Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om offentliga utfrågningar i riksdagens utskott (Betänkande 1972:KU22 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande nr 22 år 1972

KU 1972:22

Nr 22

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om offentliga
utfrågningar i riksdagens utskott.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:98 av herrar Ahlmark (fp) och Ullsten (fp);

motionen 1972:291 av herr Helén m. fl. (fp) i viss del (hemställan
punkt B); samt

motionen 1972:396 av herr Richardson (fp).

Hemställan avser

i motionen 1972:98: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag under 1972 till offentliga utskottsutfrågningar i den svenska
riksdagen”;

i motionen 1972:291 i här aktuell del: ”att riksdagen fattar beslut om
införande av ett system med offentliga utskottsutfrågningar i riksdagen i
enlighet med vad som anförs i motionen”;

i motionen 1972:396: ”att riksdagen genom studium på ort och ställe
skaffar information om det utskottsarbete i det engelska parlamentet
som sker under offentlighet”.

Gällande ordning m. m.

Utskotten sammanträder av ålder inom stängda dörrar. Sedan 1971
finns en uttrycklig bestämmelse härom i 28 § riksdagsstadgan (KU
1970:48 och 1971:2). Principen om slutna sammanträden kan vidare
sägas indirekt framgå av vissa stadganden. Hit hör bestämmelsen om
tystnadsplikt i 48 § riksdagsordningen och stadgandet i 2 kap. 6 §
tryckfrihetsförordningen om när protokoll hos bl. a. riksdagens utskott
skall anses upprättade och därmed offentliga.

I fråga om kammarens sammanträden är principen den motsatta:
kammarsammanträde skall som regel vara offentligt. Enligt 56 § riksdagsordningen
äger Konungen bestämma att sammanträde, vid vilket skall
lämnas muntligt meddelande till riksdagen, skall hållas inom lyckta
dörrar. 1 2 § riksdagsstadgan slås fast att plena eljest är offentliga, om
inte kammaren för särskilt fall beslutar annat. I paragrafen tilläggs att
utsändning i radio och television av kammarens förhandlingar får ske
efter medgivande av talmanskonferensen.

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 22

KU 1972:22

Om särskilda skäl föreligger äger utskott, med stöd av 28 § riksdagsstadgan,
medge att även annan än ledamot, suppleant och tjänsteman är
närvarande vid utskottssammanträde. Sedan 1971 föreligger inte något
hinder mot att utskott medger också statsråd tillträde till utskottssammanträde.
I samband med tillkomsten av den ändring i riksdagsordningen,
varigenom det tidigare gällande förbudet för statsråd att närvara i
utskott slopades (jämför 44 § första stycket riksdagsordningen), uttalade
konstitutionsutskottet (1970:27 s. 9) att statsråd får inställa sig endast på
begäran av vederbörande utskott och endast för att lämna upplysningar
etc., men inte för att delta i överläggning med utskottet.

Beträffande utskottens möjligheter att inhämta uppgifter utifrån gäller
sedan 1971 enligt 47 § riksdagsordningen att Konungen underställda
myndigheter samt domstolar skall tillhandagå med upplysningar och
yttranden, som begärs av riksdagens utskott. De äger dock hänskjuta
sådan begäran till regeringens avgörande. Utskotts hänvändelse enligt
lagrummet skall avse myndigheten som sådan, inte enskild tjänsteman. I
förarbetena till det nya stadgandet uttalades (SOU 1969:62 s. 91) att det
bör vara möjligt för utskottet att föreskriva, huruvida upplysning eller
yttrande skall lämnas skriftligen eller muntligen vid sammanträde med
utskottet; det förra antogs bli det regelmässiga. I fråga om utskottens
kontakter med enskilda personer, företag och organisationer saknas
författningsbestämmelser.

1 utskottets betänkande 1967:17 finns en redogörelse för rättsläget
före 1971 i de ovan berörda hänseendena, förden historiska bakgrunden
till ordningen i fråga om offentligheten i riksdagen, för praxis rörande
utomståendes deltagande i utskottssammanträden, för tillämpningen i
praxis av de mot nuvarande 47 § riksdagsordningen svarande, äldre
bestämmelserna i 46 § samma lag och för vissa tidigare överväganden
angående utskotts möjligheter att inhämta uppgifter utifrån. Här hänvisas
till denna redogörelse.

Frågans tidigare behandling i riksdagen

I motioner vid 1967 års riksdag begärdes ”sådana åtgärder att den nu
arbetande grundlagberedningen kommer att utreda förutsättningarna för
regler om rätt till offentliga utskottsförhör ('hearings’) i riksdagen”.

Utskottet (KU 1967:17) yttrade för egen del:

Att på sätt i förevarande motioner åsyftas ge utskotten möjlighet att
även hålla offentliga sammanträden, främst för utfrågning av inkallade
personer, skulle enligt utskottets mening inte medföra några fördelar för
riksdagens arbete. Den nuvarande ordningen har visat sig fungera så väl,
att någon ändring ej är påkallad. Utskottet finner inte skäl för en
utredning utan hemställer om avslag på motionerna.

Utlåtandet var enhälligt och godkändes av kamrarna.

Motioner med samma syfte väcktes även vid 1968 års riksdag.

Utskottet uttalade då (KU 1968:24):

KU 1972:22

I sitt utlåtande förra året över motioner med samma syfte som de
förevarande förklarade sig utskottet inte finna skäl för en utredning i
ämnet. Riksdagen godkände utlåtandet. Utskottet kan inte heller nu
tillstyrka, att något utredningsuppdrag lämnas på sätt motionärerna
hemställer. Hinder bör emellertid inte föreligga för grundlagberedningen
att, om den skulle finna det motiverat, uppta även denna fråga till
övervägande vid den översyn av riksdagens arbetsformer med sikte på en
ny riksdagsordning som nu pågår. Utskottet hemställer att riksdagen
avslår motionerna.

Blank reservation avgavs av en ledamot (s). Motionerna avslogs av
riksdagen.

I samband med behandlingen av proposition med förslag till grundlagsändringar
avseende ny utskottsorganisation för riksdagen behandlade
1970 års riksdag motioner om offentlighet i utskotten. Utskottet yttrade
i denna del (KU 1970:27):

Motionerna 4) tar upp den av riksdagen 1967 och 1968 behandlade
frågan om viss offentlighet i utskottsarbetet. Grundlagberedningen har
uttalat, att denna fråga icke kunnat behandlas i detta sammanhang men
att den kommer att prövas under det fortsatta utredningsarbetet. Med
hänsyn till vad grundlagberedningen sålunda anfört avstyrker utskottet
motionerna 4).

Fyra ledamöter (alla fp) avgav reservation på denna punkt. Riksdagen
avslog motionerna.

Vid 1971 års riksdag väcktes tre motioner med yrkanden om att
grundlagberedningen skulle få i uppdrag att under 1971 lägga fram
förslag om offentliga utskottsutfrågningar respektive att påskynda
utredningen i frågan. Utskottet anförde i sitt avstyrkande yttrande
(KU 1971:17):

Vid behandlingen av motioner med samma syfte under 1970 års
riksdag hänvisade utskottet till grundlagberedningens uttalande att frågan
om viss offentlighet i utskottsarbetet skulle komma att prövas under det
fortsatta utredningsarbetet. Enligt vad utskottet erfarit avser grundlagberedningen
att redovisa sitt ställningstagande med ett förslag under 1972.
Utskottet finner därför inte skäl att nu påskynda utredningen.

Reservation avgavs av fem ledamöter (2 fp, 2 m, 1 c). Reservanterna
uttalade att det vore rimligt om en tredjedel av ett utskotts ledamöter
hade rätt att påfordra att en utfrågning hålls i utskottet, att en viss
person inkallas och att utfrågningen skall vara offentlig. De föreslog att
grundlagberedningen skulle få i uppdrag att under 1971 lägga fram
förslag om offentliga utfrågningar på sätt reservanterna hade skisserat.
Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen behandlar frågan om offentlighet inom utskotten
i sitt nyligen framlagda slutbetänkande med förslag till ny
regeringsform och ny riksdagsordning (SOU 1972:15). Beredningens

KU 1972:22

majoritet ställer sig avvisande till tanken på offentlighet vid utfrågningar

o. d. inom utskotten. Beredningen framhåller att de åberopade fördelarna
med utskottsoffentlighet torde vara överskattade och att de i vaije fall
måste vägas mot nackdelarna. Beredningen befarar att ett institut med
offentliga utskottsutfrågningar skulle leda till en besvärande tidsåtgång
och medföra andra störningar i den för riksdagsarbetet grundläggande
utskottsberedningen. Också risken för att offentliga utskottssammanträden
skulle försvaga allmänhetens intresse för kammardebatterna åberopas.
1 sitt förslag till ny riksdagsordning upptar beredningen i 4 kap. 12 §
de föreskrifter som nu återfinns i 28 § riksdagsstadgan.

Två av beredningens ledamöter (representanterna för fp och m) har
anmält avvikande mening. De förordar att en tredjedel av ett utskotts
ledamöter skall få rätt att påfordra att en utfrågning inför utskottet av
utomstående skall vara offentlig. Reservanterna framhåller att offentliga
utskottsutfrågningar skulle bidra till att driva fram fler informationer och
stimulera den allmänna debatten samt stärka riksdagens ställning genom
att ge ökad insyn i utskottsarbetet.

Stadgandet i 47 § i 1866 års riksdagsordning om utskotts rätt att
infordra yttrande från statliga myndigheter har utan ändring i sak förts
över till 4 kap. 10 § första stycket i beredningens förslag till riksdagsordning.
En nyhet i förslaget är att redan en tredjedel av ledamöterna i ett
utskott skall kunna påkalla sådant yttrande i ett inom utskottet
anhängigt ärende, dock inte från lagrådet (andra stycket i nämnda
paragraf). Ett förbehåll har uppställts för att förekomma förhalning av
handläggningen. Förslaget har den innebörden att annan utredning inom
ett utskott kan komma till stånd endast genom majoritetsbeslut.
Beredningen är enig i nu berörd del.

Utskottet

Motionerna tar upp spörsmålet om offentliga utfrågningar i riksdagens
utskott. Inom utskottet föreligger skilda åsikter om lämpligheten av att
medge sådana utfrågningar. Emellertid är att beakta att förevarande fråga
behandlas i grundlagberedningens nyligen framlagda slutbetänkande med
förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning. Betänkandet
underkastas f. n. remissbehandling. I avvaktan på denna kan enligt
utskottets mening ställningstagande från riksdagens sida i sakfrågan anstå
tills vidare. Av samma skäl vill utskottet inte nu förorda beslut av
riksdagen om besök i det engelska parlamentet för studium av utskottsoffentligheten
där.

KU 1972:22

På grund av det anförda hemställer utskottet
att motionerna

1. 1972:98,

2. 1972:291, såvitt avser hemställan under B, samt

3. 1972:396

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson* (s), Nelander (fp),
Henningsson* (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i
Trollhättan (s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Werner i Malmö (m),
Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s)
och Schött (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Nelander (fp) och Ahlmark (fp):

I flera år har folkpartiet rest kravet på rätt till offentliga utfrågningar i
riksdagens utskott. I år begärs en sådan reform i motionerna 1972:98 och
1972:291 (hemställan punkten B). Också en reservation till grundlagberedningens
betänkande förordar denna förändring för att öka insynen i
politiken, vidga intresset för riksdagen och stimulera den allmänna debatten.

Att vi just nu kan gå med på att avvakta remissvaren till grundlagberedningens
betänkande betyder inte att vi tvekar om värdet av offentliga
utskottsutfrågningar. Vi hoppas i stället att debatten i år kommer att öka
förståelsen för en sådan reform. 1 samband med grundlagsändringarna
nästa år återkommer folkpartiet med kravet på rätt till offentliga utfrågningar
i riksdagens utskott.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1311 S. Stockholm 1972