Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6 (Betänkande 1892:Ku6 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6.

nr. n

N:o 6.

- albitmn;7.''i :>• i si t,: n ■ ;W: ,. s.- .}} i

Konstitutionsutskottets memorial, i anledning af kamrar nes skiljaktiga
beslut vid behandling af dels utskottets utlåtande
n:o 3 rörande Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 med förslag
till ändrad hjdelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28
riksdagsordningen, dels ock utskottets utlåtande n:o 4 angående
väckta motioner om ändring af §§ 6 och 13
riksdagsordningen äfvensom väckt motion om tillägg till
Kongl. Maj.ls berörda förslag.

[y„. ..... .. j.--, : ,iM|, ,v j:,,, i, ,j j.,j;

I afgifvet utlåtande n:o 3 hade utskottet tillstyrkt Riksdagen att till
hyllande för vidare grundlagsenlig behandling antaga Kongl. Maj:ts uti
proposition n:o 28 till innevarande års riksdag framlagda förslag till ändrad
lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen, och, för den
händelse att Kongl. Maj:ts berörda förslag blefve antaget att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling, hade utskottet derjemte i utlåtande n:o 4 under
3:dje punkten hemstält, att Riksdagen måtte till hyllande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande tillägg till den af Kongl. Maj:t föreslagna
lydelse af § 13 riksdagsordningen:

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än en tredjedel af folkmängden
i hela riket, skall det här ofvan föreskrift]* antalet riksdagsmän
tvåhundratjugufem utses för landet och för städerna efter förhållandet mellan
folkmängden å landet och i städerna. Det antal riksdagsmän, som sålunda
bör utses för landet och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande
af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervid i öfrigt stadgandena
i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Enligt till utskottet ankomna protokollsutdrag hafva Riksdagens kamrar
vid behandling af nämnda frågor fattat olika beslut, i det att Första
Bill. till Riksd. Prof. 181)2. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 6). 1

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6.

Kammaren bifallit hvad utskottet sålunda hemstält, men Andra Kammaren,
med godkännande af Kongl. Maj:ts förslag i hvad det rörde §§ 6, 15, 16,
22 och 28 riksdagsordningen, beslutit, att i enlighet med den af herr Vahlin
vid utskottets utlåtande n:o 3 afgifna reservation antaga följande förslag
till ändrad lydelse af § 13 riksdagsordningen:

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,
deraf etthundrafemtio för landet och åttio för städerna, väljas fölen
tid af tre år, räknade från och med januari månads början året näst
efter det, länder hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet
riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas
i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman, öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,
som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,
förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en åttiondedel
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd eu
riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas, så
vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande
af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i
mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens
antal för hvar och eu af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes, efter
ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning, som
sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst
derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat samhälle,
som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande
till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhund ratrettiondedelar
af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna antalet
riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för städerna efter förhållandet
mellan folkmängden å landet och i städerna. Det antal riksdagsmän,
som sålunda bör utses för landet och för städerna, bestämmes af

Konstitutionsutskottets Memorial N:o S.

Konungen vid fastställande af den i mom. 4 omförrnälda ordning, dervid
i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

I följd af detta Andra Kammarens beslut blef utskottets hemställan
i 3:dje punkten af utlåtandet n:o 4 af kammaren afslagen.

De af kamrarne fattade besluten äro endast så tillvida skiljaktiga,
att, under det enligt Första Kammarens beslut antalet ledamöter i Andra
Kammaren för städerna skulle utgöra 75, stadsrepresentanternas antal enligt
Andra Kammarens beslut skulle uppgå till 80, samt att det af Första
Kammaren i enlighet med utskottets hemställan i 3:dje punkten af utlåtandet.
n:o 4 vilkorligen beslutna tillägg till § 13 riksdagsordningen blifvit,
med den förändring allenast, som af Andra Kammarens beslut beträffande
representantantalet påkallades, af Andra Kammaren antaget såsom ett femte
moment till den af kammaren beslutna lydelse af samma paragraf.

Enär, enligt utskottets åsigt, den mellan kamrarne uppkomna skiljaktighet
med afseende å antalet af städernas representanter i Andra Kammaren
icke är af någon väsentlig betydelse samt, vid det förhållande att
Kong]. Maj:ts proposition icke blifvit oförändradt bifallen, det icke längre
kan möta betänklighet att, på sätt Andra Kammaren besluta, utan vilkor
antaga det ifrågasatta tillägget till § 13 riksdagsordningen, har utskottet,
med hänsyn till såväl dessa omständigheter som ock angelägenheten deraf
att förevarande fråga snart måtte vinna en, såvidt möjligt, tillfredsställande
lösning, funnit eu sammanjemkning af kamrarnes beslut kunna och böra.
ske på det sätt, att Första Kammaren, med frånträdande af sina beträffande
§ 13 riksdagsordningen samt det utaf utskottet föreslagna tillägg till samma
§ fattade beslut, godkänner den af Andra. Kammaren till tadlande antagna
lydelse af § 13 riksdagsordningen.

Utskottet hemställer alltså,

att Första Kammaren måtte, med frånträdande af
sina beträffande § 13 riksdagsordningen samt det utaf
utskottet under 3:dje punkten i dess utlåtande n:o 4
vilkorligt föreslagna tillägg till samma § fattade beslut,
antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 13 riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling: -

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 0.

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1. Andra Kammarens ledamöter
väljas för en tid af tre år, räknade
från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket
valet sjvett.

2. A landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en
riksdagsman. Domsaga, som, oberäknadt
dertill hörande städer, har
större folkmängd än fyratiotusen,
varde dock af Konungen, så vidt ske
kan häradsvis, indelad i två valkretsar,
som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd
af tiotusen eller mer, utses en
riksdagsman för hvarje fullt tal af
tiotusen. Öfriga städer skola första
gången af Konungen, och derefter
hvart tionde år af kammaren, ordnas,
så vidt ske kan länsvis, i särskilda
valkretsar, som hvardera utse
en riksdagsman, och skall hvarje sådan
valkrets innehålla en folkmängd
af minst sextusen och högst tolftusen.

13.

1. Andra Kammarens ledamöter
skola till ett antal af tvåhundratrettio,
deraf etthundrafemtio för landet

| och åttio för städerna, väljas för en
tid af tre år, räknade från och med
januari månads början året näst efter
det, urider hvilket valet skett.

2. Ä landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en
riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för
ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,
de folkrikaste domsagorna,
så vidt ske kan häradsvis, indelas i

! två valkretsar, som hvardera välja
en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola,
i deri män sådant erfordras, domsagor,
som gränsa intill hvarandra
och hafva minsta sammanlagda folkmängden,
förenas, två och två, till
I en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppj:
går till eller öfverstiger en åttionde del

af folkmängden i rikets alla städer,
väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal,
motsvarande eu åttiondedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre
folkmängd än nu är sagdt, ordnas,
i så vidt lämpligen ske kan länsvis, i
så många valkretsar, som, med iakttagande
af att hvardera utser eu riks -

Konstitutionsutskottets Memorial N:o C.

i) ni :u<: !.e - i,*:

»- . r |i i (? s*. | i _l1} U »il '' R

*j ■ uti)* ,.{) ,iu »* - i i//

■''fn .i''*> . i''. • i i • - r ;?v it ?<.*

4;t huoilwH-noyf ‘U: nni/i^

t ''i

dagsman, erfordras för uppnående af
det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän
för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar,
så ock riksdagsmännens antal
för hvar och eu af de städer,
hvilkas folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med
annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder,
hvart tionde år af Konungen. Den
ordning, som sålunda fastställes, vinner
ej tillämpning förr än vid de
val, hvilka näst derefter, enligt § 15
mom. 1, skola ega rum. Köping

j eller annat samhälle, som erhåller
! stadsprivilegier, räknas i fråga om
riksdagsmannaval fortfarande till landet,
till dess ny valkretsordning varder
I faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd
'' till mer än åttio tvåhund ratrettionde delar

af folkmängden i hela riket,
skall det här ofvan föreskrifna antalet
riksdagsmän tvåhundratrettio utses
för landet och för städerna efter
förhållandet mellan folkmängden å
landet och i städerna. Det antal
; riksdagsmän, som sålunda bör utses
i för landet och för städerna, bestämmes
af Konungen vid fastställande
i af den i mom. 4 omförmälda ordi
ning, dervid i öfrig! stadgandena i
mom. 2 och 3 skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

Stockholm den 28 mars 1892.

På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6.

Reservationer:

af herr Ljungman, som ansett, att utskottet med anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut bort för dessas sammanjemkning till båda kamrarnes
pröfning och antagande framlägga ett äfven i formelt hänseende mer
tillfredsställande förslag till lydelse af de ifrågavarande grundlagsbestämmelserna
än det, som vunnit Andra Kammarens bifall;

af herr Alin, som yttrat:

»Utan att inlåta mig på det omtvistliga spörsmålet, huruvida det för
lösningen af den s. k. representationsfrågan är nödigt eller lämpligt, att det
förslag till ändring af riksdagsordningens §§ 6, 13 in. fl., som af Andra
Kammaren antagits, blir vid innevarande riksdag förklarad! hvilande, eller
icke, anser jag, att konstitutionsutskottet af den omvårdnad, som utskottet
särskildt har till åliggande att egna åt helgden af konstitutionel lag och
stadgad konstitutionel praxis, hade bort finna sig hindradt att till Första
Kammaren ingå med hemställan, att kammaren ma, med frånträdande af
sitt beslut om bifall till Kongl. Maj:ts proposition i oförändradt skick, biträda
det beslut, hvari Andra Kammaren med anledning af denna proposition
stannat.

Då § 63 riksdagsordningen angående sättet för förening af kamrarnes
olika beslut i eu fråga sådan som den föreliggande stadgar, att vederbörande
utskott skall söka att »de olika meningarna, så vida möjligt är, sammanjemka
och med förslag derom till kamrarne inkomma», visar stadgandets
formulering enligt min mening tydligen, att det utgår från den förutsättningen,
att sammanjemkningsförslaget skall vara af beskaffenhet att föranleda
beslut åt båda kamrarne. Ett sammanjemkningsförslag, som till
innehåll och form är sådant, att det föranleder beslut endast af den ena
kammaren, går således på sidan om grundlagen.

Ett dylikt förslag står tillika i bestämd strid med det sätt, hvarpå
nu ifrågavarande stadgande hittills tolkats och tillämpats. Att kamrarne
vid ett tillfälle godkänt ett lagutskottets sammanjemkningsförslag, som till
innehållet kan likställas med den hemställan, som utskottet nu beslutit, är
ett förhållande, som icke hade bort föranleda utskottet att afvika från eu
tolkning, hvilken vunnit sådan stadga som den, hvarom nu är fråga.

Att inbjudningar af samma art som utskottets nu beslutna hemställan
förekomma under det gamla riksdagsskickets tid, är väl bekant. Men det
är ock bekant, att denna sed berodde på förhållanden, som nu ej mera
existera, och det torde ej heller vara obekant, att den ledde till missbruk,
som ingen torde önska finna upplifvade.

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6.

Det kan sägas, att en dylik hemställan i en fråga, der meningsskiljaktigheten
mellan kamrarne icke är större än i den nu föreliggande, ej
bör vålla betänkligheter. Jag vill deremot erinra, att, är det första steget väl
taget, så följer lätteligen det andra, det tredje o. s. v., till dess man, utan
att rätt veta huru, finner sig vara inne på en väg, som man gerna skulle
vilja, men ej vidare kan, öfvergifva. »Misstagen här i verlden», har eu af
våra främste statsmän yttrat, »komma icke deraf, att man med öppna ögon
rusar emot dem, utan deraf att man tycker, att det här, ett steg, gör så
litet, derför kan man väl gå det; men detta, taget, medför genom sakernas
eget inre sammanhang ännu ett steg, och sålunda kommer man, till
sin egen öfverraskning, slutligen till de ej annat än förderfliga följderna af
att hafva beslutat sig för det första steget.»

För min del anser jag vådorna af den nya ordning för ärendenas
behandling inom Riksdagen, som utskottets nu beslutna hemställan torde
komma att medföra, icke kunna uppvägas af de fördelar, som man deraf
kan vänta sig. Att konstitutionsutskottet, för att i ett särskildt fall vinna
ett mål, som utskottet anser vara godt, ej dragit i betänkande att inviga
en konstitutionel praxis, som till sitt värde är minst sagdt tvifvelaktig, som
går på sidan om grundlagen och som direkt strider mot stadgad grundlagstolkning,
kan jag ej annat än beklaga, och jag anser mig skyldig att deremot
afgifva min reservation;»

samt af herr Hedin, som instämt med herr Alin.

Herr Behm har velat tillkännagifva, att han ej deltagit i behandlingen
af den i detta memorial omförmälda fråga.