Sökandebolaget har lämnat A.-B. Göteborgs
Handelsbank fullmakt att utkvittera det resterande lånebeloppet hos
Kungl. Statskontoret när förutsättningar härför föreligga. Mot detta åtager
sig banken ordna betalningen till den tyska firman.

Då emellertid det kan hända att samtliga leveranser och betalningar ej
hinna slutföras före den 31 december i år tillstyrker jag under hänvisning till
sökandebolagets ovan relaterade förbättrade ekonomiska ställning, att lyftningstiden
framflyttas till den 31 mars 1937.

Stockholm den 19 november 1936.

Andreas Ljungman.»

Den 27 nov. 1936 medgav Kungl. Maj:t — på föredragning och hemställan
av statsrådet Levinson — utsträckning av lyftningstiden för det resterande
lånebeloppet till den 31 mars 1937.

2) Aktiebolaget Salsåkers intressenter i likvidation, Nordingrå.

Den 10 nov. 1933 beviljade Kungl. Maj:t A.-B. Salsåkers intressenter ett
lån å 350,000 kr. för återupptagande av driften vid sågverket. Som säkerhet
för lånet, vilket lyftes den 23 mars 1934, lämnades dels en inteckning å

250,000 kr. med bästa rätt i bolagets fastigheter i Nordingrå, dels ock en
inteckning å 200,000 kr. med bästa rätt i bolagets förlagsegendom.

104

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Med skrivelse den 23 januari 1936 överlämnade statskontoret till Kungl.
Maj:t följande approximativa balansräknin
1935, utvisande ett underskott å 98,000 kr.:

f?'' 5? »S k u 1 d''e r

Reservfonden

Robertsviks Ångsåg
Diverse personer ...

Diverse personer

Inventariepersedlar.......................

Brädgårdsved, förbrukningsartiklar m. m. ..

Kronopark Gunnarn.....................

550 st ds. skeppningsvirke å 145: —........

200 » tak- och ströbräder å 5: •—-......

100 kubikfamnar splitved.................

52,000 st. furu-såglimmer, varav 24,000 st. i Salsåker
och 28,000 i Mäja innehållande 390,000
kub.fot å 39 öre.......................

för	bolaget per den 31 dec.
kr.	56,000: —
»	5,600: —	kr. 61,600: —
kr.	350,000: —
»	74,400: —
»	14,000: —	» 438,400: —
	Kronor 500,000: —
kr.	106,050: —
»	5,100: —	kr. 111,150: —
kr.	40,400: —
»	3,600: —
»	4,500: —
»	3,500: —
»	79,750: —
»	1,000: —
»	6,000: —
»	152,100: —	kr. 290,850: —

Underskott

Kr. 402,000
» 98,000

Kronor 500,000

Statskontoret anförde tillika, att bolaget med hänsyn till det uppkomna
underskottet vore skyldigt att träda i likvidation, samt yttrade vidare:

»På grund härav synes bolaget med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet
uppenbarligen icke längre böra få tillgodonjuta lånet. Vad i ärendet
förekommit får statskontoret, som samrått med kommerskollegium, härigenom
bringa till Kungl. Maj:ts kännedom med hemställan att Kungl. Maj:t
måtte förklara lånet till återbetalning genast förfallet, varefter det torde ankomma
på statskontoret att vidtaga i anledning därav påkallade åtgärder.»

Kungl. Maj:t biföll den 31 januari 1936 statskontorets framställning. Samma
dag beslöt bolaget träda i likvidation.

Den 5 mars 1936 inkommo likvidatorerna i bolaget till Kungl. Maj:t med
följande framställning:

»Efter att hava undersökt möjligheterna för fortsatt drift få vi härmed
underdånigst anföra följande:

Allmänna förutsättningar.

För ett sågverk som Salsåker, som icke har några egna skogstillgångar att
stödja sig på, är tillgången på salutimmer av den allra största betydelse, hänvisat
som det är att i öppna marknaden fylla sitt behov av råvara. Tidigare

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 105

har detta icke mött så stora svårigheter, men innevarande vinters ogynnsamma
väderleksförhållanden hava i en märkbar grad minskat utbuden av
sågtimmer. I följd härav fordrar försiktigheten, att man icke bör räkna
med mera än halv drift vid sågverket eller en försågning av högst cirka
2,500 standards trävaror, motsvarande cirka 110,000 st. sågtimmer, med en
beräknad sågningstid av 18 å 20 veckor. Inräknat skeppningsarbetena torde
en kampanj av denna omfattning motsvara cirka 13,000 dagsverken.

Timmertillsläppningen beräknas sålunda:

Behållning den 1 februari 1936 ................................. 35,492 st.

Ej avverkad stämpling...................................... c:a 2,000 »

Restleverans på äldre kontrakt med Robertsviks ångsåg (ej betalt) » 17,570 »

Nytt kontrakt med d:o..................................... » 30,000 »

Inköp från skogar i orten................................... » 10,000 »

» » vattendrag längre norrut......................... » 15,000 »

Summa 110,062 st

Kostnaden för redan inköpta parti från Robertsvik är 38.6 öre pr fl. kbf.
vid sågen och för offererade parti från samma säljare 30 öre för gran och
36.5 för furu, allt pr fl. kbf. flottlagt i Kalix.

Timret från närliggande skogar — huvudsakligast gran — beräknas kunna
köpas för ett pris av 32 öre pr kbf. i timmerbommen.

Förestående priser för nya köp äro i huvudsak de samma som föregående
år. Med den knapphet som i år råder på timmer torde man för närvarande
icke böra kalkylera med lägre priser.

Driftkapital.

I härvid fogad bilaga har på basis av förestående förutsättningar gjorts
en beräkning över inkomster och utgifter under tiden 1 februari—31 december.
Som tillgång har icke upptagits ett på checkräkning spärrat tillgodohavande
av 31,597 kronor då det är ovisst när samma blir frigjort. Spänningen
har gjorts för att skydda bankens diskontering av på spanska köpare
dragna växlar. Köparna betecknas vara fullt solventa, men hava icke
ännu lyckats få transfereringslicens, och med anledning av i Spanien rådande
osäkra politiska förhållanden har banken vidtagit åtgärden i fråga i väntan
på att situationen skall klarna.

Enär råvaran delvis måste betalas redan under våren, uppstår en brist,
som måste täckas genom tillfälligt lån av 80,000 kronor, som beräknas vara
återbetalt med 40,000 kronor under juli och 40,000 kronor under oktober
månad i år.

Ekonomiskt resultat.

Med hänsyn taget till de genom den reducerade driften höga fasta kostnaderna
pr tillverkad standard och det relativt höga priset på råvaran torde
man icke kunna undgå en viss förlust, beräknad lill 10—15 kronor pr standard
eller 25,000 å 37,500 kronor.

Under hänvisning till vad ovan anförts och för att möjliggöra drift i angiven
omfattning nödgas likvidatorerna hos Eders Kungl. Majit underdånigst
hemställa

att en förlagskredit av 80,000 kronor ställes till förfogande att disponeras
i mån av behov, mot säkerhet av

dels av hos aktiebolaget Svenska Handelsbanken spärrade tillgodohavande,
31,597 kronor,

dels inteckning i bolagets under förlagsinteckning fallande egendom
å 100,000 kronor, med förmånsrätt närmast efter 200,000 kronor. »

Vid framställningen var fogad denna finansplan:

»Inkomster: Kassabehållning den 1 februari ...... 2,800 stds trävaror å 150: —.......... 70 f:ar splitved å 45: —............ 7.000 kbm. massahack å 2: — ........ 5.000 > bränslehack å 0: 80........ Diverse brädgårdsavfall m. m......... Hamnpenningar...................... Förlagskredit ........................	Kr.			F	öre	e 1 n i n	g			Summa kronor
Febr.— April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
17.000 420,000 3,150 14.000 4.000 1.000 800 80.000	17.000 80.000	60,000	60,000 3,000 800	90,000 1,000 3,000 800	60,000 3,000 800 500	45,000 1,000	45,000 3,000 800	60,000 2,000 800 500	1,150 800	17.000 420,000 3,150 14.000 4.000 1.000 800 80.000
S:a kronor	539,950	97,000	60,000	63,800	94,800	64,300	46,000	48,800	63,300	1,950	539,950
Utgifter:
Råvara..............................	197,000	79,000	34,000		42,000		42,000				197,000
Timmeranskaffningsprovision..........	1,800						1,800				1,800
Tillverkningskostnad för 2,500 stds
å 27:—..........	67,500	8,100	16,200	13,500	16,200		13,500				67,500
Skeppningskostnader å 17:—..........	47,600		6,800	6,800	10,200	6,800	5,100	5,100	6,800		47,600
Brandförsäkring och vattenrätter......	5,750	750			5,000						5,750
Ränta å förlagskapital................	2,000							2,000			2,000
Allmänna omkostnader och oförutsett..	22,000	6,000	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000	22,000
Återbetald förlagskredit ..............	80,000			40,000				40,000			80,000
S:a kronor	423,650	93,850	59,000	62,300	75,400	8,800	64,400	49,100	8,800	2,000	423,650
Kassabehållning den 81/12 1936 ......	116,300										116,300>

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 107

I utlåtande häröver anförde kommerskollegium:

»Förevarande ansökning avser beredande av medel för upprätthållande
av förelagets drift innevarande år i ungefär dubbelt så stor omfattning som
eljest med hjälp av tillgängliga medel skulle bliva fallet. Lånet beräknas
kunna återbetalas med hälften under juli och hälften under oktober innevarande
år.

Vad beträffar avkastningen av rörelsen kalkyleras med, att vid drift i den
större omfattningen kassabehållningen och lagervärdet m. m. sammantagna
vid 1936 års slut skulle vara ej fullt 5,000 kronor större än motsvarande behållning
vid drift i den mindre omfattningen. Någon nämnvärd direkt ekonomisk
fördel av det förra alternativet anses sålunda icke kunna påräknas.

Med hänsyn till att en relativt obetydlig försämring av trävarukonjunktuTerna
skulle kunna medföra, att resultatet av drift i den större omfattningen
i själva verket bleve sämre än vid drift i mindre omfattning, torde, rent affärsmässigt
sett, skäl icke förefinnas för att ytterligare lånemedel av staten
skulle tillskjutas, särskilt som den säkerhet för lånet, som kan presteras,
knappast kan anses tillfredsställande.

Vad som — fortfarande rent affärsmässigt sett — möjligen kan tala för att
driften innevarande år bör uppehållas i relativt stor omfattning och eventuellt
även fortsättas under något längre tid, är hänsyn till realisationen av
de panter i form av fastigheter och förlag, som .staten såsom borgenär kan
räkna sig till godo. I och för sig bliva anläggningarna bättre underhållna
och torde även vara lättare att försälja för den händelse rörelsen ej är nedlagd.
För närvarande synes en försäljning till tillfredsställande pris knappast
kunna komma till stånd. Huruvida utsikterna i detta hänseende komma
att under de närmaste åren förbättras kan givetvis icke med säkerhet avgöras
men förefaller mindre sannolikt med hänsyn till vad i ärendet tidigare
förekommit, för den händelse ej ett markerat konjunkturuppsving skulle
inträda.

Ur de synpunkter, kollegium närmast har att företräda, torde sålunda föga
vara att vinna med att förlänga avvecklingen av företaget nämnvärt utöver
den tid, som är behövlig för försågning av redan kontrahera! timmer. I denna
utsträckning torde rörelsen kunna fortsättas utan ytterligare understöd av
lånemedel från statens sida.

För den händelse av undersökning, företagen genom socialdepartementets
försorg, skulle framgå, att starka sociala skäl tala för att befolkningen i orten
bör beredas tillfälle till sysselsättning i större omfattning, än som kan
bliva fallet om verksamheten inriktas på relativt hastig avveckling, vill kollegium
dock ej motsätta sig att ansökningen vinner beaktande i den omfattning,
till vilken undersökningen kan giva anledning.»

Statskontoret hördes likaledes och anförde:

»Med bolagets trädande i likvidation har avsetts, att en avveckling av bolagets
rörelse skall komma till stånd. Såvitt statskontoret kunnat finna, skulle
ett beviljande av den ifrågasatta nya krediten knappast förbättra statsverkets
utsikter att få åter det av .statsmedel redan lämnade lånet. Vid sådant
förhållande och då sagda kredit .skulle öka statens engagemang i förelaget
och därmed även statsverkets risk, saknar statskontoret från de synpunkter,
ämbetsverket närmast har att beakta, anledning tillstyrka, att ytterligare
förlagskredit anvisas bolaget, helst som den av bolaget erbjudna säkerheten
för krediten uppenbarligen icke är av beskaffenhet att kunna anses
betryggande.

Därest emellertid åtgärder från statens sida av sociala skid anses böra vidtagas
för möjliggörande av fortsatt drift vid företaget — en fråga sorn icke

108 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

faller under statskontorets direkta bedömande — och med hänsyn härtill den
begärda förlagskrediten kommer att lämnas bolaget, torde böra föreskrivas,
att utöver den säkerhet, som må av Kungl. Majit godkännas för denna ytterligare
kredit, jämväl de säkerheter, som lämnats för bolagets tidigare lån.
få tagas i anspråk, såsom säkerhet för densamma.»

Sedermera inkom den ene av lik vidatorerna, disponenten Sundell, med
följande promemoria:

»Den i bolagets inlaga beräknade försågningen under år 1936 utgör 110,000
sågtimmer. En approximativ beräkning av försågning av cirka 55,000
stockar, motsvarande i lager befintligt parti samt cirka 17,570 stockar,
tidigare inköpta från Robertsviks ångsåg — ännu icke betalta — har
gjorts för jämförelse. För denna timmerkvantitet kan man räkna med en
sågningstid av cirka 9 veckor eller från slutet av april till och med juni månad,
under vilken tid cirka 70 arbetare skulle få arbete i sågen. För skeppningsarbetet,
som vid beräknad sågning till juni månads slut torde beräknas
pågå till fram i september, åtgår en varierande arbetsstyrka av 20—30 man.
För sågningen och skeppningen torde sammanlagda arbetstiden komma att
uppgå till cirka 7,000 dagsverken.

Av gjorda kalkyler framgår, att:
vid försågning av 110,000 timmer beräknas finnas disponibelt

vid årets slut........... c:a 220,897 kr.

» » » 55,000 » .......................... » 216,197 »

och torde man härav kunna utläsa, att genom en drift i större skala, i den
mån samma från timmeranskaffningssynpunkt är möjlig, icke skulle förminska
det investerade kapitalet. Från social synpunkt är en drift i den
beräknade större omfattningen av mycket stor betydelse, då antalet dagsverken
därigenom skulle öka med cirka 6,000. En annan omständighet, som
talar för en mera omfattande drift, är, att ett i gång varande verk bättre bibehåller
värdena på fastigheter och inventarier, ty ett industriellt verk, som
nedlägger driften, torde därigenom förlora minst 25 % av värdet. Att under
närmaste tiden finna en köpare torde knappast vara tänkbart, då timmertillgången,
på grund av rådande naturförhållanden, är så ytterst ringa,
men under mera normala förhållanden som kan väntas framdeles i förening
med eventuellt ytterligare förbättrade avsättningsmöjligheter för sågade trävaror,
torde man hava anledning förmoda, att en försäljning av fastigheten
lättare skall kunna ske till ett acceptabelt pris. Man torde icke kunna beskyllas
för överdrift om man betecknar nuvarande tidpunkt såsom synnerligen
olämplig för realisation av bolagets fastigheter.

Med hänvisning till vad som ovan framhållits och med hänsyn tagen till
nu rådande förhållanden, torde, såvitt jag kan bedöma saken, en drift i
större omfattning inom den beräknade ramen vara att förorda.»

Genom beslut den 17 april 1936 beviljade Kungl. Majit — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — bolaget det begärda lånet å 80,000 kr.

Följande villkor föreskrevos bland annat:

»Lånebeloppet utlämnas av statskontoret, sedan låntagaren dit avlämnat
vederbörlig skuldförbindelse samt, såsom säkerhet för förbindelsens behöriga
fullgörande, dels utfästelse att de för det tidigare lånet lämnade säkerheterna
må tagas i anspråk jämväl för det nu beviljade lånet, dels av statskontoret''
godkänd inteckning i bolagets förlagsegendom å 100,000 kronor med sex
procent ränta, gällande med förmånsrätt näst efter inteckningar å 200,000
kronor med ränta, dels ock bevis att å bolagets checkräkning hos aktiebola -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 109

get svenska handelsbanken spärrat belopp, 33,550 kronor 35 öre, spärrats till
säkerhet jämväl för förevarande lån, med rätt dock för banken att i första
hand taga beloppet i anspråk för bolagets nuvarande eller framtida växelskuld
hos banken.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits om säkerheten må statskontoret
godtaga de andra säkerhetshandlingar, som av statskontoret befinnas likvärdiga
med eller bättre än nämnda säkerhetshandlingar.

Lånet skall återbetalas med 40,000 kronor senast den 1 augusti 1936 och
med återstående belopp senast den 31 oktober 1936.»

Återbetalningen av de första 40,000 kronorna skedde inom föreskriven tid.
— Den andra likviden uteblev emellertid.

Den 24 nov. 1936 inkom bolaget med följande framställning:

»Enligt erhållna direktiv skall under år 1937 driften vid sågverket omfatta
försågning av cirka 100,000 timmer. Därest prisnivån å sågtimmer varit
oförändrad skulle bolaget efter inbetalande av beloppet om 40,000 kronor
hava disponerat nödigt kapital för erforderligt inköp av sågtimmer. Nu har
emellertid råvarupriset stigit så i förhållande till 1935 års prisnivå, att inköp
av erforderlig kvantitet kommer att betinga en med cirka 75,000 kronor ökad
köpesumma, vilket gör, att de 40,000 kronorna erfordras som rörelsekapital.

För att möjliggöra upprätthållande av sågverkets drift i beräknad omfattning
nödgas därför likvidatorerna hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att återbetalningstiden för ifrågavarande lånebelopp om 40,000
kronor måtte framskjutas till den 30 november 1937.»

Genom beslut den 4 december 1936 biföll Kungl. Majit -— på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — bolagets hemställan.

3) Fabriksaktiebolaget Järn & Trä, Åmål.

Bolaget beviljades den 12 jan. 1934 av Kungl. Majit ett lån å 40,000 kr.
till förstärkning av bolagets rörelsekapital. Samtidigt tecknade Åmåls stad
borgen för ett lån å 60,000 kr., avsett att användas för uppförande av ny
fabriksbyggnad.

I juni 1935 ingav bolaget till Kungl. Majit ansökan om ytterligare lån å

80,000 kr.

I en inom socialdepartementet upprättad P. M. nr 1 anfördes följande:

»Sökandebolaget driver såväl snickerifabrik, som mekanisk verkstad,
smedja och plåtslageri samt tillverkar: byggnadssnickerier, även fanerade
dörrar och dörrkarmar, kanonvagnshjul och transportkärror för armén,
vägskrapor, pumpar och diverse smides- och fackverksarbeten, vedeldningspannor
och varmvattenberedare samt andra svetsningsarbeten.

Anställda voro vid besöket 140 arbetare mot i augusti 1933 25 man, och
dessutom 5 man å kontoret. Sökandebolaget har således kraftigt bidragit
till avhjälpande av arbetslösheten på orten samt även till den skattesänkning
med Kr. 1:50, som för i år kunnat beslutas.

Arbetslösa voro fortfarande inom Åmåls stad enligt augustirapporten till
A. K. anmälda 39 personer.

Orsak till företagets upprepade kapitalbrist torde vara dels, att bolagets
belåningsbara egendom vid behandling av förra låneansökan trots Åmåls
stads medverkan ej möjliggjorde mer än Kr. 100,000:— mot begärda Kr.

Ilo

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.''

150,000:—, dels att ledningen av företaget låtit detta utveckla sig alldeles för
hastigt, utan att i tid ordna anskaffandet av härför nödigt kapital.

Sökandebolaget registrerades den 29 augusti 1932 och hade då ett inbetalt
aktiekapital av Kronor 39,100:—. Sedan bolagets fabriksbyggnad brunnit,
utökades aktiekapitalet med Kr. 60,900, vilka likviderades genom att
skeppsredare Lurén och fröken Thyra Ericsson, vilka ägde fabrikstomten
och ur branden räddade byggnader och maskiner, överläto dessa på bolaget
mot nämnda aktiebelopp.

Sedan erhöll bolaget mot Åmåls stads borgen och inteckningar i fabriksfastigheten
av Vänersborgsbanken ett 20-årigt amorteringslån å Kr.
60,000:—, varjämte Kungl. Maj:t den 12 jan. 1934 beviljade bolaget ett 10-årigt amorteringslån å Kr. 40,000. Tillsammans har således efter den 20/s
1933 tillförts bolaget kontant Kr. 100,000.

Under tiden den 20/s 1933—31/s 1935 har bolaget enligt böckerna nedlagt
följande kapital å:

fastigheten genom uppförande av nya moderna
verkstads- och kontorslokaler samt inredning och upprustning av en del gamla..........	kr.	168,854: 94
./. ingående värde den 20/8 1933 ..............	»	40,000: —
	kr.	128,854: 94
vilket bör ökas med gjorda avskrivn..........	»	2,968:72 kr. 131.823:66
Maskiner och verkstadsinventarier............	»	128,216: 72
./. ingående värde den 20/8 1933 ..............	»	20,900: —
	kr.	107,316: 72
vilket bör ökas med gjorda avskrivn..........	»	11,795: 03
	kr.	119,111: 75
Detta minskas med växelskuld enl. avbet.-kon-
trakt....................................	»	32,960:— » 86.151:75
Kontorsinventarier..........................	kr.	2,313: 90
./. ingående värde den 20/8 1933 ..............	»	1,786: —
	kr.	527: 90
vilket bör ökas med gjorda avskrivn..........	»	257: 10 » 785; _

Således i för stadigvarande bruk avsedda tillgångar nedlagda ... kr. 218,760: 41

Förutom omstående kontant influtna......... kr. 100,000: —

har bolaget intill den 31/„ 1935 tillförts kontant

genom lån i Vänersborgsbanken............ » 40,000: —-

genom balanserade vinstmedel............... » 31,985:09 » 171,985: 09

Direkt ur rörelsen äro således tagna........................ kr

Lagret av varor d. v. s. trä- och järnmaterial samt

hel- och halvfabrikat upptaget den 31/8 1935 till kr. 145,390: —
och den 20/8 1933 till........................ » 49,350: —

Alltså gör lagret anspråk på ökade rörelsemedel kr. 96,040: —

Kundkrediterna hava ökats till . . kr. 80,193: 22
från den 20/8 1933 .............. » 23,634:69 » 56,558:53 »

att täckas genom ökade varuskulder, varuväxlar, förskott m. m. kr. 199,373: 85

Företaget har således utvecklat sin rörelse betydligt kraftigare än som
motsvarar dess tillgängliga medel. Den ekonomiska ställningen är därför,
som framgår av balansräkningen den 31/s 35, synnerligen olikvid.

46,775: 32

152,598: 53

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

lil

Kortfristiga skulder: Reverslån i Vänersborgsbanken.......... kr. 40,000: —

Varuväxlar............................ » 113,288:87

Amorteringsväxlar (slutamorterade på 5 år) » 32,960: —

Skuld till diverse personer.............. » 77,907: 97

S:ma kronor 264,156: 84.

Likvida medel: Kassa.............

Fordringar........

Kortfristig skuld över likvida medel

kr. 334: 15

» 80,193: 22 kr. 80,527: 37
............. kr 183,629:47

Möjligen kan Vänersborgsbanken befinnas villig att binda Kr. 20,000:—
av sitt lån på längre tid, men ställningen fortfarande mycket labil även om
ett lån av Kr. 80,000:— skulle beviljas av Kungl. Maj:t.

Kommentarer till råbalansen per den 31/8 1935.

Tillgångar: fordringar av div. personer: Kr. 80,193: 22 ansågos säkra, ehuru
en del troligen på ganska lång sikt.

Fabriksfastigheten.......................... kr. 168,854: 94

./. avskrivn. 2 %........................... » 2,968: 72 kr. 165,886:22

har ett tax.-värde av kr. 150,000: —.

Maskiner och verkstadsinventarier.......................... » 128,216: 72

balans från 1934 ............................ kr. 106,155: 27

./. 10 % avskrivn........................... » 10,615: 52 » 95,539:75

Nyinköpt och tillverkat under 1935 ........................ » 22,061: 45

kr. 117,601:20

härav maskiner på hyreskontrakt för....................... » 36,529: —

Inteckningsbara värdet således............................. kr. 81,072: 20.

Maskiner och inventarier goda och väl underhållna men värdena ej särskilt låga
ehuru försvarliga.

Kontorsinventarier.......................................... kr. 2,313: 90

./. avskrivning.............................................. » 257: 10.

Kr. 2,056: 80 torde vara försvarligt.

Lagret av trämaterial......... kr. 73,840: — upptaget till normala inköpspris.

Järn och div. material........ » 8,650: — » » » »

Hel- och halvfabrikat......... » 62,900: — » » självkostnad.

Varor för c:a................ » 145,390: — torde därför få anses försvarligt.

Skulder: Varuväxlar Kr. 113,288:87 härav åtminstone Kr. 6,000:— för
annat än varor.

Amorteringsväxlar Kr. 32,960:—, skola vara slutamorterade inom 5 år,
för maskiner på avbetalningskontrakt med maskiner som säkerhet.

Till diverse personer: 77,907:97 omfattar tydligen ej endast varuskulder
utan även en del andra skulder.

Förskott å leveranser: Kr. 29,161:—.

Banklån Kr. 100,000:— i Vänersborgsbanken. Härav Kr. 60,000: —
mot 1 :sta fastighetsinteckningen och borgen av Åmåls stad och Kr.
40,000:—, för vilka och för diskonteringsrätt äro hypotiserade ytterligare
fastighetsinteckningar för 40,000 och 2:dra förlagsinteckningen å Kr.

70,000 :—.

Lån av K. Statskontoret Kr. 40,000 mot säkerhet av lista förlagsinteckn
ing.

Aktiekapital Kr. 100,000, varav 39,100 influtit som pengar.

Reservfond Kr. 9,668: 61.

112

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Balanserade medel ...................... kr. 22,316:48

/. årets avskrivn......................... » 13,841:44 kr 8,475:04

Dessutom stod bolaget regressansvar för diskonterade främmande accepter
till ett belopp av Kr. 27,252: 27.

Under år 1934 hade bolaget en omsättning av Kr. 238,749: 54 och i löner
utbetalades Kr. 110,747: 27. Fabriken kom dock först under juli månad i full
drift.

Vid besöket innelågo oeffektuerade order för Kr. 125,000:-—-. Det uppges
dock att sökandebolaget från A.-B. Bofors i dagarna erhållit en beställning
på ej mindre än Kr. 465,000:—.

Avsättningsmöjligheterna för företagets produkter synas vara goda och
ledningen besitta en mindre vanlig säljarförmåga. Konkurrens förefinnes naturligen,
men synes av företedda intyg framgå, att företagets produkter ligga
på ett synnerligen högt plan och därför icke lida av konkurrensen.

Bolagets vedeldningspanna för värmeledningar synes vara genialiskt genomförd
efter teoretiskt och praktiskt fullt riktiga principer, vilka visat sig
hållbara vid verklig drift. Den torde därför vara en betydelsefull faktor
att räkna med vid lösandet av den för vårt land så viktiga frågan, ersättning
av utländskt bränsle med avfallet från våra inhemska skogar.

Ett bifall till ansökan synes mig knappast vara tillfyllest för att trygga
företagets framtida bestånd, därtill är enligt ovanstående ställningen allt för
ansträngd.

Ansökan avser ett lån av Kr. 80,000:—.

Några andra lån än de ovan omnämnda från K. Statskontoret och Vänersborgsbanken
har sökanden ej sökt.

Beträffande sökandebolagets fordringsägare utgöres dessa till största delen
av leverantörer, vilka säkerligen icke äro villiga binda sina fordringar på
längre sikt. Vid mitt besök i Åmål talade jag vid Vänersborgsbankens platschef
Kamrer Wennergren. Han trodde banken skulle vara villig släppa samtlig!
förlagsinteckningar och nöja sig med fastighetsinteckningarna mot att
det senaste lånet å Kr. 20,000:— inlöstes.

Av staden Åmåls myndigheter talade jag med Drätseldirektören Säfblom,
vars ord anses väga mycket tungt inom stadsstyrelsen. Han ansåg möjligt,
att staden skulle vara benägen ytterligare stödja företaget genom att ställa
borgen och garanti för förskott och större leveranser till staten och andra
större avnämare av företagets produkter.

Som säkehet för ett eventuellt låns återbetalande erbjuder sökandebolaget:
inteckningar i fabriksfastigheten, tax:värderad till Kr. 150,000:—, belägna
näst efter Kr. 100,000:—, som innehavas av Vänersborgsbanken. Dessa erbjudna
inteckningar synas mig icke böra godtagas som säkerhet för det ifrågasatta
lånet. Vidare erbjudas förlagsinteckningar belägna omedelbart över
i K. Statskontoret redan hypotiserade.

Förlagsegendomen utgöres av:

Varor för............................... kr. 145,390: —

Kontorsinventarier för.................... » 2,056: 80

Maskiner och verkstadsinv................ » 81,072: 20

Summa kronor 228,519: —

Vid belåning till 60 % således............ » 137,000: —

Av dessa äro redan belånade............. » 40,000: —

alltså endast nu......................... kr. 97,000: —-

möjliga.

i K. Statskontoret,
möjliga.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

113

Ur säkerhetssynpunkt synes således möjlighet för beviljandet av det sökta
lånet av Kr. 80,000:— föreligga.

För staden Åmål och kringliggande trakt är bolagets fortsatta verksamhet
mycket önskvärd, varför en stödåtgärd vore väl motiverad.

Av bolagets produkter, vilka samtliga äro förstklassiga, torde tillverkningen
av vedeldningspannan »Svenska» vara värd statsmaktens speciella omvårdnad.

Men detta oaktat måste jag på grund av bolagets genom en ohejdat våldsam
utveckling iråkade belägenhet, vilken säkerligen ej förbättras genom den
senaste stora beställningen från A.-B. Bofors, tillråda att bolagets aktiekapital
först ökas med minst Kr. 100,000:—, varefter frågan örn beviljandet
av det sökta lånet å Kronor 80,000:— kan tagas i övervägande.

Stockholm den 21 september 1935.

Andreas Ljungman.»

Den 27 september 1935 beslöt Åmåls stad att teckna borgen för ytterligare

50,000 kr. för att bolaget skulle erhålla ett leveransförskott å 155,100 kr. från
A.-B. Bofors för en beställning å 465,300 kr.

I utlåtande den 14 oktober 1935 yttrade kommerskollegium:

»Sökandebolaget beviljades den 12 januari 1934 av Kungl. Maj:t till förstärkning
av rörelsekapitalet lån å 40,000 kronor ur de till främjande av enskild
företagsamhet anslagna medlen, vilket lån lyftades den 28 juli 1934. I
yttrande den 9 september 1933 angående nämnda ansökan fann sig Kommerskollegium,
med hänsyn till gällande direktiv, böra hemställa, att ansökningen
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Kollegium ansåg sig därvid
bland annat böra taga hänsyn till de inom den på export arbetande byggnadssnickeriindustrien
rådande konkurrensförhållandena.

I förevarande ansökning anhåller bolaget nu örn ytterligare lån å 80,000
kronor ur samma medel till utökning av rörelsekapitalet. Till stöd för ansökningen
åberopar bolaget, att, sedan det ovannämnda statslånet erhållits, bolaget
uppfört en ny fabriksbyggnad som ersättning för en tidigare genom
brand förstörd sådan samt anskaffat ny, modern maskinell utrustning, varigenom
företagets produktionskapacitet avsevärt utökats, att verksamheten
härigenom och genom upptagande av nya tillverkningar kunnat utvidgas, så
att den till företaget knutna arbetsstyrkan ökats från 20 man vid lånets beviljande
till 115 man vid ansökningstillfället, att bolaget emellertid på grund
av det betydande kapital, som bundits i fabriksbyggnaden och maskinutrustningen,
ävensom i det ökade lager, som på grund av den utvidgade verksamheten
blivit erforderligt, saknade erforderliga medel för rörelsens upprätthållande
i nuvarande omfattning.

Såvitt framgår av för Kollegium tillgängliga uppgifter torde bolagets rörelse,
som vid tidpunkten för Kollegii förut berörda yttrande över den tidigare
ansökningen angavs, väsentligen avse byggnadssnickerier, bland annat för
export, numera hava i mera övervägande omfattning inriktats på andra tillverkningar,
bland vilka särskilt må framhållas dels en vedeldningspanna av,
efter vad det uppgives, framstående konstruktion, dels diverse fordon och
delar till sådana för militärt bruk.

Med allt erkännande för det arbete, sorn företagsledningen nedlagt för att
åstadkomma denna anmärkningsvärda utveckling av bolagets rörelse, kan
Kollegium dock icke underlåta att uttala allvarliga betänkligheter mot att
omsättningen, på sätt som skeft, uppdrivits till en omfattning, som icke står i
rimlig proportion till bolagets ekonomiska resurser. Enligt per den 31 augu liihang

till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 ard. Nr 11. 8

114 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

sti 1935 upprättad råbalans, av vilken Kollegium haft tillfälle att taga del,
uppgår bolagets främmande kapital, vilket till väsentlig del icke är fonderat,
till ett omkring tre gånger så stort belopp som bolagets egna medel. Lån av
statsmedel torde vid sådant förhållande icke böra lämnas annat än under
bestämd förutsättning, att frågan om säkerställande av övrigt kapitalbehovordnas
på fullt tillfredsställande sätt, helst genom ökning av aktiekapitalet.
Ävenledes skulle det vara synnerligen önskvärt, om därvid garantier av något
slag kunde erhållas för att företaget icke inom kort ytterligare expanderar
och företager nyanläggningar utöver vad tillgängliga resurser medgiva.

Någon utredning, utvisande bolagets möjligheter att omlägga sin finansiering
efter de linjer, Kollegium ovan antytt såsom önskvärda, har icke i ärendet
förebragts. Kollegium, som till fullo beaktar önskvärdheten ur skilda
synpunkter av att bolagets verksamhet uppehälles och vidare utvecklas, kan
vid sådant förhållande för närvarande icke tillstyrka, att sökandebolaget beviljas
det begärda lånet.»

I en senare P. M. nr 2 anfördes bl. a. följande:

»På grund av det anförda och särskilt det gynnsamma inflytande på bolagets
ställning, som uppkommit genom den fördelaktiga stora beställningen
från A.-B. Bofors, tillåter jag mig föreslå:

att sökandebolaget beviljas ett lån å kr. 80,000:—, löpande med 5 % årlig
ränta och fr. o. m. 2:dra året med en avbetalning årligen av Vs av ursprungliga
lånebeloppet.

att som säkerhet godtages förlagsinteckningar å kr. 80,000:—- belägna omedelbart
över de redan hos K. Statskontoret hypotiserade samt borgen av
direktör Gustaf Berglöf och kamrer Nils Anton Svensson.

Som ytterligare villkor föreslår jag:

att låntagaren visar sig hava träffat överenskommelse med Vänersborgsbanken
örn bindande av lån å minst 100,000:— så som här ovan sagts,
att bolagets styrelse förstärkes genom Överlärare W. A:son Säfbloms Åmål
inträde i styrelsen i stället för nuvarande kassören Johan Eric Dohlwitz.
Säfblom tecknar dock icke borgen, varför det kanske är lämpligt att Dohlwitz
även kvarstår i styrelsen, enär han tecknat borgen å det förra lånet
och säkerligen gör det även nu, om så påfordras. Säfblom har såväl stadens
som Vänersborgsbankens fulla förtroende, varför hans inträde som
kontrollerande ledamot av styrelsen bör vara lämpligt. Sökandebolaget
har ej heller något mot ett sådant arrangemang.

Lysekil den 13 februari 1936.

Andreas Ljungman.»

Vid sammanträde den 31 mars 1936 beslöto stadsfullmäktige i Amål att
teckna ytterligare borgen för ett 5-årigt amorteringslån å 10,000 kr. Därvid
uttalades som önskemål, att en driftsingenjör anställdes. Såsom villkor uppställdes
följande:

»1. Att Fabriksaktiebolaget Järn & Trä av staten erhåller ett lån å 70,000
kronor;

2. Att Aktiebolaget Vänersborgsbanken till staten överlämnar de av banken
nu innehavda förlagsinteckningarna å 70,000 kronor, vilka äro avsedda
att utgöra säkerhet för det ifrågasatta statslånet;

3. Att till Åmåls stad överlämnas dels fastighetsinteckning å 10,000 kronor,
liggande mellan 100,000 och 110,000 kronor, i Fabriksaktiebolaget Järn &
Trä tillhörig fastighet, dels ock förlagsinteckning å 10,000 kronor, liggande
mellan 110,000 och 120,000 kronor, i bolagets förlag;

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

115

4. Att Åmåls stads tidigare tecknade borgen för Fabriksaktiebolaget Järn
& Trä för ett 20-årigt amorteringslån å 60,000 kronor sänkes till 50,000 kronor
och att på grund härav en fastighetsinteckning å 10,000 kronor, liggande
mellan 50,000 och 60,000 kronor, av stadens drätselkammare överlämnas till
Aktiebolaget Vänersborgsbanken som säkerhet för Fabriksaktiebolagets lån
i nämnda bank.»

I en slutlig P. M. nr 4 anfördes i anledning av vissa under ärendets beredning
anförda erinringar följande:

»Sedan numera styrelsens förvaltningsberättelse och ordentligt bokslut
per den 31 dec. 1935 föreligger, besöktes firman under dagarna den 30 april
samt 1 och 2 maj 1936 för undersökning av detta samt orsakerna till avvikelserna
från tidigare lämnad råbalans per den 30 november 1935.

Jag har därvid noga genomgått bolagets böcker och särskilt verifikationerna
till kassa och journalposterna under december månad och funnit anledning
till följande:

Kommentarer till bokslutet per den 31 dec. 1935.

Tillgångar:

Kassabehållning: kr. 2,362: 85.

Fordran å checkräkning i Vänersborgsbanken: kr. 438: 15.

» i Sjukkassan: kr. 416: 50 uppkommen genom av bolaget förskotterad
sjukhjälp, vilket regleras under 1936 genom avdrag å arbetarnas avlöningar.

Fordringar av diverse personer: kr. 81,377: 47.

Avräkningsfordringarna uppgingo till......................... kr. 85,660: 49

Härå har vid bokslutet avskrivits........................... » 4,283: 02

Återstår kr. 81,377: 47

I råbalansen per 30. 11. 35 angåvos utestående fordringar till 79,928:49,
alltså en ökning under december med kr. 1,448:98.

Lager av:

Trämaterial: kr. 70,434:97 utgöres till största delen av furuvirke

inventerat till	kr.	1: 80	per	kbfot osorterad 4" x 8", högst
och »	»	1: 40	»	»> » l1/." X 4"
samt »	»	1: 30	»	» . » */«" X 3", lägst.
Emballageträ	»	1: —	»	» .

Björk i dimensioner 3"—1" fanns även inventerat till kr. 1: 50 kbf. Ävensom
ett mindre parti ek och mahogny till resp. 240:— och 750:— kr./kbm.
Askvirke till 600 kanonhjul upptaget till ett värde av kr. 12,000: —. I förhållande
till virkets beskaffenhet synes mig inventeringspriserna rimliga.

I råbalansen den 30. 11. 35 uppskattades behållningen å trälagret till kr.
74,800:—, således kr. 4,400 högre än nu. Järn och diverse materialier kr.
20,900:23 synes likaledes vara upptaget till rimliga priser.

I råbalans den 30. 11. 35 uppskattades järnmaterialet till kr. 15,600: —
eller c:a kr. 5,300:— lägre än vid bokslutet.

Hel- och halvfabrikat kr. 63,160: 75 synes vara försiktigt inventerat.

I råbalansen den 30. 11. 35 beräknades värdet av hel- och halvfabrikat
till kr. 65,000:—.

Det inventerade värdet av varulagret uppgår den 31. 12. 35 till kr.
154,495: 95 och det uppskattade värdet i råbalansen 30. 11. 35 till 155,400: —.
Alltså en minskning med kr. 904: 05 vid bokslutet.

Kontorsinventarier: kr. 2,172: 51 återstår sedan från ingående balansen
kr. 2,313:94 avskrivits kr. 241:39. Synes mig fullt försvarligt.

116

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Maskiner och verkstadsinventarier: 142: 712: 19.

Fördela sig på

Snickeriavdelningen................. Järnavdelningen.................... Grovplåtslageriet................... T unnplåtslageriet................... Galvaniseringsverkst................. Elektriska motorer................. Förrådet........................... Transportmedel....................	Maskiner. 55,410: 10 31,050: 50 14,557: 50 360: — 3,330: — 10,390: —	Verktyg m. m. 13,603: 36 4,272: 85 2,185: — 526: 35 218: 93 6,807: 60	Summa 69,013: 46 35,323: 35 16,742: 50 886: 35 218: 93 3,330: — 6,807: 60 10,390: —
Kronor	115,098: 10	27,614: 09	142,712: 19
Några avskrivningar hava ej företagits vid bokslutet, men synes mig hava bort ske med....................	8,056: 86	8,284: 23	16,341: 09
Verkliga värdet anser jag vara......	107,041: 24	19,329: 86	126,371: 10
I råbalansen den 30. 11. 35 angavs värdet av maskiner och verkstads-inventarier till kr...........................................	128,216: 72
Vid bokslutet visas en ökning med kr.			14,495: 79
		eller till kr.	142,712: 51

Denna ökning har uppstått dels genom inköp av en del smärre verktyg
och dels genom överföring från tillverkningskontot av å egna verkstäder tillverkade
maskiner och verktyg, varibland en kraftig plåtknäckningsmaskin
med ptt värde av c:a kr. 6,000. Att sådana hemmagjorda maskiner först
vid boksluten överföras från tillverkningskontot till inventariekontot är mycket
vanligt, ehuru bokföringen under årets lopp därigenom mister i aktuellt
värde.

Fabriksfastigheten: kr. 168,885:68. Detta belopp har uppkommit av

ingående balans................................kr. 145,467: 50

elektr. belysnings- och kraftanläggning........... » 14,864: 83

upprustning av grovplåtsverkstaden.............. » 12,000: —- 172,332:33

varå avskrivits 2 % med kr................................... 3,446: 65

Kronor 168,885: 68

Av kostnaderna för elektriska anläggningen, som utförts av Åmåls stads
elektricitetsverk inkom kr. 3,317:39 först under december månad.

Patent och konstruktioner: kr. 7,174:— omfattar kontanta utlägg till
konstruktören av vedeldningspannan, herr Lindqvist, vilket belopp skall gå
i avräkning vid en slutlig uppgörelse mellan honom och bolaget. Patent i

Sverige lär vara beviljat.

Skulder.

Varuväxlar: kr. 126,230: 32.

Den 30. 11.35 hade bolaget accepterat växlar å tillsammans., kr. 111,753:64
Av dessa intogos före den 31. 12. 35........................ » 34,171: —

resterade således utelöpande............................... kr. 77,582: 64

varjämte efter den 30. 11. 35 accepterats för................. » 48,647: 68

Vid årsskiftet uteslöpande accepter således.................. kr. 126,230: 32

Av de nytillkomna växlarna utgjorde c:a kr. 26,000 likvid för trä
och » » 17,000 » för järn

samt resten c:a kr. 5,600: — likvid för oljor, färg och andra förnödenheter.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

117

Amorteringsväxlar: kr. 30,760: — oförändrade sedan den 30. 11. 35.

för personbil.................................... 5,400: —

» arbetsmaskiner............................... 25,360: — 30,760:_

allt enligt avbetalningskontrakt å ursprungligen kr. 39,253: 96.

Varuskulder kr. 78,224:96. Enligt råbalansen den 30. 11. 35 uppgick de
öppna varuskulderna till kr. 48,928: 41, vadan således under december månad
en ökning skett med kr. 29,296: 55. Vid genomgående av de olika journalposterna
med dess verifikationer fann jag, att en ökning av skulderna
skett

för järnmaterial med.............................kr. 8,657:95

» trämaterial » ............................. » 11,408:22

» el. anläggningen.............................. » 8,782:67

» div. förnödenheter............................ » 835: 65

innestående löner och provisioner.................. » 7,016:44

varjämte minskning skett genom inbetalningar med

36,660: 93
7,538: 54

Resterande ökning 29,122: 39
Härtill kommer några småposter å sammanlagt kr................ 174: 16

Kronor 29,296: 55

Då bolaget för sin tillverkning årligen förbrukat trä för kr. 255,000 eller
för c:a 21,250 i månaden samt järn och andra materialier för kr. 152,950 om
året eller c:a 12,750 kr. i månaden, således material för c:a 34,000 kr. per
månad, synes mig den under december 1935 uppkomna ökningen av skulderna
fullt förklarlig.

Förskott å leveranser kr. 62,140 utgöras av
kr. 7,440: — från Kungl, telegrafverket
» 4,700: —- » Byggmästare Olle Engkvist och

» 50,000: — » AB. Bofors.

Om övriga i balansen ingående skuldposter torde intet vara att bemärka.

Vid bokslutet hava å kundfordringar avskrivits.......... kr. 4,283: 02

å kontorsinventarier....................................... » 241:39

å fabriksfastigheten........................................ » 3,446: 65

kr. 7,971:06

I avlöningar har under året utbetalats

till tjänstemännen......................................... kr. 30,334: 50

» arbetare............................................... » 197,446:86

S:a kr. 227,781:36

Bolagets belåningsbara förlagsegendom synes mig hava följande värde.

Trälager.................................................. kr.

Järn o. div. material......................................

Hel- och halvfabr..........................................

Kontorsinvent.............................................

Maskiner och verktyg........................... 126,371: —•

varav hyreskontrakt............................ 39,254: —

70,434

20,900

63,160

2,172

87,117: —

kr. 243,783: —

om belåning sker till 60 % således möjliga.................. » 146,000: -—

Bolagets likviditet är, som var att vänta, vid bokslutet fortfarande dålig.

Kortfristiga skulder varuväxlar............................. kr. 126,230: 32

Skulder till div. personer................................ » 78,224: 96

Skatteinförslar.......................................... » 438: 34

kr. 204,893:62

118

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

T Likvida medel

Kassa och bank...........

Fordringar av sjukkassan. .
d:o av div. personer

kr. 2,801: —

» 416:50

» 81,377:47 84,594: 97

Kortfristiga skulder över likvida medel.............

Under januari 1936 har ytterligare förskott å hjulleveransen
till Bofors influtit med kr.............

och dessutom för fullgjorda leveranser.............

Utbetalats har i avlöningar.......................

samt för material och omkostnader................

Under februari 1936 inflöt........................

och utbetalades i avlöningar......................

samt för material och omkostnader................

Under mars 1936 inflöt...........................

och utbetalades i avlöningar......................

samt för material och omkostnader................

Under april 1936 inflöt...........................

och utbetalades i avlöningar......................

samt för material och omkostnader................

....... kr. 120,298: 65

105,100: —

40,826: 80

.......... 18,901:21

.......... 125,190: 23

80,704: 77

.......... 14,368:03

.......... 70,152:22

72,150: 47

.......... 11,306:79

.......... 61,730: 18

57,064: 95

.......... 9,677: 11

.......... 46,196: 73

Kr. 355,846:99 357,522:50

In- och utgående kassabehållning............. 2,362: 85_687: 34

Kronor 358,209:84 358,209:84

Ultimo april 1936 var bolagets likviditet så vitt man av böckerna kunde utläsa,
visserligen betydligt förbättrad men dock fortfarande ansträngd.

De kortfristiga skulderna: Varuväxlar.............. 88,340:98

Varuskulder............. 52,261:61

Sjukkassan.............. 205: —

Skatteinförsel............ 841: 92 141,649:51

och likvida medel Kassa o. bank........... 1,115: 81

Fordringar............... 77,845: 42 78,961:23

alltså överstego de kortfristiga skulderna de likvida medlen med kr. 62,688: 28

Som av förestående torde framgå har jag ej kunnat finna de påtalade olikheterna
i råbalansen per den 30. 11. 35 och det slutliga bokslutet per den
31. 12. 35 på något sätt onaturliga under förutsättning, att rörelsen skall
fortgå utan allt för stor inskränkning, vilken för övrigt ej är lätt genomförbar,
så länge tillgången på order är så god, som fallet är.

Vid årsskiftet innelåg order för kr. 570,000:—, varav från Bofors för kr.
465,300:—. Under innevarande år har bland annat inkommit en stor beställning
å vägmärken av plåt för kr. 75,000:—. Kapitalomsättningen för
rörelsen under år 1935:

förbrukat virke........................................... kr. 255,000: —

» $ järn- och div. material........................... » 152,951: —

utbetalade löner........................................... » 227,780: —

frakter................................................... » 40,029:79

verkstadsomkostnader...................................... » 23,046: 16

allmänna omkostnader..................................... » 25,716: 12

Kronor 724,523: 07

Således i genomsnitt per månad c:a kr. 60,440:—.

Att råbalansen per den 30. 11. 35 visade ett överskott av tillgångar över
skulder med kr. 23,060: 31 torde bero på att tillgångarna av råmaterial, vilka
endast uppskattningsvis då kunde bestämmas, såsom även tydligt angivits

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 119

i råbalansen, beräknats motsvarande för högt, vilket ytterligare förklarar behovet
av de under december påförda utgifterna för komplettering av varulagret.
Något som med fog kan betecknas som försök från bolagsledningens
sida att försköna ställningen eller vilseleda uppfattningen om densamma,
har jag ej kunnat upptäcka.

Beträffande borgen utöver förlagsinteckningar som säkerhet för lånets
återbetalande har jag erfarit, att fröken Thyra Augusta Maria Eriksson, som
innehar aktiemajoriteten, är villig, örn så påfordras, teckna ovannämnd
borgen.

Då borgen ju mera avser att förhindra en förskingring av förlagsegendomen
än att utgöra en vederhäftig borgen för återbetalningen, synes mig
fröken Erikssons borgen jämte styrelseledamoten kamrer Nils Anton Svenssons
böra kunna godtagas. Direktör Berglöf, vars systerdotter fröken Eriksson
är, torde nog tillse att intet företages, som kan sätta hennes existens på spel,
och således noga tillse att erforderligt förlagsmaterial ständigt förefinnes.

Stockholm den 8 maj 1936.

Andreas Ljungman.»

Denna promemoria förseddes inom socialdepartementet med följande kommentarer: »Kontentan

av förestående är tydligen att ökningen av kortfristiga skuldsumman
från den pr 30/u uppgivna till bokslutet pr 31/12 med 45,000 kr. är
att hänföra till materialinköp. Då materiallagret den 30/n uppskattats till
90,400 kr. och den 31/12 bokförts till 91,335: 20 kr. lärer det den 30/ii i realiteten
icke ha haft högre värde än c:a 46,000 kr., d. v. s. c:a hälften av det
uppgivna. (Materialinköpen i dec. inalles 69,000 kr. Genomsnittlig månatlig
materialförbrukn. enl. Ljungman 34,000 kr., men har under dec. månad
givetvis väsentligt understigit genomsnittet.)

De likviditetsuppgifter som föreligga äro följande (amorteringsväxlarna

ha på förut angivna skäl genomgående uteslutits)

Hr Ljungmans utredn. */a: Kortfristiga skulder............... 231,197

Likvida I........................ 80,527 _

Brist 150,670

Boforsförskottet................... 155,000

Överskott c:a 4,300 kr. .

Hr Ljungmans utredn. 30/u: Kortfristiga skulder............... 160,682

Likvida I.................... 83,325

Brist 77,357

Rest av Boforsförskottet........... 105,100

Överskott c:a 27,500 kr.

Bokslutet “/u-. Kortfristiga skulder............... 204,894

Likvida 1........................ 84,595

Brist 120,299

Rest av Boforsförskottet........... 105,100

Underskott c:a 15,200 kr.

Hr Ljungmans utredn. 30Kortfristiga skulder............... 141,650

Likvida 1........................ 78,961

(Boforsförskottet tillfullo inbetalt) Underskott c:a 62,700 kr.

Vanlig prognos för likviditetsställningen 3 o. 6 mån. event, längre framåt
anses av herr Ljungman i detta fall ej kunna göras med någon säkerhet.
Leveransavtal till belopp av c:a 40,000 kr. förfalla till likvid successivt under
de närmaste månaderna.»

lL0 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Genom beslut den 15 maj 1936 beviljade Kungl. Majit — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — ett lån å 70,000 kr. till förstärkning
av rörelsekapitalet. Säkerhet: Förlagsinteckning å 70,000 kr. med förmånsrätt
näst efter 40,000 kr. jämte borgen av industriaktiebolaget Uma. Lånet
skulle återbetalas med en fjärdedel senast en var av dagarna 31 maj 1937, 31
maj 1938, 31 maj 1939 och 30 okt. 1939.

4) Konservering saktiebolaget Atlantic, Mörrum.

I ansökan den 30 augusti 1935 hemställde disponenten Axel Mejare i Kalmar
om ett lån av 200,000 kr. och en subvention av 50,000 kr. för att av
Aktiebolaget Mörrumsfastigheter i likvidation förvärva en fabriksanläggning
i Mörrum samt därstädes bedriva tillverkning och försäljning av fiskkonserver,
rökta fiskvaror, grönsaksinläggningar samt frukt- och köttkonserver.

Denna ansökan remitterades till länsstyrelsen i Blekinge län, lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium. Länsstyrelsen infordrade i sin ordning
yttrande från Blekinge läns hushållningssällskap.

Samtliga nyssnämnda myndigheter anförde i sina utlåtanden erinringar
emot sökandens planläggning av företaget i ekonomiskt eller andra hänseenden.
Kommerskollegium, som i ärendet erhållit protestskrivelser från
ett stort antal konservfabriker, lämnade jämväl följande utredning om konservindustriens
allmänna läge:

»I av kommerskollegium under senaste åren avgivna utlåtanden rörande
ansökningar om lån för företag inom förevarande bransch har Kollegium i
allmänhet intagit en avstyrkande hållning under hänvisning till gällande bestämmelser
för utlämnande av lån ur ifrågavarande anslag och särskilt till
föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att
medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för andra företag. Den
ståndpunkt Kollegium sålunda intagit till sådana låneframställningar, har
varit baserad på den uppfattningen, att inom konservindustrien den industriella
produktionskapaciteten varit alltför stor i förhållande till marknadens
behov, varför staten icke borde genom utlämnande av lån för stödjande
av företag inom branschen motverka inom denna pågående strävanden
till anpassning av produktionen efter marknadsbehovet.

I de till Kollegium i ärendet inkomna skrivelserna understrykes av ett flertal
industriföretag i branschen de synpunkter, som Kollegium sålunda anlagt
å hithörande frågor, och göres gällande att uppkomsten av ett nytt industriföretag
å området av den storleksordning, som ifrågasättes, skulle menligt
inverka å de äldre företagens avsättningsmöjligheter och kunna bli till avsevärd
skada för branschen i dess helhet.

Ehuru konservindustrien i högre grad än åtskilliga andra industrigrenar
är beroende av det allmänna konjunkturläget och avsättningsmöjligheterna
sålunda väsentligt variera med inträffade förändringar i allmänhetens köpkraft,
är Kollegium av den uppfattningen, att, oaktat det aktuella konjunkturuppsvinget
givetvis måste ha medfört avsevärt förbättrade avsättningsmöjligheter
för konservindustrien i dess helhet, en ytterligare utbyggnad av
den industriella produktionsapparaten inom branschen för närvarande näp -

Konstitutionsutskottets memorial Nr il. (Bilaga.) 121

peligen kan vara av behovet pakallad. Kollegium grundar därvid sin uppfattning
bland annat även på tillgängligt statistiska material.

Vad angår omfattningen av landets industriella produktion av grönsakskonserver
får Kollegium hänvisa till följande ur industristatistiken hämtade
sifferuppgifter.

Sparris Andra grönsakskonserver

kg kronor kg kronor

År 1931........................ 45,721 90,749 2,925,814 2,044,064

» 1932........................ 46,692 92,219 3,375,245 2,266,238

» 1933........................ 58,423 129,234 3,488,034 2,346,647

De av sökanden angivna kalkylerna avse, vad konserverad sparris beträffar,
en tillverkning av 4,550 Vi-burkar, 2,600 V2-burkar och 50,000 Vt-burkar.
Beräknas bruttovikten för de olika förpackningarna i enlighet med rådande
handelsbruk till respektive 1, V2 och V4 kg., skulle tillverkningen
uppgå till sammanlagt 18,350 kg. med ett värde av 40,453 kronor. Dessa
siffror motsvara närmare en tredjedel av de officiella tillverkningssiffrorna
för 1933. Gustaf Bong Aktiebolag upplyser i sin skrivelse, att bolaget under
år 1935 tillfört marknaden c:a 45,000 kg. och kontrakterat ytterligare odlingar,
som komma att giva c:a 30,000 kg. årligen, samt att även på andra
platser betydande odlingar tillkommit under senare år.

Införseln av konserverad sparris från olika länder framgår av nedanstående
sammanställning:

från Tyskland från U. S. A. från andra länder

kg kronor kg kronor kg kronor

År 1931............. 152,055 217,056 301,870 340,136 15,124 17,690

» 1932............. 80,219 130,347 111,581 127,992 7,672 10,920

» 1933............. 56,614 96,782 158,070 135,695 7,522 8,518

» 1934............. 23,399 42,950 234,175 203,206 17,004 14,979

Någon export av sparriskonserver äger icke rum.

Det framgår av ovanstående siffror att det lyckats den inhemska tillverkningen
av konserverad sparris att i huvudsak uttränga den tyska varan, under
det att en betydande import av amerikansk vara alltjämt äger rum. Den
senare är avsevärt billigare än de svenska och tyska produkterna men anses
i allmänhet ej vara av samma höga kvalitet. Kostnaderna för sparrisodling
i vårt land och ej minst i Mörrumstrakten, som icke lärer vara särskilt
förmånlig för dylik odling, torde vara avsevärt högre än i Kalifornien, även
örn hänsyn tages till förefintligt tullskydd. Det torde därför näppeligen vara
att påräkna, att svensk konserverad sparris skall vid nuvarande prisläge å
den amerikanska varan i något större omfattning kunna uttränga denna från
den inhemska marknaden. Avsättningsmöjligheterna torde sålunda vara begränsade
och en viss fara för överproduktion synes redan nu förefinnas.

Vidkommande den av sökanden planerade tillverkningen av andra grönsakskonserver
än sparris har kalkylerats med tillverkning av följande kvantiteter.

	Antal ''/j-	Beräknad vikt	Värde
	burkar	kg	kronor
Konservärter...................	.............. 500,000	250,000	160,480
Konservbönor..................	.............. 50,000	25,000	21,840
Konserverade sockerärter........	.............. 10,000	5,000	5,500
Blandade grönsaker.............	.............. 10,000	5,000	4,500
	Summa 570,000	285,000	192,320

1^2 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Den planerade tillverkningen av konservärter torde motsvara omkring 10
procent av 1933 års totala tillverkning av denna vara.

Införseln av andra grönsakskonserver än sparriskonserver, vilken åtminstone
delvis torde bestå av specialiteter, utgjorde år 1934 49,392 kg med ett
värde av 72,004 kronor. Utförseln uppgick samma år till 1,059 kg med ett
värde av 2,741 kronor.

Av dessa siffror framgår, att den svenska tillverkningen redan nu i stort
sett motsvarar den inhemska marknadens behov och att någon ökad avsättning
endast kan påräknas i den mån konsumtionen stiger. Tillverkningsstatistiken
tyder icke på att konsumtionen skulle befinna sig i så snabb tillväxt,
att avsättning skulle kunna beredas för en ny tillverkning av ovannämnda
storlek utan att detta skulle medföra en minskning i avsättningsmöjligheterna
för redan förefintliga fabriker. Dessas nuvarande kapacitet
torde vara avsevärt större än produktionen, vilken i huvudsak bestämmes
av dels storleken av de kontrakterade odlingarna, dels skördeutbytet av dessa
odlingar. Sökanden har under hand velat göra gällande, att inläggningen
av ärter för närvarande knappast motsvarar den stora efterfrågan, som förefinnes,
och att en betydande knapphet skulle komma att förmärkas på marknaden
under vintermånaderna. I motsats härtill står den av Aktiebolaget
Sveriges Förenade Konservfabriker lämnade uppgiften, att detta bolag vid
senaste skörds början eller omkring den 1 juli 1935 hade ett lager av 721,533
V2-burkar konservärter. Av Kollegium från sakkunnigt håll inom området
för handeln med grönsakskonserver inhämtade upplysningar synas giva vid
handen, alt en viss överproduktion föreligger, och att konkurrensen mellan
de olika tillverkarna medfört en nedpressning av prisläget. De prisöverenskommelser
inom konservindustrien, vilka i ansökningshandlingarna omnämnas,
torde icke avse grönsakskonserver utan fruktkonserver.

Av ovanstående torde framgå, att ett stödjande på i ansökningen avsett
sätt av ett nytt företag för grönsakskonservering sannolikt skulle medföra
skadliga verkningar gentemot äldre företag inom branschen.

Beträffande den planerade tillverkningen av fiskkonserver föreligger i ansökningshandlingarna
endast en kalkyl för sardiner, avseende en tillverkning
av 200,000 askar med ett värde av 44,000 kronor. Med anledning av vad
från sakkunnigt håll upplysts, vill Kollegium ifrågasätta, huruvida för dylik
tillverkning läget av den till inköp planerade fabriken icke är mindre lämpligt
ur råvarusynpunkt. Kollegium vill i detta sammanhang erinra om att enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga rörande Bohusläns
näringsliv i sitt till Handelsdepartementet avgivna betänkande rörande åtgärder
för minskande av arbetslöshetens verkningar i Bohuslän ifrågasatt åtskilliga
åtgärder till den bohuslänska konservindustriens utveckling, däribland
särskilt sardinindustrien. Det är angeläget, att strävandena att på denna
punkt upphjälpa näringslivet i Bohuslän, där de naturliga förutsättningarna
synas vara större, ej motverkas genom statliga åtgärder på andra håll.

Avsättningsmöjligheterna för konserverad ål kunna av Kollegium svårligen
bedömas, men det torde kunna ifrågasättas, huruvida de icke äro tämligen
begränsade.

Beträffande den tillverkning av köttkonserver, som uppgives skola upptagas,
föreligga inga närmare upplysningar.

Sökanden planerar en tillverkning av rökt ål och böckling med ett värde
av 100,000 kronor årligen i vardera fallet. Rökningen av dessa varor brukar
icke kräva arbetskraft i större omfattning och den planerade tillverkningen
synes därför i och för sig icke kunna bliva av större betydelse för att lindra
arbetslösheten i orten.

I fråga om tillverkning av grönsakskonserver är behovet särskilt av man -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 123

lig arbetskraft relativt liten. För att belysa detta förhållande har Kollegium
låtit utföra en undersökning rörande förhållandet år 1933 vid de sex större
fabriker, som i huvudsak enbart syssla med inläggning av grönsaker. Tillverkningen
av grönsakskonservcr vid dessa representerade samma år omkring
63 procent av det totala tillverkningsvärdet för grönsakskonserver. Vid
nämnda fabriker har år 1933 sysselsatts i medeltal sammanlagt 176 egentliga
fabriksarbetare, varav 40 manliga och 136 kvinnliga. Det kan med ledning
av dessa siffror ifrågasättas, huruvida ej sökanden överskattar möjligheterna
att bereda arbetstillfällen i den planerade fabriken. Utöver de i fabriken sysselsatta
arbetarna tillkomma givetvis dock de, som få sysselsättning vid
odlingarna. Såsom redan av ansökningen synes framgå, torde dock denna
sysselsättningseffekt få anses vara till storleken mera oviss.

Vidare vill Kollegium fästa uppmärksamheten på, att av ansökningshandlingarna
ej framgår, huruvida enskilt kapital skall investeras i det nya företaget.
Enligt Ivollegii mening bör av principiella skäl statligt understöd ur
ifrågavarande anslag i allmänhet icke ifrågakomma annat än under förutsättning,
att en avsevärd del av kapitalbehovet fylles med andra medel än
statsmedel.

Kollegium vill ej underlåta att påpeka, att nu förefintliga fabriker för tillverkning
av grönsakskonserver i allmänhet från en ringa början vuxit fram
på det sätt, att den kontrakterade odlingen efter hand ökats under tillvaratagande
av de erfarenheter, som så småningom vunnits. Enligt Ivollegii mening
är detta det mest önskvärda sättet för tillkomsten av företag på området
och Kollegium hyser, utöver vad som ovan anförts, även vissa principiella
betänkligheter mot lämnande av understöd åt företag inom branschen,
som startas enligt de linjer, vilka i detta fall uppdraga. Kollegium får i detta
sammanhang erinra om att Aktiebolaget Kalmar Konservfabrik synes vara
det enda företag inom grönsakskonservbranschen, som hittills beviljats medel
ur ifrågavarande anslag, nämligen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av den 2
mars 1934 ett lån å 40,000 kronor mot säkerhet av bland annat borgen avsökanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts anser sig Kollegium, som icke
förbisett att rätt starka sociala skäl kunna anföras till förmån för framställningen,
dock icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.»

Lantbruksstyrelsen ansåg sig icke heller kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
Länsstyrelsen däremot instämde med hushållningssällskapet, som
trodde, att det planerade företaget skulle få en stor uppgift att fylla, och
tillstyrkte bifall.

I anledning av de erinringar, som från olika håll gjorts emot planläggningen
av företaget, meddelade sökanden i inlagor den 23 december 1935
och 6 februari 1936, att denna planläggning ändrats på följande sätt. Låncansökan
skulle numera gälla konserveringsaktiebolaget Atlantic, vars aktier
förvärvats av det konsortium, som herr Mejare representerade. Konsortiet
skulle i konserveringsbolaget teckna för kontant inbetalning nytt kapital till
ett belopp av 50,000 kr. Med aktiebolaget Mörrumsfastigheter i likvidation
hade konserveringsbolaget träffat preliminärt avtal örn tioårigt arrende av
fabriksanläggningen för en årlig avgift av 12,000 kr. jämte vissa andra prestationer.
Konserveringsbolagets tillgångar före nyteckningen utgjordes av
maskiner oell inventarier bokförda lill 50,000 kr. samt av särskilt tillkallade
värderingsmän uppskattade till 52,445 kr. värde.

124

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

I skrivelse den 23 december 1935 anförde sökanden vidare:

»Vidkommande åter Kungl. Kommerskollegii yttrande i ärendet, synes avstyrkandet
av bifall till ansökningen huvudsakligen vara grundat dels på antagandet,
att genom driftens igångsättande i Mörrum överproduktion av grönsakskonserver
skulle inträda med åtföljande driftsinskränkningar inom förhandenvarande
företag i denna bransch, dels ock att den planerade beredningen
av fiskkonserver vid Mörrumsfabriken vore olämplig med hänsyn till
bristande tillgång av kvalitativt fullgod råvara.

Den statistik, Kungl. Kommerskollegium åberopat till stöd för påståendet
om beräknad överproduktion av grönsakskonserver, omfattar endast depressionsåren
1931—1933, varför denna stastistik icke kan lämna avgörande
vägledning i det nu rådande konjunkturläget. Givetvis böra samhällets produktionsförhållanden
avpassas efter normalt konjunkturläge, utan hänsynstagande
till fluktuationer vare sig i fallande eller stigande konjunkturer. Anses
denna utgångspunkt riktig och kan man beteckna nuvarande konjunkturläge
såsom icke förmånligare ur företagaresynpunkt än vad normala produktionsförhållanden
kunna anses motsvara, torde den åberopade statistiken
lämna en allt för mörk bild av konservindustriens avsättningsmöjligheter å
hemmamarknaden. Under innevarande år har efterfrågan på grönsakskonserver
icke oväsentligt överstigit tillgången av dylika varor, vilket bäst torde
styrkas genom åtskilliga uttalanden från ledande grossistfirmor inom branschen.
Då produktionsmöjligheterna för grönsakskonserver äro särskilt förmånliga
inom det planerade företagets verksamhetsområde, borde, synes det
mig, det icke föreligga något berättigat skäl att avstå från utnyttjandet av
dessa naturliga förutsättningar, då verksamhetsområdet för närvarande
ovanligt hårt tynges av arbetslöshet och erforderliga för ändamålet särskilt
avpassade anläggningar finnas till förfogande. Härigenom sköde ju skapas
icke blott tillfällig lättnad i arbetslösheten inom området utan jämväl säkerställas
varaktiga utkomstmöjligheter för en icke oväsentlig del av befolkningen.
Det torde vara förtjänt att framhållas, att den allmänna tendensen inom
livsmedelsindustrien synes giva vid handen, att förbrukningen av konserverade
grönsaker av inhemsk tillverkning glädjande nog utvisar stadig
ökning, sedan den köpande allmänheten av gjorda erfarenheter funnit den
svenska varan kunna väl uthärda jämförelser med utländsk tillverkning.
Särskilt inom Norrland synas goda avsättningsmöjligheter ännu kvarstå outnyttjade.
Enligt min egen erfarenhet torde avsättningen av den beräknade
produktionen i Mörrum efter ett successivt genomförande av produktionsplanen
kunna vinnas utan att övriga företag inom branschen skola drabbas
vare sig av prissänkningar genom konkurrensen eller minskning i den nu
förefintliga produktionen.

Vidkommande den framförda anmärkningen i fråga om bristande tillgång
av lämplig råvara för beredning av fiskkonserver, torde Kungl. Kommerskollegii
förmodan i detta hänseende hava varit beroende på otillförlitliga informationer.
Råvarutillgången för beredning av fiskkonserver vid Blekingekusten
torde vara mera än tillräcklig för säkerställande av konservberedningen
vid det planerade företaget. Av fiskeriövertillsyningsmannens i Blekinge
län statistik över fångsterna av torsk, lax, ål och sill under femårsperioden
1930—1934 framgår, att tillgången av dessa fisksorter är synnerligen
god, om än laxfisket under de senaste tre åren gått tillbaka, i hög grad beroende
på begränsade avsättningsmöjligheter av färsk lax. Vid fabriksanläggningen
i Mörrum har den goda råvarutillgången vid Blekingekusten redan
från början beaktats genom anordnande av särskild avdelning av rökugnar,
avsedda för fiskkonservering jämte därtill anknuten avdelning för

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 125

guanoberedning av fiskavfall. Goda möjligheter för lagring av levande ål
förefinnas omedelbart vid fabriksanläggningen genom härför lämpliga anordningar
i Mörrumsån. Härigenom kan företaget emottaga vid särskilda
tillfällen förekommande fångstöverskott av ål och sålunda verka prisutjämnande
till fiskeribefolkningens fromma. Redan företagna preliminära undersökningar
i fråga örn exportmöjligheterna av genom rökning eller inläggning
förädlad ål hava givit berättigade anledningar att antaga, att avsevärda
avsättningsmöjligheter till tillfredsställande priser äro för handen.

Vidkommande sparriskonserverna har Kungl. Kommerskollegium påvisat,
att den svenska tillverkningen avsevärt minskat importen från Tyskland, medan
däremot importen från U. S. A. synes fortgå utan nämnvärd minskning.
Anmärkningen är fullt befogad, men torde härvid icke hava beaktats, att den
amerikanska varans begärlighet för den köpande allmänheten i hög grad är
beroende på dess låga pris, vilket i sin tur möjliggöres därav, att sparrisen
konserveras utan den stränga sortering, som hittills genomförts vid svensk
tillverkning. Vinner allmänheten full förståelse för de orsaker, som betinga
prisskillnaden, t. ex. genom saluförande av svenska sparriskonserver i tvenne
prislägen för sorterad och osorterad inläggning, torde en utökning av avsättningen
i fråga örn inhemsk sparris på bekostnad av den amerikanska importen
otvivel^tigt kunna vinnas. Däremot synes mig Kungl. Kommerskollegii
förmodan, att odlingsförhållandena av sparris inom Blekinge vore
mindre gynnsamma, icke innebära en riktig uppskattning av förhandenvarande
produktionsförutsättningar. 1 det yttrande, som Blekinge läns hushållningssällskap
avgivit till den nyligen avslutade utredningen genom särskilda
sakkunniga i fråga örn folkförsörjningen och arbetsfreden, har hushållningssällskapet,
enligt vad jag inhämtat, med särskild styrka hävdat
lämpligheten av upptagandet av sparrisodlingar inom Blekinge län, då produktionsförhållandena
härför ansetts särskilt gynnsamma. Hushållningssällskapets
erfarenhet och ortskännedom torde innebära fullgoda garantier
för ett riktigt bedömande av produktionsförutsättningarna inom länet.

Vad slutligen angår frågan om den beräknade sysselsättningen av manuell
arbetskraft inom det planerade företaget synes Kungl. Kommerskollegium
icke hava tillräckligt beaktat, att tillverkningen vid flera av de åberopade
sex större fabrikerna sker genom helautomatiska maskiner, något som icke
är avsett att genomföras vid Mörrumsfabriken. En avsevärd utökning av
manuell arbetskraft vinnes härigenom, vartill kommer den mängd av arbetstillfällen,
som genom grönsaksodlingar och fiskberedning kan säkerställas för
ortsbefolkningen.»

Sökanden lämnade även följande uppgifter örn marknadsförhållandena år
1935 för i ansökan avsedda konserver:

»Konserverade ärter.

Hela tillverkningen av 1U och 1h kg brk. 3,400,000 st. Fem fabriker äro
f. n. helt utsålda och hos tre finnes endast mindre partier osålda i lager.

Ärter och morötter, blandade samt brgtbönor.

Över dessa artiklar ha exakta uppgifter icke varit möjligt att erhålla men
det har meddelats att stor brist föreligger på dessa artiklar och att grossisterna
kunnat erhålla obetydliga leveranser i förhållande till deras försäljningsmöjligheter.

Haricotsverts.

Av denna inläggning har grossisterna hitintills kunnat köpa sitt behov men
synes det som örn fabrikanterna f. n. skulle lia ytterst små partier i lager.

126 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Sparris.

Till konservfabriker har det levererats färsk sparris ca. 100,000 kg, därav
ha en del sålts i färskt tillstånd. Några större lager av konserverad svensk
sparris torde för närvarande icke finnas. Fördelningen av denna kvantitet
torde ligga så, att tre fabriker vardera emottagit ca. 25,000 kg och det övriga
av fyra fabriker tillsamman.

Konserverade frukter och bär.

Hos fabriker som äro specialiserade på tillverkning av fruktkonserver
torde inläggningen lia omfattat ca. 400,000 1/i och V* kg burkar. Från fyra
fabriker som lia en sammanlagd tillverkning av 250,000 burkar har uppgifterna
lämnats direkt. Dessa fabriker ha f. n. utsålt ca. 90 °/o av tillverkningen.
Även de övriga fabrikerna torde helt eller delvis vara utsålda på
frukt och bärkonserver.

Sillinläggningar, s. k. sillkonserver.

Denna tillverkning bedrives huvudsakligen på västkusten inom Göteborgs
och Bohus län. Råvaran till dessa konserver består till största delen av kryddad
Islandssill. Någon brist på dessa inläggningar förefinnes f. n. icke, men
har en betydande prisförhöjning på de flesta av dessa tillverkningar under
året inträtt. Konservering av böckling förekommer huvudsåkligast i Norrland
vid ett par fabriker i mindre omfattning.

Sardiner och Herring.

För närvarande finnes inom landet endast en fabrik av betydenhet, som
specialiserat sig på inläggning av sardiner och s. k. herring i tomat och av
de uppgifter som stått att få lär efterfrågan på svenska sardiner vara stor.
De grossister vilka givit uppgifterna säga att betydande kvantiteter utöver
nuvarande tillverkningen med lätthet kunna placeras enbart på den inhemska
marknaden.»

I ärendet inkommo vidare skrivelser från ett stort antal fiskeriföreningar
och enskilda fiskare, vari låneansökningen understöddes.

Handlingarna överlämnades därefter till sakkunniga för utredning angående
Blekinge läns försörjningsmöjligheter. Sakkunnigas den 10 mars 1936 daterade
utlåtande har följande lydelse:

»Sökandens avsikt, sådan den efter muntliga överläggningar inför Blekingeutredningen
slutligen blivit utformad, synes vara att, efter förvärv av dispositionsrätten
till fabrikskomplex i Mörrum, därstädes genom visst bolag —
konserveringsaktiebolaget Atlantic — bedriva tillverkning och försäljning av
fisk-, grönsaks- och fruktkonserver m. m. Den fabrik, varom här är fråga,
blev uppförd för 15 å 20 år sedan och har tidigare använts för kött- och fiskberedning.
Under de senare åren eller alltsedan 1932 har den icke tagits i
anspråk för någon sorts fabrikation. Fabriksbyggnaderna, som erbjuda synnerligen
goda utrymmen, äro i gott stånd och väl lämpade för en fabrikation
av ifrågavarande slag i större omfattning.

För att från sakkunnigt håll erhålla material för ett ståndpunktstagande i
ärendet, har Blekingeutredningen haft överläggningar, förutom med sökanden,
dels i fråga om fiskkonservfabrikationen med länets hushållningssällskaps
fiskerikommitté samt fiskeriövertillsyningsmannen i länet m. fl., dels
ock beträffande grönsaks- och fruktkonserveringen med hushållningssällskapets
sekreterare och dess trädgårdskonsulent.

Blekingeutredningen anser sig först böra uttala sig om sökandens förslag
å de varor, som fabrikationen skulle omfatta. Såvitt angår fiskkonser -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 127

veringen skulle enligt detta ifrågakomma rökning av ål, rökning av sill oell
sardinberedning.

Vad rökning av ål angår vill utredningen framhålla, att i Mörrum redan
finnas minst två firmor, nämligen A.-B. S. Mattsson samt firman B. Jeppsson
& Son, vilka i avsevärd omfattning tillverka och försälja rökt ål och
vilkas verksamhet på detta område enligt uppgift utan svårighet kan utvidgas
allt efter som avsättningsmöjligheterna därtill giva anledning. Att under
sådana förhållanden låta det nu ifrågasatta nya företaget å samma ort omfatta
detta slag av fabrikation synes därför icke vara tillrådligt.

Beträffande rökning av sill (böckling) är att uppmärksamma, att utefter
den blekingska kusten finnas en del smärre sillrökerier, till vilka en viss hänsyn
i detta sammanhang synes böra tagas. Dessa rökerier lära emellertid
hava sin huvudsakliga avsättning inom mera begränsade områden. Sökanden
bär nu uppgivit sin avsikt vara att vid sin försäljning ej så mycket taga
sikte på det lokala behovets tillgodoseende som fast mera på varornas försändning
till sådana andra delar av landet, där förutsättningar för marknadens
upparbetande på detta område anses föreligga. För sådant ändamål har
sökanden tänkt sig låta komma till användning en ny förpackningsmetod,
ägnad att bättre än den nuvarande tillgodose avnämarnas smak och varans
hållbarhet. Under sådana förhållanden finner Blekingeutredningen sig böra
förorda, att fabrikationen även kommer att omfatta rökning av sill.

Andra former av sillkonservering, som sökanden förmält sig ämna igångsätta,
äro inläggning i olja och beredning av s. k. herring. Att sökanden upptager
även dessa fabrikationer vill Blekingeutredningen tillstyrka.

I fråga om sardintillverkningen torde icke föreligga några som helst betänkligheter.
Enligt vad utredningen inhämtat lärer, även om fabrikationen
i vårt land avsevärt utökas, det icke kunna förväntas uppstå några större
avsättningssvårigheter för denna artikel. Beträffande sardintillverkningen
tillåter sig därför Blekingeutredningen föreslå — och i detta avseende är utredningen
ense med sökanden — att fabrikationen i denna del måtte komma
att drivas i avsevärt större skala än den sökanden utgått ifrån i sina kalkyler.
Att för en dylik tillverkning kommer att finnas tillräcklig råvara, s. k. skarpsill,
framgår av de uttalanden från sakkunnigt håll, som handlingarna i ärendet
innehålla.

Härutöver vill Blekingeutredningen — även i detta fall i samförstånd med
sökanden och hörda sakkunniga — hemställa, att fabrikationen måtte inriktas
på även ett annat slag av fiskberedning. Den rikliga tillgången på
torsk, som utmärkt de senare årens blekingefiske, har gjort, att särskilt i
västra delarna av länet tidvis uppstått svårigheter för denna fisksorts avsättning
till skäliga priser. Pa sätt länets hushållningssällskap i annat sammanhang
framhållit skulle detta missförhållande säkerligen kunna i avsevärd
mån avhjälpas, därest vederbörande i västra Blekinge följde östra Blekinge
exempel och som ett led i avsättningen inriktade sig på en del av torskfångstens
beredande till filéer.

En fiskberedningsmetod, som tidigare med fördel kommit lill användning
i Blekinge, har varit kryddsillsinläggning. Av skäl, på vilka utredningen icke
anser sig nu behöva ingå, har denna fabrikation sedan flera år varit så gott
sorn helt nedlagd. Enligt uttalande av sakkunniga lärer emellertid på grund
av råvarans lämplighet goda förutsättningar just i Blekinge föreligga för
denna fabrikation. Villkoret härför är dock afl don, i motsats till vad tidigare
ofta varit händelsen, drives efter i allo rationella linjer. Utredningen vill därför
i samförstånd med sökanden föreslå, att även denna bransch upptages
på fabrikens program.

128 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Framhållas må alt, om fabriken sålunda komme att i större omfattning slå
sig även på torskfilé- och kryddsillsberedning, detta på grund av de myckenheter
fisk, varom det då bleve fråga'', skulle bii av långt större ekonomisk
betydelse för den blekingska fiskerinäringen än enligt den av sökanden ursprungligen
uppgjorda planen.

Den andra huvudgren, som fabrikationen planeras omfatta, skulle vara
grönsaksinläggning. Enligt vad sökanden muntligen uppgivit är hans mening
den, att till den fabrik i Kalmar, där sökanden för närvarande har sin
verksamhet, skulle koncentreras tillverkning av senap och inläggning av frukter,
under det att till den nya fabriken i Mörrum skulle i utvidgat skick överflyttas
den i Kalmar för närvarande bedrivna grönsaksinläggningen. I viss
begränsad omfattning skulle dock även i Mörrum förekomma konservering
av frukt, nämligen av jordgubbar, varå särskilt riklig tillgång finnes i dessa
trakter, samt av körsbär och bigaråer. Dessutom har sökanden förklarat sig
villig att i enlighet med ett av trädgårdskonsulenten framställt förslag låta
verksamheten omfatta kylförvaring av päron, vartill fabriken redan med sin
nuvarande utrustning äger goda förutsättningar. Däremot anser sig sökanden,
åtminstone icke till en början, kunna våga sig på de andra förslag åsyftande
fruktens tillvaratagande, som trädgårdskonsulenten uppskisserat, då
härtill skulle erfordras nyanskaffning av dyrbar maskinell utrustning samt
betydligt ökat rörelsekapital.

Beträffande de egentliga grönsakerna har sökanden, såsom även framgår
av kalkylerna, för avsikt att särskilt lägga an på konservering av ärter, vilket
synes Utredningen lämpligt, då Utredningen av sakkunnigas uttalanden
fått den uppfattningen, att redan den nuvarande marknaden kan absorbera
mera av denna vara samt att goda betingelser förefinnas för denna marknads
ytterligare upparbetande. Tillgången till för fabrikationen erforderliga trädgårdsprodukter
är i dessa trakter god, och även örn den från början icke
motsvarar behovet vid fabrikens tilltänkta fulla drift, torde med lätthet genom
kontrakt odlingar eller eljest tillgången kunna utökas i erforderlig utsträckning.

Blekingeutredningen vill betona att, om fabrikationen lägges i huvudsak
efter nu skisserade riktlinjer, udden brytes av den kritik ur konkurrenssynpunkt,
som från olika håll riktats mot förslaget, en kritik, som i alla händelser
synes vara ej så litet överdriven.

Vad angår sökandens ekonomiska kalkyler, så kunna efter den omläggning
av den planerade fabriksdriften, som i det föregående uppskisserats,
dessa givetvis icke utan vidare läggas till grund för beräkningen av kapitalbehovet.
Sökanden har emellertid ställt i utsikt att i anledning av denna
omläggning till Kungl. Socialdepartementet inkomma med förnyade beräkningar.
Enligt vad sökanden muntligen uppgivit är att förvänta, att de nya
beräkningarna komma att ge till resultat att, särskilt på grund av den betydligt
utökade sardintillverkningen med därav följande dryga lagringskostnader,
som den ändrade planen innefattar, det erforderliga rörelsekapitalet
kommer att behöva utökas från förut uppgivna 140,000 kr. med ytterligare

25.000 kr. eller således till 165,000 kr. Under förutsättning att dessa beräkningar
vid närmare prövning visa sig hållbara samt att sökanden, såsom
ställts i utsikt och även får anses ur principiell synpunkt lämpligt, ikläder sig
förbindelse att själv direkt eller indirekt i rörelsen insätta ett kapital å 50,000
kr., skulle sålunda det nu ifrågavarande statslånet kunna begränsas till

115.000 kr.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av att
ett återupptagande av fabriksdriften inom Mörrumsfabrikerna i enlighet med

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 129

ovan förordade riktlinjer skulle utgöra ett ingalunda oväsentligt led i strävandena
att åstadkomma ökade försörjningsmöjligheter dels direkt genom
de arbetstillfällen, som den nya fabriksdriften i och för sig skulle tillskapa,
dels indirekt för fiskare och trädgårdsodlare, vill Blekingeutredningen i underdånighet
tillstyrka att, därest en granskning av sökandens slutliga beräkningar
ej kommer att ge anledning till ändring i det erforderliga beloppets
storlek, Eders Kungl. Majit täcktes på det sätt bifalla sökandens framställning,
att på de villkor, som Eders Kungl. Majit må finna skäligt bestämma,
ett statslån av 115,000 kr. beviljas det aktiebolag, som sökanden i förevarande
avseende företräder.

I behandlingen av detta ärende inom Blekingeutredningen har ledamoten,
vice talmannen Ola Jeppsson från Mörrum icke deltagit.»

Med sakkunnigas utlåtande avlämnades följande yttranden av trädgårdskonsulenten
P. Linde och ledamoten av hushållningssällskapets fiskerikommitté
J. Räng.

»Till 1935 års Blekingeutredning.

Härmed får jag vördsamt avgiva infordrat utlåtande beträffande den ifrågasatta
anläggningen i Mörrum för bl. a. konservering av grönsaker m. m.
Givetvis kommer jag härvid icke att befatta mig med spörsmålen rörande
fiskkonserveringen utan endast vad som kan beröra länets trädgårdsskötsel.

Beträffande kalkylerna på detta område har jag efter gjorda undersökningar
funnit, att förhållandena mellan beräknade mängder råvaror och färdiga
produkter äro riktiga samt inköpspriserna desamma, som tillämpas vid
andra konservfabriker, fastän naturligtvis betydligt avvikande från dem,
som tillämpas i minuthandeln.

Vid genomläsandet av handlingarna har jag särskilt fäst mig vid, att i ansökningsskrivelsen
talas om frukt, men att sedan inga detaljer eller kalkyler
därom förekomma.

Från den så att säga lokalpatriotiska ståndpunkt som jag på grund av min
befattning som länets trädgårdskonsulent har att utgå ifrån, synes mig att
vi här i länet i första rummet hava verkligt behov av industriföretag för tillvaratagande
av de redan rikligt förekommande trädgårdsalstren: s. k. fabriksfrukt,
dels fallfrukt, dels frånsorterade äpplen, samt päron för kylförvaring
eller konservering.

Beträffande fabriksfrukten synes mig den på många olika platser i landet
hittills allmänt tillämpade mos- och marmeladberedningen hava vållat en viss
trängsel på marknaden, varför största vikt borde läggas på saftberedning,
då härvidlag icke blott den utvunna saften utan också vad som tidigare ansågs
som en värdelös avfallsprodukt kan komma till användning. Av saften
kunde här kanske den därför lämpliga delen få levereras till Vin- och Spritcentralens
fabriker i det närbelägna Karlshamn för vinberedning; en del förarbetas
till ''must’ (flytande frukt) i den mån en lämplig propaganda och
prissättning kan hinna göra denna dryck populär och säljbar; och den kanske
största delen genom indunstning (tyskarnas Dicksaft) arbetas in i den
svenska läskedrycksfabrikationen, ett problem som jag tror mig veta, att
man för närvarande inom Kgl. Lantbruksstyrelsen hyser ett varmt intresse för.

För detta ändamål vore ett lämpligt samarbete med ''Riksförbundet Svensk
Frukt’ samt ’AB Fructus’ att rekommendera, då därigenom alla bekymmer
örn avsättningen vore undanröjda.

Utöver vad jag härovan angivit som verkligt behov för länet kunde som
en lämplig anslutning härtill betecknas den ifrågasatta konserveringen av
bos jordägare i Bräkne och Listers härader kontraktsodlade grönsaker såsom
ärter, morötter, bönor, sparris samt dessutom bär av olika slag (även

Biliana lill riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11. St

130 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

till saftberedningen), varigenom dels värdefullare skördar kunde avvinnas
smärre brukningsdelar, dels ökad arbetsförtjänst beredas ortsbefolkningen.

Odlingen av sparris torde lämpligast förläggas till kuststräckan västerut,
där god tillgång till tång finnes, samt kalk till billiga fraktkostnader. Då
konservering av fisk skulle bliva en viktig del av företaget, kunde samma insamlingssystem
som för fisken tillämpas även för sparrisen.

Bärodlingarna borde förläggas närmare fabriken, omfattande jordgubbsodlingar
finnas redan i trakterna av Sandbäck och Sölvesborg och de klimatiska
och jordmånsförhåliandena i de ifrågavarande delarna av Blekinge äro
särskilt lämpliga för bärodling.

Nättraby den 3 mars 1936.

Peter Linde.»

»Till Hushållningssällskapets fiskerikommitté.

Efter att ha genomsett handlingarna rörande disponent Mejares ansökan
om statshjälp för förvärv av Mattsonska fabriken i Mörrum och drift av konservindustri
därstädes, får jag härmed lämna följande redogörelse.

Mitt egentliga uppdrag avsåg i huvudsak att söka utröna bärigheten uti
de av disponent Mejare lämnade kalkylerna rörande fiskkonserver. Uti den
nu senast inkomna delen av ifrågavarande ärende varöver vederbörande skulle
avgiva yttrande förekommer intet särskilt nytt rörande kalkyler, enär den
i dessa handlingar uppställda ''Tablån’ grundar sig på förut lämnade kalkyler,
varöver Förvaltningsutskottet förut yttrat sig. Om jag ändock skulle
beröra dessa kalkyler så kan kanske följande anmärkningar göras.

Ål. Inköpspriset för lågt. Övriga kostnader med några förskjutningar
acceptabla, men nettovinsten för hög.

Böckling. Priset å färsk vara för låg. Löner för arbetslöner m. m. för
höga. Likaså frakter och allmänna kostnader för höga. Försäljningskostnader
för höga, om dessa avse en återkommande årlig utgift, däremot om de
avse första årets organisation äro de berättigade. Vinsten är i så fall nu för
högt tilltagen.

Sardiner. Kalkylen kan godtagas nied förskjutning av värdet de olika posterna
emellan. Nettovinsten anser jag bör stå sig.

Efter dessa av mig gjorda anteckningar har jag haft samtal med disponent
Mejare, som förklarat, att kalkylerna äro uppgjorda med ett beräknat inköpsvärde,
vilket förskjutes allt efter tillförsel, och får försäljningspriset variera
därefter. Rörande sardiner så är det ej missuppfattning rörande benämningen,
utan det är meningen att tillaga sardiner, men ej av vanlig sill
utan av den små skarpsillen, varav vissa tider synes vara rätt god tillgång
på, men nu fiskas i ringa mängd, men om avsättning finnes, kan fisket härav
utökas. Rörande rökt sill eller böckling ämnar disponent Mejare förutom
vanlig böckling framställa tvenne andra konserver härav, dels i olja, dels
s. k. Herring. Utförandet i marknaden av vanlig böckling kommer att ske
efter nytt system, som närmast avser förpackningen och förklaras därav den
av mig förut påpekade höga försäljningskostnaden, vilken kostnad jag anser
ej behöva återkomma årligen.

Då kalkyler över fiskkonserver ej blivit av disponent Mejare så klarlagda,
att de för utomstående verkat övertygande synes detta bero på disponent
Mejares önskan, att ej för utomstående i detalj röja sina planer. Jag anser
därför, att de till synes förmenta felaktigheterna uti kalkylerna för fiskkonserver
ej ha någon betydelse för den beräknade bärigheten av den påtänkta
rörelsen.

Jag förmodar att den förnyade remissen avser yttrande över den förändrade
dispositionen av statslånet, som Mejare ansett sig böra gå in på och med

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

131

anledning därav förändrat sin framställning om lån. Tidigare har framställningen
avsett dels ett lån å 200,000 kr., dels ett belopp av 50,000 kr. utan återbetalningsskvldighet,
vilket senare belopp Mejare nu avstått ifrån. För undvikande
av de med bolags bildande oell fastighetsköp förknippade kostnader
och tidsutdräkt synas de preliminära överenskommelserna lia gjorts så, att Akt.
Bol. Mörrumsfastigheter fortsätter med fastighetsförvaltningen och Akt. Bob
Atlantic kommer att driva konservindustrien. Hela statslånet kommer därför
att användas för konservfabrikationen i stället för som förut varit påtänkt
en del därav skulle användas till fastighetsköpet.

Till stöd för kapitalbehovet har uppgjorts i handlingen bilagda ''Tablå’.
Enligt denna skulle för innevarande år behövas ett kapital av i runt tal

140.000 kr. i rörelsekapital, varav av statslånet begäres för innevarande år

125.000 kr. och återstoden nästkommande år.

Uti den sålunda förändrade framställningen kan jag ej finna något, som
kan ge anledning till ändring av Hushållningssällskapets förvaltningsutskotts
förut avgivna tillstyrkan.

Karlshamn den 28 februari 1936. Johannes Räng.»

Sökanden inkom sedermera med P. M. rörande företagets förläggning, tillverkning,
försäljning och arbetsstyrka, tablå över kapitalbehov samt generalräntabilitetskalkyl,
samtliga hänförande sig till den definitiva planläggning
av företaget, som framkommit vid överläggningarna emellan Blekingeutredningen
och sökanden och som avses i utredningens utlåtande.

Sedan Blekingeutredningen satts i tillfälle att taga del av dessa kompletteringar
anförde utredningen i utlåtande den 17 juli 1936:

»Då sökanden numera förklatat sig villig att av privatmedel tillföra företaget
ytterligare kontant belopp av 50,000 kronor samt beloppet för den beräknade
årsomsättningen vid fabriken nedsatts till 372,805 kronor, vilket med
hänsyn till fabrikationens omfattning jämförelsevis obetydligt överstiger det
av ingenjör Bosaeus angivna, 350,000 kronor, torde förutsättningarna i dessa
delar för beviljande av det sökta statslånet nu förefinnas.

Emot de av sökanden avgivna kalkylerna har Blekingeutredningen efter
samråd delvis med en på området sakkunnig person icke funnit något i stort
sett att anmärka. De erinringar, som framkommit, hava gällt huvudsakligen
allt för stora omkostnadsberäkningar i några fall, men om dessa anmärkningar
kunna finnas berättigade och omkostnaderna sålunda i verkligheten
komma att understiga de beräknade, är denna omständighet ju allenast ägnad
att stärka den finansiella planen. Blekingeutredningen vill emellertid
i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke uti ett eventuellt beslut om
låns beviljande någon bestämmelse lämpligen bör inryckas till förhindrande
av, att rörelsen så bedrives, att genom för höga avlöningar åt affärens ledande
män eller genom andra allt för stora omkostnader säkerheten för statslånet
äventyras.»

I akten finnes följande blyertspromemoria:

»8/s 36. Kalmar Konservfabriks:

Rörelsekapital i % av omsättning 1932 .............. 48,3

33 .............. 57,4

34 .............. 61,4

35 .............. 68,5

235,6 : 4

58,9 %

132

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Kortfristiga skulder i % av omsättning: 1932 ........ 25,1

33 ........ 30,3

34 ........ 22,8

35 ........ 32,2

110,4 :_4_

27,6 %

Lager i % av omsättning 1932 ..................... 25

33 ..................... 38

34 ..................... 40

35 ......................44

147 : 4

*/8 36. Konserverings AB Atlantic.

Omsättning......................................... 375,000 kr.

Nyanskaffn. av maskiner............................. 28,000 »

Lagervärde c: a 40 % av oms. =...................... 150,000 »

Erforderligt rörelsekapital 60 % av 375,000 kr. = 228,000 kr.

Därav kunna kortfristiga skulder täcka 25 % av 375,000 kr. = 94,000 kr.

Resterande att täcka..................................... 134,000 kr.

Därtill för maskininköp.................................. 28,000 »

162.000 kr.

vilket motsvaras av statslån.............................. 115,000 »

samt egen insats......................................... 50,000 »

165.000 kr.»

Genom beslut den 28 augusti 1936 beviljade Kungl. Majit — utrikesminister
Westman samt statsråden Nilsson, Ericsson och Gynnerstedt i egen -

skap av tillförordnad regering — bolaget ett lån å högst 100,000 kr. I beslutet
föreskrevs bl. a. följande:

»30,000 kronor av lånet må utbetalas, sedan låntagaren visat, att låntagaren
för tiden till och med den 31 december 1949 träffat avtal om förhyrande
av ifrågakomna fabriksanläggning för en årlig hyressumma icke överstigande
12,000 kronor samt på villkor i övrigt, som av statskontoret efter samråd
med kommerskollegium godkännas, att bolaget med äganderätt förfogar över
de i ovannämnda inventerings- och värderingsinstrument avsedda maskiner
och inventarier samt att bolagets aktiekapital ökats med minst 60,000 kronor
genom kontant inbetalning av nämnda belopp.

I övrigt utgår lånet med belopp motsvarande 60 procent av det värde, vartill
låntagarens förlagsegendom utöver den förutnämnda uppgår enligt av
statskontoret godkänd värdering. Utbetalning av lånet i denna del — sammanlagt
högst 70,000 kronor — skall därest statskontoret icke annorledes
förordnar, ske kvartalsvis i mån av ökat förlagsvärde.

Lånet utbetalas av statskontoret mot vederbörlig skuldförbindelse samt,
såsom säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, av statskontoret godkänd
inteckning i låntagarens förlagsegendom å 100,000 kronor med sex
procent ränta, gällande med bästa förmånsrätt, jämte borgen av Mejare, advokaten
Ragnar Allmér och löjtnanten Torsten Valdemar Lundell eller ock
de andra säkerhetshandlingar, som av statskontoret befinnas likvärdiga med
eller bättre än nyssnämnda säkerhetshandlingar.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 133

Därest låntagaren företager väsentlig omläggning av den verksamhet, som
vid lånets beviljande förutsatts skola bedrivas, beslutar Kungl. Majit på av
statskontoret efter samråd med kommerskollegium gjord anmälan, huruvida
och i vad mån lånet genast skall återbetalas.

Innan tre räkenskapsår förflutit från det första delen av lånet lyfts, må
utdelning å bolagets aktiekapital icke äga rum. Beslutes ändock sådan utdelning,
skall lånet anses i sin helhet genast förfallet till betalning.

En revisor i bolaget skall utses av länsstyrelsen i Blekinge län.»

Lånet skulle vara ränte- och amorteringsfritt i två år och därefter amorteras
på tio år.

5) Aktiebolaget Hisingstads snickerifabrik, Göteborg.

Bolaget, som tillverkar möbler och inredningar, anhöll om lån å 20,000
kronor och subvention med 15,000 kronor.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria anfördes följande:

»Tillverkar möbler och inredningar med en normal produktion, som i
värde uppgår till c:a kr. 115,000. År 1935 var produktionsvärdet kr. 142,000.

Sysselsatta i verkstaden voro vid besöket 21 arbetare och i försäljningsoch
utställningslokalen vid Kungsgatan 2 personer, varav 1 kvinna. Således
inalles 23 personer.

Bifalles ansökan är meningen så småningom anställa ytterligare 10 man.

Sedan 1911 har bolaget av Göteborgs stad förhyrt lokaler vid Gröna gatan
med nr 14 B o. C. På grund av stadsplanereglering skall emellertid denna
fastighet rivas, varför bolaget nödgas skaffa andra lokaler. Då lämpliga sådana
ej finnas att hyra, har bolaget närmast varit betänkt på att om nödigt
kapital kan erhållas bygga en ny verkstad för c:a kr. 38,000 å en därför
lämplig tomt, vilken kan förvärvas för c:a kr. 3,500. Senare har emellertid
tillfälle erbjudits att få köpa lämplig fastighet i Partille, vilken anses hava
ett värde av kr. 65,000 men nu utbjudes till kr. 55,000. Köpet underlättas
genom intecknade kr. 25,000. Erforderligt kapital således i båda fallen ungefär
lika.

Avslås låneansökan torde erforderligt kapital för köpets finansiering ej
kunna anskaffas, varför rörelsen antagligen måste inskränkas eller helt nedläggas.

Arbetslösa voro anmälda i Göteborg 4,086 och i Partille 37 personer enligt
februarirapporten till statens arbetslöshetskommission.

Orsaken till behovet av kapitalökning är, som ovan antytts, nödvändighet
att anskaffa nya arbetslokaler.

Av balans- och vinst- och förlusträkningarna för åren 1932—1935 synes
framgå att rörelsen förräntat investerat aktiekapital med c:a 3.83—12.4 %.
Någon utdelning till aktieägarna synes dock ej hava förekommit. Ställningen
är rätt ansträngd med 31,700 kr. kortfristiga skulder mot c:a kr. 18,700
likvida medel.

Det egna kapitalet c:a kr. 23,400 är även ganska litet i förhållande till engagerat
främmande kapital c:a kr. 52,900.

134

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Specificerad balansräkning per den 31 dec. 1935.

Tillgångar:

Kassa........ 225: 70

Bankräkning... 3,142: 71

Varufordringar 15,365: 80 18,734: 21

Lagervaror:

färdiga möbler 14,750: —-virke........ 11,470:79

möbler i arbete 23,775: — 49,995: 79

Verktyg....... 1,285: 29

Kontorsinvent.. 505: —

Maskiner...... 4,833: 97

Lastbil........ 1,000: — 7,624: 26

Summa kronor 76,354: 26

Skulder:

Varuaccepter .. 23,805: 97
Varuskulder ... 7,879: 55

Reverslån...............

31,685: 52
21,250: —

Aktiekapitalet
Reservfond.. .
Bal. vinst

12,500

1,000

9,918

23,418: 74

Summa kronor 76,354: 26

Utelöpande diskonterade främmande accepter kr. 35,549.

Pantsatta förlagsinteckningar en å kr. 8,000 till fru Märta Granath samt
3 st. å vardera kr. 1,000:— för checkräkningskredit å kr. 3,000 i Göteborgs
bank. För denna dock borgen den egentliga säkerheten.

Kommentarer:

Bankräkning: tillgodohavande i Göteborgs bank kr. 3,142: 71.
Varufordringarna kr. 15,365: 80 ansågos fullt säkra.

Lagervaror kr. 49,995: 79 syntes vara försiktigt upptagna och fördela sig
med kr. 11,470: 79 å råmaterial,

» » 23,775: —■ » i arbete varande beställningar, och
» » 14,750: — » färdiga möbler i utställningslokalen.

Vid företagna stickprov å färdiga möbler befanns t. ex. sekretär upptagen till
kr. 175: — hava ett saluvärde av kr. 375: —, en sängkammarmöbel upptagen till
kr. 450: — hade ett saluvärde av kr. 700: —. Inga gamla omoderna möbler funnos
i lager. För övrigt arbetas så gott som uteslutande på beställning enligt egna
ritningar. S. k. katalogarbete förekommer ej.

Verktyg.............. kr. 1,285: 29 torde böra avskrivas 25 % kr. 923: 97

Kontorsinv........... » 505: — » » » 10 % » 455: —

Maskiner............. » 4,833:97 » » » 10 % » 4,350:57

Lastbil............... » 1,000: — » » » 20 % » 800: —

Inventariernas verkliga värde således......................... kr. 6,529: 54

Jfr Ing. balans kr. 6,905: 06 ./. 10 % avskrivning............. kr. 6,214: 56

Nytillkommet under året.................................... » 1,336: 97

kr. 7,551:53.

Skulder: Varuaccepter.......................... kr. 23,805: 97

Varuskulder........................... » 7,879: 55 kr. 3R685: 52.

Reversskulder kr. 21,250: — utgöras av lån av kr. 8,000 från fru Märta
Granath mot förlagsinteckning, samt lån av kr. 1,200 från Harry Granath och
kr. 12,050 från hyresvärden för utställningslokalerna. De båda sista utan
realsäkerhet.

Under år 1935 har löner eller arvoden utgått med:
till styrelsen intet arvode,
till revisorer kr. 50,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

135

till ledaren och butikspersonalen, vilka alla deltaga i arbetet i verkstäderna,
vanlig arbetslön liksom

övriga arbetare med sammanlagt kr. 42,521:69.

Order för c:a kr. 20,000, som ännu ej levererats, föreligga.
Avsättningsmöjligheterna synas vara goda, då företaget är det enda större
företaget inom branschen i Göteborg och synes omsättningen varit i stadigt
stigande under de sista åren. Den uppgick nämligen åren 1932—1935 till
resp. 76,829, 101,384, 137,012 och 142,251 kronor.

Örn nödiga medel kan uppbringas är planen

att inköpa tomt för........................

att uppföra ny verkstadsbyggnad enl. förslag .
att inköpa en del maskiner för utvidgning ...

Härtill kommer kortfristiga skulder..........

Detta skall finansieras genom

Likvida medel.............................

Lagervaror................................

Lån å nya verkstadsfastigheten.............

Checkräkningskreditiv......................

Statslån...................................

Till rörelsekapital skulle således återstå .....

.......... kr. 3,500: —

.......... » 38,000: —

.......... » 5,000: —-

kr. 46,500: —
.......... » 31,685: 52

Summa kronor 78,185: 52.

kr.	18,734:	21
»	49,995:	79
»	20,000:	—
»	3,000:	—
»	30,000:	— kr. 121,730: —

kr. 43,544:48

För att förbättra bolagets ställning och förhindra dragning av kapital ur
rörelsen synes mig lämpligt, att fru Märta Granath och fabrikör Harry Granath
förvandla av sina fordringar tillsammans kr. 9,000 i aktier. Det nya aktiekapitalet
blir då kr. 21,500. Utdelas sedan 2 gratisaktier på 5 innehavda
aktier bindes ytterligare 8,300 kr. Av återstående vinstmedel kr. 1,618: 74

kunna ju lämpligen kr. 1,600 överföras till reservfonden.

Aktiekapitalet bleve då.................................... kr. 29,800: —

Reservfonden.............................................. » 2,600: —

Vinstbalansen............................................. » 18: 74.

och således det egna kapitalet.............................. kr. 32,418: 74.

Det engagerade främmande kapitalet komme då att utgöras av

kortfristiga varuskulder .................................. » 31,685:52

reversskulder.............................................. » 12,050: —

och eventuellt statslån å................................... » 30,000: —

samt lån mot fastighetsinteckningar........................ » 20,000: —

Summa kr. 93,685: 52.

Som synes blir ställningen även efter den tilltänkta stödåtgärden och seneringen
fortfarande ganska tung och det egna kapitalet väl litet i förhållande
till det engagerade främmande kapitalet. Det kan därför ifrågasättas, örn
företaget utan tillförsel av ytterligare friskt aktiekapital kan hava utsikt till
framtida bestånd.

Bolagets belåningsbara förlagsegendom utgöres av:

Lagervaror................................................ kr. 49,995: 79

Inventarier och maskiner................................... » 6,529: 54

Kronor 56,525: 33

Örn detta belånas till 60 % således kr. 33,900: — möjliga. Genomföres
ovannämnda förslag återstår endast husvärden för utställningslokalen vid

136

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Kungsgatan som innehavare av reversfordran med kr. 12,050. Även denna
skuld torde kunna bindas så länge utställningslokalen innehaves av bolaget.

Ehuru bolaget synes vara väl skött och fylla ett behov inom staden, synes
mig dock dess ställning så vansklig, att en ytterligare ökning av det i företaget
engagerade främmande kapitalet ej är tillrådlig.

Jag tillåter mig därför föreslå avslag på ansökan.

Stockholm den 6 april 1936.

Andreas Ljungman.»

I yttrande den 6 maj 1936 anförde kommerskollegium:

»Kommerskollegium har i ett flertal tidigare avgivna yttranden angående
ifrågasatt understöd ur ifrågavarande anslag till inom möbelindustrien arbetande
företag haft tillfälle framhålla, att tillverkningskapaciteten inom
denna industrigren vore alltför stor i förhållande till marknadens behov, varför
staten icke borde genom stödjande av svaga företag motverka en pågående
anpassningsprocess. För närvarande torde avsättningsmöjligheterna
inom möbelindustrien vara tämligen tillfredsställande, men Kollegium tror
sig dock hava anledning antaga, att på längre sikt anläggandet av ovan anförda
synpunkter alltjämt har ett visst berättigande.

I förevarande fall kan närmaste anledningen till att framställning gjorts
om understöd från statens sida visserligen icke direkt hänföras till inom
möbelindustrien föreliggande konkurrensförhållanden. Det förefaller emellertid,
som om den ekonomiskt tämligen svaga ställning, som företaget synes
komma att uppvisa, även för den händelse låneunderstöd skulle från statens!
sida beviljas till hela det ansökta beloppet, och som i och för sig ingiver
betänkligheter, närmast bör tydas så, att företaget har vissa svårigheter
att göra sig gällande i konkurrensen till fullt lönande priser.

Med hänsyn till för ifrågavarande anslags användning gällande direktiv,
framför allt att lämnat understöd icke må bliva ägnat att medföra arbetslöshet
eller eljest menliga verkningar för annat företag, varvid Kollegium,
utom vad ovan anförts även har beaktat, att en viss utvidgning av rörelsen
är avsedd att genomföras i samband med ovannämnda nybyggnad, anser
sig Kollegium icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.»

Sedermera upprättades inom departementet följande promemoria nr 2:

»Sammanställning av råbalansen per
31/i2 1935.

Tillgångar: ‘/» 1936 31/ia 1935

Kassa och Bank 142: 86 3,368: 41

Varufordringar. 2,145:—- 15,365:80
Lagervaror:

färdiga möbler 54,315: — 14,750: —
virke och tyger 8,125:— 11,470:79
Möbler i arbete. 17,500: —- 23,775: —
Inventarier .. .. 7,824: 26 7,624: 26

Kronor 90,052: 12 76,354: 26

V0 1936 och balansräkningen per den

Skulder: */, I936 31 /u 1935

Egna accepter . 31,213: 19 23,805: 97
Varuskulder ... 6,785: 40 7,879: 55

Lånekonto .... 19,750: — 21,250: —
Aktiekapitalet . 12,500: — 12,500: —
Reservfonden .. 1,000: — 1,000: —

Vinst och förlustkonto.
. . . 18,803: 53 9,918: 74

Kronor 90,052: 12 76,354: 26

Kommentarer enligt per telefon inhämtade upplysningar: Färdiga möbler
kr. 54,315:— + i arbete varande 17,500 = 71,815: -— kr.

Härav skall före årsskiftet levereras för c:a kr. 50,000:—.

Således verkligt lager och i arbete ungefär oförändrat.

Inventarierna även så gott som oförändrade.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

137

Belåningsbara förlagsegendomen således oförändrad i värde.

Lånekontot kr. 19,750 kr, fördelar sig med
kr. 8,000: — till hyresvärden. Beloppet nu nedbragt till 5,000: —.

» 9,150: — » fru Märta Granath. Härför har hon förlagsinteckningar å
8,000: — som säkerhet.

» 1,100: — » fabrikör Ernst Granath utan realsäkerhet.

» 1,500: — » Bröderna Granaths moder utan realsäkerhet.

Vinst- och förlustkontot visar en vinstbalans om 18,803: 53 kr. varav kr. 8,884: 79
intjänats innevarande år. Härvid är dock att märka, att några avskrivningar
ännu ej företagits.

Familjen Granath har således tillsammans en fordran å bolaget av kr. 11,750: —,

varav de äro villiga förvandla i nya aktier................ kr. 11,700: —

Gamla aktiekapitalet....................................... » 12,500: —

kr. 24,200

Av vinstbalansen lämnas 1 gratisaktie på 2 inbetalda

till avskrivningar:

å inventarier.................. kr.

å lagret....................... »

till reservfonden.....................

1,400: —
2,003: 53

Eget kapital bleve i så fall
Aktiekapitalet 12,500+11,700+12,100 =

Reservfonden.........................

Vinstbalans..........................

Främmande kapital:

Lån av hyresvärden......

» » bank å fastigheten
» » statsverket.......

	»	12,100: —
	kr.	36,300: —.
: —	. »	18,803: 53
53
—	»	18,503: 53
	kr.	300: —
	»	36,300: —
	»	4,000: —
	»	300: —
	kr.	40,600: —
c:a	kr.	38,050: —
»	»	5,000: —
	»	35,000: —
	»	30,000: —
	kr.	108,050: —.

Egna kapitalet således endast c:a 27 % av hela omslutningen, men då c:a
2/3 av det främmande kapitalet är bundet på längre tid, kan proportionen
mellan eget och främmande kapital möjligen anses tillåten.

Stockholm den 29 oktober 1936.

Andreas Ljungman.

P. S. I kalkylerade nybyggnadskostnaden ingår icke tomtens pris. Byggnadstomten,
bestående av 4 tomter, vilka ägts av Göteborgs Bank sedan 1922
har bolaget köpt av banken för kr. 7,500: — i samband med att banken lämnat
bolaget ett byggnadslån å kr. 35,000:—. Banken önskade få tomtinnehavet
bort ur böckerna och anser sig förmodligen genom tomtvärdet och nybyggnaden
hava tillräcklig säkerhet. Fabrikör Granath sade sig kunna sälja
3 av tomterna, vilka ej äro behövliga för fabriksbyggnaden till samma pris,
som han givit för alla 4 tomterna.

Stockholm den 6 november 1936.

Andreas Ljungman.»

138

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Genom beslut den 13 november 1936 beviljade Kungl. Majit — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — lån å 30,000 kronor. Lånet
skulle vara ränte- och amorteringsfritt i två år och därefter amorteras på
10 år. Därjämte föreskrevos följande villkor:

»Lånebeloppet utbetalas av statskontoret med 15,000 kronor sedan visats,
att den förlagskredit, bolaget för närvarande åtnjuter, bundits och bolagets
aktiekapital ökats på sätt statskontoret efter samråd med kommerskollegium
må finna skäligt föreskriva till tryggande av rörelsens fortsatta bedrivande,
samt med resterande belopp efter det bolaget genom intyg, som kan av statskontoret
godkännas, ytterligare visat, att bolaget i Göteborg för drift iordningställt
fabriksbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet ingivna
kostnadsförslag och ritningar.

Lånet utbetalas mot vederbörlig skuldförbindelse samt, såsom säkerhet för
densammas behöriga fullgörande, av statskontoret godkänd inteckning i bolagets
förlagsegendom å 30,000 kronor med sex procent ränta, gällande med
bästa förmånsrätt, jämte borgen av fabrikören Ernst Fredrik Granath, verkmästarna
Bror Gustaf Robert Granath och Sven Eric Granath samt försäljningschefen
Harry Arvid Fingal Granath eller ock de andra säkerhetshandlingar,
som av statskontoret befinnas likvärdiga med eller bättre än nyssnämnda
säkerhetshandlingar.»

I akten finnes följande

»P. M.

till Kungl, brev den 13 november 1936.

A.-B. Hisingstads snickerifabrik, Göteborg

Förslag rörande företagets sanering.

Innan beviljat statslån utbetalas bör sökanden styrka:

1) Att hittillsvarande aktiekapital........................

ökats till minst 44,300 kr. genom

överföring till gratisaktier av vinstbalans............

» » aktier av familjen Granaths fordran____

kontant inbetalning av nytecknade aktier minst......

Summa kronor 44,300: —.

2) Att av 1936 års överskott avskrivits på inventarier och lager och/eller avsatts
till reservfonden minst 6,000 kronor.

Stockholm den 13 november 1936.»

kr. 12,500: —

» 12,100: —
» 11,700: —
» 8,000: —

6) Firma Specialfabriken, Daniel Danielsson, Dala-Jårna.

Danielsson anhöll om lån och subvention med 10,000 kr. för förstärkning
av sitt rörelsekapital.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria anfördes följande:

»Danielsson startade 1929 tillsammans med en kompanjon en liten tillverkning
av höräfsor, sedermera skottkärror och släpvagnar till cyklar och
nu förra året s. k. lastbankar, vilka äro avsedda att anbringas på bilar och
släpvagnar vid transport av timmer. Sedan 1933 är Danielsson ensam innehavare
av firman.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

139

Försäljningen sker direkt till privatpersoner och uppgick föregående år till
35,736 kr. varå redovisas en vinst å kr. 498,05.

Danielsson uppger, att tillverkningen av höräfsor upphört samt att priserna
på skottkärror och släpvagnar på grund av konkurrens pressats så att det
knappast blir någon förtjänst på tillverkningen. Då återstår lastbankarna och
skjuträvarna och ehuru dessa till konstruktionen äro behändigare och säkrare
än redan befintliga, tvivlar jag på att det blir någon större artikel, någonting
att verkligen bygga en fabrikation på. Och så länge Danielsson saknar
mera säljbara artiklar att fabricera, kan han knappast sysselsätta flera, än
de sex ynglingar han nu har. Tyvärr måste man säga ty arbetslösheten i
Dala-Järna kommun är stor. I november voro 153 arbetslösa anmälda, därav
120 försörjningspliktiga.

Balansräkning pr d. 31 /« 1934.

Kassa........	748: 74
Fordringar ....	4,995: 84	5,744: 58
Färdiga varor. .	1,367: 05
Varor i arb. .. .	1,265: 24
Råvaror......	3,625: 99	6,258: 28
Verktyg ......	763: 90
Inventarier ....	653: —
Lastbil........	375: —	Nash 1925
Byggnader ....	840: 68	kontor
Patent, lastbank	1,500: —	5,583: 58

17,586: 44

Varuaccepter . . Varuskulder .. .	5,145: 73 3,700: 06
Div. kreditorer.	1,360: 98	10,206: 77
Låneaccepter .. Danielsson ....	1,675: — 987: 19
Bankskulder...	2,014: 89	4,677: 08
Bal. vinst...... Årets » ......		2,204: 54 498: 05

17,586: 44

Tillgångar:
Färdiga varor =
Varor i arbete
Råvaror:

Övriga tillgångar:
Verkstaden:

självkostnadspris.

» ganska obetydligt vid besöket,

inköpspriser, bör reduceras med 1,500 kr., då D. köpt för
mycket cykeldäck och slangar, som han ej kan bli av med.
högt upptagna, bör reduceras till 1,500: —.
förhyres.

Förlagsvärdet alltså cirka 6,000 kr.

Skulder:

Varuaccepter och varuskulder till leverantörer.

Div. kreditorer försäljningsprovision till en bror.

Låneaccepter endosserade av Danielssons far.

Bankskuld checkräkning med borgen av Danielssons far och bror.

Den ekonomiska ställningen är svag, framtidsutsikterna mörka, den erbjudna
säkerheten otillfredsställande, varför jag hemställer om avslag.
Stockholm den 10/i2 1935.

Ahrén.»

Danielsson ingav rekommendationsskrivelser från kommunalnämndens
och kommunalstämmans ordförande, kommunalfullmäktiges vice ordförande,
kyrkoherden, två landstingsmän, en häradsdomare, en ledamot av länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott m. fl. En vid statens arbetslöshetskommission
anställd biträdande arbetsledare rekommenderade en av D.

140

Konstitutionsutskottets memorial Kr 11. (Bilaga.)

utexperimenterad s. k. vägsladd, varav arbetslöshetskommissionen inköpt
några stycken. D. kompletterade vidare sin ansökan med följande kontoutdrag
per den 31 dec. 1935:

»Vinst- & Förlust Konto: Debet: Kredit:

1935 dec. 31. An Löners Konto................. kr. 6,132: 26

Avskrivnings Konto........... » 452: 31

Skatters Konto............... » 185: 21

Hyrors Konto................ » 342: —

Intresse Konto................ » 674: 68

Omkostnads Konto............ » 1,157: 85

Daniel Danielssons Konto...... » 736: 60

Per Varu Konto.............................. kr. 8,237: 83

Kapital Konto.............................» 1,443: 08

Kronor 9,680: 91 kr. 9,680: 91

Utgående Balans Konto: Debet: Kredit:

1935 Dec. 31. An Kassa Konto................. kr. 36:59

Varu Konto.................. » 8,820: 43

Göteborgs Bank............... » 4: 53

Inventariers Konto............ » 2,670: —

Postgiro Konto............... » 91: 28

Fastigheters Konto............ » 950: —

Bilens Konto................. » 2,800: —-

Div. Personers Konto.......... » 4,579: 78

Per Egna Accepters Konto..................... kr. 9,925: 89

Svenska Handelsbanken.................... » 3,027: 45

Div. Personers Konto...................... » 4,867:86

Daniel Danielsson......................... » 871: 90

Kapital Konto............ » 1,259: 51

Kronor 19,952: 61 kr. 19,952: 61»

Sedermera upprättades en ytterligare promemoria inom socialdepartementet
av följande lydelse:

»Vid underhandsförfrågan hos landshövding Eriksson har synnerligen
goda vitsord lämnats om sökanden. Omdömesgillt folk i orten anser, att sökanden
har stora förutsättningar att driva upp en god affär om han kan erhålla
nödigt kapital.

Uttalandet i hr Ahrens p. m. om de mörka framtidsutsikterna torde böra
anses gälla under förutsättning att ekonomisk hjälp åt företaget icke lämnas.
Intyget den 28 juli 1936 av A. Andersson örn den nya vägsladden synes
tyda på att utvecklingsmöjligheterna gå utöver hittillsvarande fabrikation.

Förlagsvärdet, som i hr Ahrens p. m. upptagits till c:a 6,000 kr., synes enligt
bokslutet pr 31/i2 1935 hava ökats med 2 å 3,000 kr. Bland 1934 års
tillgångar har upptagits patentvärde med 1,500 kr. Detta värde återfinnes
ej i balansräkningen pr 31/i2 1935, vilket förtjänar att observeras.

Då den erbjudna säkerheten i enlighet med hr Ahréns p. m. är otillfredsställande
hava långvariga förhandlingar förts örn lämpliga borgensmän.
Dessa förhandlingar hava lämnat negativt resultat utom i fråga om sökandens
fader, hemmansägaren Anders D., och broder, fastighetsägaren Adolf D.
Enligt inhämtade upplysningar äro dessa liksom sökanden redbara och skötsamma,
men hava själva avsevärda skulder i förhållande till deras tillgångar.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

141

Beviljandet av begärda lånet är väsentligen en förtroendesak, som skulle
motiveras av den alltjämt avsevärda arbetslösheten i orten.»

I härefter från kommerskollegium infordrat yttrande anförde kollegiet:

»Företaget torde närmast böra hänföras till småindustri och synes i och
för sig vara av sådan beskaffenhet, att det borde kunna erhålla erforderligt
stöd ur ifrågavarande medel. Dess tillverkningar torde nämligen få anses
vara avpassade efter det lokala behovet och synas därjämte i viss mån kunna
vinna avsättning inom ett större område. Även torde orten få anses höra
till de trakter av landet, där bibehållande och utveckling av hantverk och
småindustri får betraktas såsom ett önskemål.

Med hänsyn till företagets ekonomiska ställning torde dock kunna ifrågasättas,
i vad mån avsett understöd från statens sida verkligen skulle kunna
göra företaget konkurrenskraftigt under någon mera avsevärd tid framåt,
försåvitt ej en relativt stor del av understödet utginge i form av subvention.

För den händelse de sociala skälen skulle befinnas tillräckligt vägande vill
Kommerskollegium ej motsätta sig att understöd lämnas sökanden i den utsträckning,
vartill genom Socialdepartementets försorg företagen utredning
beträffande arbetslöshetsförhållandena i orten, kapitalbehov och erbjudna
säkerheter m. m. kan giva anledning.»

Genom beslut den 18 december 1936 beviljade Kungl. Majit — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — ett lån å 6,000 kr. till förstärkning
av rörelsekapitalet. Lånet skulle vara ränte- och amorteringsfritt i två
år och därefter amorteras på 10 år. Säkerhet: förlagsinteckning å 6,000 kr.
med bästa förmånsrätt jämte borgen av låntagarens fader och broder.

7) Firma Tvings träindustri, Tor Brunberg, Tving.

Sökanden gjorde framställningar om lån såväl i april 1934 som november
1934, vilka båda icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I mars 1936 hemställde sökanden ännu en gång om lån å 30,000 kr.

I en för ärendets beredning upprättad promemoria anförde disponenten
Sundell i statskontoret:

»Undertecknad inställde sig på platsen den 2 april 1936 och besåg först
snickerifabriken, kraftstationen m. m., samt den under anläggning varande
träkolsbrikettfabriken, ägd av ett aktiebolag, kontrollerat av sökanden.

Anställda i snickerifabriken 37 man. Order förelåg för dagen endast å
cirka 1,000 st. dörrar till England.

Då sökanden anmodades framvisa för fortsatt undersökning nödiga räkenskaper
och uppgifter erhölls endast bifogade utdrag av räkenskaperna —
in- och utgående balanskonto samt vinst- och förlusträkning — varav framgår,
att rörelsen för år 1935 skulle ha lämnat en förlust av 544: 07 kr., men
voro då inga avskrivningar gjorda.

På förklaring, att jag önskade taga del av urkunderna, svarades, att desamma
funnos hos bokföraren i Karlskrona, som emellertid icke var anträffbar.
För att kunna fullgöra mitt uppdrag anhöll jag att räkenskaperna
skulle tillsändas mig, men svarade herr B., att han veckan efter påsk ville
resa till Stockholm för att framlägga desamma. Så har emellertid icke
skott.

142 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Efter vad jag kan finna är ställningen mycket svag och de kortfristiga
skulderna, cirka 66,000 kronor, synnerligen besvärliga att balansera. Om,
vilket jag tillåter mig betvivla, godtagbara säkerheter skulle kunna ställas,
torde kunna ifrågasättas, om ett belopp av 30,000 kronor skulle vara till
fyllest att säkerställa företagets framtida bestånd.

Enda räddningen anser jag vara, att efter ett ackord överlåta snickerifabriksrörelsen
på ett aktiebolag med tillräckligt stort kapital för frigörande
av lämpliga säkerheter, som kunde erbjudas såsom hypotek för ett statslån,
som under sådana förhållanden kunde vara motiverat. Brunberg torde hava
släktingar, såväl på egen som på hustruns sida, som skulle kunna verksamt
bidraga till genomförande av en dylik rekonstruktion.»

Vid senare företagen förnyad undersökning den 3 september 1936 anförde
Sundell följande:

»1. Tillverkningen avser tillverkning av dörrar för export samt byggnadssnickerier.
Normal årsproduktion utgör c:a 30,000 dörrar.

2. Antal anställda: snickerifabriken 31 prod.+4 förm. och adm..... =35

skogen 6 prod................................ = 6

41.

3. Nyanställning: Ingen nämnvärd, då produktionen för närvarande är
relativt stor.

4. Avslag på låneframställningen skulle förorsaka minskning av tillverkningen
och avskedande av en del personal, då rörelsen icke i längden kan
bedrivas i nuvarande omfattning utan tillskott av rörelsekapital.

5. I Tvings kommun äro för dagen 12 anmälda arbetslösa (8 vid statliga
och 4 vid kommunala reservarbeten utan statsbidrag).

6. Orsaken till företagets kapitalbrist är, att vid omläggning för tillverkning
av exportdörrar större kapital erfordrades.

9. För dagen inneligga order å c:a 1,800 dörrar representerande ett försäljningsvärde
av cirka 13,000 kronor.

10. Utsikterna anses för närvarande såsom relativt goda. Konkurrensen
på England fortfarande ganska hård, om ock 1 å 2 % höjning av priserna
kunnat genomföras. Den inhemska försäljningen avser endast närmaste
ortsbehovet.

11. Bifall till framställningen anses skapa förutsättningar för företagets
framtida bestånd.

12. 30,000 kronor.

13. Försök att i bank erhålla nödigt förlagskapital har icke lyckats, på
grund av att icke bankmässiga säkerheter kunna presteras.

14. Kommunen torde icke kunna tänkas vilja genom lån eller borgen
stödja företaget.

15. Företagets fordringsägare torde, i den mån gällande bestämmelser
icke lägga hinder i vägen, kunna tänkas komma att ställa sig välvilliga och
icke oroa företaget under lånetiden.

16. Såsom säkerhet för eventuellt lån erbjudes

a) fastighetsinteckning å förslagsvis 30,000 kr. med förmånsrätt näst efter
inteckningar å tillsammans 30,000 kr.,

b) förlagsinteckning å förslagsvis 30,000 kr. med förmånsrätt näst efter
inteckningar å tillsammans 80,000 kr.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 143

Efter inventering pr den 19 sistlidne juni framlägges följande:
Sammandrag över Tor Brunbergs, Tving, rörelse.

Tillgångar:

Kassabehållning.......................................... kr.

Fastigheter
Maskiner och inventarierf
Tillkommer under året inköpt personbil

Varulager............................

./. avskrivning........................

Diverse debitorer....................

500: —

kr. 196,901
» 2,600

79,666

15,000

199,501: 29

64,666: 93
69,997: 33

Summa tillgångar kr. 334,665: 55.

Skulder:

Diverse kreditorer.......................... kr. 30,169: 47

Accepterade växlar......................... » 54,113:77

Banklån................................... » 239,000: —

Summa skulder kr. 323,283: 24.
Kapitalbehållning den 1 jan. 1936 ............ kr. 7,463: 20

Vinst under året t. o. m. l9/s

3,919: 11

11.382: 31

Summa kr. 334,665: 55.

Förestående utgör ett sammandrag av dagboken. Några avskrivningar ha
icke gjorts. För att få en klarare överblick över ställningen, i vad det gäller
snickerifabriken, har försök gjorts till en uppdelning av tillgångar och skulder
och har då medtagits allt det som anses böra tillhöra denna gren av
rörelsen. Jordbruksegendomen m. m. samt densamma åvilande skulder har
sålunda icke medtagits.

Fastigheter:

Sågplanen läg. 1 = l8
T räförä dlingsf abrik
Måstad: lgh 0,081 har
Måstad: Trekanten lgh 1 = l14

Tillgångar:

tax.-värde

» » 1 = 1“

»> » 1 = l17

Tving: » 5 = 530

Tvings kraftstation m. 3 turbiner och 1 st. generator]
60 kw, 290 v. 130,5 amp. (Typ. P, P. L 12, 280 varv(
»Förenade» 1 st. generator 36 kw, 460 v. 78,3 amp.l
(Typ. K. 11,920 varv. A. S. E. A.) J

Kontorschefsbostad (om 4 rum).................

kr.

tax.-värde »

70,000 :—

50,000: —
4,000: —

kr.

Under förlagsinteckning fallande egendom:

Maskiner.................................... kr. 48,690: —

Inv. o. verktyg.............................. » 14,821: 02

» kontors-................................ » 3,072: —

El. ledningar................................ » 800: —

Värme...................................... » 780: —

Fläktanläggning............................. » 4,500: —

Rull. material............................... » 1,710: ——

Transmissioner............................... » 7,294: 35 kr.

Bilar.................................................... »

Varulager enl. spec. 79,666:93 — 15,000:—................. »

Kassa................................................... »

124,000: —.

81,667: 37
14,100: —
64,666: 93
500: —.

144

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Fordringar:

anses säkra Varufordringar......kr. 16,099: 72

» » Tvingbriketter (utf.

arb.)...............

(å conto) S. E. Brunbergs Sterbhus
(d:o) ...........

(rest. å timmer) förskott. S. E. Brunberg
.........................

(og. köpeskilling för kvarn) Mjöln.

Johansson....................

(d:o för fast.) Korpral Nilsson.....

(og. hyra) Landsfiskal P. A. S. Sandberg
........................._

7,281:05

11,624: 94

1,797: 39

15,000: —

4,000: —

2,000: — kr. 57,803: 10 kr. 218,737: 40
Summa tillgångar kr. 342,737: 40.

Skulder:

Varuaccepter...................

» växlar.....................

Diverse kreditorer..............

Låneaccepter...................

Förskott å skeppn.dvk...........

Bankskulder...... kr. 100,000: —

» » 25,000: —

» » 40,000: —

» » 30,000: —

Avskrivningsreserv..............

Kapital (beräknat).............._

kr. 10,847: 47
» 30,913:77

» 14,822: — S. E. Brunbergs sterbh. för
timmer m. m.

» 23,000: —

» 4,500: —

(AB. Sv. Hb. Hyp. fastigh. int.
fabr. 30,000: —. Förl.int.
80,000: —).

(D:o Fast.int. kraftstat. å

25,000 kr.-(-borgen).

(D:o Fast.int. (faderns) S. E.
Brunbergs borgen).

» 195,000: — (Hjortsberga spb. int. i kraftstation
å 30,000: — kr.).

» 33,454:16

» 30,000: — Ev. stamaktier.

Summa skulder kr. 342,737:40

''Privata’ tillgångar och skulder.

Tillgångar:

Norregården

kr. 59,000: —

Int. Alnaryd.............

Del i Spjälkö (sommarvilla)
Fordr. av brikettkonsortiet
Tomter..................

	7,000: —
.. »	2,000: —
	4,000: —
	5,000: —
Kr.	77,000: —

t. v. anses vara värt minst

83,000 kr.

Brikettfabriken.

Tillkommer 250 aktier i AB. Tvingbriketter.

Skulder:

AB. Sv. Handelsbanken
Hjortsberga sparbank . .

Tvings sparbank.......

Överskott.............

.. kr.	10,000: —
	15,000: —
	19,000: —
	33,000: —
Kr.	77,000: —

Int. i Norregården.
» » »
Borgen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.) 145

Det egna kapitalet skulle således utgöra 30,000 + 33,000 kr. = 63,000
kronor (+ ev. övervärde på Norregården + ev. blivande värde av nom.

25,000 kr. i AB. Tvingbriketten) motsvarande 15 % av omslutningen.

Enligt av länsjägmästaren Nils B. Hansson i Blekinge län utfärdat intyg
skulle 2/3 mtl Tving nr 1, kallat Norregården, och 1/3 mtl Tving nr 2 kunna
anses vara värt minst 80,000 kr. således 21,000 kronor över taxeringsvärdet.

Även om ett eventuellt statslån å 30,000 kr. erhölles, torde kunna anses,
att det tillämnade bolagets rörelsekapital ändock blir i knappaste laget och
icke fyller ändamålet att säkra företagets framtida bestånd, varför i friskt
kapital borde tillföras minst 20,000 kr. genom teckning av preferensaktier.

Om ett bolag övertager snickerifabriksrörelsen med tillgångar och skulder
enligt ovanstående mot likvid av 30,000 kr. i stamaktier och dessutom tecknas
20,000 kr. i preferensaktier, torde kunna anses, att rörelsekapitalet, utökat
med ett statslån å förslagsvis 20,000 kronor, skulle vara tillfyllest, så
mycket mera som 19,000 kronor -—- oguldna köpeskillingar — kunna förväntas
inflyta.

Enär företaget är av utomordentlig betydelse för orten, torde det kunna
fordras, att Tvings kommun på ett eller annat sätt med förslagsvis 10,000
kr. bidroge till förverkligande av bolagets bildande.

På grund av vad som ovan anförts tillåter jag mig förorda, att eventuellt
blivande aktiebolag under förestående förutsättningar tilldelas ett statslån
å 20,000 att amorteras på 10 år, sedan ett års frihet från ränta och amortering
åtnjutes, mot följande säkerheter.

Fastighetsinteckning å 20,000 kr. med förmånsrätt näst efter liknande
inteckningar å tillsammans 30,000 kr. Vid ett taxeringsvärde av 70,000 kronor
skulle dessa inteckningar — mellan 30,000—50,000 kr. — komma att
ligga inom 71.5 °/o.

Förlagsinteckning å 20,000 kronor, med förmånsrätt näst efter liknande
inteckningar å tillsammans 80,000 kronor. Förlagsinteckningens värde enligt
bokslut pr 19 sistlidne juni cirka 113,000 kr. (81,667:37 + 64,666:92
= 146,334:30 kr. — avskrivningsreserv 33,454: 16 kr.) vartill kommer icke
medräknade fordringar å 57,803: 10 kr.»

I utlåtande över framställningen den 9 november 1936 anförde kommerskollegium: »I

utlåtande den 9 maj 1934 över då föreliggande framställning från sökanden
örn lån å 30,000 kronor ur samma medel såsom rörelsekapital för
utökning av rörelsen hemställde Kollegium, att ansökningen icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, på den grund, att sökanden icke syntes
uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser torde böra
vara för handen vid utlämnande av lån ur medlen i fråga. Särskilt erinrade
Kollegium därvid om föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag,
icke må bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar
för ett annat företag.

Jämlikt beslut den 7 juni 1934 fann Kungl. Majit icke skäl bifalla ansökningen.

1 utlåtande den 5 december 1934 över en ny framställning från sökanden
örn lån anförde Kollegium följande. Enligt vad som upplysts hade sökanden
sedan flera år tillbaka fasta förbindelser med avnämare å den engelska
marknaden, till vilka årligen större delen av produktionen avyttrades. På
grund härav och i anseende till den ökade efterfrågan å svenska snickeriprodukter,
som dåmera syntes hava inträtt å angivna marknad, ansåg sig
Kollegium icke böra motsätta sig, att sökanden bereddes understöd i avsedd

Rihanq till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 11. 10

146 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

ordning. Kollegium tog därvid även hänsyn till att vissa andra exportsnickerier
av Kungl. Maj:t beviljats liknande lån.

Jämlikt beslut den 30 december 1935 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla
framställningen.

Avsikten synes nu vara att fortsätta och kanske i viss utsträckning utöka
tillverkningen av dörrar på export till Storbritannien. Beträffande utsikterna
å denna exportmarknad får Kollegium anföra följande.

Nämnda export har enligt handelsstatistiken uppgått till:

år 1935 ...................... 10,289 ton 3,311,468 kronor

» 1934 ...................... 12,373 » 4,297,489 »

»> 1933 ...................... 11,711 » 3,838,716 »

» 1932 ...................... 7,870 » 2,688,017 »

» 1931 ...................... 9,971 » 3,703,941 »

» 1930 ...................... 10,790 » 4,436,865 »

Exporten år 1935 var sålunda avsevärt lägre än år 1934. Innevarande år,
för vilket ännu inga officiella uppgifter föreligga, uppgives den under första
halvåret hava hållit sig på ungefär samma nivå som år 1935, under det att
senare en minskning inträtt. Priserna uppgivas under år 1936 hava fortfarande
varit otillfredsställande, och den mindre prisstegring, som ägt rum,
uppgives ej ens hava motsvarat trävaruprisernas stegring. En del smärre
svenska företag, som under senare år upptagit dörrtillverkning, lära hava
drivit en prispolitik, som onödigtvis sänkt prisnivån.

Enligt 1933 års handelsöverenskommelse med Storbritannien och Norra
Irland blev den brittiska införseltullen å trädörrar icke bunden. Från och
med den 31 januari 1935 höjdes den för dörrar av viss minimistorlek från
2 shillings till 2 shillings 6 pence per dörr. Den gamla alternativa tullsatsen
örn 20 procent ad valorem skulle fortfarande tillämpas, i den mån den innebure
en högre effektiv tull än den specifika tullsatsen. Canada, vilket land
lär åtnjuta tullfrihet för trädörrar, har genom nämnda tullförhöjning i konkurrensen
med de svenska varorna beretts fördelar, vilka enligt uppgift även
bliva utnyttjade.

Under sådana omständigheter bör enligt Kollegii mening stor försiktighet
iakttagas vid stödjande av företag inom ifrågavarande bransch och särskilt
sådana, vilkas verksamhet går ut på att i viss utsträckning söka ytterligare
upparbeta exporten av trädörrar på Storbritannien.

Sökanden lär, jämte snickeritillverkning, i orten bedriva även annan rörelse
av ej obetydlig omfattning. Kollegium vill ifrågasätta, huruvida icke,
för den händelse stöd från statens sida i anledning av föreliggande framställning
anses böra ifrågakomma, genom bildande av aktiebolag för snickerifabriken
eller på annat lämpligt sätt större överskådlighet borde åstadkommas
i fråga örn den statsunderstödda delen av sökandens verksamhet och
i samband därmed även ställas fordran på lämpligt kapitaltillskott från enskilt
håll.

För den händelse att det av sökanden drivna snickeriföretaget kan anses
vara av större betydelse för orten vill Kollegium ej motsätta sig att under
bland annat ovannämnda förutsättning visst stöd från statens sida lämnas,
för den händelse rörelsen skulle kunna fortsättas i tillfredsställande omfattning
utan nämnvärt uppdrivande av tillverkningen av dörrar på export, och
genom Socialdepartementets försorg företagen utredning skulle visa, att förutsättningarna
i övrigt för lån ur medlen i fråga äro uppfyllda.»

I ärendet inkom en skrivelse från Sveriges snickeriexportförening u. p. a.
av följande lydelse:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

147

»Det har meddelats oss, att framställning örn stödlån på Kr. 30,000: —
gjorts av Tvings Träindustri för att härigenom kunna öka sin tillverkning av
engelska dörrar. Med anledning härav tillåta vi oss göra Herr Statsrådet
uppmärksam på de svårigheter, som med säkerhet ett dylikt lån är ägnat
att medföra för övriga snickerifabriker.

Såsom Herr Statsrådet säkerligen bekant, är sedan flera år tillbaka England
så gott som det enda land, till vilket svenska dörrar exporteras. På den
engelska marknaden har under hela året en mycket stark konkurrens i denna
artikel ägt rum, både de alltför många svenska fabrikerna emellan och med
de olika exporterande länderna, särskilt med Kanada, Finland och Ryssland
samt med de många nystartade fabrikerna i England, och har resultatet
härav varit ett synnerligen ofördelaktigt prisläge på våra varor.

Ett faktum är, att oaktat en avsevärd stegring i priserna på råvaror, så torde
det var rena undantagsfall, där våra fabrikanter lyckats uppnå någon
som helst ökning i de redan förut alltför låga priserna på dörrar.

En sak, som även allvarligt oroar våra fabrikanter, äro de tydliga tecken,
som visa sig, på en avtagande byggnadsverksamhet i England.

Enligt Kommerskollegii statistiska uppgifter var värdet på exporterade
byggnadsmaterial (dörrar) under Oktober i år cirka Kr. 120,000:— lägre än
Oktober förra året, och enligt uppgifter i pressen lia under senaste månaderna
en betydlig minskning inträtt i av engelska myndigheter godkända byggnadsplan^
särskilt beträffande bostadsbyggen; så uppgives minskningen i
Oktober i år vara cirka 17 °/o i jämförelse med Oktober förra året.

Vi tillåta oss ävenledes referera till vår tidigare skrivelse av den 28 December
1934 med anledning av liknande ärende.

Vi våga räkna på att Herr Statsrådet godhetsfullt ville taga hänsyn till av
oss uttalade farhågor och icke genom statliga understödsåtgärder bidraga till
en ökning av de svårigheter, som redan så gott som samtliga exportfabriker
i vår bransch hava att kämpa med.»

Genom beslut den 18 december 1936 beviljade Kungl. Maj:t — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — ett lån å 20,000 kronor till
ett för uppehållande av driften vid sökandens snickerifabrik bildat aktiebolag.
Lånet skulle vara ränte- och amorteringsfritt under ett år och därefter
amorteras på tio år. Säkerhet: dels inteckningar å 20,000 kronor i Tving l8,
Måstad l14 och l17 med förmånsrätt efter 30,000 kronor samt i bolagets förlag
med förmånsrätt efter 80,000 kronor, dels ock borgen av sökanden och
dennes hustru. Vidare föreskrevs, att beträffande bolagets aktiekapital och
övertagande av rörelsen samt i fråga om erforderlig förlagskredit utöver statslånet
skulle de villkor ha uppfyllts, som statskontoret efter samråd med
kommerskollegium kunde finna skäligt föreskriva till tryggande av rörelsens
fortsatta bedrivande.

I akten finnes följande promemoria:

»Lånet skall utbetalas till det aktiebolag, som, efter övertagande av sökandefirmans
tillgångar och skulder i huvudsaklig överensstämmelse med vad
disponenten E. Sundells p. m. den 3 september 1936 anger, fortsätter sökandefirmans
rörelse. Nyssnämnda p. lii. utgör bilaga till denna p. m.

Aktiebolaget skall i enlighet med nyssnämnda p. m. visas hava tillförts
dels ett kontant inbetalat aktiekapital ej understigande 20,000 kronor, dels
fastigheterna Tving l8, Måstad l14 och Måstad 11T jämte därå uppförda industriella
anläggningar, kraftstation och bostäder, i Sundells p. m. upptagna till

148

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

ett värde av 124,000 kronor, dels även den i Sundells p. m. till 218,737: 40
kronor upptagna förlagsegendomen eller emot denna svarande och i företagets
drift lika användbara värden så att totalbeloppet blir minst det av Sundell
angivna. Den i Sundells förteckning på tillgångarna upptagna fastigheten
Tving 530 med därå uppförda byggnader behöver dock icke ingå i den
på aktiebolaget överlåtna egendomen.

Aktiebolaget får icke av firman utan motsvarande ökning av tillgångarna
övertaga större skuldbelopp än det av Sundell specificerade, som angivits till
en totalsumma av kronor 279,283:24 (exkl. avskrivningsreserv 33,454:16
kronor och den firmainnehavaren för överföring till stamaktier tillerkända
kapitaltillgången 30,000 kronor).

Kreditgivare och borgensmän för firmans bankskulder skola visas hava
medgivit resp. krediters överflyttning på aktiebolaget utan försämrade villkor
samt med förbindelse att under vanligt förbehåll vidbliva krediter och
borgensansvar intill dess att statslånet slutamorterats.

Stockholm den 18 december 1936.»

8) Aktiebolaget Eksjö möbelfabrik, Eksjö.

Genom beslut den 6 oktober 1933 beviljade Kungl. Maj:t bolaget ett lån
å 35,000 kr. Lånet, som lyftes den 30 december samma år, skulle, sedan
det innehafts under två år från lyftningsdagen, under därpå följande tio år
återbetalas med en tiondel årligen, alltså under åren 1936—1945. Ränta
å lånet skulle under två år från lyftningsdagen icke beräknas, men för tiden
därefter gäldas efter fem procent örn året, sålunda från och med den 1
januari 1936. Såsom säkerhet lämnades enligt föreskrift i beslutet dels förlagsinteckning
å 35,000 kronor med bästa förmånsrätt, dels ock borgen av
bolagets fem styrelsemedlemmar, däribland möbelsnickaren Samuel August
Nilsson.

På grund av att nämnde Nilsson och hans hustru sedermera vunnit boskillnad
föreläde statskontoret bolaget den 21 september 1936 att inom 2
månader avlämna nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret kunde
godkännas.

I anledning av detta föreläggande ingav bolaget en framställning till Kungl.
Maj:t, vari bland annat anfördes:

»När på sin tid lånet beviljades, torde inteckningen med bästa rätt i bolagets
förlagsegendom hava i sig själv ansetts som tillräcklig säkerhet och den
ävenledes föreskrivna borgen av bolagets styrelsemedlemmar närmast hava
avsett att ge garanti för att realsäkerheten icke förändrades. Bolagets bokförda
förlagsvärde har visserligen sedermera till synes minskats, men i verkligheten
rätt avsevärt ökats. Genom avskrivningar har nämligen samlats
dolda reserver till ett belopp, jämfört med bokslutet den 31/i2 1932, uppgående
den 31/12 1935 till 14,913:— kronor.

Vad Nilssons förmögenhetsförhållande beträffar vilja vi nämna, att dennes
hustru efter boskillnadens beviljande till honom försålt sin anpart av
makarnas gemensamma fastighet lägenheten Lillhem på Eksjö stads område,
på sätt som föranlett att Nilssons tidigare förmögenhetsförhållanden
icke förändrats.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

149

Då i alla händelser realsäkerheten för lånet är fullgod under förutsättning
att förlagsvärdet icke minskas, och då detta förlagsvärde i realiteten ökats
sedan lånet beviljades, anhålla vi i underdånighet att för lånet alltjämt måtte
godkännas den i Kungl, brevet den 24 november 1933 föreskrivna säkerheten
utan hinder av boskillnaden emellan Nilsson och hans hustru.»

I ärendet infordrades yttrande från statskontoret. I en av disponenten
Sundell därstädes upprättad promemoria anfördes följande:

»Förlagsegendomens bokförda värde 31/u 1935:

Kontors o. a. inventarier....................... kr. 11,762: —

Varulager..................................... » 30,713: 50

Kassabehållning
Fordringar ....

Kr. 42,475:50

i Kr.	25,000: —
	4,600: —
	36,200: —
Kr.	65,800: —

Enär säkerheten för statslånet i stort sett icke minskat under år 1935 torde
man kunna beteckna densamma såsom tämligen tillfredsställande. Styrelsens
borgen torde vara av mera moralisk natur och tillkommen för att
förhindra alltför starka förändringar i förlagsegendomens värde.

Med hänsyn taget till vad som ovan anförts samt sökandebolagets förklaring
beträffande borgensmannen Nilssons boskillnad tillåter jag mig förorda
bifall till ansökningen.»

Statskontoret yttrade slutligen:

»Den mellan en av löftesmännen och dennes hustru meddelade boskillnaden
lärer visserligen få anses hava medfört en viss försämring av borgenssäkerheten,
men med hänsyn till vad statskontoret inhämtat om bolagets
ekonomiska ställning och dess framtidsutsikter, vill ämbetsverket icke motsätta
sig att bolaget får fortfarande innehava lånet mot den redan lämnade
säkerheten.»

Genom beslut den 18 december 1936 förklarade Kungl. Maj:t — på föredragning
och hemställan av statsrådet Möller — att den av Nilsson lämnade
borgen fortfarande finge godtagas utan hinder av att boskillnad beviljats
mellan Nilsson och hans hustru.

150 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11. (Bilaga.)

Innehållsförteckning till bilagan till reservation XY.

Sid.

1) Aktiebolaget Ariadnetråd, Lagmansholm............................ 96

2) Aktiebolaget Salsåkers intressenter i likvidation, Nordingrå........... 103

3) Fabriksaktiebolaget Järn & Trä, Åmål............................. 109

4) Konserveringsaktiebolaget Atlantic, Mörrum......................... 120

5) Aktiebolaget Hisingstads snickerifabrik, Göteborg.................... 133

6) Firma Specialfabriken, Daniel Danielsson, Dala-Järna................ 138

7) Firma Tvings träindustri, Tor Brunberg, Tving...................... 141

8) Aktiebolaget Eksjö möbelfabrik, Eksjö.............................. 148

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371519