Konstitutionsutskottets betänkande nr 49 år 1970 (Betänkande 1970:Ku49 - höst Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande nr 49 år 1970

Nr 49

Konstitutionsutskottets betänkande med förslag till ändringar i
stadgan om ersättning för rilcsdagsmannauppdragets
fullgörande.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas den framställning om ändringar i ersättningsstadgan,
som styrelsen för riksdagens förvaltningskontor avlåtit den 18 november
1970, samt följdmotionerna 1:1381 och 11:1604 samt 1:1382 och
11:1605. Vidare föreslår utskottet på eget initiativ en ändring i stadgan för
att förverkliga det under vårsessionen fattade principbeslutet om arvode
Lill talmannen i enkammarriksdagen.

Motionerna är väckta,

I: 1381 av herrar Sveningsson (m) och Österdahl (fp) och II: 1604 av
herr Enarsson (m) samt herrar Börjesson i Falköping (ep), Eriksson i
Arvika (fp), Fridolfsson i Stockholm (m), Hedin (m), Larsson i Umeå (fp)
och Oskarson (m);

I: 1382 av herr Per Jacobsson (fp) och II: 1605 av herr Antby.

Framställningen och motionerna

Framställningen från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor fogas
vid detta utlåtande som bilaga. Den avser två frågor: ledamöternas grupplivförsäkring
och reglerna om visstidspension. I det förra avseendet föreslås
en anpassning till det system som gäller för arbetstagare hos staten och inom
den privata sektorn. I det senare avseendet föreslås att pensionerna skall
höjas från 30 % till 40 % av basbeloppet samt att styrelsen skall få bemyndigande
att besluta om visstidspension i vissa övergångsfall.

Gällande regler förutsätter för rätt till full visstidspension 20 riksdagsår.
Styrelsen har inte velat nu föreslå någon ändring härvidlag. I motionerna
1:1381 och II: 1604 hemställs om en ändring till 16 riksdagsår. Motionärerna
anför i huvudsak:

Den föreslagna förändringen, som innebär att hel visstidspension jämställes
med full ålderspension för ensamstående enligt allmänna försäkringen,
synes godtagbar från principiell synpunkt och även skälig vad avser
den högsta utgående pensionen. Däremot accentuerar det föreliggande förslaget
den allvarligaste bristen i de redan gällande reglerna nämligen den
stora spännvidden mellan högsta och lägsta pensionen. Eftersom den förstnämnda
för närvarande är 23 040 kr. och den lägsta 6 912 kr. blir skillnaden
16 128 kr. Skillnaden stiger nu enligt förslaget markant från nyssnämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 5 samt. 2 avd. Nr 49

2 Konstitutionsutskottets betänkande nr 43 år W70

16 128 kr. till 21 504 kr. (30 720 — 9 216). Man torde också köra observera
den betydande skillnaden mellan det föreslagna pensionstillägget för den
lägsta pensionen 2 304 kr. (9 216 - 6 912) och den högsta 7 680 ler. (30 720 -23 040).

I en ekonomisk politik, som i andra sammanhang går ut på att söka höja
låginkomsterna, avviker en ren procentuell reglering som den här föreslagna
mot aktuella strävanden till utjämning. I de allmänna löne- och pensionsdiskussionerna
de senaste åren har den vanliga principen varit den att kombinera
ett s. k. kronpåslag, lika för alla, med ett generellt procentuellt lyft.
Utan att införa ett för alla lika stort belopp i reglerna är det emellertid möjligt
att på ett enkelt sätt nå en effekt motsvarande den med ett kronpåslag,
om intjänandetiden för hel pension förkortas något. Riksdagen uttalade
också 1968 viss förståelse för en sådan åtgärd. Konstitutionsutskottet anförde
i sitt utlåtande nr 40 med anledning av motioner om att endast 12 år

1 stället för 20 år skulle erfordras för hel pension, att »goda skäl skulle
kunna anföras för en annan tidsregel» även om utskottet för det dåvarande
inte var berett att förorda eu sådan ändring. Det borde emellertid nu vara
möjligt att taga ett steg i riktning mot en något kortare tidsregel utan att
därför gå så långt ned som till 12 år. En 16-ärsregel kombinerad med förvaltningskontorets
förslag skulle lyfta de lägre pensionerna något utan att
höja den högsta utgående pensionen. Den lägsta pensionen skulle höjas med
4 608 kr. till 11 520 kr. i stället för enligt förvaltningskontorets förslag med

2 304 kr. till 9 216 kr. Därmed skulle också ökningen av spännvidden mellan
lägsta och högsta pension inte bli fullt så markant.

1 lagtexten (7 a § mom. 1) behöver endast den ändringen göras, att procentsatsen
för den månatliga pensionen för varje riksdagsår höjes från föreslagna
2 procent till 2,5 procent av basbeloppet.

I konstitutionsutskottets av motionärerna åberopade utlåtande 1968:40
anfördes bl. a. följande:

Motionerna I: 1034 och II: 1311 åsyftar en förbättring av förmånerna utöver
förslaget, närmast genom att endera bara 12 år i stället för 20 år krävs
för full pension eller bindningen vid ATP-taket slopas och full pension sätts
till 65 % av arvodet eller samma principer införs som gäller för bl. a. de heltidsengagerade
kommunala förtroendemännen. Det har framgått av det förut
sagda, att utskottet inte kan tillstyrka att förslagets principer frångås. Det
bör emellertid antecknas som ett naturligt önskemål på sikt, att en anpassning
sker mellan de regler som gäller för riksdagen och inom kommunerna.
Vad särskilt beträffar 20-årsregeln är det i och för sig riktigt, att denna medför
väsentligt mindre förmåner än som kommer t. ex. nyssnämnda kommunala
förtroendemän till godo. Den innebär också en klar skärpning i förhållande
till gällande regler om ålderspension. För full sådan krävs likaledes
20 riksdagsår, men detta betyder i dag fem valperioder för andra kammaren
och mindre än tre för den första. I den nya enkammarriksdagen innebär
ett krav på 20 år, att en ledamot skall ha blivit nominerad och vald sju
gånger. Då förslaget just åsyftar en ekonomisk garanti vid mandatförlust,
och osäkerheten enligt vad ovan sagts ökar med det nya valsystemet, innebär
20-årsregeln alltså en viktig begränsning. Goda skäl skulle kunna anföras
för en annan tidsregel. Utskottet kan emellertid inte nu förorda en sådan
ändring. Bl. a. måste man beakta de redan utgående pensionerna enligt gällande
regler, som inte tas upp i detta sammanhang. Styrelsen för förvalt -

Konstitutionsutskottets betänkande nr 4.9 år 1970

ningskontoret bör emellertid noga följa utvecklingen och uppmärksamma
eventuella behov av ändringar i reglerna. Utskottet avstyrker motionerna.

Motionärerna tar även upp frågan om visst bemyndigande för styrelsen
och anför därom:

För att erhålla visstidspension erfordras f. n. minst sex riksdagsår. Förvaltningskontoret
har i sin skrivelse föreslagit att kontoret skulle äga rätt
att efter skälighetsprövning från fall till fall bevilja pension även åt ledamöter
med färre antal riksdagsår än sex.

Förvaltningskontoret har därvid särskilt framhållit enkammarreformens
inverkan. Enligt vår mening bör prövningen vara mera av formell natur och
i varje fall präglas av generositet.

Även i motionerna I: 1382 och II: 1605 tas frågorna om tjugoår sregeln
och bemyndigandet upp. Det anförs:

Såväl landstingsförbundet som kommunförbundet har i skrivelser till
sina medlemmar uppmanat dessa att besluta om sådana ändringar i ersättningsreglerna
att den avkortning av mandatperioden, som författningsoch
kommunreformen förorsakat, ej skall verka försämrande på enskilda
förtroendemäns möjligheter att erhålla pension och visstidspension.

Det synes rimligt, att riksdagen beslutar i samma anda. De av förvaltningskontoret
föreslagna åtgärderna torde vid en generös och allsidig prövning
i de enskilda fallen kunna leda fram till samma resultat. Det torde
därvid vara självklart, att kammartillhörighet ej kan vara avgörande, då
en avkortning med två år av andra kammarens mandatperiod i vissa fall
kan ställa ledamot helt utan möjlighet att erhålla visstidspension. Vid den
prövning som förvaltningskontoret föreslår, att de skall få göra i vissa
övergångsfall, borde sådana förhållanden naturligtvis beaktas.

Arvode till talmannen i enkammarriksdagen

I denna fråga uttalade 1969 års organisationsutredning följande:

Övergången till enkammarriksdagen kommer att leda till att talmannen
får en tung arbetsbörda, i all synnerhet om organisationsutredningens förslag
förverkligas. Plenitiden kommer att bli längre än den nu är i någon av
kamrarna. Planeringsarbetet kommer att kräva stora insatser. Ordförandeskapet
i förvaltningsstyrelsen blir betungande. Representationen kommer
att kräva mycken tid och kraft.

Ställningen som folkrepresentationens främste företrädare kommer att ge
talmannen en framträdande plats i samhället.

Det kommer att bli nödvändigt för talmannen att ägna riksdagen hela sin
tid och alla sina krafter. Talmannen bör i fråga om inkomster och tjänsteförhållanden
i övrigt få en ställning som motsvarar hans uppgifter. Utredningen
räknar med att förslag i dessa hänseenden kommer att utarbetas
under den fortsatta behandlingen av utredningens förslag.

Konstitutionsutskottets betänkande nr A9 år 1970

Sammansatta konstitutions- och bankoutskottet anförde följande i denna
fråga (KBaU 1970: 1 s. 11):

Vad gäller ersättningen till talmannen anser utskottet, att denna skall
bestämmas så att de sammanlagda arvodesförmånerna ungefärligen motsvarar
en statsrådslön. Närmare förslag får utarbetas av konstitutionsutskottet,
som torde få ta initiativ till en ändring i ersättningsstadgan för riksdagens
ledamöter.

Utskottet

Utskottet tillstyrker de förslag till ändringar i ersättningsstadgans regler
om grupplivförsäkring och visstidspensionering, som framlagts av styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor.

I motionerna I: 1381 och II: 1684 har hemställts att även den ändringen
görs i bestämmelserna om visstidspensionering, att för full sådan pension
skall krävas 16, inte som nu 20 riksdagsår. Ett liknande syfte har motionerna
1:1382 och II: 1685. På samma skäl som styrelsen anfört finner sig utskottet
inte kunna nu föreslå en sådan ändring. Utskottet har emellertid
redan i samband med att reglerna om visstidspensionering infördes 1968
framhållit att goda skäl talar för en lägre gräns än 20 riksdagsår och för eu
anpassning till förhållandena inom kommunerna. Vad som då uttalades har
återgetts ovan och äger alltjämt giltighet. Utskottet förutsätter att frågan
kommer att upptas till prövning under det fortsatta arbete på en revision av
ersättningsstadgan, som pågår inom förvaltningskontoret, och att en ändring
kommer att påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut.

Motionärerna har också uttalat sig för en generös tillämpning av den befogenhet
att bevilja visstidspension i övergångsfall, som styrelsen föreslås
få. Utskottet ansluter sig till motionärernas önskemål härvidlag. Styrelsens
befogenhet bör också innefatta, utöver att bevilja pension åt ledamöter som
inte tillhört riksdagen sex år eller uppnått 50 års ålder, jämväl att besluta om
högre pensionsbelopp till ledamöter som nått sådan gräns men avgår i samband
med enkammarreformen.

I frågan om ersättning till talmannen i enkammarriksdagen tar utskottet
i detta sammanhang det initiativ till ändring i ersättningsstadgan som förutsattes
av sammansatta konstitutions- och bankoutskottet under vårsessionen.
Detta innebär en ändring av 4 §. Det bör tilläggas att talmannen förutsatts
disponera tjänstebostad i det nya riksdagshuset utan att behöva erlägga
ersättning. Detta torde inte behöva komma till uttryck i ersättningsstadgan.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. för sin del antar det av styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
framlagda förslaget till lag om ändring i

Konstitutionsutskottets betänkande nr 49 år 1970

stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets full -

görande, med tillägget
jande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

Kamrarnas talmän erhålla under
tid, då riksdagen håller session, förhöjning
av grundarvodet med belopp
motsvarande 1200 kronor för månad.

att även 4 § ändras och erhåller föl(Föreslagen
lydelse)

Riksdagens talman erhåller i stället
för arvode enligt 1 § arvode med
belopp motsvarande de avlöningsförmåner
som utgår till ledamot av
statsrådet.

2. beslutar bemyndigande för styrelsen enligt vad ovan
sagts;

3. förklarar motionerna I: 1381 och II: 1604 samt I: 1382
II: 1605 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 december 1970

På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
Sörlin (s), Richardson (fp), Hernelius (m), Nyquist (s), Norberg (s),
Schött (m), Hans Petersson (fp) och Axel Georg Pettersson (ep); samt
från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),
Henningsson (s), Nelander (fp) och Björkman (m), fru Thunvall (s) samt
herrar Boo (ep), Sterne (fp), Mossberg (s) och Henrikson (s).

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR

18.11.1970

Dnr 325-B.4/70

Till Riksdagen

Ändringar i stadgan 21.2.1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, m. m.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor får härmed föreslå de ändringar
i stadgan 21.2.1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande som framgår av det följande.

Inledning

Inom förvaltningskontoret har frågan om en mera genomgripande revision
av stadgan 21.2.1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande varit aktuell sedan en längre tid. De arbetsuppgifter som
sammanhänger med genomförandet av enkammarriksdagens förvaltningsoch
personalorganisation samt färdigställandet av de provisoriska lokalerna
vid Sergels torg har stått i förgrunden under de senaste åren. En samlad
översyn har därför fått anstå. Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
har emellertid funnit ändringar i stadgan av teknisk natur vara påkallade
på ett par punkter, nämligen såvitt avser ändrade grunder för grupplivförsäkringen
åt riksdagsledamöterna och för visstidspensioneringen.

Grupplivförsäkringen för riksdagens ledamöter
Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om grupplivförsäkring för riksdagsledamot infördes
1.1.1963 efter förslag av konstitutionsutskottet och mot bakgrund bl. a. av
den från samma dag gällande grupplivförsäkringen för statstjänstemännen.
Till skillnad från sistnämnda försäkring har den för riksdagsmännen gällande
fått en på visst sätt avvikande utformning. Utskottet anförde härom
(KU 1962: 20 s. 4):

Vad beträffar försäkringens utformning torde emellertid systemet med en
från 55 års ålder gradvis sänkning av beloppet icke vara lämplig för riksdagsledamöternas
vidkommande. Utskottet förordar därför ett enhetligt
belopp, som ej kompletteras med barntillägg. Försäkringen bör i likhet med
vad som gäller för ovannämnda grupplivförsäkringar på arbetsmarknaden
gälla för dem som ej uppnått 67 års ålder. Försäkringen skall i fråga om
begynnelsetidpunkt följa de allmänna reglerna om ersättning i 1 § (jämför
vad ovan sagts angående arvodet). Försäkringsbeloppet bör bestämmas till
25 000 kronor. Premien för den åsyftade försäkringen torde uppgå till cirka
20 kronor per person och månad.

1—0145 St

Efter beslut av riksdagen utgör försäkringsbeloppet numera 32 000 kr.
(EU 1967: 31).

Grupplivförsäkringen för arbetstagare i statens tjänst m. fl.

Grunderna för denna försäkring anges i reglementet 14.12.1962 (SFS nr
698; omtryckt SFS 1970: 389) angående statens grupplivförsäkring. Försäkringen
omfattar följande ersättningsformer nämligen grundbelopp (helt eller
halvt), tilläggsbelopp (helt eller halvt) och begravningshjälp.

Såväl helt som halvt grundbelopp är under närmare angivna villkor beroende
av arbetstagarens levnadsålder och kretsen av förmånstagare. T. o. m.
54 års ålder för arbetstagaren utgör helt grundbelopp 31 500 kr. och halvt
grundbelopp 15 750 kr. för att därefter successivt avtrappas t. o. m. 66 års
ålder, där motsvarande belopp utgör 4 000 resp. 2 000 kr.

Helt tilläggsbelopp för förmånsberättigade barn till arbetstagaren och
dennes syskon utgör högst 9 000 och lägst 5 000 kr.

Begravningshjälp utgår med högst 4 000 och lägst 2 000 kr.

Under vissa förutsättningar föreligger även rätt till försäkringsbelopp vid
makes frånfälle. Beloppen utgår härvid i form av dels begravningshjälp med
2 000 kr., dels halvt tilläggsbelopp med 4 500 kr. för varje därtill berättigat
barn eller adoptivbarn under 17 år.

Försäkringsskydd föreligger för arbetstagaren i princip under den tid han
är anställd och avlönad. Avgår försäkrad arbetstagare från anställningen
med ålderspension, genast börjande förtidspension eller därmed jämställd
pension åtnjuter han fortfarande försäkringsskydd till dess han fyllt 67 år.
I övrigt gäller för försäkringen en relativt detaljerad reglering för bl. a. försäkringsskyddets
omfattning, samordning med annan tjänstegrupplivförsäkring
och förmånstagareförordnanden.

Statens personalpensionsverk företräder staten i ärenden rörande statens
grupplivförsäkring och handlägger sådana ärenden såvida de icke enligt
föreskrift i reglementet skall handläggas av statens grupplivnämnd. Personalpensionsverket
utbetalar vidare försäkringsbeloppen.

Frågans tidigare behandling

Såväl vid 1967 som 1968 års riksdagar har frågan om ändring i konstruktionen
av grupplivförsäkringen för riksdagens ledamöter varit uppe till
behandling. Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor hemställde i skrivelse
10.3.1967 om höjning av engångsbeloppet från 25 000 kr. till 32 000 kr.
mot bakgrund av de förändringar som skett i grupplivförsäkringen inom
arbetsmarknadens olika sektorer. I en med anledning av framställningen
väckt motion (I: 725) hemställdes, att riksdagen vid behandlingen av framställningen
måtte besluta att 7 § ersättningsstadgan kompletterades med
bestämmelser om barntillägg. Motionen avslogs sedan utskottet avstyrkt

densamma under hänvisning till det samband som beträffande grupplivförsäkringen
för riksdagens ledamöter föreligger mellan bestämmelserna om
den enhetliga försäkringssumman och frågan om barntillägg (KU 1967: 31).

I likalydande motioner till 1968 års riksdag (I: 53 och II: 80) aktualiserades
ånyo frågan om ändrad konstruktion av grupplivförsäkringen för riksdagens
ledamöter. Motionärerna anförde att grupplivförsäkringen kunde
anses behäftad med en betydande social slagsida: den ger de största förmånerna
där behovet är minst, under det åt! en barnfamilj får nöja sig med
ett efterlevandeskydd som i många fall blir betydligt sämre än det som gäller
för AF A-för säkringen och statens grupplivförsäkring. En fullständig
anpassning till dessa borde enligt motionärernas mening ske. Motionärerna
hemställde »att riksdagen måtte besluta att riksdagens grupplivförsäkring
kompletteras med bestämmelser om barntillägg, att försäkringens engångsbelopp
gradvis avtrappas efter det att den försäkrade fyllt 55 år, att försäkringens
utformning i övrigt anpassas efter vad som gäller för AF A-försäkringen
och statens grupplivförsäkring, samt att vederbörande utskott måtte
uLarbeta erforderlig lagtext».

Med hänsyn till att ersättningsstadgan i dess helhet vore föremål för en
teknisk översyn genom förvaltningskontoret, som även skall överväga grupplivförsäkringen,
fann sig konstitutionsutskottet böra avstå från att vid detta
tillfälle ta ståndpunkt till i vad mån en sådan ändring av systemet borde
genomföras som motionärerna förordade. Utskottet hemställde i stället att
riksdagen skulle besluta överlämna motionerna I: 53 och II: 80 till styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor (KU 1968: 2).

överväganden och förslag

Styrelsen har funnit de motiv vara välgrundade som framförts i motionerna
I: 53 och II: 80 till 1968 års riksdag om anpassning av grupplivförsäkringen
för riksdagens ledamöter till det system som gäller för arbetstagare
hos staten och inom den privata sektorn. Styrelsen förordar därför
att reglerna för riksdagens grupplivförsäkring anpassas till motsvarande
regler i reglementet 14.12.1962 (nr 698) angående statens grupplivförsäkring.
Detta synes enklast kunna ernås därigenom att försäkringsförmåner
enligt reglementet (grundbelopp, tilläggsbelopp och begravningshjälp) får
utgå med motsvarande tillämpning av reglementets bestämmelser. För en
likartad bedömning av uppkommande försälcringsfall synes vidare handläggningen
av ärendena böra anförtros åt statens personalpensionsverk eller,
i förekommande fall, statens grupplivnämnd. Försäkringsbeloppen torde få
utbetalas av personalpensionsverket.

I förevarande sammanhang får styrelsen ta upp kostnadsaspekterna. I
allmänhet anses premiebetalning för statens grupplivförsäkring ske genom
arbete i anställningen. Försäkringsbeloppen utbetalas från inkomsttiteln

1*014534

Pensionsmedel m. in. Under resp. myndighetsanslag finns en anslagspost till
lönekostnadspålägg, som skall tillföras inkomsttiteln i fråga och som innefattar
beräknade kostnader för de socialförsäkringsavgifter av skilda slag,
som följer med tjänsterna i en myndighets organisation. Utan att frågan
synes ha närmare belysts torde det förhålla sig så att kostnaderna för den
statliga grupplivförsäkringen inkluderas i lönekostnadspålägget.

I vissa fall kan Kungl. Maj :t förordna att statens grupplivförsäkring skall
omfatta arbetstagare som eljest icke omfattas av försäkringen. I sådana fall
skall, om annat ej föreskrivs, kostnaderna för försäkringen bestridas genom
att huvudmannen betalar staten 78 kr. för år för varje arbetstagare enligt de
närmare föreskrifter som riksförsäkringsverket meddelar.

Med hänsyn till att anslagssystemet beträffande pensions- och socialförsäkringskostnader
för riksdagens ledamöter är uppbyggt på ett avvikande
sätt i förhållande till anslagssystemet med lönekostnadspålägg synes det styrelsen
lämpligt, att kostnaderna för den föreslagna grupplivförsäkringen tills
vidare får finansieras genom ett avgiftssystem i enlighet med det nyss sagda.
För regleringen av frågor som rör handläggningen av ärenden gällande
grupplivförsäkringen och finansieringen av densamma torde beslut erfordras
av Kungl. Maj :t. Det torde vid bifall till styrelsens förslag få ankomma på
riksdagens förvaltningskontor att göra framställning härom hos Kungl.
Maj :t. De ändrade grunderna för grupplivförsäkringen föreslås få gälla
fr. o. m. 1.1.1971.

Styrelsen föreslår i anslutning till ikraftträdandetidpunkten en övergångsbestämmelse,
enligt vilken grupplivförsäkringen i nuvarande utformning
även fortsättningsvis må kunna gälla för ledamot som är född 1916 eller
tidigare. Som förutsättning härför bör gälla, att ledamoten före 1.4.1971
framställer önskemål därom hos förvaltningskontoret. Det torde få ankomma
på förvaltningskontoret att i särskild ordning teckna försäkring för
sådana över gångsfall. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att den föreslagna
grupplivförsäkringen till skillnad mot den nuvarande kommer att
samordnas med annan för ledamoten gällande tjänstegrupplivförsäkring.

Visstidspensionermgen för riksdagens ledamöter
Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor uppdrog 15.9.1970 åt byråchefen
i statens personalpensionsverk M. Sjönell att såsom sakkunnig verkställa
översyn av ersättningsstadgans bestämmelser. Den sakkunnige har
sedermera överlämnat en promemoria med förslag till vissa förbättringar i
vad avser visstidspensionen åt riksdagsledamot (bilaga 1). Efter en inledande
redogörelse för gällande bestämmelser och för frågans behandling vid
1968 års riksdag (KU nr 40) utmynnar promemorian i förslag om höjning
av beloppet för hel visstidspension och för varje riksdagsår.

Såsom tidigare framhållits har en samlad översyn av ersättningsstadgan

fått anstå. Vad särskilt gäller riksdagsmannapensioneringen torde det vid
en sådan översyn vara befogat att granska det ganska invecklade regelsystemet
i sin helhet. Styrelsen delar den sakkunniges uppfattning att man i det
sammanhanget också bör beakta de överläggningar som f. n. pågår om ett
mera allmänt införande på arbetsmarknaden av kompletteringspensioner till
allmän tilläggspension och folkpension.

Enligt 7 a § 1 mom., andra stycket ersättningsstadgan erfordras för hel
visstidspension minst tjugu riksdagsår. F. n. utgör hel visstidspension för
månad 30 procent av det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring. Då antalet riksdagsår är mindre än tjugu och rätt till
pension föreligger, utgör den månatliga pensionen för varje riksdagsår 1,5
procent av förenämnda basbelopp. Med nuvarande basbelopp 6 400 kr. utgör
hel visstidspension 23 040 kr ./år. Motsvarande ålderspension från 67 års ålder
från den allmänna försäkringen, dvs. hel tilläggspension jämte folkpension
för ensamstående, utgör 30 720 kr./år. Visstidspensionen är således
väsentligt lägre än den ålderspension som kan tillkomma ledamot från 67
års ålder. Den sakkunnige framhåller att skillnaden i pension före och efter
67 års ålder i allmänhet är obetydlig inom övriga pensionssystem. Det vore
därför rimligt att närma visstidspensionen till ålderspensionen. En förbättring
i visslidspensionen kan ernås på två sätt. Antingen kan kravet på antalet
för hel pension erforderliga riksdagsår sänkas eller beloppet av hd pension
höjas. Den sakkunnige föreslår en höjning av månadsbeloppet för hel visstidspension
till 40 procent av basbeloppet. Härigenom ernås i princip fidl
paritet med ålderspensionen från 67 års ålder enligt den allmänna försäkringen.
Hel visstidspension blir med en sådan höjning av pensionsnivån
30 720 kr./år. Varje riksdagsår ger 1 536 kr./år varav följer att lägsta visstidspension
(vid sex riksdagsår) kommer att utgöra 9 216 kr./år mot f. n.
6 912 kr./år.

Styrelsen ansluter sig till förslaget. Alternativet med en höjning av pensionsbeloppet
utgör, som också framhållits av den sakkunnige, ett mindre
ingrepp i systemet och kan dessutom ges tillämpning för redan beviljade
visstidspensioner.

De ändrade grunderna för visstidspensioneringen bör träda i kraft 1.1.1971
och även omfatta den som avgått med visstidspension dessförinnan.

Övergången till enkammarriksdag leder till att enskilda ledamöter i vissa
fall kan försättas i en vansklig situation. Det gäller ledamöter av den nuvarande
riksdagen som inte kommer att inneha mandat i enkammarriksdagen
fr. o. m. år 1971. Den, som t. ex. valts under senare år för en åttaårsperiod
till första kammaren och som avvecklat en anställning för att helt
kunna inrikta sig på riksdagsarbete under denna period, kan genom att
förutsättningarna härför ändrats finna sina möjligheter till utkomst små
från årsskiftet. Självfallet inverkar härvidlag olika faktorer såsom veder -

börandes ålder och utbildning samt läget på arbetsmarknaden. Även om
förutsättningarna för författningsenlig visstidspension, i första hand kravet
på minst sex riksdagsår, inte föreligger i här avsedda fall, synes det styrelsen
rimligt, att pension enligt samma grunder i övrigt som inom visstidspensioneringen
skall kunna medges efter skälighetsprövning. Styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor bör därför ei’hålla bemyndigande att efter särskild
framställning kunna besluta om rätt till sådan pension för den som upphör
att vara ledamot av riksdagen vid årsskiftet 1970/71 och som varit ledamot
mindre än sex år.

Hemställan

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor hemställer under åberopande
av vad i det föregående anförts
att riksdagen

1) antager efterföljande som bilaga 2 till denna framställning
fogade förslag till lag om ändring i stadgan den
21 februari 1941 (nr 98) om ersiättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande,

2) bemyndigar styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att besluta om rätt till visstidspension i vissa övergångsfall
i enlighet med vad styrelsen ovan anfört.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,
vice ordföranden Thorsten Larsson, herrar Wärnberg, Augustsson,
Tistad, fru Ivristensson samt herr Martinsson.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR
På styrelsens vägnar:

SIGURD LINDHOLM

/ Magnus Huss

Bilaga 1

P.M.

angående visstidspensioneringen för riksdagens ledamöter

Sedan styrelsen för riksdagens förvaltningskontor genom beslut den 15
september 1970 uppdragit åt mig att såsom sakkunnig verkställa översyn av
ersättningsstadgans bestämmelser får jag härmed överlämna förslag till vissa
förbättringar i vad avser visstidspensionen åt riksdagsledamot.

Gällande bestämmelser

Genom beslut den 12 december 19G8 har riksdagen på konstitutionsutskottets
hemställan antagit bestämmelser om rätt för riksdagsledamot till visstidspension
eller engångsersättning i vissa fall (KU 1968:40, rskr. 421).
Bestämmelserna, som trädde i kraft 1.1.1969 men skulle tillämpas på den
vars mandatperiod utgick 31.12.1968 eller senare finns intagna i 7 a § i stadgan
den 21 februari 1941 (SFS nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.

Rätt till visstidspension föreligger under i sagda stadgande angivna förutsättningar
för tid från mandatets upphörande längst intill den månad varunder
67 års ålder uppnås. Berättigad till visstidspension är den som varit
ledamot av riksdagen minst sex år och som vid mandatets upphörande uppnått
50 års ålder. För hel visstidspension, som för månad utgör 30 procent
av det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring,
erfordras minst tjugu riksdagsår. Den månatliga pensionen för den
som är berättigad därtill utgör för vax-je riksdagsår 1,5 procent av detta basbelopp.
För tid, då den som är berättigad till visstidspension tillika uppbär
förtidspension (sjukbidrag) enligt lagen om allmän försäkring, lön eller
egenpension på grund av anställning i allmän tjänst eller pension på grund
av riksdagsmannauppdraget — annan än visstidspension — skall visstidspensionen
minskas med sålunda utgående förmån eller i förekommande fall
ej utgå.

Visstidspensionen avlöses från 67-årsåldern antingen av enbart ålderspension
(ATP och folkpension) eller under vissa förutsättningar av sådan
pension jämte särskild s. k. riksdagsmannapension. En närmare redogörelse
för i vilka fall det ena eller andra systemet tillämpas har lämnats i den i
konstitutionsutskottets förenämnda utlåtande redovisade promemorian angående
ersättning till riksdagsledamot, vars mandat upphör före fyllda 65
år. I promemorian har också berörts SPR-systemet för statstjänstemännen

liksom vissa kommunala pensionsanordningar, därvid erinrats att hel pension
till statsråd, heltidssysselsatt kommunal förtroendeman och statlig
eller kommunal förordnandetjänsteman utgår efter 12 års förordnande.

Frågans behandling vid 1968 års riksdag (KU nr 4-0, rskr. nr 421)

I de motioner, som väcktes i anledning av förevarande fråga vid 1968 års
riksdag framlades olika förslag. Sålunda yrkades avslag på framställningen
om införande av visstidspensioneringen, utarbetande av nytt förslag, införande
av behovsprövning men även förbättrade förmåner i förhållande till
förslaget. Frågan om samordning mellan den föreslagna ersättningen och
andra inkomster togs också upp.

Vid sin prövning av ärendet fann konstitutionsutskottet dels att frågorna
om samordning av visstidspension med andra inkomster borde ägnas uppmärksamhet
från styrelsen för förvaltningskontoret, dels ock att ett naturligt
önskemål på sikt vore att en anpassning skedde mellan de regler som
gällde för riksdagen och inom kommunerna på förevarande område. Sålunda
kunde goda skäl anföras för en annan tidsregel än kravet på 20 riksdagsår
för hel pension.

Överväganden och förslag

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen framfördes av enskilda
riksdagsledamöter i samband med visstidspensioneringens införande olika
förslag om ändringar i grunderna för pensioneringen. Jämväl konstitutionsutskottet
fann att riksdagsledamöternas pensionsfråga borde följas med
uppmärksamhet ur skilda synpunkter. Sammanfattningsvis erinrade utskottet
om att en allmän översyn av ersättningsstadgan påginge inom förvaltningskontoret
och framhöll att under denna översyn även de nu upptagna
bestämmelserna kunde beaktas i enlighet med vad utskottet anfört.

Enligt vad som erfarits lärer sagda översyn inte bli slutförd så att den kan
föreläggas innevarande års riksdag. Naturligast vore då att man avvaktar
denna översyn innan några förändringar vidtas i visstidspensioneringen. I
det sammanhanget bör också beaktas de överläggningar som pågår mellan
LO och SAF om ett mera allmänt införande på arbetsmarknaden av sådana
kompletteringspensioner till ATP och folkpension, som gäller för tjänstemännen
på den enskilda arbetsmarknaden liksom för såväl tjänstemän som
arbetare hos stat och kommun. Vid ett införande av sådana pensioner torde
en omprövning böra ske inte bara av visstidspensioneringen utan även av
riksdagsledamöternas pensionsfråga över huvud taget, eftersom några kompletteringspensioner
normalt inte förekommer för dem.

Inför den beräknade stora avgången av riksdagsledamöter i samband med
det minskade antalet ledamöter i enkammaren torde det, oaktat vad nyss
anförts, finnas anledning att redan nu något närmare granska de förmåner
som följer med visstidspensioneringen och de eventuella förändringar som

kan befinnas erforderliga. Några mera genomgripande förändringar synes
det dock inte böra bli fråga om i avvaktan på förenämnda översyn och de
överläggningar som berörts ovan.

Vid avvägningen av hur stor visstidspension, som borde utgå till den vars
mandat upphörde efter fyllda 50 men före fyllda 67 år, beaktades dels storleken
av den allmänna ålderspensionen från 67 års ålder, dvs. närmast ATPpensionen,
och dels det riktiga i att den som kunde åberopa många riksdagsår
skulle ha större visstidspension än den som varit ledamot av riksdagen
endast ett mindre antal år. Oaktat att endast 12 år erfordrades för hel
pension som heltidssysselsatt kommunal förtroendeman, statsråd eller
tjänsteman med statlig eller kommunal förordnandepensionsrätt sattes kravet
för hel visstidspension till 20 riksdagsår. Då härtill kom att om som
»tak» för denna pension sattes ett belopp som understeg från 67 års ålder
utgående ATP, folkpension ej medräknad, blev den visstidspension som
varje riksdagsår berättigade till förhållandevis liten eller för månad 1,5 procent
av basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Detta belopp utgör
i dag med basbeloppet 6 400 kr. 96 kr./månad eller 1 152 kr. för år. Lägsta
visstidspension (vid 6 riksdagsår) är alltså 6 912 kr./år och högsta (vid 20
riksdagsår eller mer) 23 040 kr./år. Från 67 års ålder utgör motsvarande
ålderspension, dvs. hel ATP jämte folkpension för ensamstående, 30 720
kr./år. Visstidspensionen för riksdagsledamöterna är alltså väsentligt lägre
än den ålderspension som kan tillkomma dem från 67 års ålder. Inom övriga
pensionssystem är skillnaden i pension före och efter 67 års ålder i allmänhet
obetydlig. Det framstår därför som rimligt att närma visstidspensionen
till ålderspensionen.

En förbättring i visstidspensionen kan genomföras på två sätt antingen
genom att sänka kravet på antalet för hel pension erforderliga riksdagsår
eller genom att höja beloppet av hel pension och därigenom också höja
beloppet för varje riksdagsår. Det sistnämnda torde vara ett mindre ingripande
i systemet och kan också utan vidare appliceras på redan beviljade
visstidspensioner. Gjorda beräkningar har givit vid handen, att en höjning
av månadsbeloppet för hel visstidspension till 40 procent av basbeloppet
inom den allmänna försäkringen skulle medföra full paritet med ålderspensionen
från 67 års ålder. Inte heller skulle i sådant fall den som på grund
av sin ålder inte kan uppnå hel ATP men i stället erhåller riksdagsmannapension
tillsammans med folkpension och reducerad ATP få sammanlagda
pensionsförmåner från 67 års ålder, som understiger visstidspensionen. Hel
visstidspension skulle, med en sådan höjning av pensionsnivån, bli 30 720
kr./år, medan varje riksdagsår skulle ge 1 536 kr./år i pension. Lägsta visstidspension
(vid 6 riksdagsår) skulle följaktligen bli 9 216 kr./år i stället
för nu 6 912 kr./år.

Det föreslås sålunda att 7 a § 1 mom. andra stycket stadgan om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande ändras så, att hel visstidspension

för månad skall utgöra 40 procent av det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring, att, då antalet riksdagsår är
mindre än tjugu och rätt till pension föreligger, den månatliga pensionen för
varje riksdagsår skall utgöra 2 procent av förenämnda basbelopp samt att
ändringen skall träda i kraft den 1 januari 1971 och då tillämpas även för
den som avgått med rätt till visstidspension dessförinnan.

Några andra ändringar föreslås inte vare sig beträffande visstidspensionen,
den särskilda riksdagsmannapensioneringen eller bestämmelserna om
engångsersättning.

Marianne Sjönell

Byråchef i statens personalpensionsverk

Bilaga 2

Förslag

till

Lag

om ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdags mannauppdragets

fullgörande

Härigenom förordnas att 7 § och 7 a § 1 mom. stadgan den 21 februari
1941 om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skall ha nedan
angiven lydelse.1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid tillämpning-------

Den som---------

Avlider den som är ledamot av
riksdagen och har han vid dödsfallet
icke uppnått 67 års ålder, skall på
grund av den i 1 § 1 mom. nämnda
grupplivförsäkringen utbetalas ett
engångsbelopp av 32 000 kronor. Beloppet
skall, såvida ej annat av ledamoten
föreskrivits, tillfalla hans efterlevande
make eller, om sådan ej
finnes, hans arvingar. Närmare föreskrifter
angående försäkringen utfärdas
i den ordning som sägs i 8 §
första stycket.

1 mom. Den, som--------

För hel visstidspension erfordras
minst tjugu riksdagsår. Sådan pension
utgör för månad 30 procent av
det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring.
Då antalet riksdagsår är
mindre än tjugu och rätt till pen -

---av anställning.

av riksdagen.

Avlider den som är ledamot av
riksdagen och har han vid dödsfallet
icke uppnått 67 års ålder, utgår försäkringsförmåner
med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna i reglementet
den 44 december 1962 (nr
698) angående statens grupplivförsäkring.

---nedan angives.

För hel visstidspension erfordras
minst tjugu riksdagsår. Sådan pension
utgör för månad 40 procent av
det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring.
Då antalet riksdagsår är
mindre än tjugu och rätt till pension

1 Senaste lydelse av 7 §, se 1967:563.

(Nuvarande lydelse)
sion föreligger, utgör den månatliga
pensionen för varje riksdagsår 1,5
procent av förenämnda basbelopp.

För beräkning--—----

Visstidspension utgår-----

För tid--------— —

Visstidspension må------

(Föreslagen lydelse)
föreligger, utgör den månatliga pensionen
för varje riksdagsår 2 procent
av förenämnda basbelopp.

— — 65 år.

— ---— rätten upphört.

--skolat utgå.

— -—-uppbära pensionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Övergångsbestämmelser

1. Den nya lydelsen av 7 § skall icke äga tillämpning på den som är född
1916 eller tidigare och som erhållit rätt till försäkringsförmåner enligt paragrafen
i dess äldre lydelse om han före den 1 april 1971 skriftligen framställer
önskemål därom hos riksdagens förvaltningskontor.

2. Den nya lydelsen av 7 a § skall äga tillämpning även på visstidspensioner
som fastställts med stöd av den äldre lydelsen.

ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014534