Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av framställningen 1974:20 från riksdagens förvaltningsstyrelse angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m., jämte motioner (Betänkande 1975:KU13 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande nr 13 år 1975 KU 1975:13

Nr 13

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av framställningen
1974:20 från riksdagens förvaltningsstyrelse angående riksdagens
lokalfrågor på längre sikt m. m., jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas dets framställningen 1974:20 från riksdagens
förvaltningsstyrelse, dels motionerna 1974:1872 av herr Nilsson i Agnäs (m),
1974:1879 av herr Hörberg (fp) och fru Anér (fp), 1974:1880 av herr Romanus
(fp), 1974:1881 av herr Sjöholm m. fl. (fp, c) och 1974:1882 av herrar Svensson
i Eskilstuna (s) och Wictorsson (s), dels ock motionerna 1975:979 av herrar
Ahlmark (fp) och Wikström (fp) och 1975:1013 av herrar Sundman (c) och
Gernandt (c).

Riksdagen harden 12 december 1974 med bifall till konstitutionsutskottets
hemställan (KU 1974:66) beslutat att till 1975 års riksmöte skjuta upp behandlingen
av framställningen 1974:20 och motionerna 1974:1872 och
1974:1879-1882.

Framställningen

1 framställningen 1974:20 hemställer riksdagens förvaltningsstyrelse ”att
riksdagen 1. beslutar att flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen,
2. uppdrar åt styrelsen att föranstalta om fortsatt arbete med riksdagens
lokalfrågor enligt de uppdragna riktlinjerna och i princip enligt alternativ
2 i Riksdagshusutredningen 1974, 3. till Den inre riksdagsförvaltningen:
B 6. Fortsatt utredning om riksdagens hus m. m. på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1974/75 under XVI:e huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 500 000 kronor”.

Förvaltningsstyrelsen hänvisar inledningsvis till riksdagens beslut den 11
december 1973 (framst. 1973:19, KU 1973:51, rskr 1973:353) att uppdra åt
styrelsen att dels utreda förutsättningarna och kostnaderna för permanenta
lokaler för riksdagen vid Sergels torg genom långtidskontrakt med Stockholms
kommun, allternativt förvärv av berörda fastigheter, dels föranstalta
om bearbetning av vissa ombyggnadsförslag gällande Helgeandsholmen. För
det fortsatta utredningsarbetet - som enligt utskottets mening borde bedrivas
så förutsättningslöst som möjligt inom de av förvaltningsstyrelsen angivna
ramarna och inriktas på att ge riksdagen underlag för beslut i huvudfrågan
under höstsessionen 1974 - anvisades ett reservationsanslag på 250 000 kronor.

1. Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

Förvaltningsstyrelsen redovisar vidare att den tillsatt en särskild utredning,
Riksdagshusutredningen 1974, för bearbetning av frågan om permanenta
lokaler för riksdagen. Utredningen, vars betänkande är fogat som
bilaga till förvaltningsstyrelsens framställning, sammanfattas sålunda.

Lokalprogrammet har bearbetats, varvid hänsyn tagits till förändrade behov
och vunna erfarenheter vid Sergels torg. Den viktigaste ändringen är
att minst hälften av ledamotsrummen bör utformas med bostadsmöjlighet.

1 förhållande till vad som gällde för arkitekttävlingen har förutsättningarna
beträffande Helgeandsholmen ändrats på tre väsentliga punkter. Det gäller
kravet att riksbyggnaderna så långt möjligt skall bevaras i vad avser såväl
exteriören som vissa väsentliga interiörer. Vidare har kanslihuset intagits
i utredningsområdet för att möjliggöra en högre grad av bevarande. Slutligen
har fortsatta mätningar visat att behovet av grundförstärkning ej längre
är aktuellt.

Tre ombyggnadsförslag har vidarebearbetats och kostnadsberäknats. De
representerar alternativa principer för lösning av riksdagens lokalfråga på
Helgeandsholmen.

I alternativ I behålls riksdagshuset i det närmaste oförändrat. Bankhuset
rivs och ersätts med en nybyggnad som innehåller huvuddelen av lokalbehovet,
bl. a. ledamotsrum och plenisal. Kanslihuset tas inte i anspråk.

1 alternativ 2 behålls likaså riksdagshuset i det närmaste oförändrat. Plenisalen
inryms i bankhuset som påbyggs. Alla ledamotsrum läggs avskilt
i kanslihuset och får förbindelse till bankhuset genom en tvåvånig intäckt
gångbro över Stallkanalen.

Alternativ 3 innebär större förändringar av riksdagshusets inre men ingen
synlig förändring av det yttre. Alla ledamotsrummen har inrymts i riksdagshuset.
Första kammaren är ersatt med en ny, större plenisal. Ombyggnaderna
i bankhuset är måttliga och berör inte exteriören. Kanslihuset utnyttjas
till 2/3 för riksdagens aktuella behov. Förbindelsen med riksbyggnaderna
är löst genom en gångtunnel under Mynttorget och Stallbron.

De tre alternativen har granskats och värderats. Rent allmänt gäller att
de alla har stora förtjänster. Beträffande årskostnaderna, som beräknas till
ca 16 miljoner kronor, bedöms förslagen vara likvärdiga. En jämförelse i
övrigt visar att alternativ 2 i flera avseenden besitter bättre egenskaper än
de andra. Alternativ 2 har därför utvalts för jämförelse med alternativet
Sergels torg.

Sergels torgs-alternativet har granskats och värderats på samma sätt som
Helgeandsholmsalternativet. Här har Stockholms kommun genom offerter
gett underlag bl. a. för beräkning av årskostnaderna. Dessa skulle totalt uppgå
till ca 20 miljoner kronor. I detta belopp ingår ca 2,3 miljoner kronor som
erfordras för riksbyggnadernas bevarande i det fall riksdagen inte återflyttar.

I en slutomgång har alternativ 2 Helgeandsholmen jämförts med alternativet
Sergels torg. Utredningen har kommit till det resultatet att alternativet
Helgeandsholmen vid en totalbedömning är överlägset alternativet
Sergels torg och förordar att riksdagen återflyttar till ombyggda lokaler på
Helgeandsholmen.

Förvaltningsstyrelsens egna överväganden och förslag presenteras på följande
sätt.

När riksdagen flyttade till de förhyrda provisoriska lokalerna vid Sergels
torg innebar det en mycket stor förbättring av arbetsförhållandena. Riks -

KU 1975:13

dagsledamöterna fick bl. a. egna arbetsrum, många med bostadsmöjlighet
som blivit mycket uppskattad. Lokalerna är behagliga och i stort sett välfungerande
samt anpassade till enkammarriksdagens arbetsformer. Förhållandena
vid expansion är emellertid mindre tillfredsställande. Den yttre gestaltningen
är från riksdagens synpunkt närmast anonym. Vid ett kvarblivande
i nuvarande lokaler synes den lämpligaste lösningen vara förhyrning
på långtidskontrakt. Det innebär dock att riksdagen inte skulle helt fritt
förfoga över sina lokaler.

Vid ombyggnad på Helgeandsholmen enligt alternativ 2 får riksdagen
välfungerande egna lokaler i centralt, traditionellt och representativt läge.
Riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt. Ledamöterna får arbetsrum
med bostadsmöjlighet i en väl avskild ”hotelldel", kanslihuset. Årskostnaden
blir lägre än vid Sergels torg. Denna lösning på riksdagens lokalfråga
vill förvaltningsstyrelsen i enlighet med utredningens rekommendation
föreslå.

Styrelsen noterar med tillfredsställelse att det omfattande utredningsarbete
som påbörjades mera systematiskt år 1967 nu är slutfört och gett ett i alla
avseenden gott resultat. Under årens lopp har frågeställningarna förenklats
och konkretiserats. Nybyggnadsalternativet har fallit bort, likaså Nedre Norrmalms-alternativet.
Det nu presenterade förslaget ter sig mot denna bakgrund
som en logisk och naturlig lösning på riksdagens lokalfråga.

Under förutsättning att riksdagen fattar beslut enligt förslaget under höstsessionen
avser styrelsen att igångsätta projekteringen våren 1975 och begär
därför vissa medel innevarande budgetår. Återflyttning beräknas då kunna
ske sommaren 1981 eller 1982.

Till de med det fortsatta projekteringsarbetet förbundna kostnaderna avser
styrelsen att återkomma när riksdagen fattat beslut i frågan och viss detaljplanering
kunnat verkställas.

Motionerna

Med anledning av förvaltningsstyrelsens framställning (1974:20) har
väckts motionerna 1974:1872 och 1974:1879-1882.

I motionen 1974:1872 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs ”att riksdagen
vid sin behandling av förvaltningsstyrelsens skrivelse 1974:20 ger till känna
vad som i motionen anförts beträffande planeringen av utrymmen för ickerökare”.
Motionären, som anser att det av förvaltningsstyrelsen förordade
alternativet utan tvivel är det bästa och bör utföras, framhåller bl. a. att
vid den fortsatta planeringen utrymmen bör reserveras för rökrum. Enligt
motionären bör kafé, restaurang och klubbrum ha olika avdelningar med
hänsyn till rökare och icke-rökare.

I motionen 1974:1879 av herr Hörberg (fp) och fru Anér (fp) hemställs
”att riksdagen beslutar 1. att kvarstanna i fastigheten vid Sergels torg och
att avslå förvaltningsstyrelsens förslag om återflyttning till ombyggda lokaler
på Helgeandsholmen och i Gamla stan, 2. att avslå förvaltningsstyrelsens
begäran om medel för fortsatta utredningar om en förflyttning av riksdagen,
3. att uppdra åt förvaltningsstyrelsen att antingen överenskomma med Stockholms
kommun om optionsrätt på förhyrning av ytterligare lokaler eller

KU 1975:13 ,

inköpa lämplig näraliggande fastighet i och för riksdagens eventuellt framtida
ökade lokalbehov vid Sergels torg”.

Motionärerna framhåller bl. a. att det i dag finns ett modernt och väl
fungerande riksdagshus och att få "kontorsföretag” i Sverige torde disponera
bättre och effektivare lokaler än de som riksdagen nu förfogar över vid
Sergels torg. Enligt motionärerna är den i utredningen presenterade kostnadskalkylen
för återflyttningsalternativet missvisande, då totalkostnaderna
för skattebetalarna inte har redovisats. Bland de utgiftsposter som enligt
motionärerna inte upptagits nämns kostnaderna för ersättningslokaler på
Nedre Norrmalm för ca 500 bortflyttade kanslihustjänstemän, utbyggnaden
av 150 å 170 garageplatser under Riksplan och luftkonditioneringsanläggningar
i gamla riksdagshusets omoderna sammanträdeslokaler m. m., avsedda
för riksdagsutskott med kanslier och för partikanslier m. m. Motionärerna
framhåller att totalt torde engångskostnaderna för sådana åtgärder
inte understiga 100 miljoner kronor i årets penningvärde, vartill kommer
- förutom ca 100 miljoner kronor för de av förvaltningsstyrelsen föreslagna
ombyggnaderna i de gamla husen jämte risker för en betydande kostnadsuppgång
under åren fram till 1981 eller 1982 - kostnader för Stockholms
kommuns invånare för Sergelstorgslokalerna.

Motionärerna anser att ”en återflyttning till Helgeandsholmen/Gamla
Stan skulle ge ett sämre alternativ med för arbetets bedrivande delvis otidsenliga
lokaler, med längre avstånd mellan byggnaderna än vid Sergels torg,
med mindre centralt läge från kommunikationssynpunkt och från besökssynpunkt
för medborgarna m. m., vartill kommer att det totalt skulle bli
dyrare för landets skattebetalare”. Slutligen anför motionärerna att ”det är
värdefullt att bevara såväl det gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen
sorn riksbankens hus helt oförändrade såsom 'monument’ från den oscariska
tidens byggnadspompa och ståt" och att ”det kan också vara värt att i
oförändrat skick behålla den byggnad i vilken kampen för demokratins
genombrott i Sverige en gång fördes”.

I motionen 1974:1880 av herr Romanus (fp) hemställs ”l.att riksdagen
beslutar att till grund för planeringen av riksdagens permanenta lokaler skall
ligga ett behov av ett medhjälparrum per två ledamotsrum, och att medhjälparrummen
skall lokaliseras i nära anslutning till ledamotsrummen, 2. att
riksdagen - för den händelse alternativet Sergels torg väljes - uppdrar åt
förvaltningsstyrelsen att vidta sådana åtgärder att denna målsättning snarast
möjligt kan förverkligas, 3. att riksdagen beslutar att ytterligare expansionsmöjligheter
för en därutöver utvidgad medhjälparpersonal skall klarläggas
beträffande båda alternativen, innan definitivt beslut om lokaliseringen av
riksdagens permanenta lokaler fattas”.

Motionären framhåller bl. a. att riksdagens flyttning till Sergels torg innebar
en påtaglig förbättring av arbetsförhållandena, framför allt genom att
varje ledamot fick ett arbetsrum, och att senare också en kontorsservice
med en sekreterare per tio ledamöter införts. Enligt motionären är dessa

KU 1975:13

resurser inte tillfredsställande på längre sikt. Med hänvisning till förhållandena
i Canadas parlament - där varje ledamot sägs ha en politisk sekreterare
och en kontorist i huvudstaden samt en medhjälpare i valkretsen,
samtliga avlönade av staten, som också betalar ett kontor i valkretsen -anser motionären att det är nödvändigt att, innan ställning tas till vilket
alternativ till lösning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt som skall väljas,
förutsättningarna klarläggs för ett ”minimiprogram” på ett medhjälparrum
per två riksdagsledamöter, dvs. inalles 175 rum i nära anslutning till ledamotsrummen.
Därutöver bör en utredning ske av ytterligare expansionsmöjligheter.
Motionären betonar att syftet med den föreslagna förstärkningen
av arbetsreruserna är att "möjliggöra ett effektivt arbete, vidgad kontakt
med väljarna och koncentration på väsentligheter”. Enligt motionären torde
det inte finnas någon annan grupp i samhället med motsvarande arbetsuppgifter
och ansvar, vare sig inom det allmänna organisationslivet eller
näringslivet, där en sekreterare per befattningshavare anses vara alltför stora
arbetsresurser.

I motionen 1974:1881 av herr Sjöholm m. fl. (fp, c) hemställs "att riksdagen
beslutar att åt förvaltningsstyrelsen uppdra att inkomma med förnyat förslag
i fråga om riksdagens lokalfrågor på längre sikt sedan samtliga tävlande
arkitekter beretts tillfälle att i sina förslag beakta möjligheten att utnyttja
kanslihusets lokaler”.

Motionärerna, som delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att riksdagen
bör flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen, framhåller
att de inte kan acceptera styrelsens utvärdering av arkitekttävlingen om
riksdagens hus och den fortsatta handläggningen av ärendet. De ”kan inte
finna det rimligt, riktigt eller rättvist att endast ett litet utvalt fåtal av de
tävlande beretts möjlighet att utveckla och komplettera sina förslag genom
ianspråktagande av kanslihusets lokaler”. Motionärerna menar att ”bevarandefrågan”,
som tillmätts en mycket väsentlig betydelse vid bedömningen
av tävlingsförslagen, radikalt påverkas av att också kanslihuset får utnyttjas
för att tillgodose riksdagens lokalbehov. Förutsättningarna för den utlysta
arkitekttävlingen har sålunda härigenom på ett avgörande sätt ändrats. Motionärerna
framhåller att "samtliga tävlande skulle givetvis ha erbjudits den
rätt att omarbeta ingivna förslag som nu förbehållits endast ett utvalt fåtal”.
Motionärerna anser sålunda att ”dels önskvärdheten av att få fram så många
förslag som möjligt under de nya förutsättningar som nu gäller, dels kraven
på objektivitet och rättvisa vid bedömningen gör det oundgängligen nödvändigt
att samtliga arkitekter, som deltagit i tävlingen, bereds möjlighet
att inkomma med förnyade förslag i överensstämmelse med vad som gällt
för de tre i förvaltningsstyrelsens skrivelse nämnda”. Den tidsförskjutning
som ett bifall till motionärernas yrkande skulle komma att medföra bedömer
de inte som särskilt menlig med hänvisning till att riksdagens nuvarande
arbetsförhållanden vid Sergels torg "ingalunda påfordrar en snabb avflyttning
därifrån”.

KU 1975:13

I motionen 1974:1882 av herrar Svensson i Eskilstuna (s) och Wictorsson
(s) hemställs ”att riksdagen begär ytterligare utredningar, inkluderande förhandlingar
med Stockholms kommun, om de båda huvudalternativen, innan
slutgiltigt beslut fattas om förläggningen av riksdagens hus”.

Motionärerna hänvisar bl. a. till riksdagsbehandlingen under 1973 av motionen
1973:981 i vilken hemställdes ”att riksdagen uttalar sig för att förhandlingar
genom förvaltningsstyrelsens försorg tas upp med Stockholms
kommun för att utreda möjligheterna till en varaktig förläggning av riksdagen
i de av kommunen ägda lokalerna vid Sergels torg”.Motionärerna
framhåller att motionen fick en mycket positiv behandling i konstitutionsutskottets
betänkande (KU 1973:51) och att utskottet då underströk vikten
av att utredningsarbetet inriktas på att ge riksdagen underlag för beslut
om vilketdera av de båda huvudalternativen - kvarblivande vid Sergels
torg eller återflyttning till Helgeandsholmen - som borde genomföras. Enligt
motionärerna föreligger inte nu något sådant underlag för beslut. Sålunda
redovisas endast tre Helgeandsholmsalternativ mera utförligt och med förord
för ett av dessa, medan alternativet Sergels torg däremot redovisas mycket
summariskt. Motionärerna kritiserar särskilt förvaltningsstyrelsens uttalande
om att förhållandena vid expansion vid Sergels torg är mindre tillfredsställande
och ifrågasätter om de av utredningen presenterade kostnadsbedömningarna
verkligen är realistiska. Motionärerna anser vidare att ”det
nuvarande riksdagshuset väl svarar mot en modern tids krav på öppenhet
i politiken” och framhåller att ”det ligger mitt bland folket intill det livfulla
Sergels torg och har överlägsna kommunikationer till fördel för både väljare
och valda”. Enligt motionärerna kan slutligen ytterligare initiativ tas för
att göra denna byggnad till ”ett det öppna samhällets riksdagshus”. Riksdagen
bör också ”ha möjligheter att i kulturhusets lokaler skapa kommunikationsmöjligheter
med väljarna genom att anordna samhällsinformativa
utställningar m. m.” och ytterligare bygga ut riksdagens information.

Under den allmänna motionstiden har väckts två motioner (1975:979 och
1975:1013) om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

I motionen 1975:979 av herrar Ahlmark (fp) och Wikström (fp) hemställs
”att riksdagen beslutar kvarstanna i nuvarande byggnader vid Sergels torg
och uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att uppta förhandling med Stockholms
kommun både om långtidskontrakt för dessa och om möjligheter till framtida
expansion i närliggande hus”.

Motionärerna erinrar om att de nuvarande lokalerna är moderna, väl
fungerande och anpassade till den nya enkammarriksdagens arbetsformer
och framhåller att det centrala läget "i hjärtat av Stockholm” med närheten
till allmänna kommunikationer och annan service är en stor fördel. De
anser att avgörande för ställningstagandet i frågan om riksdagens hus bör
vara ”funktionsdugligheten i vid bemärkelse” - innefattande bl. a. riksdagsledamöternas
närhet till samhällslivet i övrigt och inte minst de allt
viktigare möjligheterna till kontakter mellan väljarna och deras valda ombud

KU 1975:13

- och anser att det nya riksdagshuset från sådana synpunkter torde vara
överlägset varje annat diskuterat alternativ.

Motionärerna är kritiska mot det utredningsarbete som pågått under
många år och anser att riksdagen borde kunna ”bestämma sig för att under
överskådlig tid stanna kvar vid Sergels torg och i samarbete med kommunen
ytterligare förbättra arbetsmöjligheterna i det nya riksdagshuset samt i god
tid planera för den framtida expansion som torde bli nödvändig”. De anser
också att utredningsresultatet i flera hänseenden är uppseendeväckande.
Detta gäller främst omständigheten att kanslihuset fått tas med i beräkningarna
och kostnadsberäkningarna. Motionärerna hänvisar bl. a. till vissa
tidigare av byggnadsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen för riksdagen framlagda
kostnadsberäkningar, som gett helt andra resultat än de nu presenterade.
Enligt motionärerna är det inte möjligt att av det föreliggande utredningsmaterialet
få någon klar uppfattning om i vilken utsträckning och
på vilket sätt de nu kostnadsberäknade ombyggnadsalternativen skiljer sig
från de tidigare av byggnadsstyrelsen och prisnämnden kostnadsberäknade
förslagen. Motionärerna anser att de nu redovisade utredningarna inte kan
ligga till grund för ett ställningstagande av riksdagen till något av ombyggnadsalternativen
på Helgeandsholmen. Härvid hänvisas bl. a. till remissyttranden
från Stockholms kommun och länsstyrelsen.

Motionärerna kritiserar vidare kostnadsjämförelserna mellan alternativen
Sergels torg och Helgeandsholmen. De framhåller att Helgeandsholmsalternativet
inte belastats med några kostnader för grundförstärkning, markvärde,
evakuering av kanslihuset eller för nya lokaler för berörda statsdepartement
m. m. Vidare har man, enligt motionärerna, räknat med 20 %
lägre kostnader för drift och underhåll i Helgeandsholmsalternativet än för
Sergels torg och använt en för låg avskrivningsprocent för alternativet Helgeandsholmen.
Särskilt framhålls att jämförelserna mellan alternativen rätteligen
inte bör göras i 1974 års utan i 1982 års kostnadsläge, eftersom
enligt kommunens offert kostnaderna för Sergelstorgslokalerna endast i
mindre del (15 %) påverkas av framtida kostnadsstegringar.

Avslutningsvis framhålls att Sergelstorgsalternativet, enligt motionärernas
mening, är så självklart överlägset återflyttningsalternativen att man inte
finner anledning att i motionen närmare ta upp de kritiska omdömen, från
bl. a. stadsbilds- och miljösynpunkter, som framförts mot förvaltningsstyrelsens
förslag. Dessa sägs särskilt gälla den föreslagna gångbron över Stallkanalen
och påbyggnaden på riksbankshuset.

I motionen 1975:1013 av herrar Sundman (c) och Gernandt (c) hemställs
”att riksdagen beslutar att alla utvecklingsbara förslag, däribland 'Samspel',
behandlas på samma sätt som de förslag som riksdagen enligt beslut den
11 december 1973 uppdragit åt förvaltningsstyrelsen att närmare bearbeta
och utreda”.

Motionärerna erinrar bl. a. om vissa tidigare uttalanden av förvaltningsstyrelsen
beträffande utredningsarbetets bedrivande och anför att avsikten

KU 1975:13

varit att detta skulle ske förutsättningslöst. De framhåller att det i arkitekttävlingen
inlämnade förslaget ”Samspel” var med bland de tjugoen förslag
som vid den första genomgången bedömdes fylla de villkor som gällde
för inbjudna tävlande. Motionärerna anser att förslaget ”Samspel” har utomordentligt
stora förtjänster och att det i högsta grad är ett utvecklingsbart
alternativ till övriga förslag. Sedan nya förutsättningar tillkommit, främst
då möjligheten att ta kanslihuset i anspråk för riksdagens räkning, måste
enligt motionärerna ”självfallet alla tävlingsdeltagare, som tidigare uppfyllt
de uppställda kraven, ges möjlighet att utveckla sina förslag i enlighet med
de nya förutsättningarna”. Motionärerna förordar sålunda att "även förslaget
'Samspel' ges sådana möjligheter och därutöver blir föremål för den granskning
och de överväganden av tänkbara alternativ för riksdagens lokaler i
framtiden som fortlöpande sker inom förvaltningsstyrelsen”.

Remissyttranden

Konstitutionsutskottet beslöt vid sitt sammanträde den 22 oktober 1974
att yttranden över förvaltningsstyrelsens framställning (1974:20) Riksdagens
lokalfrågor på längre sikt m. m. skulle inhämtas från följande myndigheter:
Byggnadsstyrelsen
Länsstyrelsen i Stockholms län
Riksantikvarieämbetet
Statens Planverk

Vidare beslöt utskottet att följande myndigheter och organ skulle beredas
tillfälle att avge yttrande över framställningen:

Stockholms kommun
Sveriges Riksbank
Riksmarskalksämbetet
Statsdepartementets organisationsavdelning

Riksdagens fackliga personalföreningar(Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundet
och Sveriges akademikers centralorganisation).

Vid sammanträde den 19 november beslöt utskottet att även Kungl. Akademien
för de fria konsterna (konstakademin) skulle beredas tillfälle att
yttra sig över framställningen.

Sedan motionstiden löpt ut har till samtliga remissorgan översänts också
de med anledning av framställningen väckta motionerna (1974:1872 och
1974:1879-1882).

Remisstiden gick ut vid månadsskiftet november/december 1974.
Samtliga ovan förtecknade myndigheter och organ har avgett yttrande
i ärendet. Inom Stockholms kommun har ärendet - förutom av borgarrådsberedningen
och kommunstyrelsen - behandlats av drätselnämnden,
fastighetsnämnden, byggnadsnämnden och Rådet till skydd för Stockholms
skönhet (skönhetsrådet). Till riksmarskalksämbetets yttrande har fogats yttranden
av ståthållarämbetet och husgerådskammaren. Remissyttrandena
redovisas i bilagorna 1-12 till detta betänkande.

KU 1975:13

De inkomna remissyttrandena kan kort sammanfattas på följande sätt.

Länsstyrelsen i Stockholms län (utom en ledamot) och konstakademin
anser att det föreliggande utredningsmaterialet inte är tillräckligt för ett ställningstagande
av riksdagen. Enligt länsstyrelsen ”synes det inte möjligt att
på nuvarande stadium ge en rättvisande jämförelse ur ekonomiska aspekter
mellan de olika alternativen”, utan erfordras det en fortsatt utredning av
ekonomiska och tekniska frågor innan ett godtagbart beslutsunderlag föreligger.
Konstakademin kritiserar såväl utredningsarbetets bedrivande -man ifrågasätter bl. a. om det har bedrivits så förutsättningslöst som riksdagen
önskat - som dess resultat. Enligt akademin bör riksdagen nu besluta
om "en fortsatt och av snäva direktiv obunden utredning”.

Stockholms kommunstyrelse anser att för att alternativen Helgeandsholmen
skall kunna bedömas och ekonomiskt jämföras med alternativet
Sergels torg erfordras en ny utredning i fråga om behovet av grundförstärkningar
m. m. Även planverket framhåller behovet av ytterligare utredning
beträffande grundläggningsfrågorna på Helgeandsholmen. Byggnadsstyrelsen
anser också att en ombyggnad av riksbyggnaderna måste föregås av
fortsatta utredningarom bl. a. grundläggningsfrågorna, men menar att ytterligare
utredning inte är en förutsättning för att beslut fattas om riksdagens
förläggning. Byggnadsstyrelsen anser sålunda att ”beslut bör kunna fattas
på grundval av nu föreliggande utredningsmaterial”.

Flertalet av de remissorgan som uttalat sig i frågan förordaren återflyttning
till Helgeandsholmen. Som skäl för denna ståndpunkt har främst anförts dels
att riksdagen skulle få ”välfungerande egna lokaler i centralt, traditionellt
och representativt läge”, dels att de gamla riksbyggnaderna skulle få en
adekvat användning och att vården av dem skulle bäst säkerställas. Svårigheterna
att finna lämpliga hyresgäster till de gamla riksbyggnaderna, om
riksdagen beslutar att stanna kvar vid Sergels torg, har också framhållits,
särskilt av byggnadsstyrelsen. Förutom av byggnadsstyrelsen, som i allt
väsentligt tillstyrkt förvaltningsstyrelsens förslag, stöds i princip tanken på
återflyttning till Helgeandsholmen av riksantikvarieämbetet, planverket
(majoriteten), riksmarskalksämbetet och avdelning 2203 av Statsanställdas
Förbund samt av en ledamot av länsstyrelsen och tre ledamöter av kommunstyrelsen
i Stockholm.

Fördelarna för riksdagen med att stanna kvar vid Sergels torg framhålls särskilt
av länsstyrelsen (utom en ledamot), kommunstyrelsen i Stockholm
(utom tre ledamöter) - jämte de kommunala organen drätselnämnden, fastighetsnämnden
och byggnadsnämnden samt kommunens tekniska förvaltningar
- och en ledamot av planverkets styrelse. Härvid anförs främst att
de nuvarande lokalerna är moderna, rymliga och ändamålsenliga samt att
det centrala läget har många fördelar både för riksdagens ledamöter, besökare
och anställda. Vidare framhålls riskerna från miljösynpunkt med de föreslagna
om- och tillbyggnaderna på Helgeandsholmen och uttalas farhågor
för att kostnaderna för dylika åtgärder kan bli väsentligt dyrare än som
angetts av lorvaltningsstyrelsen. Särskilt från Stockholms kommuns sida

KU 1975:13

framhålls Sergelstorgsalternativets fördelar vid en samlad bedömning. Inget
av de nyssnämnda organen - liksom ej heller skönhetsrådet, riksbanksfullmäktige,
ståthållarämbetet, husgerådskammaren, konstakademin, statsdepartementens
organisationsavdelning eller de hörda personalorganisationerna
(utom avdelning 2203 av Statsanställdas Förbund) - tar dock direkt
ställning i frågan om var riksdagen i framtiden bör förläggas.

Vad så beträffar de tre av Riksdagshusutredningen 1974 närmare bearbetade
ombyggnadsförslagen (Helgeandsholmsalternativen 1,2 och 3) synes
flertalet av remissorganen anse alternativet 3 mest utvecklingsbart. Denna
ståndpunkt, som främst stöder sig på stadsbilds- och miljösynpunkter, intas
av länsstyrelsen, kommunstyrelsen - jämte alla de nyssnämnda kommunala
organen-riksmarskalksämbetet (inkl. ståthållarämbetet)och konstakademin.
Även riksantikvarieämbetet anser alternativet 3 (liksom alternativet 2) utvecklingsbart
men avstår från att direkt förorda något av dessa alternativ
i förhållande till det andra. Alternativet 3 avstyrks endast av planverket,
som anser att förslaget uppvisar "sådana funktionella brister att det av den
anledningen inte bör komma i fråga”.

Alternativet I, som innebär rivning av det gamla riksbankshuset och nybyggnad
på riksbankstomten, avstyrks klart av länsstyrelsen, riksantikvarieämbetet,
kommunstyrelsen - jämte ovan nämnda kommunala organ -riksmarskalksämbetet (inkl. ståthållarämbetet), konstakademin och en ledamot
av planverkets styrelse. Kritiken mot alternativet 1 grundas på stadsbilds-
och miljösynpunkter. Man menar bl. a. att en ny sjuvåningsbyggnad
på riksbankens tomt ”skulle allvarligt störa stadsbilden och helt förändra
miljön” (länsstyrelsen), att den nya byggnadens form skulle göra ”stadsbilden
orolig” (kommunstyrelsen) och att ”stilblandningen i denna känsliga
miljö sannolikt kommer att verka störande” (riksmarskalksämbetet). Vidare
framhålls att det vore beklagligt om "det från byggnadsvårdssynpunkt intressanta
riksbankshuset med dess värdefulla interiörer - bankhallen, sammanträdesrummen,
korridor och trapphus” (kommunstyrelsen) skulle rivas.
Motsatt ståndpunkt intas av planverket (majoriteten) som särskilt framhåller
”de funktionella förtjänsterna" hos detta alternativ och menar att ”gestaltningen
av Helgeandsholmen och slottsomgivningen enligt alternativ
1 äger dessutom sådana kvaliteter att några betänkligheter från stadsbildssynpunkt
inte behöver resas”.

Alternativet 2, vilket förordats av förvaltningsstyrelsen, tillstyrks direkt
av byggnadsstyrelsen, som anser att förslaget ”förenar god funktion med
hög grad av bevarande". De förändringar i stadsbilden som alternativet
medför är enligt styrelsen ”marginella i jämförelse med betydelsen av att
riksdagen återflyttar till Helgeandsholmen och riksdagshuset återfår sin ursprungliga
funktion samt att riksdagen därvid erhåller bästa möjliga lokalförhållanden".
En positiv inställning i princip till alternativet 2 redovisas
också av riksantikvarieämbetet, skönhetsrådet och riksmarskalksämbetet,
som dock samtliga avstyrker den föreslagna gångbron över Stallkanalen,
samt avdelning 2203 av Statsanställdas Förbund.

KU 1975:13

Enligt riksantikvarieämbetet, vilket såsom ovan nämnts inte tar ställning
till vilket av alternativen 2 eller 3 som är att föredra, måste bron, ”vilken
skulle komma att få en avskärmande verkan i vattenperspektivet”, omstuderas.
Skönhetsrådet anser att bron "på ett ur stadsbildens synpunkt
olämpligt sätt binder ihop Helgeandsholmen med Gamla stan och stänger
öppenheten i Stallkanalen”. Rådet ”ifrågasätter om förbindelsen över huvudtaget
kan lösas genom en bro utan att bryta det önskvärda intrycket
av sammanhang mellan Mälaren och Saltsjön”. Riksmarskalksämbetet å
sin sida anser att utformningen av bron är ”olämplig” och förutsätter att
andra konstruktionsförslag som undanröjer angivna nackdelar (bl. a. avskärmningen
av vissa vyer av slottet och från Lejonbacken ut mot Mälaren)
kan tas fram, om detta alternativ i huvudsak skulle antas. Ännu hårdare
kritik mot bron framförs av ståthållarämbetet, som anser att det är ”omöjligt
att godtaga detta nya inslag, som är främmande både för landskapet och
för den nuvarande bebyggelsen och skulle ha en förödande verkan”. Liknande
starkt kritiska synpunkter på bron anförs också av länsstyrelsen. Stockholms
kommunstyrelse, konstakademin och en ledamot av planverkets styrelse.
En helt annan mening om bron framförs av husgerådskammaren som
bl. a. anser att ”det föreliggande förslaget visar på möjligheten att en bro
i detta läge kan bli ett positivt inslag i stadsbilden”.

Liera remissorgan kritiserar vidare den i alternativet 2 föreslagna påbyggnaden
på riksbankshuset. Enligt länsstyrelsen förändrar en sådan påbyggnad
”påett väsentligt sätt stadsbilden”. Riksmarskalksämbetet anserdet ”mindre
tillfredsställande att en alltför dominerande byggnadskropp förs in i stadsbilden
sedd från mälarsidan”. Ämbetet framhåller att det varit bättre om
plenisalen förlagts till huvudbyggnaden, men om så inte är möjligt, bör
en överarbetning göras för att om möjligt nedbringa påbyggnadens höjd.
Ståthållarämbetet anser att det är "helt oförenligt med ett respekterande
av byggnaden och med respekten för landskapet och stadsbilden att bygga
på bankhuset såväl mot Riksgatan som mot Riddarorden, såsom föreslås
i det förordade alternativet”. Enligt ståthållarämbetet är påbyggnaden "främmande
för bankhusets arkitektur och ökar komplexets massiva verkan",
vartill kommer att balansen mellan riksbyggnaderna ändras. Konstakademin
framhåller bl. a. att "ökningen av bankhusets massa uppstaplad mot riksdagshuset
och Stadsholmens gamla bebyggelse, är ett hårt ingrepp i en känslig
konstnärligt och historiskt värdefull arkitektonisk miljö och ett övergrepp
mot byggnaden". Husgerådskammaren anser däremot att tillbyggnaden på
riksbankshuset ”ter sig arkitektoniskt fullt acceptabel och kommer ej heller
att ogynnsamt påverka miljön kring Slottet och Strömmen". Riksantikvarieämbetet
anser för sin del att påbyggnaden "synes kunna accepteras”

och Stockholms kommunstyrelse framhåller att en påbyggnad bör kunna
godtas i princip från stadsbildssynpunkt, men att "det är tveksamt om den
skall vara så hög som i förslaget och gå ända ut till nuvarande murliv
mot Riddarorden”.

KU 1975:13

Alla remissorgan som yttrat sig i frågan beklagar de föreslagna ingreppen
i riksbankshuset. Hårdast är härvidlag kritiken mot alternativet 1, som förordar
rivning av hela huset (med bibehållande endast av fasaden mot Riksgatan).
Även alternativet 2, som bl. a. innebär sänkning av taket i bankhallen,
vilket "helt förändrar det vackra rummet och ger en entréhall med stympad
arkitektur” (kommunstyrelsen), utsätts dock för kritik i detta avseende.
Flera remissorgan framhåller att alternativet 3 härvidlag har stora förtjänster
i förhållande till de båda andra alternativen. Beträffande bevarandet av riksdagshusets
interiörer framförs däremot kritik främst mot alternativet 3, som
innebär en omfattande ombyggnad av första kammarens plenisal och förändringar
i husets övervåningar. Förslaget betraktas dock av bl. a. kommunstyrelsen
som ”utvecklingsbart". En mera ingående analys av bevarandefrågorna,
avseende såväl interiörer som exteriörer, görs av konstakademin,
som bl. a. framhåller att alternativet 3 är skonsamt i jämförelse med
alternativen 1 och 2.

I anslutning härtill kan nämnas att såväl länsstyrelsen och kommunstyrelsen
som konstakademin framhåller som en särskild förtjänst hos alternativet
3, att plenisalen förlagts till det gamla riksdagshuset och inte flyttats
över till riksbankshuset. Enligt länsstyrelsen måste det sålunda för medborgarna
te sig "mycket säreget att riksdagen avses flytta tillbaka till Helgeandsholmen
och riksdagshuset bevaras men riksdagen hålla till i en byggnad
på baksidan”, såsom föreslagits i alternativet 2.

Kostnadsfrågorna har tagits upp till särskild behandling av byggnadsstyrelsen,
länsstyrelsen och Stockholms kommun (särskilt i de berörda tekniska
förvaltningarnas yttrande) samt i viss mån av planverket och statsdepartementens
organisationsavdelning. Såsom inledningsvis nämnts anser
länsstyrelsen att ekonomiska och tekniska aspekter bör vidare utredas innan
ett godtagbart beslutsunderlag föreligger. Enligt länsstyrelsen ”synes det
inte möjligt att på nuvarande stadium ge en rättvisande jämförelse ur ekonomiska
aspekter mellan de olika alternativen”. Av motsatt mening är byggnadsstyrelsen,
som i allt väsentligt godtar förvaltningsstyrelsens beräkningar.
Enligt byggnadsstyrelsen bör dock investeringskostnaderna höjas med ca
10 %, dvs. från 122,5 till ca 135 milj. kr., vilket leder till att årskostnaderna
för Helgeandshoimsalternativen skulle öka från ca 16 till 17,5 å 18 milj.
kr. i 1974 års prisnivå.

Såväl Stockholms kommun som länsstyrelsen anser däremot att investeringskostnaderna
för Helgeandshoimsalternativen har beräknats för lågt.
Men menar sålunda för det första att det inte torde vara möjligt att bortse
från kostnader för grundförstärkning, vilka av kommunens tekniska förvaltningar
uppskattats till ca 45 milj. kr. Dessa kommunala organ framhåller
också att man i varje fall inte som förvaltningsstyrelsen gjort kan räkna
med en avskrivningstid på 60 år och samtidigt bortse från grundförstärkningskostnader.
Även byggnadsstyrelsen framhåller att grundläggningsfrågorna
f. n. är svårbedömbara och att fortsatta utredningar erfordras. Styrelsen

KU 1975:13

anser emellertid att "om en grundförstärkning därvid befinnes nödvändig
måste den, om byggnaderna skall bevaras, utföras oberoende av vilket förläggningsalternativ
som riksdagen väljer. Enligt byggnadsstyrelsen kan man
således vid en kostnadsjämförelse mellan Sergelstorgs- och Helgeandsholntsalternativen
bortse från grundförstärkningskostnaden, "då de bägge alternativen
belastas lika”. Samma mening framförs av planverkets styrelse (majoriteten).

I kommunens yttrande redovisas vidare vissa beräkningar, som utförts
av de berörda tekniska förvaltningarna (främst fastighetskontoret), beträffande
kostnadsjämförelserna mellan Sergelstorgs- och Helgeandsholmsalternativen.
Förutom nyssnämnda grundförstärkningskostnader upptas därvid
dels ett kalkylvärde på mark och byggnader på Helgeandsholmen på 14
milj. kr. (mot av förvaltningsstyrelsen och byggnadsstyrelsen upptagna 0
kr.), dels en med 20 % (från 1 500 till 1 800 kr./m2 totalyta) höjd ombyggnadskostnadför
Helgeandsholmsalternativen, dels ock en likaledes med 20 %
(från 50 till 60 kr./m2) höjd drift- och underhållskostnad. Den högre ombyggnadskostnaden
motiveras av kommunens erfarenheter av den gjorda ombyggnaden
av Garnisonssjukhuset, medan drift- och underhållskostnaden
räknats upp för att samma standard som i Sergelstorgsalternativet skall erhållas.

Beträffande markvärdet anför de kommunala organen att "det förefaller
rimligt att mark och byggnader på Helgeandsholmen har ett visst avkastningsvärde
vid annan användning än som riksdagshus”. Av fastighetskontorets
promemoria framgåratt man "på basis av sedvanligt ortsprismaterial,
och efter erforderlig reduktion för det avsevärt lägre utnyttjandetalet jämfört
med nyproduktionen” räknat med ett minimivärde på 14 milj. kr. Det understryks
att "plenisalar, det centrala trapphuset och sammanbindningsbanan
ej ansetts ge något markvärdetillskott”. Vidare framhålls att den
av kommunen offererade hyran för Sergelstorgslokalerna inkluderar förräntning
av ett markvärde om ca 40 milj. kr. och att "för att jämförbarhet
skall erhållas måste således i kalkylerna upptas markvärde för Helgeandsholmen".
Byggnadsstyrelsen anser däremot att det är riktigt att inte räkna
med något värde på byggnader och mark på Helgeandsholmen. Styrelsen
framhåller att erfarenheterna av nuvarande användning av riksdagshuset
visar att "hyresintäkterna för närvarande endast täcker drift- och underhållskostnaderna".
Likaså bedöms en ombyggnad för 25 milj. kr. som enbart
siktar till att sätta riksbyggnaderna i nöjaktigt skick utan funktionella förbättringar
endast kunna ge marginella intäktsökningar relaterade till denna
investering”. Om riksbyggnaderna skall byggas om för annat ändamål än
riksdagens får man enligt byggnadsstyrelsen räkna med ombyggnadskostnader
på ca 90 milj. kr., dvs. avsevärt högre än de 25 milj. kr. som förvaltningsstyrelsen
redovisat. Inte heller en sådan ombyggnad för 90 milj.
kr. leder emellertid enligt byggnadsstyrelsens bedömning till "sådan ökning
i avkastningen att annat än bidrag till kapitalkostnaden för ombyggnaden

KU 1975:13

kan erhållas. Denna bedömning anges dock vara förenad med viss osäkerhet.

Såväl länsstyrelsen som de kommunala organen har kritiserat att Sergelstorgsalternativet
i förvaltningsstyrelsens beräkningar har belastats med
en årskostnad på drygt 2 milj. kr. för riksbyggnadernas ombyggda lokaler
(dvs. förräntning och avskrivning av föreslagna ombyggnadskostnader på
25 milj. kr.). Man framhåller bl. a. att förvaltningsstyrelsen här borde ha
räknat med ”de ökade hyresintäkter, som erhålls vid permanent uthyrning
av befintliga kontorslokaler m. m.” (länsstyrelsen). Länsstyrelsen framhåller
vidare att förvaltningsstyrelsen inte medtagit några merkostnader i fråga
om investeringar och driftkostnader för anskaffning av ersättningslokaler för
kanslihuset och inte heller redovisat några kostnader för 150-170 garageplatser
under Riksplan. Statsdepartementens organisationsavdelning påpekar också
att en evakuering av kanslihuset till Nedre Norrmalm leder till stora investerings-
och flyttningskostnader, vartill kommer kostnader för centrala
serviceanordningar, säkerhetsinstallationer och investeringar inom områdena
ADB och teleteknik (bl. a. ny telefonväxel) samt ökade hyreskostnader.

En mycket betydande skillnad i bedömningen av vilket alternativ - Helgeandsholmen
eller Sergels torg - som är ekonomiskt mest fördelaktigt för
riksdagen ligger enligt kommunen (fastighetskontoret) i att förvaltningsstyrelsen
utgått från 1974 års kostnadsläge, medan kontoret menar att jämförelsen
bör avse den tidpunkt när riksdagen tar de ombyggda lokalerna
i anspråk, dvs. enligt förslaget under sommaren 1982. Fastighetskontoret
framhåller att enligt kommunens offert påverkas endast drift- och underhållskostnaderna,
som utgör ca 15 % av den föreslagna hyran för riksdagen,
av förändringar i kostnadsläget (konsumentprisindex), medan resterande delar
av hyran är oförändrade år 1982, om inte ränteläget ändras. Helgeandsholmsalternativen
kommer däremot beträffande kapitalkostnaden att drabbas
av byggnadskostnadernas stegring fram till detta år. Även byggnadsstyrelsen
framhåller att "de verkliga ombyggnadskostnaderna blir självfallet
beroende på utvecklingen av byggnadskostnaderna fram till färdigställandetidpunkten".

Sammanfattningsvis - beträffande kostnadsfrågorna - framhåller byggnadsstyrelsen
bl. a. att ”utredningen visar att riksdagen till rimlig kostnad
kan få en god funktionell lösning av sin lokalfråga vid en återflyttning
till Helgeandsholmen”. Kommunen (kommunstyrelsen utom tre ledamöter)
påpekar däremot att ”en återflyttning till Helgeandsholmen under alla omständigheter
medför betydande samhälleliga investeringskostnader vilka eljest
inte blir aktuella” och framhåller att ”ett kvarliggande vid Sergels Torg
framstår som ett attraktivt alternativ till en återflyttning till Helgeandsholmen”.
.

Frågan om de framtida expansionsmöjligheterna i de olika lokaliseringsalternativen,
vilken av förvaltningsstyrelsen tillmätts stor betydelse, behandlas
särskilt i kommunens yttrande. Kommunstyrelsen framhåller sålunda

KU 1975:13

att ”i samband med kommunens erbjudande om fortsatt lokalupplåtelse
har informationer lämnats som visar att expansionsmöjligheterna genom
utrymmen i nära anslutning till riksdagens nuvarande lokaler är mycket
betydande och överlägsna Helgeandsholmsalternativets”. Vidare anser kommunen
att "med hänsyn till de i Helgeandsholmsområdet mycket tungt
vägande stadsbilds- och bevarandekraven måste betydande restriktioner
komma att gälla vid en framtida expansion" i detta område. Frågan om
expansionsmöjligheterna i Sergelstorgsalternativet behandlas utförligt av
kommunens ekonomiska och tekniska organ (särskilt fastighetskontoret).
Bl. a. framhålls att "nya lokaler med internförbindelse (kan) erhållas på så
nära håll som mitt emot riksdagen på andra sidan Drottninggatan (kvarteret
Hägern större)”, där kommunen äger fastigheter som är ”saneringsmogna"
och kvarteren redan är förbundna med varandra genom Brunkebergsfaret.
De kommunala organen framhåller även andra expansionsmöjligheter i Sergelstorgsområdet,
såsom i det nya riksbankshuset, i fastigheten Beridarbanan
30 (vid Vattugatan) och i femte höghuset m. m.

Även länsstyrelsen understryker att ”frågan om framtida expansionsmöjligheter
spelar självfallet en icke oväsentlig roll”. Enligt länsstyrelsen torde
vid en förläggning till Helgeandsholmen ”möjligheterna vid de tre alternativen
vara uteslutna ur denna synpunkt”, medan det vid Sergels torg
däremot finns ”betydande möjligheter i omedelbar närhet, exempelvis vid
det femte höghuset liksom i andra direkt angränsande byggnader”. Byggnadsstyrelsen,
som inte går in på förvaltningsstyrelsens uttalande om de
"mindre tillfredsställande” förhållandena vid expansion för Sergelstorgsalternativet,
framhåller att i Helgeandsholmsalternativet 1 utgör kanslihuset
en framtida reserv och i alternativen 2 och 31 finns framtida reserver i
kanslihusannexet, med vilket underjordisk förbindelse redan finns från kanslihuset.
En expansion inom Gamla stan har, enligt byggnadsstyrelsen, av
flera skäl inte bedömts vara lämplig eller möjlig.

Som redovisats i det ovanstående anser flera remissorgan att ytterligare
utredningar erfordras i olika avseenden. Detta gäller dels vissa stadsbildsoch
miljöfrågor - framför allt rörande den i Helgeandsholmsalternativet 2
föreslagna gångbron över Stallkanalen och påbyggnaden på riksbankshuset
samt frågan om bevarande av vissa interiörer i riksbyggnaderna - dels olika
ekonomiska och tekniska frågor - rörande bl. a. kostnadsjämförelserna mellan
alternativen Helgeandsholmen och Sergels torg och grundläggningsförhållandena
på Helgeandsholmen. Konstakademin tar, som ovan nämnts, direkt
upp frågan om det fortsatta utredningsarbetets bedrivande och hemställer
att ”riksdagen måtte besluta om en fortsatt och av snäva direktiv obunden
utredning”. Akademin önskar också att utredningens ”organisation och
handhavande måtte noga övervägas och att tillgänglig sakkunskap på hög
nivå inom alla berörda områden direkt engageras i bedömningen”.

1 Alt. 3 har dock i lörsta hand viss reserv i kanslihuset.

KU 1975:13

Några remissorgan framhåller att också utformningen av Riksplan (inkl.
Strömparterren och Norrbro) bör diskuteras i sammanhang med riksdagshusets
organisation och funktion. Skönhetsrådet påpekar, under erinran om
tidigare uttalanden i frågan, "åter nödvändigheten av att jämsides med studiet
av lokalfrågan även iordningsställandet av Riksplan och dennas sammanhang
med den av Stockholms kommun ägda Strömparterren görs till
föremål för utredning". Denna mening synes delas av ståthållarämbetet,
som anfört att frågan "alltjämt har stor betydelse för detta centrala parti
av staden och att den bör ägnas allt det intresse den är värd”, liksom av
konstakademin, som uttalar att "en lösning av dessa sedan länge ömmande
problem är enligt akademiens åsikt alltjämt angelägen”.

Avslutningsvis kan nämnas vissa särskilda aspekter på riksdagshusfrågan,
framhållna av respektive närmast berörda remissorgan. Sålunda lämnar fullmäktige
i riksbanken vissa faktiska uppgifter beträffande dispositionen av
den gamla riksbanksbyggnaden. Byggnadsstyrelsen och statsdepartementens
organisationsavdelning redovisar behovet av ersättningslokaler och föreliggande
utbyggnadsplaner för statsdepartementen på Nedre Norrmalm m. m.
Riksantikvarieämbetet pekar på möjligheterna att använda gamla riksarkivet
på Riddarholmen för riksdagsbiblioteket för att "därigenom - visserligen
kanske i marginell mån - lätta lokaltrycket i riksbyggnaderna, men samtidigt
erhålla en i det närmaste adekvat funktion för denna likaledes kulturhistoriskt
intressanta byggnad". Personalorganisationerna i riksdagen framhåller
en rad synpunkter från den berörda personalens sida och uttalar bl. a.
att de önskar beredas tillfälle att kontinuerligt delta i och påverka det fortsatta
detaljplaneringsarbetet, vilket inte bör ske alltför bundet till de nu föreliggande
återflyttningsförslagen.

Promemoria från riksdagshusutredningen

Den av förvaltningsstyrelsen tillsatta riksdagshusutredningen har efter
granskning av remissvar och motioner gjort en genomgång av sitt material
och en förnyad prövning av sina värderingar. I en till utskottet den 4 april
1975 överlämnad promemoria lämnar utredningen vissa kommentarer och
förtydliganden föranledda av, förutom remissvar och motioner, vissa frågor
som tagits upp under utskottsbehandlingen av ärendet. Promemorian - utom
två recitavsnitt - redovisas i bilaga 13 till detta betänkande.

Riksdagshusutredningen sammanfattar sina slutsatser av den förnyade
prövningen så

"att ett tillräckligt och tillförlitligt underlag nu föreligger för beslut om
riksdagens lokalisering och riktlinjer för det fortsatta arbetet med dess lokalfråga,

att det fortfarande framstår som förmånligast för riksdagen att återflytta
till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen och

att alt. H 2 fortfarande framstår som lämplig grund för det fortsatta arbetet
med riksdagens lokalfråga.”

KU 1975:13

Något om riksdagshusfrågans behandling under senare år

Det gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen togs i bruk försitt ändamål
i januari 1905 och riksbankens hus i oktober 1906. Ianspråktagandet av
Helgeandsholmen för riksbyggnader hade då föregåtts av flera utredningar
och en livlig debatt, varunder åtskilliga förslag till lokalisering av riksdagen
och riksbanken till andra platser hade förts fram. Beslutet att låta uppföra
riksdagshus och riksbankshus på Helgeandsholmen hade riksdagen fattat år
1888.

Trots relativt ansenliga yttre mått (103 m långt och 57 m djupt i medeltal)
och en totalyta av ca 31 000 m2 har det gamla riksdagshuset en rumsyta
av endast ca 12 000 m2 och sålunda ett utnyttjandetal på mindre än 40 %.
Förklaringen till den låga utnyttjandegraden ligger främst i planutformningen
med stora hallar och tjocka yttre och inre murpartier. Riksbankshuset
har en totalyta av ca 11 000 m2 och en rumsyta av ca 5 000 m2, vilket
motsvarar ett utnyttjandetal på 46 96.

Redan ganska kort tid efter det att riksdagen tagit det gamla riksdagshuset
i bruk befanns huset vara opraktiskt och för litet. På 1930-talet hade kraven
på bättre arbetsförhållanden för riksdagen och dess ledamöter vuxit sig så
starka att fullmäktige i riksgäldskontoret jämlikt beslut av riksdagen år 1936
tillsatte en särskild kommitté med uppdrag att föreslå ombyggnad av riksdagshuset.
Under riksdagsbehandlingen av kommitténs förslag uttalades
från olika håll att ingen verklig lösning av riksdagens lokalfrågor stod att
vinna med mindre än att ett alldeles nytt ändamålsenligt riksdagshus uppfördes.

Vid 1938 års riksdag beslöts en ombyggnad och modernisering av riksdagshuset,
varigenom främst avsågs att vinna ökade utrymmen och förbättrade
kommunikationer inom riksdagshuset. Flera ombyggnadsförslag,
av vilka några förutsatte att riksdagen skulle ta även riksbankshuset i anspråk
och några innebar att flygelbyggnader skulle uppföras på Riksplan, fördes
senare fram, bl. a. i samband med författningsutredningens arbete under
1950- och 1960-talet. En översiktlig redovisning av dessa förslag lämnades
av styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i skrivelse den 6 december 1966
till bankoutskottet (se BaU 1967:4 bilaga 1 s. 11-13).

Genom att riksdagen fått ökade arbetsuppgifter och ändrade arbetsformer
hade sålunda så småningom riksdagens lokalbehov förändrats på ett sådant
sätt att de dåvarande lokalerna blivit helt otillräckliga. De ökade lokalbehoven
kunde tillgodoses endast mer eller mindre provisoriskt och otillräckligt.
Huvudsakligen skedde detta genom utflyttning av vissa organ (JO-ämbetet,
riksgäldskontoret, riksdagens revisorers kansli. Nordiska rådets svenska
delegations kansli och sedermera även konstitutionsutskottet), genom
tillbyggnader (de viktigaste under åren 1926, 1942 och 1967) samt genom
ianspråktagande av personalbostäder och anskaffande av lokaler utanför Helgeandsholmen.

2 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

Sedan frågan om övergång från två- till enkammarsystem ytterligare hade
accentuerat riksdagens lokalfrågor på längre sikt ansågs tiden vara inne att
pröva dessa frågor i hela deras vidd. Initiativ härtill togs av styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor, som i skrivelse den 6 december 1966 till
bankoutskottet förde fram frågan om en jämförande teknisk-ekonomisk utredning
av olika alternativ för lösning av riksdagens lokalproblem. Enligt
styrelsen skulle utgångspunkten för den fortsatta behandlingen av lokalfrågan
vara att riksdagen för framtiden skulle stanna på Helgeandsholmen.
Bankoutskottet (BaU 1967:4) fann det också angeläget att den föreslagna
utredningen kom till stånd. Förutom vissa uttalanden om att utredningen
även borde kunna avse vissa alternativ till lokalisering av riksdagens hus
utanför Helgeandsholmen - i första hand avsågs Nedre Norrmalm - och
att utredningen borde få gälla utnyttjandet av Helgeandsholmen i dess helhet,
dvs. även riksbankshuset, ansåg utskottet "med hänsyn till den grad av
förutsättningslöshet som avses prägla utredningsarbetet” det inte erforderligt
att göra några särskilda uttalanden i frågan. Med bifall till bankoutskottets
hemställan beslöt riksdagen den 23 februari 1967 (rskr 1967:83 och 84) dels
bemyndiga styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att föranstalta om
en utredning av riksdagens lokalfrågor jämte viss programmering i enlighet
med i utskottsmemorialet angivna riktlinjer, dels för budgetåret 1966/67
anvisa ett reservationsanslag på 945 000 kronor till utredningen. Ett år senare
biföll riksdagen en framställning från styrelsen om ytterligare anslag på
680 000 kronor till utredningen (BaU 1968:8, rskr 1968:100).

Utredningen, som bedrevs under medverkan av byggnadsstyrelsen och
av anlitade konsulter, avsåg dels frågan om om- och/eller nybyggnad av
riksdagens hus på Helgeandsholmen eller nybyggnad på Nedre Norrmalm,
dets frågan om provisoriska lokaler för riksdagen med riksdagsbiblioteket
under en övergångstid fr. o. m. den 1 januari 1971. Efter framställning därom
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor beslöt riksdagen den 9 mars
1968 - i enlighet med bankoutskottets hemställan - hos Kungl. Maj:t hemställa
om uppdrag till byggnadsstyrelsen att projektera den planerade förvaltningsbyggnaden
i kvarteret Garnisonen i Stockholm på sådant sätt att
riksdagen och riksdagsbiblioteket kunde få provisoriska lokaler där från 1971
års början. Samtidigt avslogs motioner om projektering av provisorisk byggnad
på riksdagshusplanen (BaU 1968:9, rskr 1968:101). 1 bankoutskottets
utlåtande redovisades också ett förslag från de kommunala myndigheterna
i Stockholm att riksdagen för erforderlig tid skulle ta i anspråk vissa av
de byggnader som planerades bli uppförda omedelbart söder om Sergels
torg. Eftersom kommunen avsåg att på egen bekostnad bedriva projektering
av riksdagslokaler vid Sergels torg erfordrades, enligt utskottet, inte för tillfället
något ställningstagande från riksdagens sida till Sergelstorgsalternativet.
Riksdagen delade denna mening.

Den 30 maj 1968 beslöt så riksdagen - med bifall till en framställning
därom från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor-att anta Stockholms

KU 1975:13

kommuns erbjudande om provisorisk förläggning av riksdagen till lokaler
vid Sergels torg fr. o. m. år 1971. Den angivna årshyran var 6 740 000 kronor
(i 1968 års prisläge och exklusive parkeringsplatser). Förvaltningskontoret
fick i uppdrag dels att svara för förhandlingar och andra åtgärder för provisoriets
genomförande, dels att utreda förutsättningarna för viss utökning
av antalet ledamotsrum och planera service i anslutning till dessa. Riksdagen
beslöt samtidigt ge Kungl. Majit till känna ”att riksdagen avstår från att
utnyttja lokaler i den planerade förvaltningsbyggnaden i kvarteret Garnisonen”
(BaU 1968:47, rskr 1968:315 och 316). Avgörande för bankoutskottets
ställningstagande angavs vara bl. a. Sergelstorgsalternativets ”stora fördelar
från kommunikationssynpunkt”.

Riksdagen hade vid samma tillfälle - den 30 maj 1968 - att ta ställning
även till frågan om riksdagens lokalfrågor på längre sikt. Bakgrunden härtill
var ett av byggnadsstyrelsen i mars 1968 avgivet betänkande "Riksdagens
hus. Från två- till enkammarsystem. Teknisk-ekonomisk utredning av
Kungl, byggnadsstyrelsen på uppdrag av Riksdagens förvaltningskontor”.

I skrivelse till riksdagen den 3 april 1968 redovisade sålunda styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor resultatet av det bedrivna utredningsarbetet
och hemställde om uppdrag att på basis av byggnadsstyrelsens utredning ytterligare
utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt i enlighet med angivna riktlinjer
samt att utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus
enligt i princip något av alternativen 1,2 eller 3 a i byggnadsstyrelsens
utredning. Motionsvägen fördes fram att utredningen borde avse även det i
byggnadsstyrelsens utredning som 3 b betecknade alternativet till permanent
riksdagshus. Det kan här inskjutas att alternativ 1 avsåg ombyggnad av dåvarande
riksdagshus, alternativ 2 avsåg nybyggnad på Helgeandsholmen och alternativ
3 nybyggnad på Nedre Norrmalm samt att underalternativen 3 a och
3 b enligt byggnadsstyrelsen, medförde resp. ”små” och ”måttliga” förändringar
av cityplanen, medan alternativ 3 c medförde ”relativt stor omarbetning
av city-planen för området söder om Herkulesgatan.

Bankoutskottet (BaU 1968:48) fann vid sin prövning av ärendet att byggnadsstyrelsens
utredning och den skrivelse som styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor i anslutning därtill lämnat till riksdagen hade skapat en
god grund för den prövning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt som
föranleddes av den förestående övergången till enkammarriksdag. Utskottet
framhöll särskilt att ”ett riksdagshus baserat på ett sådant lokalprogram
som nu måste uppställas kommer att utgöra en byggnad av helt annat slag
än det nuvarande riksdagshuset”. Medan detta genomgående hade karaktären
av monumentalbyggnad, skulle, enligt utskottet, ett nytt riksdagshus
till icke ringa del få prägel av kontorsbyggnad till följd av det väsentligt
utökade antal ledamotsrum och tjänsterum som skulle ingå däri. Denna
omständighet ansåg utskottet göra möjligheten att pröva skilda förläggningsplatser
och helt olikartade planlösningar särskilt värdefull. Utskottet

KU 1975:13

ansåg att den föreslagna handläggningen av byggnadsfrågan - innefattande
bl. a. en arkitekttävling - var lämplig. Med hänvisning till bl. a. vissa remissyttranden
framhöll utskottet också, att det låg ”väl i linje med riksdagens
tidigare ställningstagande i fråga om utredning rörande riksdagens hus, ifall
riksdagen uttalar sig för att alla norrmalmsalternativets tre underalternativ
bör omfattas av arkitekttävlingen". I en reservation anfördes att arkitekttävlingen
borde begränsas till att omfatta alternativen 1 och 2, som innebar
fortsatt förläggning av riksdagen till Helgeandsholmen. Det kan också nämnas
att ett särskilt förslag, framfört av en ledamot av förvaltningskontorets
styrelse, om att jämsides skulle prövas även möjligheten av en permanent
förläggning av riksdagen till de provisoriska lokalerna vid Sergels torg inte
vann någon anslutning av utskottets majoritet - detta under hänvisning
till att dessa lokaler ”inte från början planerats för riksdagens räkning och
därför inte kan bedömas på längre sikt vara så funktionsdugliga som de
lokaler bör bli vilka på grundval av en omfattande arkitekttävling speciellt
utformats för riksdagens behov”. Vid behandlingen av bankoutskottets betänkande
biföll första kammaren utskottets hemställan, medan andra kammaren
biföll den ovannämnda reservationen om att utesluta Nedre Norrmalmsalternativen
från arkitekttävlingen. Med anledning härav upptog bankoutskottet
(BaU 1968:54) frågan om sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga
beslut. Sedan det konstaterats ”att förhandlingar med Stockholms
stad sålunda förutsätts äga rum och att riksdagen senare kommer att få
ta slutlig ställning till arkitekttävlingens omfattning” fann utskottet sig böra
föreslå att andra kammaren skulle biträda första kammarens beslut i ärendet.
Sedan detta skett - den 31 maj 1968 - hade sålunda riksdagen beslutat
i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1968:324). Riksdagen beslöt samtidigt
anvisa ett reservationsanslag på 500 000 kronor till den fortsatta utredningen
(BaU 1968:49, rskr 1968:318 och 319).

Under hösten 1968 godkände riksdagen att projekteringen av de provisoriska
riksdagslokalerna genomfördes enligt i huvudsak de riktlinjer som
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angett och anvisade ett reservationsanslag
på 1 100 000 kronor (BaU 1968:63, rskr 1968:371). Bakgrunden
härtill var bl. a. resultatet av en enkät som förvaltningskontoret gjort bland
riksdagens ledamöter. Under våren 1969 anvisade riksdagen ett reservationsanslag
på ytterligare 500 000 kronor till kostnader för provisoriska lokaler
(BaU 1969:21, rskr 1969:149 och 150). Detta anslag avsåg ca en tredjedel
av kostnaderna för anskaffning av ny voteringsanläggning.

Under våren 1969 tog riksdagen även ställning till hur den fortsatta utredningen
av lokalfrågorna på längre sikt skulle bedrivas liksom till programmet
för den planerade arkitekttävlingen om riksdagshus. Bakgrunden
härtill var en skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i
vilken hemställdes dels att fortsatt utredning av lokalfrågorna på längre sikt
skulle bedrivas enligt de riktlinjer som angetts i skrivelsen och att program
för en arkitekttävling skulle avse förslag till riksdagshus enligt i princip

KU 1975:13

något av alternativen 1 och 2 i byggnadsstyrelsens utredning ”Riksdagens
hus”, dels att huvuddelen av riksdagsbiblioteket skulle förläggas utanför
riksdagshuset och inte omfattas av lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus
eller av programmet för arkitekttävlingen, dels att förberedelserna
för arkitekttävlingen skulle avse en nordisk arkitekttävling, dels att ett reservationsanslag
på 500 000 kronor skulle anvisas till utredningen.

Vid bankoutskottets behandling av ärendet framhöll utskottet bl. a. att
”det inte bör ifrågakomma att mot stadens vilja driva frågan om en arkitekttävling
beträffande området norr om Jakobsgatan längre än som hittills
skett” (BaU 1969:29). Utskottet diskuterade bl. a. frågan om vilken vikt
som i sammanhanget borde tillmätas det s. k. kommunala planmonopolet.
Utskottet delade också styrelsens bedömning av att enbart alternativet 3 a
på Nedre Norrmalm ”nu ännu mindre än förut utgör ett tillräckligt konstruktivt
alternativ till Helgeandsholmen” och att det därför definitivt borde
avföras från utredningen. Utskottet tillstyrkte sålunda att den fortsatta utredningen
i princip skulle avse endast Helgeandsholmen, dvs. alternativen
1 och 2, och att arkitekttävlingen skulle anordnas som en nordisk arkitekttävling.
I en reservation menade dock fyra ledamöter (fp, c) att även alternativet
3, dvs. Nedre Norrmalm, borde ingå i utredningen och tävlingen.
Riksdagen följde utskottet (rskr 1969:303). Utskottet avstyrkte vidare en
motion, i vilken föreslogs att en förläggning av riksdagen utanför Stockholm,
i första hand nämndes Arboga, borde övervägas och att alternativt en permanentning
av provisoriet vid Sergels torg borde ske. Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen avslog vidare - också i enlighet med bankoutskottets
hemställan - förslaget om att riksdagsbiblioteket inte skulle omfattas av
lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus och av programmet för arkitekttävlingen.
Hemställan om ett reservationsanslag på 500 000 kronor
bifölls av riksdagen (BaU 1969:28, rskr 1969:306-309).

Under hösten 1969 fattade riksdagen beslut om program för en allmän
nordisk arkitekttävling och uppdrog åt styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att genomföra tävlingen i huvudsaklig överensstämmelse med det
sålunda angivna programmet (BaU 1969:51, rskr 1969:370). Det preliminära
programmet för arkitekttävlingen redovisades-jämte skrivelse från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor - i bilaga till utskottets betänkande.

Våren 1970 anvisade riksdagen dels ett reservationsanslag på 560 000 kronor
till utredning om riksdagens hus m. m., dels ett reservationsanslag på
12 300 000 kronor till kostnader för provisoriska lokaler (BaU 1970:51, rskr
1970:339-341). Sedan styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anmält vissa
inträffade kostnadsökningar, varigenom de sammanlagda utgifterna för
de provisoriska lokalerna beräknades uppgå till 21 900 000 kronor, anvisade
riksdagen hösten 1970 ytterligare ett reservationsanslag på 3 450 000 kronor
(BaU 1970:59, rskr 1970:373).

Till utredningen om riksdagens hus m. m., dvs. lokalfrågorna på längre
sikt, har därefter anslagits ytterligare av 1971 års riksdag 314 000 kronor

KU 1975:13

(KU 1971:38, rskr 1971:212,227-228), av 1972 års riksdag dels 215 000 kronor
- för bestridande av vissa ökade kostnader främst med anledning av det
stora antalet tävlingsbidrag i den nordiska arkitekttävlingen - (KU 1972:13,
rskr 1972:76), dels 580 000 kronor (KU 1972:23, rskr 1972:180), dels ock
340 000 kronor - för bestridande av beräknade ökade kostnader för utredningen
-(KU 1972:58, rskr 1972:23), samt av 1973 ärs riksdag 250 000 kronor
(KU 1973:51, rskr 1973:353). Vidare kan nämnas att 1973 års riksdag anslagit
ytterligare 3 438 000 kronor för iordningställande av sammanträdes-och
konferenslokaler samt tio arbetsrum såsom bostadsrum i hotellbyggnaden
vid Sergels torg m. m. (KU 1973:22, rskr 1973:214-215).

Resultatet av den nordiska arkitekttävlingen redovisades i sammandrag av
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i skrivelse till riksdagen den 8
november 1973. Härav framgår bl. a. att under inlämningstiden april-maj
1971 registrerats 114 förslag samt att den av styrelsen tillsatta prisnämnden
tagit ställning till förslagen den 26 november 1971 och därvid till bearbetning
i ett andra tävlingssteg valt ut åtta förslag - fyra ombyggnads- och fyra
nybyggnadsförslag - vilka ”representerade principiellt olika och möjliga sätt
att lösa riksdagens byggnadsfråga på Helgeandsholmen eller i dess omedelbara
närhet inom tävlingsområdet”. Tävlingsresultaten, som offentliggjordes
den 28 november 1972, visade att prisnämnden stannat för att
riksdagen borde uppföra en nybyggnad på Helgeandsholmens västra del
och ansåg att till grund för vidare planering borde läggas förslag nr 016,
”Censeo”, vilket tilldelades l:a pris. Prisnämndens beslut var inte enhälligt.
Tre ledamöter föreslog ett annat nybyggnadsförslag (nr 066, "Nybyggnad
Norrström”) och två ledamöter ett ombyggnadsförslag (nr 022, ”Norrström”).
Två ledamöter ansåg att lokalfrågan på längre sikt borde bli föremål för ny utredning
och att riksdagen tills vidare bordé stanna kvar vid Sergels torg.

Efter en omfattande remissbehandling av tävlingsresultatet ansåg styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor för sin del bl. a. att inget av tävlingsförslagen
i oförändrat skick kunde komma till utförande, att en översyn
av programförutsättningarna var befogad och att rivning av det gamla riksdagshuset
numera syntes vara helt utesluten. Styrelsen föreslog att den skulle
få i uppdrag dels att utreda förutsättningarna och kostnaderna för permanenta
lokaler för riksdagen vid Sergels torg genom långtidskontrakt med Stockholms
kommun alternativt förvärv av berörda fastigheter, dels att föranstalta
om bearbetning av vissa ombyggnadsförslag gällande Helgeandsholmen
(främst avsågs de med 4:e och 5:e pris belönade förslagen 022 ”Norrström”
och 013 ”Aron II” och i viss utsträckning 011 ”Aron I”). Riksdagen godkände
- i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan - styrelsens förslag
(KU 1973:51, rskr 1973:353). Vissa samtidigt behandlade motionsyrkanden,
dels om att den fortsatta utredningen borde begränsas till att avse
ett kvarstannande vid Sergels torg, dels om att utredningen uteslutande skulle
inriktas på alternativet Helgeandsholmen och att därvid även ombyggnadsförslaget
”Samspel” skulle tas upp till prövning, avslogs av riksdagen.
Som ovan nämnts anslogs 250 000 kronor till det fortsatta utredningsarbetet.

KU 1975:13

Utskottets beredning av ärendet

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redovisningen har förvaltningsstyrelsens
utredningsarbete - i enlighet med de tidigare angivna
förutsättningarna - bedrivits med sikte på att riksdagen skulle kunna fatta
beslut i frågan om riksdagens lokalfrågor på lång sikt redan under hösten
1974. Då den utredningstid som stått till förfogande ansetts knapp har förvaltningsstyrelsen
inte haft möjlighet att före sitt ställningstagande den 11
oktober 1974 inhämta remissyttranden rörande riksdagshusutredningen.
Därför har förutsatts att den sedvanliga och självfallet mycket betydelsefulla
remissbehandlingen skulle ske genom konstitutionsutskottets försorg. Detta
har också skett, likaså under viss tidspress, under hösten 1974. En redovisning
av de synpunkter som därvid framkommit har lämnats i det föregående
och remissyttrandena har i sin helhet fogats som bilagor till detta
betänkande.

I ärendet har vidare väckts ett antal motioner - dels fem följdmotioner
med anledning av förvaltningsstyrelsens framställning, dels två motioner
väckta under den allmänna motionstiden under 1975 års riksmöte. För motionsyrkandena
har utskottet också redogjort i det föregående.

Undertiden oktober 1974-maj 1975 har utskottet ägnat ärendet en mycket
omfattande beredning.

Vidare har inför utskottet skett utfrågning av riksdagshusutredningens
ledningsgrupp (förvaltningsdirektören Eric Lindström, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Thorsten Larsson och Erik Wärnberg), dess projektgrupp
(arkitekten Nils Arne Rosén och avdelningsdirektörerna Thomas Adlercreutz
och Olle Etzén) och dess byggnadstekniske konsult (civilingenjören
Olov Agri), som också svarat för utredningens kostnadsbedömningar.

Utredningens ordförande, förvaltningsdirektören Eric Lindström och arkitekten
Nils Arne Rosén har i inledningsskedet närmare presenterat det
framlagda förslaget och utredningens överväganden för utskottet. Utskottet
har tagit del av ett antal skrifter med synpunkter i ärendet, vilka inkommit
till utskottet, främst från olika berörda arkitektgrupper. Utskottet har också
företagit syn i de gamla riksbyggnaderna och kanslihuset.

Utskottets beredning har främst koncentrerats till frågor om de olika förslagens
kvaliteter från funktionssynpunkt - med särskilt beaktande av riksdagens
lokalbehov på längre sikt - ävensom till vissa stadsbilds- och miljöproblem
och till kostnadsfrågor.

Utskottet

Något om bakgrunden

Riksdagens lokalfrågor har sedan lång tid varit föremål för uppmärksamhet.
Redan ganska kort tid efter inflyttningen år 1905 i riksdagshuset på
Helgeandsholmen visade det sig att riksdagshuset var för litet och opraktiskt.

KU 1975:13

På 1930-talet hade kraven på bättre arbetsförhållanden för riksdagen och
dess ledamöter vuxit sig så starka att riksdagen beslöt om ombyggnad och
modernisering av riksdagshuset. Härigenom avsågs främst att vinna ökade
utrymmen och förbättrade kommunikationer inom huset. Redan på den
tiden uttalades emellertid från olika håll att ingen verklig lösning av riksdagens
lokalfrågor stod att vinna med mindre än att ett nytt, ändamålsenligt
riksdagshus uppfördes.

Långt före enkammarreformen stod det mot bakgrunden av riksdagens
ökade arbetsuppgifter och ändrade arbetsformer klart att riksdagens lokalbehov
inte kunde tillgodoses i riksdagshuset på Helgeandsholmen. Vid åtskilliga
tillfällen fördes därför fram olika förslag beträffande om-, till- och
nybyggnader på Helgeandsholmen. Bl. a. diskuterades i samband med författningsutredningens
arbete under 1950- och 1960-talet ombyggnadsförslag
som förutsatte att riksdagen skulle ta i anspråk även det år 1906 färdigställda
riksbankshuset, liksom olika förslag om tillbyggnad, exempelvis av flygelbyggnader
kring Riksplan. Sådana mera genomgripande förslag kom som
bekant ej att genomföras. I stället tillgodosågs riksdagens successivt ökade
lokalbehov mer eller mindre tillfälligt och provisoriskt. Detta kunde ske
dels genom utflyttning av vissa riksdagsorgan - justitieombudsmannaämbetet,
riksgäldskontoret, riksdagens revisorers kansli, nordiska rådets kansli
och sedermera även konstitutionsutskottet - dels genom mindre tillbyggnader
(de viktigaste under åren 1926, 1942 och 1967), dels genom ianspråktagande
av personalbostäder och anskaffande av lokaler utanför Helgeandsholmen.

Sedan frågan om övergång från två- till enkammarsystem ytterligare hade
accentuerat riksdagens lokalfrågor på längre sikt ansågs tiden vara inne att
pröva dessa frågor i hela deras vidd. Beslut härom fattades av 1967 års
riksdag. Den tillsatta utredningen, som bedrevs under medverkan av byggnadsstyrelsen,
avsåg såväl möjligheterna för riksdagen att genom om- och/eller
nybyggnad på Helgeandsholmen stanna kvar där, som vissa alternativ
till lokalisering utanför Helgeandsholmen, varvid i första hand avsågs Nedre
Norrmalm. På utredningen ankom också att överväga frågan om provisoriska
lokaler för riksdagen under en övergångstid fr. o. m. den 1 januari 1971.

Sedan resultatet av utredningsarbetet presenterats beslöt riksdagen under
våren 1968 dels att anta ett erbjudande från de kommunala myndigheterna
i Stockholm om en provisorisk förläggning av riksdagen till lokaler vid
Sergels torg, dels att föranstalta om en arkitekttävling avseende förslag till
permanent riksdagshus. Under det fortsatta arbetet med programmet för
arkitekttävlingen blev det helt klart att kommunen motsatte sig en lösning
enligt två av tre diskuterade alternativ rörande nybyggnad på Nedre Norrmalm.
Då det gamla riksdagshuset med stor sannolikhet bedömdes komma
att ligga kvar, även om riksdagen flyttade från Helgeandsholmen, och några
stadsbildsmässiga vinster därför inte ansågs komma att uppstå - och eftersom
riksdagens framtida expansion skulle ytterligare minska det redan från början

KU 1975:13

reducerade planerade statliga förvaltningsområdet på Nedre Norrmalm -blev resultatet att Nedre Norrmalmsalternativet helt uteslöts ur det utarbetade
tävlingsprogrammet. Programmet för den allmänna nordiska arkitekttävlingen,
som sålunda kom att avse endast alternativen om- och nybyggnad
på Helgeandsholmen, fastställdes av riksdagen under hösten 1969.

Resultatet av den nordiska arkitekttävlingen, som genomfördes som ett
tvåstegsförfarande under åren 1971-1972, redovisades för riksdagen under
hösten 1973. Förvaltningsstyrelsen föreslog i anslutning därtill att två huvudalternativ
i husfrågan skulle närmare utredas på grundval av en översyn
av riksdagens aktuella lokalbehov. Alternativen avsåg dels kvarblivande
vid Sergels torg, dels återflyttning till Helgeandsholmen efter ombyggnad
av det gamla riksdagshuset. Beträffande det förstnämnda alternativet skulle
arbetet inriktas på förslag till dels långtidskontrakt med Stockholms kommun
avseende riksdagens nuvarande lokaler vid Sergels torg, dels förvärv av
berörda fastigheter vid Sergels torg. Förvaltningsstyrelsens förslag innebar
således att två tidigare diskuterade alternativ skulle avföras, nämligen dels
nybyggnad på Helgeandsholmen efter rivning av det gamla riksdagshuset,
dels hela alternativet nybyggnad på Nedre Norrmalm. Beträffande ombyggnadsalternativet
framhölls att inget av de vid arkitekttävlingen framkomna
förslagen kunde komma till utförande i oförändrat skick.

Förvaltningsstyrelsens förslag om fortsatt utredning av riksdagens lokalfrågor
på lång sikt tillstyrktes av konstitutionsutskottet (KU 1973:51), som
därvid särskilt framhöll vikten av att det fortsatta utredningsarbetet kunde
bedrivas så förutsättningslöst som möjligt inom de av förvaltningsstyrelsen
angivna ramarna. Riksdagen följde i december 1973 utskottets förslag och
biföll sålunda förvaltningsstyrelsens framställning.

Förvaltningsstyrelsens nu föreliggande framställning

Resultatet av det inom förvaltningsstyrelsen bedrivna utredningsarbetet
(riksdagshusutredningen 1974) redovisas i den nu behandlade framställningen
till riksdagen. Styrelsens förslag innebär att riksdagen skall besluta att
flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen och uppdra åt styrelsen
att föranstalta om fortsatt arbete med riksdagens lokalfrågor i enlighet
med de av styrelsen uppdragna riktlinjerna och i princip enligt utredningens
alternativ 2. Det av styrelsen förordade alternativet (H 2) innebär, att riksdagshuset
behålls i det närmaste oförändrat, medan plenisalen förläggs till
riksbankshuset som påbyggs. Alla ledamotsrum läggs avskilt i kanslihuset,
vilket förbinds med riksbankshuset genom en nybyggd gångbro över Stallkanalen.
Vid expansion avses kanslihusannexet, dvs. finansdepartementets
nuvarande lokaler, kunna utnyttjas för riksdagens behov. En lösning i enlighet
med alternativet H2 innebär enligt förvaltningsstyrelsen att riksdagen
får välfungerande, egna lokaler i centralt, traditionellt och representativt
läge. Riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt. Ledamöterna får

KU 1975:13

arbetsrum med bostadsmöjlighet i en väl avskild ”hotelldel”, kanslihuset.
Årskostnaden anges bli lägre än vid Sergels torg.

Riksdagshusutredningen har också närmare studerat ytterligare två alternativ
till ombyggnad på Helgeandsholmen, vilka representerar andra principer
för lösning av riksdagens lokalfrågor. I det första (H 1) behålls riksdagshuset
i det närmaste oförändrat, medan bankhuset rivs och ersätts med
en nybyggnad som tillgodoser huvuddelen av lokalbehovet, bl. a. ledamotsrum
och plenisal. Kanslihuset tas inte alls i anspråk i detta alternativ, men
avses kunna utnyttjas vid framtida expansion. Det andra ombyggnadsalternativet
(H 3) innebär större förändringar av riksdagshusets inre men ingen
synlig förändring av det yttre. Alla ledamotsrum har inrymts i riksdagshuset,
där första kammarens plenisal ersätts med en ny, större plenisal. Ombyggnaderna
i bankhuset beskrivs som måttliga och berör inte exteriören. Större
delen av kanslihuset tas i anspråk för riksdagens aktuella behov och resten
avses kunna utnyttjas vid expansion. Förbindelsen mellan riksbyggnaderna
och kanslihuset är löst genom en gångtunnel under Mynttorget och Stallbron.

Den av förvaltningsstyrelsen gjorda jämförelsen mellan de tre ombyggnadsalternativen
visar att man ansett att alla förslagen har stora förtjänster
och är från årskostnadssynpunkt likvärdiga. Alternativet H 2 anses emellertid
i flera avseenden besitta bättre egenskaper än de andra. Utredningen
beskriver detta i huvudsak sålunda: Med avseende pk funktion bedöms alternativet
H 1 vara något bättre än alternativet H 2, vilka båda anses klart
bättre än alternativet H 3. Med avseende på inre miljö bedöms alternativet
H 2 vara bäst, medan vad gäller stadsbild och yttre miljö, liksom även bevarande,
alternativen H 2 och H 3 anses nära nog likvärdiga och bättre än
alternativet H 1.

Beträffande Sergelstorgsalternativet framhåller förvaltningsstyrelsen att
detta har granskats och värderats på samma sätt som Helgeandsholmsalternativen.
Lokalerna vid Sergels torg bedöms vara behagliga och i stort
sett välfungerande samt anpassade till enkammarriksdagens arbetsformer.
Förhållandena vid expansion anser styrelsen emellertid mindre tillfredsställande
och den yttre gestaltningen framhålls vara, från riksdagens synpunkt,
närmast anonym. Vid ett kvarblivande i nuvarande lokaler anser styrelsen
den lämpligaste lösningen vara förhyrning på långtidskontrakt. Styrelsen
framhåller att en sådan förhyrning inte skulle innebära att riksdagen ägde
helt fritt förfoga över sina lokaler. Som underlag bl. a. för beräkningen av
de framtida årskostnaderna har legat offerter, som lämnats av Stockholms
kommun.

Den jämförelse som utredningen gjort mellan de båda huvudalternativen
Sergels torg och Helgeandsholmen, representerat av alternativet H 2, visar
att man bedömt alternativet Helgeandsholmen vara bättre än alternativet
Sergels torg vad gäller såväl funktion och inre miljö som yttre miljö och
stadsbild, liksom beträffande bevarande och i viss mån även genomförande
(varmed främst avses fördelen med att riksdagen äger sina lokaler). Vad

KU 1975:13

beträffar kostnadsfrågorna anser utredningen att alternativet Helgeandsholmen
är överlägset alternativet Sergels torg. Skillnaden i årskostnader anges
vara stor (ca 3,6 miljoner kronor eller 20 %), vilket delvis förklaras av att
mark och byggnader på Helgeandsholmen inte ansetts böra åsättas något
nuvärde. Skillnaden i kvalitetsegenskaper bedömer utredningen vara så stor
att även om alternativen vore likställda beträffande kostnad och genomförande,
skulle utredningen anse alternativet Helgeandsholmen vara klart
bättre än alternativet Sergels torg.

Beträffande det fortsatta arbetet anför utredningen att ett genomförande
av alternativet H 2 förutsätter ytterligare studier och överväganden, bl. a.
när det gäller utformningen av de nytillkomna yttre delarna - plenisalspåbyggnaden
och gångbron över Stallkanalen. I inledningsskedet avser man
att inrikta arbetet på upprättande av ett byggnadsprogram, innefattande en
precisering av lokalkraven och genomgång av de yttre förutsättningarna.
Stadsplanefrågan bör enligt utredningen tas upp med Stockholms kommun
på ett tidigt stadium. Utformningen av Riksplan, som inte behandlats av
utredningen, anges ha ett intimt samband med kommunens planering för
Norrbro och Strömparterren. Ianspråktagandet av kanslihuset medför flyttning
av de berörda departementen till Nedre Norrmalm, vilket förutsätts
bli handlagt av byggnadsstyrelsen i vanlig ordning. Sedan förslagshandlingar
projekterats och kostnadsberäknats skulle riksdagen få underlag för anvisande
av medel och beslut om byggande, varefter bygghandlingar kan upprättas.
Om byggnadsarbetena påbörjas år 1978 kan enligt utredningen, vid
någon forcering, inflyttning ske sommaren 1981, annars sommaren 1982.
Utredningen framhåller slutligen att den inte kan se några avgörande hinder
för det fortsatta arbetet utan bedömer förutsättningarna för ett lyckligt
genomförande som goda.

Utskottets ställningstagande

Ett ställningstagande till hur riksdagens lokalfrågor på lång sikt skall lösas
måste baseras på en helhetsbedömning av en rad viktiga faktorer, såsom
funktionella krav, stadsbilds- och miljöfrågor och kostnadsaspekter. Den
främsta förutsättningen för en god lösning av lokalfrågan är dock enligt utskottets
mening att riksdagen bereds möjlighet att pä bästa sätt fylla sina funktioner.

Bland de krav som måste ställas på ett väl fungerande riksdagshus är
att alla ledamöter har välbelägna, lämpligt utrustade arbetsrum, att utskotten
har tillräckliga lokaler (både sammanträdesrum och kanslilokaler), att kammarkansliet
och partigruppernas kanslier - inkl. erforderlig sekreterarehjälp
- också har tillräckliga utrymmen, liksom att det inom riksdagen finns
tillgång till såväl upplysningstjänst som biblioteksservice. Flertalet riksdagsledamöter
måste också få tillgång till lämpliga bostadsrum, som dock inte
nödvändigt torde behöva ligga i riksdagshuset. En rad andra centrala för -

KU 1975:13

valtnings- och servicefunktioner måste också kunna tillgodoses, exempelvis
för förvaltningskontor och tryckeriservice, och inte minst för massmedia
och allmänheten.

Till grund för riksdagshusutredningens arbete - liksom för tidigare utredningar
och den nordiska arkitekttävlingen - har legat särskilda s. k. lokalprogram.
Det senast upprättade programmet, som bl. a. bygger på erfarenheterna
av de nuvarande lokalerna vid Sergels torg och som avser
riksdagens beräknade lokalbehov år 1985, omfattar sammanlagt ca 26 000
m2 programyta. Det av riksdagshusutredningen beräknade lokalbehovet för
riksdagen år 1985 har ungefär samma storlek som angavs i 1971 års tävlingsprogram1,
men inom ramen för detta har en viss omfördelning skett.
I bilaga 17 till detta betänkande (s. B 137) redovisas närmare den beräknade
fördelningen på olika rumsgrupper dels i nämnda lokalprogram, dels ock
i nuvarande lokaler vid Sergels torg och i de av utredningen bearbetade
tre Helgeandsholmsalternativen. Av denna sammanställning framgår att den
väsentligaste ändringen gentemot tävlingsprogrammets förutsättningar gäller
ledamotsrummen, som tidigare angavs till 280 kontorsrum, men som
nu ökats till 300 rum av vilka minst 150 och helst 300 ansetts böra ha
sådan standard att de kan vara kombinerade arbets- och bostadsrum. Härigenom
har ytbehovet för ledamotsrum bedömts behöva ökas relativt kraftigt.
Å andra sidan har en relativt kraftig minskning gjorts beträffande utskottens
och partigruppernas lokalbehov.

Som framgår av bilaga 17 uppfyller alla de tre Helgeandsholmsalternativen
- med några smärre undantag - helt de i det reviderade lokalprogrammet
beräknade lokalbehoven. De nuvarande lokalerna vid Sergels torg tillgodoser
också, totalt sett, de i programmet angivna behoven. Här bör dock observeras
att de nuvarande lokalerna i vissa särskilda avseenden inte tillgodoser de
uppställda kraven. Sålunda saknar, trots att ytan för ledamotsrummen i
sin helhet avsevärt överstiger programytan, ca 140 ledamotsrum bostadsmöjlighet.
För vissa kontorsfunktioner har riksdagshusutredningen också angett
att ca 550 m2 f. n. saknas, medan å andra sidan stora s. k. överytor f. n.
finns - förutom för nyssnämnda ledamotsrum - för sammanträdesrum,
verkstäder och parkering.

För bedömningen av riksdagens byggnadsfråga är självfallet den framtida
utvecklingen av riksdagens lokalbehov av stor betydelse. Trots de utomordentliga
svårigheter som är förenade med sådana bedömningar bör enligt
utskottets mening frågan ses i ett betydligt längre perspektiv än till mitten
av 1980-talet. Det kan framhållas att de gamla riksbyggnadernas ”tekniska
och funktionella livslängd” i den tidigare utredningen (1968) har bedömts

' Om hänsyn tas till att utrymmen för composeranläggning och tryckeri/bokbinderi
inte inräknats i tävlingsprogrammet har det totala lokalbehovet minskat med drygt

1 000 m2 (drygt 5 %).

KU 1975:13

vara ca sextio år. De av riksdagshusutredningen föreslagna investeringarna
på och vid Helgeandsholmen har också beräknats bli avskrivna under en
tidrymd av sextio år, dvs. inemot mitten av nästa århundrade. Siktet bör
sålunda ställas in på att de beslut som riksdagen nu fattar skall kunna
möta den tänkbara utvecklingen relativt långt in i framtiden. Av detta skäl
måste göras vissa antaganden om lokalbehovens förändring under en längre
period än till år 1985.

I 1968 års riksdagshusutredning (”Riksdagens hus”) redovisades att riksdagens
lokalbehov under tiden 1905-1967 ökade med nästan 100 96, vilket
motsvarade en årlig tillväxt av ca 1,5 96. Det då upprättade lokalprogrammet,
som i likhet med det nu aktuella programmet, omfattade ca 26 000 m\
ansågs innehålla en utrymmesreserv på 17 96, vilket med dittillsvarande
utvecklingstakt skulle motsvara behoven fram till år 1985. För tiden fram
till år 2040 beräknade utredningen att en ytterligare ökning på ca 60 96
skulle ske. Utredningen, som underströk osäkerheten i detta slag av
prognoser, särskilt för tidsperiodens senare del, förutsåg att en utflyttning
i första hand skulle ske av ”vissa serviceorgan med svaga krav på samband”,
varigenom riksdagens centrala funktioner skulle få möjlighet att expandera
inom byggnaden. Detta underströk, enligt utredningen, ”betydelsen av att
hela det nu aktuella lokalbehovet tillgodoses i en och samma anläggning"
och att riksdagshusets ”flexibilitet” måste tillmätas stor betydelse vid bedömningen
av byggnadsfrågan (utredningen s. 24).

Utskottet får mot denna bakgrund understryka vikten av att riksdagens
lokalfråga får en lösning som inte blott tillgodoser de beräknade behoven
om ca tio år utan också ger tillräckliga expansionsmöjligheter för de framtida
behov som sannolikt uppkommer. En bedömning från denna synpunkt av
de nu föreliggande tre Helgeandsholmsalternativen (alt. H 1, H 2 och H 3)
samt Sergelstorgsalternativet (alt. S) ger följande resultat.

Såsom ovan nämnts - och som närmare belyses i bilaga 17 - innehåller
alla de fyra nu aktuella alternativen s. k. överytor på mellan 3 000 och 6 000
m!. Samtliga dessa ytor anses dock inte fullvärdiga och torde, såsom utredningen
framhållit, inte helt kunna utnyttjas för det slags framtida expansionsbehov
som utskottet avser. Särskilt gäller detta vissa av de nuvarande
överytorna i alternativet Sergels torg.

Beträffande alt. Hl, som från funktionssynpunkt har ansetts vara det
bästa av de tre Helgeandsholmsalternativen, har utredningen uppskattat
överytorna till ca 3 000 m! fullvärdig rumsyta. Vid expansion torde i första
hand kunna utnyttjas kanslihuset (ca 11 000 m!) och därefter kanslihusannexet,
dvs. finansdepartementets nuvarande lokaler, (ca 5 000 m’). En
fördel med detta alternativ - i varje fall på kortare sikt - är att riksdagens
lokalbehov tillgodoses i endast två byggnader, gamla riksdagshuset och nybyggnaden
på riksbankstomten.

Beträffande alt. H 2. som också från funktionssynpunkt bedömts ha goda

KU 1975:13

kvaliteter och i detta avseende vara klart bättre än alt. H 3, har utredningen
uppskattat överytorna till ca 3 000 m2 fullvärdig rumsyta. Vid expansion
torde kunna utnyttjas kanslihusannexet (ca 5 000 m2). Hur ytterligare expansionsbehov
skall kunna tillgodoses är däremot oklart.

Beträffande alt. H 3, som från funktionssynpunkt bedömts ha vissa brister,
har utredningen uppskattat överytorna till ca 2 000 m! fullvärdig rumsyta.
Vid expansion torde i forsta hand kunna utnyttjas återstående del, 1/3,
av kanslihuset (ca 4 000 m2) och därefter kanslihusannexet (ca 5 000 m2).

Beträffande alt. S, som från funktionssynpunkt bedömts ha såväl fördelar
som brister, har såsom närmare utvecklats i det ovanstående, de nuvarande
överytorna (ca 4 000 m!) inte ansetts kunna helt tillgodose de i lokalprogrammet
uppställda kraven för vissa lokalgrupper. Vid expansion torde i
och för sig - med de tekniska olägenheter detta kan innebära - kunna
utnyttjas ett stort antal kringliggande fastigheter. Detta gäller dels en fastighet
vid Vattugatan (ca 2 000 m'), dels vissa fastigheter vid Drottninggatan
(ca 5 000 m! i kv. Hägern Större och ca 15 000 m1 i kv. Brunkhuvudet
och Brunkhalsen), dels lokaler i nya riksbankshuset och i femte höghuset
samt (ev.) i östra delen av kulturhuset. Till detta kan läggas vissa ”saneringsmogna”
statliga fastigheter som f. n. efter ny- eller ombyggnad beräknas
bli använda för statliga förvaltningsändamål. Främst kan här nämnas
vissa fastigheter vid Drottninggatan/Herkulesgatan (kv. Björnen, ca 14 000
m!).

Om man försöker beräkna riksdagens lokalbehov vid sekelskiftet med
utgångspunkt i den tillväxttakt som hittills varit, skulle omkring år 2 000
erfordras närmare 50 000 m! fullvärdig rumsyta. Det kan inte uteslutas att
de då aktuella lokalbehoven blir avsevärt större, kanske mellan 55 000 och
60 000 m‘. Det kan nämnas att riksdagen f. n. har lokaler som ungefär motsvarar
den totalyta som 1968 års utredning bedömde skulle komma att
erfordras kring sekelskiftet. Som framgår av den i det föregående gjorda
bedömningen torde inget av Helgeandsholmsalternativen tillgodose krav
av nämnda storleksordning, om inte en ytterligare expansion kan ske även
på Nedre Norrmalm eller i Gamla stan, vilket dock av uppenbara skäl torde
vara mindre önskvärt. Även om Sergelstorgsalternativet i och för sig torde
kunna - efter förvärv eller förhyrning av ytterligare fastigheter - tillgodose
dessa ökade lokalbehov synes en lösning som innebär att riksdagens funktioner
fördelas på ett stort antal fastigheter vara mindre acceptabel på lång
sikt.

Utskottet måste alltså ifrågasätta om det verkligen är möjligt att genom
någon av de nu närmare diskuterade lösningarna kunna helt tillgodose riksdagens
sannolika lokalbehov kring år 2000. Visserligen torde några av de
mindre sambandskrävande funktionerna kunna förläggas utanför de egentliga
riksdagsbyggnaderna, men att varje sådan lösning innebär försämringar
från funktionssynpunkt, som särskilt på lång sikt kan te sig mindre önsk -

KU 1975:13

värda, torde vara obestridligt. Om inte det framtida lokalbehovet blir avsevärt
mindre än det som utskottet ansett sig ha anledning att räkna med,
torde sålunda kunna förutses att riksdagen redan före år 2000 finnér lokaltillgången
så begränsad att nya lösningar åter börjar övervägas.

Under senare tid har också yrkanden framställts som - om de tillgodoses

- innebär starkt ökade expansionsbehov. Till dessa hör krav på ökad sekreterarhjälp
för ledamöterna, krav på förstärkning av utskottens kanslier

- inte minst med hänsyn till de uppgifter som riksdagen ålagts enligt den
nya grundlagen - samt krav på en utbyggd informations- och biblioteksservice.
Det bör också observeras att utvecklingen ofta sker mycket ryckigt
och att vissa reformer direkt medför nya krav. Som exempel kan nämnas
det ganska nya systemet med ersättare för vissa riksdagsledamöter, vilket
omedelbart medförde ökade lokalbehov, som inte kunnat förutses i det
då aktuella lokalprogrammet.

Det bör starkt understrykas att alla beräkningar av detta slag självfallet
måste förses med betydande reservationer för osäkerheten i framtidsuppskattningarna.
Denna osäkerhet bör dock inte förhindra att sådana bedömningar
görs, eftersom man måste räkna med vissa marginaler för att möta
ev. nya framtida behov. Försiktigheten torde sålunda bjuda att inte investera
för mycket i projekt som kan komma att bli helt funktionsdugliga under
endast en relativt begränsad tid. Frågan om riksdagens sannolika lokalbehov
i vart fall fram till år 2000 bör sålunda, enligt utskottets mening, ytterligare
övervägas, innan beslut kan fattas om lokalfrågan på lång sikt.

Mot bakgrunden av de ytterligare överväganden som utskottet sålunda
anser bör ske beträffande samtliga de aktuella alternativen från funktionssynpunkt
bör dessutom närmare studeras vissa sladsplane- och miljöfrågor.
Det Helgeandsholmsalternativ som från funktionssynpunkt ansetts bäst (alt.
H1) har från stadsbildssynpunkt bedömts vara klart sämre än
de båda andra Helgeandsholmsalternativen (alt. H 2 och H 3). Från många
remissinstanser, liksom från riksdagshusutredningen, har härvid anförts starka
betänkligheter mot förslaget att riva riksbankshuset och ersätta detta
med en modern nybyggnad av stor volym. Härigenom skulle, har det framhållits,
stadsbilden i detta känsliga område av Stockholm "radikalt förändras”.
Även beträffande den höga uppbyggnaden över plenisalen liksom möjligheterna
att arkitektoniskt samordna den gamla riksbanksfasaden mot
Riksgatan med nybyggnaden har anförts viss tveksamhet.

Beträffande det av förvaltningsstyrelsen förordade förslaget, alt. H 2, har
riksdagshusutredningen, såsom ovan nämnts, ansett att även detta alternativ
från funktionssynpunkt har goda kvaliteter och är klart bättre än alt. H 3.
Som en särskild förtjänst hos alt. H 2 har framhållits att lokalgrupperna
fått en klar och tydlig fördelning på de tre byggnaderna, riksdagshuset,
riksbankshuset och kanslihuset. För att den i alt. H 2 föreslagna lösningen
skall fungera synes dock en nödvändig förutsättning vara att en broförbindelse
skapas mellan kanslihuset (dit ledamotsrummen förlagts) och riks -

KU 1975:13

bankshuset (där plenisalen inrymts). Den gångbro i två plan över Stallkanalen
som utredningen föreslagit har emellertid rönt kraftig kritik från flertalet
remissinstanser. Utskottet har erfarit att bron, som bör betraktas som ”en
skiss”, är föremål för närmare överväganden, såväl vad avser den arkitektoniska
utformningen som det geografiska läget. Riksdagshusutredningen
har för sin del ansett att bron i princip bör kunna accepteras och framhållit
att det fortsatta projekteringsarbetet bör bedrivas i samråd med berörda myndigheter,
främst Stockholms kommun, som har det övergripande ansvaret
för stadsplanefrågorna. Beträffande alt. H 2 har vidare från flera remissinstanser
anförts betänkligheter mot den föreslagna påbyggnaden på riksbankshuset
och mot ingreppen i riksbankshuset, föranledda främst av den
nya plenisalen.

Det tredje Helgeandsholmsalternativet (alt. H 3), som från funktionssynpunkt
ansetts klart underlägset alt. H 1 och H 2, har av flertalet remissinstanser
som yttrat sig i frågan bedömts vara klart bäst från yttre miljösynpunkt
i och med att det inte medför några påtagliga förändringar i
stadsbilden. Däremot har anförts betänkligheter beträffande vissa föreslagna
ingrepp i riksdagshuset.

Vad så beträffar bedömningen av alt. S från den nu aktuella synpunkten
har anförts att byggnaderna till det yttre har en från riksdagens synpunkt
anonym gestaltning, som dock förklaras av att byggnaderna från början
inte avsetts som riksdagshus. Vilken vikt denna omständighet bör tillmätas
vid en helhetsbedömning av alternativen är dock inte klart. Det bör också
påpekas att alt. S för det fall att riksdagen beslutarom en mindre ombyggnad
i de gamla riksbyggnaderna, exempelvis för vissa regeringsfunktioner, inte
medför några motsvarande stadsbilds- eller miljöproblem på eller kring Helgeandsholmen.
Att alt. S, särskilt på längre sikt, kan komma att uppfattas
som en mera omstridd lösning från stadsbildssynpunkt är dock uppenbart.

Utskottet får i detta sammanhang också understryka de önskemål som
från flera remissinstansers sida framförts beträffande utredning av frågan
om den framtida utformningen av Riksplan, Strömparterren och Norrbro.
Denna fråga, som har ett nära samband med bedömningen av riksdagens
byggnadsfråga från stadsbildssynpunkt och som också bör diskuteras med
bl. a. kommunens representanter, bör dock, enligt utskottets mening, inte
få försena ett ställningstagande till frågan om riksdagens lokalisering på
lång sikt.

Den tredje frågan som bör närmare övervägas - mot bakgrunden av vad
utskottet i det föregående anfört om kraven på god funktion och miljö
- gäller kostnaderna. Riksdagshusutredningen har för sin del beräknat investeringskostnaderna
för de olika alternativen till ca 155 Mkr för alt. H 1,
125 Mkr för alt. H 2, 135 Mkr för alt. H 3 och 25 Mkr för alt. S (avseende
investeringar på Helgeandsholmen), allt i 1974 års kostnadsläge. Med anledning
av vad byggnadsstyrelsen framhållit i sitt remissyttrande har riksdagshusutredningen
nu räknat upp kostnaderna dels med 10 % för alla al -

KU 1975:13

ternativen, dels ytterligare med 30 Mkr för alt. H 2 och 20 Mkr för alt.
H 3. Om hänsyn även tas till kostnadsutvecklingen under det senaste året
skulle investeringskostnaderna - i nuvarande kostnadsläge - kunna uppskattas
till resp. ca 190 Mkr för alt. H 1, 180 Mkr för alt. H 2, 185 Mkr
för alt. H 3 och 30 Mkr för alt. S.

Med hänsyn till att bedömningen från kostnadssynpunkt av alt. S i allt
väsentligt måste grundas på den av kommunen lämnade offerten, medan
kostnaderna för Helgeandsholmsalternativen blir beroende av de framtida
byggnadskostnaderna anser utskottet - i likhet med utredningen - att jämförelserna
bör utgå från årskostnaderna och inte från investeringskostnaderna.
Utredningen har för sin del gjort dessa jämförelser i kostnadsläget
våren 1974. Med hänvisning till vad utskottet nyss anfört om de skilda
förutsättningarna för de båda huvudförslagen, alt. H och alt. S, bör dock
jämförelserna avse en tidpunkt då båda alternativen är möjliga att använda.
Utskottet har därför försökt räkna fram årskostnaderna för de aktuella alternativen
till hösten 1982, då enligt nuvarande planer en återflyttning tidigast
kan ha skett. Dessa beräkningar visar på betydande skillnader i årliga
kostnader till alt. H:s nackdel. Storleken blir dock mycket beroende av hur
starkt byggnadskostnaderna kommer att öka under slutet av 1970-talet. Några
inom utskottets kansli gjorda kalkylexempel redovisas översiktligt i bilaga
19 till detta betänkande (s. B 139).

Såsom framgår av det ovan anförda anser utskottet att frågan om hur
riksdagen på lång sikt skall lösa sin lokalfråga bör ytterligare övervägas. Enligt
utskottets mening måste frågan om riksdagens permanenta lokaler ses i
ett längre tidsperspektiv än fram till år 1985. Ett minimikrav bör härvid
vara att tillräckliga garantier skapas för att de beslut som riksdagen fattar
i denna del och som kan komma att medföra mycket betydande kostnader
för samhället, tillförsäkrar riksdagen goda funktionsmöjligheter åtminstone
en bit in på nästa sekel. Frågan om riksdagens sannolika lokalbehov i vart
fall fram till år 2000 och de olika nu aktuella lokaliseringsalternativen från
denna synpunkt - med särskilt beaktande av expansionsmöjligheter och
flexibilitet - bör sålunda ytterligare övervägas.

Vidare bör- mot bakgrunden av de bedömningar som görs av alternativens
kapacitet från funktionssynpunkt - vissa stadsplane- och miljöfrågor ytterligare
studeras. Detta bör, enligt utskottets mening, ske i nära samarbete
med representanter för Stockholms kommun. Slutligen bör vissa i det föregående
angivna kostnadsfrågor närmare övervägas.

De kompletterande överväganden som utskottet sålunda förordar, innan
ett beslut i huvudfrågan kan fattas, synes inte kräva någon särskild teknisk
utredning utan bör kunna ske inom riksdagen. En lämplig lösning kan vara
att en särskild beredning för ärendet tillsätts av talmanskonferensen eller
förvaltningsstyrelsen. Eftersom val av utredningar eller beredningar normalt
sker av talmanskonferensen talar mycket för att denna får uppdraget att
tillsätta den föreslagna beredningen. Å andra sidan har förvaltningsstyrelsen
3 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

tidigare handlagt ärendet om riksdagshuset. Utskottet har av praktiska skäl
stannat för att förvaltningsstyrelsen bör utse den föreslagna beredningen.
Denna bör bestå av riksdagsledamöter. Till beredningen bör självfallet kunna
knytas erforderlig expertis.

I beredningens uppgifter bör ingå att förhandla med Stockholms kommun
om möjligheterna att genomföra olika lösningar.

Utskottet förutsätter att beredningens arbete kan ske skyndsamt. Med hänsyn
till den nuvarande användningen av riksbyggnaderna, vilken enligt vad
utskottet erfarit inte förorsakar någon kapitalförlust, och till att de nuvarande
lokalerna vid Sergels torg f. n. fungerar väl bör några särskilda problem
inte uppkomma för riksdagens del med anledning av beredningens arbete.

Utskottet utgår vidare från att resultatet av beredningens arbete kommer
att redovisas i en sådan form att motionsrätt kommer att föreligga i anslutning
därtill. Det blir då möjligt att med beaktande av beredningens
ställningstaganden och det sakmaterial som beredningen redovisar ta upp
alla frågor som får aktualitet.

Med hänsyn till det anförda förordar utskottet att riksdagen nu avslår
samtliga i ärendet framställda yrkanden i den mån dessa inte kan anses
tillgodosedda genom tillsättandet av den av utskottet föreslagna beredningen.
Utskottets ställningstagande innebär att något särskilt anslag ej erfordras
i detta sammanhang. De kostnader som kan uppkomma med anledning
av beredningens arbete bör sålunda kunna bestridas av redan anvisade medel,
dels av reservationsanslaget till utredning av riksdagens lokalfrågor, dels
av förslagsanslaget till kommittéer m. m.

På anförda skäl hemställer utskottet
att riksdagen

1. med anledning av framställningen 1974:20 och motionerna
1974:1872 och 1879-1882 samt 1975:979 och 1013 uppdrar åt
förvaltningsstyrelsen att tillsätta en särskild beredning bestående
av riksdagsledamöter för att närmare överväga riksdagens
lokalfråga på lång sikt i enlighet med vad utskottet anfört,

2. avslår yrkandena i framställningen 1974:20 samt motionerna
1974:1872 och 1879-1882 ävensom 1975:979 och 1013 i vad
dessa inte tillgodosetts genom vad utskottet i det föregående
anfört och hemställt.

Stockholm den 15 maj 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

KU 1975:13

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), Werner i Malmö
(m), Fiskesjö (c), Ahlmark (fp), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c),
Bergqvist (s), Björck i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Måbrink
(vpk), Olsson i Edane (s), Johansson i Malmö (s)och Gustavsson i Ängelholm

(s).

Reservation

av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck
i Nässjö (m) och Nordin (c), vilka ansett

dets att utskottets yttrande efter det avsnitt på s. 30 som slutar med orden
"ca 14 000 m').” bort ha följande lydelse:

Utskottet understryker vikten av att riksdagens lokalfråga får en bestående
lösning som tillgodoser tillräckliga expansionsmöjligheter för framtida behov.
Med den tillväxttakt som hittills varit skulle omkring år 2000 erfordras
närmare 50 000 m2 fullvärdig rumsyta. En sådan framräkning av riksdagens
lokalbehov ger emellertid inte enligt utskottets bedömning en realistisk bild
av de expansionsmöjligheter som kan behöva stå till buds under överblickbar
framtid. Behovet av utökade utrymmen torde bli av mindre omfattning
och inrymmas i samtliga de alternativ som angetts i förvaltningsstyrelsens
skrivelse. Som framgått av redovisningen ovan kan de överytor som står
till förfogande för utökade serviceutrymmen beräknas till ca 3 000 m2 fullvärdig
rumsyta i såväl alt. H 1 som alt. H 2 och till 2 000 m2 i alt. H 3.
Utöver dessa utrymmen visar riksdagshusutredningen att ytterligare lokaler
kan tas i anspråk om så skulle visa sig nödvändigt. Vissa icke kammarnära
verksamheter, dvs. mindre sambandskrävande funktioner, torde också kunna
förläggas utanför de egentliga riksdagsbyggnadema, exempelvis i det
nuvarande kanslihusannexet, om ett sådant arrangemang på lång sikt skulle
bli behövligt.

De utrymmeskrav som det finns rimlig anledning att ställa bör enligt
utskottets bedömning kunna tillgodoses i de alternativa lösningar som redovisats
i förvaltningsstyrelsens utredning. En ny utredning om det framtida
lokalbehovet är således enligt utskottet inte nödvändig. De ytterligare överväganden
om lokalernas användning från funktionssynpunkt som kan visa
sig behövliga bör inom ramen för de angivna alternativen kunna ingå som
ett naturligt led i det fortsatta utvecklings- och projekteringsarbetet.

I de remissyttranden som ingivits till utskottet har aktualiserats vissa
stadsplane- och miljömässiga frågor. Det gäller bl. a. utformningen av den
gångbro i två plan över Stallkanalen som skall förbinda kanslihuset med
riksbankshuset i det av forvaltningsstyrelsen förordade förslaget, alt. H 2.
Utskottet har erfarit att bron är föremål för närmare överväganden såväl
vad avser den arkitektoniska utformningen som det geografiska läget. Riksdagshusutredningen
har för sin del framhållit att det fortsatta projekteringsarbetet
bör bedrivas i nära samråd med berörda myndigheter, främst Stock -

KU 1975:13

holms kommun, som har det övergripande ansvaret för stadsplanefrågorna.
Utskottet finner det angeläget att detta nära samråd kommer till stånd och
att lösningar eftersträvas som kan tillgodose skilda intressenters önskemål
i olika stadsplane- och miljöfrågor.

En tredje fråga som aktualiserats under utskottets behandling av riksdagshusärendet
gäller kostnaderna för en återflyttning till Helgeandsholmen.
Vissa remissyttranden och sammanställningar som gjorts av utskottet visar
att det är realistiskt att räkna med en viss kostnadsökning vid en återflyttning,
jämfört med de beräkningar som redovisats av riksdagshusutredningen.
Dessa kostnadsökningar kan dock inte anses vara av den karaktären
att de bör påverka riksdagens ställningstagande i huvudfrågan, dvs.
om en återflyttning till Helgeandsholmen skall ske. Ingenting har framkommit
som visar att ett kvarstannande vid Sergels torg på längre sikt
skulle vara en från ekonomisk synpunkt fördelaktigare lösning. Statsverket
kommer dessutom under alla omständigheter att åsamkas betydande utgifter
för de restaureringar och ombyggnader som är nödvändiga för att hålla
de gamla riksbyggnaderna i stånd och för att möjliggöra en alternativ användning.
Några goda förslag till adekvat användning av riksbyggnaderna
för det fall riksdagen stannar kvar vid Sergels torg har inte heller förts
fram.

Vad så gäller de i ärendet väckta motionerna bör de motioner - 1974:1879
och 1975:979 - vari yrkas att riksdagen skall besluta att stanna kvar vid
Sergels torg avslås. Även motionen 1974:1882, som kräver ytterligare utredningar
innan slutgiltigt beslut fattas om förläggningen av riksdagens hus,
bör avslås. Eftersom utskottet anser att principbeslut i huvudfrågan skall
fattas nu, bör också motionerna 1974:1881 och 1975:1013 - i vilka yrkas
att andra i arkitekttävlingen deltagande, ”utvecklingsbara” ombyggnadsförslag,
däribland förslaget "Samspel”, skall beredas på motsvarande sätt
som de av riksdagshusutredningen bearbetade alt. H 1, H 2 och H 3 - avslås.
Den omständigheten att inte samtliga i pristävlingen deltagande arkitektgrupper
beretts möjlighet till en sådan vidarebearbetning med anledning
främst av kanslihusets intagande i programmet bör således inte få försena
ett principbeslut i huvudfrågan. Självfallet bör detta inte hindra förvaltningsstyreisen
från att, om den finner skäl därtill, i det fortsatta arbetet
på nytt ta upp också andra Helgeandsholmsförslag till närmare övervägande.

Motionen 1974:1872 - vari yrkas att behovet av rökfria lokaler skall beaktas
i det fortsatta planeringsarbetet - bör kunna förklaras besvarad med hänvisning
till vad utskottet i det föregående anfört om ytterligare överväganden
av förvaltningsstyrelsen. Även motionen 1974:1880, i vad gäller yrkandet
om ytterligare lokaler för medhjälparpersonal till riksdagsledamöterna, bör
kunna förklaras besvarad med vad som ovan sagts. Yrkandena i sistnämnda
motion om att ytterligare utredningar skall göras av frågan om expansionsmöjligheterna
beträffande båda huvudalternativen och att detta skall ske
innan riksdagen fattar beslut i lokaliseringsfrågan, bör däremot avslås.

KU 1975:13

Utskottet anser det angeläget att principbeslut nu fattas om återflyttning
till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen. Nuvarande lokaler vid Sergels
torg har avsetts endast som ett provisorium för riksdagen. Det material,
som ligger till grund för utskottets bedömning, visar att alt. S. inte är en
tillfredsställande lösning på längre sikt. Utskottet tillstyrker att riksdagen
uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att föranstalta om fortsatt arbete med riksdagens
lokalfrågor i första hand enligt alt. 2 i Riksdagshusutredningen 1974.
En bestående lösning bör nu kunna nås på det föreliggande utredningsmaterialet.
Skulle styrelsen vid sina fortsatta överväganden finna nya och
andra lösningar erforderliga från t. ex. funktions-, miljö- eller kostnadssynpunkter
bör frågan självfallet ånyo underställas riksdagen.

Sammanfattningsvis anser sålunda utskottet att riksdagen vid en återflyttning
till Helgeandsholmen och med utnyttjande av även kanslihuset
och på längre sikt även kanslihusannexet tillförsäkras goda arbetsmöjligheter
i en intressant och stimulerande miljö. Efter en ombyggnad av det slag
som föreslås kommer de gamla riksbyggnaderna att åter få en adekvat användning
och kunna utnyttjas på ett meningsfullt och rationellt sätt. Detta
garanterar också bäst ett fortsatt bevarande av det gamla riksdagshuset.
Riksdagen behöver vidare inte längre arbeta i lokaler som den inte äger
eller kan fritt förfoga över och som planerats och byggts för helt andra
ändamål. Genom en återflyttning till Helgeandsholmen vinns såväl principiella
som praktiska fördelar för riksdagen, som - såsom bl. a. förvaltningsstyrelsen
framhållit - får ”välfungerande egna lokaler i centralt, traditionellt
och representativt läge”. Denna lösning bör sålunda även enligt
utskottets mening genomföras.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

På anförda skäl hemställer utskottet
att riksdagen

1. med anledning av framställningen 1974:20 och med avslag på
motionerna 1974:1879, 1880 såvitt avser yrkandena 2 och 3,
1881, 1882 samt 1975:979 och 1013

a. beslutar att flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen,

b. uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att föranstalta om fortsatt
arbete med riksdagens lokalfrågor i första hand enligt alternativ
2 i Riksdagshusutredningen 1974 och återkomma till riksdagen
med nytt förslag, om förvaltningsstyrelsen skulle finna att nya
överväganden talar för andra lösningar eller om andra förhållanden
framkommer som motiverar detta,

c. till Den inre riksdagsförvaltningen: Fortsatt utredning om
riksdagens hus m. m. för budgetåret 1975/76 under XVI:e huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

KU 1975:13

2. förklarar motionerna 1974:1872 och 1880, den sistnämnda såvitt
avser yrkandet 1, besvarade med vad utskottet i det föregående
anfört och hemställt.

KU 1975:13

Bilaga 1

BYGGNADSSTYRELSEN 1974-11-29 UA8-2944/74

Riksdagens konstitutionsutskott

Riksdagens lokalfrågor. Riksdagshusutredningen 1974

Riksdagens konstitutionsutskott har med skrivelse 1974-10-22 hemställt
att byggnadsstyrelsen måtte avge yttrande över riksdagens förvaltningsstyrelses
framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Utskottet har 1974-10-30 översänt fem motioner väckta med anledning
av framställningen.

Byggnadsstyrelsen redovisar i det följande först vissa synpunkter beträffande
kostnader och genomförande för Helgeandsholmsalternativet samt
ger därefter sin syn på den aktuella frågan i dess helhet.

Kostnader

För att jämföra de tre ombyggnadsalternativens ekonomiska konsekvenser
dels inbördes dels med Sergelstorgsalternativet har utredningen låtit utföra
vissa kostnadskalkyler.

Byggnadsstyrelsen har vid granskning av kalkyler över erforderliga investeringar
funnit att investeringskostnaderna bör höjas med ca 10 96. Höjningen
betingas bl. a. av att posten ”oförutsett” enligt styrelsens erfarenhet
bör ökas från 5 till 10 % vid ombyggnader. Härutöver bör kostnaderna för
installationer justeras uppåt. På det kalkylunderlag som föreligger är granskningen
att betrakta som en översiktlig bedömning.

Kostnadskalkylerna är angivna i prisnivån 1974-04-01. De verkliga ombyggnadskostnaderna
blir självfallet beroende på utvecklingen av byggnadskostnaderna
fram till färdigställandetidpunkten.

De kalkyler som redovisades i styrelsens utredning ”Riksdagens hus”
1968 förutsatte beträffande ombyggnadsalternativen betydligt mera långtgående
åtgärder än vad som nu föreslås. Några direkta jämförelser med
1968 års bedömning kan därför nu inte göras. Det kan dock noteras att
en uppräkning till 1974 års prisnivå av kostnaderna för alternativet 1C i
”Riksdagens hus”, vilket närmast motsvarar alt. 1H i Riksdagshusutredningen
1974, efter avdrag av grundförstärkningskostnaderna, ger ca 160 milj.
kr. att jämföra med i utredningen för alt. 1H beräknade 155 milj. kr.

I de alternativ som förutsätter utnyttjande av kanslihuset bör såsom investering
medräknas värdet av denna byggnad. Med utgångspunkt från nuvarande
hyra - 250 kr/m1 lägenhetsyta - har styrelsen uppskattat detta värde
till storleksordningen 30 milj. kr. I årskostnadsberäkningarna har emellertid

B 1 Riksdagen 1975. 4 samt. Nr 13

KU 1975:13

B 2

hyra för kanslihuset inräknats motsvarande den nämnda investeringen.

Utredningen har utgått från att nuvarande avkastningsvärde för mark
och byggnader på Helgeandsholmen är 0 kr. Byggnadsstyrelsen har gjort
beräkningar, som förutom att belysa nuvarande avkastningsvärde avser att
visa de ekonomiska konsekvenserna vid bevarande och utnyttjande av byggnaderna
på Helgeandsholmen för andra ändamål än riksdagens.

Styrelsen kan utifrån sin erfarenhet av nuvarande användning av riksdagshuset
verifiera att hyresintäkterna för närvarande endast täcker driftoch
underhållskostnaderna. Likaså bedöms en ombyggnad för 25 milj. kr.
som enbart siktar till att sätta riksbyggnaderna i nöjaktigt skick utan funktionella
förbättringar endast kunna ge marginella intäktsökningar relaterade
till denna investering. En väsentlig orsak härtill är de begränsade möjligheterna
att använda lokalerna effektivt.

Görs ombyggnader för annat ändamål än riksdagens enligt de principer
som tillämpats i utredningen får man räkna med ombyggnadskostnader
av samma storleksordning, ca 90 milj. kr. som utredningen anger. En sådan
ombyggnad leder emellertid enligt styrelsens bedömning inte till sådan ökning
i avkastningen att annat än bidrag till kapitalkostnaden för ombyggnaden
kan erhållas. Denna bedömning är förenad med viss osäkerhet då
den måste grundas på nu föreliggande delvis hypotetiska underlag och erfarenhet
från tidigare ombyggnader.

Byggnadsstyrelsen finnér således att utredningens bedömning av nuvarande
värde på byggnader och mark på Helgeandsholmen är riktig och en
konsekvens av beslut om riksbyggnadernas bevarande helt eller delvis.

Med de reservationer som byggnadsstyrelsens granskning av ombyggnadskostnaderna
ger anledning till har styrelsen inga invändningar mot utredningens
årskostnadsberäkningar. Årskostnaderna för Helgeandsholmsalternativen
blir enl. byggnadsstyrelsens beräkning 17,5-18,0 milj. kr. i 1974
års prisnivå.

Grundförhållanden

Sedan gammalt har det varit känt att grunden och grundläggningsförhållandena
under riksdagshuset inte varit de bästa. Detta har observerats
tidigt och mätningar av sprickvidder och sättningar har pågått mer eller
mindre kontinuerligt i stort sett sedan husets färdigställande.

Den senaste mätomgången som började 1967 visar mycket små rörelser
både vad beträffar sättningar och sprickvidder. Den slutsats man kan draga
av detta är att huset för närvarande står stabilt och att någon grundförstärkning
därför normalt inte borde vara aktuell i dagens läge.

Vad som kan ändra den bilden är så vitt man kan bedöma följande:

A. Den befintliga grundvattenytan sjunker snabbare än vad som beräknats

KU 1975:13

B 3

med stöd av tidigare erfarenhet. Rustbädden och pålarna av trä kommer
då att friläggas och på sikt förstöras.

B. Bakterieangreppen på trämaterialet är allvarligare än vad som hittills
framkommit och trämaterialet bryts ned.

C. Den eventuella ombyggnaden av riksdagshuset och riksbanken medför
väsentliga ändringar eller ökning av lasten på grunden.

D. Grundläggningsarbete i byggnadens närhet stör grundförhållandena.
Framför allt torde skakningar vara farliga.

Av ovanstående punkter är A och B oberoende av om man gör någon
ombyggnad av husen eller ej. Skall byggnaderna bevaras måste i varje fall
A säkert åtgärdas i en framtid. Med normal sänkningshastighet av grundvattenytan
bedöms fristen till ca 30 år, eventuellt något längre. Åtgärder
bör då vidtas, t. ex. att flytta trösklarna för Mälarens vattenstånd längre
nedströms och på så sätt hindra vidare sjunkning av grundvattenytan eller
genomföra en lämplig grundförstärkning med en sannolikt bättre teknik
än dagens.

Beträffande punkterna C och D har de ingått i direktiven till de tre arkitektgrupperna
att beakta.

För själva riksdagshusbyggnaden har ej heller någon föreslagit förändringar
som kan bedömas vara av någon fara för grundläggningen. Detta gäller
även riksbankens hus enligt alternativ 2 och 3.

Alternativ 1 med sin nybyggnad på riksbankstomten har bedömts kunna
utföras med så kallad spolpålning vilken icke bör medföra några skador
på riksdagshusets grund. Förhöjningen av pålningskostnaden är beaktad
i kostnadsberäkningen. Det bör dock påpekas att osäkerheten här är något
större än för de andra alternativen då oförutsedda svårigheter och överraskningar
kan inträffa som bl. a. kan medföra kostnadsökningar.

Det föreslagna garaget under Riksplan skall grundläggas genom så kallad
kompensationsgrundläggning, dvs. man tar bort lika mycket tyngd som
man lägger dit. Följden blir i stort sett oförändrade förhållanden. Några
tekniska problem borde rimligen inte uppstå.

Beträffande de tekniska lösningarna på de tre förslagen för övrigt kan
någon ingående bedömning icke göras då några konstruktionsritningar eller
dylikt inte finns. Allmänt kan bara konstateras att några speciellt svåra
eller besvärliga konstruktioner inte förefaller finnas.

Husets grundläggning är f. n. svårbedömbar. En ombyggnad av riksbyggnaderna
måste därför föregås av fortsatta utredningar. Om en grundförstärkning
därvid befinnes nödvändig måste den, om byggnaderna skall bevaras,
utföras oberoende av vilket förläggningsalternativ som riksdagen väljer.
Vid en kostnadsjämförelse kan man således bortse från grundförstärkningskostnaden
då de bägge alternativen belastas lika. Ytterligare utredning
är av samma skäl ej heller en förutsättning för att beslut fattas om riksdagens
förläggning.

KU 1975:13

B 4

Riksbyggnadernas användning vid alternativ Sergels torg

En betydelsefull fråga är riksbyggnadernas utnyttjande i den händelse
riksdagen stannar kvar vid Sergels torg. Styrelsen har vid sin bedömning
utgått från att i överensstämmelse med riksdagens beslut att inte riva riksdagshuset,
även riksbankshuset bör bevaras. Styrelsen förutsätter att riksbankshuset
på samma sätt som riksdagshuset kommer att förvaltas av styrelsen
vid bankens flyttning till sin nybyggnad vid Brunkebergstorg våren
1976.

Riksdagshuset förvaltas sedan 1971 av byggnadsstyrelsen. Lokalerna nyttjas
dels tillfälligt av statliga myndigheter jämte riksbanken och nordiska
rådet, dels som konferenslokaler. Styrelsen räknar med att det fram till
dess att ombyggnad för riksdagens räkning blir aktuell skall vara möjligt
att utnyttja lokalerna på samma sätt.

Styrelsens förvaltning av riksdagshuset har präglats av osäkerheten om
byggnadens framtida användning varav följt att upprustningsåtgärder skjutits
på framtiden eller, där de varit nödvändiga, vidtagits med största återhållsamhet.
Lokalerna har dock utan större åtgärder kunnat tas i anspråk
som kontors- och konferenslokaler men har på grund av rumsmåtten och
planlösningen inte kunnat utnyttjas effektivt. Förekomsten av betydande
överytor har påverkat hyressättningen som f. n. är 100-200 kr/m1 ly och
år, vilket endast täcker kostnader för drilt och underhåll. Uppskattningsvis
har hyra kunnat tas ut för endast ca 40 % av hela lägenhetsytan.

Erfarenheterna från styrelsens förvaltning av riksdagshuset pekar på att
det är mycket svårt att finna en nyttjare som kan utnyttja riksbyggnaderna
lika effektivt som riksdagen själv på det sätt som redovisats i alternativen
för Helgeandsholmen. Även annat nyttjande kräver omfattande upprustning
av byggnaderna och åtgärder för anpassning av lokalerna till skilda verksamheter.
En sådan ombyggnad innebär avsevärt högre kostnader än de
25 milj. kr. som förvaltningsstyrelsen redovisat. Styrelsen har med alternativen
2 och 3 som grund uppskattat kostnaderna för dessa åtgärder till
ca 90 milj. kr.

Konsekvenser för statsförvaltningen i övrigt

Vid en återflyttning till Helgeandsholmen tas kanslihuset i kv. Mars och
Vulcanus i anspråk i alternativen 2 och 3 med framtida reserver i kanslihusannexet
i kv. Cephalus, med vilket underjordisk förbindelse redan
finns från kanslihuset. I alternativ 1 utgör kanslihuset en framtida reserv.
För alla alternativen gäller att ersättningslokaler måste anskaffas. Sådana
lokaler kan erhållas inom södra klarakvarteren. En expansion inom Gamla
stan har av flera skäl inte bedömts vara lämplig eller möjlig.

Byggnadsstyrelsen har upprättat en utbyggnadsplan för södra klarakvarteren
för statlig förvaltning. Som ett första led i förverkligandet av utbygg -

KU 1975:13

B 5

nadsplanen har ett stort antal fastigheter inom södra klarakvarteren förvärvats
av staten. Vidare har styrelsen till Kungl. Majit ingivit ett ramprogram
för ny- och ombyggnad i kv. Björnen inrymmande ca 900 kontorsarbetsplatser
och har för avsikt att inom den närmaste tiden inge ett ramprogram
för ny- och ombyggnad i kv. Tigern inrymmande ca 450 arbetsplatser. Dessa
lokaltillskott täcker gott och väl den mängd lokaler som erfordras för att
ersätta kanslihuset med dess ca 360 rum. Framtida utflyttning från södra
klarakvarteren av myndigheter utan särskild departementsanknytning ger
möjlighet att med tiden samla samtliga departement norr om Strömmen.
De lokaler som lämnas av departementen inom kanslihuskvarteren kan
till dess de eventuellt erfordras för riksdagens expansion nyttjas av statliga
myndigheter.

Styrelsens utbyggnadsplan ger möjlighet till alternativa placeringar av departementen.
I det fall centrala delar av statsdepartementen önskar sitta
nära riksdagen blir, vid en återflyttning till Helgeandsholmen, trakten kring
kvarteren Lejonet och Rosenbad tyngdpunkten och vid Sergels torg-alternativet
kv. Björnen. Bägge fallen förutsätter ny- och ombyggnad i kv. Björnen,
i det första fallet för att evakuera de aktuella kvarteren för ombyggnad,
i det andra fallet för att ta emot centrala delar av statsdepartementen. En
tidsmässig skillnad på 1 å 2 år finns mellan alternativen då i första fallet
en ombyggnad av kvarteren Lejonet och Rosenbad är möjlig först efter
deras evakuering till kv. Björnen.

I styrelsens tidplan för området ligger kv. Björnen samt även den del
av kv. Loen som av praktiska skäl medtagits i projektet först. Skälet är
att byggnaderna i kv. Björnen är i sådant skick att de under alla omständigheter
måste åtgärdas oavsett lösningen av riksdagens lokalfråga. Samma
sak gäller byggnadsbeståndet i kv. Tigern och Johannes större där åtgärderna
dock inte bedöms vara lika brådskande. Tidplanen kan därför inom en ram
av ca 10 år anpassas efter de önskemål som kan komma fram vid planeringen
av statsdepartementens lokaler.

Tidsåtgången för projektering och byggande av kv. Björnen har uppskattats
till ca 5 år från det att projekteringsbemyndigande lämnats av Kungl. Maj:t.
För att tidplanen i riksdagens återflyttningsalternativ skall kunna hållas måste
ett sådant bemyndigande erhållas under första kvartalet 1975. Utgående
från projekteringsstart våren 1975 kan om- och nybyggnaden vara klar årsskiftet
1979/80 varefter 1/2-1 år erfordras för färdigställande av lokaler för
kanslihusets evakuering. Därefter fordras ytterligare 1 1/2 år innan riksdagens
ledamöter kan ia sina arbetsrum i anspråk, sammanlagt en tidsrymd
av drygt 7 år vilket innebär en inflyttning sommaren 1982.

För kv. Tigern har tidsåtgången beräknats till ca 4,5 år. Projekteringsstart
våren 1975 innebär färdigställande under år 1979. Med tanke på byggnadsbeståndets
kvalitet bör byggnadsarbetena inte igångsättas senare än 1980.
Ombyggnaden av kv. Johannes större bör utföras under 1980-talet.

Styrelsen bedömer att goda samband mellan riksdagen och statsdepar -

KU 1975:13

B 6

tementen kan upprättas i bägge förläggningsalternativen.

Sambanden blir bättre i alternativet Helgeandsholmen så länge delar av
statsdepartementen är förlagda till Gamla stan. I alternativet Sergels torg
kan sambanden förbättras genom överflyttning till Södra Klara av samtliga
departement.

Styrelsen anser sig väl förberedd att genomföra de projekt som kan bli
en konsekvens av riksdagens beslut i sin lokalfråga under förutsättning
att erforderliga tider för deras genomförande kan beredas.

Byggnadsstyrelsen är beredd att också biträda riksdagen beträffande projektering
och genomförande av byggnadsåtgärder för det fall riksdagen beslutar
om återflyttning till Helgeandsholmen.

Bedömning av alternativen

Utredningen visar att riksdagen till rimlig kostnad kan få en god funktionell
lösning av sin lokalfråga vid en återflyttning till Helgeandsholmen
och därtill en i allt väsentligt god arbetsmiljö för ledamöter och personal.
Ur de synpunkter som byggnadsstyrelsen har att företräda, utgör återflyttningen
en följdriktig och konsekvent lösning både med avseende på riksbyggnadernas
framtida användning och av riksdagens lokalfråga som sådan.

Riksbyggnaderna och omgivande bebyggelse, såväl i Gamla stan som
inom Södra klarakvarteren ägs i stor utsträckning av staten. Det bör kunna
förutsättas, vilket också hittills utförda utredningar visar, att riksdagens lokalfråga
skall kunna fä sin lösning här även med tillgodoseende av rimliga
krav ifråga om stadsbild och yttre miljö.

Vid en jämförelse mellan de tre utredningsalternativen finner byggnadsstyrelsen,
i likhet med vad förvaltningsstyreisen föreslår, att alternativet
2 i första hand bör komma ifråga. Alternativet förenar god funktion med
hög grad av bevarande. De förändringar i stadsbilden som alternativet medför
anser styrelsen marginella i jämförelse med betydelsen av att riksdagen
återflyttar till Helgeandsholmen och riksdagshuset återfår sin ursprungliga
funktion samt att riksdagen därvid erhåller bästa möjliga lokalförhållanden.

Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker byggnadsstyrelsen
förvaltningsstyrelsens förslag.

Byggnadsstyrelsen anser att beslut bör kunna fattas på grundval av nu
föreliggande utredningsmaterial.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Tilert,
planeringsdirektören Smith, föredragande, tekniske direktören Bunner,
byggnadsråden Bertman, Törnquist, Nystedt och Graflund samt i kostnadsfrågor
avdelningsdirektören Ahlén.

Reidar Tilert

Åke Smith

KU 1975:13

B 7

PiAtew»G ty STAue/W- \
ffWprMAMH W<w\ (ferA \
jmoÅpe \j/o
Actr*^»<vn9fr.

fF|CWA(LiN&A<L ■'

MyvAit/riPe/I^PAcn^r i
JWAcrrer/ ny-ooh or\-

ZYC-6*JAP

riAce^A a*/ jrAmpÄphtNcésiomMpnsioVtetÖ^r»;- -

v^\>h

-HDUAÉA

caCO

fn>actio(fl\

iot>*A wa£a - satila w-i

>rM | : SOOO /0.p‘Vi^*

KU 1975:13

B 8

Bilaga 2

LÄNSSTYRELSEN

YTTRANDE

1974-11-28

Stockholms län

11.80-1304-74

Riksdagens konstitutionsutskott

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Riksdagens konstitutionsutskott har begärt länsstyrelsens yttrande över
"Riksdagshusutredningen 1974".

Länsstyrelsen har tidigare yttrat sig angående riksdagens lokalfråga (1974-04-13. dnr 11.80-78-73), varvid länsstyrelsen på anförda skäl förordade att
riksdagshuset skulle ligga kvar vid Sergels torg.

1 förhållande till arkitekttävlingen 70-72 har förutsättningarna ändrats så
tillvida att enligt direktiven "riksbyggnaderna skall så långt möjligt bevaras
i vad avser såväl exteriörer som väsentliga interiörer".

Länsstyrelsen finnér det ytterst tillfredsställande att tidigare tankar att
riva riksdagshuset och riksbanken nu elimineras. Den tidigare allmänt utbredda
meningen i arkitekt- och kulturkretsar att riksdagshuset utgjorde
ett störande och oskönt inslag i stadsbilden, i sin arkitektur väsensfrämmande
för svensk byggnadsstil och placerad i en höjdnivå som negativt
påverkade det monumentala intrycket av slottet, torde numera inte ha någon
förankring i den allmänna opinionen. Senare generationer har på ett helt
annat sätt än tidigare kommit att uppfatta riksbyggnaderna som ett värdigt,
ja, i vida kretsar som ett omistligt inslag i stadsbilden. En rivning av riksdagshuset
och som ersättning en byggnad motsvarande mera modern byggnadskonst
och byggnadsteknik skulle med visshet väcka en utomordentligt
stark reaktion inte bara bland Stockholms befolkning utan i hela landet.

Även tillbyggnader och förändringar av riksbyggnadernas exteriörer skulle
utan tvivel nu uppfattas som svårartade och icke acceptabla ingrepp i den
invanda stadsbilden. Dessa synpunkter måste, enligt länsstyrelsens mening,
beaktas vid en prövning av alternativen till lösning av frågan om riksdagens
återförande till Helgeandsholmen.

De tre alternativ som riksdagens förvaltningsstyrelse redovisat till riksdagen
skall jämföras med Sergelstorgsaltemativet. Beträffande den provisoriska
placeringen vid Sergels torg må först erinras om att riksdagen där
fått en lösning som tillfredsställer högt ställda krav på rymlighet och ändamålsenlighet
med tanke på riksdagens arbetsförhållanden inom en enkammarriksdag,
hotellrum och arbetsrum för riksdagsmännen, goda sammanträdeslokaler,
foajéer, telefon och övrig service, utrymmen för riksdagskansliet,
partiernas sekretariat liksom för radio, television och tidningspress.

I och för sig tillgodoser alltså alternativet Sergels torg behoven inte blott

KU 1975:13

under en provisorietid utan även som permanent lokalisering. Den centrala
belägenheten vid det pulserande city, nära till centralstation och tunnelbana
ger också stora fördelar för riksdagsledamöterna, allmänheten, uppvaktande
delegationer från alla delar av landet. Integreringen av riksdagen i citykärnan
svarar väl mot våra dagars syn på den moderna demokratins öppna sätt
att verka i nära kontakt med folket.

Frågan om framtida expansionsmöjligheter spelar självfallet en icke oväsentlig
roll. Vid en förläggning till Helgeandsholmen torde möjligheterna
vid de tre alternativen vara uteslutna ur denna synpunkt. Vid Sergels torg
finns däremot betydande möjligheter i omedelbar närhet, exempelvis vid
det femte höghuset liksom i andra direkt angränsande byggnader.

För en återflyttning till Helgeandsholmen talar å andra sidan sådana skäl
som det fristående läget på Helgeandsholmen, monumentaliteten av själva
byggnaden och närheten till slottet.

Den korta remisstiden har inte gjort det möjligt med en mera fullständig
bedömning av alla de på frågan inverkande faktorerna, inte minst därför
att utredningsmaterialet i vissa avseenden, särskilt de tekniska och ekonomiska,
är ofullständigt och inte minst därför till sina slutsatser problematiska.
Enligt länsstyrelsens mening torde det vara svårt för riksdagen
att på grundval av det föreliggande materialet ta ställning i frågan, utan
fortsatta utredningar torde påkallas.

Alternativen

Med Sergelstorgsalternativet jämförs tre alternativ som förvaltningsstyrelsen
utvalt och låtit bearbeta efter särskilda direktiv.

Enligt alternativ 1 bevaras riksdagshusets exteriör i huvudsak och där placeras
utskottslokaler och gruppkanslier. Riksbanken rivs och i en nybyggnad
placeras plenisalen och vissa övriga lokaliteter samt ledamöternas arbetsrum.
Kanslihuset bevaras för regeringens räkning.

Enligt alternativ 2 bevaras riksdagshusets exteriör i huvudsak ofärändrad
och i riksdagsbyggnaden placeras utskottslokaler, partikanslier, förvaltningskontoret
och riksdagens tryckeri. Riksbankens fasad bevaras men byggnaden
byggs på och en gångbro över Stallkanalen i två våningar förenar riksbankshuset
med kanslihuset. Plenisal, restaurant, klubbrum m. m. förläggs till
den nya byggnaden. För ledamöternas rum tas kanslihuset i anspråk och
regeringen flyttar till lokaler i andra byggnader på Norrmalm, dock utan
att något förslag till placering härvidlag redovisas eller kostnadsberäknas
i fråga om investeringar resp. driftskostnader.

Enligt alternativ 3 blir riksdagshusets exteriör oförändrad. Plenisal, rum
för talman samt utskottsordföranden och vice ordföranden liksom kammarkansli
och ledamotsrum inryms i det gamla riksdagshuset. Riksbankens
exteriör blir oförändrad och byggnaden inrymmer riksdagsbibliotek och restaurantlokaler.
Kanslihuset används för utskottens kanslier, sessionssalar
och förvaltningskontor och tryckeri.

KU 1975:13

Ekonomiska aspekter

Investeringskostnaderna för de tre alternativen har beräknats till resp.
155 Mkr, 122,5 Mkroch 134,7 Mkr, årskostnaderna till 15,1 Mkr, 16,2 Mkr
och 15,8 Mkr. Skillnaden mellan alternativen anses ligga inom osäkerhetsmarginalen.
För Sergelstorgsalternativet beräknar utredningen årskostnaden
till 19,8 Mkr, inkl. ränta. Dessutom belastas detta alternativ av amortering
på en upprustningskostnad, 25 Mkr, avseende Helgeandsholmen.

Även om man anlägger betraktelsesättet att kostnadsfrågorna inte bör
spela en avgörande roll vid en fråga av sådan innebörd och dimensioner
som riksdagens placering för generationer framåt, kan man självfallet inte
helt bortse från ekonomin. Under alla förhållanden bör beslutsunderlaget
vara så fullständigt och oantastligt att riksdagen kan fatta sitt beslut med
så långt möjligt fullständig och korrekt insikt om innebörden av beslutet.
Det må då påpekas att man utgått från antagandet att några grundförstärkningsarbeten
inte är erforderliga och räknar sålunda inte med några kostnader
för detta ändamål. I själva verket saknas stöd för detta antagande. Man
har uppenbarligen förbisett landhöjningens betydelse för grundvattennivån,
bakteriernas inverkan på träpålarna med påföljande reducering av hållfastheten
och de risker som ökade belastningar genom påbyggnader m. m. på
pålsystemet kommer att medföra. De grundförstärkningsarbeten som i realiteten
torde erfordras kan beräknas till åtskilliga 10-tals miljoner. Den omfattande
erfarenheten från saneringsarbetena i Gamla sta’n visar att kostnaderna
ofta blir väsentligt högre än beräknat. Därtill kommer, om dessa
arbeten inte görs nu utan framtvingas inom några decennier, så blir kostnaderna
väsentligt större - detta oavsett penningvärdeförändring - därför
att ingreppen senare måste bli större och mera kostnadskrävande. Därtill
kommer störningar i fråga om riksdagens möjligheter att fungera och svårigheterna
att i ett sådant läge skaffa provisoriska lokaler. Även beträffande
investeringskostnaderna vid något av Helgeandsalternativen synes det enligt
länsstyrelsens mening som om man rört sig med alltför optimistiska kalkyler.

Några kostnader för 150-170 garageplatser under riksplan har inte redovisats,
vartill kommer ovissheten om konsekvenserna av sådana anläggningsarbeten
beträffande belastningsförändringar och grundvattennivå.

Vidare är det påfallande att, som ovan nämnts, inte merkostnader för
anskaffning av ersättningslokaler för kanslihuset medtagits.

Slutligen har däremot Sergeltorgsalternativet belastats med en årskostnad
på 2 å 3 miljoner för Gamla riksdagshusets ombyggda lokaler, dock utan
att man räknat med de ökade hyresintäkter, som erhålls vid permanent
uthyrning av befintliga kontorslokaler m. m.

Av det ovan sagda framgår att adekvata jämförelser mellan kostnaderna
för Helgeands- och Sergeltorgsalternativen inte kan göras på nuvarande utredningsmaterial.

Enligt länsstyrelsens mening bör sålunda ekonomiska och tekniska aspekter
vidare utredas innan ett godtagbart beslutsunderlag föreligger.

KU 1975:13

Bil

Stadsbud och miljö

Alternativ 1. Visserligen bevaras det Gamla riksdagshuset i allt väsentligt
oförändrat, men en fullständig nybyggnad föreslås på banktomten, inrymmande
bl. a. plenisalen. För länsstyrelsen - liksom för förvaltningskontorets
styrelse - ter sig denna lösning oacceptabel och strider mot förutsättningarna
att riksbyggnaderna så långt möjligt skall bevaras. En 7-våningsbyggnad
på riksbankens tomt skulle allvarligt störa stadsbilden och helt förändra
miljön. Att den nuvarande fasaden, som förutsatts, bevaras mot Riksgatan
har härvidlag underordnad betydelse och förefaller för övrigt vara en tvivelaktig
lösning.

Alternativ 2 möter, enligt länsstyrelsens mening, ytterst allvarliga invändningar
såväl med avseende på exteriör som interiör, vilket gäller både riksdagshuset
och riksbanken. 1 fråga om bankhuset förutsätter lösningen betydande
ingrepp och påbyggnaden på bankhuset förändrar på ett väsentligt
sätt stadsbilden. Lösningen förutsätter dessutom gångbroar på en genombruten
mur över Stallkanalen, vilket likaledes på ett synnerligen allvarligt
sätt förändrar stadsbilden och direkt strider mot grundidén i fråga om detta
centrala stadsparti. Helgeandsholmens byggnader kan inte förenas med
Gamla Stans. Helgeandsholmen med sin bebyggelse skall vara en egen enhet.
Utblickarna över Strömmen får ej avskärmas.

Utöver dessa stadsbildsmässiga och arkitektoniska synpunkter tillkommer,
enligt länsstyrelsens mening, ett mycket väsentligt argument. Ett, enligt
mångas mening, vägande skäl för en återflyttning till Helgeandsholmen
med bevarande av det Gamla riksdagshuset som parlamentsbyggnad är representativiteten,
den stora öppna platsen framför byggnaden och den förnämliga
entrén till parlamentet. Genom att plenisalen, där riksdagen är samlad,
förläggs till riksbanksbyggnaden, kommer entrén att ske från en ”bakgata”
och värdet med det representativa och monumentala läget förloras.
Det traditionella riksdagshuset blir en lokalfråga för partikanslier, förvaltningskontor,
tryckeri och utskottslokaler.

Alternativ 2 ter sig, enligt länsstyrelsens mening, som en lösning där
huvudsyftet går förlorat. För medborgarna måste det te sig mycket säreget
att riksdagen avses flytta tillbaka till Helgeandsholmen och riksdagshuset
bevaras men riksdagen hålla till i en byggnad på baksidan.

Alternativ 3 synes ur olika synpunkter avgjort mer tilltalande än det av
förvaltningsstyrelsen förordade alternativ 2. Exteriörerna på både riksdagshus
och riksbankshus bevaras och plenisalen där rikstinget avhålls, vilket
är själva ryggraden i det parlamentariska livet och där besluten fattas, lokaliseras
till Gamla riksdagshuset. Det symboliska värdet vid en återflyttning
kommer vid alternativ 3 till sin rätt. Förvaltningsstyrelsen har dock ur olika
praktiska arbetsmässiga aspekter icke godtagit denna lösning. Fortsatta utredningar
bör kunna klarlägga om detta alternativ kan göras acceptabelt
ur riksdagens synpunkter.

KU 1975:13

Länsstyrelsens slutsatser

Som tidigare framhållits synes det inte möjligt att på nuvarande stadium
ge en rättvisande jämförelse ur ekonomiska aspekter mellan de olika alternativen.
Alltför stora brister vidlåder materialet och en fortsatt utredning
i dessa avseenden är därför påkallat före riksdagens ställningstagande.

Vad beträffar de tre alternativen på Helgeandsholmen synes alternativ
1 och 2 icke vara godtagbara ur stadsbilds-, miljö- och bevarandesynpunkter
och vidareutveckling av dessa förslag synes, enligt länsstyrelsens mening,
föga meningsfullt.

Alternativ 3 synes vara det alternativ som kan bearbetas och eventuellt
ge en acceptabel lösning från de synpunkter som förvaltningsstyrelsen själv
anlägger på förslaget.

Länsstyrelsen har på ett tidigare stadium förordat ett kvarblivande vid
Sergels torg. Förutsättningarna, sedan de då aktuella tävlingsförslagen framlades,
har i vissa avseenden förändrats sedan bearbetning skett. I den aktuella
situationen finner länsstyrelsen i och för sig Sergelstorgsalternativet tilltalande
med hänsyn till det centrala läget, de goda kommunikationerna
och närheten till det moderna, pulserande livet. Då ett rättvisande jämförelsematerial
avseende alla tekniska och ekonomiska aspekter saknas, synes
det för närvarande föga meningsfullt att göra jämförelser mellan alternativen
i dessa hänseenden.

Länsstyrelsens granskning har begränsats till vissa ekonomiska och tekniska
aspekter samt till de vitala frågorna om stadsbild, miljö och bevarandesynpunkter.
Ur dessa aspekter kan länsstyrelsen självfallet ha deciderade
meningar. I fråga om avvägningen mellan å ena sidan krav på
viss isolering, monumentalitet, representativitet, å andra sidan redan tillgängliga,
tidsenliga lokaler i ett centralt läge, så måste en sådan bedömning
ankomma på riksdagen själv att avgöra.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I styrelsens sammanträde
deltog landshövdningen Hj. Mehr, ledamöterna S. Ahlgren, T. Hellmark,
K.-E. Persson. S. Swarting, Å. Wictorsson, G. Hjerne, I. Hörlén och K.
Nilsson samt tjänstgörande suppleanterna G. Elgfelt och Å. Ericsson.

K. Nilsson reserverade sig mot länsstyrelsens beslut i enlighet med underbilaga.

I den slutliga handläggningen av ärendet deltog även länsrådet L. Lindskog,
länsarkitekten N. Lindqvist och bitr. länsarkitekten K. Thöldte, föredragande.

Hj Mehr

Kurt Thöldte

KU 1975:13

Underbilaga

Reservation av Knut Nilsson med anledning av länsstyrelsens yttrande över
"Riksdagshusutredningen 1974"

Återinflyttning till det Gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen, jämte
erforderligt ianspråktagande av riksbanken och kanslihuset, utgör enligt min
uppfattning den bästa lösningen av riksdagens lokalfrågor på längre sikt.
Sveriges Riksdag bör arbeta i en parlamentsbyggnad som i sig förenar goda
arbetsmöjligheter, värdighet och tidsbeständigt arkitektoniskt skönhetsvärde.
Länsstyrelsen - vars yttrande torde väga tungt i sammanhanget - borde
klart ha avvisat Sergelstorgsalternativet och varje annan lösning som ej bygger
på återinflyttning till riksdagshuset på Helgeandsholmen.

KU 1975:13

B 14

Bilaga 3

RIKSANTIKVARIEÄMBETET 1974-11-05
Riksdagens konstitutionsutskott

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. (Förvaltningsstyrelsens framställning
1974:20)

Genom remiss 1974-10-22 har konstitutionsutskottet hemställt om riksantikvarieämbetets
yttrande senast den 30 november 1974 över rubricerade.
Utskottet har vidare 1974-10-30 översänt fem motioner väckta i ärendet.

Ämbetet har tidigare uttalat sig rörande byggnadsstyrelsens betänkande
”Riksdagens hus, från två- till enkammarsystem, teknisk-ekonomisk utredning”
samt över resultatet av den nordiska arkitekttävligen om riksdagshus
i Stockholm. Kopior av ämbetets ifrågavarande skrivelser bifogas
(underbilaga 1 och 2), av vilka bl. a. framgår att ämbetet avvisat riksbyggnadernas
ersättande med stora nybyggnader och talat för en skonsam ombyggnad
samt förordat en vidareutveckling av det inköpta tävlingsförslaget
”Aron I”, dvs. det förslag som ligger till grund för det nu såsom alternativ
3 betecknade.

I ett läge då frågan om en total omgestaltning av Helgeandsholmens bebyggelse
med hänsyn till Stockholms stadsbild skjutits på framtiden och
riksdagen fattat principbeslut om riksdagshusets bevarande finner ämbetet
i konsekvens med sina tidigare ställningstaganden anledning att kraftigt
ge sitt stöd åt tanken på riksdagsarbetets återupptagande i rikshusen och
angränsande lokaler. Genom ett utnyttjande av byggnaderna för det ursprungliga
ändamålet säkerställes byggnadernas vård bäst och beslutet om
bevarande blir allra mest meningsfullt på detta sätt.

Förutsättningen för ett sådant ställningstagande från ämbetets sida är dock
att återflyttningens problem kan lösas utan betydande nybyggnader som
förändrar stadsbilden eller ombyggnader av riksbyggnaderna av sådan omfattning
att den historiska kontinuiteten går förlorad. Dessa förutsättningar
uppfylles enligt ämbetets mening i princip av båda de förslag till lösningar
som nu presenteras som alternativ 2 och alternativ 3. Det innebär dock
inte att något av dessa alternativ är invändningsfritt.

Ämbetet, som i det följande redovisar sin kritiska syn på vissa lösningar,
förutsätter att förslagen modifieras om ett av dessa alternativ väljes och
att ämbetets mening kommer att inhämtas även i detaljfrågor under projekteringsskedet.

I alternativ 1 finner ämbetet framför allt den föreslagna nybyggnaden
på gamla riksbankstomten - visserligen i sig själv intressant utformad -synnerligen tveksam i den totala miljön.

1 alternativ 2 synes påbyggnaden på riksbankshuset kunna accepteras,
men alternativet förutsätter även en förbindelsegång till kanslihuset i tre

KU 1975:13

arkadvåningar över Stallkanalen, vilken skulle komma att få en avskärmande
verkan i vattenperspektivet, varför denna måste omstuderas.

I alternativ 3 föreslås båda byggnadernas fasader helt bevarade och riksdagshusets
takprydnader återställda, varjämte portalen mot riksplan får förbli
huvudingång. Alternativet ärexteriört sett det från kulturhistorisk synpunkt
mest konsekventa.

Interiörmässigt kan från kulturhistorisk synpunkt följande sägas rörande
alternativen.

Alt. 1 bevarar över huvud taget riksdagshuset intakt, medan gamla riksbankens
interiörer helt försvinner, vilket vore ytterst beklagligt med tanke
på att där ingår delar av hög konstnärlig och utförandemässig halt.

Alt. 2 bevarar likaså riksdagshuset praktiskt taget intakt, medan bankhallen
i riksbankshuset starkt förändras genom att taket sänkes.

Alt. 3 bevarar flertalet viktiga huvudrum i båda byggnaderna utom första
kammarens plenisal, men innebär omfattande förändringar i riksdagshusets
övre våningar. Alternativet skulle vinna på om stora trappan i riksdagshuset
kompletterades med hissar, så att rulltrappssystemet kunde slopas.

Fördelar och nackdelar med de båda alternativen både med avseende
på verkningar i fråga om exteriör och interiör måste givetvis sammanvägas.
Ämbetet avstår därför från att direkt förorda någotdera alternativet i förhållande
till det andra. Enligt undertecknad Söderholms mening är dock
alternativ 3 från kulturminnesvårdens intressen sett att föredraga.

De översända motionerna föranleder från ämbetets sida endast följande
kommentarer.

Motion 1974:1879 tar upp frågan om riksbyggnadernas bevarande helt
oförändrade som monument från den oscariska tiden och riksdagshuset
dessutom som den byggnad där den demokratiska kampen fördes i Sverige.
Ett arkitekturhistoriskt och historiskt betraktelsesätt av detta slag är självklart
integrerat i ämbetets avväganden beträffande riksbyggnadernas behandling.

Motion 1974:1881 påtalar de i förhållande till programmet för arkitekttävlingen
ändrade förutsättningarna genom kanslihusets helt eller delvis
ianspråktagande för riksdagens behov. I sammanhanget vill ämbetet påpeka
möjligheterna att använda gamla riksarkivet på Riddarholmen för riksdagsbiblioteket
och därigenom - visserligen kanske i marginell mån - lätta lokaltrycket
i riksbyggnaderna, meri samtidigt erhålla en i det närmaste adekvat
funktion för denna likaledes kulturhistoriskt intressanta byggnad.

I remissens besvarande har förutom undertecknad riksantikvarie, beslutande,
och byråchef, föredragande, deltagit förste antikvarie R. Axel Unnerbäck.
Ärendet har handlagts av föredraganden.

Roland Pålsson

Sven Söderholm

KU 1975:13

Underbilaga 1

27.3.1968

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

Angående byggnadsstyrelsens betänkande "Riksdagens hus, från tvä- till enkammarsystem,
teknisk-ekonomisk utredning"

Riksantikvarieämbetet har av byggnadsstyrelsen under hand anmodats
avge yttrande till Eder över rubricerade betänkande senast denna dag för
att ämbetets synpunkter skall kunna beaktas vid Eder skrivelse till riksdagen.

Då ämbetet först nyligen fått del av betänkandet i form av korrektur
och så sent som i går presenterats för det fullständiga utredningsmaterialet,
har tiden ej tillåtit ämbetet att göra en värdering av det nuvarande riksdagshuset
i dess helhetsmiljö.

Med denna reservation finner sig ämbetet kunna ansluta sig till utredningens
allmänna värderingar både vad gäller det nuvarande riksdagshusets
kulturhistoriska värde och dettas beroende av att den ursprungliga arkitekturen
i väsentliga avseenden bevaras (bl. a. sid. 39) och vad gäller de
stadsbildsmässiga förutsättningarna, önskemålen och bedömningarna (bl. a.
sid. 28, 31-32, 38-39, 45-16, 54, 57 fT.).

Under hänvisning till dessa värderingar anser sig ämbetet böra avvisa
alternativ 2, som utgår från att nuvarande riksdagshus och riksbank ersättes
med nybyggnad för riksdagshus, utan att något av underalternativen a, b
eller c motsvarar alla de uppställda önskemålen beträffande stadsbilden
(sid. 45-46).

För alternativ 1 - ombyggnad av nuvarande riksdagshus - utvidgat med
att även riksbankshuset bevaras och under förutsättning av relativt skonsamma
ingrepp i båda byggnaderna, dvs. närmast alternativ 1 b, talar enligt
ämbetets mening - förutom byggnadernas kulturhistoriska egenvärden -den långa tradition, som riksdagen haft på platsen, vilket argument även
anförts av Eder i skrivelse den 6 december 1966 till riksdagens bankoutskott.
Jämfört med alternativ 3 - nybyggnad på Nedre Norrmalm - kan också
de kulturhistoriska egenvärdena hos stor del av bebyggelsen österom Malmtorgsgatan
bevaras (sid. 26).

Alternativ 3 - nybyggnad på Nedre Norrmalm - synes innebära en troligen
enastående möjlighet att dels utforma Gustav Adolfs torgs fond representativt,
dels gestalta Helgeandsholmen med utgångspunkt från den naturliga
topografien och med en bebyggelse mindre utrymmeskrävande än den nya
riksdagens.

Frågorna om Helgeandsholmens och Gustav Adolfs torgs fonds utformning
bör emellertid ej betraktas såsom separata och kräver därför ytterligare
belysning, lämpligen genom en arkitekttävling, som i första hand bör omfatta

KU 1975:13

nybyggnad av riksdagshus på Nedre Norrmalm och en bebyggelse på Helgeandsholmen
enligt nyssnämnda principer, exempelvis för riksbanken vars
lokalbehov endast är ungefär hälften av riksdagens (sid. 48). Vid sidan härav
bör möjligheterna att bevara de nuvarande riksby gg naderna ytterligare studeras.
Först därefter bör enligt ämbetets uppfattning beslut fattas om riksdagens
förläggning.

Ämbetet vill framställa önskemål om att bli representerat i en tävlingsjury
och förklarar sig berett medverka med rådgivning vid ett fortsatt studium
avseende ett alternativ med de nuvarande riksbyggnadernas bevarande.

Ämbetet önskar slutligen framföra såsom sin åsikt att kostnadsskillnaderna
mellan de olika alternativen ej bör få tillmätas avgörande betydelse
i denna riksfråga.

Vid avgivandet av detta yttrande har undertecknad riksantikvarie varit
beslutande, chefen för ämbetets byggnadsminnesavdelning avdelningsdirektören
Per-Olof Westlund deltagande och undertecknad byråchef föredragande.

Sven B. F. Jansson

Sven Söderholm

B 2 Riksdagen 1975. 4 sami Nr 15

KU 1975:13

1973-03-26 Underbilaga 2

Riksdagens förvaltningsstyrelse

Riksdagens lokalfråga (Edert dnr 296-A 27/12)

I skrivelse 1973-01-29 har Ni anhållit om riksantikvarieämbetets yttrande
över resultatet av den nordiska arkitekttävlingen om riksdagshus i Stockholm
och prisnämndens bedömning enligt skrivelsen bifogad redovisning.

I skrivelsen anges bl. a. vissa huvudfrågor, som riksdagen har att ta ställning
till. Av dessa synes ämbetet böra ingå på frågorna vilket är att föredra
- en nybyggnad på Helgeandsholmen eller en ombyggnad av det gamla
riksdagshuset, om riksdagen väljer att flytta tillbaka till Helgeandsholmen,
och hur skall Helgeandsholmen med sin nuvarande bebyggelse behandlas
och utnyttjas, om riksdagen väljer att ligga kvar vid Sergels torg?

Ämbetet önskar först erinra om sitt här i kopia bilagda yttrande den
27.3.1968 till Eder angående byggnadsstyrelsens betänkande ”Riksdagens
hus, från två- till enkammarsystem, teknisk-ekonomisk utredning". Tävlingsresultatet
har styrkt ämbetet i de uppfattningar, som där framfördes.
Ämbetet beklagar att tävlingsområdet icke utsträcktes till kvarteren i fonden
av Gustav Adolfstorg och anser sig böra ställa frågan om skälen för att
icke lokalisera riksdagshuset hit längre föreligger.

Enligt ämbetets mening visar nämligen tävlingsresultatet att byggnadsvolymerna
med det givna lokalprogrammet blir stadsbildsmässigt oacceptabla
vid en funktionsduglig hel eller delvis nybyggnad på Helgeandsholmen.
Programmet omöjliggör även en ombyggnad, som bevarar de kulturhistoriskt
värdefullaste interiörpartierna, utan att funktionsdugligheten eftersättes.

Från de synpunkter ämbetet har att företräda, är det endast ett av de
i tävlingsbladen publicerade förslagen, som borde komma i fråga, om riksdagen
väljer att flytta tillbaka till Helgeandsholmen - nämligen det med
inköp belönade förslaget 011 "Aron 1". Detta förslag bevarar både Riksdagshusets
och Riksbankens fasader i stort sett oförändrade, liksom de kulturhistoriskt
sett viktigaste interiörerna - utom första kammarens lokal.
Prisnämnden har emellertid ansett förslaget "uppenbart pressat” och trots
att det av nämnden säges representera ett betydelsefullt alternativ för lösandet
av riksdagens lokalfråga, ansåg nämnden att det icke skulle beredas
möjlighet till bearbetning i tävlingens andra steg. Ämbetet linner att förslaget
icke bör avskrivas såsom alternativ lösning. Vid en vidareutveckling av
detta förslag bör närmare övervägas, om icke vissa för riksdagens verksamhet
perifera lokalbehov kan lösas utanför Helgeandsholmen. Övervägas bör också,
om icke större delen av riksdagsbiblioteket kan förläggas till gamla riksarkivet
på Riddarholmen, varvid denna byggnad skulle få en relativt adekvat
ny användning. I sammanhanget vill ämbetet slutligen framhålla, att vid

KU 1975:13

B 19

en ekonomisk bedömning av ombyggnadsalternativet, detta enligt ämbetets
uppfattning icke bör belastas med kostnaderna för den grundförstärkning,
som är nödvändig för riksbyggnadernas bevarande, därest beslut tages, som
innebär att byggnaderna under alla förhållanden skall bevaras.

I det fall det bl. a. av förre professorn Paul Hedqvist i skrivelse till Sveriges
Riksdag i mars innevarande år - varav ämbetet erhållit kopia - återväckta
förslaget om ett nytt riksdagshus förläggning i fonden av Gustav Adolfs
torg skulle vinna riksdagens gehör eller riksdagen väljer att ligga kvar vid
Sergels torg, kunde givetvis från stadsbildssynpunkt ett i och för sig lockande
perspektiv vara, att riksbyggnaderna på Helgeandsholmen ersattes med låga
byggnader längs den nuvarande Riksgatan - förbindande Drottninggatan
med Gamla Stan - samt att holmens nivå sänktes, så att Norrbro frilädes.
Detta ställer dock utomordentligt höga gestaltningskrav, såväl vad gäller
ett nytt riksdagshus som utformningen av Helgeandsholmen.

Med hänsyn till riksbyggnadernas stora kulturhistoriska egenvärden, varom
närmare redogöres i bifogade inom ämbetet upprättade PM (underbilaga
3), måste ämbetet dock i första hand hävda att de bör bevaras och ges
en användning, som kräver så små ingrepp som möjligt. Riksantikvarien
är för sin del beredd att hos Kungl. Majit hemställa, att byggnaderna jämte
Helgeandsholmen och Norrbro upptages i förteckningen över byggnadsminnesmärken.

Vad gäller byggnadernas användning för annat ändamål än riksdagen,
vill ämbetet först parentetiskt erinra om att 1972 års miljövårdskonferens
genom sin generelsekreterare i skrivelse den 16 juni 1972 till Sveriges statsminister
föreslagit, att riksdagshuset för framtiden skulle bevaras såsom
centrum för miljövårdsaktiviteter, såväl inhemska som internationella. Vidare
att relativt omfattande installationstekniska förbättringsåtgärder genomfördes
till nämnda konferens.

Om plenisalarna med vissa angränsande lokaler får utgöra ett reservat
för kongresser och större konferenser av skilda slag - ändamålsenligheten
härför är redan prövad genom nämnda miljövårdskonferens lyckliga genomförande
- bör enligt ämbetets mening i första hand övervägas vilka departementsanknutna
verksamheter med nu förhyrda lokaler, som lämpligen
kan inrymmas i övriga delar av riksbyggnaderna. Enligt vad ämbetet under
hand erfarit kommer emellertid byggnadsstyrelsen i sitt yttrande till Eder
att närmare ingå på användningsfrågorna.

I samband med att riksbyggnaderna iståndsättes - för riksdagen eller för
andra ändamål, som icke medför större ingrepp - bör också markplaneringen
på Helgeandsholmen ses över. Främst gäller detta riksplans nivåförhållande
till Stallkanalen och därmed Kungl. Slottet samt markbehandling och vegetation.

Avslutningsvis vill ämbetet betona den prejudicerande verkan för byggnadsminnesvården,
som riksdagens positiva ställningstagande i fråga om
riksbyggnadernas bevarande kan få.

KU 1975:13

I remissens besvarande har förutom undertecknad riksantikvarie, beslutande,
och byråchef, föredragande, deltagit överantikvarien Margareta
Biörnstad och t. f. chefen för ämbetets byggnadsminnesavdelning Åke Nisbeth.

Roland Pålsson

Sven Söderholm

KU 1975:13

Underbilaga 3

BYGGNADSMINNESA VDELNINGEN 1973-04-06

Riksbyggnaderna på Helgeandsholmen, Stockholm

1888 beslöt riksdagen att till Helgeandsholmen förlägga de s. K. riksbyggnaderna:
ett hus för riksdagen och ett för riksbanken. Helgeandsholmen
hade då sedan århundraden karaktären av en tätt bebyggd stadsdel, med
den s. k. Norrbrogatan i centrum och den år 1797 byggda Norrbro med
Norrbrobasarerna från 1832 som gräns i öster. Holmen hade skapats genom
utfyllnad och bestod ursprungligen av tre mindre holmar. På en av dessa
låg under medeltiden ett helgeandshus, som givit namnet åt holmen. Under
1600-talet uppstod en rik bebyggelse i såväl statlig som enskild regi. Till
den förra kategorin hörde hovstallet, byggt 1696 efter ritning av Tessin

d. y., sedan ett tidigare hovstall på platsen nedbrunnit.

Genomförandet av 1888 års riksdagsbeslut, som hade konfirmerats med
ytterligare beslut 1891 och 1894, kunde inledas 1893, då det nya hovstallet
var" färdigt. På hösten detta år påbörjades rivningarna på holmen.

Redan 1886 hade Helgo Zettervall lagt fram ett förslag till gemensam
byggnad för riksdagen och riksbanken och efter 1888 års riksdagsbeslut ordnades
en arkitekttävlan, där emellertid inget av de båda prisbelönta förslagen,
det ena av arkitekten Valfrid Carlsson, det andra av en anonym deltagare,
ansågs lämpat för utförande. Sedan nya förslag framlagts bl. a. av Ringström
och Wickman, erhöll arkitekten Aron Johansson slutligen uppdraget, och
hans ritningar antogs definitivt år 1894. Förslaget väckte stark kritik och
gav upphov till motförslag, men genomfördes likväl i huvudsak oförändrat.
Det nya riksdagshuset togs i bruk vid 1905 års riksdag och året därpå stod
riksbankshuset färdigt.

De nya riksbyggnaderna innebaren mycket stark exploatering av holmens
västra del, medan den östra delen gestaltades som en monumental öppen
förplats mellan Norrbro och riksdagshusets huvudfasad. Av tävlingen och
bedömningarna i samband med denna framgår att man strävade efter att
ge riksdagshuset en storlek och magnificens som tävlade med Kungliga
slottet. Byggnaden skulle ge ett klart uttryck för den andra statsmaktens
allt mera dominerande roll. Redan tidigt väckte riksdagshusets utformning
och de följder den skulle få i stadsbilden debatt och kritik, vilket ledde
till viss modifiering av det ursprungliga förslaget; bl. a. försvann en tänkt
kupol över byggnadens mittparti. - Den kritiska inställningen till riksbyggnadernas
utformning och placering har påverkat även senare tiders bedömning
och behandling av byggnaderna. I syfte att förenkla arkitekturen och
reducera riksdagshusets dominans avlägsnades i samband med en ombyggnad
och modernisering 1939—42 de takprydnader i form av obelisker, urnor

KU 1975:13

m. m., som tidigare var placerade vid taklistens balustrad.

Att kritiken mot riksbyggnaderna på sin tid i flera avseenden var berättigad
torde vara ovedersägligt. Lika ovedersägligt är emellertid, att byggnadskomplexet
måste tillmätas stort kulturhistoriskt och arkitektoniskt intresse och
att byggnaderna utgör ett väsentligt inslag i en stadsmiljö, som präglas inte
bara av närheten till Kungl, slottet utan också i hög grad av en arkitekturmiljö,
som till stora delar fått sin gestaltning under decennierna närmast
före och efter sekelskiftet med operabyggnaden, byggnaderna i fonden av
Gustaf Adolfs torg, Rosenbad, Centralpalatset, Palmeska och Bolinderska
husen samt Nationalmuseum som framträdande komponenter. - För dagens
generation torde riksbyggnaderna te sig som ett självklart och naturligt inslag
i den klassiska stockholmsmiljön. Härtill kommer det stora historiska intresse
som är knutet till riksdagshuset, där den nutida svenska demokratien
har formats under ett utomordentligt viktigt skede i svensk historia.

Riksbyggnadernas arkitektur brukar betecknas som en biandstil med inslag
av italiensk och fransk renässans och barock. Den främsta inspirationskällan
för arkitekten torde emellertid ha varit den tyska klassicistiska
barocken och nybarocken, som här fått sitt viktigaste och mest genomförda
uttryck i vårt land. Riksdagshusets sidoordnade placering vid en vidsträckt
paradplats är vidare karakteristisk för det sena 1800-talets gestaltning av
den officiella arkitekturmiljön och har förebilder och paralleller på flera håll
i Europa. Trots de väldiga måtten har arkitekten lyckats skapa en väl sammanhållen
och sluten arkitektonisk helhet, där de olika byggnadsvolymerna
väl balanserar varandra. - Av stort intresse är, förutom den väldiga, starkt
artikulerade huvudfasaden med sin krönande skulpturgrupp ”Svea och de
fyra stånden” av Theodor Lundberg, den monumentalt gestaltade Riksgatan,
vars överbryggande bågar torde vara inspirerade från stormaktstidens triumfbågar
vid gamla Norrbro och slottet, samt fasaderna mot väster, där
byggnadsvolymerna formar en massiv, starkt förtätad byggnadsmiljö.

Invändigt är såväl riksdagshuset som riksbanken trots vissa ombyggnader
och moderniseringar mycket väl bevarade. Planlösningen är av stort intresse
liksom gestaltningen av enskilda rumsenheter; detta gäller särskilt riksdagshusets
båda plenisalar med överljus, helt boaserade väggar och monumentala
väggmålningar av Axel Törneman och Georg Pauli samt (i första kammarens
sal) av Otte Sköld; vidare det monumentala trapphuset, ett av de ståtligaste
i sitt slag i landet, riksdagsbiblioteket, sammanbindningsbanan och riksbankens
stora hall. Såväl exteriört som interiört präglas byggnaderna av
en utomordentlig gedighet; material och utförande är av synnerligen hög
kvalitet.

R Axel Un ner bäck

KU 1975:13

Bilaga 4

STATENS PLANVERK YTTRANDE

1974-11-22

Riksdagens konstitutionsutskott

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Huvudavgörandet i valet av lokaler för riksdagen står uppenbarligen ännu
mellan alternativen Sergels torg och Helgeandsholmen. Som planverket
konstaterade i sitt tidigare yttrande i ärendet (1973-03-23) kan riksdagens
lokalbehov inte tillgodoses inom de nuvarande riksbyggnaderna på Helgeandsholmen.
Skall riksdagen återvända till Helgeandsholmen är därför
ny-, till- eller ombyggnad ofrånkomlig. Den nu redovisade utredningen visar
tre olika sätt att ta tillvara riksbyggnaderna på Helgeandsholmen för fortsatt
riksdagsbruk. Planverket vill på denna grund förorda en återflyttning till
Helgeandsholmen. Därmed tillförsäkras landet en representativ parlamentsbyggnad.
Behovet att finna alternativa användningar-och därav förorsakade
ombyggnader - av riksbyggnaderna bortfaller.

Det tredje av de i riksdagshusutredningen behandlade alternativen bevarar
riksbyggnadernas yttre. Det uppvisar emellertid sådana funktionella brister
att det av den anledningen inte bör komma i fråga. De båda övriga alternativen
innebär betydande ändringar av riksbyggnadernas yttre. De funktionella
förtjänsterna hos alternativ 1 är större än hos alternativ 2 främst
beroende på att riksdagens hela lokalbehov tillgodoses på Helgeandsholmen.
Gestaltningen av Helgeandsholmen och slottsomgivningen enligt alternativ
1 äger dessutom sådana kvaliteter att några betänkligheter från stadsbildssynpunkt
inte behöver resas.

I ett som bilaga till riksdagshusutredningen framlagt utlåtande framhålls
att arbeten i grunden intill såsom spont- eller påslagning i riksdagshusets
närhet, exempelvis på riksbankshusets tomt, bör undvikas för att inte eventuella
svåröverskådliga skador skall uppstå. För en nybyggnad av det slag
som avses i alternativ 1 måste därför speciella arbetsmetoder för grundläggningen
användas som inte medför störningar i omgivningen. Kostnaderna
för grundläggningen av alternativ 1 blir därför höga och har enligt
uppgift inräknats i totalkostnaderna. Dock kan det eventuellt visa sig nödvändigt
att tillgripa en mera komplicerad grundläggningsmetod än utredningen
förutsatt, vilket kan medföra en viss kostnadshöjning.

Enligt utlåtandet har bakterieangrepp konstaterats i träpålarna under riksdagshuset,
men följderna härav har inte klarlagts. Risken för rötskador på
rustbädden till följd av sjunkande grundvattennivå har även berörts. I ogynnsammaste
fall skulle rötskador kunna uppträda om cirka 30 år. Risken för
rötskador torde kunna elimineras genom att åtgärder vidtas så att grund -

KU 1975:13

vattenytan inte sjunker under rustbäddens yta. Det enklaste sättet att åstadkomma
detta är sannolikt att flytta uppdämningen i Stallkanalen och
eventuellt även i Norrström till lägen nedströms om riksdagshuset. Innan
definitiv ställning kan tas till behovet av åtgärder och till kostnaderna härför
erfordras ytterligare utredning. Behovet av ytterligare utredning beträffande
grundläggningsfrågorna har framhållits även i planverkets tidigare omnämnda
yttrande.

Åtgärder för att säkerställa byggnaden mot sättningar till följd av rötskador
i trävirke i byggnadsgrunden måste givetvis vidtas vid varje alternativ som
förutsätter att riksbyggnaderna skall bevaras. Detsamma gäller även åtgärder
mot bakteriangrepp i träpålarna, om sådana åtgärder befinns erforderliga.
Kostnaderna för att trygga riksdagshusets grundläggning bör därför inte
inverka på valet mellan Helgeandsholmen och Sergels torg.

Beslut i detta ärende har fattats av planverkets styrelse. Därvid har deltagit,
jämte undertecknad Holm, ledamöterna Landberg, Lundin, Nordlander, Olsson
och Tobé. Vid den slutliga handläggningen har även närvarit överingenjören
Essunger, byråcheferna Anegren, Friberger, Heimburger och
tjänsteförrättande byråchefen Wiberg samt avdelningsdirektören Åberg, föredragande.
Reservation har avgivits av ledamoten Lundin med instämmande
av byråchefen Anegren. Särskilt yttrande har avgivits av byråchefen
Friberger och den föredragande.

Lennart Holm

Fritz Åberg

Reservation av ledamoten Lundin med instämmande av byråchefen Anegren

Jag delar inte styrelsemajoritetens uppfattning om hur riksdagens lokalfrågor
på längre sikt bör lösas. Riksdagen ligger nu i moderna, rymliga
och ändamålsenliga lokaler i Stockholms centrum med goda expansionsmöjligheter
både nu och på längre sikt. Det är lätt att komma dit från
alla håll i regionen och riket, både för riksdagsledamöter, besökare och anställda.
Tunnelbanorna möts vid Sergels torg, centralstationen och flygbussarna
nås på några minuter därifrån. Vid Sergels torg ligger riksdagen i
huvudstadens hjärtpunkt nära de flesta departementen, arbetsmarknadens
organisationer och näringslivets topporgan.

En återflyttning till Helgeandsholmen innebär visserligen ett representativt
och monumentalt läge men samtidigt att riksdagen får en mera tillbakadragen
placering och sämre kontakter med folklivet och verksamheterna
i huvudstadens centrum. För att tillgodogöra sig de symbolvärden som de
gamla riksbyggnaderna erbjuder, tvingas man bygga om dem nästan helt
- och i ett av alternativen till och med riva riksbankshuset. I de två övriga
alternativen tas kanslihuset i anspråk, och statsrådsberedningen och de de -

KU 1975:13

partement som ännu ligger där flyttar till den stadsdel som riksdagen då
lämnar.

Besvärande ingrepp görs i byggnadernas värdefullare delar, och i det av
förvaltningsstyrelsen förordade alternativet förfulas stadsbilden genom den
höga uppbyggnaden på riksbankshuset och den sneda tvåvåningsbron därifrån
till kanslihuset som blockerar den fria sikten mellan slottet och stadshuset.

Beträffande kostnaderna må endast erinras om att erfarenheten visar att
så genomgripande ombyggnader, som det här är fråga om i historiskt och
miljömässigt värdefulla byggnader, i allmänhet ställer sig väsentligt dyrare
än vad man på ett förberedande stadium räknar med.

Jag anser sammanfattningsvis att inget av de tre nu framlagda alternativen
innebär en bättre lösning av riksdagens lokalfråga än ett kvarstannande
vid Sergels torg.

Särskilt yttrande av byråchefen Friberger och den föredragande

Skulle en närmare utredning av grundförhållandena på Helgeandsholmen
visa att kostnaderna för grundläggningsarbeten för nybyggnad på banktomten
enligt alternativ 1 blir väsentligt högre än som beräknats, kan denna
omständighet, i förening med de betänkligheter en sådan omgestaltning
av stadsbilden som en återflyttning av riksdagen medför, komma att låta
ett kvarstannande vid Sergels torg framstå som det förmånligaste alternativet.

KU 1975:13

Bilaga 5

STOCKHOLMS KOMMUNSTYRELSE
Till

Riksdagens Konstitutionsutskott

Stockholms kommun har genom skrivelse den 22 oktober 1974 bereus
möjlighet att senast den 30 november 1974 yttra sig över riksdagens förvaltningsstyrelses
skrivelse till riksdagen med förslag rörande Riksdagens
lokalfrågor på längre sikt.

Yttranden i ärendet har avgivits av drätselnämnden, fastighetsnämnden,
byggnadsnämnden och Rådet till skydd för Stockholms skönhet.

Med bifall till hemställan av föredragande borgarråden i en den 25 november
1974 upprättad promemoria får kommunstyrelsen till besvarande
av konstitutionsutskottets remiss överlämna nämnda promemoria och därvid
särskilt åberopa vad föredragande borgarråden anfört.

Stockholm den 27 november 1974
På kommunstyrelsens vägnar:

Albert Aronson

John-Olof Persson Per-Olof Hanson Inge Hörlén

Hans C al mfors

Protokollsutdrag utvisande ärendets behandling bifogas.

KU 1975:13

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med
kommunstyrelsen i Stockholm onsdagen den
27 november 1974, kl. 15.30-15.50

Justerat den 27/11 1974.

Albert Aronson
Axel Waldemarson
Arthur Larsson

Remiss av förslag ang. riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

§24

Genom remiss den 22 oktober hade riksdagens konstitutionsutskott berett
Stockholms kommun möjlighet att senast den 30 november 1974 yttra sig
över riksdagens förvaltningsstyrelses skrivelse till riksdagen med förslag
rörande riksdagens lokalfrågor på längre sikt.

Yttranden i ärendet hade avgivits av drätselnämnden, fastighetsnämnden,
byggnadsnämnden och Rådet till skydd för Stockholms skönhet.

1 ärendet förelåg en av borgarråden Persson, Hanson och Hörlén den
25 november 1974 gemensamt upprättad promemoria (Bil. 0, här redovisad på
s. B 28-32).

I ärendet yrkades

dels bifall till borgarrådsberedningens hemställan,
dels av Axel Waldemarson bifall till den avvikande meningen av borgarråden
Adelsohn och Blom vid ärendets behandling i borgarrådsberedningen.

Efter i enlighet med dessa yrkanden framställda propositioner beslöt kommunstyrelsen
utan omröstning bifalla borgarrådsberedningens hemställan
och till besvarande av konstitutionsutskottets remiss överlämna nämnda
promemoria och därvid särskilt åberopa vad föredragande borgarråden anfört.
Denna paragraf skulle anses omedelbart justerad.

Reservation anmäldes av Axel Waldemarson, Sune Haglund och Curt Böre
med hänvisning till Axel Waldemarsons framställda yrkande.

Vid protokollet:

Hans Calmfors

KU 1975:13

med anledning av remiss av förslag angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt
m. m.

Riksdagens Konstitutionsutskott har genom skrivelse den 22 oktober 1974
berett Stockholms kommun möjlighet att senast den 30 november 1974
yttra sig över riksdagens förvaltningsstyrelses skrivelse till riksdagen med
förslag rörande Riksdagens lokalfrågor på längre sikt. Styrelsen redovisar
en ny utredning härom, Riksdagshusutredningen 1974, och styrelsens förslag
är att riksdagen skall flytta tillbaka från Sergels torg till ombyggda lokaler
på Helgeandsholmen.

Förvaltningsstyrelsens skrivelse och den utredning som styrelsen åberopar
bilägges (ej tryckt här).

Ärendet har för yttrande remitterats till drätselnämnden, fastighetsnämnden,
byggnadsnämnden och Rådet till skydd för Stockholms skönhet.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet har till remissens besvarande avgivit
en den 4 november 1974 daterad skrivelse (underbilaga 1).

Fastighetsnämnden har vid sammanträde den 18 november 1974 beslutat
att till remissens besvarande överlämna och i huvudsak åberopa ett den
13 samma månad avgivet gemensamt tjänsteutlåtande av fastighetskontoret,
stadsbyggnadskontoret, kammarkontoret och generalplaneberedningens
kansli (underbilaga 2).

Mot beslutet reserverade sig ledamoten Sune Haglund (m), som anförde:

Jag anser inte att det av riksdagens förvaltningsstyrelse förordade omoch
tillbyggnadsprojektet på och invid Helgeandsholmen kan avföras från
den fortsatta handläggningen av frågan såsom föreslagits i det inom kommunen
utarbetade yttrandet.

Suppleantyttrande gjordes av Lars Almström (m) med hänvisning till Sune
Haglunds reservation.

Drätselnämnden har vid sammanträde den 19 november 1974 beslutat
att som svar på remissen överlämna och i huvudsak åberopa ett den 13
samma månad avgivet gemensamt tjänsteutlåtande av fastighetskontoret,
stadsbyggnadskontoret, kammarkontoret och generalplaneberedningen (underbilaga
2).

Särskilt uttalande gjordes av vice ordföranden Rutger Palme (m), som anförde.

Jag har förståelse för riksdagens förvaltningsstyrelses uppfattning att riksdagen
bör disponera egna lokaler i centralt traditionellt och representativt
läge och att en återflyttning till Helgeandsholmen därför i och för sig bör
eftersträvas. Ehuru särskilt trafikförbindelserna över Stallkanalen förefaller
mindre önskvärda ur stadsbildsmässig synpunkt synes både alternativ 2
och 3 innehålla så många fördelar ur olika synpunkter att en ytterligare
utredning av dessa båda alternativ bör förordas.

KU 1975:13

Suppleantyttrande gjordes av Carl-Erik Skårman (m) med hänvisning till
Rutger Palmes särskilda uttalande.

Byggnadsnämnden har vid sammanträde den 21 november 1974 beslutat
att som svar på remissen överlämna och i huvudsak åberopa ett den 13
samma månad avgivet gemensamt tjänsteutlåtande av fastighetskontoret,
stadsbyggnadskontoret, kammarkontoret och generalplaneberedningen (underbilaga
2).

Särskilt uttalande gjordes av ledamöterna Stig Dingertz (m) och Stig Rindborg
(m), vilka anförde:

Med hänvisning till det gemensamma yttrandet av bl. a. stadsbyggnadskontoret
och föredragningen anser vi, att hemställan borde kompletteras
med en tredje att-sats enligt följande:

att kommunen för sin del i det fall riksdagen önskar flytta tillbaka

till Helgeandsholmen ur stadsbilds- och kulturhistorisk synpunkt kan

förorda, att alternativ 3 ligger till grund för en fortsatt detaljbearbetning.

Suppleantyttrande gjordes av Märta Franson (m), med hänvisning till det
av Stig Dingertz och Stig Rindborg gjorda särskilda uttalandet.

Föredragande borgarråden har anfört.

Stockholms kommun har anmodats att yttra sig över riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag rörande riksdagens lokalfråga på längre sikt. Förslaget
går ut på att riksdagen flyttar åter till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen.

I förvaltningsstyrelsens förslag redovisas tre alternativa ombyggnadsprojekt
på Helgeandsholmen. Två av dem innebär att även Kanslihuset helt eller
delvis tas i anspråk för riksdagens behov.

Alternativ 1 visar att nybyggnadsvolymen på banktomten blir för stor om
Riksdagshuset bevaras i föreslagen utsträckning och Kanslihuset inte tas
i anspråk för riksdagen. Den låga riksbanksbyggnaden - med sin väl motiverade
form - ersätts av en sjuvåningsbyggnad, ytterligare markerad med
ett högt ljusintag över plenisalen, och med en form som gör stadsbilden
orolig.

Det från byggnadsvårdssynpunkt intressanta riksbankshuset med dess
värdefulla interiörer - bankhallen, sammanträdesrummen, korridor och
trapphus - rivs. Däremot bevaras fasaden mot Riksgatan, vilket ger en funktionellt
ohanterlig lösning utan att bevarandeintressena tillgodoses på något
meningsfullt sätt.

Alternativ 2 visar att bankhuset inte kan byggas nå utan ett stort ingrepp
i den värdefulla bankhallen och inte ges goda kontakter med Kanslihuset
utan broar som är mycket negativa för stadsbilden. Genom att plenisalen
förläggs i påbyggnad på bankhuset måste taket i bankhallen sänkas, vilket
helt förändrar det vackra rummet och geren entréhall med stympad arkitektur.
Från stadsbildssynpunkt bör en påbyggnad av riksbankshuset kunna godtas
i princip, men det är tveksamt om den skall vara så hög som i förslaget
och gå ända ut till nuvarande murliv mot Riddarfjärden.

KU 1975:13

De föreslagna gångbroarna på en genombruten mur över Stallkanalen
är mindre lämpliga från stadsbildssynpunkt.

Stadsbilden kring Helgeandsholmen karakteriseras av samspelet mellan
Riddarfjärdens och Strömmens öppna vattenytor och de trånga men fria
utloppen i Norrström och Stallkanalen. De fria utblickarna mot vattnen
och den förnämliga arkitekturen i omgivningen tillhör Stockholms särprägel.

Alternativ 3 visar att riksdagen väl kan rymmas inom riksbyggnaderna
utan exteriörförändringar om Kanslihuset tas i anspråk. De arkitektoniskt
värdefulla interiörerna i bankhuset bevaras intakta och lokalerna får en ändamålsenlig
användning. 1 Riksdagshuset bevaras de viktigaste lokalerna
och återanvänds för sina ursprungliga ändamål. Den nya plenisalen som
ersätter första kammarens plenisal innebär givetvis ett stort ingrepp i byggnaden.
Förslaget är i denna del dock utvecklingsbart.

Från bevarandesynpunkt är detta alternativ särskilt intressant. Det är det
enda alternativ där plenisalen - som är själva centrum i riksdagsarbetet
- förläggs till det Gamla Riksdagshuset. Det är också det enda alternativ
som har oförändrade exteriörer, vilket är positivt från bevarandesynpunkt
och med hänsyn till stadsbilden.

Motiven för förslaget att riksdagen skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen
har styrelsen sammanfattat på följande sätt.

Vid ombyggnad på Helgeandsholmen enligt alternativ 2 får riksdagen
välfungerande egna lokaler i centralt, traditionellt och representativt läge.
Riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt. Ledamöterna får arbetsrum
med bostadsmöjlighet i en väl avskild ”hotelldel”, kanslihuset. Årskostnaden
blir lägre än vid Sergels torg. Denna lösning på riksdagens lokalfråga
vill förvaltningsstyrelsen i enlighet med utredningens rekommendation
föreslå.

Det förordade alternativet innebär att Riksdagshusets exteriör i huvudsak
bevaras och att Riksbanken förses med en påbyggnad i två våningar med
bevarad fasad samt att Kanslihuset disponeras för lägenhetsrum. För intern
kommunikation anordnas en gångbro över Stallkanalen. Detta förslag innebär
således att tidigare aktualiserade lösningar med en mera genomgripande
omdaning av Helgeandsholmen numera torde sakna aktualitet.

Vad gäller de byggnadstekniska aspekterna innebär alla tre ombyggnadsalternativen
ökade belastningar på grundläggningen genom på- och nybyggnader,
utgrävningar för underjordiska gångförbindelser, transportgångar
ni. m. samt utgrävning för garage och biltillfarter under Riksplan. Samtidigt
förutsätter utredningen att någon grundförstärkning inte erfordras och hänvisar
till ett till utredningen fogat utlåtande beträffande Riksdagshusets
grundläggning. Detta utlåtande innehåller emellertid väsentliga reservationer.

Belastningarna får inte avsevärt öka. Inom överskådlig tid synes en grundförstärkning
således vara ofrånkomlig och den bör därför utföras innan riksdagen
eventuellt återflyttar till ombyggda lokaler. För att alternativ Hel -

KU 1975:13

B 31

geandsholmen skall kunna bedömas och ekonomiskt jämföras med alternativ
Sergels Torg erfordras en ny utredning om grundläggningsförhållandena
för att bland annat belysa: landhöjningens och byggnadsarbetenas och
påbyggnadernas inverkan på grundvattenståndet, den ökade belastningens
inverkan på grundkonstruktionens bärkraft samt behovet av och kostnaderna
för extraordinära anläggningsarbeten för den underbyggda parkeringsgården.

I samband med beslut om införande av enkammarriksdag har kommunen
medverkat till att lösa riksdagens lokalfråga genom att ställa lokaler vid
Sergels Torg till riksdagens förfogande. Dessa rymmer bl. a. plenisal, utskottsrum
samt ledamotsrum. Byggnaderna har utformats med stort beaktande
av de särskilda krav som riksdagen ställt. Avtalet om lokalupplåtelse
mellan riksdagen och kommunen omfattar en period av tio år med möjlighet
till förlängning.

Beträffande lokalerna vid Sergels Torg har förvaltningskontoret anfört.

När riksdagen flyttade till de förhyrda provisoriska lokalerna vid Sergels
Torg innebar det en mycket stor förbättring av arbetsförhållandena. Riksdagsledamöterna
fick bl. a. egna arbetsrum, många med bostadsmöjlighet
som blivit mycket uppskattad. Lokalerna är behagliga och i stort sett välfungerande
samt anpassade till enkammarriksdagens arbetsformer. Förhållandena
vid expansion är emellertid mindre tillfredsställande. Den yttre gestaltningen
är från riksdagens synpunkt närmast anonym. Vid ett kvarblivande
i nuvarande lokaler synes den lämpligaste lösningen vara förhyrning
på långtidskontrakt. Det innebär dock att riksdagen inte skulle helt fritt
förfoga över sina lokaler.

Kulturhuset vid Sergels Torg planerades ursprungligen för att disponeras
för olika kulturaktiviteter som ett led i kommunens strävanden att skapa
en attraktiv citymiljö. Det stora publikintresse som mött de verksamheter
som kunnat erbjudas redan inom ramen för Kulturhusets västra del har
på ett markant sätt vidgats sedan även det s. k. östra Kulturhuset öppnats.
Området kommer sålunda att präglas av mångskiftande medborgaraktiviteter
med information, samhällsdebatt och olika kulturverksamheter. Ett huvudsyfte
med Kulturhusets tillkomst synes sålunda på ett lovande sätt på väg
att realiseras.

En fortsatt aktivitet från kommunens sida av här angiven karaktär torde
emellertid vara väl förenlig med att riksdagen även på längre sikt kvarblir
vid Sergels Torg.

Som en nackdel med Sergels Torgsalternativet anförs i utredningen att
möjligheterna för en framtida expansion för riksdagen skulle vara alltför
begränsade. I samband med kommunens erbjudande om fortsatt lokalupplåtelse
har informationer lämnats som visar att expansionsmöjligheterna
genom utrymmen i nära anslutning till riksdagens nuvarande lokaler är
mycket betydande och överlägsna Helgeandsholmsalternativets. Framhållas
bör också med hänsyn till de i Flelgeandsholmsområdet mycket tungt vägande
stadsbilds- och bevarandekraven måste betydande restriktioner komma
att gälla vid en framtida expansion.

KU 1975:13

De av utredningen gjorda kostnadsjämförelserna är enligt kommunens
mening grundade på alltför lågt räknade investeringskostnader för Helgeandsholmsalternativet.
Det torde inte vara möjligt att bortse från kostnader
för grundförstärkning. Kommunen vill mot denna bakgrund framhålla att
ett kvarliggande vid Sergels Torg framstår som ett attraktivt alternativ till
en återflyttning till Helgeandsholmen för riksdagen. Det kan även förtjäna
påpekas att en återflyttning till Helgeandsholmen under alla omständigheter
medför betydande samhälleliga investeringskostnader vilka eljest inte blir
aktuella.

Kommunen är som huvudstad väl medveten om sitt ansvar för att riksstyrelsen
beredes bästa möjliga förutsättningar för att fullgöra sina uppgifter.

Kommunen är därför liksom tidigare beredd att på allt sätt medverka
till att riksdagen kan bedriva sin verksamhet i ändamålsenliga lokaler. Inför
riksdagens slutliga ställningstagande önskar kommunen framhålla Sergels
Torgsalternativets fördelar vid en samlad bedömning. Om riksdagen ändå
skulle välja att återflytta till Helgeandsholmen förutsätter kommunen att
mycket stor hänsyn tas till den känsliga stadsbilden och de byggnadshistoriska
synpunkterna.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att kommunstyrelsen måtte till besvarande av konstitutionsutskottets
remiss överlämna denna promemoria och därvid särskilt åberopa vad
föredragande borgarråden anfört.

Stockholm den 25 november 1974

John-Olof Persson Per-Olof Hanson Inge Hörlén

Borgarrådsberedningen biträder föredragande borgarrådens hemställan.

KU 1975:13

Tillhör ärende ang. förslag angående riksdagens
lokalfrågor på längre sikt m. m.
BB 1974-11-27

Avvikande mening av borgarråden Adelsohn (m) och Blom (m).

1 tjänsteutlåtandet i anledning av nu föreliggande riksdagshusutredning,
utarbetat gemensamt av fastighetskontoret, stadsbyggnadskontoret,
kammarkontoret och generalplaneberedningen, avstyrks det av förvaltningsstyrelsen
närmast förordade om- och tillbyggnadsprojektet (Alt. 2).
Berörda nämnder har i huvudsak anslutit sig till denna ståndpunkt. Från
moderat håll har i fastighetsnämnd, drätselnämnd och byggnadsnämnd
anförts avvikande synpunkter.

De föredragande borgarrådens uttalande innehåller på åtskilliga punkter
välkomna nyanseringar jämfört med tjänsteutlåtandet. I sak framföres
emellertid erinringar mot Alt. 2, vilka vi för vår del icke finner vara
av avgörande betydelse. Alt. 3 erbjuder vissa fördelar och bör enligt vår
mening ytterligare studeras.

Vad som anförts beträffande önskvärdheten av vidare undersökningar
i fråga om behovet av grundförstärkningar m. m. kan vi ansluta oss till.

Sammanfattningsvis vill vi uttala, att vi finner en återflyttning till
Helgeandsholmen av riksdagen önskvärd. Såväl Alt. 2 som Alt. 3 är därvid
i princip godtagbara. Såsom framhålles av utredningen skulle riksdagen
efter en ombyggnad på Helgeandsholmen erhålla välfungerande egna lokaler
i centralt, traditionellt och representativt läge samtidigt som riksbyggnaderna
bevaras på ett meningsfullt sätt.

B 3 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

Underbilaga I

Till Kommunstyrelsen

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Genom remiss från Stockholms kommunstyrelse den 28 oktober 1974
har Rådet till skydd för Stockholms skönhet anmodats avge yttrande
över Riksdagsutredningen 1974 jämte förslag.

I en skrivelse till riksdagen 1973-11-08 redogjorde riksdagens förvaltningsstyrelse
för arbetet med riksdagens lokalfrågor t. o. m. arkitekttävlingen
1970-1972 samt hemställde om uppdrag om fortsatt utredningsarbete.
Detta skulle innefatta

- dels förutsättningarna och kostnaderna för permanenta lokaler för
riksdagen vid Sergels torg

- dels bearbetning av vissa ombyggnadsförslag gällande Helgeandsholmen.

Förvaltningsstyrelsens förslag bifölls av riksdagen 1973-12-11 sedan
styrelsens skrivelse varit ute på remiss bl. a. till skönhetsrådet, som avgav
yttrande 1973-03-05. Däri anförde rådet, att om riksdagen ej önskade
bli kvar vid Sergels torg för framtiden, rådet ville peka på den då möjliga
lösningen att förlägga riksdagen till kvarteren omedelbart norrom Gustav
Adolfs torg d. v. s. kvarteret Vinstocken (Skandinaviska banken) och del
av kvarteret Beridarebanan (tidigare kvarteren S:te Per, Torviggen m. fl.)
i direkta kontakter med Gustav Adolfs torg (huvudfasad) och Brunkebergstorg
(tjänstefasad), varvid ledamotsrummen fortfarande kunde inrymmas
i det nuvarande s. k. "riksdagshotellet” på västra sidan av sistnämnda
torg.

Ifråga om de för gamla riksdagshuset framlagda ombyggnadsalternativen
ansåg rådet att tävlingen hittills visat att dessa inte ger en tillfredsställande
lösning: ”Om det gamla riksdagshuset inklusive riksbanksdelen
ombygges för att fullt ut kunna härbärgera riksdagen med dess
krav på lokaler, får byggnaden karaktären av ett ”antikt” skal, en kulissfasad
runt ett modernt inre. Skönhetsrådet har föga sympatier för
en dylik lösning som så helt spolierar den arkitektoniska helheten." Förr
bör riksdagen bli kvar vid Sergels torg menade rådet.

Rådet ansåg således att det gamla riksdagshuset med riksbanksdelen
borde bibehållas till såväl exteriör som interiör och användas för ändamål
som ej fordrade genomgripande ombyggnad.

Skulle dock för riksdagens nyttjande en ombyggnad av det gamla riksdagshuset
beslutas, ansåg rådet att det med motto ”Aron II" betecknade
tävlingsförslaget (författare: arkitekterna Ahlgren, Olsson och Silow) var
att föredraga framför de andra, varvid dock förutsattes att det blev föremål
för ytterligare studier i avsikt att mildra ingreppen i byggnaderna.

KU 1975:13

Rådet påpekade också att Helgeandsholmen i övrigt borde bli föremål
för en omdaning i avsikt att skapa en trevnad som området hittills saknat.
Bl. a. bör Strömparterren (tillhörig Stockholms kommun) tagas ur sin
isolering och på lämpligt sätt under Norrbro sättas i förbindelse med
en delvis försänkt Riksplan.

Den nu av Riksdagshusutredningen 1974 framlagda utredningen med
förslag har på konstitutionsutskottets begäran bedrivits så förutsättningslöst
som möjligt inom de av förvaitningsstyrelsen givna ramarna. På
grundval av utredningen har Riksdagens förvaltningsstyrelse hemställt
hos riksdagen att denna

1. beslutar att flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen

2. uppdrar åt styrelsen att föranstalta om fortsatt arbete med riksdagens
lokalfrågor enligt de uppdragna riktlinjerna och i princip enligt alternativ
2 i Riksdagshusutredningen 1974

3. till Den inre riksdagsförvaltningen:B 6. Fortsatt utredning om riksdagens
hus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75
under XVI:e huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

Med anledning härav vill skönhetsrådet anföra följande.

Rådet tar inte ställning i frågan var riksdagen i framtiden skall förläggas.
Beslutas emellertid att riksdagen skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen
anser rådet att följande synpunkter bör vinna beaktande. Rådets intresse
vänder sig därvid mot den påverkan på stadsmiljön som de framlagda
förslagen kan medföra. Främst gäller detta alternativet 2 i Riksdagshusutredningen
1974.

Med utgång från tävlingsresultatet gav Riksdagshusutredningen 1974
författarna till tre av de i huvudtävlingen prisbelönta förslagen i uppdrag
att efter givna direktiv och i anslutning till tävlingsjuryns synpunkter
vidare bearbeta sina förslag.

De tre förslagsalternativen är:

Alternativ I

Bearbetning av tävlingsförslag "Norrström" (Peter Celsing Arkitektkontor
AB). Riksdagshuset är i stort sett oförändrat till såväl exteriör
som interiör.

Riksbankshuset rivs och ersätts med ny byggnad innehållande huvudsakligast
plenisalen och samtliga ledamotsrum samt med lång dominerande
fasad i vinkel in mot Stallkanalen. Hela lokalbehovet tillgodoses
på Helgeandsholmen.

Alternativ 2

Bearbetning av tävlingsförslag "Aron II” (Magnus Ahlgren-Torbjörn
Olsson-Sven Silow AB). Riksdagshuset är i huvudsak oförändrat till såväl

KU 1975:13

exteriör som interiör. Riksbankshuset med bibehållna fasader innehåller
bl. a. plenisalen, som framstår som en rymlig överbyggnad på bankhuset.
Till kanslihuset, dit samtliga ledamotsrum förlagts, leder över Stallkanalen
en tvåvånings täckt gångbro.

Alternativ 3

Bearbetning av tävlingsförslag "Aron I” (Arkitekterna SAR Ove Hidemark
och Göran Månsson). Inga förändringar eller tillägg har gjorts
i byggnadernas exteriörer i stadsbilden. I riksdagshuset inryms en ny
plenisal på gamla första kammarens plats. Förslaget medför omfattande
om- och påbyggnader inom riksdagshusets yttre ram. Till kanslihuset,
som utnyttjas till 2/3 för riksdagens aktuella behov, leder en gångkulvert
under Mynttorget och Stallbron.

Ur de synpunkter skönhetsrådet har att bevaka finner rådet det riktigt
att föreliggande förslag alternativ 2 läggs till grund för den fortsatta planeringen
av riksdagens hemvist.

Förslaget, som i stort sett följer rådets tidigare uttalade åsikter, innebär
en klar fördelning av de olika lokalgrupperna på de tre byggnaderna,
som vad beträffar riksdagshuset och kanslihuset är i det närmaste helt
intakta och beträffande riksbankshuset föremål för en i plan väl anpassad
inbyggnad av plenisalen.

I två fall påverkar tillbyggnaderna den yttre miljön. Det ena gäller
bankhuset över vars hittillsvarande taklist (balustradkrön) plenisalens något
indragna, starkt glasade fasad skjuter upp med närmare 8 meter.
Rådet anser inte detta omöjligt ur miljösynpunkt men saken måste bli
föremål för ingående detaljstudier. Mera tveksamt är rådet om lämpligheten
av den höga mot norr och söder starkt utskjutande dominerande
mur, som utgör delar av den i spetsiga vinklar utdragna takvåningen,
innehållande bl. a. utrymmen för ventilationsmaskineriet. Det andra fallet,
i vilket yttermiljön påverkas av tillbyggnad, gäller det brosystem
som förenar riksbankshuset med kanslihuset. Rådet är väl medvetet om
behovet av en kommunikationsled mellan de båda byggnaderna men
anser, att den föreslagna täckta dubbelbron med sina om en romersk
akvedukt påminnande stödpelare på ett ur stadsbildens synpunkt olämpligt
sätt binder ihop Helgeandsholmen med Gamla stan och stänger öppenheten
i Stallkanalen. En klassisk stockholmsbild, som här skulle gå
förlorad, är slottets norra och västra fasader, sedda från Vasabron. Givetvis
är projektet ännu på skisstadiet, men rådet ifrågasätter om förbindelsen
överhuvudtaget kan lösas genom en bro utan att bryta det
önskvärda intrycket av sammanhang mellan Mälaren och Saltsjön.

Här vill skönhetsrådet åter påpeka nödvändigheten av att jämsides
med studiet av lokalfrågan även iordningsställandet av Riksplan och dennas
sammanhang med den av Stockholms kommun ägda Strömparterren

KU 1975:13

görs till föremål för utredning. För närvarande vilar en tristess över båda
dessa platser. Det torde både ur statens och kommunens synpunkter
vara önskvärt att bryta Strömparterrens isolering genom att sätta den
i förbindelse med Riksplan, vilket i flera tävlingsförslag visats genom
en större eller mindre partiell sänkning av Riksplan och en passage under
Norrbro.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet hemställer att de synpunkter
på riksdagens lokalfrågor, som rådet här framfört, beaktas vid det fortsatta
planeringsarbetet.

Stockholm den 4 november 1974.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet
Bengt Hjern

Holger Blom

KU 1975:13

Underbilaga 2

1974-11-13

Gemensamt yttrande av fastighetskontoret, stadsbyggnadskontoret, kammarkontoret
och generalplaneberedningens kansli i ärendet rikdagens lokalfrågor
på längre sikt

Genom remiss från konstitutionsutskottet har kommunen anmodats
att senast den 30 november i år yttra sig över riksdagens förvaltningsstyrelses
skrivelse till riksdagen med förslag rörande Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt. Styrelsen redovisar en ny utredning härom, Riksdagshusutredningen
1974, och styrelsens förslag är att riksdagen skall
flytta tillbaka från Sergels Torg till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen.
Förvaltningsstyrelsens skrivelse och den utredning som styrelsen
åberopar, bilägges detta utlåtande (ej tryckt här).

Ärendets karaktär är sådan att det lämpligast behandlas i ett gemensamt
utlåtande av de berörda förvaltningarna. Till detta fogas en särskild promemoria
av fastighetskontoret rörande de tekniska och ekonomiska frågorna
(Underbilaga 2:1).

I. Föreliggande utredning och förslag

Frågan om rymligare och bättre lokaler för riksdagen blev akut genom
enkammarreformen. Den kunde snabbt ges en lösning genom flyttningen
till Sergels Torg. Riksdagen fick där tidsenliga sammanträdeslokaler, bostads-
och arbetsrum för riksdagsmännen, som huvudsakligen motsvarar
de krav man ställer i den nu föreliggande utredningen. Sergelstorgslokalerna
kom snart att bedömas som en så god lösning av riksdagshusfrågan
att det borde undersökas om den kunde permanentas. De utredningar
om andra lokaler - i första hand givetvis en återflyttning till
Helgeandsholmen - som igångsatts redan 1967, har emellertid också fortsatts.
Åren 1970-1972 genomfördes en nordisk arkitekttävling om riksdagshus
på Helgeandsholmen, nybyggnad eller ombyggnad. Resultatet
av denna blev utgångspunkt för det uppdrag till förvaltningsstyrelsen
av 1973 års riksdag, som styrelsen nu har fullgjort. Styrelsen skulle enligt
uppdraget redovisa
dels förutsättningarna och kostnaderna för permanenta lokaler för riksdagen
vid Sergels Torg genom långtidskontrakt med Stockholms kommun,
alternativt förvärv av berörda fastigheter,
dels en bearbetning av vissa ombyggnadsförslag gällande Helgeandsholmen.

Uppdraget medgav ej rivning av riksdagshuset men rivning och nybyggnad
på riksbankstomten kunde ifrågakomma. I samråd med rege -

KU 1975:13

ringen har vidare ett utnyttjande av kanslihuset för riksdagens behov
inbegripits i prövningen. Förvaltningsstyrelsen redovisar nu resultatet
av överläggningar som förts med kommunen om sergelstorgslokalerna
och en offert som företrädare för kommunen i detta sammanhang lämnat.
Vidare redovisas tre alternativa ombyggnadsprojekt på Helgeandsholmen.
Två av dem innebär att även kanslihuset helt eller delvis tas i anspråk
för riksdagens behov. Förvaltningsstyrelsens förslag grundar sig således
på en bedömning av sammanlagt fyra lokalalternativ; av dessa har styrelsen
utvalt Helgeandsholmsalternativet nr 2 som den bästa lösningen.

Motiven för förslaget att riksdagen skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen
har styrelsen sammanfattat på följande sätt.

”När riksdagen flyttade till de förhyrda provisoriska lokalerna vid Sergels
torg innebar det en mycket stor förbättring av arbetsförhållandena.
Riksdagsledamöterna fick bl. a egna arbetsrum, många med bostadsmöjlighet
som blivit mycket uppskattad. Lokalerna är behagliga och i stort
sett välfungerande samt anpassade till enkammarriksdagens arbetsformer.
Förhållandena vid expansion är emellertid mindre tillfredsställande.
Den yttre gestaltningen är från riksdagens synpunkt närmast anonym.
Vid ett kvarblivande i nuvarande lokaler synes den lämpligaste lösningen
vara förhyrning på långtidskontrakt. Det innebär dock att riksdagen inte
skulle helt fritt förfoga över sina lokaler.

Vid ombyggnad på Helgeandsholmen enligt alternativ 2 får riksdagen
välfungerande egna lokaler i centralt, traditionellt och representativt läge.
Riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt. Ledamöterna får arbetsrum
med bostadsmöjlighet i en väl avskild 'hotelldeP, kanslihuset.
Årskostnaden blir lägre än vid Sergels torg. Denna lösning på riksdagens
lokalfråga vill förvaltningsstyrelsen i enlighet med utredningens rekommendation
föreslå.”

De tre ombyggnadsalternativen på Helgeandsholmen innebär schematiskt
följande.

Riksdagshuset

Riksbanken

Kanslihuset

Alt. 1 Exteriören bevaras i allt
väsentligt oförändrad.
Utskottslokaler, gruppkanslier Alt.

2 Exteriören bevaras i
huvudsak oförändrad.
Utskottslokaler, partikanslier,
förvaltningskontoret,
tryckeri

Alt. 3 Exteriören oförändrad,
gångförbindelse till
kanslihuset under Mynttorget
och Stallbron
Plenisal, rum för talman
samt utskottsordföranden
och vice ordföranden,
kammarkansli,
ledamotsrum

Nybyggnad.
Riksdagens övriga lokaler
inkl. ledamotsrum Fasaden

bevaras, påbyggnad
2 våningar.
Gångbro över Stall kanalen.

Plenisal, restaurang,
klubbrum m. m.
Exteriören oförändrad.
Riksdagsbibliotek,
restauranglokaler

Ledamotsrum

Utnyttjas till 2/3. Utskottens
kanslier och
sessionssalar, förvaltningskontor,
tryckeri

KU 1975:13

Investeringskostnaderna för de tre alternativen har beräknats till respektive
155 Mkr, 122,5 Mkr och 134,7 Mkr, årskostnaderna till 15,1
Mkr, 16,2 Mkr och 15,8 Mkr. Skillnaden mellan alternativen anses ligga
inom osäkerhetsmarginalen.

FörSergelstorgsalternativet beräknar utredningen årskostnaden till 19,8
Mkr, inklusive ränta och amortering på en upprustningskostnad, 25 Mkr,
för byggnaderna på Helgeandsholmen, som vid uthyrning inte beräknas
ge något driftöverskott.

Det utredningsmaterial som föreligger angående möjligheterna att lösa
riksdagens lokalfråga på Helgeandsholmen är numera ganska stort, men
gäller till större delen lösningar som successivt har gallrats bort som
orealistiska. Inte bara diskussionen om andra platser för riksdagshus än
Helgeandsholmen betraktas som avslutad utan även rivning av riksdagshuset
och ingripande förändringar i husets exteriör och interiör.

Byggnadsutredningarna på Helgeandsholmen har således stegvis begränsats
men i den sista omgången åter vidgats genom att kanslihuset
på andra sidan Stallkanalen inbegripits. Den utredning med dessa förutsättningar,
som enligt förvaltningsstyrelsens förslag skall leda till ett
avgörande beslut, förefaller trots allt knapphändig och de slutsatser som
dras tveksamma. Det nya grepp som gjort det möjligt att undvika rivningar
på Helgeandsholmen - att kanslihuset utnyttjas - finns bara prövat
i två alternativ, vart och ett bundet av olika villkor i de övriga delarna.
I utredningsarbetet har synes det, huvudvikten lagts på att arbetslokalerna
utrymmes- och funktionsmässigt skall motsvara riksdagens aktuella behov,
dvs vara praktiskt och ekonomiskt jämförbara med sergelstorgslokalerna.
Även konsekvenserna för stadsbilden av ombyggnaderna och
frågan om riksbyggnadernas framtid som historiska byggnadsverk är bedömda
från dessa praktiska utgångspunkter. Omdömena är därför endast
att de på- och tillbyggnader som erfordras bör kunna godtas respektive
i princip bör kunna accepteras.

Inte minst är utredningsmaterialet i de tekniska och ekonomiska frågorna
knapphändigt och, synes del, även opålitligt. Antagandet alt dyrbara
grundförstärkningsarbeten inte behöver utföras har knappast stöd
i den expertutredning som redovisas. Beräkningen av investeringskostnaderna
på Helgeandsholmen m. m. förefaller alltför låg och årskostnadskalkylen
bygger delvis på osannolika förutsättningar. Kostnadsfrågan kan
givetvis inte ha avgörande betydelse för riksdagens val av arbetslokaler
men bristerna i utredningsmaterialet synes här ha lett till en direkt felaktig
slutsats i fråga om vilken lösning som är den ekonomiskt sett fördelaktigaste.

Den kommunala prövningen av förvaltningsstyrelsens förslag kan givetvis
inte gälla de olika alternativens för- och nackdelar som arbetslokaler
för riksdagen. I detta utlåtande behandlas därför huvudsakligen
de stadsbildsfrågor, arkitektoniska, tekniska och ekonomiska problem

KU 1975:13

som Helgeandsholmsprojekten aktualiserar samt sådana frågor som rör
valet mellan Sergels Torgs- och Helgeandsholmsalternativen.

II. Bedömning av Helgeandsholmsalternativet

1. Utredningens inriktning

Utredningen har haft i uppdrag att så förutsättningslöst som möjligt
bearbeta vissa ombyggnadsförslag gällande Helgeandsholmen. Syftet torde
ha varit att dels visa om riksdagen genom ombyggnad av riksbyggnaderna
kan få ändamålsenliga lokaler, dels belysa konsekvenserna av
olika ombyggnadsalternativ med hänsyn till stadsbild, byggnadsvård,
ekonomi etc, dels ge underlag för att jämföra alternativet återflyttning
till Helgeandsholmen med alternativet att ligga kvar vid Sergels Torg.

I förhållande till arkitekttävlingen har förutsättningarna ändrats på tre
väsentliga punkter:

O riksbyggnaderna skall så långt möjligt bevaras i vad avser såväl exteriören
som vissa väsentliga interiörer,

O kanslihuset kan utnyttjas för riksdagens lokaler för att göra det möjligt

att i högre grad bevara riksbyggnaderna,

O grundlorstärkning anses inte längre aktuell.

Dessutom har lokalprogrammet ändrats, bland annat gäller nu att minst
hälften av ledamotsrummen bör utformas med bostadsmöjlighet.

Så som utredningen själv konstaterar representerar de tre ombyggnadsförslagen
alternativa principer för lösning av riksdagens lokalfråga på
Helgeandsholmen. Redan genom urvalet bland de tävlingsbidrag som
framkom genom den nordiska arkitekttävlingen 1970-1972 har utredningen
sökt förslag som är så olika som möjligt. Olikheterna mellan
förslagen har ytterligare förstärkts genom de särskilda direktiv som varje
konsult erhållit.

Utredningsmaterialet illustrerar alltså en renodling av principer snarare
än en förutsättningslös bearbetning. Genom denna inriktning minskar
naturligtvis materialets värde som underlag för att slutligt bedöma alternativet
Helgeandsholmen.

Däremot ger förslagen en anvisning om vilka kombinationer av principer
som möjligen kan ge ur de flesta synpunkter acceptabla lösningar.
Riksdagens möjligheter att flytta åter till Helgeandsholmen är ett så intressant
alternativ, att det inte får uteslutas därför att utredningen genom
en alltför snäv inriktning inte lett till någon godtagbar lösning.

Man har gått för fort fram när utredningen och riksdagens förvaltningsstyrelse
har behandlat utredningsmaterialet som ett komplett beslutsunderlag
och därtill förordar projektering med igångsättning redan
våren 1975 på grundval av ett principalternaliv med uppenbara brister.

KU 1975:13

2. De redovisade alternativen

I utredningens jämförelse mellan de redovisade alternativen har hänsyn
tagits till funktion, inre miljö, stadsbild och yttre miljö samt bevarande.
Alternativ 2 har sammantaget bedömts bättre än övriga alternativ och föreslås
läggas till grund för det fortsatta arbetet med riksdagens lokalfråga.

1 det följande bedöms förslagen främst med hänsyn till stadsbild, yttre
miljö och byggnadsvård, det vill säga de aspekter som kommunen i första
hand har att lägga på alternativ Helgeandsholmen.

Alternativ I visar att nybyggnadsvolymen på banktomten blir för stor
om riksdagshuset bevaras i föreslagen utsträckning och kanslihuset inte
tas i anspråk för riksdagen. Den låga riksbanksbyggnaden - med sin
väl motiverade form - ersätts av en sjuvåningsbyggnad, ytterligare markerad
med ett högt ljusintag över plenisalen, och med en form som
gör stadsbilden orolig.

Det ur byggnadsvårdssynpunkt intressanta riksbankshuset med dess
värdefulla interiörer - bankhallen, sammanträdesrummen, korridor och
trapphus - rivs. Däremot bevaras fasaden mot Riksgatan, vilket ger en
funktionellt ohanterlig lösning utan att bevarandeintressena tillgodoses
på något meningsfullt sätt.

Alternativ2 visaratt bankhuset inte kan byggas på utan ett stort ingrepp
i den värdefulla bankhallen och inte ges goda kontakter med kanslihuset
utan broar som är mycket negativa för stadsbilden. Genom att plenisalen
förläggs i påbyggnad på bankhuset måste taket i bankhallen sänkas, vilket
helt förändrar det vackra rummet och ger en entréhall med stympad
arkitektur. Ur stadsbildssynpunkt bör en påbyggnad av riksbankshuset
kunna godtagas i princip, men det är tveksamt om den skall vara så
hög som i förslaget och gå ända ut till nuvarande murliv mot Riddargården.

De föreslagna gångbroarna på en genombruten mur över Stallkanalen
kan inte accepteras. Eftersom de är en direkt konsekvens av förslagets
huvudprincip kan det knappast bearbetas till en acceptabel lösning. Det
är nämligen inte bara utformningen av förbindelsen som är oacceptabel
utan själva idén att sammanbygga Helgeandsholmens bebyggelse med
Gamla stans. Stadsbilden kring Helgeandsholmen karakteriseras av samspelet
mellan Riddarfjärdens och Strömmens öppna vattenytor och de
trånga men fria utloppen i Norrström och Stallkanalen. De fria utblickarna
mot vattnen och den förnämliga arkitekturen i omgivningen tillhör Stockholms
särprägel.

Alternativ 3 visar att riksdagen väl kan rymmas inom riksbyggnaderna
utan exteriörförändringar om kanslihuset las i anspråk. De arkitektoniskt
värdefulla interiörerna i bankhuset bevaras intakta och lokalerna får en
ändamålsenlig användning. I riksdagshuset bevaras de viktigaste lokalerna
och återanvänds för sina ursprungliga ändamål. Den nya plenisalen

KU 1975:13

som ersätter första kammarens plenisal innebär givetvis ett stort ingrepp
i byggnaden. Förslaget är i denna del dock utvecklingsbart.

Ur bevarandesynpunkt är detta alternativ särskilt intressant. Det är
det enda alternativ där plenisalen-som är själva centrum i riksdagsarbetet
- förläggs till det gamla riksdagshuset. Byggnaden får härigenom det
värde som symbol för riksdagen som är ett huvudskäl för riksdagens
återflyttning till Helgeandsholmen. Det är också det enda alternativ som
har oförändrade exteriörer - vilket är positivt ur bevarandesynpunkt och
med hänsyn till stadsbilden.

3. Byggnadstekniska aspekter

Alla tre ombyggnadsalternativen innebär ökade belastningar på grundläggningen
genom på- och nybyggnader, utgrävningar för underjordiska
gångförbindelser, transportgångar m. m. samt utgrävning för garage och
biltillfarter under Riksplan. Samtidigt förutsätter utredningen att någon
grundförstärkning inte erfordras och hänvisar till ett till utredningen fogat
utlåtande beträffande riksdagshusets grundläggning.

Det åberopade utlåtanclet avser endast riksdagshuset och det innehåller
väsentliga reservationer som utredningen borde ha uppmärksammat. Det
konstateras således att träpålarna har angripits av bakterier och att viss
nedsättning av hållfastheten kan befaras. I ogynnsammaste fall kan
grundvattnet inom 30 år ha sjunkit under rustbädden, som då förstörs
av röta. Det påpekas i utlåtandet att spont och pålslagning bör undvikas
i byggnadens närhet - riksbankens tomt och Riksplan. Belastningarna
får inte avsevärt öka. Inom överskådlig tid synes en grundförstärkning
således vara ofrånkomlig och den bör därför utföras innan riksdagen eventuellt
återflyttar till ombyggda lokaler. För att alternativ Helgeandsholmen
skall kunna bedömas och ekonomiskt jämföras med alternativ Sergels
Torg erfordras en ny utredning om grundläggningsförhållandena för
att bland annat belysa:

O landhöjningens och byggnadsarbetenas och påbyggnadernas inverkan
på grundvattenståndet,

O den ökade belastningens inverkan på grundkonstruktionens bärkraft
samt

O behovet av och kostnaderna för extra ordinära anläggningsarbeten för
den underbyggda parkeringsgården.

4. Riktlinjer vid ett eventuellt fortsatt utredningsarbete

Sammanfattningsvis visar utredningen att alternativ Helgeandsholmen
för riksdagen erbjuder ett flertal problem som inte har kunnat lösas i

KU 1975:13

de alternativ som föreligger. De kompromisser med kultur- och byggnadsvårdens
intressen som särskilt alternativen I och 2 innebär är olyckliga.
Stadsbildens krav har inte tillgodosetts i alternativen 1 och 2. Alternativ
3 är acceptabelt ur de synpunkter kommunen har att anlägga,
men synes ha vissa funktionella brister för riksdagen. Utredningens egen
bedömning av förslaget tyder dock på att förslaget också har funktionella
fördelar genom sin koncentration. Förslaget torde vara det enda utvecklingsbara
av de alternativ som redovisats.

Om riksdagen inte nu beslutar sig för en slutlig lokalisering till Sergels
Torg, utan önskar ytterligare överväga alternativ Helgeandsholmen, bör
det fortsatta arbetet kunna ske med följande inriktning:

O grundläggningsförhållandena utreds så att eventuella restriktioner för
ombyggnadsalternativen klarläggs,

O det föreliggande utredningsmaterialet analyseras med syfte att klarlägga
vilka kombinationer av principer som är utvecklingsbara med
hänsyn till funktionella och miljömässiga krav,

0 nya kostnadskalkyler görs med förutsättningen att befintliga byggnader
på Helgeandsholmen grundförstärks (ovanstående analyser ger
underlag för dessa bedömningar).

Om ett sålunda kompletterat utredningsmaterial visar att fortsatt projektering
för riksdagen på Helgeandsholmen är intressant synes det rimligt
att då ge parallella uppdrag till konsulter med dokumenterad skicklighet
att efter samma program framlägga förslag till lösningar.

5. Vissa ekonomiska aspekter

Som närmare redovisas i fastighetskontorets promemoria förefaller riksdagshusutredningens
bedömningar av de tekniska och ekonomiska frågorna
inte helt pålitliga. Utgångspunkten bör rimligen vara att om byggnaderna
på Helgeandsholmen åter skall tas i bruk av riksdagen och användas
under överskådlig tid framåt kommer det att ställas ganska avancerade
krav på den genomgripande ombyggnad och upprustning de skall
undergå. Investeringskostnaderna som i utredningen tycks ha beräknats

1 underkant borde därför snarare beräknas med en marginal uppåt. Som
framhållits ovan torde man inte heller böra räkna med att de störande
grundförstärkningsarbetena - som under alla förhållanden måste göras
- skall igångsättas sedan riksdagen flyttat in och är i arbete i byggnaderna.
I vart fall kan man inte bortse från grundförstärkningskostnaden och
samtidigt räkna med 60 års avskrivningstid. Realistiskt bedömt torde
därför Helgeandsholmslösningen vara ett tämligen dyrt lokalalternativ
för riksdagen. Del finns, såvitt man kan förstå, ingen anledning att dölja
delta.

KU 1975:13

III. Sergelstorgsalternativet

!. Upplåtelsens tillkomst och allmänna förutsättningar

När riksdagen år 1968 beslöt om flyttningen till Sergels Torg betraktades
denna lösning som ett provisorium i avvaktan på fortsatta utredningar
av lokalfrågan. Byggnaderna på Sergels Torg södra sida och vid Drottninggatan
skulle enligt stadens program för denna del av cityomdaningen
användas för kulturhus, teatrar och hotell. Inom området låg bl. a. det
Preissiska huset vid Drottninggatan. Detta samt betydande delar av marken
ägdes av kronan och en överenskommelse hade träffats som innebar
att kronan i vart fall skulle behålla en tomt, vettande mot Brunkebergs
Torgs norra sida, för att där uppföra ett nytt riksbankshus. Vid den idétävling
om hela byggnadskomplexet, inklusive riksbanksbyggnaden, som
genomfördes 1965-1966, lades från stadens sida stor vikt på att lösningen
borde medge stor flexibilitet vid den framtida användningen.

Den lösning som segrade i arkitekttävlingen, Peter Celsings förslag,
visade sig vara sådan att man inom ett helt oförändrat yttre skal kunde
inrymma riksdagens arbetslokaler i teaterhuset och kulturhusets västra
del samt arbets- och bostadsrum för riksdagsmännen i hotellbyggnaden.
Lokalerna kan följaktligen också återställas till den ursprungligen tänkta
användningen. Därvid krävs ny inredning i teater- och kulturhusdelarna
samt smärre ändringar i hotellbyggnaden. Nu gällande hyresavtal melian
riksdagen och kommunen räknar med avskrivning av riksdagshusinredningen
på de tio år som avtalet gäller.

Vid de överläggningar som nu förts mellan representanter för förvaltningsstyrelsen
och kommunen har man från kommunens sida inte avböjt
en förlängd hyresupplåtelse till riksdagen. En offert har lämnats från
kommunens sida som nu redovisas i riksdagshusutredningen och ligger
till grund för jämförelsen med Heigeandsholmsalternativet. En eventuell
försäljning till kronan måste omfatta hela kulturhus-, teater- och hotellkomplexet,
eftersom det tekniskt sett är en odelbar enhet. En sådan lösning
har förvaltningsstyrelsen avböjt.

2. Sergeltorgslokalerna som långsiktig lösning av riksdagshusfrågan

Förvaltningsstyrelsens omdömen om riksdagslokalerna vid Sergels
Torg är väsentligen positiva. Man anför att lokalerna är behagliga och
i stort sett välfungerande samt anpassade till enkammarriksdagens arbetsformer.
Att de fungerar bra är i och för sig inte förvånande; de är
ju. inom ett stort sammanhängande komplex, inrättade helt efter riksdagens
eget behov. Det är helt naturligt om svårigheterna att erhålla
goda funktionella samband är större vid lösningar som utnyttjar både
Helgeandsholmen och kanslihuset.

KU 1975:13

Förvaltningsstyrelsens mindre positiva omdömen gäller andra egenskaper.
Styrelsen anmärker att den yttre gestaltningen är från riksdagens
synpunkter närmast anonym. Härvidlag är givetvis skillnaden mellan
Sergelstorgs- och Helgeandsholmsalternativen fundamental. Några omdömen
om den yttre miljön vid Sergels Torg - positiva eller negativa

- redovisas ej. I fråga om den inre miljön och utsikten från olika lokaler
anses Sergelstorgsalternativet vara underlägset. Sergelstorgsalternativets
fördelar från kommunikationssynpunkter nämns men förefaller inte att
tillmätas någon stor betydelse.

Som en nackdel med Sergelstorgsalternativet anförs i utredningen att
möjligheterna till framtida expansion skulle vara dåliga. Endast privatägda,
vid den aktuella tiden redan uthyrda fastigheter skulle stå till
förfogande. Eftersom frågan synbarligen tillmäts tämligen stor betydelse

- någon utredning om de framtida expansionsbehoven synes dock ej
ha gjorts - bör det påpekas att i samband med kommunens offert har
informationer lämnats som nog tyder på att expansionsmöjligheterna i
själva verket är bättre i Sergelstorgsalternativet än de är på Helgeandsholmen.
Även om riksdagen inte vill räkna med att vid behov överta
lokaler i det närmaste grannhuset, riksbankshuset, kan nya lokaler med
internförbindelse erhållas på så nära håll som mitt emot riksdagen på
andra sidan Drottninggatan (kvarteret Hägern större). Kommunen äger
här fastigheter som är saneringsmogna och kvarteren är redan förbundna
med varandra genom det rymliga Brunkebergsfaret. Lokal koncentrationen
vid Sergels Torg kan således bli avsevärt bättre än Helgeandsholmslösningens,
där man vid en expansion räknar med att ta även kanslihusannexet
i anspråk. Beroende på expansionsbehovets art finns naturligtvis
också många andra expansionsalternativ i citykärnan, t. ex. i 5:e
höghuset med förbindelse via Sergels Torgs gångplan.

Kommunens offert för fortsatt uthyrning vid Sergels Torg innebär i
princip att riksdagen åtar sig ränta och amortering av kommunens nedlagda
kostnader samt självkostnaderna för den fortsatta driften. Riksdagen
drar alltså i detta alternativ en viss nytta av att byggnaderna redan
är färdiga, uppförda vid lägre byggnadskostnadsnivå än som kommer
att gälla för Helgeandsholmsprojektet. Detta och andra i fastighetskontorets
promemoria redovisade omständigheter medverkar till att Sergelstorgsalternativet
är en från ekonomiska synpunkter fördelaktig lösning
av lokalfrågan för riksdagen.

I Sergelstorgsalternativet kommer vidare byggnaderna på Helgeandsholmen
att stå lediga för annan användning. Redan nu fyller riksdagshuset
ett behov som konferenslokaler m. m. Andra delar av riksdagshusoch
riksbankskomplexet har sin naturliga användning som kontor - enligt
utredningen i första hand för den civila statsförvaltningens behov - vissa
delar för lager eller dylikt. Utredningen har bedömt att uthyrningarna
inte kommer att ge större avkastning än vad som erfordras för att täcka

KU 1975:13

driftkostnaderna. Man har därför belastat Sergelstorgsalternativet med
hela kostnaden för den upprustning av byggnaderna som ansetts vara
erforderlig och beräknats till 25 miljoner kronor trots att man i detta
alternativ ej behöver räkna med grundförstärkningar. I detta fall synes
utredningens bedömning vara alltför pessimistisk. Mark och byggnader
i ett så centralt läge som på Helgeandsholmen måste rimligen ha ett
inte obetydligt avkastningsvärde som kronan kan tillgodogöra sig genom
egen användning eller uthyrning.

Sammanfattningsvis torde det kunna konstateras att Sergelstorgsalternativet
obestridligen är en möjlig, enkel och relativt billig lösning av
riksdagens lokalfråga - på längre eller kortare sikt.

3. Sergelslorgslokalerna vid annan användning

Som redovisats ovan disponerar riksdagen nu en del av kulturhuset
vid Sergels Torg, teaterbyggnaden och hotellbyggnaden vid Drottninggatan.
Om riksdagen flyttar tillbaka till Helgeandsholmen i början på
1980-talet kan byggnaderna givetvis fritt disponeras av kommunen. Mest
sannolikt är väl att kommunen då fullföljer sina ursprungliga syften med
de här ifrågavarande tomterna. De reserverades för kulturella ändamål
för att sådana verksamheter skulle ha en gynnad plats i stadskärnan.
Läget vid Sergels Torg och tunnelbanornas korsningspunkt är ju unikt,
kan inte få en fullt likvärdig ersättning någon annanstans i staden.

Det är givetvis inte möjligt att nu bedöma vilka krav på utrymmen
för teatrar och andra kulturella verksamheter i stadskärnan som kommer
att finnas på 1980-talet eller senare. Kommunens redan nu stora satsningar
på stadsteatern och annan teaterverksamhet, på kulturhuset m. m.
tyder väl snarast på att ambitionsnivån kommer att vara hög även i
framtiden. För stadsmiljön vid Sergels Torg och trakten däromkring betyder
naturligtvis teatrar och andra kulturella aktiviteter och även hotellverksamhet
en större livaktighet och attraktivitet än om riksdagen
blir kvar på platsen.

Alternativt kan sergelstorgslokalerna också användas som konferensoch
möteslokaler, vilket kräver mindre ombyggnad än teateralternativet.
Överhuvud taget har sergelstorgslokalernas användning för andra ändamål
än riksdagshus också ett tämligen ovillkorligt samband med utvecklingen
i fråga om kommunens ekonomiska resurser vars långsiktiga
utveckling det inte är möjligt att nu överblicka.

Naturligtvis bör inte heller sergelstorgslokalernas användning som riksdagshus
betraktas som någonting enbart negativt. Intresset för samhällsfrågornas
behandling på alla nivåer är ju stort. Om riksdagen väljer att
stanna kvar vid Sergels Torg i stället för att dra sig tillbaka till Helgeandsholmen,
torde det också finnas möjligheter att mera osökt utveckla

KU 1975:13

kontakterna mellan riksdagen och allmänheten, bl. a. via utställningar
och annan information i kulturhuset.

Sammanfattningsvis bör konstateras, att det visserligen kan anses tveksamt
om kommunen bör långsiktigt avhända sig dispositionsrätten till
riksdagslokalerna vid Sergels Torg. Men något oavvisligt behov av lokalerna
kan kommunen å andra sidan inte anses ha. För riksdagen representerar
de den enklaste, närmast till hands liggande lösningen av
dess lokalfråga. Under dessa förhållanden är det trots allt tämligen självklart
att om riksdagen önskar behålla lokalerna bör kommunen tillmötesgå
detta önskemål - givetvis under förutsättning att en från ekonomiska
synpunkter tillfredsställande överenskommelse kan träffas.

IV. Kostnadsjämförelsen mellan Helgeandsholms- och Sergelstorgsalternativ Som

framhållits i det föregående förefaller kostnadsjämförelsen mellan
helgeandsholms- och sergelstorgslokalerna inte rättvisande. Fastighetskontoret
redovisar i sin promemoria vissa alternativa kalkyler med ändrade
antaganden i följande hänseenden.

Det synes inte möjligt att bortse från grundförstärkningskostnader.

1 vissa kalkylalternativ införs därför den i andra sammanhang nämnda
kostnadssiffran för sådana, 45 miljoner kronor.

Ombyggnadskostnaderna är beräknade efter en kostnad per kvadratmeter
på 1 500 kronor vid 1974 års byggnadskostnadsnivå. Fastighetskontoret
har med ledning av ombyggnaden av Garnisonssjukhuset räknat
med en kostnad av 1 800 kronor per kvadratmeter som ett kalkylalternativ.

Det torde vara nödvändigt att räkna med en högre kostnadsnivå än
1974 års vid den tidpunkt då ombyggnaderna på Helgeandsholmen skall
genomföras.

Det förefaller rimligt att mark och byggnader på Helgeandsholmen
har ett visst avkastningsvärde vid annan användning än som riksdagshus.
Fastighetskontoret har beräknat det till 14 miljoner kronor.

Med dessa utgångspunkter redovisar fastighetskontoret följande kalkylalternativ
med den kostnadsnivå som beräknas sannolik vid inflyttning
år 1982.

KU 1975:13

Alternativ	Investerings- kostnader	Årskostnad	Merkostnad jämfört med alternativ Sergels Torg
Helgeandsholmen - Ej grundförstärkning, byggnadskostnad 1 500 kr/m'	192 900 000	24 200 000	27 %
- Grundförstärkning, bygg-nadskostnad 1 500 kr/m'	278 300 000	30 900 000	62 %
- Ej grundförstärkning, byggnadskostnad 1 800 kr/m'	233 300 000	27 300 000	43 %
- Grundförstärkning, bygg-nadskostnad 1 800 kr/m'	318 700 000	34 100 000	79 %
Sergels Torg	178 000 000	19 100 000	-

Det finns ingen anledning för kommunen att lägga stor vikt på denna
kostnadsjämförelse. Det bör emellertid påpekas att den stora skillnaden
mellan riksdagshusutredningens egen kalkyl för Helgeandsholmsalternativet
- investeringskostnader 122 500 000 kronor årskostnad 16 200 000
kronor - och det här redovisade lägsta kalkylalternativet i sin helhet
beror på att byggnadsprojektet kommer att genomföras vid en byggnadskostnadsnivå
som rimligen måste antas vara avsevärt högre än 1974 års.

V. Slutsatser av bedömningen

Förvaltningsstyrelsen har haft att till 1974 års riksdag redovisa ett utredningsmaterial
på vilket riksdagen enligt tidigare beslut skall avgöra
om man vill flytta tillbaka till Helgeandsholmen eller stanna kvar vid
Sergels Torg.

Problemet att bereda ändamålsenliga lokaler för en modernt arbetande
riksdag i de historiska riksbyggnaderna på Helgeandsholmen har redan
tidigare visat sig vara mycket svårt att lösa. Nu i slutskedet har frågan
delvis kommit i ett nytt läge. Den lösning som förvaltningsstyrelsen
förordar bygger helt på att även kanslihuset nu tas i anspråk för riksdagens
behov. Därmed aktualiseras emellertid också vissa helt nya stadsbildsoch
bevarandefrågor. Riksbankshusets och kanslihusets vitala roller i projektet
kräver en radikal om- och påbyggnad av det förra och det funktionsmässiga
sambandet kräver enligt förslaget att byggnaderna förenas
med varandra över Stallkanalen genom ett byggnadsverk i två våningar.

Emellertid synes den genomförda utredningen i själva verket inte behöva
tolkas så att förändringar av detta slag ovillkorligen måste accepteras
om riksdagen skall kunna flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Utredningen
ger tvärtom stöd för antagandet att andra alternativ kan vara

B 4 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

lika utvecklingsdugliga. Från kommunens sida synes man därför med
all rätt kunna förklara att man ej är beredd att medverka till ett förverkligande
av det byggnadsprojekt på och invid Helgeandsholmen, som
förvaltningsstyrelsen för sin del har förordat och begär att få genomföra.

Det ligger i sakens natur men bör kanske ändå sägas att riksdagen
vid en eventuell återflyttning till Helgeandsholmen måste vara beredd
att - nu och i framtiden - göra avkall på funktionella anspråk till förmån
för de i denna miljö tyngst vägande stadsbilds- och bevarandekraven.

Hävdandet av den här redovisade inställningen till Helgeandsholmslösningen
kan sägas förutsätta att kommunen är beredd att som ett alternativ
låta riksdagen disponera lokalerna vid Sergels Torg och vid behov
även medverka till utvidgningar där - de i realiteten goda expansionsmöjligheterna
i detta alternativ kan synbarligen vara av betydelse för
riksdagens ställningstagande. Av allt att döma är Sergelstorgsalternativet
en praktiskt sett realistisk lösning av riksdagens lokalfråga även på längre
sikt. Den offert på fortsatt förhyrning vid Sergels Torg, som lämnats
från kommunens sida, är fördelaktig för riksdagen. För kommunens del
finns det givetvis goda skäl för en tveksamhet mot att varaktigt avhända
sig lokalerna. Å andra sidan är det naturligt att kommunen intar en
tillmötesgående attityd gentemot riksdagen, vars valsituation nu reellt
sett synes vara att man antingen måste besluta om fortsatta utredningar
av Helgeandsholmsalternativet eller bestämma sig för att även på längre
sikt stanna kvar i de nuvarande lokalerna vid Sergels Torg.

Kommunens svar på remissen från konstitutionsutskottet synes således
böra utmynna i

att kommunen forsin del inte kan tillstyrka det av förvaltningsstyrelsen
förordade om- och tillbyggnadsprojektet på och invid Helgeandsholmen,
samt

ali kommunen är beredd att även på längre sikt låta riksdagen behålla
de nuvarande lokalerna vid Sergels Torg och vid behov även kan medverka
till att ökade lokalbehov kan tillgodoses i grannskapet.

Sven Hansson K-E Nilsson

Anders Nordberg

Torsten Westman

KU 1975:13

B 51

Underbilaga 2:1

Stockholms fastighetskontor Promemoria

1974-11-13

Angående Riksdagens lokalfrågor på
längre sikt, redovisning av kommunens
avgivna offerter samt genomgång
av Riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag.

1. Avgivna offerter

På uppdrag av finans- och fastighetsborgarråden har fastighetskontoret
upprättat två förslag till offerter angående riksdagens lokaler vid Sergels
torg daterade 1974-05-16 och 1974-10-01. Då dessa inte tidigare redovisats
lämnas här en utförligare beskrivning av dem.

A. Offert 1974-05-16

Offerten ingår i en omfattande promemoria som redovisar villkor och
möjligheter för dels förhyrning på långtidskontrakt av de lokaler riksdagen
för närvarande disponerar vid Sergels Torg, dels försäljning av
fastigheterna Beridarebanan 34 och 35, dels upplåtelse med tomträtt av
nämnda fastigheter. Dessutom anges möjligheterna att riksdagen och
kommunen gemensamt förvaltar fastigheterna genom att bilda bolag eller
bostadsrättsförening.

Offerten omfattar som nämnts fastigheterna Beridarebanan 34 och 35.
Beridarebanan 34 omfattar hotellbyggnaden med anslutande delar av
Drottninggatan och Vattugatan. Fastigheten Beridarebanan 35 omfattar
teaterbyggnaden, hela Kulturhuset samt anslutande delar av Beridarebansgatan,
Drottninggatan, Sergels Torg m. m. Den totala lägenhetsytan
(uthyrningsbar yta i samtliga plan inklusive Brunkebergsfaret) i projektet
uppgår till 73 697 m2. Härav upplåts för närvarande till riksdagen
38 601 m2. Denna yta omfattar ej biluppställningsplatser och inte heller
en mindre lagerlokal om vilken förhandling om hyresvillkoren pågick.
Kulturlokalerna upptar en lägenhetsyta om 17 364 m! inkl. ”Kilen” som
lager. Ytor för kommersiella lokaler som butiker, lager och restaurant uppgår
till 2 975 m2. Övriga ytor, cirka 14 757 m2, utgörs av garage under
Sergelarkaden och i Beridarebanan 34, Brunkebergsfaret m. m.

Möjligheten att bilda särskild fastighet endast innehållande riksdagens
lokaler redovisas. Först konstateras att fastigheterna omfattar väsentligt

KU 1975:13

mer än endast byggnadsdelarna ovan ytgatunätet. Ekonomisering av lokalutnyttjandet
har dessutom medfört att riksdagens lokaler är spridda
i byggnaderna och blandade med lokaler för vitt skilda ändamål.

Av ekonomiska skäl har även vid planeringen av drift, konstruktion
och byggande de olika byggnadsvolymerna betraktats som en enhet, vilket
resulterat i ett långt gående samband mellan olika byggnadsdelar.

Brandfrågan alstrar specifika krav när det gäller åtskiljandet av olika
fastigheter. Här kan nämnas krav på brandmur och anslutande konstruktioners
uppläggning på denna samt utrymningsvägar. Med största sannolikhet
skulle enbart dessa krav, som är av byggnadsteknisk art och
normalt måste beaktas redan på projekteringsstadiet, omöjliggöra annan
fastighetsindelning.

Allt pekar på att bibehållandet av fastställd fastighetsindelning är det
enda rimliga.

Beträffande expansionsmöjligheterna för riksdagen ges en ingående redovisning.
Då denna fråga är av stor betydelse återges avsnittet här oavkortat.

”Kvartersnamn och tomtnummer som förekommer i den följande redogörelsen
återfinnes på bilagda situationsplan (här ej tryckt). På situationsplanen
har bl. a. även markerats de fastigheter kronan redan äger.

Kvarteren Brunkhalsen och Brunkhuvudet omfattar fastigheterna Brunkhalsen
1, 5, 6 och 8 samt Brunkhuvudet 1, 2, 3 och 4. Kommunen är
numera ägare till samtliga fastigheter utom Brunkhuvudet 1, som ägs
av Postverket.

Vad gäller det framtida användningssättet av dessa kvarter kan noteras
att kronan fram till år 1969 avsåg att efter total ombyggnad låta kvarteren
ingå i det statliga förvaltningsområdet i Södra Klara. Efter år 1969 har
kronan aviserat att utbyggnadsfrågan ej är aktuell förrän tidigast i mitten
på 1980-talet. Detta har i sin tur medfört att stadsplanearbetet inom kommunen
avstannat vilket även framförts i 'City - Tidplan 74’. Enligt
den senast gällande cityplanen City 67, bedömdes den nya våningsytan
inom kvarteren Brunkhuvudet och Brunkhalsen uppgå till cirka
30 000 m\ varav cirka 25 000 m2 borde kunna användas för kontorsändamål.

Fastigheten Beridarebanan 30(f. d. Wahrenberg) har upplåtits med tomträtt
till Fastighets AB Tornet. Byggnaden uppfördes under åren 1972-73.
Byggnaden innehåller en parkeringsdel med plats för 450 bilar och kontorsdelar
mot Drottninggatan och Brunkebergstorg med butiker i sedvanlig
utsträckning i gatuplanet. Fastigheten har anslutning till en lastplats
i Brunkebergsfaret.

Genom överenskommelse med tomträttshavaren är kommunen förstahandshyresgäst
under en tioårsperiod i bl. a. kontorslokalerna. Lägenhetsytan
på dessa lokaler uppgår till cirka 3 200 m‘. Cirka 2 150 m'
av denna yta är för närvarande upplåtna i andra hand. En av andra -

KU 1975:13

handshyresgästema är kronan som hyr 1 670 m*.

Det bör noteras att tanke har väckts i ett tidigare skede att ordna
en förbindelse över Vattugatan vid Drottninggatan mellan fastigheterna
Beridarebanan 34 och Beridarebanan 30.

Kvarteret Hägern Större innehåller fastigheterna Hägern Större 10, 13
som tillhör Klara församling, fastigheten Hägern Större 9 som tillhör
Svenska Läkaresällskapet samt fastigheterna Hägern Större 2-4, 12, 14
och 15 som tillhör kommunen. Av dessa är fastigheterna Hägern Större
14 och 15 upplåtna med tomträtt till Lantbrukarnas Riksförbund respektive
Länssparbanken. Fastigheten Hägern Större 12 förvaltas av Sparbankernas
Bank AB. Avtalet om förvaltningsuppdrag avser numera tiden
fram till 1985. På fastigheten Hägern Större 2 är uppförd en provisorisk
basarbyggnad medan resterande fastigheter (3, 4 och 12) innehåller saneringsmogna
byggnader. Enligt City 67 bedömdes den nya våningsytan
uppgå till cirka 11 000 m', varav ca 8 000 m1 borde kunna användas
för kontorsändamål.

Det bör även nämnas att hyresgästerna i de av kommunen förvaltade
fastigheterna har informerats om att riksdagen ställde som villkor för
flyttning till Sergels Torg bl. a. att inga störande arbeten skulle pågå i
grannskapet under provisorieskedet. Det kan därför antas att hyresgästerna
i sin planering utgår från att någon förändring ej är att vänta i
vart fall under den första 10-årsperioden. När det gäller hyresgästerna
i fastigheten Hägern Större 12 har kommunen möjlighet att genom förvaltningsavtalet
påverka väsentliga förvaltningsåtgärder.

Vid planeringen av Brunkebergsfaret har hänsyn tagits till den framtida
varuförsörjningen av bebyggelsen i kvarteret Hägern Större. Utbyggnad
av Brunkebergsfaret under viss del av Drottninggatan kan dock ej ske
förrän i samband med saneringen av den kvarvarande äldre bebyggelsen
utmed Drottninggatan.

Beträffande nybyggnadsområdet norr om Jakobsgatan kan noteras följande.

Inom ett område begränsat av Hamngatan - Västra Trädgårdsgatan
- Jakobsgatan - Malmtorgsgatan - Brunkebergstorg - Malmskillnadsgatan
har för all avröjd mark bindande avtal träffats om upplåtelse med
tomträtt. De olika tomträttshavarna är Byggnadsfirman Ohlsson & Skarne
AB, Stockholms Sparbank, AB Centrumfastigheter, Förvaltnings AB Holmia,
BGB Byggmästares i Stockholm Gemensamma Byggnads AB och
Sparbankernas Bank AB.

De byggnadsprojekt som de olika tomträttshavarna nu påbörjat beräknas
vara färdigställda i sin helhet omkring 1976/1977 och kommer
i huvudsak att innehålla bebyggelse med kontorslokaler samt butiker
i gatuplanet med sedvanliga komplement som lager, garage m. m.

Förvaltnings AB Holmia svarar för uppförandet av bebyggelsen på fastigheten
Beridarebanan 49. Genom gällande avtal är kommunen under

KU 1975:13

en 10-årsperiod förstahandshyresgäst till samtliga ytor inom denna fastighet.
Arbetet med andrahandsuthyrning pågår och för närvarande återstår
cirka 10 000 m! kontorslokaler. Sannolikt är vissa kontorsytor även
i övriga fastigheter fortfarande disponibla.

Sammanfattningsvis kan konstateras att expansionsmöjligheterna för
riksdagen synes vara mycket goda inom området. Redan i dag finns
i nära anslutning nyproducerade lokaler och den fortsatta cityutbyggnaden
medger en successiv expansion som, med gemensam planering
riksdagen - kommunen, skulle kunna anpassas väl till riksdagens kommande
behov. Totalt borde drygt 40 000 m1 våningsyta successivt kunna
tas i anspråk av kronan för kontorsändamål.”

Offert

Själva offerten omfattar långtidskontrakt, försäljning och upplåtelse med
tomträtt. Grunderna för bestämning av överlåtelsebelopp och hyror är följande.

Överlåtelsevärdet har bestämts med utgångspunkt från de faktiska anskaffningskostnaderna
för mark och byggnader. Dessa har därefter ut-,
tryckts i penningvärdet 1974-01-01. Reduktion har skett för teknisk förslitning
och minskad modernitet hos lokalerna. Denna värdeminskning
har bedömts i enlighet med de principer som användes vid beräkning
av hyror för det nuvarande hyresavtalet med riksdagen. Markförvärv
som ligger långt tillbaka i tiden har räknats upp med fem procents årlig
rak ränta. Den så framräknade markförvärvskostnaden har dock kontrollerats
mot dagens ortsprismaterial.

Förutvarande gatumark, som ansetts ingå i objektet har åsatts samma
kostnad per kvadratmeter tomtyta som den enligt ovan framräknade
genomsnittliga kostnaden för den ursprungliga kvartersmarken.

Avgäldsunderlaget vid en tomträttsupplåtelse har beräknats med utgångspunkt
från dagens ortsprismaterial med kvarliggande äldre bebyggelse.
Tillägg har gjorts med hänsyn till att marken vid en upplåtelse
är avröjd. Ortsprismaterialets enhetsvärden har applicerats på en byggnadsrätt,
som överensstämmer med nuvarande byggnadsvolym, men som
inrymmer mer traditionella butiks- och kontorsbyggnader. Grundat på
detta avgäldsunderlag bedömes därefter avgälden. Avgäldens storlek
blir beroende av första avgäldsperiodens längd. Ju längre den sättes desto
högre måste avgälden sättas för att kommunen skall få någon kompensation
för markvärdestegringen.

De faktiska anskaffningskostnaderna har legat till grund för bedömning
av de hyror som erfordras för att förränta dessa. För de lokaler som
uthyrs på den fria marknaden har hyrorna dock bedömts på marknadsmässiga
grunder.

Utförda beräkningar utgår från gällande fastighetsgränser för fastigheterna
Beridarebanan 34 och 35 samt de byggnader som är uppförda
inom dessa gränser.

KU 1975:13

Angivna priser avser kostnadsnivån 1 januari 1974.
Finansieringsfrågan har förutsatts bli behandlad i annan ordning.

1. Långtidskontrakt

Riksdagens lokaler, 38 601 m' ly, upplåts med en hyrestid om högst
25 år och optionsrätt till fortsatt förhyrning. Hyresbeloppet om 18 500 000
kronor regleras till 25 % enligt konsumentprisindex (totalindex) och till
75 % med hänsyn till ändringar av kommunlåneräntan.

2. Försäljning

Fastigheterna Beridarebanan 34 och 35 överlåts med äganderätt till
riksdagen för totalt en kostnad om 411 000 000 kronor varav 302 000 000
kronor avser byggnad och 109 000 000 kronor mark. Riksdagen uthyr
lokaler om totalt cirka 18 690 m1 ly enligt särskild förteckning till kommunen
för ett belopp av 11 000 000 kronor per år. Förhyrningen avser
en hyrestid om högst 25 år med optionsrätt till fortsatt förhyrning. Hyresbeloppet
regleras i enlighet med alternativ 1.

3. Upplåtelse med tomträtt

A. Fastigheterna Beridarebanan 34 och 35 upplåts med tomträtt till
riksdagen. Tomträttsavgälden uppgår till 4 860 000 kronor per år under
den första tioårsperioden och kostnaden för uppförda byggnader till
302 000 000 kronor. Riksdagen uthyr till kommunen lokaler om totalt
cirka 18 690 m! ly enligt särskild förteckning för ett belopp av 11 000 000
kronor per år. Förhyrningen avser en hyrestid om högst 25 år med optionsrätt
till fortsatt förhyrning. Hyresbeloppet regleras i enlighet med
alternativ 1.

B. Fastigheterna Beridarebanan 34 och 35 upplåts med tomträtt till
riksdagen. Tomträttsavgälden uppgår till 5 670 000 kronor per år under
den första tjugoårsperioden och kostnaden för uppförda byggnader till
302 000 000 kronor. Riksdagen uthyr till kommunen lokaler om totalt
cirka 18 690 m’ ly enligt särskild förteckning för ett belopp av 11 000 000
kronor per år. Förhyrningen avser en hyrestid om högst 25 år med optionsrätt
till fortsatt förhyrning. Hyresbeloppet regleras i enlighet med
alternativ 1.

B. Offert 1974-10-01

Sedan överenskommelse träffats mellan företrädare för kommunen och

riksdagens förvaltningsstyrelse om huvuddragen i ett långtidskontrakt
på riksdagens nuvarande lokaler, upprättade fastighetskontoret ett förslag
av följande lydelse.

KU 1975:13

Riksdagens lokaler, 38 601 kvm lägenhetsyta, upplåts för tiden 1981-01-01 - 2005-12-31 med optionsrätt till fortsatt förhyrning under 25 år.
Om riksdagen inte önskar utnyttja denna rätt, skall uppsägningen ske
senast 2000-12-31. Det sammanlagda hyresbeloppet uppgår i prisnivå
1974-01-01 till 16,4 Mkr per år, vilket kan uppdelas enligt följande.

Drift och underhåll

60 X 38 601 2 316 060 kr

Avskrivningar

(60 år, 4 %) 585 658 kr

Räntekostnader

(7,59 % av 178 miljoner kronor 13 498 282 kr

Summa 16 400 000 kr

För närvarande täcker utelöpande AP-fondsmedel (184,7 miljoner kronor
1974-09-01) lånebehovet för riksdagens andel av lokalerna. Efterhand
som dessa medel amorteras kommer motsvarande belopp att tillföras
det egna kapitalet, under förutsättning att upptagna obligationslån anses
hänförliga till av riksdagen icke förhyrda delar av fastigheten.

Under kontraktstiden skall vidare följande villkor gälla.

1. Kommunens åtagande beträffande drift och underhåll regleras på
sätt som sker i nu gällande hyreskontrakt (kontrakt 1 7201 014 av 1970-09-17, bilaga 1 och 2).

2. Beräkning av kostnad för drift och underhåll sker med utgångspunkt
från kostnaden 1974-01-01 om 60 kronor per kvm lägenhetsyta och uppräknas
därefter årligen (kalenderår) enligt konsumentprisindex (totalindex);
index uppgick 1974-01-01 till 301 enheter. Per 1981-01-01 och därefter
vart femte år skall kontrolleras om den på detta sätt beräknade
kostnaden överensstämmer med de under näst föregående år uppkomna
kostnaderna enligt fastighetsnämndens bokslut. I de fall drift- och underhållskostnaderna
härvid väsentligen avviker från beräkningsgrunden,
skall justering göras för närmast kommande femårsperiod. Kontroll och
justering av hyresbelopp skall även utföras vid annan tidpunkt när part
så önskar.

3. Hyran skall beräknas efter de faktiska kapitalkostnaderna. Erforderligjustering
avseende kostnad för lånat kapital görs efter konvertering.
Ränta på eget kapital beräknas efter gällande kommunlåneränta vid kontrolltidpunkt;
således 1981-01-01 och därefter vart femte år.

4. I övrigt kvarstår samma villkor som gäller för närvarande enligt
kontrakt 1 7201 014.

KU 1975:13

II. Förvaltningsstyrelsens förslag om återflyttning till Helgeandsholmen (alt H)
samt fastighetskontorets jämförelse mellan detta alternativ och alternativ Sergels
Torg (alt S)

Förvaltningsstyrelsen föreslår att riksdagen flyttar tillbaka till ombyggda
lokaler på Helgeandsholmen och att ombyggnaden utförs enligt alternativ
2 i Riksdagsutredningen 1974. I sina överväganden anför styrelsen
bl. a. följande. Riksdagens lokaler vid Sergels Torg är behagliga och i
stort sett välfungerande, expansionsmöjligheterna är mindre tillfredsställande,
exteriören är från riksdagens synpunkt närmast anonym, vid ett
kvarblivande synes den lämpligaste lösningen vara förhyrning på långtidskontrakt,
vilket innebär att riksdagen inte helt fritt förfogar över sina
lokaler. Vid ombyggnad på Helgeandsholmen enligt alternativ 2 får riksdagen
välfungerande nya lokaler i centralt, traditionellt och representativt
läge, riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt, ledamotsrummen
med bostadsmöjlighet ligger i en väl avskild ”hotelldel”, årskostnaden
blir lägre än vid Sergels Torg.

Schematiskt kan ombyggnadsalternativen på Helgeandsholmen åskådliggöras
på följande sätt.

Riksdagshuset Riksbanken Kanslihuset

Ledamotsrum

Utnyttjas till 2/3. Utskottens
kanslier och
sessionssalar, förvaltningskontor,
tryckeri

kansli, ledamotsrum

I förhållande till vad som gällde för arkitekttävlingen har förutsättningarna
för en ombyggnad ändrats på tre väsentliga punkter, nämligen
dels att riksdagshusets exteriör och värdefullare interiörer skall bevaras
och att det är ett starkt önskemål att motsvarande skall gälla riksbankshuset,
dels att kanslihuset kan disponeras dels ock att en dyrbar grundförstärkning
inte ansetts erforderlig.

Alt 1 Exteriören bevaras i allt Nybyggnad
väsentligt oförändrad
Utskottslokaler, gruppkanslier -

Alt 2 Exteriören bevaras i
huvudsak oförändrad
Utskottslokaler, partikanslier,
förvaltningskontoret,
tryckeri

Alt 3 Exteriören oförändrad,
gångförbindelse till
kanslihuset under
Mynttorget och Stallbron Plenisal,

rum för talman
samt utskottsordföranden
och vice ordföranden,
kammar -

Riksdagens övriga lokaler
inkl. ledamotsrum Fasaden

bevaras, påbyggnad
2 våningar
Gångbro över Stall kanalen Plenisal,

restaurang,
klubbrum m. m.
Exteriören oförändrad
Riksdagsbibliotek,
restauranglokaler

KU 1975:13

Beträffande beräkningen av kostnaderna för ombyggnadsalternativen
kan bl. a. noteras

att värdet av mark och byggnader på Helgeandsholmen sätts till 0 kronor att

hyran för kanslihuset är satt till 250 kronor per kvm lägenhetsyta
och år

att kapitalkostnad beräknas med en ränta motsvarande statslåneräntan
7,5 procent

att avskrivningstiden är satt till 60 år •

att drift och underhåll beräknats uppgå till 50 kronor per kvm lägenhetsyta
och år

samt att investeringskostnaderna är beräknade i prisnivå 1974-04-01.

Utredningens kostnadsuppställning har följande utseende

Investeringskostnader (tkr)
	Alt. 1	Alt. 2	Alt. 3
Riksdagshuset	21 100	39 600	73 400
Riksbankshuset	88 800	29 600	16 500
Kanslihuset	_	15 200	4 600
Yttre åtgärder	6 500	7 300	6 600
Suni ma	116 400	91 700	101 100
	Alt. 1	All. 2	Alt. 3
Indirekta kostnader	34 900	27 500	30 300
Anslutningsavgifter	1 800	1 300	1 300
Flyttningskostnader	2 000	2 000	2 000
Totalt	155 100	122 500	134 700
Årskostnadsberäkning (tkr)
	Alt. 1	Alt. 2	All. 3
Räntekostnader (7,5 %)	11 600	9 200	10 100
Avskrivning (0,42 %)	700	500	600
Drift och underhåll	2 800	2 300	2 300
(exkl. kanslihuset) Hyra för kanslihuset	_	4 200	2 800
Summa	15 100	16 200	15 800
Årskostnad kr/m1 lägenhetsyta	275	262	280

Från kostnadssynpunkt anses förslagen likvärdiga.

I jämförelsen mellan alternativen har hänsyn tagits till funktion, inre
miljö, stadsbild och yttre miljö, samt bevarande. Alternativ 2 har sammantaget
bedömts besitta bättre egenskaper än övriga alternativ.
Årskostnad för lokalerna vid Sergels Torg enligt offert 1974-10-01:

Drift och underhåll 60 kr x 38 601 2 316 060 kr

Avskrivningar (60 år, 4 96) 585 658 kr

Räntekostnader 7,59 96 av 178 Mkr 13 498 282 kr

Summa 16 400 000 kr

Garageplatser (170 st) 500 000 kr

Tryckeri (ca 1 900 m1) 600 000 kr

Summa 1 100 000 kr

KU 1975:13

De totala hyreskostnaderna uppgår således till 17,5 Mkr.

Enligt riksdagens direktiv till utredningen skulle denna även undersöka
förutsättningarna och kostnaderna för Jörvärv av berörda fastigheter vid
Sergels Torg. Kommunens forst avlämnade offert anger också, som ovan
nämnts, olika former för en överlåtelse. Utredningen avvisar alternativet
med följande motivering (s. 28):

”Förvärv i någon form anser utredningen inte vara aktuellt, framför
allt emedan den fastighet som riksdagens lokaler ingår i omfattar nära
dubbelt så stor lokalyta som riksdagen disponerar. Det bedöms som
olämpligt och opraktiskt att riksdagen står som hyresvärd för lokaler
av den omfattning här är fråga om.”

Kontoret har förståelse för att riksdagen inte önskar bygga upp en
egen förvaltningsapparat av större omfattning. Här bör emellertid finnas
möjlighet till olika lösningar, exempelvis att kommunen eller byggnadsstyrelsen
ges i uppdrag att sköta denna förvaltning. I offerten har också
anvisats andra förvaltningsformer såsom stiftelse eller bolag.

Av förvaltningsstyrelsens bedömningar framgår att frågan om riksdagens
framtida expansionsmöjligheter är av väsentlig betydelse. Sergels
Torgs-alternativet anses i det avseendet vara mindre tillfredsställande.
Av utredningen framgår (s. 27) att expansion endast kan ske i privatägda
och vid den aktuella tiden redan uthyrda fastigheter. De skulle dessutom
erbjuda dåliga interna förbindelser. Kontoret håller för troligt att någon
missuppfattning måste ha uppkommit på denna punkt. I den första offerten
lämnas som visas ovan en omfattande redovisning av expansionsmöjligheterna
som konstateras vara mycket goda inom området. I området
äger kommunen fastigheter i kvarteren Brunkhuvudet, Brunkhalsen,
Hägern Större och Beridarebanan (5:e höghuset). Kronan äger fastigheter
i kvarteren Björnen, Tigern, Loen och Beridarebanan (Riksbankshuset).
De av kommunen ägda fastigheterna längs Drottninggatan i kvarteret
Hägern Större är saneringsmogna och vid en nybebyggelse där kan
förbindelse ordnas med riksdagens nuvarande lokaler via Brunkebergsfaret
eller genom gångförbindelse över Drottninggatan. Kvarteret Hägern
Större bör således kunna ge en expansionsmöjlighet som är bättre belägen
än vad kanslihuset är i förhållande till riksbyggnaderna på Helgeandsholmen.
En expansion i 5:e höghuset erbjuder också, enligt kontorets
mening, en acceptabel förbindelse via Sergels Torgs gångplan. Om riksdagen
så önskar borde även lokaler kunna tas i anspråk i det nya riksbankshuset.

Vid, bedömningen av de olika alternativen har utredningen fäst avseende
vid funktion, inre miljö, yttre miljö och stadsbild, bevarande,
genomförande samt kostnad. I avvägningen ingår faktorer som är faktiskt
jämförbara, exempelvis kostnader. Därutöver görs bedömningar som är
av mera subjektiv karaktär. Det gäller exempelvis vilket alternativ som
erbjuder den bästa utsikten; frågan om interiörens utseende eller var

KU 1975:13

riksdagen bör vara belägen, något avskilt eller centralt i stadslivet. De
subjektiva bedömningarna anser sig kontoret inte ha anledning att kommentera.
Kontoret har i stället koncentrerat sig på punkterna grundförstärkning
och kostnad.

Vid upprättande av denna promemoria har kontoret haft tillgång till
dels Förvaltningsstyrelsens skrivelse till riksdagen (1974:20) dels visst ritningsmaterial
som även finns redovisat i den pågående utställningen dels
vissa uppgifter som på begäran lämnats av riksdagens (Örvaltningskontorfunderbilaga
2:2).

Grundförstärkning

Utredningen förutsätter att någon grundförstärkning inte erfordras vid
en ombyggnad av riksdags- och riksbanksbyggnaderna. Man hänvisar
härvid till ett till utredningen fogat utlåtande beträffande riksdagshusets
grundläggning.

Vad gäller det åberopade utlåtandet omfattar det endast riksdagshuset
och det innehåller vissa väsentliga reservationer. Det konstateras att träpålarna
angripits av bakterier och att viss nedsättning av hållfastheten
kan befaras. I ogynnsammaste fall kan grundvattnet inom 30 år ha sjunkit
under rustbädden. (Den förstörs då av röta). Spont- eller påslagning bör
undvikas i byggnadens närhet (riksbankens tomt och Riksdagshusplan).
Belastningarna får inte avsevärt öka. Det åberopade utlåtandet synes således
tillämpligt för de närmaste 30 åren under förutsättning att inga
mer omfattande ingrepp skall göras i eller kring riksdagshuset. Så är
ju inte fallet vid en återflyttning till Helgeandsholmen.

Kontorets uppfattning är att denna väsentliga fråga är otillräckligt penetrerad
av utredningen. Kontoret vill i detta sammanhang erinra om
att det i samband med riksdagshustävlingen i fackpressen förekom diskussioner
mellan flera av landets mest framstående experter om behovet
av grundförstärkning av riksdagshuset.

I det av styrelsen förordade alternativet skall betydande investeringar
göras. 1 kostnadskalkylen är avskrivningstiden 60 år. Under denna tid
synes en grundförstärkning vara oundgänglig och den bör därför ske
före en återflyttning. Kontoret hävdar bestämt att en ytterligare granskning
av grundläggningsförhållandena beträffande riksdagshus och riksbanksbyggnaderna
bör göras. Detta förutsätter en ny utredning. En sådan
bör behandla nu aktuellt förslag och bl. a. noggrannare studera följande
punkter.

O landhöjningens inverkan på grundvattenståndet särskilt med beaktande
av Mälarens framtida reglering och grundvattensytans lutning samt
nybyggnationens inverkan på grundvattenståndet

O inverkan av den ökade belastningen på grundkonstruktionens bärkraft
av Riksbankshuset vid påbyggnad

KU 1975:13

B 61

0 behovet av och kostnaderna för extra ordinära anläggningsarbeten för
den underbyggda parkeringsgården.

Härtill torde erfordras vissa kompletterande grundundersökningar
bl. a. ytkompletterande kontroller av trägrundläggningarnas kondition.

I Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968 finns vissa kostnadsuppgifter.
För hel grundförstärkning av Riksdagshuset anges kostnaderna till ca
24 Mkr och för Riksbankshuset till 10-12 Mkr.

I samband med riksdagshustävlingen förekom som ovan nämnts i fackpressen
diskussioner om grundförstärkning av riksdagshuset. Kostnaderna
angavs till 45 Mkr utan närmare precisering. Prisnivån i dag är
högre. Fastighetskontoret har vid sin granskning av investeringsbehovet
dock valt att inkludera en kostnad för grundförstärkning om 45 Mkr.

Kostnad

En kostnadsjämförelse mellan alternativen bör avse den tidpunkt när
riksdagen tar lokalerna i anspråk, vilket torde ske sommaren 1982, såvida
icke viss forcering genomföres. Orsaken till att en jämförelse inte kan
göras i 1974 års priser är att framtida kostnadsstegringar har olika genomslagskraft
på alternativen. Kommunens offert 1974-10-01 anger att driftoch
underhållskostnaderna, som utgör ca 15 % av den föreslagna hyran
för riksdagen, skall regleras i enlighet med konsumentprisindex förändringar.
Resterande delar av hyran är dock oförändrad år 1982, såvida
icke ränteläget ändras. Alternativet Helgeandsholmen kommer däremot
beträffande kapitalkostnaden att drabbas av byggnadskostnadernas stegring
fram till 1982. Även i detta alternativ torde drift och underhåll öka

1 huvudsak i överensstämmelse med konsumentprisindex.

För att få fram realistiska uppräkningsfaktorer har en beräkning skett
av konsumentprisindex (totalindex) respektive Byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex
för förvaltningsbyggnader årliga förändring under perioden
1964-01-01 till 1974-01-01. Denna visade sig uppgå till 5,5 96 respektive
6,5 96 .

En kostnadsjämförelse mellan alternativen påverkas mycket starkt av
eventuella grundförstärkningskostnader. På grund av den oklarhet som
alltjämt synes föreligga i denna fråga är det motiverat att räkna med
såväl alternativ som inkluderar grundförstärkning som alternativ där
grundförstärkning ej ingår.

I syfte att undersöka huruvida de i förvaltningsstyrelsens utredning
angivna investeringskostnaderna synes rimliga har en undersökning
gjorts av motsvarande kostnader för ombyggnad av Garnisonssjukhusets
huvudbyggnad för landstingets verksamhet. De för riksdagen redovisade
investeringskostnaderna exklusive mark motsvarar ca 1 500 kronor per
kvm totalyta (= källaryta och våningsyta mätta efter ytterväggars utsidor).
De för landstingshuset konstaterade kostnaderna uppgår i 1974 års prisläge

KU 1975:13

till ca 1 800 kronor per kvm totalyta. Huruvida denna kostnadsskillnad
är motiverad med hänsyn till olikheterna i projekten eller om
den skall ses som en indikation om att investeringskostnaderna för riksdagen
är alltför lågt beräknade kan bara avgöras genom en fortsatt detaljprojektering.
Preliminärt synes det emellertid finnas föga anledning
att tro att en ombyggnad av riksdagshuset skulle bli billigare än landstingshusets
ombyggnad. Det torde därför vara av intresse att studera
kalkyler som baseras på en byggnadskostnad av 1 800 kronor per kvm
totalyta.

1 utredningen har markvärdet på Helgeandsholmen satts till 0 kronor.
Den av kommunen 1974-10-01 offererade hyran inkluderar förräntning
av ett markvärde om ca 40 Mkr. För att jämförbarhet skall erhållas måste
således i kalkylerna upptas ett markvärde för Helgeandsholmen. Vilket
byggnadssätt som skall läggas till grund för en sådan markvärdeuppskattning
kan diskuteras. Ett minimialternativ torde därvid vara att hänsyn
tas till sådana delar i befintlig bebyggelse som är användbara för
kontors- och lagerändamål. En sådan markvärdeuppskattning ger på basis
av sedvanligt ortsprismaterial, och efter erforderlig reduktion för det avsevärt
lägre utnyttjandetalet jämfört med nyproduktionen, ett markvärde
om 14 Mkr. Detta värde avser år 1971, men används ändå i denna kalkyl
på grund av osäkerheten om den framtida markvärdeutvecklingen. Det
bör understrykas att plenisalar, det centrala trapphuset och sammanbindningsbanan
ej ansetts ge något markvärdetillskott.

Alternativet Helgeandsholmen

Kostnaderna är uppräknade till år 1-982. Beräkningsmetodiken överensstämmer
i huvudsak med förvaltningsstyrelsens utredning. Under investeringskostnader
har dock även markkostnader och i vissa kalkylalternativ
grundförstärkningskostnader upptagits. 1974 års drift- och underhållskostnader
har upptagits till 60 kronor/kvm lägenhetsyta (ly) och
år för att samma standard som i alternativet Sergels Torg skall erhållas.
Alternativt skulle dessa kostnader i alt S kunna sänkas till den nivå
utredningen föreslagit i alt H (50 kronor). Erfarenheterna från den hittillsvarande
förvaltningen talar emellertid emot att riksdagen skulle åtnöja
sig med detta. Uppräkningen av kanslihusets hyra har antagits kunna
ske i enlighet med kommunens offert.

De olika kalkylalternativen skiljer sig i nedan angivna avseenden.

Alt 1. Ej grundförstärkning. Byggnadskostnad 1 500 kronor kvm.

Alt 2. Grundförstärkning. Byggnadskostnad 1 500 kronor/kvm.

Alt 3. Ej grundförstärkning. Byggnadskostnad 1 800 kronor/kvm.

Alt 4. Grundförstärkning. Byggnadskostnad 1 800 kronor/kvm.

KU 1975:13

Alternativet Sergels Torg

Kostnaderna för riksdagens lokaler vid Sergels Torg enligt offerten
har uppräknats på sätt som framgår av denna. Hyreskostnaden för de
lokaler som ej omfattas av offerten har antagits kunna uppräknas på
samma sätt. I årskostnadsberäkningen ingår en intäkt/kostnadskalkyl för
de delar av Helgeandsholmsbyggnaderna som är uthyrbara för kontorsoch
lagerändamål. Plenisalarna, det centrala trapphuset och sammanbindningsbanan
förutsätts genom uthyrning till konferenser m. m. ge
hyresintäkter som täcker drift- och underhållskostnaderna för dessa lokaler.
Avskrivning och förräntning av de delar av upprustningskostnadema, 25
Mkr i 1974 års priser, som avser konferenslokalema sker inom ramen för
de hyresintäkter som kontors- och lagerlokalerna ger. Avskrivningstiden
uppgår till 30 år med tanke på att grundförstärkning förutsatts ej bli utförd.

Hyresintäkterna täcker således kostnaderna för drift, underhåll, avskrivningar
och kapitalkostnader. De i kalkylen förutsatta hyresintäkterna
om 305 kronor/kvm ly i 1982 års penningvärde för kontors- och lagerdelarna
motsvarar ca 200 kronor/kvm ly i 1974 års penningvärde.
Denna genomsnrttshyra kan fördelas så att kontorsvåningarna erhåller
en hyra om 250 kronor/kvm ly och lokalerna på plan 1 i Riksbankshuset
samt plan 2 i Riksdagshuset, vilka domineras av lagerliknande lokaler,
en hyra om 100 kronor/kvm ly. Totalhyror av denna storleksordning
får med tanke på det goda kontorsläget, hyresläget i nyproduktionen
samt den omfattande upprustningen bedömas som skäliga.

Det bör speciellt understrykas att erfarenheter av hyresintäkterna från
Helgeandsholmen, som avser korttidsförhyrningar med hänsyn till att
en ombyggnad för riksdagsändamål har ansetts nära förestående, inte
är representativa för den framtida uthyrningssituationen efter en omfattande
upprustning.

Kostnadsjämförelse

Följande uppställning kan göras över de olika alternativens årskostnader
år 1982.

Alternativ

Investerings- Årskostnad
kostnader

Merkostnad

jämfört

med alternativ
Sergels Torg

Helgeandsholmen
Kalkylalternativ 1
Kalkylalternativ 2
Kalkylalternativ 3
Kalkylalternativ 4
Sergels Torg

192 900 000 24 200 000 27 %

278 300 000 30 900 000 62 %

233 300 000 27 300 000 43 %

318 700 000 34 100 000 79 %

178 000 000 191 00 000 0

De redovisade kalkylerna förutsätter att konsumentprisindex och byggnadskostnadsindex
tillväxttakt under perioden 1964-01-01 till 1974-01-01

KU 1975:13

är representativ även för framtiden. Med en högre tillväxttakt erhålles
större procentuell kostnadsskillnad mellan alternativet Helgeandsholmen
och alternativet Sergels Torg. Lägre tillväxttakt ger motsatt effekt.

Här bör emellertid noteras att osäkerhet råder beträffande investeringarna
för gångbron över Stallkanalen (den är endast skissad) samt för Riksplans
ombyggnad och i viss mån även för garageplanet under Riksplan.

Summering av jämförelsen

1 de avseenden kontoret har ansett sig kunna göra en jämförelse mellan
alt S och alt H har denna således inte utfallit på samma sätt som utredningens.
Expansionsmöjligheterna får anses vara mycket goda i alt
S, årskostnaderna är högre för alt H. Kontoret har inte haft möjlighet
att jämföra standard beträffande värme, ventilation och annan service
men anser det troligt att alt S även i detta avseende är väl jämförbart
med alt H.

Stig Johnson

Sven Hansson

Arne Rosenlund

KU 1975:13

Underbilaga 2:2

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR 1974-10-29

Stockholms Fastighetskontor

Vissa begärda uppgifter med anledning av riksdagshusutredningen 1974

Åberopande telefonsamtal mellan förvaltningsdirektör E. Lindström
RFK och l:e intendent A. Rosenlund FsK lämnas härmed följande uppgifter.

1. Ritningar avseende förslag 2 och 3 bifogas.

2. Grundförhållanden avseende Riksbanken överensstämmer i princip
med de som redovisats för riksdagshuset. Vad avser Stallkanalens grundförhållanden
hänvisas till hamnstyrelsen som torde ha underlag för ytterligare
studium med anledning av deras engagemang vid ombyggnad av
slusströskeln.

Kanslihuset har bedömts besitta tillfredsställande grundförhållanden.

3. Gångbrons utformning i förslaget är redovisad som en skiss och bör
bedömas som sådan.

4. Påbyggnaden av riksbanken har beräknats ej innebära ökad belastning
på grunden.

5. Parkeringsplatser är planerade under Riksplan. Antal 150 st. (enligt
program). Kostnad för parkeringsplatser ingår som en del av redovisad
kostnad för riksdagshuset i resp. förslag. En särredovisning av kostnader
för garage, inlastning och tillfarter kan lämnas efter 74-11-11.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

Enligt uppdrag
O. Etzén

B 5 Riksdagen 1975. 4 samt. Nr 13

KU 1975:13

Bilaga 6

SVERIGES RIKSBANK 1974-11-21

Till Riksdagens Konstitutionsutskott

Sedan tillfälle beretts Sveriges riksbank att avge yttrande över riksdagens
förvaltningsstyrelses framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor på längre
sikt m. m. järnte i ärendet väckta motioner, får fullmäktige i riksbanken
meddela följande.

Fullmäktige finnér ej anledning att i denna sin egenskap ingå i en bedömning
av de framlagda förslagens inbördes förtjänster utan begränsar
sig till att lämna de faktiska uppgifter beträffande dispositionen av riksbanksbyggnaden,
vilka kan vara av betydelse för det fortsatta projekteringsarbetet.
I skrivelse till riksdagens förvaltningsstyrelse av den 12 april 1973
anmälde fullmäktige, som haft att vidtaga sådana dispositioner att i enlighet
med riksdagens önskan (jfr BaU 1969:26) den nuvarande riksbanksbyggnaden
kunde disponeras för riksdagens lokalbehov, att tomt för ny riksbank
sby gg nåd förvärvats i kvarteret Fyrmörsaren och byggnadsarbeten
igångsatts. Med hänvisning till det sagda fastslog fullmäktige på förvaltningsstyrelsens
förfrågan att oavsett om riksdagen kvarstannade vid Sergels
torg eller ej, riksbanken under alla förhållanden komme att fullfölja fastlagda
byggnadsplaner och att flytta till det nya huvudkontoret i kvarteret Fyrmörsaren
vid årsskiftet 1975/1976.

Den tidsplan för uppförande av den nya riksbanksbyggnaden som sålunda
redovisades i april 1973 har ej ändrats. Den nya riksbanksbyggnaden kommer
sålunda att stå färdig för inflyttning vid årsskiftet 1975/1976. Med hänsyn
till önskvärdheten av att under längre tid kunna intrimma säkerhetssystemen
i den nya byggnaden är dock möjligt att riksbanken kan komma att utnyttja
den nuvarande byggnaden också under första kvartalet 1976. Efter den 1
april 1976 kan emellertid den nuvarande riksbanksbyggnaden beräknas fullständigt
utrymd och kan därefter disponeras på sätt riksdagen finnér önskvärt.

Stockholm som ovan
Å Fullmäktiges vägnar:

Allan Hernelius

/Eva Jönsson

KU 1975:13

Bilaga 7

Riksmarskalksämbetet

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Sedan Riksdagens konstitutionsutskott genom skrivelse den 22 oktober
1974 berett riksmarskalksämbetet tillfälle att avge yttrande över riksdagens
förvaltningsstyrelses framställning (1974:20) rörande ”Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m.” får ämbetet härmed anföra följande.

A. Helgeandsholmen eller Sergelslorg.

De intressen som riksmarskalksämbetet företräder talar för att riksdagen
återflyttar till Helgeandsholmen.

Den historiskt traditionella bilden av riksstyrelsen på och i omedelbar
närhet av Stadsholmen bör bibehållas. Den nya regeringsformens grunder
för statsskicket talar för såväl praktisk som symbolisk lokal sammanhållning
av riksdagen som ”folkets främsta företrädare”, konungen som ”rikets statschef’
och regeringen som ”styr riket”.

Den av förvaltningsstyrelsen gjorda utredningen visar att tillfredsställande
åtgärder kan vidtas för en återflyttning av riksdagen utan att slottet och
den omgivande stadsbilden påverkas i ogynnsam riktning.

Det må i övrigt uttalas, att enda alternativet till utnyttjandet av riksdagshuset
- om riksdagen skulle vara kvar på Sergelstorg - vore som kanslihus
med ämbetslokaler på högsta nivå, statsminister, departement, kansli,
lokaler för regeringssammanträden etc. Ett permanent utnyttjande av riksdagshuset
för konferenser, politiska sammanslutningar, kommunala organ
etc. synes ur alla synpunkter olämpligt. Än värre vore det, som framskymtat
i diskussionen, om lokalerna skulle hyras ut som kontor, lager el. dyl.

Enär riksdagshuset samt övriga monumentala byggnader inom dess blickfång
sammanhålls av Riksplanen samt i någon mån av Norrbro och Gustaf
Adolfs torg bör särskilt den förstnämnda bli föremål för planering i syfte
att skapa en värdig "förgård” till det svenska "folkets främsta företrädare”,
riksdagen. En liknande anordning på Sergelstorg kan ej åstadkommas.

I av ståthållarämbetet på Stockholms slott avgivet här bifogat yttrande
(Underbilaga 1) framförs ytterligare väsentliga synpunkter på den historiska
bakgrunden till riksbyggnadernas traditionella utnyttjande.

Sammanfattningsvis uttalar sig riksmarskalksämbetet bestämt för riksdagens
återflyttande till Helgeandsholmen.

KU 1975:13

B. De tre utredningsalternativen.

Ämbetet har av naturliga skäl begränsat sin granskning av alternativen
till det inflytande exteriörerna kan fä på kungl, slottet som den mest betydelsefulla
delen av den centrala stadsbilden.

Alternativ 1.

Ämbetet ansluter sig till förvaltningsstyrelsens negativa bedömning av
nybyggnadens inflytande på stadsbilden. Härtill må framhållas att stilblandningen
i denna känsliga miljö sannolikt kommer att verka störande. Man
kan också befara att inblicken mot slottets klassiska kontur från väster kommer
att skymmas eller beskäras.

Slutligen är det knappast till fördel för den nuvarande helheten att riksbankshuset
med dess intressanta arkitektur kommer att försvinna.

Riksmarskalksämbetet avstyrker detta alternativ.

Alternativ 2.

Detta av förvaltningsstyrelsen förordade alternativ har säkerligen stora
förtjänster i fråga om funktion och inre miljö. Det har till skillnad från
alternativ 1 bevarat riksbankshuset, ehuru i delvis förändrat (påbyggt) skick.
Stadsbilden har påverkats genom en föreslagen hög gångbro över Stallkanalen.

Vad beträffar riksbankshusets påbyggnad måste en viss tvekan uttalas
med hänsyn till balansen mellan de två byggnadskropparna, det dominerande
riksdagshuset och det underordnade riksbankshuset. Ur stadsbildssynpunkt
bör det senare genom alltför massiv påbyggnad inte tillåtas konkurrera med
det förra. Av detta skäl synes det ha varit bättre om riksdagens "hjärta”,
plenisalen, förlagts till huvudbyggnaden (alt. 3). Om så icke är möjligt bör
en överarbetning göras för att om möjligt nedbringa påbyggnadens höjd.
Det är av skäl som anförts under alt. 1 mindre tillfredsställande att en alltför
dominerande byggnadskropp förs in i stadsbilden sedd från mälarsidan.

Vad beträffar gångbron över Stallkanalen ansluter sig ämbetet i fråga om
utformningen inte blott till förvaltningsstyrelsens tvekan utan uttalar sin
uppfattning att den är olämplig. Den kommer att motverka strävan - så
ofta uttalad - att bibehålla de få återstående möjligheterna till samspel mellan
Mälarens och Strömmens vatten. Dessutom kommer den att helt eller delvis
skärma den vy av slottet som nu skymtar från väster mellan kanslihuset
och riksbanken. Detsamma gäller vyn från Lejonbacken ut mot Mälaren,
ett kärt motiv för turister.

Ämbetet förutsätter att andra konstruktionsförslag som undanröjer dessa
nackdelar kan tas fram, därest detta alternativ kommer att i huvudsak antas.

En mera nyanserad bild av ”broproblemet” ges av kungl, husgerådskammaren
i bifogade yttrande (Underbilaga 2).

KU 1975:13

Alternativ 3.

Detta alternativ har ur de synpunkter riksmarskalksämbetet företräder
inga egentliga nackdelar. Exteriörförändringar förutsätts ej om delar av kanslihuset
kan tas i anspråk. Ingen broförbindelse erfordras då man planerat
en gångtunnel under Mynttorget och Stallbron.

Den berörda detaljen om uppsättande av de ursprungliga takdekorationerna
ställer sig ämbetet tveksamt till. Det kan knappast verka till en enhetlig
bild av omgivningen, där slottets stränga fasad dominerar och arvfurstens
palats nu framstår i sin rena arkitektur. Det finns måhända lika stora skäl
att ta bort den takdekoration som lämnats kvar på riksdagshuset.

Uttalandet att Riksplanen skall behållas oförändrad bör som tidigare uttalats
medföra en särskild planering. I varje fall bör all parkering på platsen
undvikas (ersättas med P-garage). Mera genomgripande förändringar, såsom
eventuell sänkning av Norrbros körbana etc., bör inte tillåtas fördröja genomförandet
av ombyggnadsarbetena i riksdagshuset.

Om de ovan framhållna nackdelarna för stadsbilden i alternativ 2 kan
undanröjas eller modifieras, ansluter sig riksmarskalksämbetet till förvaltningsstyrelsens
förslag.

Stockholms slott den 26 november 1974.

Riksmarskalk
Stig H.son Ericsson

/Johan Treschow

KU 1975:13

Underbilaga 1

STÅTHÅLLARÄMBETET D:nr 250/74

PÅ

STOCKHOLMS SLOTT
Till Riksmarskalksämbetet

Ståthållarämbetets yttrande till utredning:

Riksdagens förvaltningsstyrelse (1974:20)

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Stockholms slott är i hög grad en öppen byggnad. Folk rör sig fritt på
borggårdar och genom entrévalven; i det inre är alla historiskt och konstnärligt
intressanta salar och våningssviter tillgängliga. Slottet är ett av de
mest besökta målen i Stockholm också för utländska turister men framför
allt för svenskar som reser i sitt eget land, från skolbarn till pensionärer
på utflykt.

Stockholms slott är också landets byggnadsminnesmärke nr 1. Dess situation
i staden och byggnadens samspel med omgivningen, i norr broaxeln,
kajerna, Lejonbackens ramper längs en av strömgrenarna, utblickarna därifrån
över Stockholms vatten, men också vyerna av slottet från kajer och
vattenområden är oskiljbara från byggnaden. De har skildrats i konst och
litteratur. Och inte minst: de är en del av vanligt folks samlade skatt av
bilder, upplevelser och minnen.

Tessins plan för slottets omgivningar blev i väsentliga stycken inte förverkligad.
Delar av helheten har kommit till under senare generationer.
Betydande förändringar har skett under detta århundrade, bl. a. på Helgeandsholmen
och genom tillkomsten av den provisoriska strömbron, förändringar
som upprörde opinionen. Det är givet att ståthållarämbetet som
slottsförvaltande institution med största intresse nu tar del av aktuella planer
som rör slottets omgivning och arkitektoniska domän - liksom att dessa
projekt engagerar det ideella ägarintresset hos en bred allmänhet, med vilken
ämbetet har daglig kontakt.

I den mån riksdagshusutredningen 1974 rör stadsbilden i slottets omgivning
och särskilt förändringar i denna, önskar ämbetet framföra följande
synpunkter.

Redan då riksbyggnaderna planerades uppstod en het debatt om följderna
för stadsbilden. Den har då och då flammat upp, aktualiserad av frågor
som ”nationalmonumentet” eller norrmalmsplanen och trafikproblemen.
Riksbyggnadernas förvaltning (riksgäldsfullmäktige) har under årens lopp
låtit göra ett flertal utredningar, som engagerat framstående arkitekter. Mest
kända torde Ragnar Östbergs förslag vara.

Kritiken mot riksbyggnaderna och Helgeandsholmens utformning i övrigt
gällde dels byggnadsvolymen, som ansågs göra våld på landskapet genom

KU 1975:13

att täppa igen det stråk som strömmarna bildar mellan Riddargården och
Saltsjön; dels gällde den förhållandet Riksdagshuset - Slottet från norr, vilket
betraktades som en konfliktsituation, förlusten av de intimare mått, bebyggelsens
anspråkslösare former och skala, som radikalt ändrade den traditionella
bilden av slottets dominans. I viss mån torde politiska stämningar
vid seklets början ha påverkat kritiken, möjligen också Ragnar Östbergs
inställning. I dag är läget ett helt annat: riksdagens hemortsrätt på Helgeandsholmen
är så etablerad att Helgeandsholmen och riksdagen i viss
grad är synonymer. Dessutom är det demokratiska genombrottet i rikets
styrelse historiskt förknippat med riksdagshuset på Helgeandsholmen.

Enligt det förslag som riksdagshusutredningen 1974 nu förordar kommer
riksbyggnadernas huvudentré att förläggas till Riksgatan. En av de väsentliga
invändningarna mot Östbergs sänkning av Riksplan, att riksdagshusets huvudentré
kopplades av från Norrbro-axeln, skulle alltså i dag helt oväntat
ha fallit bort. Men andra hinder kvarstår och behovet av parkeringsgarage
har tillkommit. Skulle riksdagen välja att stanna vid Sergels torg uppstår
en ny situation. Oavsett detta är utformningen av Riksplan ett kvarstående
problem. Platsens nuvarande gestaltning och funktion som parkeringsplats
för bilar är otillfredsställande och ovärdig ett offentligt rum i detta enastående
läge. De åtgärder som föreslås i det av utredningen förordade alternativet

- upp- och nedfartsramper för bilar, någon vattenanläggning - innebär knappast
ens ett allvarligt försök att lösa problemet.

I den nordiska arkitekttävlingen ingick att förslagsställarna skulle ta ställning
till en eventuell sänkning av Norrbros nivå (till den ursprungligen
avsedda), när brons ombyggnad i en framtid kan befinnas nödvändig av
tekniska skäl. En sådan ändring skulle fördelaktigt påverka sambandet mellan
bron och slottet och utformningen av kajerna på båda sidor av Strömmen.

Utredningen har tills vidare skjutit denna fråga åt sidan. Ståthållarämbetet
menar att den alltjämt har stor betydelse för detta centrala parti av staden
och att den bör ägnas allt det intresse den är värd. Utredningen synes mena

- vilket är svårt att förstå - att utformningen av Riksplan är utan sammanhang
med riksdagshusets organisation och funktion, alltså oavsett om
riksdagshuset i det nya komplexet spelar rollen av huvudbyggnad eller annex.

Den andra huvudsakliga invändningen mot riksbyggnaderna, dvs. att deras
massa var ett våldförande mot landskapet kring strömmarna, har ännu
giltighet. Däremot kan hävdas att riksdagshuset bör respekteras som ett
historiskt faktum och starka skäl kan anföras för dess bevarande. En annan
fråga är om bankbyggnaden, kanske med undantag av Riksgatan, kan göra
anspråk på samma respekt. Även om så skulle anses vara fallet - vilket
är diskutabelt - är det enligt ståthållarämbetets mening helt oförenligt både
med ett respekterande av byggnaden och med respekten för landskapet
och stadsbilden att bygga på bankhuset såväl mot Riksgatan som mot Riddarorden,
såsom föreslås i det förordade alternativet. Påbyggnaden är främ -

KU 1975:13

mande för bankhusets arkitektur och okar komplexets massiva verkan. Därtill
ändras balansen mellan riksbyggnadema. Påbyggnaden avser ju enligt
utlåtandet att framhäva betydelsen av de rum den hyser. Totalintrycket
blir förvirring.

Denna påtagliga förändring strider mot den värdering av ett bevarande
som utredningen starkt framhåller i andra sammanhang.

Ytterligare en invändning som rör stadsbilden i slottsomgivningen måste
här anföras. Den gäller den gångförbindelse mellan kanslihuskvarteren och
bankbyggnaden som ingår i det förordade alternativet. Tidigare generationers
kritik mot att riksbyggnadema gör våld på landskapet är förståelig. Men
även om man är beredd att acceptera byggnadskomplexet som ett historiskt
faktum är det enligt ämbetets övertygelse omöjligt att godtaga detta nya
inslag, som är främmande både för landskapet och för den nuvarande bebyggelsen
och skulle ha en förödande verkan.

Riksdagens lokalfråga måste självfallet få en god lösning. Det är möjligt
att vissa värden måste offras för detta mål dock inte stadsbilden vid strömmarna.
Det föreliggande materialet visar enligt ståthållarämbetets mening
att detta offer inte behövs.

Ståthållarämbetet Stockholms slott den 12 november 1974.

Sven har Lind
slottsarkitekt

Sixten Wohlfahrt
ståthållare

KU 1975:13

Underbilaga 2

KUNGL. HUSGERÅDSKAMMAREN
KUNGL. SLOTTET

Till Riksmarskalksämbetet

Med anledning av att Riksmarskalksämbetet i skrivelse av den 25 oktober
1974 begärt yttrande rörande förslag till Riksdagshusets ombyggnad ber jag
härmed att få anföra följande.

Det aktuella förslaget, kallat Aron II, innebär att det gamla Riksdagshuset
och Riksbanken bibehålies, den senare dock förändrad genom påbyggnad.
För att möjliggöra en bekväm kontakt mellan Riksdagen och det till Kanslihuset
förlagda Riksdagshotellet ingår i förslaget även en gångbro över
Stallkanalen. Det finns inte anledning att i detta sammanhang närmare
gå in på förslaget i dess helhet. Det må dock vara tillåtet att framhålla
att projektet på en gång synes vara realistiskt, funktionellt och vidare att
det äger stora konstnärliga förtjänster. En lösning av riksdagshusfrågan efter
de riktlinjer som här finns angivna ter sig sålunda löftesrik.

1 vad gäller förslagets konsekvenser för miljön kring Slottet skall följande
anföras. Riksbanksbyggnaden planeras förhöjd, för att möjliggöra tillkomsten
av den nya plenisalen. Tillbyggnaden kommer att innebära en
väsentlig ökning av byggnadens volym, men förändringen ter sig arkitektoniskt
fullt acceptabel och kommer ej heller att ogynnsamt påverka miljön
kring Slottet och Strömmen.

Den gångbro som skisserats för förbindelsen mellan riksdagshus och riksdagshotell
innebär ett väsentligt ingrepp i en känslig stadsbild och är sålunda
betydligt mer kontroversiell.

Sådan som den skisserats i förslaget äger den betydande arkitektoniska
förtjänster som byggnadsverk. Frågan om dess effekt i stadsbilden är mer
svårbedömd. - Den passage från vilken bron mest frekvent kommer att
upplevas är Södra Riksbron. Den fria sikten mot väster kommer här att
avskärmas men genom de höga bågställningarna kommer man att uppleva
rymden och vattenvidden ut mot Mälaren på ett nytt och möjligen mera
spänningsfullt sätt. Vyn från Slottsbacken mot Mälaren kommer att begränsas
genom bron. Intrycket av fri rymd mot väster kommer ändå inte
helt att förtas. Från högre belägna blickpunkter inom slottsbyggnaden kommer
bron endast att fl effekten av ett nytt miljöelement. - Vyn österut
från Vasabron kommer även att påverkas av den nya gångbron. Genom
sin funktion som lägre förgrundsstaffage kan effekten bli den att norra slottsfasadens
dominans i stadsbilden ytterligare stegras.

Den planerade brobyggnaden har väl ännu inte funnit sin definitiva form.
Det är emellertid min uppfattning att det föreliggande förslaget visar på
möjligheten att en bro i detta läge kan bli ett positivt inslag i stadsbilden.

Stockholm den 18 november 1974
Stig Fogelmarck

KU 1975:13

Bilaga 8

KUNGL. AKADEMIEN FÖR DE FRIA KONSTERNA

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Kungl. Akademien för de fria konsterna har på begäran beretts tillfälle
att yttra sig rörande riksdagens förvaltningsstyrelses framställning (1974:20)
Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Redan innan riksbyggnaderna planerades har utformningen av Helgeandsholmen
och dess bebyggelse varit föremål för debatt och bearbetning.
Akademien har med stort intresse följt det mångåriga arbete med utredningar
och tävlingar som på nytt aktualiserades av kammarreformen och kan inte
underlåta att i detta avgörande skede kommentera förslaget med hänsyn
till de intressen som akademien företräder.

Vår bedömning av frågan gäller framför allt arkitekturen. Yttre och inre
miljö är oskiljaktiga i arkitekturen - också den inre miljön är här delvis
publik - men inre miljö, funktion m. m. är i stort sett riksdagens egen
angelägenhet. Stadsbilden, huvudstadens offentliga rum, är allmänhetens.

Utredningen har för vidare bearbetning valt tre av de i den nordiska
tävlingen prisbelönade ombyggnadsförslagen. Lokalprogram och andra förutsättningar
har efter tävlingen ändrats avsevärt. Därtill kommer att förslagsställarna
har fått olika direktiv, bl. a. beträffande graden av riksbyggnadernas
bevarande samt plenisalens förläggning. Dessa individuella direktiv
har haft så stort inflytande på förslagens organisation och utformning att
det kan vara befogat att fråga om utredningsarbetet har bedrivits så förutsättningslöst
som konstitutionsutskottet önskat. Sedan prisnämnden avkopplats
har förslagen bedömts endast av utredningens ledamöter (eller av
dess projektgrupp) med biträde av tillkallade experter.

Utredningen har kommit till slutsatsen att alternativ 2 bör läggas till
grund för det fortsatta arbetet med riksdagens lokalfråga och bedömer förutsättningarna
för ett lyckligt genomförande som goda.

”Bevarande” är ett nyckelord i utredningens arbete. Bevarande - eller
förändring - är inte i och för sig något gott eller ont. Endast en kvalitativ
bedömning från olika synpunkter av historiska, arkitektoniska, funktionella
eller andra faktiska förhållanden bör vara avgörande.

"Bevarande” kan knytas till en historiskt given arkitekturform men också
till ett funktionsmönster, till väsentliga drag i stadsmiljön eller till en specifik
detalj i denna. Bevarande kan då värderas högst olika.

Utredningsmännens bedömning grundas i påfallande hög grad på värdesättningen
av det ”bevarande” som de tillskriver förslagen. Hos ett av
dessa konstateras större funktionsförtjänster, likaså arkitektonisk kvalitet,
men de tillmäts inte avgörande värde, då ”stadsbilden skulle radikalt för -

KU 1975:13

ändras”. Vad som egentligen avses med ”bevarande” utsägs inte i utlåtandet,
men det framgår av utredningens beskrivning och kritik av förslagen att
det framför allt avser konservering av byggnadsdelar, yttre eller inre, eller
markanläggningar.

Såväl bevarande av riksbyggnaderna som förändringar i stadsbilden bedöms
emellertid så olika att det är omöjligt att urskilja en konsekvent linje.

Bevarande av riksdagshusets pompösa trapphall, en eller båda av tvåkammarriksdagens
tvillinglika plenisalar och ”sammanbindningsbanan”
mellan dem har ställts upp som ett allmänt krav. Denna rumsgrupp, som
är riksdagshusets kärna, är jämte sina biutrymmen ett skickligt formulerat
och entydigt uttryck för tvåkammarriksdagens organisation och sätt att
fungera. Tömda på sina funktioner skall dessa rum ”bevaras” även då den
nya plenisalen, enkammarriksdagens förnämsta rum, enligt de speciella direktiven
skall förläggas till en annan byggnad, dit såväl riksdagsledamöternas
som allmänhetens entreér förvisas. Riksplan, platsen framför riksdagshuset,
denna unika möjlighet, stadens arkitektoniska och landskapliga centrum
mitt i Strömmen, liksom hela den ståtliga yttre och inre arkitektoniska
apparaten, står övergiven och utan mening. Förvaltningsstyrelsen uttalar:
”Riksbyggnaderna bevaras på ett meningsfullt sätt.” Man måste fråga sig
vilket värde, utöver ett huvudsakligen musealt, bevarandet av formen har,
då det funktionsmönster som den tjänade, och vars bild den är, slås sönder
utan att ersättas av ett nytt och lika levande. Alt. 3, som byggt in den
nya plenisalen i den gamla kärnan, har i detta avseende en förtjänst framför
de båda övriga.

Utredningen lovordar "bevarande” i det rekommenderade förslaget, alt. 2,
trots att riksbankens hus undergår en genomgripande förändring. Det är
nu längs Riksgatan knutet till riksdagshuset men tydligt underordnat detta,
dels genom lägre byggnadshöjder, dels genom en uppdelning av byggnadens
massa: i den vackert proportionerade längan mot Riksgatan, i den vinkelställda
mittkroppen, som framstår som byggnadens kärna, och i de lägre
rundade flyglarna mot vattnen. Denna byggnad har inte antikens teatrar
som förebild. Den är liksom riksdagshuset en skicklig lösning av den ställda
uppgiften, formulerad i sin tids härskande arkitekturspråk. Dess slutenhet
och tyngd har kritiserats. Men den äger den stora förtjänsten att i mått
och skala vara anpassad till den gamla stadsmiljön. Detta går helt förlorat
i alt. 2 under en maximalt utbredd överbyggnad av tre våningars höjd. Också
huvudlängan mot Riksgatan har en hög påbyggnad, som visserligen sägs
ha sitt ursprung i antikens teatrar men saknar arkitektoniskt sammanhang
med sin bas. Ökningen av bankhusets massa uppstaplad mot riksdagshuset
och Stadsholmens gamla bebyggelse, är ett hårt ingrepp i en känslig konstnärligt
och historiskt värdefull arkitektonisk miljö och ett övergrepp mot
byggnaden. Förändringen godtas av utredningen utan diskussion av dess
betydelse för byggnaden eller stadsbilden. Det är visserligen sant att stora
delar av de gamla fasaderna står kvar; men en byggnad och dess fasader

KU 1975:13

är inte bara stenarna som den är byggd av. Den måste ses i sitt förhållande
till omgivningen som den är en del av. En byggnad av klassisk art som
riksbyggnaderna är dessutom, också i sin uppbyggnad, en avslutad, definitiv
form.

Ett än allvarligare ingrepp är förbindelsen mellan riksdagens nya blandarkitektoniska
huvudbyggnad på riksbankstomten, och ledamotshotellet
(kanslihuset) tvärs över strömfåran. Den är en ”tvåvånings gångbro”,
som från den geologiska grunden under strömmens botten når upp till kanslihusets
taklist. Den har givits formen av en romersk akvedukt, som leder
till den antika teatern på riksbankens tak: ”men i gengäld bevaras riksdagshuset
i allt väsentligt intakt, vilket måste tillmätas stort värde”.

Alla tre förslagen harju förtjänsten att bevara riksdagshuset, med de variationer
i "bevarande” som betingas av de individuella direktiven. Alt. 3
bevarar både stadsbild och väsentliga interiörer och därtill i viss mån funktionsmönstret
med riksdagshuset som huvudbyggnad. Ändå jämställer utredningen
det ur ”bevarandesynpunkt” skonsamma alt. 3 med det hårdhänt
och hänsynslöst förändrade alt. 2. Utredningen borde kunna konstatera att
även i detta förslag, liksom i alt. 1, "stadsbilden skulle radikalt förändras”.
Alt. 2. är ensamt om ”akvedukten”. Den har tillkommit därför att ledamotsrummen,
med krav på ”kammarnärhet” i detta förslag har förlagts
till en annan stadsdel. Man skall kunna nå plenisalen på högst 3 minuter.
I båda de senare alternativen gör man detta utan ”akvedukt” över strömmen,
vilket ur bevarandesynpunkt med hänsyn till stadsbilden borde tillmätas
stort värde.

Helgeandsholmen, sådan den nu är, är koncipierad som en sluten form
inom sina kajer, omfluten av strömmar mellan Saltsjön och Mälaren. Också
vattnen och luftrummen är, enligt akademiens mening, väsentliga delar
i den helhet, som utredningen säger sig önska bevarad. Men de är också
omistliga i den historiska helhet som Stadsholmen utgör och vilken, efter
de synder som begåtts mot den i modern tid, nu borde vara okränkbar.
”Akvedukten” är på denna plats en dubbel försyndelse, fördömlig i vilken
dräkt den än må uppträda. Ett övergrepp är ett övergrepp, hur raffinerat
och omsorgsfullt detaljerna i dess genomförande än studeras.

Utformningen av Riksplan och Strömparterren och följderna av en i framtiden
av tekniska skäl sannolikt nödvändig ombyggnad av Norrbro och
anslutande kajmurar säger sig utredningen inte ha närmare behandlat. Likafullt
lovordar den ett bevarande av Riksplan i oförändrat skick. Men
en lösning av dessa sedan länge ömmande problem är enligt akademiens
åsikt alltjämt angelägen.

Som framgår av akademiens bedömning är det inte bara detaljer som
kan kritiseras utan, vad värre är, väsentliga riktlinjer och värderingar. Frågan
om riksbyggnaderna och Helgeandsholmen bör (med förlov sagt) inte betraktas
enbart, eller ens framförallt, som en fråga om riksdagens aktuella
lokalbehov och krav på bekväma arbetsförhållanden, hur viktigt det än är

KU 1975:13

att denna för en god lösning. Framförallt gäller den ändå Stockholms och
rikets i dag, i morgon, allt framgent och ur alla synpunkter ömtåligaste
stadsbild.

Enligt akademiens övertygelse är resultatet av utredningen, trots den
mängd av kvalificerat arbete som redan nedlagts, otillräckligt och helt otillfredsställande.
Ett beslut om riksdagens lokalfrågor grundat på detta underlag
skulle vara förhastat och olyckligt.

En värdefull frukt av Riksdagshusutredningen 1974 är trots allt att de
svårigheter som är förknippade med ombyggnad på Helgeandsholmen nu
framträder tydligare.

I ärendet Riksdagens lokalfrågor på längre sikt kan för dagen inte någon
tidspress skönjas. Akademien för de fria konsterna vill därför hemställa

an riksdagen måtte besluta om en fortsatt och av snäva direktiv obunden
utredning.

Riksdagen avgör slutligen själv var och hur den vill bo. Men ett stort
ansvar kommer att vila på dem som har att döma i denna för såväl riksdagen
som Stockholm betydelsefulla och svåra utredning; akademien hemställer
därför också

att vid ett beslut om fortsatt utredning dennas organisation och handhavande
måtte noga övervägas och att tillgänglig sakkunskap på hög nivå
inom alla berörda områden direkt engageras i bedömningen.

Stockholm den 28 november 1974

För Kungl. Akademien för de fria konsterna

Algot Törneman
dess sekreterare

KU 1975:13

Bilaga 9

STATSDEPARTEMENTENS

ORGANISATIONSAVDELNING 1974-11-29 Dnr OA 438/74

Riksdagens konstitutionsutskott
Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

(En bilaga)

Statsdepartementens organisationsavdelning (OA) har genom konstitutionsutskottets
skrivelse den 22 oktober 1974 beretts tillfälle att avge yttrande
över riksdagens förvaltningsstyrelses framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m., och får med anledning härav anföra följande.

OA begränsar yttrandet till att belysa vissa konsekvenser för statsdepartementen
av en evakuering från det nuvarande kanslihuset i kv. Mars och
Vulcanus samt till att beröra vissa frågeställningar som aktualiseras därvid.

1 Kanslihusets nuvarande utnyttjande m. m.

Kanslihuset inrymmer f. n. statsrådsberedningen med statsministerns
kansli, justitie-, arbetsmarknads- och kommundepartementen, sekretariatet
för framtidsforskning och några utredningar. Vidare inryms kanslihusets
personal restaurang jämte statsrådsmatsal, statsdepartementens budcentral
och offsetcentral jämte vissa andra serviceorgan.

I byggnaden finns ca 350 kontorsrum, ca 10 sammanträdesrum, bibliotek,
rum för press, radio och TV, expeditioner, vilrum, motionsrum, kafferum,
förråd m. m. jämte omfattande bevakningstekniska installationer.

Fastigheten är av hög byggnadsteknisk kvalité, möjligen med undantag
för ventilationen. Den är mycket väl underhållen. Huset torde ha lång återstående
livslängd.

Tack vare byggnadens höga standard och goda läge erbjuder den en mycket
bra arbetsmiljö och funktionellt goda arbetslokaler. En viss nackdel ur miljösynpunkt
utgör de störningar trafiken i Myntgatan och Rådhusgränd förorsakar.

2 Aktuella ersättningslokaler

1 byggnadsstyrelsens planering har förutsatts att departementens expansionsbehov
skall tillgodoses på Nedre Norrmalm. Aktuella kvarter är främst
Björnen, Tigern, Johannes Större och Rosenbad. Belägenheten framgår av
bilagda översiktsskiss. De nämnda kvarteren är i statlig ägo.

Tillgängliga kvarter syns kunna tillgodose det antalsmässiga rumsbehovet
för tänkbara evakueringsalternativ.

KU 1975:13

Projekterings- och byggtid för att nybygga ett helt kvarter uppgår enligt

byggnadsstyrelsen till ca fem år. Skulle det bli nödvändigt att flytta departement
som redan finns på Nedre Norrmalm för att bereda plats för
de delar som skall evakueras från kanslihuset kan detta förskjuta tidpunkten
för disposition av kanslihuset med ytterligare upp till ett år.

Överflyttning av departement till Nedre Norrmalm har tidigare ägt rum
enligt följande: Handelsdepartementet till Rosenbad 1964, försvarsdepartementet
till Vinstocken 1966, socialdepartementet, jordbruksdepartementet
och dåvarande civildepartementet till Loen 1971 samt kommunikationsdepartementet
till Vasagatan 8-10 år 1974.

Om kv. Tigern och Johannes Större tas i anspråk för departementsändamål
uppkommer behov av evakueringsutrymmen för bl. a. UKÄ och statens
industriverk, vilket även medför särskilda kostnader. Beträffande dessa kvarter
är också frågan om ny- eller ombyggnad av stort intresse.

Om riksdagen beslutar att ta kanslihuset i anspråk för riksdagsändamål
erfordras ett omfattande planeringsarbete för statsdepartementens lokalisering
till Nedre Norrmalm.

3 Behov av ersättningslokaler och vissa krav på dessa

De delar av departementsorganisationen som nu inryms i kanslihuset
kan således evakueras till Nedre Norrmalm. Efter en sådan överflyttning
skulle endast fyra enheter (finansdepartementet, utbildningsdepartementet,
industridepartementet och statsdepartementens organisationsavdelning) av
femton vara kvar i Gamla Stan. Detta skulle innebära praktiska olägenheter
för departementen. Önskemålet om en koncentrerad lokalisering kan därför
aktualisera frågan om ytterligare departementsöverflyttningar till Nedre
Norrmalm.

Särskilda krav på centralt läge i förhållande till övriga departement ställs
för statsministerns kansli och finansdepartementet. Vidare ställs särskilda
krav på representativt yttre och inre för statsministerns kansli.

Minimibehovet av ersättningslokaler utgör ca 400 tjänsterum och maximibehovet
ca 1 000 tjänsterum exklusive kommittérum. Vidare tillkommer
behovet av erforderliga centrala serviceutrymmen.

4 För- och nackdelar med flyttning till Nedre Norrmalm

Fördelarna är bl. a.: Mera koncentrerad gruppering som bör möjliggöra
förbättrade kommunikationsmöjligheter mellan departementen under förutsättning
att de centrala funktionerna blir väl placerade. Möjligheter finns
för funktionellt bra lokallösningar. Mellan aktuellt område på Nedre Norrmalm
och riksdagen är avstånden relativt korta, oavsett om riksdagen ligger
vid Sergels Torg eller på Helgeandsholmen. God inre arbetsmiljö kan skapas
i nya eller helt ombyggda fastigheter. Möjligheterna att ordna rationell och

KU 1975:13

tidsenlig service är stora.

Följande negativa konsekvenser kan påpekas: Stora investerings- och flyttningskostnader.
Härtill kommer kostnader för centrala serviceanordningar,
säkerhetsinstallationer samt investeringar inom områdena ADB och teleteknik
(bl. a. ny telefonväxel). Hyreskostnaderna ökar. Som tidigare nämnts
under p. 2 kan också ersättningslokaler komma att erfordras för de myndigheter
som f. n. har lokaler inom aktuella kvarter på Nedre Norrmalm.

Detta yttrande har anmälts i statsdepartementens gemensamma företagsnämnds
arbetsutskott.

Per Bergman

H. Almqvist

KU 1975:13

Bilaga 10

STATSANSTÄLLDAS FÖRBUND
1974-11-29

Avd. 2203 Riksdagen

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Avdelning 2203 Statsanställdas Förbund har beretts tillfälle att yttra sig
över riksdagens förvaltningsstyrelses framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m.

Avdelningsstyrelsen har överlämnat framställningen till Nr 2 Riksdagsklubben
i avdelning 2203 Statsanställdas Förbund som har antagit följande
uttalande att avges som avdelningens yttrande till konstitutionsutskottet.

Vad gäller frågan om återflyttning eller ej, biträder avdelningen förvaltningsstyrelsens
förslag, dvs. återflyttning till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen.

Beträffande vilket av de tre förslag som skall antas förordar avdelningen
likaledes förvaltningsstyrelsens förslag - alternativ 2 i Riksdagshusutredningen
1974 - dock sedan förslaget omarbetats på en del viktiga punkter,
bl. a. bör utskottens kanslilokaler förläggas i nära anslutning till resp. utskotts
plenisal. Lokalvårdarnas behov av personalutrymmen bör tillgodoses; vidare
förutsätts att ingen personal tvingas till stadigvarande arbetsplatser under
jord och att de helårsanställda tjänstemännen får sina arbetsplatser i tjänsterum
med fönster.

Avdelningen förutsätter också att under detaljplaneringens förlopp personalorganisationerna
skall beredas tillfälle att kontinuerligt deltaga i och
påverka detta arbete.

Sigfrid Larsson
Ordförande

Lennart Edlund
Sekreterare

B 6 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

Bilaga 11

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Genom remiss har Riksdagens ST-förening, avd. 419 av Statstjänstemannaförbundet,
beretts tillfälle att yttra sig över riksdagens förvaltningsstyrelses
framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Förvaltningsstyrelsens beslut att vid en eventuell återflyttning till Helgeandsholmen
förorda det Ahlgren-Olsson-Silowska förslaget till riksdagsbyggnader
har tillkommit efter en sammanvägning av en mångfald bedömningsgrunder.
Föreningen begränsar sig i detta remissvar till de frågor som
berör de anställdas arbetsfunktioner.

Enligt föreningens mening bör samtliga utrymmen inom riksdagsförvaltningen
vara väl avpassade för det tjänstearbete som där skall utövas. Arbetsmiljön
bör ges en hög standard. Föreningen utgår från att den inre
riksdagsförvaltningens skyddskommitté engageras i ett eventuellt projekteringsarbete
samt att alla berörda personalgrupper får medverka även direkt
i projekteringen.

1 det följande redovisas föreningens reaktion på det av förvaltningsstyrelsen
förordade återflyttningsalternativet.

Kammarkansliet

Intet finnes här att anmärka. Underbilaga 1.

Stenograferna

Ett grundvillkor är att varje riksdagsstenograf har ett eget rymligt och
väl ljudisolerat arbetsrum med goda ljusförhållanden. God kontakt med
composersätteriet är vidare ofrånkomlig. Tveksamhet finnes om iakttagna
brister kan övervinnas i det fortsatta projekteringsarbetet. Underbilaga 2.

Utskottskansiierna

Lokaldispositionen för utskottskansiierna är svår att överblicka och det
är oklart i vilken grad ett beslut om återflyttning låser fast planerna sådana
de nu redovisas. Det är angeläget med en bättre lokal sammanhållning
av utskottsenheterna. En sådan omdisposition skulle påverka även andra
enheter, främst partikanslierna. Underbilaga 3.

KU 1975:13

Förvaltningskontoret utom upplysningstjänsten
Intet finnes här att anmärka.

Upplysningstjänsten och biblioteket

Ett ofrånkomligt krav för bägge enheterna är en granskning av tjänsteutrymmena
enligt alt. 2 genom skyddskommitténs försorg, med avseende
på såväl lokalernas disposition som allmänna miljöhänsyn.

Genom tillsättandet av riksdagens informationsutredning har en omständighet
tillkommit som inte kunnat beaktas tidigare. Det är önskvärdheten
av en närmare samordning av de två enheter som skall svara för riksdagens
allmänna sakinformation. Kan i en eventuell fortsatt projektering av alt. 2
så stora omdispositioner företas att den personal - ett 50-tal anställda -som svarar för informationsfunktionen kan få en för riksdagen ändamålsenlig
placering av sina lokaler?

Stockholm den 28 november 1974
För Riksdagens ST-förening

Torsten Dahl

Hakon af Malmborg

KU 1975:13

Underbilaga 1

Vid de samråd som inom kammarkansliet ägt rum beträffande de tre
alternativen till permanent riksdagshus har vi förordat alternativ 2.

I både alternativ 1 och 2 kommer kammarkansliet att få disponera en
större lokalyta än för närvarande. Alternativ 2 är emellertid bättre med
hänsyn både till lokaldispositionen i stort och fönsterplaceringen, som i
alternativ 1 av byggnadstekniska skäl blir mycket olämplig. I fråga om den
närmare fördelningen av tjänsterum kommer vi senare att framföra våra
önskemål. Redan nu vill vi framhålla, att trappförbindelsen mellan å ena
sidan plenisalen och kammarkansliet och å andra sidan kammarkansliet
och stenograferna måste förbättras. Enligt vad som uppgivits kan detta ske
utan större olägenhet.

Stockholm den 21 november 1974
För TCO-anslutna inom kammarkansliet

Eivor Larsson

KU 1975:13

Underbilaga 2

Arbetsrum för stenograferna

De båda aktuella förslagen till nytt riksdagshus på Helgeandsholmen -alternativ 1 och 2 - innebär alldeles för små arbetsrum för stenograferna.
I alternativ 2 har man dessutom utgått från helt felaktiga förutsättningar
när man delat av rummen med en skärmvägg. Det finns med den tillämpade
arbetsmetodiken inga som helst möjligheter att två stenografer delar arbetsrum.
Det är i stället väldigt viktigt att isoleringen mellan de olika rummen
är god.

När det gäller rumsstorleken vill jag betona att det huvudsakliga arbetet
inte utförs i kammaren utan i arbetsrummen, särskilt som ett stort antal
stenografer har heltidstjänstgöring. De rum som vi har här vid Sergels torg
är också i stor utsträckning alldeles för små - det är egentligen bara förstestenograferna
som har rymliga rum. Eftersom det arbete vi har medför
långa arbetspass - ibland upp till 14-15 timmar på en arbetsdag - är det
viktigt att vi har rum med bra ljusförhållanden och väl tilltagen volym.
Många utför dessutom fyllnadstjänst som kräver bättre arbetsutrymmen
än vi nu har.

Slutsatsen är alltså att de båda förslagen måste omarbetas ordentligt i
avseende på stenografrummen. Det finns ingen anledning att stenograferna
arbetar i mindre rum än övriga riksdagsanställda.

Vidare är det viktigt att kommunikationerna med composeravdelningen
ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Som helhet anser vi på stenografsidan att alternativ 1 - Celsings förslag
- innebär en bättre lösning av arbetslokalerna än alternativ 2.

Stockholm 1974-11-20

Yvonne Junestrand

KU 1975:13

Underbilaga 3

Såväl alternativ 1 som alternativ 2 är för utskottskansliernas del svåröverblickbara.
RumsfÖrdelningen enligt alt. 1 synes dock ge möjlighet till
ändringar så att resp. utskottsenheter kan placeras lokalt väl sammanhållna.
Placeringen av utskottskanslierna enligt alt. 2 på våningsplan 8 är enligt
vår mening ej godtagbar. Såväl ytmässigt som betr. antal rum disponerar
utskotten enligt detta förslag mindre del än vad nu är fallet vid Sergels
Torg. Vi förordar att utskottskanslierna enligt detta alternativ lokaliseras
till plan 4, - där enligt förslaget partigruppernas kanslier inrymts - plan
6 och 7. Därmed skulle önskvärd närhet till utskottens sessionssalar även
vinnas. Partigruppernas kanslier torde utan olägenhet kunna placeras i nära
kontakt med ledamotsrummen på samma sätt som de nu är belägna. Under
förutsättning av denna omdisponering av utskottskansliernas arbetsrum kan
alternativ 1 och 2 från utskottssynpunkt anses likvärdiga.

Ingrid Gemmel

Ethel Lindahl

KU 1975:13

Bilaga 12

1974-12-19

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Yttrande av SACO-föreningen för anställda i riksdagen och dess verk över riksdagens
förvaltningsstyrelses framställning (1974:20) Riksdagens lokalfrågor på
längre sikt m. m.

Utskottet har berett Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
tillfälle att avge yttrande över rubricerade framställning. SACO har överlåtit
åt undertecknad förening att besvara remissen.

De alternativ för riksdagens framtida lokalisering som diskuteras i förvaltningsstyrelsens
framställning innebär att riksdagen antingen stannar kvar
i nuvarande lokaler eller också återflyttar till Helgeandsholmen, i senare
fallet med bevarande mer eller mindre av det gamla riksdagshuset och riksbanksbyggnaden.
I båda fallen kommer riksdagens anställda att ha sin arbetsplats
förlagd till de centrala delarna av Stockholm. Under förutsättning
att ändamålsenliga arbetslokaler kan anordnas vid återflyttning till Helgeandsholmen
är det därför enligt föreningens mening ur facklig synpunkt
likgiltigt om arbetsplatsen är förlagd där eller vid Sergels torg.

De skisser och ritningar som presenterats till de olika återflyttningsförslagen
ger emellertid föreningen anledning till följande synpunkter.

Riksdagen har f. n. lokaler som - vid nuvarande utrymmesbehov - erbjuder
riksdagens ledamöter och de flesta av riksdagens anställda en god
arbetsmiljö med i allt väsentligt utmärkta samband mellan olika arbetsenheter.
Om riksdagen av hänsyn bl. a. till önskemålet att de gamla riksbyggnaderna
skall bevaras väljer att flytta tillbaka till Helgeandsholmen
börén grundläggande förutsättning vara att flyttningen inte i något väsentligt
avseende får medföra försämringar i fråga om utrymme och lokalsamband.

Det lokalprogram som ligger till grund för återflyttningsalternativen har
upprättats innan enkammarriksdagen ännu trätt i funktion och sålunda innan
erfarenheter vunnits av de många nyheter i fråga om riksdagens organisation
och riksdagsarbetets utformning som tillkom i samband med flyttningen
till Sergels torg. Önskemål om modifikationer i lokalprogrammet har fått
framföras, men någon genomgripande översyn av detta torde inte ha företagits.
Sedan de nuvarande byggnaderna togs i bruk har riksdagen fått
väsentliga lokaltillskott, bl. a. i form av ett antal sammanträdesrum. Det
är angeläget att ett första steg i det vidare arbetet i riksdagshusfrågan blir
en ny, fullständig genomgång av lokalprogrammet. Siktet måste härvid vara
inställt på att det gäller lokaler som skall tas i bruk först om ca tio år, då
villkoren för riksdagsarbetet torde ha förändrats inte obetydligt. Bl. a. bör
erinras om det uttalade intresset för en arbetstidsförkortning i riktning mot
en 30-timmarsvecka. Även om en viss rationalisering kan genomföras torde

KU 1975:13

det vara ofrånkomligt att en sådan arbetstidsförkortning för riksdagens del
måste resultera i ett ganska kraftigt ökat personalbehov. Särskilt gäller detta
för sådana grupper, t. ex. utskottens föredragande personal, som måste äga
en stor del av sin arbetstid åt att hålla sig informerade om riksdagens verksamhet
och om utvecklingen på det egna arbetsområdet.

Partikanslierna är f. n. förlagda i direkt anslutning till de ledamotsrum
som disponeras av vederbörande partigrupp. Det vill synas som om detta
lokalsamband har betydande fördelar. I det återflyttningsalternativ som förordas
av förvaltningsstyrelsen har emellertid ledamotsrummen förlagts till
kanslihuset och partikanslierna till gamla riksdagshuset. Det bör noga prövas
om det inte är önskvärt med en omdisposition som innebär att det nuvarande
lokalsambandet bibehålls.

För utskottens del innebär de olika förslagen att sessionssalar och kanslilokaler
åter förläggs i anslutning till varandra. En sådan planlösning medför
att det måste ställas höga krav på att expansionsutrymmen för utskottskanslierna
finns intill de lokaler som primärt är avsedda för utskotten.

Enligt alternativ 2 består de för utskottskanslierna avsedda lokalerna till
inte ringa del av rum utan direkt belysning genom sidofönster. För en eller
två personer avsedda arbetsplatser med endast takfönster är enligt föreningens
mening inte godtagbara för permanent arbetande personal. Även förläggning
av utskottens sessionssalar till lokaler utan sidofönster skulle innebära
en allvarlig försämring jämfört med vad hittills varit fallet.

Utskottskanslierna disponerar nu förutom tjänsterummen en rad andra
utrymmen dels i form av mindre sammanträdesrum (delvis utnyttjade som
bibliotek), dels i form av breda korridorer med god plats för uppställning
av böcker. I den mån en del av dessa utrymmen faller bort, bl. a. genom
att det måste ställas höga krav på att expansionsutrymmen för utskottskansliema
finns intill de lokaler som primärt är avsedda för utskotten,
interna överläggningar m. m. Det blir alltså angelägnare än f. n. att sessionssalarna
kan hållas fria från sammanträden utan anknytning till utskottsarbetet.
Om riksdagen även i fortsättningen vill tillhandahålla sammanträdeslokaler
för andra ändamål i samma utsträckning som hittills är
förslaget enligt alternativ 2 otillräckligt.

Även i fråga om de utrymmen som i alternativ 2 reserverats för riksdagsbiblioteket
och upplysningstjänsten finns anledning till kritiska synpunkter;
bl. a. torde biblioteket behöva större lokaler för att fungera tillfredsställande.
Det samband som finns mellan bibliotekets och upplysningstjänstens
verksamhet motiverar att dessa båda enheter ligger i nära anslutning
till varandra.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt föreningens mening angeläget
att ett återflyttningsbeslut inte alltför hårt knyts till något av de förslag
som hittills presenterats, vare sig i fråga om exteriören eller interiören, så
att det blir möjligt att i ett senare skede med stort utrymme för olika alternativ

planera för de olika enheternas ändamålsenliga lokalisering och behov av
tjänsterum.

För SACO-föreningen för anställda i riksdagen och dess verk

Bengt Thörnell
ordförande

KU 1975:13

Bilaga 13

RIKSDAGSHUSUTREDNINGEN 1974

1975-04-04

Utredningens kommentarer och förtydliganden föranledda av remissvar,
motioner m. m.

Innehåll

1. Inledning

2. Sammanfattningar av remissvar (ej tryckt)

3. Sammanfattningar av motioner (ej tryckt)

4. Allmänna opinionsyttringar

5. Utredningens mål och metoder samt organisation

6. Förutsättningarna för utredningen

6.1 Lokalprogram

6.2 Bevarandefrågan

6.3 Kanslihuset m. m

6.4 Grundförstärkning m. m

7. Bedömningsfaktorerna

7.1 Funktion

7.2 Miljö

7.3 Bevarande

7.4 Kostnader

7.5 Genomförande

8. Utredningens slutsatser

Underbilagor:

1. Utredningens bakgrundsmaterial

2. Utredningens organisation

3. Jämförelse mellan årskostnader 1982 för alt. H och alt. S....

4. Kostnadsjämförelse mellan tävlingsförslag 1972 och utredning
1974

5. Kostnadsjämförelse mellan nybyggnad på banktomten enligt alt.

Hl och några statliga omlokaliseringsprojekt

KU 1975:13

B91

1. Inledning

I enlighet med riksdagens uppdrag (KU 1973:51) till förvaltningsstyrelsen
har Riksdagshusutredningen 1974 bedrivits med sikte på att riksdagen skulle
kunna fatta beslut i frågan under hösten 1974. Normalt skulle förvaltningsstyrelsen
ha inhämtat remissyttranden och efter beredning bifogat dessa
sin framställning till riksdagen. Då utredningstiden var knapp förutsattes
att KU skulle inhämta remissutlåtanden i anslutning till motionstiden. Riksdagsbehandlingen
av ärendet har emellertid skjutits till våren 1975.

Riksdagshusutredningen 1974 har nu granskat remissvar och motioner
och på grundval härav gjort en genomgång av sitt material och en förnyad
prövning av sina värderingar.

I det följande redovisas sammanfattningar av remissvar och motioner
samt de opinionsyttringar som har förekommit. De kommentarer och förtydliganden
som utredningen anser erforderliga har strukturerats i enlighet
med den metod för värderingar och redovisning av alternativen som tilllämpats
i utredningen.

En förteckning över utredningens bakgrundsmaterial lämnas i bilaga 1.

Avsnitten 2 och 3 - sammanfattning av remissvar och motioner - återges
ej här.

4. Allmänna opinionsyttringar

Här har inte medtagits rena reportage eller referat av motioner, uttalanden
av stockholmska kommunalpolitiker o. d.

4.1 Pressklipp, dagstidningar

74-10-09 Sv. Dagbl. Ulf Hård av Segerstad. ”Förslaget SAMSPEL saknas”.

Talar för alt. H. Ifrågasätter principiellt behandlingen av förslaget
”Samspel”.

74-10-12 Expressen. Olle Bengtsson. ”Vart ska Palme och hans pojkar flytta?”.
Resonemang kring planerna att flytta älla departement till
Nedre Norrmalm. Mycket talar för riksdagens återflyttning.
74-10-13 Sv. Dagbl. Ledare. ”Riksdagens hus". Positiv till utredningen.
74-10-17 Skaraborgs-Tidn. Ledare. ”Gamla riksdagshuset duger”. Talar för
alt. H 2.

74-10-18 Aftonbladet. Kurt Bergengren. ”Bäst med riksdagen på holmen”.
Talar för alt. H som långvarigt provisorium. I värsta fall 100 år
framåt.

74-10-19 SV. Dagbl. Lennart Lindblom. ”Arkitektkritik mot bedömningen".

Reportage kring ”Samspel”.

74-10-30 Dagens Nyheter. Lennart Holm. ”Plats för riksdagen?”. Debattinlägg.
Pläderar för alt. H 1.

KU 1975:13

74-10-31 Helsingborgs Dagbl. Ledare. ”Nej till ombyggnad”. Talar för alt.
S som permanent eller provisorium i väntan på ev. senare nybyggnad
på Helgeandsholmen.

74-10-31 Nerikes Allehanda. Ledare. ”Provisoriet...”. Har nostalgisk dragning
tillbaka till Helgeandsholmen. Argumentet för provisoriet
"mitt bland folket” en alltför närdemokratisk klyscha.

74-11-29 Sv. Dagbl. Ledare. ”Till Helgeandsholmen!”. Talar för alt. H med
anledning av kommunens remissvar.

74-12-02 Sydsv. Dagbl. Kåseri. Dixi. Talar för alt. H. ... riksdagen bör ha
ett eget hus ...

75-01-11 Aftonbladet. Kurt Bergengren. ”...KULTURHUSET”. Resonemang
om Kulturhuset och förord för återflyttning.

75-02-13 Dagens Nyheter. Flera reportage, bl. a. om fyra alternativ.

75-02-19 Sv. Dagbl. Anna Holst. ”Helgeandsholmen med sitt riksdagshus”.
Kritiserar alt. H 2. Talar för fortsatt tävling.

4.2 Pressklipp, tidskrifter

Vecko-Journalen 47/74

Per Olof Sundman. ”Här dväljs bara elände och bedrövlighet.” Negativa
omdömen om riksdagshuset vid Sergels torg.

Arkitektur 10/74

Ledare. ”Sergels torg tur & retur”. Stadsbildsresonemang. Björn Linn.
"Att återupprätta ett riksdagshus”. Redogörelse för utredningen med vissa
personliga synpunkter. Lennart Holm. ”Kurragömma med riksdagen”. Pläderar
för alt. H 1.

VI 4/75

Ingrid Malmén. ”Riksdagen är inte lätt att hålla ordning på”. Huvudsakligen
reportage.

Vecko-Journalen 9/75

Eugen Wretholm. ”Vandalisera inte riksdagshuset”. Pläderar för alt. H 3.

5. Utredningens mål och metoder samt organisation

5.1 Mål

Utredningens mål utgår från det av riksdagen till förvaltningsstyrelsen
givna uppdraget som innebär att för riksdagen skall framläggas sådant underlag
att riksdagen kan

KU 1975:13

dels fatta beslut om återflyttning till Helgeandsholmen eller kvarstannande
vid Sergels torg

dels ge erforderliga direktiv för ärendets fortsatta handläggning.

Utredningens mål har i övrigt varit att finna en sådan lösning på riksdagens
lokalfråga som ger bästa möjliga arbetsförhållanden för riksdagen, såväl för
dess ledamöter som för dess personal, med beaktande av dels kostnadskonsekvenserna,
dels övergripande samhälleliga mål. De senare knyts främst
till stadsmiljö och stadsbild samt till bevarandet av historiskt och arkitektoniskt
betydelsefulla byggnader och miljöer.

5.2 Metoder

Den metod som utredningen valt för fortsatt undersökning av Helgeandsholmsalternativets
förutsättningar och möjligheter är den som av förvaltningsstyrelsen
föreslagits i skr 1973:19 och som godkänts av riksdagen,
nämligen vidarebehandling av tävlingsförslag i utredningsform.

I utredningen har redogjorts för valet av arkitektkonsulter, författarna
till de belönade förslagen 022 ”Norrström”, 013 ”Aron II” och 011 ”Aron
I”. Som underlag för valet hade tävlingsmaterialet inventerats men något
skäl att bredda utredningen genom att engagera ytterligare konsulter framkom
inte.

1 motioner hävdas att samtliga tävlande och särskilt författaren till förslaget
008 ”Samspel” borde ha erbjudits möjlighet att utveckla och komplettera
sina förslag med nya förutsättningar, bl. a. ianspråktagande av Kanslihuset.

Att erbjuda alla tidigare tävlande denna möjlighet skulle med nödvändighet
inneburit ett nytt, formellt tävlingsförfarande. Den redan genomförda,
mycket omfattande arkitekttävlingen i två steg gav i och för sig ett gott
resultat och belyste byggnadsuppgiften på ett klargörande sätt. Den får dock
anses vara ett avslutat skede i och med riksdagens beslut om fortsatt utredning.
De framtagna utredningsförslagen klargör, med tävlingsmaterialet
som bakgrund, på ett tydligt och uttömmande sätt Helgeandsholmsalternativets
förutsättningar och möjligheter. Enligt utredningens uppfattning
har inte heller något nytt framkommit som motiverar ändring av riksdagens
beslut om utredningsform.

Vid den nämnda inventeringen togs två icke belönade förslag upp till
särskild bedömning, 008 ”Samspel” och 009 ”Vox”. De jämfördes sinsemellan
och med 011 ”Aron 1". Vid utvärderingen rangordnades de: 011
"Aron I”, 009 ”Vox” och 008 ”Samspel”. Det i motioner vid flera tillfällen
framförda förslaget ”Samspel" skulle alltså inte ligga närmast i tur för vidare
bearbetning. Förslaget utvisar inte heller några nya intressanta lösningar
eller goda arkitektoniska kvaliteter som avslöjar utpräglad skicklighet hos
författaren.

Utredningens konsultgrupper har i huvudsak arbetat med gemensamma
förutsättningar. För att lå ett fylligt bedömningsunderlag önskade utred -

KU 1975:13

ningen få utrett konsekvenserna dels av vissa principiellt skilda lokaldispositioner
dels av olika grad av bevarande. Dessa lokaldispositioner, som
bl. a. utgick från plenisalens placering, grundades liksom bevarandeprinciperna
på resp. tävlingsförslag. De särskilda direktiv som konsultgrupperna
därför haft att följa har bestämts helt i samråd med dem.

I efterhand, dvs. sedan förslagen kommit in, har utredningen övervägt
om eventuell annan lokaldisposition eller någon kombination av kända förslag
skulle varit förmånligare. Något sådant nytt alternativ har inte framkommit.
Inte heller remissbehandlingen har givit vid handen att något annat
från de redovisade förslagen skilt alternativ skulle kunna ge ett bättre resultat.

Vid bedömningen av de olika alternativen - såväl de tre alternativen
för Helgeandsholmen som alternativet Sergels torg - liksom vid jämförelsen
mellan alternativen har utredningen haft att beakta alternativens samtliga
egenskaper, att mäta och värdera dessa och ställa deras betydelse i relation
till varandra. Vissa egenskaper är objektivt mätbara, t. ex. kostnad, medan
andra, t. ex. stadsbild, måste bedömas subjektivt, grundat på insikt och
erfarenhet. Utredningen har därför biträtts av en rådsgrupp om fem sakkunniga
vilka tidigare i olika sammanhang deltagit i riksdagshusfrågans
behandling. De sakkunniga har varit eniga med utredningen i dess förord
av alternativ H 2.

Utredningens fullständiga organisation redovisas i underbilaga 2.

6. Förutsättningarna för utredningen

6.1 Lokalprogram

Lokalprogramfrågor berörs i remissvar från personalorganisationer och i
ett par motioner.

Utredningen har arbetat med ett i förhållande till tävlingsprogrammet
reviderat lokalprogram avsett att täcka riksdagens lokalbehov sådant det
bedöms vara 1985. Lokalprogrammet har legat till grund för utredningar
och värderingar såväl av Helgeandsholmsalternativen som av alternativet
Sergels torg.

Ett genomförande av ombyggnadsplanerna på Helgeandsholmen bör inledas
med en bearbetning och precisering av lokalkraven, vilket bl. a. bör
ske i samråd med berörda personalgrupper. På nuvarande stadium har det
således inte varit fråga om att binda sig för ett i detalj färdigt lokalprogram.

Utredningens bedömningar har tagit hänsyn till att nya lokalkrav efter
hand kan komma att ställas. Stor vikt har därför lagts vid den flexibilitet
och de expansionsmöjligheter som kan erbjudas i de olika alternativen.

6.2 Bevarandefrågan

Utredningen "Riksdagens hus” (1968) var begränsad till teknisk-ekono -

KU 1975:13

miska frågor. Rekommendationen var som bekant nybyggnad på Helgeandsholmen;
dock inte tveklöst.

Byggnadsstyrelsen har i sin bedömning och rekommendation begränsat
sig till faktorer som avses i utredningsdirektiven och faktorer inom styrelsens
kompetensområde. Härjämte finns andra faktorer, t ex hänsyn till kulturhistoriska
värden och politisk tradition, som bör invägas vid ett slutligt
ställningstagande.

I programmet för arkitekttävlingen preciserades inte bevarandekraven närmare.
De inbjudna tävlande skulle bibehålla riksdagshuset så att den ursprungliga
arkitekturen i väsentliga avseenden bevarades. Däremot krävdes
inte att riksbankshuset skulle sparas. I utlåtandet över tävlingens första
steg uttalade prisnämnden följande:

Man kan i detta sammanhang ställa frågan om angelägenhetsgraden av
att bevara riksbankshuset. Riksbyggnadernas stadsbildsmässiga samverkan
mot väster kan betecknas som den minst fördelaktiga aspekten. Bankhuset
har dessutom en komplicerad byggnadsstomme med små mått, vilket gör

det mindre lämpat för ombyggnad. Prisnämnden finner att väsentliga

fördelar torde kunna vinnas av att inte behålla bankhuset i sin helhet.

Efter remissbehandlingen av arkitekttävlingen klarnade förutsättningarna
på så sätt att rivning av riksdagshuset ansågs uteslutet. I vissa remisser
underströks dessutom betydelsen av att riksdagshuset används just av riksdagen.

Riksdagshusfrågans principiella betydelse har tagits upp i boken ”Kulturvård
och samhällsbildning” av Sverker Janson. (Nordiska museets Handlingar
83/1974, publicerad gemensamt av Kungl. Vitterhetsakademien, Riksantikvarieämbetet
och Nordiska museet.) Här citeras:

Den stora och häftiga diskussionen vid Riksdagshusets byggande liksom
vid dess eventuella försvinnande visar i själva verket, vilken vikt man har
fäst och alltjämt fäster vid Riksdagshuset som offentlig miljö. Detta är inte
heller så underligt. Här skapades en byggnad, som manifesterade vår nya
samhällsordning och landets betydelsefullaste styrelse. Det finns ingen annan
byggnad, som så direkt vilar i den demokratiska konstitutionen och
ger uttryck för denna. Den utformning, som detta hus har, kan naturligtvis
bedömas estetiskt, byggnadshistoriskt eller funktionellt. Men huset kan oberoende
härav bedömas för dess innehållsmässiga betydelse som samhällets
kanske mest centrala byggnadsverk. Som sådant kan man godtaga det precis
som det är.

Bevarandekraven skärptes i utredningen i förhållande till arkitekttävlingen.
Med hänsyn till metoden att pröva principiellt olika lösningar gavs konsulterna
skilda förutsättningar beträffande bevarande av olika delar. Vilka
och hur stora offer som var nödvändiga för att riksdagshuset skulle återfå
sin ursprungliga funktion samtidigt som riksdagen bereddes goda lokaler
kunde inte på förhand anges. Den avvägningen måste anstå till bedömningen
av resultaten.

KU 1975:13

6.3 Kanslihuset

1 sin skrivelse 1973-11 -08 till riksdagen anförde förvaltningsstyrelsen: "Det
ligger i sakens natur att utredningsarbetet också skall omfatta möjligheterna
för riksdagen att för särskilda funktioner och tänkbar framtida expansion
taga i anspråk annan bebyggelse än riksbyggnaderna.” Förvaltningsstyrelsen
avsåg då i första hand Kanslihuset som redan i 1968 års utredning angavs
som lämpligaste expansionzon för riksdagen vid en förläggning till Helgeandsholmen.
Med hänsyn till kraven på ökat bevarande av riksbyggnaderna
togs därför möjligheten att disponera Kanslihuset med i förutsättningarna.
1 alternativen H2 och H3 utnyttjades detta.

Remissvaren från byggnadsstyrelsen och statsdepartementens organisationsavdelning
bekräftar utredningens redogörelse för konsekvenserna för
statsdepartementen vid ianspråktagande av Kanslihuset för riksdagens behov.
Departementen koncentreras till Nedre Norrmalm. Denna koncentration
kan bli än mer önskvärd i alt. S vilket skulle innebära att statsrådsberedningen
lämnar Kanslihuset också i detta fall.

6.4 Grundförstärkning m. m.

1 vissa motioner och remissvar hävdas att utredningen gått förbi problemen
i samband med riksdagshusets grundförhållanden och försummat att ta upp
kostnader för grundförstärkning. 1 och med att riksdagen har beslutat att
riksdagshuset skall bevaras måste också byggnadens grundläggningsförhållanden
beaktas. Så har också skett i utredningen.

Nyare mätningar och nya rön har gjort att synen på grundläggningsfrågan
förändrats. Vid tiden för utredningen "Riksdagens hus” var man helt säker
på hur en grundförstärkning borde gå till. De normalt använda metoderna
ansågs fullt tillförlitliga. Inställningen var därför den att det, trots viss osäkerhet
om nödvändigheten, var fullt rimligt att grundförstärkningen utfördes
för att få problemet ur världen. Numera är man på grund av nyare rön
inte lika övertygad om vilken teknik som är den lämpligaste. Fortgående
mätningar visar att sättningarna i stort sett upphört. Det bedöms numera
som sannolikt att grundförstärkning inte blir nödvändig inom överskådlig
tid. Det har då ansetts oklokt att profylaktiskt göra ett dyrbart arbete som
för tillfället bedöms vara onödigt och som, om det senare blir nödvändigt,
dessutom kanske kan utföras med säkrare och mera förfinade metoder än
dagens.

Grundläggningsförhållandena måste hållas under uppsikt oberoende av
vilka som arbetar i byggnaden. Om och när behovet av grundförstärkning
uppstår sker detta inte plötsligt så att läget blir akut. Arbetet kan fördelas
på flera år och utföras så att inte verksamheten störs.

Byggnadsstyrelsen och planverket stöder i sina remissvar utredningen
i denna fråga. "För själva riksdagshusbyggnaden har ej heller någon föreslagit

KU 1975:13

förändringar som kan bedömas vara av någon fara för grundläggningen.
Detta gäller även riksbankens hus enligt alternativ H2 och H3.” (Byggnadsstyrelsens
remissvar.)

Det förtjänar att omnämnas att två byggnadstekniska forskare, professor
Carl Forssell (1968) och professor Sven Hansbo (1973), framfört samstämmiga
åsikter i grundläggningsfrågan. Hansbo sammanfattar dem som följer:

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att något behov av grundförstärkning
inte synes föreligga. Pålningen, vilken närmast kan betraktas som
pliggpålning med överliggande, tryckfördelande rustbädd, är helt tillräcklig
för att förhindra att eventuella sättningsskador i riksdagshuset blir större
än att de kan accepteras. De konstaterade bakterieangreppen saknar betydelse
för trävirkets hållfasthet, i varje fall hittills. Något belägg för att de på längre
sikt skulle ge hållfasthetsminskning finns inte heller. Rötangrepp kan förhindras
genom att upprätthålla en hög grundvattennivå. Detta sistnämnda
kan exempelvis ske genom att slusströskeln - åtminstone den i Stallkanalen
- flyttas till ett läge nedströms om riksdagshuset, förslagsvis till Norrbro.
(Byggmästaren 4-1973.)

Tvivel har också yppats om de tekniska möjligheterna att bygga ett garage
under Riksplan. Grundläggningen för detta är tänkt som s. k. kompensationsgrundläggning,
dvs. man tar bort lika mycket tyngd som man lägger
dit, och torde inte erbjuda några större problem. Spont- och påslagning
skall inte förekomma.

Det synes således f. n. inte vara behov av grundförstärkningsåtgärder.
Det principiellt väsentliga i detta sammanhang är dock att ev. åtgärder,
om och när de måste vidtagas, är oberoende av riksbyggnadernas användning
och sålunda inte nu bör tillåtas påverka eller fördröja valet mellan huvudalternativen
H och S.

7. Bedömningsfaktorerna

7.1 Funktion

Funktionsfrågorna har stor betydelse för riksdagen. De berörs dock endast
i begränsad utsträckning i remissvaren. Med hänsyn till den inre funktionen
anser planverket att alt. H3 inte bör komma i fråga och att alt. Hl är bättre än
alt. H2. Byggnadsstyrelsen förordar i första hand alt. H2.

I motioner framhålls vissa funktionsfördelar för alt. S jämfört med alt.

Riksdagens funktioner kan delas upp i följande tre grupper:

1. Av författningen bundna verksamheter.

2. Övriga politiska verksamheter.

3. Förvaltnings- och serviceverksamheter.

Utredningen ”Riksdagens hus” visade tydligt att den första gruppen har
ett konstant lokalbehov som förändras mycket litet över tiden, men att
de andra två har behov som är underkastade förändring och i vissa delar

B 7 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

snabb tillväxt. Detta har i det aktuella skedet speciellt gällt - och gäller
fortfarande - rumsbehovet för ledamöter och deras sekreterare. Ledamotsoch
sekreterarrum bör därför placeras med goda expansionsmöjligheter.

I de tre Helgeandsholmsalternativert är lokalgrupperna fördelade efter skilda
principer. Det får konsekvenser ur bl. a. denna aspekt.

I alt. Hl är så många kontorslokaler samlade i nybyggnaden på banktomten
att flexibiliteten är säkrad. Vid expansion kan vissa servicefunktioner flyttas
över i Kanslihuset.

I alt. H2, med alla ledamotsrum i Kanslihuset, erhålls goda utvecklingsmöjligheter
utan att övriga riksdagslokaler berörs.

1 alt. H3, där ledamotsrummen inpassats i Riksdagshuset för att ligga
nära plenisalen, är föränderbarheten dålig.

I Helgeandsholmsalternativen finns inom förslagens ram ca 2 000 m! användbara
överytor som kan utnyttjas innan det blir fråga om att skaffa
ytterligare expansionsutrymme. Rent alltmänt gäller att förutsättningarna
vid expansion är goda genom att man vid behov kan få tillgång till och
samband med de nuvarande departementslokalerna i Gamla stan.

För ledamotsrummen gäller vidare att de bör förläggas så att ett rimligt
mått av oberoende mellan boende och egentligt riksdagsarbete är möjligt.
Alt. H2 - liksom lokalerna vid Sergels torg - tillgodoser detta behov. Den
sammanblandning av trafik alstrad av boende respektive riksdagsarbete som
torde bli oundviklig i vissa delar av alt. Hl och alt. H3 är mindre önskvärd.
Skötseln blir inte heller rationell. Värdet i dispositionerna i alt. H2 med
avseende på dessa förhållanden understryker behovet av en god förbindelse
mellan Kanslihuset och riksbyggnaderna.

Riksdagens lokaltillgångar vid Sergels torg uppfyller inte de uppställda
programkraven. Sålunda är t. ex. endast hälften av ledamotsrummen utrustade
som kombinerade arbets- och bostadsrum. Representationslokaler
och riksdagskafé m. m. saknas. De överytor som finns är inte användbara
för att täcka den brist på kontorslokaler som kommer att uppstå. Detta
förhållande har vägts in som en brist ur funktionssynpunkt men skulle
också ha kunnat översättas i ökade kostnader.

I vissa motioner har ett antal fördelar vid lokaliseringen till Sergels torg
anförts. Utredningen har gjort en jämförande granskning av dessa och funnit
att samma goda egenskaper kan ernås på Helgeandsholmen. De provisoriska
riksdagslokalerna har visserligen sina förtjänster men också en rad nackdelar.
Så t. ex. är plenisalsfoyern genomgångsutrymme, vilket i vissa situationer
är olämpligt. I gatuplanet når man inte viktiga entréer med bil på ett naturligt
sätt. Trafikbilden i källaren är svåröverblickbar. Riksdagsdelen av K-huset
utgör utrymningsväg för Östra kulturhuset. Var och en av ovan exemplifierade
olägenheter kan ensam anses försumbar men tillsammantagna
utgör de en påtaglig nackdel hos alternativet.

En viktig fråga som diskuterats inom utredningen men som inte särskilt
redovisats är säkerhetsfrågan. Förhållandena är inte tillfredsställande vid

KU 1975:13

Sergels torg, bl. a. med hänsyn till de många tillträdesmöjligheter nya riksdagshuset
erbjuder den som är ute i s. k. onda avsikter.

Den blandning av heterogena funktioner-förutom riksdagen bl. a. teater,
restaurang, butiker, mediatek - som Sergelstorgsalternativet nu företer skulle
givetvis aldrig ha kommit i fråga om avsikten varit att bygga ett'permanent
riksdagshus. De problem som är förknippade med detta blir bestående.

Kommunen har i sitt remissvar invändningar mot utredningens bedömning
av expansionsmöjligheterna vid Sergels torg och har nu redovisat dessa
mera ingående. De objekt som visar sig vara intressanta, är den privatägda
fastigheten Beridarebanan 30 mitt för hotelldelen på andra sidan Vattugatan
och de av kommunen ägda fastigheterna i kv. Hägern Större mitt för kulturhus-
och teaterdelarna på andra sidan Drottninggatan. För förbindelse
till Beridarebanan 30 föreslår fastighetskontoret en gångförbindelse över Vattugatan.
Till Hägern Större nämns gångförbindelse via Brunkebergsfaret under
Drottninggatan, vilket kan anses mindre lämpligt för vanlig gångtrafik.
Fastighetskontoret pekar också på möjligheten av en gångbro över Drottninggatan.
En sådan lösning som är en nyhet för utredningen har hittills
ansetts omöjlig ur stadsbildssynpunkt. Om Hägern Större skall användas
för riksdagen är den rimligaste förbindelsevägen för gående att helt enkelt
korsa Drottninggatan. I kommunens handlingar har vidare nämnts femte
höghuset som expansionsmöjlighet. Avståndet är så pass stort att förslaget
är av mindre intresse.

En expansion in i östra delen av Kulturhuset synes inte stämma med
kommunens planer. Varken i kommunens offert eller dess remissvar har
Östra kulturhuset nämnts som expansionsmöjlighet. Tvärtom har kommunen
för det fall att riksdagen skulle förvärva fastigheten förbehållit sig hyresrätten.
De lokaler som finns i Östra kulturhuset är därtill till typ och
läge mindre intressanta för riksdagen vid expansion.

Sammanfallal får riksdagen i alt. H2 välfungerande och tillräckliga lokaler.
De brister som i detta avseende vidlåder alt. S kan endast delvis avhjälpas
- vissa blir bestående.

Expansionsmöjligheterna är bättre och säkrare i alt. H än i alt. S.

Ur säkerhetssynpunkt är alt. H att föredra.

7.2 Miljö

7.21 Inre miljö

Den inre miljön, som betingar såväl den fysiska som den psykiska komforten
för ledamöter och personal, måste tillmätas stor betydelse. Ingen
av remissinstanserna har motsagt utredningens uppfattning att förhållandena
blir bättre på Helgeandsholmen än vid Sergels torg.

I motion 1974:1879 hävdas att lokalerna skulle bli ”otidsenliga”. Utredningens
målsättning har varit att bevara byggnaders och lokalers tidstypiska
karaktär i förening med vår tids krav på trivsel och bekvämlighet. Dessa

KU 1975:13

BIOO

krav kan tillgodoses och de redovisade kostnaderna är beräknade med hänsyn
härtill.

7.22 Yttre miljö, stadsbild

7.221 Allmänt

Till den yttre miljön knyter sig ett antal vitt skilda frågor; dels yttre
miljö i snäv betydelse som omgivning för ledamöter och personal att vistas
i eller passera genom; dels de visuellt uppfattbara stadsbildselementen (hus,
broar, vatten, träd etc.), deras relationer, detaljutformning, färg- och materialverkan
m. m.

Värderingar av den yttre miljön i vidare mening betingas av människans
emotionella upplevelser av omgivningen liksom av skilda tolkningar som
man gör och betydelser som man tillmäter eller förväntar sig av den fysiska
omvärlden. Stadsbildsproblemen är därför inte bara frågan om riksdagshuset
som element i stadsbilden utan även frågan om dess tydlighet som uttryck
för dess funktion.

Utredningen anser att en god stadsbild är ett ofrånkomligt mål. En god
stadsbild är emellertid inte nödvändigtvis liktydig med en oförändrad.

7.222 Sergels torg

Den stadsbildsmässigt tydligaste delen av riksdagens lokaler vid Sergels
torg utgör en del av Kulturhuset. Byggnaden gestaltades utifrån kulturhusprogrammets
förutsättningar, nämligen att kunna hysa en mängd olikartade
och ofta växlande verksamheter; därav byggnadens generalitet och
flexibilitet som också avspeglar sig i det yttre. Hela byggnaden utformades
som ett skyltfönster för kulturen mot det kommersiella livet i centrum
för att demonstrera alla de för allmänheten öppna aktiviteter som skulle
försiggå där. I riksdagsdelen ligger nu bakom glasfasaden mot Sergels torg
utskottens för allmänheten slutna verksamhet, något som får anses strida
mot de idéer som var vägledande för byggnadens utformning. Detta stadsbildsproblem
förbigås i kommunens och dess underinstansers yttranden.

I sammanhanget kan erinras om vad dr Yngve Larsson framhöll i särskilt
yttrande till generalplaneberedningens protokoll 1967-12-21 beträffande Kulturhuset: ”-kombinationen

av dess lokaler, formade för helt andra uppgifter, med riksdagens
arbete synes mig egendomlig och opraktisk. Det sammanhang mellan
form och innehåll som bör känneteckna god arkitektur måste här komma
att saknas.”

Länsstyrelsen anser beträffande Sergelstorgsalternativet att ”integreringen
av riksdagen i citykärnan svarar väl mot våra dagars öppna sätt att verka
i kontakt med folket”. Öppenheten är endast symbolisk. Det är en mycket
begränsad del av det svenska folket riksdagen på det sättet kommer i kontakt

KU 1975:13

B 101

med. Ledamöternas reella kontakter med väljarna sker på andra vägar i
det politiska vardagsarbetet.

7.223 Helgeandsholmen

På Helgeandsholmen får riksdagen ett just så tydligt läge i stadsbilden
och en byggnad med en sådan utformning som motsvarar riksdagens samhälleliga
betydelse. Att Riksdagshuset även återtar ett innehåll som motsvarar
dess namn liksom dess arkitektoniska och dekorativa symbolspråk
blir en ytterligare vinst vid en återflyttning.

1 likhet med ett flertal remissinstanser har utredningen ansett att en förtjänst
i alt. 3 är att det inte medför några påtagliga förändringar i stadsbilden.

Nybyggnadsvolymen på riksbankstomten i alt. / har kommunen ansett
vara alltför stor medan planverket anser att alternativet äger sådana kvaliteter
att några betänkligheter från stadsbildssynpunkt inte behöver resas. Två
från denna synpunkt viktiga remissinstanser har alltså här redovisat helt
skilda uppfattningar.

Beträffande det av utredningen och förvaltningsstyrelsen förordade alt. 2
har i vissa remissvar framförts betänkligheter men också positiva omdömen
förekommer. Kritiken mot förslaget avser tre punkter:

1. Plenisalens förläggning till Riksbankshuset.

2. Påbyggnaden på Riksbanken.

3. Gångbron över Stallkanalen.

Kritiken mot plenisalens förläggning kan förmodas delvis bero på att riksbyggnaderna
uppfattats som två skilda byggnader. Detta torde mindre bero
på att de skiljs åt av Riksgatan än på att de under lång tid hyst helt skilda
funktioner, riksdagen och riksbanken. I en framtid när riksdagen använder
båda riksbyggnaderna kommer de att uppfattas som ett enda sammanhängande
byggnadskomplex. Om plenisalen förläggs i det hittillsvarande Riksdagshuset
eller till Riksbankshuset blir då principiellt mindre intressant.
Viktigt är däremot hur sambandet gestaltas mellan det som även i framtiden
kommer att uppfattas som riksdagens huvudentré, porten mot Riksplan,
och plenisalen. Alt. 2 visar här en lösning där besökare, som kommer till
paradentrén mot Riksplan, på ett naturligt sätt förs uppförden monumentala
huvudtrappan och via gångförbindelserna över Riksgatan till plenisalens foyer
med dess utsikt överRiddarfjärden. Utredningen finnér ingen besvärande motsättning
i det förhållandet att paradentrén vänder sig mot Riksplan och att vardagsentréerna
vetter mot Riksgatan.

Påbyggnaden på Riksbanken i alt. 2 med dess förändring av byggnadens
arkitektur och av stadsbilden har enligt utredningens uppfattning vissa positiva
värden. För stadsmiljön kring Helgeandsholmens västsida mot Riddarorden
medför förslaget att den tillförs ett element, riksdagens plenisal,
med stor innehållsmässig betydelse. Det kan ligga ett värde i att en sådan
förändring i rikets styrelseskick som enkammarreformen innebär också kommer
att avspeglas i stadsbilden.

KU 1975:13

B 102

Rent volymmässigt är förändringen måttlig och väl balanserad mot omgivande
bebyggelse. I bedömningen av arkitekttävlingen angav prisnämnden
beträffande förslaget Aron II:

”1 nr 013 ligger den (plenisalen) symmetriskt i den urholkade bankbyggnaden,
vars övre del nu haren fast halvcylindrisk form med i stort sett samma
taklist som den nuvarande bankbyggnadens högsta delar. Detta synes innebära
en förbättring i jämförelse med dagens stadsbild. Samtliga fasader
bibehålls, och därigenom är förslaget exteriörmässigt pietetsfullt. Förslagsställaren
har skickligt utnyttjat de byggnadsvolymer, som redan finns på
Helgeandsholmen.”

Den häftigaste kritiken mot alt. 2 riktar sig mot gångbron mellan bankhuset
och Kanslihuset. Ett antal remissinstanser har varit kritiska mot brons
utformning medan några har avvisat varje form av bro i detta läge.

Gångbrons form får ses som ett uttryck för en strävan att gestalta den
som ett betydelsefullt nytt stadsbildselement i stället för att, som kanske
hade legat närmare till hands, göra den så lätt och osynlig som möjligt.
Som utredningen betonat är förslaget en skiss.

Följande alternativ-som också kan kombineras-till den visade gångbrons
läge och utformning är möjliga med i huvudsak bibehållen funktion. De
bör prövas under den fortsatta projekteringen.

1. Förbindelse endast i plenisalsplanet; ger möjlighet till större öppenhet
i luftrummet; innebär ingen eftergift mot programmets krav på avstånd
ledamotsrum-plenisal.

2. Förbindelse endast i plan med klubbrumsvåningen resp. med Kanslihusets
huvudvdning; innebär längre gångtid men är ändock funktionellt godtagbart.

3. Färre stöd, alternativt inga stöd utanför byggnaderna; ger större öppenhet
i luftrummet.

4. Förskjutning av bron till ett läge nära Stallbron; ger friare sikt mot väster
för gående på Stallbron, uppfyller fortfarande programmets krav på inre
förbindelse.

Den väsentligaste invändningen mot gångbron avser dess inverkan på
miljön kring Stallkanalen. Att denna miljö besitter stora stadsbildsmässiga
värden är ostridigt. De helt fria utblickarna mellan Mälaren och Saltsjön
längs den södra strömfåran är emellertid begränsade till skillnad från vad
fallet är genom den norra strömfåran. Sett från de flesta håll sammanfaller
Riksdagshusets silhuett med Gamla stans.

Vissa remissinstanser (länsstyrelsen, konstakademien) tycks anse att ett
utförande av en gångbro från bankhuset till Kanslihuset innebär att Helgeandsholmen
byggs ihop med Gamla stan. Likaväl kan anföras den motsatta
ståndpunkten nämligen att en gångbro rätt förlagd och utformad kan komma
att ytterligare betona Helgeandsholmens karaktär av ö, åtskild från Gamla
stan.

Andra remissinstanser, främst byggnadsstyrelsen, planverket och riksantikvarieämbetet,
synes emellertid ha i princip godtagit gångbron. Med

KU 1975:13

B 103

stöd härav och med hänsyn till de fördelar som alt. H2 i övrigt uppvisar
anser utredningen att förslaget bör kunna ligga till grund för fortsatt projektering.
Detta arbete bör bedrivas i samråd med berörda myndigheter,
främst Stockholms kommun som har det övergripande ansvaret för stadsplanefrågorna.

7.224 Riksplan

Som riksmarskalksämbetet påpekat är Riksplan ett viktigt element i stadsbilden
kring Slottet och Riksdagshuset. Dess utformning bör därför ägnas
största omsorg. Sedan det i ett tidigt skede av utredningen konstaterats
att frågan om Riksplans utformning inte påverkar utredningens huvudfråga,
återflyttning till Helgeandsholmen, har utredningen inte ansett att det funnits
skäl att belasta dess arbete med ytterligare utredningar om Riksplans
utformning. De tre redovisade förslagen ger härvid samma frihet. Däremot
har i kostnadsredovisningen medtagits uppskattade kostnader för Riksplans
iordningställande.

7.3 Bevarande

Utredningen har pekat på betydelsen av att riksdagshuset återanvänds
för sin ursprungliga uppgift. Härigenom upprätthålls den historiska kontinuiteten
och, som riksantikvarieämbetet har understrukit, säkerställs byggnadernas
vård bäst och beslutet om bevarande blir mest meningsfullt.

Det allvarliga problem beträffande riksbyggnadernas användning och vård
som uppkommer om riksdagen beslutar sig för att vara kvar vid Sergels
torg har något berörts endast i byggnadsstyrelsens och Riksmarskalksämbetets
svar. I det senare hävdas att byggnaderna i så fall främst bör användas
för ämbetslokaler på högsta nivå, närmast regerings- och departementslokaler.

En sådan användning innebär dock inte samma rationella lokalutnyttjande
som om byggnaderna skulle användas av riksdagen. Departementens typ
av lokaler överensstämmer dåligt med de nuvarande lokalerna i Riksdagshuset,
varför krav kan uppkomma på långtgående ombyggnader. Byggnadsstyrelsen
har i sitt remissvar förutsett detta och bedömt att kostnaderna
för upprustning och ombyggnad kan gå upp till 90 milj. kr. Detta innebär
att det är osäkert i vilken utsträckning byggnadernas interiörer kan bevaras.

Utredningen har inte ansett att riksbyggnadernas alternativanvändning
på ett avgörande sätt skulle kunna påverka huvudfrågan, inte heller att
det varit dess uppgift att utföra eller initiera en delutredning i denna fråga.

Riksantikvarieämbetet anser i likhet med utredningen att i princip såväl
alt. H2 som alt. H3 kan godtagas med hänsyn till förändringar i stadsbilden
eller ombyggnader av riksbyggnaderna. Ämbetet är däremot ”synnerligen
tveksamt” beträffande nybyggnaden på banktomten i alt. Hl med dess för -

KU 1975:13

B 104

ändring av den totala miljön och finner det ”ytterst beklagligt” att riksbankens
värdefulla interiörer försvinner.

7.4 Kostnader

Remissvar och motioner föranleder utförligare behandling av kostnadsfrågorna.
De berör två skilda frågeställningar; dels frågan om vilka kostnadsposter
som skall medtagas vid jämförelsen mellan Sergels torg och Helgeandsholmen,
dels frågan om kostnadsberäkningarnas tillförlitlighet.

7.41 Jämförelse Sergels torg!Helgeandsholmen

Utredningen har haft att beakta samtliga de kostnader som åsamkas inte
bara riksdagen utan även statsverket i övrigt vid val av endera alternativet.

Vid val av Sergelstorgsalternativet uppkommer som utredningen påvisat
kostnader för nödvändig iståndsättning av riksbyggnaderna på Helgeandsholmen.
Dessa kostnader är inräknade i kostnaderna för Helgeandsholmsalternativen.
För att få en rättvisande jämförelse måste kostnaderna givetvis
medtagas på samma sätt i båda alternativen.

De årskostnader, 2,3 milj. kr. för riksbyggnaderna på Helgeandsholmen
som i utredningen ”belastats” Sergelstorgsalternativet är räntan på sådana
investeringar (25 milj. kr.) som utredningen beräknat inte ge avkastning
genom uthyrning av lokaler. Byggnadsstyrelsen har emellertid i sitt remisssvar
pekat på att stora investeringar kan komma att erfordras för att anpassa
riksbyggnaderna till andra lokalbrukare än riksdagen. Det är inte säkert
att dessa investeringar helt kan täckas av ökade hyresintäkter. Den ”förlust”
som uppkommer på Helgeandsholmen om riksbyggnaderna skall användas
för annat ändamål än riksdagen kan alltså bli större än de redovisade 2,3
milj. kr.

På i princip analogt sätt förhåller det sig med kostnaderna för eventuellt
erforderlig grundförstärkning av riksbyggnaderna. Om och när sådan grundförstärkning
måste göras kommer den att få betalas via riksstaten oberoende
av var riksdagen är lokaliserad. Kostnaden för eventuell grundförstärkning
beräknas f. ö. bli lika stor oberoende av om riksbyggnaderna används för
riksdagen eller för andra ändamål.

Utredningen har beräknat värdet av mark och byggnader på Helgeandsholmen
till 0 kr. Byggnadsstyrelsen har i sitt remissvar kommit till samma
resultat medan Stockholms fastighetskontor anser att markvärdet är 14 milj.
kr. Vilket värde man åsätter fastigheten är dock utan betydelse för jämförelsen
eftersom räntan (fiktiv) på fastighetsvärdet i likhet med vad som
gäller för övriga fasta årskostnader på Helgandsholmen måste inräknas lika
i båda alternativen, eftersom de oberoende av användningssättet måste bokföras
på statsverket.

Det har anmärkts på att utredningen i sin kostnadsredovisning inte med -

KU 1975:13

B 105

tagit kostnader för ersättningslokaler för de departement som måste flyttas
från Kanslihuset vid val av alt. H2. Som utredningen angivit och som bekräftats
i byggnadsstyrelsens remissvar har staten bl. a. för departementens
lokalförsörjning förvärvat ett antal fastigheter i Södra Klarakvarteren. Flertalet
av dessa fastigheter är i behov av upprustning, alternativt måste de
rivas och ersättas av nybyggnader. De planerade om- och nybyggnadsåtgärdernas
omfattning är oberoende av om lokalerna skall användas för statsdepartementen
eller för annan statlig förvaltning. Vid en jämförelse av kostnadskonsekvenserna
för statsförvaltningen som helhet mellan alternativen
att riksdagen blir kvar vid Sergels torg respektive att riksdagen återflyttar
till Helgeandsholmen och även tar Kanslihuset i anspråk, kan därför kostnaderna
beträffande kvarteren i Södra Klara betraktas som konstanta.

Vad som däremot i princip skiljer alternativen åt är att i alt. H2 måste
ersättningslokaler anskaffas för annan statlig förvaltning än departement
i en omfattning motsvarande det antal arbetsplatser som i alt. S skulle kunna
disponeras i Kanslihuset (360 st.) och i riksbyggnaderna på Helgeandsholmen
(390 st.). 1 gengäld finns i alt. H2 givetvis inga kostnader för lokaler vid
Sergels torg.

Utredningen har efter samråd med byggnadsstyrelsen gjort en beräkning
av det totala utfallet i form av årskostnader för statsförvaltningen som helhet
i de båda alternativen. Beräkningen innebär att alt. H2 medför lägre årskostnader
jämfört med alt. S. Detta förklaras i huvudsak av att tillgängliga
lokalresurser blir mer effektivt utnyttjade i alt. H2 än i alt. S.

7.42 Kostnadsberäkningarnas tillförlitlighet

I remissvaren från länsstyrelsen och Stockholms kommun liksom i motionerna
1974:1879, 1974:1882 och 1975:979 riktas grava anmärkningar mot
utredningens kostnadsredovisning. Merparten av anmärkningarna beror på
missuppfattningar eller feltolkningar, främst beträffande grundläggningskostnadernas
och markvärdets betydelse för kostnadsjämförelsen. Som byggnadsstyrelsen
och planverket påpekat och som visats i föregående avsnitt
påverkar dessa kostnader inte kostnadsjämförelsen. De är en konsekvens
av principbeslutet om riksbyggnadernas bevarande.

Andra anmärkningar är t. ex. att kostnaderna för garageplatser och luftkonditioneringsanläggning
inte skulle ingå i kostnaderna för Helgeandsholmsalternativen
därför att de inte särredovisats. Givetvis ingår sådana
kostnader i den redovisade totalkostnaden liksom övriga kostnader för alla
de åtgärder som erfordras för att ge riksdagen goda arbetsförhållanden.

De redovisade hyreskostnaderna för Sergels torg är grundade på kommunens
offert, vilken enligt vad som finns överenskommet mellan kommunens
förhandlare och utredningen får betraktas som slutbud. Kommunen
har i sitt remissvar inte heller haft något att anmärka på utredningens redovisning
av de beräknade hyreskostnaderna för Sergelstorgslokalerna.

KU 1975:13

B 106

Byggnadsstyrelsen har efter granskning av utredningens kalkyler beträffande
Helgeandsholmsalternativen anmärkt att investeringskostnaden bör
ökas med ca 10 96 vara v 5 % för "oförutsett” och 5 % för installationer.
Stockholms fastighetskontor har gjort jämförelser med ombyggnaden av
det åren 1816-1834 uppförda Garnisonssjukhuset som ändrats till förvaltningslokaler
för landstinget och kommit till att kostnaderna bör ökas med
20 96. Jämförelsen med kostnaderna för ombyggnaden av ett nära 150 år
gammalt sjukhus för helt nytt ändamål förefaller inte relevant. Utredningen
finner byggnadsstyrelsens bedömning rimligare.

1 motion 1975:979 påstås att utredningen räknat med 20 96 lägre kostnader
för drift och underhåll i Helgeandsholmsalternativet än i Sergelstorgsalternativet.
De kostnader som utredningen redovisat uppgår för alt. H2 till ca

3,1 milj. kr. inklusive Kanslihuset och för alt. S till ca 2,3 milj. kr. Skillnaden
förklaras av att lägenhetsytan är större i alt. H än i alt. S. Som underlag
för beräkningarna har för Helgeandsholmen och Kanslihuset legat de uppgifter
som byggnadsstyrelsen har lämnat beträffande kostnaderna för drift
och underhåll i statens byggnader dvs. 50 kr./m‘ lägenhetsyta medan för
Sergels torg har upptagits de kostnader som ingår i kommunens offert dvs.
60 kr./m! lägenhetsyta.

I ovannämnda motion antyds också att utredningen skulle ha manipulerat
med avskrivningsprocenten. Några bestämda avskrivningsregler finns inte.
Utredningen har övervägt dels den s. k. annuitetsmetoden som geren årligen
lika stor avskrivning om 0,1 96 av investerat kapital, dels s. k. rak avskrivning
som i stället ger 1,67 96 under det första året. Sedan kommunen avgivit
sin offert valde utredningen, för att få jämförelsen rättvisande, att även
för Helgeandsholmen välja den av kommunen för Sergels torg angivna avskrivningsmetoden
om 0,42 96, vilken ibland använts i expropriationsmål.

Hyran för Sergels torg är angiven i 1974 års prisnivå liksom beräkningarna
för Helgeandsholmen. Utredningen har varit medveten om att förändringar
i kostnadsindex skulle kunna påverka kostnadsjämförelsen och gjorde vissa
studier härvidlag. Utredningen fann det emellertid vanskligt att dra några
slutsatser av en kostnadsjämförelse mellan alternativen vid en framtida kostnadsnivå,
exempelvis 1982, då dessa måste grundas på hypotetiska antaganden
angående förändringar av byggnadskostnader och konsumentprisindex
på 10 års sikt eller mer. Beräkningarfunderbilaga 3) visar att vid en årlig
kostnadsstegring om 5 96 kostnaderna skulle bli ungefär lika i 1982 års
prisnivå och skillnaderna ligga inom rimlig felmarginal. (Under perioden
1967-1973 ökade byggnadskostnadsindex med i medeltal 4,5 96 per år.)

7.43 Jämförelse mellan kostnader i olika utredningsskeden

I motion har tagits upp jämförelse mellan av utredningen angivna kostnader
och kostnader som redovisats i tidigare utredningsskeden.

I byggnadsstyrelsens utredning ”Riksdagens hus” 1968 utarbetades och

KU 1975:13

B 107

kostnadsuppskattades ett antal principiellt skilda alternativ. Huvudalternativet
1 avsåg om- och tillbyggnad av riksdagshuset på Helgeandsholmen.

En uppräkning till 1974 års prisnivå av investeringskostnaderna för underalternativet
1C i ”Riksdagens hus”, vilket närmast motsvarar alt. Hl
i Riksdagshusutredningen 1974, ger, efter avdrag för grundförstärkningskostnaderna,
en kostnad om ca 185 milj. kr. inklusive ränta under byggnadstiden,
mervärdeskatt m. m. att jämföra med för alt. Hl beräknade ca
155 milj. kr. (170 milj. kr. enligt byggnadsstyrelsens granskning). Skillnaden
som lår anses vara liten med hänsyn till den principiella karaktären av
1968 års utredning, förklaras till stor del av att i alt. 1C/68 förutsattes betydligt
mer omfattande åtgärder i riksdagshuset än vad som nu föreslås
i alt. Hl.

De i arkitekttävlingens andra steg bearbetade förslagen kostnadsuppskattades.
Huvudvikten lades då vid jämförelsen mellan förslagen, inte vid den
abosluta kostnadsnivån. Detta framgår klart av prisnämndens utlåtande:

Samtliga förslag i andra steget har jämförts i avseende på kostnader

. Denna kostnadsuppskattning har kontrollerats av byggnadsstyrelsen,

varvid kostnadsnivån överlag bedömts ligga högt men de inbördes relationerna
mellan förslagen funnits vara i huvudsak riktiga.

I underbilaga 4 redovisas jämförelser mellan tävlingsförslaget 022 "Norrström”
och utredningsalternativet Hl respektive tävlingsförslaget 013 ”Aron
II” och utredningsalternativet H2. Om kostnaderna förgrundförstärkning tas
bort ur tävlingsförslagen och om hänsyn tas till de anmärkningar mot respektive
kostnadsuppskattningar som byggnadsstyrelsen gjort blir skillnaderna
mellan de olika beräkningarna liten och förklaras av skillnaderna mellan respektive
tävlingsförslag och utredningsalternativ.

I underbilaga 5 redovisas en kostnadsjämförelse mellan nybyggnaden på
banktomten enligt alt. Hl och några statliga nybyggnadsprojekt. Jämförelsen
visar att den av utredningen förutsatta byggnadsstandarden är relativt hög.

7.44 Sammanfattning beträffande kostnaderna

Utredningens genomgång av remissvaren har givit vid handen att de
av utredningen redovisade kostnaderna i allt väsentligt är korrekt beräknade
och att kostnadsjämförelsen mellan Helgeandsholmen och Sergels torg är
rättvisande. Utredningen stöder sig härvid i första hand på utlåtandet från
byggnadsstyrelsen, som är statens expertorgan på området och som sedan
1967 på olika sätt medverkat i riksdagshusfrågan.

Utredningen har funnit att vid en någorlunda rimlig kostnadsutveckling
kostnadsbilden inte påverkas på ett avgörande sätt.

Utredningen anser slutligen att kostnadsfrågorna inte ensamma bör tillmätas
en avgörande betydelse.

KU 1975:13

B 108

7.5 Genomrörande

Byggnadsstyrelsen har framhållit att det, inräknat erforderlig tid för evakueringar
och ombyggnader, bör vara möjligt att flytta tillbaka till Helgeandsholmen
sommaren 1982. Med hänsyn till riksdagens planering liksom
planeringen för statsförvaltningen i övrigt, förmodligen också kommunens
planering, synes det värdefullt att beslut kan fattas under vårriksdagen.

I och med att alt. H tveklöst bedömdes vara att föredra framfor alt. S
penetrerades inte vissa genomförandefrågor vid en permanentning av Sergels
torg närmare. Att ombyggnader och kompletteringar blir nödvändiga framgår
av de delproblem som behandlats under avsnittet 7.1 Funktion.

F. ö. vill utredningen än en gång understryka värdet för riksdagen att
ha sin verksamhet förlagd till ett hus som den äger och därtill behärska
angränsande bebyggelse. Vid alt. S blir beroendet av hyresvärd och grannar
markant. Man måste observera att frågan gäller inte bara förhållandena exempelvis
1982 utan även vid ett kvarliggande på lång sikt.

8. Utredningens sammanfattning och slutsatser

Utredningens förnyade prövning efter granskning av motioner och remissvar
och av dessa föranledda kompletteringar och korrigeringar av materialet
leder till följande slutsatser.

8.1 Utredningen som beslutsunderlag

Beträffande utredningens tillräcklighet och tillförlitlighet som beslutsunderlag
är remissyttrandena motsägande; bl. a. byggnadsstyrelsen och planverket
uttalar sig positivt medan kommunen och länsstyrelsen betecknar
utredningen som otillräcklig.

Kritiken mot utredningen i detta avseende avser i flertalet fall tekniska
och ekonomiska analyser av betydelse för valet mellan alt. S och H. En
del av denna kritik grundar sig på missuppfattning av vissa kostnaders,
främst ev. grundförstärkningskostnaders, påverkan på jämförelsen. Den del
av kritiken som gäller beräkningarnas tillförlitlighet har föranlett vissa korrigeringar
och kompletteringar av utredningsmaterialet. Dessa har dock inte
förändrat grunden för utredningens tidigare slutsatser i huvudfrågorna men
gett ett fullständigare och mer nyanserat underlag för ställningstaganden.

Utredningens metod och bedrivande ifrågasätts i en motion och ett remissyttrande.
Utredningen finner mot bakgrund bl. a. av riksdagens direktiv
anledning att helt tillbakavisa denna kritik.

8.2 Helgeandsholmsalternativen

Alt. 2 framstår fortfarande som det fördelaktigaste. Det förordas av ett
större antal remissinstanser än något av de övriga förslagen, vilket stöder

KU 1975:13

B 109

utredningens bedömning.

Det har mycket goda funktionsegenskaper vilket främst sammanhänger
med den principiella lokaldispositionen med utskotten placerade i de ursprungliga
utskottslokalerna i Riksdagshuset, med plenisalen inpassad i
Riksbankens halvcirkulära form och med alla ledamotsrummen samlade
i Kanslihuset. Ingen remissinstans yttrar sig på ett sätt som rubbar denna
bild.

Även med hänsyn till inre miljö har förslaget mycket goda egenskaper
vilket även det förklaras av det konsekventa sätt på vilket de befintliga
byggnaderna utnyttjas. Även i detta avseende gäller att remissyttrandena
inte rubbar bilden. De invändningar som framkommit, främst beträffande
plenisalens läge, anknyter snarast till bevarandeaspekter.

Riksantikvarieämbetets yttrande stöder utredningens uppfattning att alt. 2
uppfyller de krav som kan ställas ur bevarandesynpunkt. Inte bara de arkitektoniskt
och historiskt värdefullaste delarna bibehålies. Riksdagshuset
är i princip helt bevarat liksom större delen av Riksbanken.

Stadsbilden berörs däremot av förändringar. Riksbankens exteriör förändras
genom påbyggnad för plenisalen; gångbron över Stallkanalen innebär
en förändring i en traditionell stadsbild. Både plenisalspåbyggnaden och
gångbron är emellertid funktionellt starkt motiverade och medför att riksbyggnaderna
i så stor utsträckning kan bevaras. Flertalet remissinstanser
synes också i princip kunna acceptera dem. Utredningen bedömer att, trots
den kritik som satts in på dessa punkter, förslaget vid en fortsatt bearbetning
kan utformas så att en god stadsbild uppnås.

Alt. 1 finnér utredningen besitta många goda egenskaper både beträffande
funktion och inre miljö. Som planverket framhållit har förslaget till nybyggnad
på banktomten en hög arkitektonisk kvalitet. Verket är dock den
endaremissinstanssomstöderdettaalternativ. Attutredningensätteralt. 1 efter
alt. 2 sammanhänger bl. a. med att det förra medför alltför stora byggnadsvolymer
på Helgeandsholmen samtidigt som hela bankhuset måste offras.

Alt. 3 som inte medför förändringar av stadsbilden, stöds på denna grund
av ett antal remissinstanser. Utredningen anser sig dock inte kunna förorda
förslaget främst med hänsyn till dess mindre goda funktionsegenskaper.
Enligt utredningens mening är förslaget mycket skickligt löst utifrån de
valda principerna varför en vidarebearbetning inte bedöms ge annat än marginella
förbättringar.

8.3 Sergelstorgsalternativet

Vad beträffar Sergelstorgsalternativet finner utredningen att remissvar och
motioner inte motsäger utredningens redovisade omdöme.

De f. n. tillgängliga lokalerna uppfyller inte programmets krav beträffande
ytor och lokalstandard. De interna sambanden är inte helt tillfredsställande

KU 1975:13

B 110

lösta. Bevakningsfrågan är ett problem.

Den inre miljön är i huvudsak god.

Utredningen anser inte att bebyggelsen vid Sergels torg har den tydlighet
i stadsbilden som man förväntar sig av riksdagens hus.

I alternativet innefattas också de negativa konsekvenser av principiell
och ekonomisk art och med hänsyn till bevarandet, som uppkommer beträffande
riksbyggnaderna på Helgeandsholmen.

8.4 Helgeandsholmen eller Sergels torg?

Flertalet av de remissinstanser som tagit ställning i denna fråga har gjort
ett klart uttalande till förmån för utredningens förslag om återflyttning.
Ingen remissinstans har bestämt uttalat sig för ett kvarliggande vid Sergels
torg. I några remissvar liksom i ett par motioner förordas fortsatt utredning
före slutligt ställningstagande. Detta förord synes som ovan nämnts bl. a.
bero på en feltolkning av utredningens kostnadsredovisning och dess samband
med bl. a. grundförstärkningsfrågan.

I några motioner har föreslagits att riksdagen skall kvarstanna vid Sergels
torg. De i motionerna framförda argumenten är grundade på bedömning
av vissa delegenskaper hos alternativet Sergels torg. Enligt utredningens
mening kan en bedömning endast göras utifrån en noggrann granskning,
värdering och sammanvägning av de olika alternativens samtliga egenskaper
och de konsekvenser ett val av endera alternativet medför för riksdagen.
Av remissinstanserna är det endast byggnadsstyrelsen och i någon mån
planverket som gjort en totalbedömning. På grundval av denna har de förordat
en återflyttning till Helgeandsholmen.

Den jämförelse som i betänkandet gjorts mellan alternativet Sergels torg
och alternativet Helgeandsholmen, närmast alt. H2, finner utredningen fortfarande
äga full giltighet. De främsta fördelarna med en återflyttning är
följande:

1. PåHelgeandsholmenochi Kanslihuset fårriksdagen välfungerande, rymliga
och även på längre sikt till räckl iga lokaler med goda i nre och yttre samband.
Riksdagens hus ingår i ett samlat statligt lokalbestånd vilket är fördelaktigt vid
omdispositioner och expansion.

2. Den inre miljön blir omväxlande och intressant med god lokalkomfort.

3. Folkrepresentationens byggnader får den tydlighet i stadsbilden som
torde betraktas som önskvärd inte bara för riksdagen utan även för stadsmiljön
i stort.

4. Riksdagshuset används för sin ursprungliga uppgift och den historiska
kontinuiteten upprätthålls.

5. Riksbyggnaderna utnyttjas på ett rationellt sätt och man undgår det
svåra problemet att finna annan lämplig användning och att anpassa byggnaderna
därefter.

KU 1975:13

Bill

6. Riksdagen äger sitt hus med de principiella och praktiska fördelar det
medför.

Ovanstående fördelar vid återflyttning kan uppnås utan ökade årskostnader
för riksdagen och även utan ökade kostnader för statsverket i övrigt.

8.5 Slutsatser

Utredningen har efter förnyad prövning funnit

att ett tillräckligt och tillförlitligt underlag nu föreligger för beslut om
riksdagens lokalisering och riktlinjer för det fortsatta arbetet med dess lokalfråga,

att det fortfarande framstår som förmånligast för riksdagen att återflytta
till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen och

att alt. H2 fortfarande framstår som lämplig grund för det fortsatta arbetet
med riksdagens lokalfråga.

Vid sammanträde med medlemmarna i rådsgruppen har konstaterats samstämmighet
om huvuddragen i utredningens ställningstaganden och slutsatser.

Innehållet i denna PM har föredragits i förvaltningsstyrelsen.

Thorsten Larsson Eric Lindström Erik Wärnberg

Thomas Adlercreutz Olle Etzén Mils Arne Rosén

KU 1975:13

B 112

Underbilaga I

Riksdagshusutredningens 1974 bakgrundsmaterial

Utredningen "Riksdagens hus” 1968.

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968 i anledning av skr från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor 1968-04-03.

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969 i anledning av skr från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor 1969-02-25.

Bankoutskottets utlåtande nr 51 år 1969 i anledning av skr från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor 1969-11-04.

Program för nordisk arkitekttävling 1970.

Prisnämndens utlåtande över tävlingens första steg 1971.

Prisnämndens utlåtande över tävlingen 1972.

Förvaltningsstyrelsens skr 1973:19 till riksdagen: Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m.

Konstitutionsutskottets betänkande KU 1973:51 med anledning av förvaltningsstyrelsens
skr 1973:19.

Förvaltningsstyrelsens skr 1974:20 till riksdagen: Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m. Redovisning av Riksdagshusutredningen 1974 jämte
förslag.

KU 1975:13

B 113

Underbilaga 2

Utredningens organisation

Utförligare än i utredningens betänkande redovisas här de i utredningen
medverkande.

Eric Lindström ordf.
Thorsten Larsson
Erik Wärnberg

Eric Lindström ordf.
Thomas Adlercreutz

Olle Etzén
Nils Arne Rosén

Hans Borgström
Olof Eriksson

Gunnar Henriksson
Christian Laine
Björn Linn

Bengt Bergvall

Ledningsgrupp

Förvaltningsdir., chef för riksdagens förvaltningskontor Riksdagsledamot

(c), v. ordf. i riksdagens förvaltningsstyreise,
prisnämndsledamot
Riksdagsledamot (s), ledamot i riksdagens förvaltningsstyrelse Projektgrupp -

Arkitekt SAR, avd.dir. i byggnadsstyrelsen, bitr.
sekr. i arkitekttävlingen
Avd.dir. och chef för RFK intendenturenhet
Arkitekt SAR,stf. byggnadsråd i byggnadsstyrelsen,
ansvarig för utredningen ”Riksdagens hus”,
huvudsekreterare i arkitekttävlingen m. m.

Rådsgrupp

Arkitekt SAR, egen arkitektverksamhet, prisnämndsledamot Arkitekt,

professor, chef för byggforskningsrådet,
f. d. tekn. dir. i byggnadsstyrelsen, prisnämndsledamot Arkitekt

SAR, professor, (numera stadsarkitekt i
Stockholm), prisnämndsledamot
Arkitekt SAR, fil. kand., avd.dir. i byggnadsstyrelsen
(numera hos riksantikvarieämbetet)
Arkitekt SAR, tekn. dr., avd.dir. i riksantikvarieämbetet
(numera hos statens institut för byggnadsforskning) Byggnadsleknisk

expert

Civ. ing., chef förden byggnadstek niska sektionen
i byggnadsstyrelsen

B 8 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 13

KU 1975:13

B 114

Konsulter

Arbetsuppgift	Firma	Handläggare
Utredn.förslag alt. 1	Peter Celsing arkitektkontor	Jan Henriksson Lars Fahlsten Per Ahrbom	ark. SAR
Utredn.förslag alt. 2	Ahlgren Olsson Silow Arkitektkontor AB	Magnus Ahlgren Torbjörn Olsson Sven Silow prof. Göran Streijffert
Utredn. förslag alt. 3	Hidemark & Månsson	Ove Hidemark Göran Månsson
Byggn.tekn. utredning Kostnadskalkyler, bygg Kostnadssammanställ-	Jacobson & Widmark	Olov Agri Sören Lundgren	civ.ing. byggn.ing.
ningar
VVS-tekn. utredn. Kostnadskalkyler VVS	Wahlings konstruk-tionsbyrå AB	Åke Bergman	övering.
El-tekn. utredning Kostnadskalkyler el	Ångpanneföreningen AB	Yngve Lindberg	övering.

KU 1975:13

B 115

Underbilaga 3

1975-03-26

Riksdagshusutredningen 1974

Beräkningsexempel avseende uppskrivning av årskostnaderna för alt. Helgeandsholmen
och för alt. Sergels Torg till 1982 års prisnivå.

Förutsättningar

Eventuell flyttning till Helgeandsholmen sker 1982.

Tyngdpunkten för samtliga nyinvesteringar ligger på 1980.

Index för kostnadsstegringar betr. såväl investeringar som drift och underhåll
antages vara alternativt 3, 5, 7 och 9 96 årligen.

Årskostnaden (1974) för Kanslihuset, 4 200 tkr/år, antages fördelad så
att kapitalkostnaden är 3 400 tkr/år och drift- och underhållskostnaden är
800 tkr/år.

Av hyran för garage och tryckeri vid Sergels Torg antages 200 tkr/år
utgöras av drift- och underhållskostnader och 900 tkr/år kapitalkostnader.
Endast alt. Sergels Torg och alt. 2 vid Helgeandsholmen studeras.
Årskostnaderna 1974 redovisas i ”Riksdagens lokalfrågor på längre sikt
m. m.” 1974-10-11.

Kapitalkostnaden har vid beräkningarna uppdelats i två delar. En del
avser kapitalkostnad för nyinvesteringar och den andra delen kapitalkostnader
för tidigare investeringar. För alt. Helgeandsholmen är samtliga kapitalkostnader
beroende av nyinvesteringar utom kapitalkostnader för Kanslihusets
nuvärde. För alt. Sergels Torg är samtliga kapitalkostnader att
hänföra till tidigare investeringar utom kapitalkostnader för erforderliga nyinvesteringar
på Helgeandsholmen som erfordras om Riksdagen ej flyttar.

Kostnadssammanställning

	Årskostnad (Mkr) 1982
Årsindex	Alt. S	Alt. H
3 %	20,9	18,9
5 96	21,8	21,0
7 96	22,8	23,3
9 96	23,8	25,9

KU 1975:13

B 116

Underbilaga 4

Riksdagshusutredningen 1974

Kostnadsjämförelse mellan tävlingsförslag 1972 och utredning 1974.

Förutsättningar

Kostnader för tävlingsförslagen redovisas på ritning:
RIKSDAGSHUSTÄVLING, STEG II
Kostnadsjämförelse upprättad av Sven Tyrén AB, daterad 1972-08-24.

Kostnader för Riksdagshusutredningen redovisas i "Riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m." 1974-10-11.

Kostnaderna har korrigerats enligt vad KBS föreslagit vid sin granskning.
Dvs. kostnaderna för tävlingsförslagen har reducerats med ca 20 96 och
kostnaden för utredningens förslag har ökats med 10 96.

I kostnaden enligt utredningen ingår moms i de direkta kostnaderna medan
moms ingår i de indirekta kostnaderna enligt tävlingen. I denna jämförelse
ingår momsen i de indirekta kostnaderna för båda kostnadsberäkningarna.

Den totala indirekta kostnaden har jämställts till att utgöra ca 40 96 i

båda beräkningarna. De indirekta kostnaderna för tävlingen har därför reducerats
med ca 10 96 för förslag 022 "Norrström” och med ca 5 96 för
förslag 013 "Aron” samt ökats med räntor under byggnadstiden.
Kostnad för garage ingår i "Yttre åtgärder” i båda beräkningarna.
Indexökning mellan 1972 och 1974 är 17,8 96.

Flyttningskostnader ingår ej.

Nuvärdet av Kanslihuset har antagits till 30 Mkr enligt uppgift från KBS.

KU 1975:13

Korrigering av kostnader
Tävlingsförslag 022 ”Norrströ m”

B 117

Direkta Indirekta Totalt
kostnader kostnader

Kostnad enligt tävlingen	200	70	270
Korrigering enligt KBS -21,5 %	-43	- 15	-58
Korrigering av indirekta kostnader	0	+ 10	+ 10
Index + 17,8 %	+ 28	+ 10	+ 38
	Summa 185	75	260

Tävlingsförslag 013 ”Aron”

	Direkta kostnader	Indirekta kostnader	Totalt
Kostnad enligt tävling	195	60	255
Korrigering enligt KBS -20,0%	-39	- 12	-51
Korrigering av indirekta kostnader	0	+ 20	+ 20
Index + 17,8 %	+ 29	+ 7	+ 36
	Summa 185	75	260

Utredningsförslag Hl
	Direkta	Indirekta	Totalt
	kostnader	kostnader
Kostnad enligt utredning	116	39	155
Korrigering enligt KBS + 10,0 %	+ 12	+ 3	+ 15
Omfördelning av moms	- 12	+ 12	0
Korrigering för flyttning	0	-2	-2
	Summa 116	52	168

UtredningsförslagH2
	Direkta	Indirekta	Totalt
	kostnader	kostnader
Kostnad enligt utredning	92	31	123
Nuvärde Kanslihus	30	0	30
Korrigering enligt KBS + 10,0 %	+ 9	+ 3	+ 12
Omfördelning av moms	- 9	+ 9	0
Korrigering för flyttning	0	- 2	- 2
	Summa 122	41	163

KU 1975:13

B 118

Jämförelse mellan tävling 1972 och utredning 1974

Tävlingsförslag 022 ”Norrström” och
utredningsalternativ Hl

	Tävling	Utredning	Diffe- rens
Riksdagshus	33	21	- 12
Riksbankshus	94	89	- 5
Yttre åtgärder	12	6	- 6
Grundförstärkning	46	0	-46
Summa direkta kostnader	185	116	-69
Indirekta kostnader	75	52	-23

Totalt 260 168 -92

Den totala differensen förklaras av

grundförstärkning
mindre totalyta
högre grad av bevarande

Tävlingsförslag 013 ”Aron” och
utredningsalternativ H2

Tävling Utredning Differens -

Riksdagshus	75	40	-35
Riksbankshus	37	30	- 7
Kanslihus	0	45	+ 45
Yttre åtgärder	26	7	-19
Grundförstärkning	47	0	-47
Summa direkta kostnader	185	122	-63
Indirekta kostnader	75	41	-34

Totalt 260 163 -97

ca 14
ca 13

65 Mkr
27 Mkr

Den totala differensen förklaras av

grundförstärkning
ökad totalyta
ökad bevarandegrad
reducerade yttre åtgärder

66 Mkr

ca -51 \

ca +56 > 31 Mkr

ca +26 J

KU 1975:13

B 119

Underbilaga 5

Riksdagshusutredningen 1974

Kostnadsjämförelse mellan nybyggnaden på banktomten enligt utredningsförslag
H1 och några statliga omlokaliseringsprojekt'

Prisläge 1974-04-01.

Kostnaderna för utredningsförslaget har höjts med 10 % i enlighet med
byggnadsstyrelsens remissvar.

	Utrednings-förslag Hl kr/m'Ty	Omlokali- seringsprojekt max värde kr/m'Ty	Omlokali- seringspro- jekt medelvärde kr/m2Ty
Grundläggning	344	171	115
	(2 178 kr/m By) (530 kr/m By)	(354 kr/m!By)
- grundläggning	121
- fångdamm m. m.	223
lius	1 859	1 297	1 060
Vvs	375	286	200
El	286	338	201
Totalt	2 864	2 092	1 576
Hus + vvs + el	2 520	1 921	1 461

1 Kostnadsstyrning under projekteringsskedet. Analys av några statliga omlokalise ringsprojekt.

(Rapport som hänför sig till forskningsanslag från Statens råd för byggnadsforskning
till AB Jacobson & Widmark.)

KU 1975:13

B 120

Bilaga 14

Statsdepartementens nuvarande lokaler

(läge och antal rum)

Gustav
Adolfs
> Tora-'

Ström parterren -

Riksdags

huset/

Ströms

■borg

Kungl. Slottet

A?*
backen

Kari Xll:s
Torg

Operan

$\o'

Storkyrkan

Stortorget

fe *16

Tyska
kyrka i

Departementsbyggnadema är på kartan angivna med mörk färg.
Siffrorna hänvisar till teckenförklaring på nästa sida.

KU 1975:13

B 121

Departement m. m	Siffra	Gatuadress	Antal rum
Statsrådsberedningen	1	Mynttorget 2	45
Arbetsmarknadsdepartementet	1	Mynttorget 2	125
Bostadsdepartementet	8	Jakobsgatan 26	86
Finansdepartementet	2	Riddarhustorget 7-9	230
Försvarsdepartementet	6	Regeringsgatan 1	100
Flandelsdepartementet	7	Rosenbad 2	130
Industridepartementet	4	Storkyrkobrinken 7	115
Jordbruksdepartementet	8	Jakobsgatan 26	112
Justitiedepartementet (huvuddel)	1	Mynttorget 2	135
Justitiedepartementet (nådeenhet,
kommittéer)	14	Stora Nygatan 2	40
Kommundepartementet	1	Mynttorget 2	40
Kommunikationsdepartementet	12	Vasagatan 8-10	90
Socialdepartementet	8	Jakobsgatan 26	102
Utbildningsdepartementet	3	Mynttorget 1	180
Utrikesdepartementet (huvuddel)	5	Gustaf Adolfs torg 1	210
Utrikesdepartementet (admi-
nistrativa avd.)	6	Regeringsgatan 1	90
Utrikesdepartementet (rättsavd.
utb.enhet, bibi.)	13	Tegelbacken 2	114
Kommittéer	9	Storkyrkobrinken 13	75
Kommittéer	10	Lilla Nygatan 1	60
Kommittéer	11	Munkbron 17	40
Kommittéer	15	Munkbron 11	30
Kommittéer	16	Munkbron 9	45
Statsdepartementens organisa-
tionsavdelning	11	Munkbron 17	65

KU 1975:13

B 122

Bilaga 15

•

Sammanfattande PM ang. vissa kostnadsjämförelser mellan 1968,1972 och
1974 års utredningar (ombyggnadsförslagen 1 b 1968, 013 Aron II 1972 och
H2 1974)

Jämförelser mellan 1972 och 1974 års förslag

I bilaga till utredningens PM 1975-04-04 (se bilaga 13 s. B 116-118) redovisas
vissa jämförelser mellan prisnämndens beräkningar 1972 och riksdagshusutredningens
beräkningar 1974. De i bilagan intagna tabellerna är
ganska svårlästa. Det framgår dock att man - som utredningen också muntligen
framhållit för utskottet - utgått dets från att byggnadsstyrelsen 1972
skulle ha ansett att prisnämndens beräkningar borde reduceras med ca 20 96,
dels från byggnadsstyrelsens förslag att nu räkna upp riksdagshusutredningens
beräkningar med 10 96. Dessutom har man fört upp en ny post på
30 Mkr för kanslihuset (baserat på nuvarande hyresintäkter).

De av utredningen nu presenterade beräkningarna innebär att kostnaderna
för tävlingsförslaget 013, Aron II, som 1972 beräknades till 255 Mkr, först
reducerats med 20 96, dvs. med 51 Mkr, och därefter indexreglerats (med
17,8 96) på återstoden (204 Mkr). 1 1974 års kostnadsläge blir summan då
ungefär den samma som enligt 1972 års beräkningar. De totala indirekta
kostnaderna har ”jämställts” till att utgöra ca 40 96 i båda beräkningarna,
vilket innebär att posten indirekta kostnader i 1972 års förslag har ökats
med 20 Mkr för räntor under byggnadstiden, vilka inte var medtagna i
prisnämndens beräkningar. I en inom utskottets kansli upprättad promemoria
beträffande dessa kostnadsjämförelser (PM 1975-03-05, ej tryckt) har
de totala räntekostnaderna under ombyggnadstiden uppskattats till ca 45
Mkr i 1972 års kostnadsläge och till ca 54 Mkr i 1974 års kostnadsläge
(se s. B 125, not 5).

Utredningens nu presenterade jämförelser mellan förslagen 013, Aron II
och H 2 framgår av sista sidan i utredningens bilaga 4 (se s. B 118). Den
totala differensen är som synes mycket stor men förklaras, enligt utredningen,
dels av att kostnaderna för grundförstärkning (som indexuppräknats
tili 66 Mkr) bortfallit, dels av att bevarandegraden ökat och de yttre åtgärderna
reducerats. Om man betänker att utredningen angett den sammanlagda direkta
kostnaden för ombyggnad av riksdagshuset och riksbankshuset till
112 Mkr (i 1974 års kostnadsläge), så framstår den angivna kostnadsminskningen
(ca 56 Mkr) till följd av en ”ökad bevarandegrad” som stor. Även
den angivna kostnadsminskningen för ”yttre åtgärder”, som nu reducerats
med 19 av 26 Mkr, är stor (inkl. indirekta kostnader 26 Mkr). Härvid bör
också beaktas dels att de nämnda kostnadsreduktionerna uppkommit trots
att det nu upptagna värdet på kanslihuset medfört att differensen minskat

KU 1975:13

B 123

med 30 Mkr och att totalytan ökat med ca 10 96; detta främst till följd
av att även kanslihuset kunnat utnyttjas i det nu aktuella alternativet.

Med utgångspunkt i uppgifterna i utredningens tabell på s. 4 i bilaga
4 (se s. B 118) kan en jämförelse mellan förslagen 013, Aron II 1968 och
H 2 1974 i stora drag se ut som följer.

Totalytan var 1972 58 399 m1 och 1974 77 440 m\ vilket motsvarar en
ökning på 33,3 96. Den direkta kostnaden för riksdagshus och riksbankshus
- efter minskning med 20 96 enligt uppgifter från byggnadsstyrelsen och
indexuppräkning till 1974 - haftor 1972 års förslag beräknats till 112 Mkr
(75 + 37 Mkr) och för yttre åtgärder till 26 Mkr, dvs. totalt 138 Mkr. Läggs
härtill indirekta kostnader på 40 96, enligt utredningens förslag, blir kostnaden
för 1972 års förslag 193,2 Mkr. Om detta räknas upp med 33,3 96
(64,3 Mkr) för den i 1974 års förslag ökade totalytan blir kostnaden (exkl.
grundförstärkning) 257,5 Mkr. Detta kan jämföras med riksdagshusutredningens
beräkningar på 128,4 Mkr- vartill kommer nuvärdet för kanslihuset
(30 Mkr) och flyttningskostnader (2 Mkr). I utredningens tabell har, som
synes, kostnadsskillnaden förklarats med att ca 56 Mkr sparats för en ökad
bevarandegrad och ca 26 Mkr för reducerade yttre åtgärder, dvs. tillhopa
ca 82 Mkr. Utredningen har å andra sidan beräknat kostnadsökningen för
den ökade totalytan till ca 51 Mkr (i denna kansliPM har kostnadsökningen
som nyss nämnts beräknats till 64,3 Mkr). Om man, såsom utredningen
gjort, räknar in kanslihusets nuvärde i kostnaderna för alt. H 2 samt flyttningskostnaderna
(2 Mkr) blir differensen mellan förslagen 15 Mkr i 1974
års kostnadsläge. Om däremot sistnämnda, nytillkomna poster inte skulle
inkluderas i den jämförande beräkningen blir skillnaden mellan förslagen
47 Mkr. Ett skäl för att välja den förstnämnda metoden - i varje fall vad
gäller kanslihuset - kan vara att även den ”fiktiva” kostnaden anses motiverad
av den ökade totalytan. Med detta beräkningssätt skulle sålunda ca
73 Mkr (56+15+2 Mkr) motiveras av en ”ökad bevarandegrad” i de gamla
riksbyggnaderna.

Jämförelser mellan 1968 och 1974 års förslag

Vad så beträffar de av utskottet önskade jämförelserna mellan byggnadsstyrelsens
kostnadsberäkningar 1968 och utredningens nu föreliggande, har
denna fråga inte närmare belysts av utredningen. Det som sägs härom finns
i utredningens PM 1975-04-04 (se s. B 106-107) och gäller jämförelserna
mellan alt. 1 c 1968 och alt. H 1 (dvs. Celsings förslag) 1974. Inga jämförelser
har från utredningens sida redovisats beträffande det nu förordade alt. H 2
(dvs. Silows m. fl.) förslag och alt. I b 1968.

1 detta sammanhang kan erinras om att byggnadsstyrelsen i utredningen
Riksdagens hus, vilken presenterades för riksdagen under år 1968 och låg
till grund för beslutet om den nordiska arkitekttävlingen, redovisat relativt

KU 1975:13

B 124

ingående kostnadsberäkningar för bl. a. vissa då aktuella alternativ till ombyggnad
av de gamla riksbyggnaderna. För det billigaste av dessa ombyggnadsalternativ
(alt. 1 b), vilket angavs innebära ”relativt begränsade
ingrepp i de befintliga byggnaderna”, beräknades kostnaderna i 1967 års
kostnadsläge till ca 180 Mkr. Byggnadsstyrelsen bedömde uppskattningen
av ombyggnadskostnaderna ha sådan tillförlitlighet att felmarginalen kunde
sättas till ± 10 96. 1 dessa kalkyler ingick emellertid kostnader för grundförstärkning
på 27 Mkr och för markvärde (fiktivt) på 25 Mkr. Med frånräknande
av dessa poster, som nu inte bedömts aktuella, skulle de då beräknade
kostnaderna efter indexuppräkning (med 60 96) motsvara drygt 185
Mkr i 1974 års kostnadsläge, eller ca 50 96 mer än de nu för riksdagen
presenterade kostnadsberäkningarna för det av förvaltningsstyrelsen förordade
alternativet (H 2). Härvid bör dock beaktas att de nämnda ombyggnadsförslagen
inte är helt jämförbara, främst med anledning av att kanslihuset
nu tagits med i bilden, vilket inneburit dels minskade kostnader för ingreppen
i främst gamla riksdagshuset, dels ökade kostnader till följd av
kanslihusets ombyggnad (och därav följande evakuering).

Från byggnadsstyrelsen har under hand erhållits vissa ytterligare upplysningar
i frågan. Av dessa framgår att anledningen till de i kanslipromemorian
beräknade betydande kostnadsskillnaderna mellan förslagen 1 b 1968 och
H 2 1974 skulle vara att man år 1968 räknat dels med "ca 15 % högre standardnivd
och ingreppsgrad", dels med "ca 20 % för hög kalkylprisnivå jämfört
med 1974 års konkurrenssituation”.

En inom utskottets kansli upprättad översiktlig jämförelse av de beräknade
kostnaderna m. m. för vissa ombyggnadsförslag på Helgeandsholmen lämnas
i underbilaga.

KU 1975:13

B 125

Underbilaga

Översiktlig jämförelse av de beräknade kostnaderna m. m. för vissa ombyggnadsförslag
på Helgeandsholmen

	1 b 1968'	013 Aron II 19721	H 2 1974’
Totalyta m2	62 800	58 400	77 440
Utnyttjandetal	0,46	0,48	0,42
Totala kostnader (Mkr)	178"	255’	123‘
varav grundförstärkning	27	41	0
mark	25	0	0
exkl. grundförstärkning, mark och del av räntekostn.	119'	214’	123*
Efter indexomräkning7
i kostnadsläget 1972-01-01	160	214’	-
i kostnadsläget 1974-04-01	192	257‘	123*

‘Byggnadsstyrelsens beräkningar i kostnadsläget 1967-04-01.

‘Prisnämndens beräkningar i kostnadsläget 1972-10-01.

‘Riksdagshusutredningens beräkningar i kostnadsläget 1974-04-01.

‘Inkl. 32 Mkr räntor under byggnadstiden.

5Exkl. räntor under byggnadstiden. Med det beräkningssätt som använts av byggnadsstyrelsen
i 1968 års utredning skulle räntekostnaderna för det av prisnämnden
bedömda förslaget kunna uppskattas till 45 Mkr i kostnadsläget 1972-10-01 och till
54 Mkr i kostnadsläget 1974-04-01.

‘inkl. 14 Mkr räntor under byggnadstiden.

‘Enligt byggnadsstyrelsens indexserie över de totala byggnadskostnadernas förändring.
Om index 1967-04-01 sätts till 100 var det med hänsyn till produktivitetsutvecklingen
reducerade index 1972-10-01 129,5 och 1974-04-01 152,7 och det oreducerade index
1972-10-01 139,2 och 1974-04-01 170,0. Här har - med hänvisning till bilaga 16. underbilaga
3 - valts ett index mitt emellan de oreducerade och de reducerade indextalen.
Anm. Byggnadskostnadsindex har under de senaste åren ökat ungefär dubbelt så mycket
som under början av 1970-talet och ca fyra gånger så mycket som under mitten
av 1960-talet.

'Inkl. 25 Mkr räntor under byggnadstiden.

KU 1975:13

B 126

1 c 1968' 022 Norrström H 1 19743

1972"

Totalyta m‘
Utnyttjandetal

62 700
0,48

75 600
0,40

69 300
0,44

Totala kostnader (Mkr)
varav grundförstärkn.
mark

exkl. grundförstärkning,
mark och del av
räntekostn.

181’

270’

155*

120'

220’

155'

Efter indexomräkning’
i kostnadsläget 1972-10-01
i kostnadsläget 1974-04-01

161

194

220’

264’

155’

Anm. Förslaget 011 Aron I 1972, som motsvarar alt. H 3 1974, har inte
kostnadsberäknats av prisnämnden, varför jämförelser beträffande detta ombyggnadsförslag
ej har kunnat göras i detta sammanhang.

Noterna 1-4, 7 och 8=föregående sida.

'Exkl. räntor under byggnadstiden. Med det beräkningssätt som använts av byggnadsstyrelsen
i 1968 års utredning skulle räntekostnaden för det av prisnämnden
bedömda förslaget kunna uppskattas till 46 Mkr i kostnadsläget 1972-10-01 och till
55 Mkr i kostnadsläget 1974-04-01.

‘Inkl. 17 Mkr räntor under byggnadstiden.

KU 1975:13

B 127

Bilaga 16

PM med vissa sammanfattande synpunkter på frågan om kostnadsjämförelserna
(alt. H och S)

Vid utskottets utfrågning av representanter för riksdagshusutredningen
den 18 mars 1975 togs upp frågan om kostnadsjämförelserna mellan de
båda huvudalternativen (alt. S och alt. H) kunde räknas fram till exempelvis
år 1982 för att därigenom ge ”en mera rättvisande bild” av de kommande
årskostnaderna för riksdagen. Bl. a. framhölls att det var nödvändigt att
man arbetade med olika alternativ och inte bara ”det lägsta tänkbara alternativet
för Helgeandsholmen”. Från utredningens sida framhölls att det
fanns visst material, som inte publicerats men som belyser problematiken
och som utredningen avsåg att bilägga den aviserade promemorian till utskottet.
I detta sammanhang underströks från utskottets sida att det vore
intressant om man för jämförelsens skull också kunde räkna bort de investeringar
på Helgeandsholmen som påförts alt. S. Avsikten härmed skulle
vara att också fl ”ett renodlat Sergelstorgsalternativ”. Därefter kunde diskuteras
i vad mån en sådan reduktion borde göras eller ej. Denna fråga
berörs i utredningens promemoria (1975-04-04, se bilaga 13, s. B 104-107
och B 115). Utredningen redovisar där (s. B 115) följande tabell över årskostnaderna
(Mkr) 1982:

Årsindex	Alt. S	Alt H2
3 %	20,9	18,9
5 %	21,8	21,0
7 %	22,8	23,3
9 96	23,8	25,9

Av redovisningen framgår att utredningen, liksom tidigare, i kalkyljämförelserna
belastat alt. S med kapitalkostnaden för nyinvesteringar på ”minst
25 Mkr” på Helgeandsholmen, dvs. med årliga kostnader för ränta och
avskrivning på 2,3 Mkr (i 1974 års kostnadsläge). Något ”renodlat Sergelstorgsalternativ”
redovisas ej. Beträffande alt. H2 har man räknat med de
1974 presenterade kostnaderna och inte med de enligt byggnadsstyrelsens
remissyttrande med ca 10 % uppräknade kostnaderna (jfr s. B 116).

I nedanstående tabell, som upprättats inom utskottets kansli, redovisas
en indexuppräkning till år 1982 (1982-10-01) av årskostnaderna för ”ett
renodlat Sergelstorgsalternativ” (enligt kommunens offert).

KU 1975:13 B 128

Alternativ Sergels torg 1982

1974 + 3%+ 5%+ 796+ 996+ 11%

Kapitalkostnader 14,9 14,9 14,9 14,9 14,9 14,9

Drift och underhåll (60 kr/m!) 2,5 3,2 3,8 4,5 5,2 6,1

Totalt 17,4 18,1 18,7 19,4 20,1 21,0

Ont härtill läggs de av utredningen
beräknade kapitalkostnaderna för nyinvesteringar,
sammanlagt 25 Mkr.
på Helgeandsholmen ökar årskostnaden
för alt. S med 2,0‘ 2,4 2,7 3,1 3,5 3,9

dvs. totalt 19,4 20,5 21,4 22,5 23,6 24,9

I nedanstående tabell, likaså upprättad inom utskottets kansli, redovisas
en motsvarande beräkning av "ett renodlat Helgeandsholmsalternativ" (H 2)
med utgångspunkt i de av utredningen beräknade kostnaderna efter den
uppräkning med 10 % som byggnadsstyrelsen förordat och som utredningen
synes ha godtagit (se bilaga 13, s. B 107 och 116-119).

Alternativ

Helgeandsholmen 1982

1974 + 396+ 596+ 796+ 9%+ 11%

Kapitalkostnader Befintlig (= kanslihuset)	3,4	3,4	3,4	3,4	3,4	3,4
Nyinvesteringar (ca 135 Mkr)	10,7	13,0	14,7	16,6	18,7	21,1
Drift och underhåll (50 kr/m')2	3,1	3,9	4,7	5,5	6,4	7,5
Totalt	17,2	20,3	22,8	25,5	28,5	32,0
Om härtill läggs de kostnader som be-räknats" uppkomma med anledning av en evakuering av kanslihuset m. m. torde årskostnaden för alt. H 2 öka med	7,6’	10,0"	11,7’	13,6’	15,7’	18.23
dvs. totalt	24,8	30,3	34,5	39,1	44,2	50,2

‘Riksdagshusutredningen har uppenbarligen räknat med en högre årlig avskrivning
(1,67 %) för de investeringar på Helgeandsholmen varmed man belastat Sergelstorgsaltemativet
än för de investeringar som föreslagits för Helgeandsholmsalternativet
(0 42 %) Om samma avskrivningsprocent (1,67 %) hade använts för alt. H ökar årskostnaden
för alt. H med resp. 1,7 (1974), 2,0 (+ 3 %), 2,3 (+ 5 %), 2,6 (7 %),

3,0 (9 %) och 3,3 (11 %) Mkr.

!Om kostnaderna för drift och underhåll beräknas med samma belopp (60 kr./m! ly)

i alt. H som i alt. S ökar årskostnaden för alt. H med resp. 0,5 (1974), 0,6 (+ 3 %),

0,7 (+ 5 %), 0,9 (+ 7 %), 1,0 (+ 9 %) och 1,2 (+ 11 %) Mkr.

"Beträffande dessa beräkningar hänvisas till underbilaga I (s. B 132-134).

KU 1975:13

B 129

Då det gäller att i kostnadshänseende jämföra de båda huvudalternativen
H och S torde 1974 års kostnadsläge vara mindre relevant än det kostnadsläge
som kommer att råda då båda alternativen kan stå färdiga att användas
för riksdagens behov, dvs. enligt hittillsvarande planer fr. o. m. hösten 1982.
Med hänsyn till utformningen av den av kommunen offererade hyran för
lokalerna vid Sergels torg påverkas sålunda alt. S i endast mindre omfattning
av framtida kostnadsökningar, medan de verkliga kostnaderna för alt. H
blir beroende av kostnadsutvecklingen under projekterings- och ombyggnadstiden.

Om byggnadskostnaderna skulle fortsätta att öka med ca 10 96 om året
skulle detta innebära att alt. H blir nästan dubbelt så dyrt som utredningen
nu beräknat. Om konsumentpriserna - som påverkar drift- och underhållskostnaderna
för alt. S - också skulle öka med 10 % om året skulle alt.
S härigenom bli ca 15 % dyrare än i 1974 års kostnadsläge. Om man bara
bedömer de ”renodlade” H- och S-alt. skulle sålunda de framtida kostnadsökningarna
bli sex å sju gånger så ”dyra” för alt. H som för alt. S.

Med hänsyn till svårigheterna att med någon säkerhet beräkna den framtida
kostnadsutvecklingen har riksdagshusutredningen valt att utgå från
kostnadsläget 1974-04-01 inte bara för kostnadsberäkningarna avseende ombyggnadsalternativen
på Helgeandsholmen utan också för jämförelsen med
Sergelstorgsalternativet. Att denna jämförelse därigenom inte kan bli helt
rättvisande, då det gäller att bedöma de framtida verkliga kostnaderna för
de båda huvudalternativen, torde vara uppenbart.

Utredningens slutsats har - mot denna bakgrund - blivit att alt. H från
kostnadssynpunkt är ”överlägset” alt. S. Skillnaden i årskostnad har utredningen
bedömt som stor - 3,4 Mkr eller 20 % i 1974 års kostnadsläge.
Såsom framgår av den inom utskottets kansli upprättade tabellen (s. B 128)
torde dock skillnaden mellan de båda huvudalternativen vara obetydlig i
nuvarande kostnadsläge. Följande kalkylexempel kan belysa detta.

I kostnadsläget 1974-04-01 är årskostnaden för ett ”renodlat” alt. S -dvs. utan att alt. S belastas med några kostnader för investeringar på Helgeandsholmen
- sålunda ungefär lika stor (17,4 Mkr) som för ett likaså
"renodlat” alt. H (17,2 Mkr), efter uppjustering med 10 % av vissa investeringskostnader
i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag.1 Om alt. S belastas
med sådana oräntabla investeringar på Helgeandsholmen som utredningen
föreslagit (ca 25 Mkr) ökar årskostnaden för detta alt. med 2 Mkr.
Om alt. S belastas med kostnader för investeringar på exempelvis 20 Mkr
- eller ungefär lika mycket som ombyggnaden av kanslihuset beräknats
kosta (i alt. H 2) - för förbättringar i olika hänseenden av de nuvarande
lokalerna vid Sergels torg ökar årskostnaden för detta alt. med 1,6 Mkr.
Om å andra sidan alt. H belastas med evakueringskostnader m. m. (enligt

1 Byggnadsstyrelsen har i sitt remissyttrande beräknat årskostnaderna för alt. H (H 2)
till 17,5-18,0 Mkr i 1974 års kostnadsläge.

B 9 Riksdagen 1975. 4 sand. Nr 13

KU 1975:13

B 130

underbilaga 1) ökar årskostnaden för detta alt. med 7,6 Mkr. I 1974 års
kostnadsläge blir årskostnaderna för de olika alternativen följande:

alt. S, ”renodlat”	17,4 Mkr
alt. S, + 20 Mkr (S)	19,0 Mkr
alt. S, + 25 Mkr (H)	19,4 Mkr
alt. S, + 45 Mkr (H, S)	21,0 Mkr
alt. H, ”renodlat”	17,2 Mkr
alt. H, + evakueringskostnader	24,8 Mkr
Som framgår av det ovan anförda torde det emellertid från jämförelse-

synpunkt vara av större intresse från riksdagens sida att försöka beräkna
(de sannolika) kostnaderna för de båda huvudalternativen fr. o. m. hösten
1982. Till grund för sådana bedömningar, som av uppenbara skäl är vanskliga
att göra, torde bl. a. kunna ligga analyser av den hittillsvarande utvecklingen
av byggnadskostnadsindex. Beträffande valet av lämpligt sådant index hänvisas
till underbilaga 3 (s. B 136). Följande ”räkneexempel” redovisas till
belysning av hur jämförelsen i årskostnader kan komma att bli, då även
alt. H skulle stå färdigt att utnyttjas av riksdagen, dvs.per 1982-10-01.

Om man räknar med en årlig 7 96-ig ökning av såväl konsumentprisindex,
vilket som nämnts påverkar kostnaden för drift och underhåll i alt. S, som
byggnadskostnadsindex, vilket påverkar kostnaden för alla investeringar (på
Helgeandsholmen liksom på Nedre Norrmalm och vid Sergels torg), blir
årskostnaderna för de olika alternativen följande:

alt. S, ”renodlat” 19,4 Mkr

alt. S, + 20 Mkr (S) 21,9 Mkr

alt. S, + 25 Mkr (H) 22,5 Mkr

alt. S, + 45 Mkr (H, S) 25,0 Mkr

alt. H, ”renodlat” 25,5 Mkr

alt. H, + evakueringskostnader 39,1 Mkr

Det ”renodlade” alt. H blir sålunda drygt 6 Mkr (eller ca 30 96) dyrare
per år än det ”renodlade” alt. S. Om alt. S belastas med kostnader för
investeringar (45 Mkr) såväl på Helgeandsholmen som vid Sergels torg blir
det ”renodlade” alt. H endast obetydligt dyrare (0,5 Mkr per år) än alt. S.
Å andra sidan blir alt. H om det belastas med evakueringskostnader ytterligare
nästan 15 Mkr dyrare per år än alt. S. Om man i stället för 7 96
räknar med 9 96 årlig kostnadsökning blir alt. H ytterligare avsevärt dyrare
- för de båda ”helt belastade” alt. resp. 44,2 Mkr för alt. H mot 26,4 Mkr
för alt. S. Om man däremot i stället räknar med 5 96 årlig kostnadsökning
skulle i motsvarande fall alt. H kosta 34,5 Mkr och alt. S 23,6 Mkr per
år. Det med evakueringskostnader belastade alt. H blir sålunda i samtliga
dessa fall minst 50 96 dyrare Ån det med investeringskostnader såväl på Helgeandsholmen
som vid Sergels torg (totalt 45 Mkr) belastade alt. S.

Det bör kanske framhållas att de här gjorda kalkylerna bygger på förutsättningen
att de av riksdagshusutredningen beräknade kostnaderna för

KU 1975:13

B 131

alt. H är realistiska (inkl. den 10 96-iga höjning av vissa kostnader som byggnadsstyrelsen
föreslagit och som utredningen synes ha godtagit). Om dessa
ombyggnadskostnader, på totalt ca 135 Mkr för alt. H 2, skulle visa sig
exempelvis 10 96 för låga, skulle detta innebära att årskostnaden för alt.
H i 1982 års kostnadsläge ökar med 1,5-1,9 Mkr (vid en indexökning på
5-9 96).

Om en återflyttning till Helgeandsholmen (enligt alt. H 2) skulle kunna
ske först under sommaren 1983 - bl. a. till följd av den knappa tidsmarginalen
för ombyggnaden av lokalerna i kv. Björnen och den nyvalda riksdagens
början redan i september 1982 - ökar årskostnaderna med en indexökning

på 7 96

för det ”renodlade” alt. S med 0,3 Mkr;

för det med investeringar (25 Mkr) på Helgeandsholmen belastade alt.
S med 0,5 Mkr;

för det dessutom med investeringar (20 Mkr) vid Sergels torg belastade
alt. S med 0,7 Mkr;
för det ”renodlade” alt. H med 1,6 Mkr; samt
för det med evakueringskostnader m. m. belastade alt. H med 2,6 Mkr.

KU 1975:13

B 132

Underbilaga 1

Om en återflyttning av riksdagen till Helgeandsholmen (enligt alt. H 2)
föranleder evakuering av befintliga regerings- m. fl. centrala funktioner från
kanslihuset m. m. till centralt belägna, nyanskaffade lokaler på Nedre Norrmalm
kan följande extrakostnader för alt. H 2 beräknas uppkomma.

Engångskostnader (Mkr i kostnadsläget 1974-04-01)

1. Flyttningskostnader befintliga departement m. m. från kanslihuset och
riksbyggnaderna ca 3 Mkr.

Anm. Om det skulle bli nödvändigt att göra evakueringen i etapper, t. ex.
om statsrådsberedningen m. m. skulle förläggas till Rosenbad i stället för
till de för evakueringen i första hand planerade lokalerna i kv. Björnen
- vilka enligt nuvarande planer torde stå färdiga vid årsskiftet 1979/80 -torde (förutom risk för förseningar och praktiska olägenheter) ytterligare
kostnader uppkomma.

2. Extra kostnader (”dubbelhyra") under ombyggnadstiden; ca 750 tjänsterum
å ca 30 m2 lägenhetsyta (ly) ä 450 kr./m2, dvs. ca 10,1 Mkr/år under
2-3 år = 20,2-30,3 Mkr totalt.

3. Kostnader för om- och nybyggnader Nedre Norrmalm; ca 750 tjänsterum
å ca 30 m1 ly, dvs. ca 37 m1 våningsyta (vy), å ca 3 200 kr./m1 vy = 88,8
Mkr.

Anm. Produktionskostnaderna för kv. Björnen, som enligt byggnadsstyrelsens
föreliggande planer skulle utnyttjas i första hand, har kostnadsberäknats
till ca 90 Mkr.1 Detta projekt skulle enligt planerna inrymma
ca 900 arbetsplatser med en total ly (inkl. vissa butiker m. m.) på ca 27 000
m2, eller med drygt 20 000 m1 ly för ifrågavarande kontor. Med tanke på
att den genomsnittliga rumsytan här har beräknats till ca 14 m2, vilket
motsvarar drygt 20 m1 ly, torde den totala ytan med tanke på de funktioner
som de evakuerade organen (framför allt departement) har, ungefär motsvara
evakueri ngsbehoven.

Totalt (engångskostnader) sålunda: 3,0 + 25,3 (2,5 års ombyggnadstid)
+ 88,8 Mkr = 117,1 Mkr.1

En indexuppräkning med resp. 7 och 9 % (inom parentes) av nyssnämnda
engångskostnader skulle innebära att

1. Flyttningskostnaderna, i 1980 års kostnadsläge, blir 4,5 (5,0) Mkr;

2. ”Dubbelhyran" under åren 1980-1982 blir
för år 1980: 15,2 (16,9) Mkr

för år 1981: 16,2 (18,5) Mkr

för år 1982 (halva året): 8,7 (10,1) Mkr

dvs. totalt (i resp. olika penningvärden): 40,1 (45,5) Mkr.;

kostnadsläget 1974-04-01.

KU 1975:13

B 133

3. Om- och nybyggnadskostnaderna, med tyngdpunkten för investeringarna
förlagd till år 1978, blir 116,4 (125,4) Mkr.

Om samtliga dessa engångskostnader räknas upp till kostnadsläget 1982-10-01 - med en beräknad bankränta på 7,5 % - blir det sålunda (Mkr)

Kapitalkostnaderna (7,5 % ränta och 0,42 % avskrivning) för dessa engångskostnader
blir fr. o. m. hösten 1982 sålunda 15,1 (16,4) Mkr per år.

Om man inte räknar med några investeringskostnader för ersättningslokaler
på Nedre Norrmalm (enligt p. 3 ovan) utan i stället försöker beräkna
den årliga hyreskostnadsökningen fr. o. m. hösten 1982 med anledning av
evakueringen från lokaler med mycket låg hyra till nya lokaler på Nedre
Norrmalm kan engångskostnaderna minskas till 50,6 (57,1) Mkr. Kapitalkostnaderna
för dessa engångskostnader (dvs. enligt p. 1 och 2 ovan) blir

4,0 (4,5) Mkr per år. Härtill kommer sålunda ökade hyreskostnader för ifrågavarande
ca 750 tjänstemän i förhållande till nuläget. Att beräkna denna
merkostnad är inte lätt, framför allt beroende på den nuvarande hyressättningen
i de gamla riksbyggnaderna där man, med utredningens beräkningsgrunder,
inte heller har något kapitalvärde att förränta och skriva av. Om
man emellertid för 360 tjänstemän - dvs. de som avses bli evakuerade
från kanslihuset - räknar med en skillnad på f. n. 200 kr./m1 ly (450-250
kr.) och för återstående 390 tjänstemän (enligt riksdagshusutredningen) räknar
med en skillnad på 325 kr./m1 ly (450-125)' kan merkostnaderna sålunda
beräknas till
360x30 (m1 ly) x 200 (kr.) = 2,2 Mkr
390x 25 (m1 ly) x 325 (kr.) = 3,2 Mkr
dvs. totalt 5,4 Mkr per år i 1974 års kostnadsläge.

Detta blir efter indexuppräkning till 1982-10-01 9,6 (11,2) Mkr per år.
Totalt skulle, enligt sistnämnda beräkningsmetod, årskostnaderna sålunda
öka med 4,0 (4,5) + 9,6 (11,2), dvs. med 13,6 (15,7) Mkr per år fr. o. m.
hösten 1982.

För beräkningarna i kanslipromemorian (1975-04-23) om kostnadsjämförelserna
har valts det sistnämnda beräkningssättet, som ger ca 10 96 lägre
kostnader med en 7 %-ig ”inflation”.

Det bör i detta sammanhang slutligen erinras om att riksdagshusutredningen
för sin del gjort den bedömningen - beträffande konsekvenserna

11 gamla riksdagshuset beräknas f. n. endast ca 40 % av ytan ge några hyresintäkter
- till följd av de från kontorssynpunkt mindre rationella lokalerna i byggnaderna;
den genomsnittliga hyran per m1 ly har beräknats till ca 125 kr./m1.

5,4

18,2

18,0

9,0

(6,0)

(20,1)

(20.5)

(10.5)
(150,5)

+ 139,7

= 190,3

(207,6)

KU 1975:13

B 134

för statsförvaltningen i dess helhet av en återflyttning till Helgeandsholmen
i enlighet med alt. H 2 - att de av byggnadsstyrelsen planerade om- och
nybyggnadsåtgärdernas omfattning är ”oberoende" av om lokalerna i Södra
Klarakvarteren skall användas för statsdepartementen eller för annan statlig
förvaltning. Kostnaderna för nyproducerade förvaltningslokaler i detta område
har utredningen därför betraktat som ”konstanta". Utredningen har
sålunda räknat med att alt. H 2 medför lägre årskostnader jämfört med
alt. S och anser, att detta kan förklaras med att tillgängliga lokalresurser
blir mer effektivt utnyttjade i alt. H 2 än i alt. S (se närmare härom bilaga
13. s. B 96 och 104-105).

Detta resonemang utvecklades närmare vid utskottets utfrågning av riksdagshusutredningen
den 18 mars, varvid från utredningens sida bl. a. framhölls
att statsverket skulle "tjäna” ca 4 Mkr'om året om riksdagen väljer alt.
H 2 framför alt. S. Av underbilaga 2 framgår hur utredningen har beräknat
kostnadsskillnaden. Utredningen gav inför utskottet även uttryck för uppfattningen
att kanslihuset m. m. skulle evakueras även för det fall att riksdagen
väljer alt. S.

'i kostnadsläget 1974-04-01.

KU 1975:13

N. A. Rosén

B 135

Underbilaga 2

Beräkning av kostnadsskillnaden mellan alt. S och alt. H med avseende på statsförvaltningen
som helhet (årskostnaderför lokaler)

	Alt. S	Alt. H
Sergelstorg	17,5	0
Helgeandsholmen	3,9'	10,5
Kanslihuset	4,2'	5,7
Kvarteren Björnen, Tigern m. fl.	A4	A4
Ersättningslokaler	0	5,6’
	Summa 25,6 + A	21,8 + A

1 ca 390 arbetsplatser inkl. Riksbanken.

'ca 360 arbetsplatser.

5 ca 390 + 360 = 750 arbetsplatser.

4 A är konstant och oberoende av val av alternativ.

Slutsats

Skillnaden mellan årskostnaderna för alt. S resp. alt. H är ca 4 Mkr.

KU 1975:13

B 136

Underbilaga 3

Några data som kan ligga till grund för bedömningen av kostnadsutvecklingen fram
till är 1982

Byggnadsstyrelsens indexserie över byggnadskostnadernas utveckling sedan
1966 ser ut som foijer (per 1 april resp. år).

oreducerat reducerat1

1966-1967	+	3,1	+	1,9
1967-1968	+	3,6	+	2,3
1968-1969	+	3,3	+	2,1
1969-1970	+	8,2	+	6,9
1970-1971	+	7,1	+	5,9
1971-1972	+	7,8	+	6,6
1972-1973	+	8,5	+	5,9
1973-1974	+	17,3	+	14,6
1974-1975	(+ 10,0)*	(+	8,0 f

1 Dvs. efter reduktion för produktivitetsutvecklingen.

!Uppskattning gjord av byggnadsstyrelsen (kan påverkas bl. a. av årets avtalsrörelse).

Som synes har kostnaderna ökat drygt dubbelt så mycket under åren
1969-1973 som under de tidigare tre åren (1966-1969). Under de båda senaste
åren (1973-1975) har kostnadsutvecklingen varit ännu starkare. Den genomsnittliga
kostnadsökningen under hela perioden 1966-1975 har varit 7,8 %
per år (6,0 % enl. reduc. index). Den genomsnittliga kostnadsökningen har
under tiden efter prisnämndens beräkningar (1972-1975) varit 12,0 % per
år (9,5 % enl. reduc. index).

Beträffande valet av index (oreducerat eller reducerat) kan nämnas att
viss enighet synes råda bland experterna om att det reducerade index normalt
inte bör användas då det gäller ombyggnadsarbeten av nu aktuellt slag,
eftersom man inte i detta fall kan göra så stora s. k. produktivitetsvinster;
en viss reduktion av totalindex kan dock anses försvarlig.

KU 1975:13

Riksdagens beräknade lokalbehov år 1985

B 137

Bilaga 17

	Lokalprogram Pristäv- Riksdags-lingen husutred-ningen	Nuvarande lokaler vid Sergels torg	Alt. H 1	Alt. H 2	Alt. H 3
1 Entréer	100	100	53	300	100	125
2 Riksdagens plenisal	1 230	1 180	1 235	1 220	1 330	1 150
3 Talmansrum m. m.	230	280	245	285	310	300
4 Kammarkansli	330	360	342	375	450	420
5 Stenografer m. fl.	270	315	278	345	325	355
6 Statsrådsrum	810	740	600	810	800	825
7 Klubbrum	690	490	1 095	535	640	490
8 Ledamotsrum	5 040	6 260	6 895	6 375	8 450	7310
9 Utskotten	3 730	3 145	3 260	3 890	3 480	3 325
10 Vissa organ	100	50	52	60	50	60
11 Partigrupperna	1 410	1 200	1 395	1 430	1 650	1 200
12 Sammanträdesrum	1 170	1 185	2 065	1 750	1 895	2 115
13 Massmedia	550	545	520	570	625	580
14 Riksdagsförvaltning	1 270	1 235	1 138	1 055	1 515	1 385
15 Riksdagsbiblioteket	860	860	1 094	825	1 050	1 250
16 Restauranglokaler	1 530	1 425	1 023	1 950	1 735	1 545
17 Motionslokaler	390	405	343	450	515	520
18 Gemensam service 19 Verkstäder, förråd,	640	740	842	740	895	810
arkiv	1 160	1 510	2 487	1 695	1 630	2 020
20 Städning, omklädning	400	450	983	950	840	630
21 Parkering, inlastning	4 000	2 055	2 400	2 180	2 055	2310
22 Composeranläggning	1	200	200	150	200	195
23 Tryckeri/Bokbinderi	1	1 155	1 155	1 085	1 215	I 194
Summa programyta	25 910‘	25 885	29 700	29 0252	31 755J	30 115*
s. k. överyta Ytterligare expansionsmöjligheter		3815	3 1402	5 8702	4 230*
i första hand:			angränsan-de fastig-heter vid Sergels torg'	kansli- huset* i	kansli- hus- annexet	del av kansli-huset*
därefter:			vs 5	kanslihus- annexet7	oklart kansli-(Gamla stan hus-eller Nedre annexet7 Norrmalm)

I pristävlingens lokalprogram angavs dessutom 4 400 m2 för teknisk service.
Härtill kommer 1855 m‘ utöver programmet.

Härtill kommer 610 m’ utöver programmet.

Härtill kommer 150 nV utöver programmet.

Stora ytor, beroende på vilka fastigheter som utnyttjas.

Ca 11 000 m’.

Ca 5 000 m\

Ca 4 000 nV.

16	7	8
Restaurang	Klubbrum	Ledamotsrum
Representation	690 rr?	5040 rr?
1530 rr?

Statsråd?

Konferensrum
n-II 150 rr?

Entre

Lektionssal

Post, resebyrå
330 rr?

HUVUDENTRE

Pär lilokaler
Konferensrum

1. s-x

Andaktsrum
920 rr?

Partigrupperna
1410 rr?

Vissa
100 nr?

3	\
Massmedia	\
550 itf	\

Steno -grafer

270 n?

Riksdagsbiblioteket
660 nr?

Riksdagens
upptysmngstjanst
650 nt

Riksdagsförvaltningen
620 rit

Stadrum
Omklädningsrum
<■00 nt

Televäxel

50 rr?

Starkt behov av samband
Behov av samband

Verkstäder
Förråd
1160 nt

Skriv byrå Tryckeriexpedi

-tion

Repro -dukt ion

Distri -(60 nt

Utskotten
3730 rr?

*■»

Parkering
Intastnmg
4000 nt

Lf»

BLOCKSCHEMA ÖVER LOKALGRUPPERS
STORLEK OCH SAMBANDSBEHOV
PROGRAMYTOR

KU 1975:13

B 139

Bilaga 19

Översiktlig sammanställning av vissa jämförelser från årskostnadssynpunkt
mellan alt. H (H 2) och alt. S per 1982-10-01

Förutsättningar för kalkylexemplen:

1. Alt. H har kostnadsberäknats med utgångspunkt i de av riksdagshusutredningen
angivna kostnaderna (efter höjning med 10 % enligt byggnadsstyrelsens
remissyttrande).

2. Alt. S har kostnadsberäknats med utgångspunkt i de av kommunen
lämnade offerterna.

3. Byggnadskostnaderna, liksom konsumentpriserna, har beräknats öka
med 7 % per år; inom parentes redovisas ett 9 96-igt alternativ.

4. Återflyttning till ombyggda lokaler enligt alt. H har beräknats ske under
sommaren 1982.

5. Evakuering av kanslihuset och riksbyggnaderna har beräknats ske vid
årsskiftet 1979/1980, då lokalerna i kv. Björnen enligt nuvarande planer
skulle kunna stå färdiga att användas av de evakuerade organen.

Beträffande de närmare beräkningarna hänvisas till bilaga 16
(s. B 127-136).

	Alt. Helgeandsholmen	Alt. Sergels torg
Årskostnader (Mkr)
Kapitalkostnader	20,0	(22,1)	14,9	(14,9)
Drift och underhåll	5,5	( 6,4)	4,5	( 5,2)
Summa	25,5	(28,5)	19,4	(20,1)
+ nyinvesteringar (25 Mkr) på H
i Alt. S‘ + nyinvesteringar (20 Mkr) vid S		—	3,1	( 3,5)
i alt. S2	-	-	2,5	( 2,8)
+ evakueringskostnader alt. H’	13,6	(15,7)	-	( -)
Totalt	39,1	(44,2)	25,0	(26,4)

' Kostnader som enligt riksdagshusutredningen kan erfordras för att förbättra riksbyggnaderna
om riksdagen väljer alt. S.

2 Kostnader för ev. erforderliga förbättringar i nuv. lokaler om riksdagen väljer alt.
S. Kostnaden, som valts som ett rent räkneexempel, torde vara tilltagen i överkant.
Anm. Hela kanslihusombyggnaden (i alt. H 2) har av riksdagshusutredningen kostnadsberäknats
till ca 20 Mkr.

1 Kostnaden består av tre delposter nämligen dels flyttningskostnader, dels "dubbelhyra”
under ombyggnadstiden (ca 2,5 år), dels hyresskillnaden mellan nuv. lokaler
(i kanslihuset och riksbyggnaderna för sammanlagt 750 tjänstemän) och nya lokaler
på Nedre Norrmalm. Hyran i sistnämnda lokaler har uppskattats till 450 kr./m' ly
i kostnadsläget 1974-04-01. Detta överensstämmer med byggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar
för kv. Björnen.

KU 1975:13 B 140

Innehållsförteckning

sid.

Ärendet 1

Framställningen 1

Motionerna 3

Remissyttranden 8

Promemoria från riksdagshusutredningen 16

Något om riksdagshusfrågans behandling under senare år 17

Utskottets beredning av ärendet 23

Utskottet 24

Närvarande 35

Reservation 35

Bilagor

1-12 Remissyttranden från

1 Byggnadsstyrelsen B 1

2 Länsstyrelsen i Stockholms län B 8

3 Riksantikvarieämbetet B 14

4 Statens planverk B 23

5 Stockholms kommun B 26

Kommunstyrelsen B 26

Rådet till skydd för Stockholms skönhet B 34

Gemensamt yttrande av fastighetskontoret, stadsbyggnadskontoret,
kammarkontoret och generalplaneberedningens

kansli B 38

Fastighetskontoret, PM 1974-11-13 B 51

6 Sveriges riksbank B 66

7 Riksmarskalksämbetet B 67

Ståthållarämbetet på Stockholms slott B 70

Kungl. Husgerådskammaren Kungl, slottet B 73

8 Kungl. Akademien för de fria konsterna B 74

9 Statsdepartementens organisationsavdelning B 78

10 Statsanställdas Förbund, avd. 2203 Riksdagen B 81

11 Statstjänstemannaförbundet, avd 419 Riksdagens ST-förening

B 82

Kammarkansliet B 84

Stenograferna B 85

Utskottskanslierna B 86

12 SACO-föreningen för anställda i riksdagen och dess verk . B 87

13-19 Övriga bilagor

13 Riksdagshusutredningens PM 1975-04-04 med kommentarer

och förtydliganden föranledda av remissvar, motioner m. m. B 90

KU 1975:13

B 141

14 Karta utvisande statsdepartementens nuvarande lokaler (läge

och antal rum) B 120

15 Sammanfattande PM ang. kostnadsjämförelserna mellan 1968,

1972 och 1974 års utredningar (ombyggnadsförslag) B 122

16 PM med vissa sammanfattande synpunkter på frågan om kost nadsjämförelserna

(alt. H och S) B 127

17 Riksdagens beräknade lokalbehov år 1985 B 137

18 Blockschema (ur programmet för arkitekttävlingen 1971)... B 138

19 Översiktlig sammanställning av vissa jämförelser från årskostnadssynpunkt
mellan alt. H (H2) och alt. S per 1982-10-01 B 139

GOTAB 75 8502 S Stockholm 1975