Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 10 (Betänkande 1873:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 10.

N:o IO.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1873, kl. 2 e. m

Konstitutions- Utskottets Memorial, med förslag om tillägg till 59 §
Riksdag s-ordning en.

Erfarenheten under de sist förflutna åren har tillräckligt ådagalagt,
att Riksdagens verksamhet i icke ringa mån varit hämmad till följd af
den arbetsordning, som gjort, att en ganska stor del af riksdagstiden hunnit
förflyta, innan något vigtigt ärende af vederbörande Utskott kunnat förberedas
till slutlig handläggning, hvaremot under sessionens sista veckor
Katnrarnes bord varit så öfverfyllda af utskotts-betänkanden, att tiden knappt
räckt till för ärendenas behandling. I synnerhet har detta förhållande inverkat
menligt på handläggningen af de större frågor, hvilka kräft en mera
grundlig och fullständig utredning af Utskott och derför omöjligen kunnat
hos Riksdagen förekomma förr än inemot slutet af dess samvaro, då de
åter under trycket af en allmän brådska icke kunnat af Riksdagen pröfvas
med afl den omsorg de erfordrat, hvilket ock ledt dertill, att Kamlame
känt sig mest böjda för uppskof med föreslagna förändringar, och att
det ai bete, som Utskottet å frågan nedlagt, icke ledt till vederbörligt gagn.

Med . hänsyn till denna olägenhet har iuom Utskottet uppmärksamheten
blifvit fäst derå, att eu förändring af nu gällande bestämmelser rörande
behandling af de till Kamrarne inkomna utskotts-betänkanden vore
af behofvet påkallad, och Utskottet har föreställt sig, att en sådan föränBih.
till Riksd. Prof. 1873. 3 Sami. 6 Höft.

Konstitutions-DtsTcottets Memorial N:o 10.

filning borde åsyfta att bereda Riksdagen utväg till uppskjutande af vigti—
gare frågors behandling från den ena riksdagen till den andra, utan att
derför det arbete, som eu gång derå blifvit nedlagdt, behöfde ånyo göras
om, och så att ärendets behandling vid en följande riksdag kunde företagas
redan under de första veckorna af dess sammanvaro innan andra löpande
ärenden hunnit taga Kamrarnes tid och uppmärksamhet i anspråk.

Riksdagsordningen stadgar för närvarande i detta hänseende dels i
59 §, att inkommet betänkande efter första föredragningen skall hvila på
bordet; att det efter andra föredragningen kan åter göras hvilande, och att
det vid tredje föredragning skall till afgörande företagas; dels i 63 § att,
då fråga, hvaröfver Utskott sig yttrat, till afgörande förekommer, eger Kammaren
att antingen genast fatta beslut om bifall eller afslag å betänkandet,
eller ock målet till Utskottet återförvisa, hvarefter Utskottet eger att
med nytt förslag till Kammaren vid samma riksdag inkomma.

Då nu ett stadgande skulle föreslås derom, att sedan Utskottsbetänkande
till Kamrarne inkommit, ärendets afgörande må kunna till nästa
riksdag uppskjutas för att då på grund af samma betänkande kunna till
slutlig behandling företagas, har fråga uppstått, huruvida sådan uppskofsbegäran
borde vara framställd och besvarad förr, än ärendet enligt 59 §
till afgörande företages, eller om det må vara medgifvet att framställa densamma,
äfven efter det att frågan sålunda blifvit upptagen till den slutliga
behandling, hvarom i 63 § närmare bestämmes. Utskottet har för sin
del ansett, att det skulle leda till större reda och enkelhet vid ärendets
behandling, om yrkande å och beslut om uppskof betraktades såsom preliminära
åtgärder, hvilka böra företagas vid ärendets första eller sednast vid
dess andra bordläggning, en anordning hvilken torde vara så mycket mera
befogad, som eljest den föreslagna nya formen för ärendets behandling
skulle kunna leda till att försvåra och inveckla Riksdagens arbete i stället
för att underlätta detsamma. Utskottet har tänkt sig, att begäran om uppskof
med ett ärendes slutliga afgörande i främsta rummet skulle framkallas
af insigten derom, att Riksdagens ledmöter af en eller annan anledning
för tillfället icke förmådde åt detsamma egna all vederbörlig uppmärksamhet,
och antagligen torde det icke möta någon svårighet att redan
vid andra bordläggningen afgöra, huruvida ur sådan synpunkt ärendets uppskjutande
till följande riksdag är önskvärdt. Af denna Utskottets åsigt
följer, att endast ett betänkande i dess helhet och icke en viss i betänkandet
förekommande fråga kan uppskjutas.

Då förslag om uppskof till nästa riksdag är en fråga af stor vigt
för ärendets behandling, måste den naturligtvis särskildt till pröfning af
Kamrarne upptagas, men Utskottet har dock ansett, att sådant förslag ej

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.

behöfver mer än en gång bordläggas. Då vidare ärendets slutbehandling
under pågående riksdag måste anses som regel, uppskofvet till annan riksdag
åter som ett undantag, måste det naturligtvis bero på begge Kamrarnes
sammanstämmande beslut, huruvida uppskofvet skall beviljas; och då Konungen
eger rätt att på de framställningar, han gjort i sina propositioner,
fordra svar af den Riksdag, till hvilken de blifvit gjorda, lärer beslut
öfver betänkande i anledning af sådan framställning icke kunna uppskjutas,
utan att Konungen dertill lemnat sitt bifall.

Någon ändring i de stadganden, som redan äro meddelade för uppskof
med beslut öfver hvilande förslag till grundlagsförändring, har Utskottet
ej heller velat föreslå, utan derom endast hänvisat till 64 § Riksdagsordningen.
Så har Utskottet ej heller ansett, att sådan behandling, som här
afses, bör medgifvas för de frågor, öfver hvilka yttrande är afgifvet af
tillfälligt Utskott, dels derför att dessa ärenden i allmänhet äro af sådan
natur, att de lättare kunna afgöras vid den riksdag, då de äro väckta, dels
derför att den ordning, i hvilken de skola enligt grundlagen behandlas, gör
att fattandet af uppskofsbeslutet möter åtskilliga formela svårigheter.

Hvad slutligen beträffar den till en kommande riksdag uppskjutna
frågans vidare behandlingssätt, har Utskottet föreställt sig, att derom borde
stadgas, att betänkande, hvars behandling sålunda blifvit uppskjuten, skall
vid näst påföljande riksdags början ånyo för Kamrarne framläggas af det
Utskott, som afgifvit betänkandet, eller, om ärendet varit af särskildt Utskott
handlagdt, af det ständiga Utskott, till hvilket ärendet hörer, hvarvid
torde vara nog att erinra, huruledes särskildt Utskott kan tillsättas allenast
för upptagande af sådan fråga, som efter sin natur tillhör ständigt Utskotts
behandling, så att i hvarje händelse något Utskott mRste finnas, hvars åliggande
det är att det hvilande betänkandet för Kamrarne ånyo framlägga.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda är anfördt får Utskottet härmed
för Riksdagen föreslå att såsom hvilande till grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändring i 59 § af Riksdags-ordningen.

Riksdags-ordniugen § 59.

Betänkande .........Betänkande.........

.....företagas. .....företagas. Väckes förslag
derom, att af görandet må till annan
Riksdag uppskjutas, då skall sådan
fråga, särskildt pröfvas. Bifalles förslaget,
affbegge Kamrarne, förblifver
betänkandet hvilande till nästföljande

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.

Betänkande, som afgifvits af Tillfälligt
Utskott, föred råges i den Kammare,
som Utskottet tillsatt, och förfaren
derefter vidare med målet, som
nyss är sagdl.

Utskotts förberedande hemställariden.
........begär.

Stockholm den 3 April 187

Riksdag, och skall vid Riksdagens början
ånyo för Kamrarne framläggas af
det Utskott, som afgifvit betänkandet
eller, om ärendet varit af särskild! Utskott
handlagdt, af det ständiga Utskott,
till hvilket ärendet liörer, hvarefter betänkandet
behandlas i enlighet med hvad.
omgående inkommet utskottsbetänkande
finnes föreskrifvet. Rörer betänkandet
någon af Konungen hos Riksdag en,gjord
framställning, då må beslut deröfver ej
uppskjutas, utan att Konungen dertill
samtycker.

Förslag om uppskof, som här sagd t
är, skall väckas sist vid det tillfälle då
betänkandet andra gången till behandling
förekommer, och må icke mera. än
en gäng bordläggas.

Betänkande, som afgifvits af Tillfälligt
Utskott, föredrages i den Kammare,
som Utskottet tillsatt, och gälle,
i afseende ä föredragning och afgörande
af sådant ärende, hvad nyss är sagdt;
dock att afgörandet icke må till annan
Riksdag uppskjutas.

Om uppskof med beslut öfver lindande
förslag till förändringar i grundlagarne
stadgas i 64 §.

Utskotts förberedande hemställanden
.........begär.

På Utskottets vägnar:

T!i. Muiick af ISosenscböld.

Herrar Mumie af Roscnschöld, Sven Nilsson och Thorell hafva begäat
att få antecknad t, det de i detta ärendes behandling inom Utskottet
ej deltagit.

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 10.

Herr Nils Larson har''"såsom Reservation vid betänkandet anfört / ”Delande

i hufvudsak den mening, som af Utskottet här ofvan uttalats
angående önskvärdheten af ett grundlagsstadgande i det angifna syftet*
nödgas jag likväl reservera mig emot Utskottets förslag, dels emedan jag
anser detsamma innefatta öfverflödiga reglementariska bestämmelser, hviska
ej allenast förorsaka onödig vidlyftighet i lagen, utan äfven äro af beskaffenhet
att kunna hinderligt inverka på ärendenas gång, och dels emedan
jag tror att den för stadgandet afsedds. platsen, § 59 Riksdags-ordningen,
icke är den lämpligaste.

"Utskottet har tänkt sig," såsom det heter i motiverna till förslaget,
»att begäran om uppskof med ett ärendes slutliga afgörande i främsta rummet
skulle framkallas af insigten derom, att Riksdagens ledamöter af en
eller annan anledning för tillfället icke förmådde åt detsamma egna all vederbörlig
uppmärksamhet, och att det antagligen icke torde möta någon
svårighet att redan vid andra bordläggningen afgöra, huruvida ur sådan
synpunkt ärendets uppskjutande till följande riksdag är önskvärdt». Kunde
jag antaga, att bristande arbetslust, trötthet eller annan af dylik orsak härflytande
oförmåga »för tillfället" hos Riksdagens ledamöter skulle företrädesvis
komma att utgöra hufvudmotivet för uppskof med riksdagsfrågors
afgörande, så skulle jag måhända finna mig böra medgifva det vara ändamålsenligast,
ur synpunkten af riksdagsledamöternas‘beqvämlighet, att, såsom
Utskottet föreslår, betrakta uppskofsyrkandetv såsojn en för sig fristående
fråga, hvaröfver man kunde fatta beslut utan att behöfva ingå i närmare
pröfning af hufvudsaken. Men då det väl må kunna förutsättas, att i allmänhet
uppskof ej bör komma att beslutas i annat fall, än då ett till behandling
föreliggande förslag befinnes tarfva, för att kunna godkännas, en
omarbetning, som den återstående tiden af Riksdagens sammanvaro ej anses
medgifva; då behofvet eller iclce-behofvet af sådan omarbetning icke
lärer kunna inför en Riksdagens Kammare behörigen konstateras på annat
sätt än genom pröfning i Kammaren och af Kammaren; och då frågan om
behofvet eller icke-behofvet af uppskof nödvändigt måste vara beroende af
en sådan pröfning; så lärer uppskofsfrågan icke kunna rätt bedömas annorlunda
än i sammanhang med hufvudsaken. Den af Konstitutions-Utskottet
nu föreslagna bestämmelsen om särskild pröfning af fråga om uppskof skall
således, om den blir lag, nödvändigt föranleda dertill, att, der dess tillämpning
ifrågakommer, den öfverläggning, som uppstår, måste hufvudsakligen
riktas på utredning af ett icke föredraget ärende. Förfäktande af uppskofs -

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.

meningen kunna icke förhindras att till stöd för densamma ådagalägga de
möjligen befintliga bristerna i det betänkande, uppskofsfrågan afser, och
den, som har för afsigt att bifalla betänkandet, kan lika litet förmenas att
söka bevisa dess förträfflighet för att dymedelst motverka uppskofvet.
Och faller så uppskofsfrågan, kan det vara anledning att omedelbart derefter
vänta en debatt om igen i samma sak, helst som det väl är troligt,
att icke alla varit nog oförsigtiga att skjuta bort sitt krut i första drabbningen.
Det synes mig sålunda uppenbart, att den särskilda behandlingen
icke skall leda till att underlätta och förenkla, men väl till att uttänja och
försvåra Riksdagens arbete; och den föreslagna bestämmelsen i detta afseende
lärer så mycket mindre kunna försvaras, som det icke torde kunna
påvisas, att ett yrkande om uppskof skall vara svårare att besvara och
förty påkalla andra behandlingsformer, än alla andra slag af yrkanden,
som enligt nuvarande innehållet af 63a§ Riksdagsordningen kunna vid ett
ärendes slutbehandling göras.

Hvad Utskottets förslag innehåller derom, att hyllande betänkande
skall "ånvo för Kamrarne framläggas af det Utskott, som afgifvit betänkandet
eller, om ärendet varit af Särskildt Utskott handlagdt, af det ständiga
Utskott, till hvilket ärendet hörer,» anser jag hvarken erforderligt eller
fullt riktigt, enär sådant betänkande icke blifvit till Utskottet återförvisadt,
hvadan det^tordefböra anförtros åt^Talmännem att till vederbörlig,behandling
anmäla, hyllande ärenden.

Beträffande min från Utskottets förslag afvikande mening i afseende
å valet af plats för det nu ifrågavarande tillägget i Riksdagsordningen,
torde jag få erinra, hurusom vid jemförelse af 59 och 63 §§ det visar sig,
att den förra, medelst stadgandet att »då saken tredje gången förekommer,
skall den till afgörande företagas» endast påbjuder att åtgärd då skall vidtagas,
för att ärendet icke längre må för den gången tynga på Kammarens
dagordning, men öfverlemnar åt 63 § att närmare bestämma livilka de utvägar
äro, som dervid kunna anlitas. Och då nu en ny dylik utväg skall
öppnas, synes mig ingenting vara lämpligare, än att denna får upptagas
på samma förteckning med de redan befintliga, helst derigenom tillika
undvikes behofvet af den förändring Utskottet nödgas föreslå i andra momentet
af 59 §.

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag vördsamt bifoga följande
förslag till nytt stadgande i

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 10.

Riksdagg-Ordningen.

§ 63.

»När fråga,---—------------

-----Utskottet återförvisa.» Av utlåtande afgifvet af ständigt

eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott, och förena sig Kamrarne om att
till nästföljande riksdag uppskjuta frågans afgörande, vare utlåtandet sålunda
hvilande och upptages, på anmälan af Talmännen, till fortsatt behandling
af den följande Riksdagen. Hvad som nu sagdt är om uppskof, gäller
icke om grundlagsfrågor och ej heller om förslag som Konungen hos Riksdagen
framställt.

Stockholm den 8 April 1873.

Nils Larson.