Konkurrenslagstiftning på livsmedelsområdet, m.m.
Betänkande 1990/91:NU33
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU33
Konkurrenslagstiftning på livsmedelsområdet, m.m.
Innehåll
1990/91 NU33
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, såvitt gäller avsnitten 7.1 och 7.2 (vissa riktlinjer för konkurrenspolitiken), dels -- helt eller delvis -- sex motioner som har väckts med anledning av denna proposition, dels proposition 1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet, dels sex motioner som har väckts med anledning av denna proposition, dels -- helt eller delvis -- 17 motioner om konkurrenspolitiken från allmänna motionstiden.
Jordbruksutskottet har avgivit yttrande (1990/91:JoU8y) över proposition 1990/91:147 jämte motioner (bilaga)
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har ingivit en skrivelse samt inför utskottet lämnat synpunkter och besvarat frågor rörande regeringens förslag till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet. Förslaget innebär att en lag införs med förbud mot viss samverkan mellan näringsidkare. Lagen skall träda i kraft i anslutning till att avregleringen på jordbruksområdet inleds den 1 juli 1991. Den samverkan som förbjuds är dels gemensam finansiering av export, dels marknadsdelning och andra produktions- och utbudsbegränsningar. En undantagsbestämmelse för förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen gäller bägge de förbjudna formerna av samverkan. I fråga om gemensam exportfinansiering skall emellertid tillämpningen kunna vara mera flexibel. Utskottet betonar att den nu föreslagna lagen bör upphävas när riksdagen senare beslutar om en ny generell konkurrenslag. I anslutning till lagstiftningsfrågan uttalar sig utskottet i vissa frågor rörande det statliga stöd till köttexport som lämnas under en övergångsperiod.
Lagförslaget avstyrks i sin helhet av företrädarna för centerpartiet och vänsterpartiet. Från moderata samlingspartiets sida accepteras marknadsdelningsförbudet. Däremot ger bestämmelsen om gemensam exportfinansiering upphov till sådana tolkningsproblem att den bör omarbetas, anser man och avstyrker lagförslaget i den delen. Miljöpartiets företrädare ställer sig bakom lagförslaget men föreslår att ikraftträdandet skjuts upp i två år i avvaktan på dels en konsekvensanalys, dels den nya generella konkurrenslagen.
Med hänvisning i första hand till konkurrenskommitténs snart förestående redovisning av sina slutliga förslag avstyrker utskottet en rad motioner rörande mera allmänna frågor på konkurrenslagstiftningens område. Det gäller t.ex. förvärvskontroll och möjlighet att bryta upp existerande företag. Prisutvecklingen inom bygg- och bosektorerna samt livsmedelssektorn har föranlett flera motioner i vilka krävs åtgärder av konkurrensrättslig natur eller ytterligare utredning om orsakerna. Utskottet avstyrker dem med hänvisning till genomfört eller pågående utredningsarbete.
En rad reservationer har avgetts till förmån för krav på ytterligare konkurrensfrämjande åtgärder, partivis eller av olika partikonstellationer. Alla reservationer -- med partibeteckningar -- anges i innehållsförteckningen.
Proposition 1990/91:87
I proposition 1990/91:87 föreslår regeringen, såvitt här är i fråga, (50) att riksdagen godkänner de i avsnitt 7 (s. 184--211) angivna "riktlinjerna i övrigt för konkurrenspolitiken" [dvs. de delar av ifrågavarande riktlinjer som inte avser inrikes flygtrafik eller stöd till sockerbruken på Öland och Gotland].
I fråga om innebörden härav hänvisas till s. 8 f. i detta betänkande.
Proposition 1990/91:147
Förslag
I proposition 1990/91:147 (civildepartementet) föreslår regeringen -- efter föredragning av civilminister Bengt K Å Johansson -- att riksdagen antar ett av lagrådet granskat förslag till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
Huvudsaklig innebörd
Åtgärder för förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet föreslås bli genomförda i samband med att riksdagens beslut om avveckling av de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet träder i tillämpning den 1 juli 1991.
Förslaget innebär att det införs ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare som från jordbrukare eller andra primärproducenter köper jordbruksprodukter som omfattas av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. Förbudet skall också gälla näringsidkare som i efterföljande produktionsled bearbetar eller förädlar sådana produkter.
De samarbetsformer som förbjuds är dels marknadsdelning och andra produktions- eller utbudsbegränsningar inom landet, dels gemensam finansiering av underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export.
Förbudet gäller enligt förslaget inte förfaranden som endast i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall.
Marknadsdomstolen kan enligt förslaget meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som omfattas av förbud enligt lagen.
Reglerna tas in i en särskild lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
Propositionen
I proposition 1990/91:147 föreslår regeringen att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
Motioner
I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:
1990/91:N100 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:147.
1990/91:N101 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftningen om konkurrens på livsmedelsområdet systematiskt utformas så att man ej diskriminerar en företagsform framför en annan.
1990/91:N102 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del hos regeringen begär nytt förslag till förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare.
1990/91:N103 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en konkurrenslag beträffande förädling och försäljning av jordbruksprodukter skall samordnas med övrig konkurrenslagstiftning, särskilt när det gäller livsmedelshandeln innan föreliggande lagstiftning träder i kraft,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de principer som enligt motionen bör vara vägledande vid utformning av konkurrensregler på jordbruksområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en konsekvensanalys av lagens verkningar skall föreligga innan den träder i kraft.
1990/91:N104 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:147,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansåtgärder i syfte att öka marknadstillträdet för inhemska aktörer,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samlad konkurrenslagstiftning enligt vad som sägs i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportvolymer och säljbolag.
1990/91:N105 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:147,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad lagstiftning för ökad konkurrens.
Utskottet
Allmän bakgrund
Enligt nu gällande bestämmelser kännetecknas marknaden på livsmedelsområdet av omfattande regleringar och stöd. Regleringen omfattar alla viktiga jordbruksprodukter och avser förutom primärledet även viss insamling och förädling. Genom regleringen upprätthålls de på administrativ väg fastställda priserna på jordbruksprodukter. Detta förutsätter att pristryckande import förhindras och att pristryckande överskott på den svenska marknaden avlägsnas. Regleringen består därför av två delar, nämligen ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Gränsskyddet upprätthålls i form av rörliga införselavgifter som syftar till att ge en stabil prisnivå inom landet oberoende av svängningar i världsmarknadspriser. Den interna marknadsregleringen, som är något olika utformad för skilda produkter, innebär i huvudsak att lantbrukarna -- genom avgifter på all produktion -- deltar i finansieringen av kostnaderna för export av de jordbruksprodukter som inte efterfrågas inom landet.
Riksdagen beslutade under våren 1990 om en ny livsmedelspolitik, som innebär en successiv avreglering av jordbruket och en övergång till ett mer marknadsinriktat system (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327). Enligt riksdagsbeslutet skall -- i avvaktan på resultatet av pågående GATT-förhandlingar -- ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter behållas tills vidare. Den interna marknadsregleringen inkl. den kollektiva exportfinansieringen skall successivt avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991. För att underlätta omställningen av jordbruket till en mer marknadsanpassad situation beslutade riksdagen om vissa övergångsåtgärder. Dessa åtgärder innebär bl.a. ett förenklat system för lönsamhetsutjämning utan exportfinansiering inom mjölkprisregleringen t.o.m. den 1 juli 1995 och en tillfällig budgetfinansiering av en begränsad köttexport t.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare behålls ett förenklat system för inlösen av överskott av spannmål t.o.m. budgetåret 1993/94.
Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet
I propositionen föreslås att en ny lag införs som innehåller ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Syftet med förslaget är att motverka vissa skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå efter avvecklingen av de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet och därigenom främja att vinsterna av avregleringen kommer konsumenterna till godo.
Den föreslagna lagstiftningen skall enligt propositionen gälla för näringsidkare vars verksamhet avser köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaruproducenter. Den skall också omfatta näringsidkare som i något efterföljande produktionsled bearbetar eller förädlar sådana produkter. Den nya lagen skall däremot inte gälla verksamheten inom en koncern eller inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra råvaruproducenter som medlemmar (primärförening).
I tre motioner yrkas avslag på den föreslagna lagstiftningen. Enligt motionärerna i motion N105 (c) saknas det behov av en särskild konkurrenslagstiftning på livsmedelsområdet eftersom nuvarande konkurrenslag blir tillämplig även på detta område i och med att prisregleringarna upphör den 1 juli 1991. De eventuella skadliga konkurrensbegränsningar ur konsumentsynpunkt som därvid kan uppstå kan således beivras med redan gällande lagstiftning. Motionärerna kritiserar också förslaget såsom stridande mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 i fråga om såväl hantering av exportvolymer som lantbrukskooperationens möjligheter att på olika sätt agera. Vidare framhåller motionärerna att konkurrenskommitténs slutbetänkande borde avvaktas för att i stället söka få till stånd en generellt verkande konkurrenslagstiftning oberoende av företagsform. Mot bakgrund av det anförda begärs i motionen att propositionen avslås (yrkande 1) samt förslag till en samlad lagstiftning för ökad konkurrens (yrkande 2). Även i motion N100 (c) yrkas att propositionen avslås. Som motivering härför framhåller motionärerna liknande synpunkter som i motion N105. Vänsterpartiet yrkar i motion N104 också att propositionen avslås (yrkande 1). Motionärerna är kritiska mot att regeringen i stället för ett generellt förslag till skärpt konkurrenslagstiftning föreslår särskild lagstiftning för livsmedelsproduktionen och dessutom endast för en begränsad del därav, nämligen primärproduktionen. Enligt motionärerna bör olika former av marknadsdelning förbjudas, men man bör därvid se till marknaden som helhet. I yrkande 3 begärs därför förslag till en samlad konkurrenslagstiftning.
Jordbruksutskottet kan för sin del konstatera att avskaffandet av den interna regleringen får till följd att den konkurrensbegränsning som jordbruksprisregleringen inneburit upphör. Som utskottet framhöll i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 (se 1989/90:JoU25 s. 96 f.) är en väl fungerande konkurrens en förutsättning för att reformens positiva effekter skall komma konsumenterna och samhället i övrigt till del. I sammanhanget framhöll utskottet vidare att det -- i perspektivet av en på längre sikt ökande internationell konkurrens -- är av värde att kooperationen även i framtiden kan samverka när det gäller forskning och utveckling, viss marknadsföring och andra aktiviteter som anses förenliga med konkurrenslagstiftning och internationella handelsavtal. Å andra sidan, framhöll utskottet, måste ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering och administrera den i egen regi. Detta borde dock enligt utskottet inte hindra att lantbrukskooperationen och andra enskilda aktörer får en mycket viktig roll i framtiden när det gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduktion och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Men också de mindre företagen måste enligt utskottet ges viss möjlighet att samverka. Det måste också, som utskottet tidigare understrukit, finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfälliga överskottskvantiteter, och det borde vara möjligt att finna former för detta som förenar behovet av samordning och utnyttjande av skalfördelar med de krav som samhället måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag, också branschvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter. Utskottet vidhåller en positiv grundsyn när det gäller kooperativ samverkan. Utskottet anser dock att i fråga om förhållandena inom jordbrukssektorn efter en avreglering måste hänsyn tas till att dominerande aktörer -- av vilket slag det vara må -- inte ges möjligheter att i privat regi överta den offentliga regleringen. Den avgörande frågan blir då att bedöma om den befintliga konkurrenslagstiftningen kan anses tillräckligt effektiv för att motverka oönskade förfaranden eller om lagstiftningen behöver kompletteras i samband med avregleringen. Som framhålls i propositionen kan ingripanden mot konkurrensbegränsningar på livsmedelsområdet ske med stöd av generalklausulen i 2 § konkurrenslagen efter den 1 juli 1991. Ingripande enligt nämnda bestämmelse bygger på den s.k. missbruksprincipen och förutsätter att det i varje enskilt fall kan konstateras att konkurrensbegränsningen har skadlig verkan. Syftet med ett sådant ingripande, som riktas enbart mot det berörda företaget, är att för framtiden undanröja denna typ av skadlig verkan. De former av konkurrensbegränsningar som kan komma att uppstå på livsmedelsområdet efter avregleringen torde vara av den karaktären att de generellt får anses ha skadlig verkan. Med hänsyn härtill och till vikten av att oönskade förfaranden motverkas snabbt och effektivt delar utskottet regeringens bedömning att starka skäl talar för att ifrågavarande konkurrensbegränsningar uttryckligen bör förbjudas i lag.
Enligt utskottets mening hade det i och för sig varit av värde om konkurrensen inom livsmedelssektorn som helhet nu hade kunnat bedömas. Som framhålls i propositionen har emellertid frågor om konkurrensen i distributions- och handelsled inte något direkt samband med den nu förestående avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Att livsmedelskedjan nu inte kan bedömas i sin helhet bör därför enligt utskottets mening inte hindra ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill erinra om att konkurrenskommittén i sitt fortsatta arbete skall överväga såväl frågor om konkurrensen inom livsmedelssektorn i övrigt som en generellt verkande konkurrenslagstiftning.
Med det sagda förordar utskottet att en särskild lagstiftning införs för att förstärka konkurrensen på livsmedelsområdet i samband med att riksdagens beslut om avveckling av de interna marknadsregleringarna träder i kraft den 1 juli 1991.
Syftet med en sådan lagstiftning är -- som utskottet ovan framhållit -- främst att förhindra sådana skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå genom att aktörer på marknaden i privat regi tar över den interna marknadsregleringen. Den bör därför, såsom föreslagits i propositionen, omfatta sådana jordbruksvaror som enligt lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. kommer att omfattas av gränsskydd. Genom anknytningen till nämnda lag framgår det också att den nya lagstiftningen inte riktas enbart mot kooperativa företag. Genom den föreslagna utformningen av lagen har även riksdagens uttalanden i fråga om samverkan i säljbolag för hantering av säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter beaktats.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag i nu behandlad del samt avslår motion N100, motion N104 yrkandena 1 och 3 samt motion N105.
I motion N101 (s) begärs ett tillkännagivande om att lagstiftningen om konkurrens på livsmedelsområdet systematiskt bör utformas så att inte en företagsform diskrimineras i jämförelse med andra företagsformer. Motionen tar särskilt sikte på att den federativa organisationsformen inte bör ställas i ett sämre läge än koncerndriven verksamhet.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att konkurrenskommittén framhållit att kommittén har för avsikt att göra ytterligare analyser av hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn skall kunna tas till kooperationens särart och olika behov av federativ samverkan. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion N103 (mp), vari begärs ett flertal tillkännagivanden om konkurrenspolitiken på jordbruksområdet. Sålunda begärs i yrkande 1 att en konkurrenslag beträffande förädling och försäljning av jordbruksprodukter måste samordnas med övrig konkurrenslagstiftning -- särskilt när det gäller livsmedelshandeln -- innan den föreslagna lagen träder i kraft. Vidare begärs (yrkande 3) att en konsekvensanalys av lagen skall föreligga innan den träder i kraft. Motionärerna begär också (yrkande 2) att vissa angivna mål skall beaktas vid utformningen av konkurrenslagstiftningen på jordbruksområdet. Målsättningen bör enligt motionärerna vara att statliga ingrepp måste ha sin utgångspunkt i den globala odlings- och livsmedelssituationen, att jordbruks- och betesmark måste bevaras med utnyttjande av mer extensiv jordbruksteknik, att djurhållning skall ske i sådan skala att djurens normala biologiska behov kan tillmötesgås, att jordbruk i skogs- och mellanbygder samt i Norrland ej får hotas av nedläggning, att storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform ej får förekomma samt att inriktningen bör vara familjejordbruk baserat på bo- och brukarplikt.
Utskottet har ovan gjort den bedömningen att en särskild lagstiftning som förbjuder vissa för konkurrensen skadliga förfaranden skall införas när de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet avvecklas. För att den nya lagen skall få åsyftad verkan är det givet att den måste träda i kraft samtidigt som de statliga regleringarna upphör att gälla, dvs. den 1 juli 1991. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening orealistiskt att göra tillkännagivanden om att såväl en samordnad konkurrenslagstiftning som en konsekvensanalys av lagen skall föreligga innan den träder i kraft. Utskottet föreslår därför att yrkandena 1 och 3 i motion N103 avslås.
Vad särskilt gäller yrkandet om målsättningen för konkurrenspolitiken på jordbruksområdet kan utskottet konstatera att yrkandet snarare tar sikte på utformningen av jordbrukspolitiken än på konkurrenspolitiken. Riksdagens inställning i fråga om målen för jordbrukspolitiken framgår av betänkandet 1989/90:JoU25. Utskottet finner inte skäl att i detta sammanhang ånyo sakbehandla denna omfattande fråga utan föreslår att yrkande 2 i motion N103 lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Förbud mot samverkan m.m.
Den i propositionen föreslagna lagstiftningen innebär som ovan nämnts att förbud införs mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Förbuden skall enligt förslaget avse sådan samverkan mellan näringsidkare i samma led som innebär att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp i kvoter, i geografiska områden eller i kundkretsar (marknadsdelning), eller att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på annat sätt, eller att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt.
I propositionen föreslås vidare att förbudet inte skall gälla undantagslöst. Förbudet skall således inte tillämpas på förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall. Därutöver föreslås ett dispensförfarande, som innebär att marknadsdomstolen -- för en viss tid eller tills vidare -- skall kunna meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt lagen.
I motion N102 (m) yrkas avslag på regeringens förslag såvitt avser förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare samt nytt förslag i denna del (yrkande 2). Enligt motionärerna är förslaget när det gäller förbud mot gemensam exportfinansiering otydligt formulerat och kan förväntas leda till betydande tolkningssvårigheter.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en central del av livsmedelsreformen. Om syftet med avvecklingen av de interna marknadsregleringarna skall uppnås är det enligt utskottets uppfattning av grundläggande betydelse att den kollektiva exportfinansiering som förekommit inom regleringens ram inte övertas eller på annat sätt drivs vidare i privat regi. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att ett förbud mot gemensam finansiering av underskott vid export av jordbruksprodukter införs samtidigt som marknadsregleringen upphör att gälla. Utskottet kan för sin del inte finna att förslaget i denna del är oklart formulerat och skulle kunna medföra några betydande tolkningsproblem. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vare sig de föreslagna förbuden mot samverkan eller de förslagna möjligheterna till undantag och dispens. Utskottet förordar sålunda att propositionen bifalls även i nu behandlad del. Motion N102 yrkande 2 bör följaktligen avslås.
I motion N104 (v) begärs -- med hänvisning till 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken -- ett tillkännagivande om hantering av exportvolymer medelst säljbolag (yrkande 4). Vidare begärs i motionen (yrkande 2) ett tillkännagivande om att stimulansåtgärder bör vidtas i syfte att öka marknadstillträdet för inhemska aktörer. Enligt motionärerna bör stor uppmärksamhet ägnas åt uppföljningen av riksdagens livsmedelspolitiska beslut vad gäller stimulans till småskalig livsmedelsproduktion och förädling.
Utskottets uttalanden i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 i fråga om hantering av exportvolymer har redovisats ovan. I beslutet anslöt sig utskottet också till jordbruksministerns uttalande om att stöd till den småskaliga livsmedelsindustrin är en viktig del inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd. Utskottet vidhåller dessa uttalanden. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att en uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutets effekter skall göras och redovisas för riksdagen vid årsskiftet 1994-1995. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion N104 yrkandena 2 och 4 inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd.
Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har jordbruksutskottet ingen erinran.
Stockholm den 2 maj 1991
På jordbruksutskottets vägnar Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Kaj Larsson (s), Ove Karlsson (s) och Hans Lindforss (mp).
Avvikande meningar
1. Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Lagstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Utskottet vidhåller" och under avsnittet Förbud mot samverkan m.m. slutar med "ingen erinran." bort ha följande lydelse:
Enligt jordbruksutskottets mening strider förslagen i propositionen mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. Regeringen har sålunda inte beaktat riksdagens uttalande angående möjligheter till export av tillfälliga överskottskvantiteter och hur dessa skall finansieras. Utskottet anser att exportverksamhet måste få bedrivas inom branschvisa säljbolag utan hinder av konkurrenslagstiftningen. Den föreslagna lagen hindrar effektivt en sådan verksamhet. Avvecklingen av exportstödet bör ske i samma takt i Sverige som i omvärlden. Detta innebär att frågan är knuten till utgången av GATT-förhandlingarna.
Propositionen tillgodoser inte heller riksdagens uttalande i fråga om lantbrukskooperationens möjligheter att agera för att stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Utskottet kan vidare konstatera att den föreslagna lagstiftningen gäller företag som köper jordbruksprodukter som omfattas av gränsskyddet. Enligt utskottets mening innebär förslagen en klar diskriminering av kooperationen som företagsform, eftersom lagstiftningen inte skall gälla för vare sig koncerndriven verksamhet eller verksamhet inom enskild förening. Utskottet anser att kooperationen är ett mycket bra och effektivt komplement till såväl privata företag som offentlig verksamhet. Speciellt gäller detta i sammanhang där enskilda människor som företagare och/eller konsumenter har svårt att hävda sig på marknaden, såsom exempelvis livsmedelsmarknaden.
I sammanhanget vill utskottet också peka på konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn i senare led. Handeln med livsmedel domineras av tre block. Detta ger en mindre konkurrens. Samtidigt finns misstankar om samarbete mellan blocken vad gäller prissättning och försök att utestänga nya etableringar. Mot detta lägger dock regeringen inga förslag till åtgärder i propositionen.
Såsom marknadsdomstolen anfört i sitt remissyttrande över konkurrenskommitténs betänkande behövs ingen provisorisk konkurrenslagstiftning för livsmedelsområdet då konkurrenslagen efter den 1 juli 1991 gäller även för de områden som tidigare omfattades av prisregleringslagen. Alla ur konsumentsynpunkt eventuella skadliga konkurrensbegränsningar kan då beivras. Riksdagen har också i det livsmedelspolitiska beslutet uppdragit åt SPK och jordbruksnämnden att redovisa och rapportera utvecklingen efter avregleringen. Enligt utskottets mening är det bättre att avvakta konkurrenskommitténs slutbetänkande och försöka få till stånd en generellt verkande lagstiftning oberoende av företagsform.
Med det anförda föreslår jordbruksutskottet att riksdagen med bifall till motionerna N105 och N100 avslår propositionen och begär förslag till samlad lagstiftning för ökad konkurrens. Genom ställningstagandet blir motionerna N101--N104 i vissa delar tillgodosedda och bör i övrigt inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
2. Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet Annika Åhnberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Lagstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Utskottet vidhåller" och under avsnittet Förbud mot samverkan m.m. slutar med "ingen erinran." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är bristen på konkurrens ett stort problem inom svenskt näringsliv. Bl.a. kan konstateras att den svaga konkurrenslagstiftningen leder till att näringsfrihetsombudsmannen (NO) förlorar mål efter mål i marknadsdomstolen när försök görs att stoppa marknadsdominans av ett företag.
Mot denna bakgrund är utskottet starkt kritiskt till att regeringen i stället för en skärpt konkurrenslagstiftning generellt väljer att nu ta upp endast en bransch -- livsmedelsproduktionen -- och bara en mycket begränsad del därav, nämligen primärproduktionen. Av det totala konsumentpriset på livsmedel utgör producentpriserna en sjunkande andel. De mellanliggande ledens betydelse ökar. I såväl konkurrenskommitténs betänkande som regeringens proposition finns skrivningar om grossist- och detaljhandelsleden, men inga åtgärder föreslås. De skjuts ständigt på framtiden. För att få en fungerande konkurrens och prispress måste alla led inom livsmedelssektorn åtgärdas. Utskottet delar uppfattningen att olika former av marknadsdelning bör förbjudas, men avvisar förslaget eftersom det utpekar en grupp i stället för att se till helheten.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion N104 yrkandena 1 och 3 avslår propositionen och begär att regeringen snarast återkommer med ett generellt förslag till skärpt konkurrenslagstiftning. Genom ställningstagandet blir motionerna N100--N103 och N105 i vissa delar tillgodosedda och bör i övrigt inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Enligt utskottets mening är emellertid inte skärpt konkurrens tillräckligt för att tillgodose konsumentintresset i hela dess omfattning. Konsumentintresset kan inte begränsas till att handla enbart om priset. Det gäller också i hög grad frågor om kvalitet både i objektiv och subjektiv mening. Ju längre bort från konsumenten varan produceras, desto mindre kontroll över tillverkning och innehåll. Detta kan sägas gälla generellt, men i särskilt hög grad för livsmedel. Livsmedel är ju färskvaror, som bör produceras nära konsumenten. I riksdagens livsmedelspolitiska beslut framhålls också vikten av att stimulera till en ökad omfattning av småskalig livsmedelsförädling. I den period av omställning som det svenska jordbruket nu befinner sig i är det därför angeläget att stor uppmärksamhet ägnas åt uppföljningen av riksdagsbeslutet vad gäller stimulans till småskalig livsmedelsproduktion och förädling.
Med det sagda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion N104 yrkande 4 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Vad slutligen gäller möjligheten att hantera vissa exportvolymer vill utskottet hänvisa till 1990 års riksdagsbeslut: "Det måste också finnas möjligheter att hantera årsmånsvariationer, säsongsvariationer och tillfälliga exportkvantiteter i övrigt och genom t.ex. branschvisa säljbolag avsätta sådana tillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden." Utskottet kan konstatera att många andra länders överskott exporteras med stöd av budgetmedel och överstatliga medel, och utskottet anser att förändringar bör ske inom ramen för de internationella förhandlingarna. I riksdagsbeslutet 1990 sades: "-- -- -- bör den grundläggande principen om ömsesidighet -- -- -- gälla även i denna fråga."
Enligt utskottets mening bör riksdagen med bifall till motion N104 yrkande 2 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet Hans Lindforss (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Lagstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Utskottet tar" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Enligt jordbruksutskottets mening finns det flera skäl att kritisera den föreliggande propositionen. Det första skälet är att propositionen saknar varje spår av konsekvensanalys. Man söker inte ens uppskatta vinsten i form av lägre matpriser som kan förmodas vara propositionens huvudsyfte.
Redan den genomförda avregleringen kommer med all sannolikhet att leda till en kraftig nedläggning av de miljövänligare jordbruken och djurhållningen i skogs- och mellanbygderna. Det finns anledning att befara att den föreslagna förbudslagstiftningen ytterligare påskyndar denna utveckling. Från jordbrukarhåll talas om tusentals förlorade arbetstillfällen. -- Utskottet kan inte acceptera ett förslag av denna art utan konsekvensanalys.
Ett annat skäl är att en konkurrenslagstiftning enligt utskottets mening i första hand bör vara generell. Utskottet anser att det är önskvärt med en mångfald mindre företag inom livsmedelsindustrin, gärna i form av producentkooperativ. Genom avregleringen uppmuntrar staten till detta. Ytterligare stöd kan vara motiverat för att starta mindre kooperativ med olika specialiteter.
Enligt utskottets mening bör en annan målsättning för konkurrenspolitiken på jordbruksområdet gälla än den som har kommit till uttryck i propositionen. Strävan måste i första hand vara att lagstiftningen, när det gäller förädling av jordbruksprodukter, bringas i samklang med övrig konkurrenslagstiftning. Samtidigt måste dock de speciella omständigheterna på jordbruksområdet beaktas. Jordbruket får ej betraktas som en industriell verksamhet. Vidare bör konkurrenslagstiftningen på livsmedelsområdet inte bara gälla producentkooperationen utan även grossistledet och detaljhandeln måste omfattas.
I likhet med motionärerna i motion N103 anser utskottet att målsättningen bör vara att statliga ingrepp måste ha sin utgångspunkt i den globala odlings- och livsmedelssituationen, att jordbruks- och betesmark måste bevaras med utnyttjande av mer extensiv jordbruksteknik, att djurhållning skall ske i sådan skala att djurens normala biologiska behov kan tillmötesgås, att jordbruk i skogs- och mellanbygder samt i Norrland ej får hotas av nedläggning, att storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform ej får förekomma samt att inriktningen bör vara familjejordbruk baserat på bo- och brukarplikt.
Vad utskottet med bifall till motion N103 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
4. Förbud mot samverkan m.m.
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Förbud mot samverkan m.m. börjar med "Utskottet vill" och slutar med "följaktligen avslås." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet finns det mycket som tyder på att konkurrensförhållandena har försämrats genom marknadsdelningar på produktionssidan. Utskottet är därför positivt till att den föreslagna lagstiftningen förbjuder ett sådant förfarande. Ett sådant förbud främjar ökad konkurrens, vilket är till gagn för konsumenterna.
Utskottet är däremot tveksamt till det föreslagna förbudet mot kollektiv exportfinansiering. Enligt utskottets mening är lagförslaget i denna del oklart och kan därför förväntas leda till betydande tolkningssvårigheter. Vissa uttalanden i propositionen ger enligt utskottets mening vid handen att visst utrymme kan skapas för gemensam exportfinansiering mellan de samverkande företagen. Ett system med gemensamma säljbolag innebär i realiteten att säljbolaget kan komma att behöva avyttra produkter till priser som kan understiga den svenska prisnivån. Eftersom inte alla utbjudna volymer av en produkt kan förväntas avyttras till samma pris uppstår en form av gemensam täckning av säljbolagets förluster. Genom andra uttalanden i propositionen förefaller det dock som om ovannämnda förfarande omöjliggörs. Regeringen skriver nämligen: Om verksamheten exempelvis innebär att producenterna på nationell nivå kollektivt bär förluster vid export strider förfarandet i princip mot de här föreslagna förbuden. Varje förening måste själv bära sina förluster vid produktion av överskott.
Enligt utskottets mening förefaller det -- vid exempelvis spannmålsexport -- svårt att kunna tillfredsställa detta krav med mindre än att varje företag (eller förening) själv svarar för exporten. Utskottet kan inte acceptera ett lagförslag som sannolikt kommer att ge upphov till avsevärda tolkningsproblem, utan anser att förslaget i denna del behöver omarbetas.
Utskottet anser också att det finns skäl att rikta kritik mot förslaget om undantag från förbuden. Förslaget är alltför oprecist och kan därför medföra betydande gränsdragningsproblem. Även den föreslagna möjligheten till dispens inger enligt utskottets mening betänkligheter. Utskottet anser nämligen att bestämmelsens utformning möjliggör ett stort mått av godtycke. Ett sådant förhållande är utskottet inte utan vidare berett att godta.
Sammanfattningsvis anser utskottet att lagförslaget, som syftar till att öka konkurrensen, med föreslagen konstruktion får motsatt effekt. De små företagen hotas att slås ut, och en oönskad koncentration uppstår då på marknaden. Denna och andra oönskade sidoeffekter av lagreglering av samverkan mellan näringsidkare måste enligt utskottets mening noggrant analyseras innan riksdagen kan fatta beslut i frågan.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion N102 yrkande 2 avslår propositionen såvitt gäller förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare, undantag från förbuden och dipensförfarandet samt begär nytt förslag i dessa delar.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1990/91:872 Proposition 1990/91:1472 Förslag2 Huvudsaklig innebörd3
Motionerna3
Utskottet7 Allmänt om en stärkt konkurrenspolitik7 Gällande lagstiftning7 Konkurrenskommittén8 Riktlinjerna för konkurrenspolitiken9 Särskilda frågor med anknytning till lagstiftningen12 Dominerande ställning12 Företagsförvärv m.m.12 Monopolverksamhet14 Arbetsrättslig anknytning14 Myndighetsstrukturen på konkurrensområdet15 Bygg- och bosektorerna16 Livsmedelsområdet18 Utredningar om livsmedelspriserna m.m. 118 Lagstiftningsfrågor23 Inledning23 Förbud mot konkurrensbegränsning på jordbruksområdet -- allmänt24 Finansiering av export31 Marknadsdelning m.m.; undantagsbestämmelse34 Sammanfattande ställningstagande36 Övrigt37 Hemställan38
Reservationer 1. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (m, fp, c)40 2. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (v)42 3. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (mp)43 4. Kontroll av fusioner (c, mp)44 5. Uppbrytande av existerande företag (m, fp, c)45 6. Uppbrytande av existerande företag (v, mp)45 7. Monopolverksamhet (mp)46 8. Arbetsrättslig anknytning (m, fp, c)47 9. Myndighetsstrukturen på konkurrensområdet (m, fp, c, mp)47 10. Bygg- och bosektorerna (c, v, mp)48 11. Kvalitetskrav på byggprodukter (v)49 12. Utredningar om livsmedelspriserna (c, v, mp)49 13. Skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna (m, fp)50 14. Skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna (c, v, mp)51 15. Konsumenternas kostnader för livsmedelssektorns marknadsföringsåtgärder (v, mp)51 16. Avregleringens effekter på sockernäringen (c)52 17. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (m)53 18. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (c, v)54 19. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (mp)56 20. Ökat marknadstillträde (m, c, mp)57 21. Ökat marknadstillträde (v)58 22. Jordbrukspolitikens förhållande till konkurrenslagstiftningen (mp)58
Bilaga Jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU8y60
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 och behandlas här är följande:
1990/91:N18 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av helhetssyn på konkurrensen inom livsmedelssektorn.
1990/91:N19 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sund konkurrens, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetsanspråk på byggprodukter vid en harmonisering och förenkling av systemet med provning och godkännande.
1990/91:N24 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrenslagstiftningen.
1990/91:N32 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av myndighetsstrukturen på konkurrensområdet, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att skapa fungerande marknader.
1990/91:N34 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående vikten av en effektiv konkurrenslagstiftning.
1990/91:N42 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 4.1 [i motionen] anförts om monopolproblematiken, 9. som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utreda monopolproblematiken och föreslå principer för kontroll av monopol, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 5.1 anförts om konkurrens och samarbete, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 5.2 anförts om konkurrens på livsmedelsområdet, 30. avslår regeringens förslag under kapitel 10 punkt 50.
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:147 och behandlas här är följande:
1990/91:N100 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:147.
1990/91:N101 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftningen om konkurrens på livsmedelsområdet systematiskt utformas så att man ej diskriminerar en företagsform framför en annan.
1990/91:N102 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ett sänkt skattetrycks betydelse för sänkta matpriser, 2. med avslag på regeringens förslag i denna del hos regeringen begär nytt förslag till förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare.
1990/91:N103 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att en konkurrenslag beträffande förädling och försäljning av jordbruksprodukter skall samordnas med övrig konkurrenslagstiftning, särskilt när det gäller livsmedelshandeln innan föreliggande lagstiftning träder i kraft, 2. som sin mening ger regeringen till känna de principer som enligt motionen bör vara vägledande vid utformning av konkurrensregler på jordbruksområdet, 3. som sin mening ger regeringen till känna att en konsekvensanalys av lagens verkningar skall föreligga innan den träder i kraft.
1990/91:N104 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. avslår proposition 1990/91:147, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansåtgärder i syfte att öka marknadstillträdet för inhemska aktörer, 3. hos regeringen begär förslag om en samlad konkurrenslagstiftning enligt vad som sägs i motionen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportvolymer och säljbolag.
1990/91:N105 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. avslår proposition 1990/91:147, 2. hos regeringen begär förslag till en samlad lagstiftning för ökad konkurrens.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1990/91:N206 av Mona Saint Cyr (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo503 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fullständiga bilden av och orsakssammanhangen kring de höga matpriserna i Sverige.
1990/91:N225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A208 -- såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för kontroll av fusioner mellan stora företag så att fusioner inte leder till monopol och stark ägarkoncentration.
1990/91:N251 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurrenslagen att förbudet mot anbudskarteller skärps, 2. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurrenslagen att horisontellt prissamarbete och gemensamma prislistor inom en bransch förhindras.
1990/91:N267 av Arne Andersson i Gamleby m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av kostnadsutvecklingen inom förädling, distribution och handel.
1990/91:N268 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk får i uppdrag att granska effekterna av det monopol som råder på sockernäringens område.
1990/91:N288 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo514 -- att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt konkurrenslagstiftning med skärpta sanktionsmöjligheter. 2. hos regeringen begär en utredning som klarlägger konsumenternas kostnader för reklam, extrapriser, rabattkupongsystem m.fl. marknadsföringsåtgärder inom livsmedelssektorn.
1990/91:N289 av Lars Werner m.fl. (v) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo224 -- yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder mot monopol och karteller inom bygg- och byggmaterialbranschen.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den europeiska gemenskapens betydelse för ökad konkurrens, 3. hos regeringen begär förslag till skärpt konkurrenslagstiftning i enlighet med vad i motionen anförts, 5. hos regeringen begär förslag till lag mot marknadsdelning och visst annat samarbete på jordbruksområdet i enlighet med vad i motionen anförts, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri prissättning.
1990/91:N294 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:L716 -- yrkas att riksdagen begär att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv till utredningen om förstärkt konkurrenspolitik i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N295 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo225 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad konkurrens och mångfald inom bygg- och byggmaterialbranschen.
1990/91:N309 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsskyddets avveckling samt information om de svenska livsmedelsprisernas grundorsaker.
1990/91:N321 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo253 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrenslagstiftningen. 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om konkurrensen inom förädlings- och grossistleden och dess inverkan på livsmedelspriset.
1990/91:N345 av Anita Jönsson och Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i konkurrrenslagstiftningen i syfte att begränsa kostnadsökningarna inom boendet.
1990/91:N346 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om skärpt konkurrenslagstiftning enligt vad som anförts i motionen, 2. hos regeringen begär förslag om hur man kan dela upp existerande företag med monopolställning.
1990/91:N349 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya normer och etiska regler samt informationsinsatser för livsmedelsbranschen.
1990/91:N357 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri konkurrens, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensmyndigheternas bevakningsuppgifter, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående konkurrenslagstiftningen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öppna servicesektorn för konkurrens.
1990/91:N375 av Agne Hansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo253 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabilare spelregler och ökad konkurrens.
Utskottet
Allmänt om en stärkt konkurrenspolitik
Gällande lagstiftning
Den nuvarande konkurrenslagen (1982:729) trädde i kraft år 1983 och innebar i förhållande till tidigare lagstiftning skärpningar på flera punkter. Lagen syftar till att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. Marknadsdomstolen skall kunna vidta åtgärder mot en näringsidkare som genom en konkurrensbegränsning föranleder s.k. skadlig verkan, dvs. en verkan som är negativ från samhällssynpunkt. Lagen bygger på grundtanken att en fungerande konkurrens bidrar till effektiviteten i näringslivet och samtidigt verkar prispressande. Ytterst är det konsumentkollektivets, dvs. samhällsmedborgarnas, intresse som lagen skall skydda.
Med näringsidkare menas var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Begreppet omfattar såväl fysiska som juridiska personer liksom statliga och kommunala organ som driver näring.
Samhällsingripanden mot konkurrensbegränsningar sker enligt endera av två principer, förbudsprincipen och missbruksprincipen. Förbudsprincipen gäller förfaranden som anses generellt ha skadlig verkan. I konkurrenslagen finns två straffsanktionerade förbud, nämligen mot bruttopriser och mot anbudskarteller. Missbruksprincipen innebär att lagstiftaren ger konkurrensmyndigheterna befogenhet att ingripa när det i ett enskilt fall kan visas att en näringsidkare framkallar skadlig verkan genom en konkurrensbegränsning. Denna princip kommer till uttryck i 2 § konkurrenslagen (generalklausulen). Lagens regler om förvärvskontroll, som var en nyhet i 1983 års lagstiftning, är kopplade till denna bestämmelse. Konkurrenslagens räckvidd begränsas på olika sätt. Lagen kan exempelvis inte åberopas mot offentliga regleringar med konkurrensbegränsande verkningar.
Marknadsdomstolens handläggning sker efter ansökan. En sådan kan göras antingen av näringsfrihetsombudsmannen (NO) eller av bl.a. en näringsidkare som är berörd av konkurrensbegränsningen. Åtal för brott mot förbuden väcks vid allmän domstol efter medgivande av NO.
Konkurrenslagen kompletteras bl.a. genom instruktionerna för konkurrensmyndigheterna. Såväl NO som statens pris- och konkurrensverk (SPK) har t.ex. vissa bevakningsuppgifter när det gäller verkningarna från konkurrenssynpunkt av offentliga regleringar.
Konkurrenskommittén
Enligt regeringens bemyndigande tillkallade chefen för civildepartementet år 1989 en kommitté med uppgift att utreda hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas. En utförlig redovisning av kommitténs uppdrag (dir. 1989:12) har lämnats i utskottets betänkande 1988/89:NU32 (s. 7--9). Kommitténs uppgift är sammanfattningsvis att kartlägga och analysera olika delar i ekonomin, främst de reglerade sektorerna såsom livsmedels-, transport- samt bygg- och bosektorerna. Vidare skall kommittén överväga behovet av skärpningar i konkurrenslagen i fråga om vissa slag av konkurrensbegränsningar. Bl.a skall en översyn av nu gällande förbud mot bruttopriser och anbudssamverkan göras; kommittén skall också överväga behovet av nya förbud. I direktiven erinras om vissa förslag som lades fram i betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag, nämligen om förbud mot priskarteller och mot marknadsdelningskarteller, men som sedermera inte kom att läggas till grund för lagstiftning. Reglerna om företagsförvärv skall utvärderas. Också handläggningsordningen och sanktionssystemen hör till de frågor som kommittén skall se över. Utvecklingen inom EG anges vara en central fråga för kommittén, som härvidlag skall överväga om särskilda krav på den svenska lagstiftningen kan vara påkallade.
En annan fråga för kommittén gäller prisinformation till konsumenter. Vidare har kommittén sedermera getts i uppdrag att särskilt beakta kooperationens särart i samband med konkurrenslagstiftningen. Kommittén har också ålagts att göra en översyn av den offentliga verksamheten, särskilt vad gäller den kommunala delen.
Konkurrenskommittén har hittills lagt fram följande delbetänkanden och rapporter, nämligen Konkurrensen inom livsmedelssektorn (SOU 1990:25), Konkurrens i inrikesflyget (SOU 1990:58), Konkurrensen inom bygg-/bosektorn (SOU 1990:62), Prisinformation till konsumenter (SOU 1990:106), Kommunala entreprenader (SOU 1991:26) och Konkurrensen i Sverige (SOU 1991:28; 2 delar). Kommittén väntas avlämna sitt slutbetänkande under sommaren 1991.
Riktlinjer för konkurrenslagstiftning m.m.
Behovet av en ökad konkurrens -- såväl generellt som på särskilda områden -- liksom riktlinjer för en skärpt konkurrenspolitik har nyligen berörts i flera propositioner.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt sägs inledningsvis (s. 184--186) att konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjligheterna att öka tillväxten i svensk ekonomi och att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt.
Det effektivaste medlet att nå en ökad konkurrens är en fri utrikeshandel. Regeringen betonar vikten av att den internationella handeln ytterligare främjas; den gemensamma grundsynen bör vara att konkurrensen skall vara fri länderna emellan. När det gäller relationerna till vår omvärld hänvisar regeringen till de överläggningar som förs mellan EG och EFTA-länderna om ett EES-avtal och som bl.a. går ut på gemensamma konkurrensregler. Vidare erinrar regeringen om det erbjudande om minskat jordbruksstöd som Sverige har lämnat i GATT.
Åtgärder som avser inhemska förhållanden går ut på en fortsatt avveckling av olika slags regleringar, anför regeringen vidare. Det hänvisas också till förslaget om ökade resurser om 5 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till NO och SPK (prop. 1990/91:100 bil. 13, 1990/91:NU22). Regeringen erinrar också om att den nu verksamma konkurrenskommittén inom kort förväntas lägga fram sitt slutbetänkande.
I det allmänna avsnittet tar regeringen också upp frågan om en särskild konkurrenslagstiftning på jordbruksområdet. Detta ämne behandlar utskottet i det följande (s. 23). I propositionen läggs konkurrensaspekter också på en rad andra områden. Dessa rör bl.a. lagstiftningsfrågor som behandlas i andra sammanhang. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de angivna riktlinjerna för konkurrenspolitiken.
Regeringen har vidare i kompletteringspropositionen för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:150 s. 23--25) presenterat initiativ som syftar till en stärkt inhemsk konkurrens. Sålunda aviseras förslag till riksdagen om ny konkurrenslag under budetgetåret 1991/92. Härvid kan förutses skärpta regler beträffande prissamverkan och marknadsdelning liksom en stärkt ställning för konkurrensmyndigheterna, anför regeringen. Vidare anmäler regeringen sin avsikt att lägga fram förslag om avreglering av inrikesflyget. Ökad tillgänglighet för producenter i fråga om infrastrukturen -- såsom järnvägar och elförsörjning -- är angelägen, betonar regeringen som även i detta hänseende aviserar åtgärder. Vidare erinrar regeringen om den skärpta konkurrens inom bygg- och bosektorerna som blir följden av en EG-harmonisering m.m.
Också i detta sammanhang understryker regeringen att det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska monopol att upprätthålla är en fri utrikeshandel. Den svenska anknytningen till den europeiska inre marknaden har sin största betydelse genom att den skapar förutsättningar för ökad konkurrens. Harmonisering av konkurrensregler och konkurrenslagar är en central del av EES-avtalet, framhålls det.
I en nyligen framlagd proposition (1990/91:146) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10, PBL), m.m. anförs (s. 22--24) att en tillämpning av PBL i enlighet med de i förarbetena uttalade intentionerna ger goda förutsättningar för en prövning av lämpligheten av markens användning för olika ändamål -- t.ex. för butiksetableringar -- utan att konkurrensen i något väsentligt avseende sätts ur spel. Kommunerna bör, heter det vidare, vid sin prövning av olika etableringar noga beakta behovet av att konkurrensen förstärks inom handeln och då särskilt inom livsmedelsområdet. Regeringen anser därmed inte att det är behövligt att konkurrens anges som ett s.k. allmänt intresse i 2 kap. PBL.
Motioner om riktlinjer för konkurrenspolitiken har väckts från samtliga partier.
Fri konkurrens har blivit ett honnörsord, heter det i motion 1990/91:N34 (m); de flesta säger sig vara för fri konkurrens. Socialdemokraterna är emellertid i verkligheten beredda att inskränka konkurrensen, hävdar motionärerna. De pekar på en rad konkreta förslag som har förts fram av moderata samlingspartiet, syftande till en skärpt konkurrens. Särskilt berör de den nationella konkurrenslagstiftningen, som de anser vara för svår att tillämpa. Den framtida lagstiftningen borde utformas utifrån samma principer som styr EGs regelverk. Riksdagen borde därför göra ett uttalande till regeringen om vikten av en effektiv konkurrenslagstiftning. Också i motion 1990/91:N357 (m) tas principiella frågor om den fria konkurrensens betydelse upp. En stark marknadsekonomi är ett viktigt inslag i en politik som går ut på att förbättra de allmänna villkoren för näringslivet, anför motionärerna. Endast sådana företag som har fått växa och bli stabila utan skyddd av protektionism eller andra konkurrenssnedvridande förutsättningar kan med framgång konkurrera på de utländska marknaderna, hävdar de. Den svenska konkurrenslagstiftningen framstår emellertid som svag i jämförelse med lagstiftningen i vår omvärld. Skärpta regler bör därför övervägas, uttalar motionärerna. Också servicesektorn bör öppnas för fri konkurrens. Motionärerna menar härvidlag att kommunpolitikernas tillämpning av PBL inskränker den fria etableringsrätten på ett sätt som skadar konsumentintresset. Även frågan om myndigheternas, främst NOs och marknadsdomstolens, bevakningsuppgifter tas upp. Förhållandena inom detaljhandeln föranleder ett krav i motionen på att myndigheterna skall få ökad möjlighet att ingripa mot leveransvägran och andra leveranssvårigheter. Även prissamverkan mellan näringsidkare bör i högre grad uppmärksammas, anser motionärerna.
Motsvarande synpunkter om konkurrensens betydelse för konsumenternas bästa förs fram i motion 1990/91:N292 (fp). Närmandet till den europeiska gemenskapen förutsätts få stor betydelse för en ökad konkurrens men också en effektivare inhemsk konkurrenslagstiftning. Motionärerna finner ett behov av ett skärpt konkurrenstryck både när det gäller den offentliga sektorn och det privata näringslivet. En stark ställning för konsumenterna förutsätter att den offentliga sektorn i större utsträckning präglas av marknadstänkande. Offentligt finansierade tjänster behöver inte vara offentligt producerade, sägs det. Verksamhet som måste ombesörjas inom den offentliga sektorn bör bedrivas inom ett regelsystem som har tillkommit för denna sektor, anför motionärerna. De riktar samtidigt kritik mot den ökade bolagiseringen av kommunal verksamhet. Kommunerna bör styras av regler som medger effektivitet även utan att aktiebolagsformen utnyttjas. Inte heller i näringslivet är konkurrensen tillräckligt effektiv, menar motionärerna och hänvisar bl.a. till den mängd konkurrensbegränsande avtal som finns införda i SPKs kartellregister. Den fria prissättningens betydelse berörs också; en reglering av marknadens prissättningsmetoder skulle innebära ett avsteg från principen om den fria konkurrensen, heter det.
Insatser för fungerande marknader efterlyses i motion 1990/91:N32 (c). Ett av de mest fundamentala strukturfelen i den svenska ekonomin sägs vara att miljö och knappa resurser i stort sett betraktas som fria nyttigheter. Detta leder till resursslöseri och miljöförstöring. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att regeringens förslag till avreglering främst avser näringar som arbetar med förnybara resurser -- såsom jordbruk och skogsbruk. Det finns enligt deras uppfattning en rad andra områden som skulle vara betjänta av åtgärder för fungerande marknader. Bl.a. borde miljöavgifter införas liksom fusionskontroll. Vidare borde monopolen i fråga om börsverksamhet och arbetsförmedling upphävas. En ökad konkurrens inom särskilt bygg- och bostadssektorn och inrikesflyget betecknas som nödvändig. I en aktiv konkurrenspolitik ingår vidare att -- genom stimulanser till ökat sparande -- underlätta nyföretagandet i landet, anser motionärerna. Också de riktar kritik mot PBL. Denna lag borde ändras så att etablering av små livsmedelsbutiker i bostadsområdena gynnas.
Sett i ett internationellt pespektiv är den svenska konkurrenslagstiftningen svag, hävdas i motion 1990/91:N288 (v). Det förefaller t.o.m. som om monopolisering och storskalighet gynnas, anförs det. Kritik riktas mot att konkurrenskommittén ännu inte har presenterat förslag som rör viktiga konsumentintressen, t.ex. bestämmelser som innebär att horisontellt prissamarbete kan förhindras. Samma tankegångar rörande "tandlösheten" hos den svenska konkurrenslagstiftningen återkommer i motion 1990/91:N346 (v).
En delvis annorlunda infallsvinkel på konkurrensfrågorna präglar motion 1990/91:N42 (mp). I denna varnas för en övertro på marknadsmekanismen och konkurrens som enda medel att styra samhällsutvecklingen. Först efter det att staten har fyllt sin viktiga uppgift att modifiera marknadens funktionssätt bör tillgång och efterfrågan få styras av marknaden, anförs det. Miljöpartiet anser att samarbete är en minst lika viktig metod att åstadkomma kreativitet och utveckling som konkurrens. Riksdagen borde i ett uttalande ge regeringen till känna vad som anförts i motionen. Samtidigt borde riksdagen avvisa de riktlinjer för konkurrenspolitiken som regeringen har förordat i propositionen om tillväxt.
Upphovsmännen till motion 1990/91:N19 (s) ansluter sig till vad som i den näringspolitiska propositionen sägs om åtgärder för ökad konkurrens. De vill emellertid understryka att konkurrensen måste vara sund. Strävandena bör, anför de, inriktas på att förhindra att företag -- genom att åsidosätta sina skyldigheter mot samhället -- otillbörligt skaffar sig konkurrensfördelar och därigenom slår ut seriösa företag. Med utgångspunkt i förhållandena inom byggsektorn argumenteras i motion 1990/91:N251 (s) för en skärpning av konkurrenslagens bestämmelser när det gäller samverkan mellan konkurrenter i samma led. Sålunda begärs ändringar av bestämmelserna om anbudskarteller och om övrigt prissamarbete, t.ex. i form av gemensamma prislistor.
I de nu behandlade motionerna förs fram en rad förslag till åtgärder för förstärkning av konkurrensen i Sverige. Utskottet finner att uppslagen och synpunkterna i stor utsträckning gäller åtgärder som redan har förverkligats eller avses bli genomförda eller som är föremål för konkurrenskommitténs överväganden. Något initiativ av riksdagen i dessa frågor ter sig därför inte meningsfullt. Med det sagda godtar utskottet de i proposition 1990/91:87 angivna riktlinjerna för konkurrenspolitiken. Motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N357 (m), 1990/91:N292 (fp), 1990/91:N32 (c), 1990/91:N288 (v), 1990/91:N346 (v), 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N19 (s) samt 1990/91:N251 (s) avstyrks därmed i berörda delar.
Särskilda frågor med anknytning till lagstiftningen
Dominerande ställning
Företagsförvärv m.m.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om regler för kontroll av fusioner mellan stora företag, så att fusioner inte leder till monopol och stark ägarkoncentration, heter det i motion 1990/91:N225 (c). EGs hösten 1990 införda förordning om fusionskontroll åberopas. Som exempel på vad motionärerna betecknar som den svenska fusionsgaloppen anges SCAs köp av delar av MoDo. Regeringen har intagit en ljum inställning till centerpartiets upprepade krav på att fusionskontroll vid företagsförvärv skall införas också i Sverige, är innebörden i motionen.
Regler om fusionskontroll infördes som en nyhet i 1982 års konkurrenslag (prop. 1981/82:165, NU 1981/82:55). Uppgiften härom har redovisats i tidigare betänkanden -- senast förra våren (1989/90:NU30 s. 82 f.) -- när motionsyrkanden (c) av samma innebörd har behandlats. Härvid lämnades en utförlig beskrivning av både det svenska systemet och EGs system för fusionskontroll. Såväl före som efter lagändringen har NO prövat ett stort antal förvärv. Under år 1989 granskade NO ett åttiotal och under år 1990 ett sjuttiotal förvärv. I flertalet fall har NO lämnat förvärvet utan åtgärd, ibland efter det att företagen har gjort åtaganden som undanröjer befarade skadeverkningar. Fyra förvärv har efter den nya lagens införande avgjorts av marknadsdomstolen. Dessa har avsett branscherna för färg, kontorsvaror, blekkemikalier till pappersindustrin och slakteriprodukter. I samtliga fall har NOs talan avvisats med hänvisning till att förvärven inte medförde skadlig verkan i konkurrenslagens mening. Ytterligare ett fall -- som gäller en fusion i mejeribranschen -- har nyligen förts till marknadsdomstolen av NO.
En väl fungerande konkurrens i näringslivet är, enligt utskottets mening, en förutsättning för att en dämpning av inflationen och en ökad tillväxt i ekonomin skall kunna åstadkommas.
Utskottet instämmer i de farhågor för effekterna av den allt starkare koncentrationen inom näringslivet som framkommer i motionen. På vissa marknader kan befaras att dominansen från ett eller ett fåtal företag innebär att konkurrensen i inte oväsentlig utsträckning påverkas negativt. Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om konkurrenslagens effektivitet beträffande förvärvsreglerna prövas. Detta framstår som särskilt angeläget mot bakgrund av EGs nyligen införda system för fusionskontroll.
Såsom utskottet har beskrivit i det föregående (s. 8) har konkurrenskommittén i uppdrag att utvärdera hur konkurrenslagens regler om förvärvsprövning har fungerat i praktisk tillämpning och om lagens syfte -- nämligen att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens i näringslivet -- har uppnåtts i detta avseende. Det är, anser utskottet, motiverat att konkurrenkommitténs ställningstaganden i denna fråga avvaktas. Dess slutbetänkande väntas föreligga inom kort. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1990/91:N225 (c) i nu aktuell del.
Ett steg längre vill man gå i motion 1990/91:N346 (v). Däri anförs att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om hur möjligheten till uppbrytande av existerande företag med monopolställning skulle kunna lagfästas. NO drar fall efter fall av monopolisering till marknadsdomstolen och förlorar varje gång, anförs det. Eka Nobels förvärv av Stora Kemi, vilket innebar att Eka Nobel fick 92 % av marknaden för blekkemikalier till pappersindustrin, är det senaste exemplet.
I det föregående har refererats de direktiv som gäller konkurrenskommitténs arbete. De nu gällande reglerna för företagsförvärv skall utvärderas. Detta gäller bl.a. det s.k. dominansbegreppet, dvs. att ett förvärv leder till eller förstärker en redan dominerande ställning. En annan fråga rör möjligheten att påverka företagsstrukturen genom att bryta upp existerande företagskonstruktioner. Härvid skall uppmärksamheten ägnas främst åt områden med monopol och stark koncentration. Ett förslag av motsvarande slag hade lagts fram av den förra konkurrensutredningen (SOU 1978:9), men fördes inte vidare i lagstiftningen. Även frågan om gällande tidsfrister för handläggningen hos NO och marknadsdomstolen skall ses över.
Utskottet konstaterar att i konkurrenskommitténs uppgifter ingår att ta ställning till frågan om möjligheten för ett statligt organ att -- genom uppbrytande av existerande företag -- påverka företagsstrukturen på områden med bristande konkurrens som har uppkommit till följd av exempelvis monopol ' eller stark koncentration i övrigt. Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl för riksdagen att nu ta initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:N346 (v).
Monopolverksamhet
De problem av olika slag som är förknippade med monopol -- i huvudsak offentliga och ofta s.k. naturliga eller tekniska -- har uppmärksammats i motion 1990/91:N42 (mp). Ett tillkännagivande till regeringen om vad som anges vara monopolproblematiken begärs. Även en parlamentarisk utredning med uppgift att bl.a. lägga fram förslag om kontroll av sådana monopol är angelägen, anförs det. Den maktkoncentration som uppstår när de statliga verken utökar sitt arbetsområde -- exempelvis genom utvidgning av sortimentet -- i konkurrens med andra företag bör nu bromsas, anser motionärerna. Demokratiaspekter bör särskilt beaktas i samband med utredningen.
I budgetpropositionen år 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 2) har regeringen behandlat härmed sammanhängande frågor. Under rubriken Viss statlig affärsverksamhet sägs (s. 30 f.) bl.a. att riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas. Riksrevisionsverket anges som lämpligt utredningsorgan. Under rubriken Utnyttjande av konkurrens och marknadskrafter i offentlig sektor anförs (s. 32 f.) bl.a. att ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna som beställare och producent.
En uppgift i konkurrenskommitténs fortsatta arbete är att uppmärksamma även sektorer på det offentliga området där ökad konkurrens och mekanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och ofta främja de samhälleliga målen på området. Enligt vad utskottet har erfarit kan ett särskilt betänkande rörande kommunala frågor emotses.
Med hänvisning till vad som anförts och till pågående och aviserad utredningsverksamhet avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i berörd del.
Arbetsrättslig anknytning
Fackliga förbud mot företag att ta vissa arbeten kan inte accepteras, heter det i motion 1990/91:N294 (m). Det begärs därför att konkurrenskommittén får tilläggsdirektiv att föreslå åtgärder för att konkurrenshinder genom arbetsmarknadslagstiftning inte skall uppkomma.
Av motionen framgår inte klart om, enligt motionärernas uppfattning, ingripande från konkurrenssynpunkt bör kunna göras mot ett förfarande med stöd av bestämmelser i kollektivavtal eller i den arbetsrättsliga lagstiftningen eller om ingripandet bör avse fackliga åtgärder utan stöd av avtal eller lag.
Enligt konkurrenslagen kan ingripande inte ske mot villkor i avtal som gäller lön och andra arbetsvillkor (41 §). Stadgandet innebär emellertid inte något hinder mot att det görs ingripanden mot andra villkor i kollektivavtal som kan ha konkurrensbegränsande effekter, exempelvis bestämmelser om prissättning gentemot kunder. År 1989 avgjorde marknadsdomstolen ett ärende med arbetsrättslig anknytning. Det rörde vissa bestämmelser i ett kollektivavtal för måleriyrket. När dessa bestämmelser tillämpades på näringsidkare utan anställda kom det att få vissa konkurrenshämmande effekter. Inledningsvis prövade domstolen frågan om ärendet rörde "arbetsvillkor" enligt den nyss nämnda bestämmelsen i konkurrenslagen. Den fann att så inte var fallet och kunde därför i sak bedöma effekterna från konkurrenssynpunkt. Därvid kom domstolen till slutsatsen att själva tillämpningen av kollektivavtalet medförde sådan skadlig verkan som avses i lagen, genom att den försvårade för näringsidkare utan anställda att åta sig arbetsobjekt över en viss storlek. Domstolen meddelade förbud mot visst angivet beteende på marknaden.
En reglering som statsmakterna har ställt sig bakom är av naturliga skäl inte av den art att den därav föranledda konkurrensbegränsningen är otillbörlig från allmän synpunkt, vilket är ett kriterium som ställs upp för att ingripande skall kunna ske enligt konkurrenslagen. Uttalanden härom finns i förarbetena till konkurrenslagen (prop. 1981/82:165 s. 177--187). Där sägs också att ett viktigt led i den konkurrensfrämjande politiken måste vara en ständig prövning och omprövning i dessa avseenden. NO har enligt sin instruktion (1988:1582) i uppdrag att bevaka att offentliga regleringar inte i onödan hindrar eller försvårar konkurrens. I vissa fall har NO också påkallat statsmakternas uppmärksamhet i enlighet härmed, bl.a. när det gäller oönskade effekter av reglering på arbetsmarknaden.
Av konkurrenskommitténs direktiv (se s. 8) framgår att det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdena om omständigheterna skulle motivera detta. Med hänsyn härtill och till vad som nyss har anförts om möjligheter till ingripande enligt gällande bestämmelser finner utskottet inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av vad som begärs i motion 1990/91:N294 (m). Denna avstyrks därför.
Myndighetsstrukturen på konkurrensområdet
En effektivare myndighetsutövning när det gäller konkurrensfrågor kan uppnås om NO och SPK slås samman, sägs det i motion 1990/91:N32 (c). Uppgifterna för dessa båda myndigheter tangerar varandra. Motionärerna anser att också kommerskollegiets funktioner borde övervägas i detta sammanhang och begär ett tillkännagivande av nu angiven innebörd.
Frågan om myndighetsstrukturen på konkurrensområdet berördes senast vid utskottets behandling av 1991 års budgetproposition i fråga om anslag till NO och SPK. Utskottet avstyrkte (1990/91:NU22 s. 3 f.) en motion (fp) med i huvudsak samma inriktning som den nyssnämnda. Utskottet hänvisade i sin motivering till att konkurrenskommitténs arbete inbegriper även en översyn av behovet av organisationsförändringar hos de konkurrensvårdande myndigheterna. Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört. Motionen fick stöd i en reservation (m, fp, c, mp). Även frågan om kommerskollegiets placering i en framtida organisationsstruktur på de handels-, närings- och konkurrenspolitiska områdena har nyligen studerats, nämligen av riksrevisionverket. Vidare sägs i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 14) att initiativ kommer att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters verksamhetsområden för att ansvarsgränser skall kunna preciseras. Enligt vad utskottet har erfarit har en interdepartemental översyn av det avsedda slaget nu påbörjats. Frågan har vidare berörts i kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II s. 23) och näringsutskottets yttrande (1990/91:NU14y s. 00) över denna.
Utskottet intar samma ståndpunkt nu som vid förra tillfället då en motion av denna innebörd behandlades. Resultatet av kommitténs arbete, som väntas vara slutfört sommaren 1991, bör sålunda avvaktas. Med det sagda avtyrks motion 1990/91:N32 (c).
Bygg- och bosektorerna
I motioner från tre partier uttrycks farhågor över bristande konkurrens inom bygg- och bosektorerna. Situationen är där så alarmerande, menar man, att åtgärder -- företrädesvis i form av skärpningar i konkurrenslagstiftningen -- riktade särskilt mot denna sektor är nödvändiga.
I motion 1990/91:N345 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av sådana regler i konkurrenslagen som möjliggör att kostnadsökningar i boendet begränsas.
Inom byggentreprenad- och byggmaterialbranscherna krävs skärpt konkurrens genom ökad mångfald av företag, är innebörden i motion 1990/91:N295 (c). Också här begärs att riksdagen skall göra ett uttalande med angiven inriktning. Samma syfte har motion 1990/91:N375 (c). Kravet i motionen tar sikte på förhållandena inom bygg- och bostadsmarknaderna. Strukturen -- i form av stark koncentration -- liksom prissamarbete, genom exempelvis centrala prislistor, ifrågasätts. Huvudregeln bör vara att alla byggprojekt skall upphandlas i konkurrens, sägs det; såväl formella som informella hinder för utländska byggföretag att bygga i Sverige bör avskaffas.
Också i motion 1990/91:N289 (v) är det i byggbranschen förekommande monopol och karteller som motiverar synpunkten att regeringen bör lägga fram förslag till åtgärder speciellt avseende denna bransch.
Konkurrenskommittén har i enlighet med sitt uppdrag att göra en översyn av vissa marknadsregleringar presenterat rapporter om livsmedels-, bygg- och bostads- samt transportsektorerna (se s. 8). I delbetänkandet (SOU 1990:62) Konkurrensen inom bygg-/bosektorn har kommittén redovisat sina överväganden och förslag rörande samarbete mellan företag, finansieringssystemet och bruksvärdessystemet. I ett senare delbetänkande (SOU 1991:28; 2 delar) Konkurrensen i Sverige presenteras en kartläggning och analys av bl.a. bygg- och bostadssektorn. Sammanfattningsvis anförs att de i kartläggningen ingående marknaderna för vissa byggtjänster och byggmaterial utgör endast några av de delar som tillsammans bildar det system som bygg- och bosektorn utgör. Samtliga led -- t.ex. planering av bebyggelse, finansiering, projektering, förvaltning av bostäder -- påverkar bygg- och boendekostnaderna. Det betonas sålunda att detta helhetsperspektiv inte kommer bort vid överväganden om åtgärder.
Enligt vad utskottet har erfarit innefattar konkurrenskommitténs arbete en fortsatt utvärdering av konkurrensbegränsande inslag som rör bygg- och bosektorn.
Utskottet konstaterar alltså att konkurrenskommittén i enlighet med sina direktiv har särskilt granskat konkurrensförhållandena i bygg- och bosektorn och att fortsatta överväganden görs beträffande denna samhällssektor. Vidare erinras om att regeringen har aviserat förslag om en skärpt konkurrenslagstiftning. De förslag som därvid kan bli aktuella kommer att vara av generellt slag och således kunna omfatta konkurrensbegränsningar även inom bygg- och bostadssektorn. Också en harmonisering med EG på detta område kan enligt utskottets mening komma att spela en viktig roll när det gäller att åstadkomma ökad konkurrens.
Det finns, anser utskottet, mot den nu angivna bakgrunden inget skäl för riksdagen att göra uttalanden eller begära förslag i enlighet med motionsyrkandena. Konkurrenskommitténs överväganden i dessa avseenden bör således avvaktas. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N345 (s), 1990/91:N295 (c), 1990/91:N375 (c) och 1990/91:N289 (v).
Med hänvisning till problemen med "sjuka hus" men också problem från underhållssynpunkt som har förorsakats av byggprodukter understryks i motion 1990/91:N19 (s) att det är viktigt att harmoniseringen och standardiseringen för byggprodukter inte går ut över rimliga kvalitetsanspråk. Ett tillkännagivande till regeringen av nu angiven innebörd begärs. Yrkandet är föranlett av vad som sägs i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt i fråga om den svenska beredskapen inför en kommande harmonisering mellan EG och EFTA-länderna när det gäller provning och godkännande.
I arbetet på ett EES-avtal är frågor som rör produkters påverkan på hälsa, miljö och säkerhet en viktig del på alla förhandlingsnivåer. Särskilt vad gäller s.k. sjuka hus driver Sverige, enligt vad utskottet har erfarit, sedan länge denna fråga i internationella sammanhang. I Sverige förbereds ett initiativ när det gäller att ta fram mätmetoder för emissioner från byggnadsmaterial.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en harmonisering och förenkling av systemet med provning och godkännande av byggprodukter inte får innebära att rimliga kvalitetsanspråk eftersätts. Utskottet utgår emellertid från att hithörande frågor bevakas av regeringen i berörda sammanhang. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N19 (s) i nu behandlad del Livsmedelsområdet
I detta avsnitt tar utskottet inledningsvis upp frågor som gäller krav på utredningar som berör livsmedelssektorn, främst i fråga om prisutvecklingen. Därefter behandlar utskottet det förslag till lag om en stärkt konkurrens på livsmedelsområdet som regeringen har lagt fram och de motioner som har beröring med förslaget.
Utredningar om livsmedelskostnaderna, m.m.
I fyra motioner efterlyses en genomgripande utredning som ger det fullständiga svaret på hur livsmedelskostnaderna fördelar sig över hela eller delar av livsmedelskedjan. Denna kedja består av i huvudsak av följande led, nämligen produktion av jordbrukets insatsvaror, primärproduktion, råvaruhandel, livsmedelsindustri samt grossisthandel och detaljhandel. Även frågan om hur politiska beslut påverkar konsumentpriset på mat tas upp. I samtliga fall redovisar motionärerna egna förklaringar till prisutvecklingen för livsmedel. En motion behandlar skattetryckets effekter på matpriserna. I två andra motioner begärs en översyn där siktet i första hand är inställt på marknadsföringsaspekter när det gäller försäljningen av livsmedel. Avregleringens effekter på sockernäringen bör följas upp, är innebörden i ytterligare en motion.
I den infekterade debatten om matpriserna berör fler aktörer och beslutsfattare än producenterna och köpmännen, sägs i motion 1990/91:N206 (m). Kommunerna har fått förstärkt makt över detaljhandelsetableringen genom plan- och bygglagen (PBL). Detta har inneburit att ytterligare en aktör bör granskas, anser motionären som nu begär att den fullständiga bilden av orsakerna till de höga matpriserna skall bli klarlagd.
Handelns påslag på vissa jordbruksprodukter är orimliga i förhållande till vad producenterna kan få ut, hävdas i motion 1990/91:N267 (s). Utvecklingen av kostnader och vinstmarginaler inom förädlingsledet liksom inom handeln och övrig distribution borde allmänt ses över. Motionärerna, som utgår från att en sådan utredning skulle påvisa att dessa led kan tillgodoräkna sig ett överskott, tillfogar att detta bör delas ut till producenter och konsumenter.
Kostnaderna för den svenska jordbruksregleringen har efter hand blivit ofantliga för det svenska folkhushållet, anförs det i motion 1990/91:N309 (s). Som grund för denna synpunkt har motionärerna en jämförelse av prisnivån för mat i länder där jordbrukssektorn utsätts för internationell konkurrens. Som ett av flera exempel på att mervärdeskatten inte är orsak till de höga svenska matpriserna åberopar motionärerna att priset på bröd i Danmark är cirka hälften mot i Sverige trots att mervärdeskatten är obetydligt lägre.
I motion 1990/91:N321 (c) riktas kritik mot att skulden för utvecklingen av livmedelspriserna läggs på primärledet inom livsmedelsproduktionen. I stället borde intresset koncentreras till de starkt koncentrerade förädlings- och grossistleden, menar motionärerna som begär att riksdagen skall uttala sig till förmån för en utredning om konkurrensen inom dessa led.
Konkurrenskommittén har vid två tillfällen publicerat kartläggningar och analyser av livsmedelsbranschen. Våren 1990 avgav kommittén betänkandet (SOU 1990:25) Konkurrens och priser inom livsmedelssektorn. I detta görs en genomgång av bl.a. livsmedelskedjans olika led och delmarknader, livsmedelskonsumtionen och regleringen på området. Kommitténs förslag har i huvudsak lagts till grund för lagförslaget i proposition 1990/91:147. Nyligen har konkurrenskommittén publicerat rapporten (SOU 1991:28) Konkurrensen i Sverige, en kartläggning av konkurrensförhållandena i 61 branscher. Kartläggningen som har genomförts av SPK. I denna ingår också en redovisning och analys av livsmedelssektorn som en av de åtta studerade sektorerna. SPKs genomgång när det gäller livsmedelsproduktionen omfattar delbranscherna mejeriprodukter, matfett, köttvaror, bröd och spannmålsprodukter, bryggerivaror samt konserver och djupfrysta produkter. Vidare har dagligvaruhandeln granskats liksom marknaden för två produktionsfaktorer i jordbruket, nämligen handelsgödsel och jordbruksmaskiner.
I rapporten hänvisas till den bedömning som 1986 års livsmedelsutredning (LMU) redovisade i sitt betänkande (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. LMU studerade orsakerna till den snabba prisutvecklingstakten för livsmedel under 1980-talet. Utredningen fann inget som tydde på att någon anmärkningsvärd lönsamhetsförbättring hade ägt rum inom jordbruk, livsmedelsindustri eller parti- och detaljhandel med livsmedel under den aktuella perioden. Inget enskilt led kunde lastas för prisutvecklingen. Denna förklarades i stället av ett antal samverkande faktorer. Ett genomgående fel som LMU pekade på var en låg kostnadskänslighet, som i sin tur förklarades med att konkurrensen på livsmedelsområdet var ofullständig. De viktigaste konkurrensbegränsande företeelser som LMU pekade på var dels jordbruksprisregleringens inverkan på importkonkurrensen och andra marknadsmekanismer, dels koncentrationen inom industri- och handelsleden.
Nyligen har också utredningar från företrädare för producentledet och de båda handelsleden publicerats.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har låtit Lantbrukets utredningsinstitut (LUI) genomföra en utredning om matpriserna. LUI kommer inledningsvis fram till att de svenska matpriserna jämfört med priserna i andra studerade länder inte är så höga som det har påståtts i debatten. Som exempel nämns att Danmarks prisnivå -- med en mervärdeskattesats på 22 % -- ligger på 96 % av den svenska prisnivån. Med utgångspunkt i den s.k. matkronan som visar hur stor andel av butikspriset som går till olika led i livsmedelskedjan och hur stor andel som går till skatt har LUI funnit att omkring 50 % av priset till konsument består av skatter och offentliga avgifter. Denna slutsats har man kommit fram till genom att i varje led undersöka kostnaderna för importråvaror, maskiner eller annan utrustning. På samma sätt har den andel som har betalats till skatter, nettolöner och driftsöverskott beräknats för varje led. Genom summering av skatterna i varje led har LUI fått fram hur stor del av det slutliga butikspriset som avser skatt. Som ett exempel kan nämnas att av konsumentpriset på 13:90 kr. för skivat formfranska enligt LUIs beräkningar drygt 53 % går till skatter, 19 % till import, 20 % till löner och ca 7 % till driftsöverskott.
Grossistförbundet Svensk handel har givit Handelns utredningsinstitut (HUI) i uppdrag att ta fram ett underlag som belyser effektiviteten av att distributionen i samhället får passera genom ett grossistled. HUI slår för sin del fast att de höga matpriserna inte beror på att handeln skulle utgöra ett fördyrande mellanled. Bl.a. sägs att parti- resp. detaljhandeln tillsammans svarar för mindre del av den s.k. matkassens kostnader (4 % resp. 16 %) än vad staten får genom mervärdeskatten. Vidare hävdas att gränsskyddet för jordbruksprodukter är en kostnadshöjande faktor; såsom exempel nämns att mer än en tredjedel av priset för en fläskkotlett består av införselavgifter.
Även Sveriges livsmedelshandlareförbund, som representerar detaljhandelsledet, har uppdragit åt HUI att utföra studier på området. Uppdraget har gått ut på en jämförelse av matpriserna i fem europeiska städer, nämligen Köpenhamn, Hamburg, Amsterdam, Basel och Stockholm. Resultatet visar att priserna är lägst i Amsterdam; de utgör mellan 30 och 40 % av Stockholms -- beroende på om mervärdeskatten inkluderas eller exkluderas. Analysen har inte gett annat än delförklaringar till de olika prisnivåerna, påpekas det. Den har ändå kunnat påvisa att mervärdeskatten, importavgifterna och arbetskraftskostnaderna är väsentliga faktorer bakom de iakttagna skillnaderna.
I det föregående (s. 9) har en redovisning lämnats av regeringens bedömning när det gäller kommunernas tillämpning av PBL. Regeringen slår fast att kommunerna vid sin prövning av olika etableringar noga bör beakta behovet av att konkurrensen förstärks inom handeln och då särskilt inom livsmedelsområdet. Något tillägg i lagen av den innebörden att konkurrens skulle införas såsom ett -- enligt lagens beteckning -- allmänt intresse behövs enligt regeringens mening inte.
Utskottet konstaterar att frågan om utvecklingen och fördelningen av livsmedelspriserna har varit föremål för ett brett utredningsarbete. Särskilt erinrar utskottet om de studier som vid olika tillfällen har genomförts av SPK. Någon anledning för riksdagen att uttala sig eller i övrigt vidta någon åtgärd med anledning av de här behandlade yrkandena synes inte föreligga. Utskottet avstyrker således motionerna 1990/91:N206 (m), 1990/91:N267 (s), 1990/91:N309 (s) och 1990/91:N321 (c).
Världens högsta skatter ger världens högsta priser, sägs det -- med en viss förenkling -- i motion 1990/91:N102 (m). Enligt motionärernas uppfattning kommer livsmedelspriserna inte att kunna sänkas mer än marginellt utan skattesänkningar. De anser att riksdagen bör göra ett uttalande om skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna.
I det föregående har en redovisning lämnats av nyligen publicerade utredningar rörande orsakerna till livsmedelsprisernas utveckling. Det kan konstateras att frågan -- utifrån de skilda utgångspunkter som har gällt i de olika fallen -- har fått en bred belysning. Utskottet noterar för sin del vad som i konkurrensutredningens rapport (SOU 1991:28 del 1) Konkurrensen i Sverige sägs (s. 162) som en sammanfattande bedömning av orsakerna till den höga prisutvecklingstakten i Sverige för livsmedel. Med hänvisning till livsmedelsutredningens betänkande (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet förklaras utvecklingen med ett antal samverkande faktorer. Ett genomgående problem, anförs det, är det låga motståndet mot bakifrån i livmedelskedjan kommande prishöjningar. Den ringa kostnadskänsligheten anges i sin tur vara en följd av ofullständig konkurrens på livsmedelsområdet.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om regeringens åtgärder av olika slag för att sänka livsmedelspriserna. I samband med förhandlingarna om stabiliseringsavtal har överenskommelse träffats med handeln om insatser för att pressa priserna hos leverantörerna. Särskilda informationsinsatser görs av SPK, konsumentverket och länsstyrelserna för att öka konsumenternas möjligheter att följa prisutvecklingen i detaljhandeln. Vidare påminner utskottet om regeringens förslag om en sänkning av gränsskyddet för jordbruksprodukter (prop. 1990/91:191, 1990/91:JoU31). Förnyelsen av livsmedelspolitiken innebär att Sverige närmar sig EG när det gäller livsmedelspriserna. För att ytterligare befästa denna utveckling avser regeringen att i en proposition hösten 1991 föreslå en sänkning av mervärdeskattesatsen på livsmedel om sju procentenheter.
Ett kategoriskt uttalande av riksdagen med det innehåll som begärs i motion 1990/91:102 (m) synes inte vara i linje med de resultat som har framkommit genom den offentliga utredningsverksamheten. Yrkandet bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 1990/91:N102 (m) avstyrks i berörd del.
Bristen på konkurrens och samhällelig kontroll har möjliggjort för grossister och detaljister inom dagligvarubranschen att lägga ner stora summor på reklam och därefter vältra över kostnaderna på konsumenterna, sägs det. En utredning som klarlägger konsumenternas kostnader för livsmedelshandelns marknadsföringsåtgärder begärs därför i motion 1990/91:N288 (v).
Ett rationellt konsumentbeteende förutsätter en fullständig och korrekt information om priser, kvalitet och andra förhållanden som rör köp, påpekas det i motion 1990/91:N349 (s). Avarterna hos det s.k. extraprissystemet har dock numera blivit så omfattande att konsumenterna många gånger blir vilseledda, menar man och hänvisar till studier av SPK och konsumentverket. Nya normer och etiska regler behövs därför för hela branschen, anser motionärerna och finner ett uttalande från riksdagen med denna innebörd motiverat.
Motionärerna påpekar att SPK har svarat för en kartläggning av bl.a. extraprissystemet. Studien genomfördes inom ramen för LMU (se s. 19) och behandlade bl.a. de marknadsföringsmetoder och former för priskonkurrens som tillämpades inom livsmedelshandeln. Tyngdpunkten i utredningen lades på en belysning av konsekvenserna ur konsumentsynpunkt.
Såsom framgår av det följande har SPK fått olika uppdrag som går ut på att följa effekterna från konkurrenssynpunkt av avreglering och justering av gränsskyddet. Regeringen har vidare tillsatt en särskild konsumentberedning med uppgift att kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv.
Konkurrenskommittén har i uppdrag att bl.a. överväga om skärpt lagstiftning mot horisontell prissamverkan kan vara befogad. Exempel på sådant prissamarbete är cirkaprislistor. Sådana förekommer på regional nivå inom de s.k. blocken i dagligvaruhandeln. Skulle prissamverkan av bl.a. detta slag inte tillåtas i fortsättningen torde därmed grunden för de ifrågasatta marknadsföringsåtgärderna undanröjas.
Med hänsyn till de vidtagna åtgärder samt genomförda och förestående utredningar som här har redovisats finner utskottet inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna 1990/91:N288 (v) och 1990/91:N349 (s). Dessa avstyrks alltså, den förra i berörd del.
Oro för avregleringens effekter på sockernäringen präglar motion 1990/91:N268 (c). Motionärerna tar fasta på vad som har framkommit i en utredning från statens industriverk om stödet till sockernäringen på Öland och Gotland. NO och SPK borde ges i uppdrag att närmare granska hur effekterna påverkar det monopol som Sockerbolaget AB har, menar de.
I anslutning till beslutade och planerade åtgärder på jordbruksområdet har regeringen lämnat uppdrag till vissa myndigheter att följa effekterna av avregleringen m.m.
Regeringen gav i december 1990 uppdrag av olika slag i anslutning till omställningsprocessen på jordbruksområdet. Sålunda skall SPK från konkurrenssynpunkt följa effekterna av avregleringen inom jordbruket. Vidare skall lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd -- vilka inom kort sammanförs till en myndighet, statens jordbruksverk -- följa och analysera utvecklingen i jordbrukssektorn och på marknaderna för jordbrukets produkter. Uppgiften att under omställningsperioden följa och analysera effekterna av reformen har lagts på livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, medan en särskild konsumentberedning kontinuerligt skall följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentpolitiskt perspektiv.
Med anledning av proposition 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frågor har SPK fått ett kompletterande uppdrag från regeringen, nämligen att följa genomslaget av avregleringen och gränsskyddsanpassningen i senare led. Avrapportering avses ske varje månad. Även konsumentberedningen har fått en utvidgad roll genom uppgiften att bevaka prisutvecklingen på livsmedel och -- med utgångspunkt i SPKs utredningsmaterial -- agera och informera om effekterna av avregleringen och ändringarna av gränsskyddet och följa upp att effekterna verkligen kommer konsumenterna till del.
Utskottet kan sålunda konstatera att regeringen har tagit en rad initiativ för att bl.a. konkurrenseffekterna vid avvecklingen av den interna marknadsregleringen och av gränsskyddsjusteringen skall bli analyserade på ett ändamålsenligt sätt. SPK har därvid getts en central roll. Utskottet utgår från att SPKs granskningsverksamhet även kommer att innefatta effekterna såvitt gäller sockernäringen. Mot den nu angivna bakgrunden framstår inte ett initiativ från riksdagen i motsvarande syfte som motiverat. Motion 1990/91:N268 (c) avstyrks med det nu anförda.
Lagstiftningsfrågor
Inledning
För att de livsmedelspolitiska målen, bl.a. försörjningstrygghet, skall uppnås har statsmakterna infört ett omfattande regleringssystem, som i sin nuvarande utformning härrör från 1930-talet. Våren 1990 fattade riksdagen beslut om en ny livsmedelspolitik. En utgångspunkt för denna är att jordbruksproduktion i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar.
Det hittillsvarande regleringssystemet har medfört att produktionen av jordbruksprodukter blivit mer eller mindre oberoende av konsumenternas efterfrågan på produkterna. Konsumenterna har därmed fått betala ett högre pris än de annars skulle ha gjort. För att söka upprätthålla ett fastställt pris har statsmakterna vidtagit två åtgärder, nämligen dels att avskärma den svenska jordbruksmarknaden från konkurrens från andra länder, dels att begränsa priskonkurrensen inom landet. Den förstnämnda åtgärden åstadkoms genom ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter. Den senare möjliggörs genom en pris- eller marknadsreglering som innebär bl.a. att avgifter tas ut på all produktion i syfte att finansiera export av överskottsproduktionen. Avgifterna används av de s.k. regleringsföreningarna -- var och en ansvarig för marknadsregleringen för en viss produkt såsom spannmål, kött etc. -- för att betala de förluster som regelmässigt uppstår när svenska jordbruksprodukter exporteras. I regleringsföreningarna ingår -- direkt eller via organisationer -- företrädare för bl.a. producentkooperativa, konsumentkooperativa, statliga och privata företag inom primärproduktion, industri och handel. Sedan 1960-talet är regleringsföreningarna inte längre privat organiserade; staten fick då inflytande i föreningarna, bl.a. genom att besätta ordförandeposten. Vid sidan av den mer myndighetsinriktade funktionen i fråga om export av överskottsproduktionen har föreningarna påtagit sig sådana uppgifter som utförs inom en branschorganisation, t.ex. av informations- och försäljningskaraktär.
Som nyss har nämnts beslutade riksdagen våren 1990 om en ny livsmedelspolitik som i huvudsak innebär att den interna marknadsregleringen skall avvecklas -- med början den 1 juli 1991 -- och ersättas med en produktion, styrd av konsumenternas efterfrågan. Därmed avvecklas även regleringsföreningarnas myndighetsfunktion. Gränsskyddet behålls tills vidare. Nyligen har regeringen lagt fram förslag (prop. 1990/91:191) om sådana tekniska och nivåmässiga anpassningar av gränsskyddet som behövs för att avvecklingen av den interna marknadsregleringen skall få avsedd effekt. Jordbruksutskottet har tillstyrkt regeringens förslag om anpassning av dessa slag. Med anledning av en motion (v) har jordbruksutskottet föreslagit ett uttalande av riksdagen när det gäller utgångspunkterna för den föreslagna anpassningen (1990/91:JoU31).
För att omställningen av jordbruket till ett mer marknadsinriktat system skall underlättas har riksdagen beslutat om vissa övergångsåtgärder. Som exempel kan nämnas att staten som bidrag till kostnaderna för köttexporten -- totalt under en treårsperiod -- anslår 450 milj.kr. För spannmål kommer staten att ansvara för de successivt sänkta inlösenpriserna t.o.m. 1993 års skörd. Sammantaget tillskjuter staten under en femårsperiod uppemot 14 miljarder kronor för marknadsanpassningen.
Förbud mot konkurrensbegränsning på jordbruksområdet -- allmänt
I proposition 1990/91:141 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet lägger regeringen fram förslag till en lag som innehåller straffsanktionerade förbud mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare på livsmedelsområdet. Syftet är att motverka vissa skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå efter den av riksdagen beslutade (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25) avvecklingen av de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet. För att man skall kunna säkerställa att de positiva effekterna av avregleringen kommer konsumenterna till godo behövs, enligt regeringens bedömning, en särskild lag med straffsanktionerade förbud samtidigt med att avregleringen inleds.
Lagen skall gälla för näringsidkare vars verksamhet avser köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaruproducenter. Även näringsidkare som i något efterföljande led bearbetar eller förädlar sådana produkter omfattas av lagen. Undantag från lagens tillämpningsområde gäller verksamheter inom en koncern men också inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra råvaruproducenter som medlemmar (primärförening).
De samarbetsformer som blir förbjudna är dels marknadsdelning och andra produktions- eller utbudsbegränsningar, dels kollektiv finansiering av förluster vid försäljning av jordbruksprodukter på export. Lagförslaget innehåller också en bestämmelse om ett generellt undantag för s.k. bagatellkarteller. Också bestämmelser om möjlighet till individuellt undantag, dvs. dispens, föreslås.
Förslaget har föranlett eller berörts i motioner från samtliga riksdagspartier. I en partimotion från allmänna motionstiden har folkpartiet begärt ett lagförslag med den inriktning som regeringen nu har lagt fram. Denna behandlar utskottet först. Därefter lämnas en redovisning av innebörden i de motioner som går ut på att förslaget bör avslås, helt eller delvis, eller som i övrigt innehåller kritiska synpunkter. I anslutning härtill återges i jordbruksutskottets yttrande till näringsutskottet med anledning av propositionen och berörda motioner. Näringsutskottet tar härvid upp de skilda argument mot propositionen som har förts fram i motionerna. Slutligen behandlar näringsutskottet särskilt de två samarbetsformer som föreslås bli förbjudna, nämligen dels gemensam finansiering av export, dels marknadsdelning och andra produktions- eller utbudsbegränsningar.
Förslag till lagstiftning med förbud mot marknadsdelning och visst annat samarbete på jordbruksområdet har, som nyss antytts, efterlysts i motion 1990/91:N292 (fp) från allmänna motionstiden. Regeringen har nu lagt fram ett lagförslag av denna innebörd. Motion 1990/91:N292 (fp) får därmed anses tillgodosedd i berörd del.
En rad skilda argument för avslag på propositionen förs fram i motion 1990/91:N105 (c). En provisorisk konkurrenslagstiftning behövs inte, hävdar motionärerna, eftersom konkurrenslagen fr.o.m. den 1 juli 1991 är tillämplig även på de områden som hittills har omfattats av prisregleringslagen. Vidare sägs att lagförslaget strider mot det jordbrukspolitiska beslutet våren 1990. Regeringen har inte beaktat vad riksdagen då uttalade om möjligheterna för branschen att dels exportera tillfälliga exportkvantiteter, dels agera för att stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga prisvariationer. Ett tredje argument går ut på att lagen inte är förenlig med EGs regler om kooperation och jordbruk. Motionärerna finner härutöver att förslaget diskriminerar en enda företagsform, nämligen den kooperativa. Ytterligare ett argument med nära anknytning till det nyssnämnda är att samarbete inom koncerner gynnas genom att undantas från denna lag. Däremot finns inget sådant koncernundantag i konkurrenslagen, anför motionärerna. De begär samtidigt förslag till en samlad konkurrenslagstiftning. Liknande skäl för att propositionen bör avslås åberopar man i motion 1990/91:N100 (c). Även strukturskäl tas upp i denna. Å ena sidan, hävdas det, tvingas de lantbrukskooperativa föreningarna att bilda en enda riksomfattande organisation för att samverkan skall kunna ske även i fortsättningen. Å andra sidan innebär lagen ett betydande ingrepp i möjligheten att utveckla en rationell struktur inom livsmedelsbranschen. En lagstiftning vars enda syfte är att omöjliggöra en företagsform -- den kooperativa -- måste avvisas, anförs det i motion 1990/91:N321 (c).
Behovet av avreglering inom livsmedelssektorn berörs i motion 1990/91:N104 (v). Nackdelarna med regleringarna och strukturrationaliseringen har blivit tydliga, anför motionärerna. En skärpt konkurrenslagstiftning är ett viktigt inslag i kampen mot monopol och oligopol, heter det vidare. Motionärerna invänder emellertid mot att i det nu aktuella lagförslaget en viss grupp av företagare pekas ut. Detta kan inte accepteras, anför de och föreslår att riksdagen skall avslå propositionen och i stället begära en samlad konkurrenslagstiftning. I motion 1990/91:N18 (v) beklagas att regeringen inte har förmått att lägga fram ett förslag präglat av en helhetssyn. En sådan borde inriktas inte bara på konkurrensen inom hela livsmedelssektorn utan även på andra för konsumenterna betydelsefulla frågor, såsom omsorg om kvalitet hos produkterna och rådgivning, menar man.
Varje form av lagstiftning måste -- i enlighet med svensk rättstradition -- ges en generell tillämpning, heter det i motion 1990/91:N24 (m). Motionärerna tar därför starkt avstånd från sådan lagstiftning som avser endast en bransch eller företagsform. Denna princip, menar de, bör gälla även konkurrenslagstiftningen. I motion 1990/91:N102 (m) riktas kritik mot utformningen av förslaget till förbud mot gemensam exportfinansiering.
Lagstiftningen borde systematiskt utformas så att intresset av konkurrensneutralitet mellan olika företagsformer tillgodoses, menar man i motion 1990/91:N101 (s).
I detta hafsverk till förslag saknas varje spår av konsekvensanalys, heter det i motion 1990/91:N103 (mp). Regeringen har inte ens försökt att uppskatta vinsten i form av lägre matpriser, som kan förmodas vara propositionens huvudsyfte. Regeringen kritiseras för att inte heller ha analyserat förslagets effekter på nedläggningstakten för miljövänliga jordbruk. Kritiken riktas också mot att endast en bransch resp. en företagsform träffas av förbuden. I denna motion liksom i motion 1990/91:N42 (mp) motsätter man sig en speciallagstiftning riktad mot jordbrukskooperationen.
Jordbruksutskottet har inte funnit anledning att invända mot någon del av lagförslaget. Propositionen tillstyrks således av jordbruksutskottet och motionerna avstyrks. Till yttrandet har fogats fyra avvikande meningar (m; c; v; mp) (se bilaga).
Inledningsvis erinrar jordbruksutskottet om sina uttalanden i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 (1989/90:JoU25 s. 96). Utskottet återger sin inställning enligt följande:
En väl fungerande konkurrens är en förutsättning för att reformens positiva effekter skall komma konsumenterna och samhället i övrigt till del. I sammanhanget framhöll utskottet vidare att det -- i perspektivet av en på längre sikt ökande internationell konkurrens -- är av värde att kooperationen även i framtiden kan samverka när det gäller forskning och utveckling, viss marknadsföring och andra aktiviteter som anses förenliga med konkurrenslagstiftning och internationella handelsavtal. Å andra sidan, framhöll utskottet, måste ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering och administrera den i egen regi. Detta borde dock enligt utskottet inte hindra att lantbrukskooperationen och andra enskilda aktörer får en mycket viktig roll i framtiden när det gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduktion och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Men också de mindre företagen måste enligt utskottet ges viss möjlighet att samverka. Det måste också, som utskottet tidigare understrukit, finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfälliga överskottskvantiteter, och det borde vara möjligt att finna former för detta som förenar behovet av samordning och utnyttjande av skalfördelar med de krav som samhället måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag, också branschvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvaniteter.
Härefter ger jordbruksutskottet uttryck för sitt grundläggande ställningstagande till den nu framlagda propositionen. Utskottet anför:
Utskottet vidhåller en positiv grundsyn när det gäller kooperativ samverkan. Utskottet anser dock att i fråga om förhållandena inom jordbrukssektorn efter en avreglering måste hänsyn tas till att dominerande aktörer -- av vilket slag det vara må -- inte ges möjligheter att i privat regi överta den offentliga regleringen.
Näringsutskottet behandlar nu de olika skäl för avslag -- helt eller delvis -- på propositionen som har förts fram i de här aktuella motionerna.
Grundläggande för den fortsatta diskussionen är härvid frågan om behovet av en särskild lag. I en motion har hävdats att den gällande konkurrenslagen är tillräckligt effektiv för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Från den 1 juli 1991 -- i anslutning till att beslutet om avreglering träder i kraft -- är nämligen konkurrenslagstiftningen tillämplig även på det tidigare reglerade området. Ingripande kan således ske med stöd av generalklausulen i 2 § konkurrenslagen. Bestämmelsen är grundad på den s.k. missbruksprincipen. En konkurrensbegränsning måste då i varje enskilt fall påvisas medföra skadlig verkan. Jordbruksutskottet -- som i sitt yttrande har framfört synpunkter i denna del -- finner emellertid att de former av konkurrensbegränsningar som kan komma att uppstå på livsmedelsområdet efter avregleringen torde vara av den karaktären att de generellt får anses ha skadlig verkan. Med hänsyn härtill och till vikten av att oönskade förfaranden motverkas snabbt och effektivt ansluter sig jordbruksutskottet till regeringens bedömning att starka skäl talar för att ifrågavarande konkurrensbegränsningar bör förbjudas i lag.
Frågan om den föreslagna lagens förenlighet med det jordbrukspolitiska beslutet, särskilt vad gäller möjligheten till export av tillfälliga överskott genom säljbolag, har tagits upp i flera av motionerna. Till detta återkommer näringsutskottet i det följande. Näringsutskottet konstaterar emellertid redan nu att jordbruksutskottet i detta avseende inte har haft något att erinra mot det nu framlagda lagförslaget.
Som ett tredje skäl mot den föreslagna lagen har anförts att det strider mot EGs regelsystem för kooperation och jordbrukspolitik och att ett antagande av lagförslaget skulle innebära att det svenska regelsystemet skulle behöva omarbetas vid en EG-anslutning.
Näringsutskottet erinrar härvidlag om vad som sägs i proposition 1990/91:147 (s. 7 f.) om att en särskild lagstiftning behöver finnas när de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet avvecklas.
Vidare påminner utskottet om vad som i propositionen anförs (s. 19) om förslagets förhållande till EGs regler. Grundläggande konkurrensregler är artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Systemet är uppbyggt enligt förbudsprincipen med vissa bestämmelser om undantag. Enligt artikel 85 är samverkan av vissa angivna slag mellan företag förbjuden. Likaså är enligt artikel 86 missbruk av dominerande ställning förbjudet under de villkor som anges i bestämmelsen. Konkurrensreglernas tillämplighet på jordbruksområdet anges i artikel 42 i Romfördraget; reglerna skall i detta avseende gälla bara i den utsträckning som Rådet bestämmer. I propositionen lämnas härvidlag en redovisning av rättsreglernas inbördes förhållande. Vidare refereras rättsfall i EG-domstolen år 1985 där frågan om tyska bönders bidrag genom avgift till exportfinansiering av mjölkprodukter behandlades. I fråga om gemensam finansiering av exporten uttalade domstolen att även ett privat utvecklat stödsystem för detta ändamål var oförenligt med bestämmelserna i artikel 85 om viss samverkan mellan företag, och därmed förbjudet. Däremot fann domstolen att gemensam finansiering av s.k. generisk marknadsföring under vissa angivna förutsättningar inte stred mot artikel 85. Regeringen anför sammanfattningsvis att de föreslagna förbuden mot förfaranden inom landet ligger i linje med de regler som gäller inom EG för handeln mellan medlemsstaterna.
I proposition (1990/91:191) om vissa livsmedelspolitiska frågor sägs i fråga om EGs jordbrukspolitik dels att stödnivån inom EG är lägre än i Sverige, dels att nyligen inledda diskussioner i EG om en reform som sannolikt kommer att innebära en fortsatt minskning av prisstöd och intervention.
I några av motionerna är man särskilt kritisk mot att lagen, såsom man uppfattar den, syftar till att enbart träffa den kooperativa företagsformen.
Näringsutskottet erinrar -- i likhet med jordbruksutskottet -- om att den särskilda konkurrenslagen på jordbruksområdet avser sådana jordbruksvaror som anges i bilaga till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. I bilagan förtecknas sålunda jordbruksvaror som skall avgiftsbeläggas för bl.a. gränsskydd och industrins råvarukostnadsutjämning. Jordbruksvarorna representerar olika förädlingsgrad såsom -- i fråga om animaliska produkter -- levande djur, kött och korv. I fråga om spannmål omfattar förteckningen produkter såsom obearbetad spannmål, mjöl och pastaprodukter. Likaså ingår exempelvis potatis, mjölk, ägg och socker.
Av konkurrenskommitténs rapport (SOU 1991:28 del 1) Konkurrensen i Sverige framgår beträffande t.ex. (s. 44) animalieproduktionen att slaktledet år 1988 till 75 % representerades av lantbrukskooperativa och till 24 % av privata företag. Vidare framgår (s. 68) i fråga om exempelvis bagerimjöl att kvarnföretag tillhörande lantbrukskooperationen år 1989 hade en marknadsandel av 47 %. Motsvarande andel för konsumentkooperationen uppgick till 20 %, medan sex privata kvarnföretag representerade resten, dvs. 33 %. Enligt i övrigt inhämtade uppgifter har lantbrukskooperationen i fråga om den del av äggmarknaden som avser den reguljära handeln en andel av omkring 60%, medan resterande del av marknaden består av ett antal äggpackerier av varierande storlek. Sammanfattningsvis kan konstateras att privata företag finns på i stort sett alla delmarknader.
Av vad som nu har sagts framgår att den föreslagna lagen inte enbart omfattar företag med lantbrukskooperativ ägandeform. När marknaderna domineras av lantbrukskooperativa företag -- såsom fallet är beträffande mjölkinvägningen där lantbrukskooperationen har nära 100 % -- blir effekten naturligen att lagen blir tillämplig enbart eller i huvudsak på lantbrukskooperativa företag. I branscher, där lantbrukskooperationen har en mindre marknadsdominans -- exempelvis när det gäller spannmål och ägg -- kommer lagen att träffa även företag med annan ägarform. Utskottet konstaterar också att i regleringsföreningarna -- som har haft en myndighetsfunktion i fråga om den kollektiva exportfinansieringen -- har ingått företrädare för olika ägarformer.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande berört frågan om diskriminering av olika företagsformer. Härvidlag har jordbruksutskottet erinrat om att konkurrenskommittén (SOU 1990:25 s.263) har meddelat sin avsikt att göra ytterligare analyser av hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn skall kunna tas till kooperationens särart och olika behov av federativ samverkan.
En fråga som är närbesläktad med den nyss behandlade gäller det förhållandet att lagen gör undantag för det samarbete som sker inom koncerner. Denna undantagsregel synes ha bidragit till uppfattningen att den kooperativa företagsformen -- där samverkan i huvudsak sker federativt -- skulle vara diskriminerad genom lagens utformning.
Näringsutskottet vill framhålla att enligt konkurrenslagen (15 §) gäller koncernundantag också för de två nu befintliga förbuden, dvs. mot anbudskarteller och bruttoprissättning (prop. 1981/82:165 s. 128--131). Även inom EG förekommer motsvarande undantag; vid en konkurrensrättslig bedömning enligt EGs konkurrensregler betraktas en koncern som en enhet (se konkurrensutredningens betänkande SOU 1990:25, s. 198). Förbudet i artikel 85 i Romfördraget träffar alltså inte avtal eller förfaranden mellan moderbolag och dotterbolag. Koncernundantag, som är ett uttryck för den ekonomiska enhetens princip, är för övrigt inte någonting unikt för konkurrenslagstiftningen. Kooperativ verksamhet är ofta organiserad i decentraliserad form med självständiga föreningar i olika geografiska områden. Därmed uppkommer i praktiken en skillnad mellan verksamheten inom ett aktiebolag och verksamheten inom en kooperativ organisation.
I en motion har särskilt hävdats dels att lagen kan tvinga fram fusioner mellan föreningar så att endast en förening skulle återstå, dels att lagen hindrar en strukturomvandling inom den svenska livsmedelssektorn som är nödvändig för att branschen skall kunna möta ett skärpt internationellt konkurrenstryck och som också riksdagen i sitt livsmedelspolitiska beslut våren 1990 angav vara önskvärt.
Lagen riktas mot samarbete mellan företag. I fråga om hinder för det slags påverkan på marknadens struktur som följer av en sådan samerkan påminner utskottet om de föreslagna bestämmelserna om dispens (8 och 9 §§). Det är här fråga om möjlighet till individuellt undantag. Marknadsdomstolen kan meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som annars är förbjudet om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om det annars finns särskilda skäl. Reglerna har sin motsvarighet i konkurrenslagen. Gränsen för det förbudsområdet anges i 7 §. Enligt denna bestämmelse medges ett generellt undantag för sådan samverkan som endast i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen. Till dessa frågor återkommer utskottet i det följande.
Beträffande vad som vanligen avses med strukturomvandling, nämligen sådan som åstadkoms genom fusioner, erinrar näringsutskottet om att företagsförvärv prövas enligt konkurrenslagens särskilda regler. För ekonomisk förening gäller enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar att en fusion inte kan registreras om den har förbjudits enligt konkurrenslagen eller om NO inte har beslutat att lämna fusionen utan åtgärd enligt konkurrenslagen. Detta innebär att varje fusion av ekonomiska föreningar kommer under NOs prövning.
Frågan om vikten av en samlad lagstiftning har kommenterats av jordbruksutskottet, som anför följande:
Enligt utskottets mening hade det i och för sig varit av värde om konkurrensen inom livsmedelssektorn som helhet nu hade kunnat bedömas. Som framhålls i propositionen har emellertid frågor om konkurrensen i distributions- och handelsled inte något direkt samband med den nu förestående avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Att livsmedelskedjan nu inte kan bedömas i sin helhet bör därför enligt utskottets mening inte hindra ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill erinra om att konkurrenskommittén i sitt fortsatta arbete skall överväga såväl frågor om konkurrens inom livsmedelssektorn i övrigt som en generellt verkande konkurrenslagstiftning.
Näringsutskottet vill i detta sammanhang påminna om att konkurrenskommitténs slutbetänkande avses föreligga sommaren 1991.
En fråga som är besläktad med den nyss behandlade frågan gäller den konsekvensanalys av propositionen som direkt eller indirekt har efterlysts i några motioner. Avregleringen inom jordbruket innebär inledningen till en mer konsumentorienterad livsmedelspolitik. Det livsmedelspolitiska beslutet har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Under 1980-talet har tre offentliga utredningar behandlat livsmedelpolitiken, nämligen 1983 års livsmedelspolitiska kommitté, 1986 års livsmedelspolitiska utredning och den livsmedelspolitiska arbetsgruppen, vars betänkande (Ds Jo 1990:63) har legat till grund för konkurrenskommitténs arbete i hithörande frågor.
Den nu föreslagna regleringen -- lag om förbud mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbruksprodukter -- har enligt vad som sägs i propositionen till syfte att säkerställa att de positiva effekter som avses komma ut av reformen också kommer konsumenterna till del. Näringsutskottet påminner om att i lagförslaget -- såsom har nämnts i det föregående -- också har införts bestämmelser om möjlighet till dispens; avvägningar med avseende på förbudens konsekvenser görs härvid i ett enskilt fall.
Lantbruket kommer att tillföras drygt 14 miljarder kronor (prop. 1990/91:191) under den närmaste femårsperioden för att marknadsanpassningen skall underlättas. En del av stödet avser exempelvis landskapsvårdande insatser. Annat stöd tar särskilt sikte på Norrland. Besluten i dessa avseenden har i likhet med andra överväganden och beslut föregåtts av analyser av behovet av stöd och andra insatser.
Enligt regeringens uppfattning kommer den avreglering som riksdagen har beslutat om att innebära sänkta priser på flertalet jordbruksprodukter. Genom att vissa produktionskostnader sänks bör -- även vid en balans på marknaden mellan tillgång och efterfrågan inom landet -- prisnivån sänkas med drygt 7%. Genom ökad konkurrens och den slopade kollektiva exportfinansieringen kommer priserna förmodligen att pressas ytterligare.
Näringsutskottet vill i anslutning härtill påminna om de uppföljningsuppdrag som regeringen med anledning av såväl det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 som den nu framlagda propositionen (1990/91:191) om vissa livsmedelspolitiska frågor har lagt på olika myndigheter och övriga instanser.
Jordbruksutskottet har i sin kommentar till invändningen i fråga om bristen på konsekvensanalys erinrat om sin inställning att den föreslagna lagstiftningen skall införas och att det därvid -- för att den skall få åsyftad verkan -- är givet att den måste träda i kraft samtidigt som de statliga regleringarna upphör att gälla. Mot denna bakgrund är det, anför jordbruksutskottet, orealistiskt att begära att en konsekvensanalys av lagen skall föreligga innan den träder i kraft.
Finansiering av export
Såsom har nämnts i det föregående föreslås ett förbud mot sådan samverkan mellan näringsidkare i samma led som innebär att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt. I detta avsnitt behandlar näringsutskottet två motionsyrkanden som särskilt berör detta slag av samverkan.
I motion 1990/91:N102 (m) kritiseras förslaget för att vara motsägelsefullt. En formulering i propositionen måste nämligen, enligt motionärernas uppfattning, tolkas på sådant sätt att det skulle finnas en öppning för kollektiv exportfinansiering. Senare i propositionen görs emellertid ett uttalande som står i direkt strid med det första, heter det. Denna oklarhet motiverar, anser motionärerna, att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag i denna del. Riktningsgivande i detta arbete bör vara att sådan samverkan mellan företag som tillgodoser intresset av en sund strukturrationalisering skall vara tillåten.
Även i motion 1990/91:N104 (v) berörs frågan om hantering av exportvolymer medelst säljbolag. Riksdagens uttalande våren 1990 om den grundläggande principen om ömsesidighet mellan olika länder i fråga om åtgärder för att minska stödet till jordbruksproduktionen har inte respekterats i det nu framlagda förslaget, är innebörden. Motionärerna påminner om att produktionsöverskotten i många andra länder exporteras med hjälp av statliga subventioner. Vidare sägs att jordbruksnämnden har möjlighet att i efterhand korrigera en oacceptabel inhemsk prisutveckling till följd av kollektiv exportfinansiering genom att sänka gränsskyddet.
Jordbruksutskottet berörde våren 1990 dessa frågor under rubriken Konkurrensaspekter i sitt betänkande (1989/90:JoU25 s. 95--97). I relevanta delar har dessa åberopats av jordbruksutskottet i yttrandet till näringskottet.
I det nu aktuella yttrandet har jordbruksutskottet särskilt berört frågan om samverkan i säljbolag. Genom den föreslagna utformningen av lagen har, anför jordbruksutskottet, riksdagens uttalanden i fråga om samverkan i säljbolag för hantering av säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter beaktats.
Jordbruksutskottet uttalar vidare:
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en central del av livsmedelsreformen. Om syftet med avvecklingen av de interna marknadsregleringarna skall uppnås är det enligt utskottets uppfattning av grundläggande betydelse att den kollektiva exportfinansiering som förekommit inom regleringens ram inte övertas eller på annat sätt drivs vidare i privat regi. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att ett förbud mot gemensam finansiering av underskott vid export av jordbruksprodukter införs samtidigt som marknadsregleringen upphör att gälla. Utskottet kan för sin del inte finna att förslaget i denna del är oklart formulerat och skulle kunna medföra några betydande tolkningsproblem.
Näringsutskottet vill i anslutning härtill påpeka att finansiering av förlustbringande export på gemensam basis förutsätter vinst- och förlustöverföringar mellan de medverkande företagen. Ett samarbete av detta slag medför samtidigt att de berörda företagens individuella prissättning av produkterna för den svenska marknaden påverkas. En gemensam finansiering kan därmed innebära en -- låt vara indirekt -- prissamverkan. Den kan sålunda jämföras med en priskartell, tillkommen för ett bestämt syfte.
Regeringen har nyligen i proposition 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frågor återkommit till frågan om avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Denna reglering har, heter det, haft negativa effekter för såväl konsumenterna som lantbrukarna. Prisstödet har lett till produktion av stora överskott, vilka har fått placeras på den internationella marknaden till priser som kraftigt understigit de svenska produktionskostnaderna. Kostnaderna för detta har burits av såväl producenterna som konsumenterna gemensamt. Regeringen påminner om att exporten för överskottsproduktionen av enbart spannmål i år kostar ca 2,8 miljarder kronor. Det är väsentligt att reformen fullföljs på ett sådant sätt att denna åderlåtning av samhällsekonomin upphör och resurserna återförs till konsumenter och producenter, anförs det.
I samma proposition har regeringen särskilt tagit upp frågan om s.k. säljbolag. Regeringen hänvisar till vad jordbruksutskottet har uttalat i detta ämne, nämligen att ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna måste innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering och administrera den i egen regi. Detta var, säger regeringen vidare, en markering av att samhället inte kan godta att monopol eller samverkande företag genomför åtgärder som innebär att underskott vid export finansieras gemensamt, samtidigt som den svenska prisnivån kan upprätthållas på en hög nivå. Om ett säljbolag används för att mellan förädlingsföretag utjämna kostnader för export, har den statliga prisregleringen ersatts med en privat reglering som ligger utanför regeringens och riksdagens kontroll. Ett grundläggande villkor för s.k. säljbolag är alltså att de uppträder inom ramen för vad som är tillåtet enligt konkurrenslagstiftningens ramar samt tillåter att överskott -- utöver vad som kan säljas inom landet -- direkt påverkar lönsamhet och priser inom det företag som producerar överskottet. I övrigt hänvisas till de krav som bör ställas på ett säljbolag i enlighet med konkurrenskommitténs betänkande (SOU 1990:25). I det åberopade betänkandet (s. 236--239) ställs följande krav på ett säljbolag för det angivna syftet. Det skall vara en självständig juridisk person; flera skäl talar för aktiebolagsformen, anförs det. Vidare får företaget inte verka för att utjämna pris eller lönsamhet i underliggande led och varje form av kvotering är utesluten. Ett tredje krav är att försäljningsaktiviteterna endast skall vara inriktade på export. Vidare skall det stå varje näringsidkare fritt att bilda konkurrerande bolag med samma inriktning och verksamhetsområde. Som ett sista krav gäller att företaget inte får ingå exklusivavtal med föreningarna.
Näringsutskottet erinrar om att grunden i den avreglering av jordbruket som riksdagen har beslutat om är ett avskaffande av den kollektiva exportfinansieringen. Näringsutskottet delar därför jordbruksutskottets uppfattning att det av regeringen föreslagna förbudet mot kollektiv exportfinansiering i privat regi är befogat för att avregleringen skall få avsedd effekt och tillstyrker regeringens förslag.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 uttalade riksdagen att lantbrukskooperationen och andra aktörer får en mycket viktig roll när det gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduktion och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Men också de mindre företagen måste ges möjlighet att samverka. Riksdagen uttalade också att det måste finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfälliga överskott. Säljbolag, också branschvisa, framhölls som en lämplig form för att hantera säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter. Det av regeringen presenterade förslaget till konkurrenslagstiftning ligger alltså i linje med riksdagens uttalanden.
Samtidigt beslutade riksdagen att staten, för att övergången till en avreglerad inhemsk marknad skall underlättas, övergångsvis skall avsätta budgetmedel för viss exportfinansiering av kött. Dessa medel, resp. 200 milj.kr., 150 milj.kr. och 100 milj.kr. under budgetåren 1991/92--1993/94, kan bl.a. komma att användas för export av vissa säsongmässiga överskott. Enligt utskottets mening är det viktigt att utvecklingen och hanteringen av de säsongmässiga överskotten av kött följs noga under övergångsperioden. Det torde i första hand vara en uppgift för jordbruksverket att göra en sådan utvärdering.
Det finns också anledning att följa i vilken utsträckning avsatta medel används för att jämna ut säsongvariationer. Om det vid utvärderingen skulle framkomma att förekomsten av tillfälliga överskott av kött på den svenska marknaden innebär allvarliga problem för prisbildningen bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Enligt utskottets mening finns emellertid i dag inget skäl som talar för att ytterligare medel, utöver de som riksdagen redan har beslutat om, är befogade för att hantera denna typ av säsongmässiga överskott.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionerna 1990/91:N102 (m) och 1990/91:N104 (v), båda i berörda delar.
Marknadsdelning m.m.; undantagsbestämmelse
Utöver förbudet mot den nyss behandlade formen för samverkan föreslås ett förbud mot samverkan mellan näringsidkare i samma led som innebär att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp i kvoter i geografiska områden eller i kundkretsar. Förbudet gäller även sådan samverkan som går ut på att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på annat sätt.
Förslaget om marknadsdelning och andra begränsningar av produktion eller utbud har inte föranlett något motionsyrkande. Näringsutskottet vill emellertid närmare kommentera denna form av samverkan såvitt gäller avgränsningen av det förbudsbelagda området.
I förslagets 7 § finns en för de båda förbuden gemensam bestämmelse om generellt undantag. Om samarbetet innebär att den totala konkurrensen på vad som betecknas som den relevanta marknaden begränsas endast i mindre utsträckning blir undantaget tillämpligt. Som tumregel, sägs det i motiveringen, bör gälla att konkurrensen begränsas endast i mindre utsträckning om den samverkan som avses når en omfattning som påverkar mindre än 25 % av den relevanta marknaden. En möjlighet till individuellt undantag, dispens, regleras i 8 och 9 §§.
I motion 1990/91:N102 (m) har aktualiserats frågan om förslagets utformning när det gäller reglerna om undantag och dispens -- dock utan att något formellt yrkande framställts. Motionärerna hävdar att lagförslaget i dessa delar är så otydligt formulerat att svårbemästrade tolkningsproblem kan uppkomma.
I sitt yttrande har jordbruksutskottet i denna del anfört att man inte ha något att erinra mot de förslagna möjligheterna till undantag och dispens.
Genom generella förbud mot vissa former av konkurrensbegränsande samverkan mellan företag markeras att förfarandena normalt har övervägande negativa effekter från konkurrenssynpunkt. Det måste dock betonas att inte alla fall av samverkan som träffas av generella förbudsformuleringar är negativa för konkurrensen. Sådan samverkan som syftar till att åstadkomma en motvikt mot andra marknadsaktörer kan t.ex. ibland stärka konkurrensen och därmed vara önskvärd. Intresset av att det råder konkurrensneutralitet mellan olika verksamhetsformer kan likaså i det enskilda fallet motivera att en samverkan bör vara tillåten. Samarbete mellan företag även för andra syften kan i ett enskilt fall -- trots att det normalt skulle strida mot något av förbuden -- medföra sådana övervägande positiva effekter att den bör godtas.
Mot denna bakgrund finner näringsutskottet det angeläget att generellt verkande förbud förses med generella undantag. Näringsutskottet delar alltså regeringens uppfattning att det behövs en regel enligt vilken samarbete med en begränsad räckvidd bör undantas.
I fråga om de båda huvudtyper av förbud som nu föreslås kan det emellertid finnas anledning att vid prövningen av förbudens omfattning beakta deras inbördes delvis olika karaktär och -- inte minst -- de skilda bevekelsegrunder som motiverar att de nu bör införas. Näringsutskottet erinrar härvid om att det är intresset av att livsmedelsreformens positiva effekter kommer konsumenterna till del som har föranlett lagförslaget. Syftet med den föreslagna bestämmelsen om förbud är att -- i enlighet med riksdagens beslut -- förhindra att den reglering som nu skall avvecklas i stället övertas i privat regi. Av den livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) framgår (s. 51 f.) att de negativa konsekvenser som den interna marknadsregleringen har medfört till stor del beror på den kollektiva exportfinansieringen. Genom att denna lyfter bort allt som inte efterfrågas på den svenska marknaden minskar drivkraften för företagen att förändra sin produktion så att den bättre överensstämmer med vad som efterfrågas av konsumenterna. Svårigheten för marknadens signaler att nå fram förstärks genom att exporten finansieras med hjälp av en avgift som tas ut på all produktion -- oavsett om varan är av en sådan sort eller kvalitet att avsättningen redan är säkrad inom landet. Med kollektiv exportfinansiering tillgodoser man inte det krav på anpassning till efterfrågan som är nödvändigt. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande över det nu framlagda förslaget rörande stärkt konkurrens också understrukit att avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en central del av livsmedelsreformen.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser näringsutskottet att kollektiv finansiering av exportförluster på livsmedelsområdet generellt måste betraktas som särskilt skadlig från konkurrenssynpunkt. Detta bör också beaktas vid bedömningar som rör avgränsningen av det förbudsbelagda området såsom det kommer till uttryck i den föreslagna lagens bestämmelser i 7 § om undantag.
I fråga om förbudet mot gemensam finansiering av exportförluster finner utskottet den s.k. tumregeln om 25 % väl avpassad. Förbudet mot marknadsdelning bör emellertid kunna tillämpas med ett större mått av flexibilitet. Detta kan sålunda vara motiverat då mindre företag samverkar för att på ett effektivt sätt kunna konkurrera med en större näringsidkare. Detta synsätt är också befogat när det gäller kooperativa företag där en regional struktur ofta är förhärskande. Aktiebolag, däremot, är oftast organiserade i landsomfattande koncerner och träffas därmed inte av den föreslagna lagstiftningen. I de fall då de samverkande företagen skulle nå upp till en ensamställning eller en klart dominerande ställning på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall bör dock förfarandet under alla förhållanden vara förbjudet.
Näringsutskottet erinrar i detta sammanhang om vad som sägs i propositionen (1990/91:147 s. 17) om möjligheterna till ingripande enligt missbruksbestämmelsen i 2 § konkurrenslagen. Ett förfarande som har undantagits från det straffbara området torde i ett enskilt fall ändå kunna vara att betrakta som en konkurrensbegränsning med skadlig verkan. Vidare anges att näringsfrihetsombudsmannen får avgöra om ett ingripande mot det ifrågasatta förfarandet bör ske med stöd av den nu föreslagna lagens förbudsbetämmelser eller med stöd av konkurrenslagens missbruksbestämmelse.
Sammanfattande ställningstagande
I det föregående har näringsutskottet behandlat de olika former av samverkan som nu föreslås bli förbjudna.
Avslag på propositionen i dess helhet har -- som nämnts i det föregående -- yrkats av centerpartiet i motionerna 1990/91:N105 och 1990/91:N100; samma innebörd har ett yrkande i motion 1990/91:N321. Även i vänsterpartiets motion 1990/91:N104 yrkas avslag. Kritiska synpunkter framförs också i motion 1990/91:N18 från detta parti. Miljöpartiet har för sin del i motion 1990/91:N103 hävdat att lagens ikraftträdande bör uppskjutas i avvaktan på en konsekvensanalys. Motion 1990/91:N42 (mp) ger uttryck för en liknande syn. Invändningar mot att en viss företagsform träffas av förslaget kommer till uttryck i motion 1990/91:N101 (s). Moderata samlingspartiet framför kritik av principiell natur i motion 1990/91:N24; en särreglering riktad mot en enda bransch borde inte komma i fråga, menar man.
Näringsutskottet vill sammanfattningvis slå fast att regeringens nu framlagda förslag till åtgärder för förstärkt konkurrenspolitik på jordbrukets område utgör ett av flera viktiga steg i den livsmedelspolitiska reform som nu inleds. Denna innebär att konsumentens intressen beaktas i högre grad än hittills genom den direktkontakt på marknaden mellan konsumenterna och producenterna som uppkommer som en avsedd effekt av avregleringen. Jordbruksutskottet har betonat vikten av en väl fungerande konkurrens för att reformens positiva effekter skall komma konsumenterna och samhället i övrigt till del. Den nu föreslagna lagen förutses bidra till att de positiva effekterna fördelas på sådant sätt som riksdagen har avsett. Övergången till väl fungerande marknader på jordbruksområdet underlättas genom att statsmakterna anger spelreglerna.
Den kritik som har riktats mot att den nu föreslagna lagen enbart avser en del av näringslivet, nämligen jordbruksområdet, finner näringsutskottet inte helt obefogad. Liksom jordbruksutskottet gör näringsutskottet dock den bedömningen att en särreglering av detta slag behövs i anslutning till att riksdagens beslut om avreglering inom jordbruket träder i kraft. Näringsutskottet vill emellertid betona vikten av att den nu föreslagna lagen upphävs i anslutning till att riksdagen beslutar om en ny generell konkurrenslag.
Näringsutskottet har i de föregående avsnitten behandlat de frågor rörande lagförslagets innehåll som är aktuella. Utöver vad som har sagts ger regeringens lagförslag ingen anledning till kommentarer. Näringsutskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till det nu anförda om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet. Därmed tillstyrker utskottet proposition 1990/91:147 och avstyrker motionerna 1990/91:N105 (c), 1990/91:N100 (c), 1990/91:N321 (c), 1990/91:N104 (v), 1990/91:N18 (v), 1990/91:N24 (m), 1990/91:N101 (s), 1990/91:N103 (mp) och 1990/91:N42 (mp) såvitt gäller här behandlade frågor.
Övrigt
Åtgärder för stimulans av ett ökat marknadstillträde i livsmedelssektorn är angelägna, anförs i motion 1990/91:N104 (v). Konsumenternas svagare ställning åberopas som grund för yrkandet. Särskilt viktigt är, enligt motionärernas mening, att etableringshinder undanröjs för nya aktörer. Den enklaste vägen att öka konkurrensen är att öka importen av livsmedelsprodukter, menar de. I motionen betonas också vikten av en uppföljning av riksdagens beslut när det gäller stimulans till småskalig produktion och förädling av livsmedel.
Jordbruksutskottet har beträffande denna del av motion 1990/91:N104 (v) bl.a. erinrat om att det i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 anslöt sig till jordbruksministerns uttalande om att stöd till den småskaliga livsmedelsindustrin är en viktig del inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd. Denna uppfattning vidhåller jordbruksutskottet.
Såsom framgår av det föregående innebär riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik att konsumenternas intressen kommer mer i förgrunden. Internationellt pågår arbete i GATT om ökat marknadstillträde, vilket har till syfte att liberalisera handeln med jordbruksprodukter. I sin nyligen framlagda proposition (1990/91:191) om vissa livsmedelspolitiska frågor har regeringen föreslagit sådana tekniska och nivåmässiga anpassningar som behövs för att avvecklingen av den interna marknadsregleringen skall få avsedd effekt. I anslutning härtill föreslås att prisövervakningen intensifieras för att man skall kunna konstatera om effekterna når fram till konsumenterna. Vidare föreslår regeringen att tillfälliga och riktade justeringar av gränsskyddet skall användas i syfte att en import skall kunna bibehållas. Jordbruksutskottet har tillstyrkt regeringens förslag (1990/91:JoU31) på samtliga punkter.
Mot bakgrund av vad här har sagts finner utskottet att riksdagen inte har anledning att ta något initiativ på grundval av den aktuella delen av motion 1990/91:N104 (v).
I motion 1990/91:N103 (mp) framförs vissa synpunkter på jordbrukspolitikens förhållande till konkurrenslagstiftningen. Motionärerna förespråkar dessutom en samlad konkurrenslagstiftning utan inriktning på en speciell bransch. De menar emellertid att det finns anledning att lägga jordbrukspolitiska aspekter på konkurrensregler för jordbruksområdet. Särskild hänsyn måste vid utformningen av reglerna tas till intresset av att skog-, jordbruks- och betesmarknaderna skall bevaras och djurs biologiska behov respekteras, hävdar motionärerna.
Jordbruksutskottet har yttrat sig i denna del och därvid konstaterat att yrkandet tar sikte på utformningen av jordbrukspolitiken snarare än av konkurrenspolitiken. Riksdagens inställning i fråga om målen för jordbrukspolitiken framgår av betänkandet 1989/90:JoU25, fortsätter jordbruksutskottet som inte finner skäl att i detta sammanhang ånyo sakbehandla denna omfattande fråga.
Näringsutskottet godtar den bedömning som jordbruksutskottet gör beträffande skiljelinjen mellan jordbrukspolitik och konkurrenspolitik och saknar därmed anledning att ytterligare kommentera motion 1990/91:N103 (mp) i nu berörd del. Denna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för konkurrenspolitiken att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 moment 50 och med avslag på motion 1990/91:N19 yrkande 1, motion 1990/91:N32 yrkande 15, motion 1990/91:N34 yrkande 12, motion 1990/91:N42 yrkandena 14 och 30, motion 1990/91:N251, motion 1990/91:N288 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkandena 2, 3 och 6, motion 1990/91:N346 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 4 och 8--10 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 1 (m, fp, c) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande kontroll av fusioner att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 9, res. 4 (c, mp)
3. beträffande uppbrytande av existerande företag att riksdagen avslår motion 1990/91:N346 yrkande 2, res. 5 (m, fp, c) - motiv. res. 6 (v, mp)
4. beträffande monopolverksamhet att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkandena 8 och 9, res. 7 (mp)
5. beträffande arbetsrättslig anknytning att riksdagen avslår motion 1990/91:N294, res. 8 (m, fp, c)
6. beträffande myndighetsstrukturen på konkurrensområdet att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 14, res. 9 (m, fp, c, mp)
7. beträffande bygg- och bosektorerna att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N289, 1990/91:N295, 1990/91:N345 och 1990/91:N375, res. 10 (c, v, mp)
8. beträffande kvalitetskrav på byggprodukter att riksdagen avslår motion 1990/91:N19 yrkande 2, res. 11 (v)
9. beträffande utredningar om livsmedelspriserna att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N206, 1990/91:N267, 1990/91:N309 och motion 1990/91:N321 yrkande 2, res. 12 (c, v, mp)
10. beträffande skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna att riksdagen avslår motion 1990/91:N102 yrkande 1, res. 13 (m, fp) res. 14 (c, v, mp) - motiv.
11. beträffande konsumenternas kostnader för livsmedelshandelns marknadsföringsåtgärder att riksdagen avslår motion 1990/91:N288 yrkande 2 och motion 1990/91:N349, res. 15 (v, mp)
12. beträffande avregleringens effekter på sockernäringen att riksdagen avslår motion 1990/91:N268, res. 16 (c)
13. beträffande begäran hos regeringen om förslag till viss lagstiftning att riksdagen avslår motion 1990/91:292 yrkande 5,
14. beträffande förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:N18 och 1990/91:N24, motion 1990/91:N42 yrkande 15, motionerna 1990/91:N100 och 1990/91:N101, motion 1990/91:N102 yrkande 2, motion 1990/91:N103 yrkandena 1 och 3, motion 1990/91:N104 yrkandena 1 och 3 och 4, motion 1990/91:N105 och motion 1990/91:N321 yrkande 1 antar det i proposition 1990/91:147 framlagda förslaget till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter, res. 17 (m) res. 18 (c, v) res. 19 (mp)
15. beträffande ökat marknadstillträde att riksdagen avslår motion 1990/91:N104 yrkande 2, res. 20 (m, c, mp) - motiv. res. 21 (v)
16. beträffande jordbrukspolitikens förhållande till konkurrenslagstiftningen att riksdagen avslår motion 1990/91:N103 yrkande 2. res. 22 (mp)
Stockholm den 31 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (mom. 1)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I de" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Ett viktigt inslag i en generell politik för förbättrade allmänna villkor för näringslivet består i åtgärder för en stärkt marknadsekonomi. Endast om marknadsekonomin fungerar väl, dvs. utan att företagen skyddas genom t.ex. protektionism, regleringar och kartellsamarbete, kan företagen bli verkligt stabila och starka och därmed konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Utskottet anser det angeläget att denna principiella uppfattning läggs till grund för överväganden om de konkurrenspolitiska insatserna.
En viktig utgångspunkt måste, enligt utskottets mening, vara att man slår vakt om de strategiska fördelar som finns i vårt land. Vidare är det angeläget att alla företag -- såväl små som stora -- ges likartade förutsättningar att verka på marknaden. Lämpligen bör detta ske genom en strängare lagstiftning på denna punkt. Slopande av monopol på viktiga områden, såsom arbetsförmedling, är exempel på andra effektiva åtgärder för fungerande marknader. Även utan monopolföretag kan det på vissa marknader genom t.ex. karteller och vertikala bindningar råda en försvagad konkurrens. Särskilt inom bygg- och bosektorerna skulle en mer differentierad företagsstruktur kunna bidra till en dämpad kostnadsutveckling.
Friheten att etablera och driva företag är grundpelaren i ett marknadsekonomiskt system och har därmed en avgörande betydelse för den svenska ekonomin. Varje omständighet som hämmar eller hindrar nyföretagandet måste därför, menar utskottet, motverkas. En samlad översyn bör därför göras av etableringsregler av olika slag. För konkurrensen skadliga regler bör mönstras ut. Ett exempel är kommunernas tillämpning av PBL. Hittillsvarande erfarenhet visar att lagen har tillämpats på ett sätt som försvårar etableringen av detaljhandelsföretag. Därmed utgör den ett hot mot den fria marknaden.
En effektiv konkurrenslagstiftning är nödvändig för att marknadsekonomin skall kunna ges goda förutsättningar. I jämförelse med motsvarande regler i vår omvärld, inte minst inom EG, framstår emellertid den svenska konkurrenslagstiftningen som svag och därtill svår att tillämpa. Det är nödvändigt att fri konkurrens inte bara stannar vid att vara ett honnörsord. Utskottet utgår från att konkurrenskommittén kommer att lägga fram ett samlat förslag till konkurrenslagstiftning som svarar mot de ändrade förutsättningar som har vuxit fram inte minst genom de senaste årens ökade internationalisering. Detta gäller exempelvis olika slag av horisontell samverkan mellan företag som borde vara konkurrenter, men också vertikala konkurrensbegränsningar såsom leveransvägran och andra åtgärder som en leverantör kan vidta gentemot efterföljande led i syfte bl.a. att upprätthålla en viss prisnivå. Möjligheterna till en fri prissättning måste garanteras. Vidare är en översyn av förvärvsreglerna angelägen. Utskottet menar att möjligheten att bryta upp marknadsdominerande företag bör övervägas. Även frågan om övervakningen bör få en ändamålsenlig lösning; snabba och kraftfulla insatser från de konkurrensvårdande myndigheternas sida är nödvändiga för att lagstiftningens trovärdighet inte skall kunna ifrågasättas. Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att den framtida nationella lagstiftningen bör utformas utifrån de principer som styr EGs regelverk.
Utskottet vill starkt betona angelägenheten av att den offentliga servicesektorn öppnas för konkurrens, bl.a. när det gäller vård och omsorg. Enskilda initiativ måste uppmuntras. Det måste vidare vara möjligt för kommuner att bedriva den verksamhet som bör ankomma på dem på ett effektivt sätt utan att behöva tillgripa aktiebolagsformen. Utskottet vill framhålla vikten av att vad som nu har anförts kommer att beaktas av konkurrenskommittén.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N32 (c) tillstyrks med de nu sagda i berörda delar. Utskottet avstyrker däremot övriga här behandlade motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för konkurrenspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 15, 1990/91:N34 yrkande 12, motion 1990/91:N292 yrkandena 2, 3 och 6 och motion 1990/91:N357 yrkandena 4 och 8--10 och med avslag på proposition 1990/91:87 moment 50, motion 1990/91:N19 yrkande 1, motion 1990/91:N42 yrkandena 14 och 30, motion 1990/91:N251 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N288 yrkande 1 och motion 1990/91:N346 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (mom. 1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I de" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot nuvarande system för bekämpande av skadliga konkurrensbegränsningar som kommer till uttryck i motionerna från vänsterpartiet. Det är angeläget att en skärpt uppmärksamhet nu riktas mot den starka koncentration inom näringslivet som har tillåtits komma till stånd och som innebär avsevärda nackdelar för konsumenterna. Särskilt de från konsumentsynpunkt viktiga marknaderna för livsmedel och boende präglas av ett fåtal mycket dominerande företag. Konsumenternas valmöjligheter begränsas och prisökningarna på dessa marknader är snabbare än på marknader med ökat inslag av konkurrens.
Det är beklagligt, menar utskottet, att den av regeringen tillsatta konkurrenskommittén ännu inte har förmått lägga fram förslag om viktiga lagstiftningsfrågor, såsom förbud mot horisontellt samarbete i olika former. Det kommande förslaget från kommittén bör innefatta regler som gäller detta slags konkurrensbegränsning. Vidare bör skärpta sanktionsregler vara en viktig del av en ny konkurrenslagstiftning.
I detta sammanhang vill utskottet också ta upp frågan om tillämpningen av PBL. Syftet med denna lag är att kommunerna skall kunna göra bedömningar när det gäller karaktären på verksamheten i ett visst område inom kommunen. Utskottet finner det emellertid inte rimligt att kommuner -- vilket synes förekomma -- lägger sådana aspekter på planeringen som snarare rör olika butikers lämplighet. Genom ett sådant förfaringssätt försvåras etableringen av lågprisbutiker, vilket är till men för konkurrensen och därmed för konsumenterna.
Med ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir motionerna 1990/91:N288 (v) och 1990/91:N346 tillgodosedda i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för konkurrenspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N288 yrkande 1 och motion 1990/91:N346 yrkande 1 och med avslag på proposition 1990/91:87 moment 50, motion 1990/91:N19 yrkande 1, motion 1990/91:N32 yrkande 15, motion 1990/91:N34 yrkande 12, motion 1990/91:N42 yrkandena 14 och 30, motion 1990/91:N251 yrkande 1 och 2, motion 1990/91:N292 yrkandena 2, 3 och 6 och motion 1990/91:N357 yrkandena 4 och 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för konkurrenspolitiken (mom. 1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I de" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Även om utskottet ansluter sig till marknadshushållningens principer vill utskottet varna för inställningen att marknaden och konkurrensen utgör de enda medlet att styra samhällsutvecklingen. Det finns för närvarande en utbredd övertro på att frihet från regler skulle automatiskt skapa effektivitet och framåtskridande. Avregleringen på finansmarknaden motsäger denna tro; de kreditförluster på ca 15 miljarder kronor (ca 1 % av bruttonationalprodukten) som nu har noterats i finansväsendet kan delvis skyllas på avregleringen. Staten har som en av sina viktigaste uppgifter att på olika sätt modifiera marknadens styrning, t.ex. genom avgifter på miljöfarliga utsläpp eller regler som anger etiska grunder för näringslivet. Först efter sådana modifieringar bör marknadsmekanismen kunna tillåtas att verka fullt ut. Konkurrensen är härvid det effektivaste medlet för att det skall uppstå balans mellan tillgång och efterfrågan och därmed en ökad effektivitet i samhällsekonomin.
Konkurrens sägs ofta vara det enda verksamma medlet för att man skall kunna uppnå effektivitet. Att konkurrens i många fall kan få helt motsatt verkan än den avsedda -- ineffektivitet genom t.ex. monopol -- är ett faktum som alltför litet kommer fram i den allmänna debatten. Det är en egendomlig människouppfattning att konkurrens skulle vara den enda inspirationen till effektivitet och kreativitet. Utskottet anser att man bör erkänna att samarbete i många fall -- exempelvis i kooperativ utan vinstintresse -- kan vara en minst lika verkningsfull metod att åstadkomma effektivitet och kreativitet som konkurrens.
Regleringar inom den offentliga sektorn bör kunna utsättas för ett rimligt mått av konkurrens, anser utskottet. En angelägen uppmjukning av hittillsvarande monopol inom skola och omsorg vore att införa särskild "skolpeng" resp. "omsorgspeng", som innebär valfrihet för medborgarna. Härigenom skulle alternativ inom dessa sektorer kunna göra sig gällande.
Livsmedelssektorn är ett annat viktigt område där det är angeläget med en sund konkurrens. Inga stora företag -- oavsett om de är svenska eller multinationella och om de drivs i aktiebolagsform eller kooperativt -- bör få tillfälle att genom konkurrensbegränsande åtgärder hindra små företag att växa upp. En effektivare konkurrenslagstiftning och övervakning från myndigheternas sida skulle kunna förhindra exempelvis prisdumpning och köp av marknadsandelar genom företagsförvärv.
Utskottet finner vidare att kommunernas tolkning av PBL, innebärande att butikslägen har fördelats endast bland stora företag, har varit olycklig. Även dagligvarubutiker med en utpräglad lågprispolitik bör få chans att etablera sig.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i linje med vad utskottet nu har förordat. Genom en sådan åtgärd blir motion 1990/91:N42 (mp) tillgodosedd i här behandlade delar. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för konkurrenspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 14 och med avslag på proposition 1990/91:87 moment 50, motion 1990/91:N19 yrkande 1, motion 1990/91:N32 yrkande 15, motion 1990/91:N34 yrkande 12, motion 1990/91:N251 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:288 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkandena 2, 3 och 6, motion 1990/91:N346 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 4 och 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Kontroll av fusioner (mom. 2)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "En väl" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Under senare år har strukturen i det svenska näringslivet kommit att alltmer präglas av mycket stora företag med i många fall dominerande ställning på sina resp. marknader. Företagen har ofta inte vuxit av egen kraft utan snarare genom köp av konkurrentföretag.
Den fusionsgalopp som har drabbat Sverige måste hejdas, anser utskottet. Det är angeläget att slå fast att förekomsten av en mångfald mindre företag, som därtill är väl fungerande och livskraftiga, är en grundläggande förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling i hela landet. Den nyss berörda förvärvsintensiteten i svenskt näringsliv försvårar emellertid en positiv utveckling genom att antalet företag minskar starkt och återstående företag centraliseras till ett fåtal orter. Såväl produktionsstrukturen som den ekonomiska makten koncentreras, och känsligheten för marknadens svängningar ökar. Samhället blir härigenom mer sårbart, vilket kan hota sysselsättning och välfärd i Sverige. Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt utskottets uppfattning angeläget att en fortsatt koncentration i det svenska näringslivet bromsas samtidigt som de små och medelstora företagens villkor stärks.
De inom EG nyligen antagna reglerna om fusionskontroll har tillkommit för att skapa förutsättningar för att de förvärv och sammanslagningar av företag som utgör ett led i den omfattande europeiska omstruktureringsprocessen inte samtidigt förorsakar skada på konkurrensen. Reglerna är tillämpliga på företag som, tillsammans eller vart för sig, uppfyller vissa krav på omsättning på världsmarknaden och inom EG. En sådan bedömningsgrund anses avspegla företagens ekonomiska styrka.
Enligt utskottets mening är det av vikt att Sverige på motsvarande sätt vidtar åtgärder för att vidmakthålla en sund konkurrens inom näringslivet. Ingripande bör kunna göras mot företag som redan har en så avgörande dominans på en viss marknad att det finns risk för monopolliknande ställning.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Motion 1990/91:N225 (c) tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kontroll av fusioner att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Uppbrytande av existerande företag (mom. 3, motiveringen)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1990/91:N346 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med motionärerna -- att de konkurrensvårdande myndigheterna behöver få väsentligt ökade möjligheter att förhindra och korrigera en för konkurrensen skadlig utveckling av företagsstrukturen i näringslivet. Detta är angeläget, inte minst för att svenska företag skall kunna möta de nya krav som ett deltagande i EGs inre marknad kommer att innebära. Frågan om åtgärder med detta syfte behandlar näringsutskottet i betänkandet 1990/91:NU41 i anslutning till frågan om branschglidning inom den finansiella sektorn. Den nu föreliggande motionen utgör enligt utskottets uppfattning inte en lämplig grund för initiativ av riksdagen i detta avseende. Motion 1990/91:N346 (v) avstyrks därför i aktuell del.
6. Uppbrytande av existerande företag (mom. 3)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1990/91:N346 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1990/91:N346 (v). Den allt starkare koncentrationen av ägar- och marknadsmakt har lett till avsevärda nackdelar från konkurrenssynpunkt. Enligt utskottets mening är det angeläget att staten har möjlighet inte bara att stoppa konkurrensbegränsande företagssammanslagningar utan också att ingripa mot företag som har vuxit sig så starka på den inhemska marknaden att konkurrensen allvarligt skadas till men för konsumentintresset.
Mot denna bakgrund är det, anser utskottet, angeläget att den verksamma konkurrenskommitténs arbete resulterar i konkreta förslag till lagregler som medger möjlighet att bryta upp företag som dominerar en marknad i alltför hög grad. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till regeringen. Härigenom blir motion 1990/91:N346 (v) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande uppbrytande av existerande företag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N346 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Monopolverksamhet (mom. 4)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1990/91:N42 (mp) om att det i propositionen saknas en djupgående analys av de problem som är förenade med statlig monopolverksamhet. Det är, menar utskottet, viktigt att komma ihåg att ett starkt motiv för att inrätta viss statlig verksamhet, t.ex. telekommunikationer, var att de berörda verksamhetsområdena utgjorde "naturliga monopol". En monopolverksamhet får inte bedrivas okontrollerat, eftersom risken är stor att den i så fall skulle kunna göra oskäliga vinster, till skada för medborgarna. Ytterligare ett skäl till att affärsverksformen valdes var att man ville tillförsäkra alla medborgare en likformig service. De positiva effekterna av en rikstäckande infrastruktur kommer alla medborgare till godo. Det är därför helt rimligt att en viss del av verksamheten tillåts täcka underskott inom andra delar. Därigenom kan t.ex. post- och telefonservice upprätthållas även i landets glesbebyggda delar.
En orientering mot en mer lönsamhetsinriktad målsättning är påtaglig inom affärsverk med monopol. En naturlig följd av den ökade självständighet som skall gälla för de statliga affärsverken blir att den demokratiska kontrollen över statens egendom försvagas. I linje härmed söker man tona ned den reella monopolsituation som råder inom resp. verks eller bolags verksamhetsområde. Utskottet menar att den maktkoncentration som uppstår när de statliga verken utvidgar sitt arbetsområde -- genom att etablera sig på nya produkt- eller tjänstemarknader -- och därmed konkurrerar med andra företag bör bromsas. Utvecklingen av de statliga verken till stora koncerner med en blandning av monopolverksamhet och sådan verksamhet som tävlar med andra företag är oförenlig med kravet på en sund konkurrens. Därför bör sådana verksamheter helt avskiljas från varandra och den konkurrensutsatta delen säljas i första hand till de anställda eller lokalbefolkningen.
Det är, menar utskottet, hög tid att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att klarlägga samtliga de problem som är förknippade med monopolverksamhet inom de privata, kommunala och statliga områdena. Genom ett uttalande av av riksdagen med nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N42 (mp) tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande monopolverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Arbetsrättslig anknytning (mom. 5)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Av konkurrenskommitténs" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
För att konkurrensen på en marknad skall kunna vidmakthållas och utvecklas är det av vikt att nya företag lätt kan etableras. Därför är det ett väsentligt inslag i konkurrenspolitiken att alla slags regler eller beteenden som försvårar etableringar undanröjs. Utskottet ansluter sig sålunda till den uppfattning som förs fram i motion 1990/91:N294 (m), nämligen att åtgärder av arbetsrättslig art inte bör få innebära att den fria konkurrensen i näringslivet hämmas. Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag i linje med det nyss refererade avgörandet i marknadsdomstolen (beslut 1989:13) så att negativa effekter för konkurrensen till följd av åtgärder eller regler med arbetsrättslig anknytning inte skall bli möjliga. Utskottet tillstyrker härmed motion 1990/91:N294 (m).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsrättslig anknytning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N294 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Myndighetsstrukturen på konkurrensområdet (mom. 6)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet intar" och slutar med "1990/91:N32 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen om behovet av en samordning mellan myndigheterna på konkurrensområdet. I första hand bör frågan om en samordning mellan NO och SPK övervägas. Härigenom skulle en effektivisering av handläggningen kunna åstadkommas till gagn för de företag som är berörda -- t.ex. förslag som är utsatta för leveransvägran eller andra leveranssvårigheter -- och därmed ytterst sett för konsumenterna. Även frågan om kommerskollegiets framtida roll och delaktighet i dessa sammanhang bör kunna ingå i de överväganden som görs. Riksdagen bör till regeringen göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Motion 1990/91:N32 tillstyrks alltså i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande myndighetsstrukturen på konkurrensområdet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Bygg- och bosektorerna (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1990/91:N289 (v)" bort ha följande lydelse:
En betydelsefull orsak till att kostnaderna för boendet har skjutit i höjden alltför mycket är att såväl byggmaterialbranschen som byggnadsindustriell verksamhet präglas av konkurrensbegränsande inslag. Detta framgår bl.a. av den nyligen presenterade rapporten från konkurrenskommittén. Koncentrationen är påtaglig framför allt när det gäller byggnadsbranschen, där endast ett mycket begränsat antal aktörer är verksamma. Det finns också en rad former för samarbete mellan företagen av sådant slag att de knappast kan anses vara förenliga med intresset av att byggnads- och därmed boendekostnaderna skall hållas nere.
Enligt utskottets mening måste konkurrenskommittén vara särskilt uppmärksam på hithörande frågor, som i hög grad rör breda konsumentintressen och som representerar en stor post i hushållsbudgeten. Utskottet räknar sålunda med att kommittén kommer att lägga fram ett lagförslag som ger uttryck för en skärpt inställning i fråga om olika former av samarbete mellan intressenterna särskilt i de nu aktuella branscherna. Förslagen bör ta sikte på att karteller -- t.ex. i fråga om priser och uppdelning av marknader -- inom särskilt byggnads- och byggmaterialbranscherna effektivt kan motverkas. Även åtgärder som innebär att skadliga effekter av dominerande företag kan undanröjas i de berörda branscherna bör ingå i kommitténs förslag.
Utskottet anser det också vara en uppgift för kommittén att överväga andra åtgärder för att kostnaderna i dessa branscher skall kunna hållas på en rimlig nivå. Det kan exempelvis vara motiverat att se över formerna för upphandling av entreprenader, särskilt i de fall då kommuner står som beställare och därvid har möjlighet att lämna "monopol" på stora projekt. Också en översyn av de regleringar som under lång tid har funnits inom bygg- och boendesektorn är motiverad. Många av dem har införts i syfte att alla skall tillförsäkras en god bostad. I många fall kan de visa sig vara överspelade eller t.o.m. ha fått en ogynnsam effekt, inte minst när det gäller kostnadsutvecklingen. Kommittén bör lägga fram de förslag som är motiverade även i detta avseende. Utskottet tillstyrker med det nu sagda motionerna 1990/91:N295 (c) och 1990/91:N375 (c). Genom ett uttalande av riksdagen till regeringen av nu angiven innebörd blir också motionerna 1990/91:N289 (v) och 1990/91:N345 (s) tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande bygg- och bosektorerna att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N289, 1990/91:N295, 1990/91:N345 och 1990/91:N375 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Kvalitetskrav på byggprodukter (mom. 8)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de farhågor när det gäller harmoniserings- och förenklingsarbetet i fråga om byggprodukter som kommer till uttryck i motion 1990/91:N19 (s). Riksdagen bör göra en tydlig markering av att Sverige i det internationella arbetet inte skall göra några eftergifter i fråga om rimliga kvalitetskrav för byggprodukter -- t.ex. när det gäller avgivande av skadliga ämnen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande harmonisering och förenklingsarbete rörande byggprodukter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N19 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Utredningar om livsmedelspriserna (mom. 9)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1990/91:N321 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har de nu refererade utredningarna knappast bidragit till den klarhet som är önskvärd när det gäller att utröna de grundläggande orsakerna till prisutvecklingen på livsmedel. Det är angeläget att en sådan uppgift ombesörjs av en opartisk utredning med parlamentarisk förankring. Den föreslagna översynen bör enbart avse de senare leden i livmedelskedjan -- dvs. efter primärproduktionen -- och följaktligen omfatta förädling, partihandel och detaljhandel. Särskilt bör en sådan utredning studera konkurrensförhållanden i de nu nämnda leden.
Riksdagen bör uttala sig till förmån för en utredning med den inriktning som nu begärs. Utskottet tillstyrker motionerna 1990/91:N321 (c) och 1990/91:N267 (s) med vad nu har sagts. Genom ett uttalande av riksdagen med här angiven innebörd blir i någon mån även motion 1990/91:N309 (s) tillgodosedd. Däremot avstyrker utskottet 1990/91:N206 (m).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utredningar om livmedelspriserna att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N267, 1990/91:N321 yrkande 2, med anledning av motion 1990/91:N309 och med avslag på motion 1990/91:N206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna (mom. 10)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "I det" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Den senaste tidens matprisdebatt har varit välbehövlig, anser utskottet. På ett tydligt sätt har den visat effekterna av Sveriges höga skattetryck och brist på konkurrens inom livsmedelssektorn. Utskottet vill dock framhålla att en nivåsänkning på det sätt som nu diskuteras utgör en åtgärd av endast skatteteknisk natur. Först när en generell sänkning av mervärdeskatten kommer till stånd kan detta på ett varaktigt sätt få genomslag också i form av sänkta livsmedelspriser. Det bör även framhållas att en sänkt mervärdeskatt på enbart livsmedel visserligen kan påverka den absoluta nivån på dessa priser men utvecklingen av livsmedelspriserna kommer man däremot inte åt med en sådan åtgärd.
Det finns dock, menar utskottet, anledning att i detta sammanhang också erinra om övriga faktorer som har betydelse för livsmedelsprisernas nivå och utveckling. Sveriges närmande till EG kommer uppenbarligen att medföra från konsumentsynpunkt positiva effekter i detta avseende. Även en gynnsam utgång av de nu återupptagna förhandlingarna i GATT när det gäller jordbruksområdet kommer att innebära sänkta livsmedelspriser för de svenska konsumenterna.
Generellt anser utskottet att ökad konkurrens på livsmedelsområdet -- såväl sådan som kommer från andra länder som sådan som gäller interna förhållanden i Sverige -- är det effektivaste medlet för att en betydande och varaktig dämpning av prisutvecklingen på livsmedel skall komma till stånd. När det gäller inhemska hinder för en fungerande konkurrens vill utskottet särskilt påminna om kommunernas tillämpning av plan- och bygglagen som försvårar priskonkurrens i dagligvaruhandeln och om den marknadsdelning som i praktiken upprätthålls på livsmedelsområdet mellan de producentkooperativa föreningarna.
Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N102 (m) i aktuellt avseende huvudsakligen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N102 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna (mom. 10 motiveringen) Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "I det" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Inget land har en så hög skatt på nödvändig konsumtion som Sverige. En sänkning av det totala skattetrycket måste i första hand innebära sänkt skatt på mat och boende. Utskottet anser att en sänkning av mervärdeskattesatsen på livsmedel tillgodoser ett krav som har drivits sedan lång tid och som har en bred förankring. En sådan åtgärd skulle gynna främst de grupper som har höga matkostnader i förhållande till tillgängliga resurser, bl.a. barnfamiljer och pensionärer. För att sänkningen verkligen skall nå ut till konsumenterna -- och inte stanna kvar i tidigare led i livsmedelskedjan -- krävs att den är av den större omfattning.
En minskning av mervärdeskattesatsen på livsmedel skulle vidare, menar utskottet, utgöra en konkret utgångspunkt för en sådan skärpt priskonkurrens i handelsleden som också den är ett nödvändigt inslag i kampen mot prisökningarna på livsmedel. De synpunkter -- utan preciseringar -- på det totala skattetryckets betydelse för livsmedelspriserna som förs fram i motion 1990/91:N102 (m) kan utskottet emellertid inte instämma i. Motionen avstyrks därför i nu behandlad del.
15. Konsumenternas kostnader för livsmedelssektorns marknadsföringsåtgärder (mom. 11)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
De frågor som tas upp i de nu behandlade motionerna representerar en viktig del av en aktiv konkurrenspolitik. Marknadsföringen i livsmedelshandeln har nu nått en sådan omfattning och inriktning att den i många fall innebär att konsumenterna ges information som försämrar möjligheten till rationellt underbyggda köpbeslut. Konkurrensen sägs vara knivskarp. Enligt utskottets mening är den emellertid alltför ofta skenbar. De stora livsmedelskedjorna jämför i sin marknadsföring och prismärkning med priser som många gånger är fiktiva, dvs. som aldrig har tillämpats. De stora livsmedelskedjornas cirkaprislistor innebär också att kunkurrensen begränsas. Förekomsten av de slags förfaranden som nu har nämnts tyder på att konkurrensen inte fungerar på ett godtagbart sätt. Detta drabbar ytterst konsumenterna. Enligt utskottets mening är det angeläget att nu angivna förhållanden blir genomlysta. Regeringen bör därför ombesörja att en utredning tillsätts med uppgift att klarlägga konsumenternas kostnader för livsmedelssektorns marknadsföringsåtgärder.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande konsumenternas kostnader för livsmedelssektorns marknadsföringsåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N288 yrkande 2 och motion 1990/91:N349 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Avregleringens effekter på sockernäringen (mom. 12)
Per-Ola Eriksson (c) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "nu anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen har föranstaltat om ett omfattande uppföljningsarbete när det gäller effekterna av olika beslut på det livsmedelspolitiska området. Det är emellertid angeläget att vissa branscher bevakas särskilt. Detta gäller inte minst dem som präglas av stark koncentration och där staten har ägarintresse. Sockernäringen har hittills varit mycket reglerad och uppburit omfattande statligt stöd. Samtidigt råder en monopolsituation genom att Sockerbolaget AB är det enda företag i landet som tillverkar socker. Företaget har i Procordia AB -- i vilket senare bolag staten har 34 % och AB Volvo 39 % av aktiekapitalet -- en kapitalstark ägare. Det är därtill lönsamt.
Som har antytts i det föregående är det särskilt motiverat att utvärderingen av avregleringen inriktas på effekterna på sockernäringens område. Enligt utskottets uppfattning bör SPK ges ett särskilt uppdrag i fråga om Sockerbolagets verksamhet. Regeringen bör anmodas att ombesörja att så sker.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande avregleringens effekter på sockernäringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N268 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (mom. 14)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m) och Gunnar Hökmark (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med "Näringsutskottet erinrar" och slutar på s. 37 med "behandlade frågor" bort ha följande lydelse:
I fråga om det föreslagna förbudet mot kollektiv exportfinansiering anser utskottet att det kan finnas en betydande risk för tolkningssvårigheter beträffande vad som skall vara tillåtet resp. förbjudet inom ramen för de s.k. säljbolagen. Vissa uttalanden i propositionen antyder nämligen att ett visst utrymme kan skapas för gemensam exportfinansiering mellan de samverkande företagen. Andra åter tyder på den raka motsatsen. Ett system med gemensamma säljbolag innebär i realiteten att säljbolaget kan komma att behöva avyttra produkter till priser som kan understiga den svenska prisnivån. Eftersom inte alla utbjudna volymer av en produkt kan förväntas avyttras till samma pris uppstår en form av gemensam täckning av säljbolagets förluster. Utskottet anser att det -- exempelvis vid spannmålsexport -- är svårt att kunna tillfredsställa detta krav med mindre än att varje företag själv svarar för exporten. Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag i denna del. Utskottet tillstyrker motion 1990/91:N102 (m) i nu berört avseende.
I likhet med vad som sägs i motion 1990/91:N24 (m) anser utskottet att varje form av lagstiftning -- således även konkurrenslagstiftningen -- måste ges en generell tillämpning och inte avse endast en bransch eller företagsform.
Utskottet finner att det nu framlagda förslaget har betydande brister. Vid en sammanvägning av de olika aspekterna i fråga om propositionen kommer utskottet emellertid fram till att lagförslaget till en del medger att angelägna intressen kan tillgodoses. Detta gäller förbudet mot marknadsdelning och andra utbuds- och produktionsbegränsningar. På livsmedelsområdet upprätthålls i praktiken en marknadsuppdelning mellan de producentkooperativa föreningarna. Ett förbud mot samarbete av detta slag kan medverka till att konkurrensen skärps och att konsumenterna därigenom kan dra fördelar av en dämpad prisutveckling, högre kvalitet och mer varierat utbud i fråga om livsmedel. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N24 (m) och 1990/91:102 (m), den senare i berörd del. Propositionens förslag tillstyrks alltså, utom såvitt gäller bestämmelserna rörande kollektiv exportfinansiering. Övriga här behandlade motioner avstyrks helt eller i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:147 och med bifall till motion 1990/91:N24 och motion 1990/91:N102 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:N18, motion 1990/91:N42 yrkande 15, motionerna 1990/91:N100 och 1990/91:N101, motion 1990/91:N103 yrkandena 1 och 3, motion 1990/91:N104 yrkandena 1, 3 och 4, motion 1990/91:N105 och motion 1990/91:N321 yrkande 1 antar i propositionen framlagt förslag till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter, dock med ändrad lydelse av 5 § enligt alternativt förslag i det följande:
Regeringens förslag Alternativt förslag
5 §
Förbudet i 4 § Förbudet i 4 § gäller, så snart gäller, så snart överenskommelsen eller det överenskommelsen eller det gemensamma förfararande gemensamma förfararande innebär 1. att inköp av innebär 1. att inköp av varor inom landet eller varor inom landet eller efterföljande produktion efterföljande produktion eller försäljning delas eller försäljning delas upp --i kvoter, --i upp --i kvoter, --i geografiska områden, eller geografiska områden, eller --i kundkretsar, 2. att --i kundkretsar, eller 2. att produktionen eller utbudet av produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas varor inom landet begränsas på något annat sätt, på något annat sätt. eller 3. att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt.
18. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (mom. 14)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med "Näringsutskottet erinrar" och slutar på s. 37 med "behandlade frågor" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är bristen på konkurrens ett stort problem inom svenskt näringsliv. Den nu föreslagna lagstiftningen är emellertid inte ägnad att undanröja denna ofullkomlighet i marknadens funktionssätt.
Utskottet anser -- i likhet med vad marknadsdomstolen anfört i sitt remissyttrande över konkurrenskommitténs betänkande -- att en provisorisk konkurrenslagstiftning för livsmedelsområdet inte behövs, eftersom konkurrenslagen fr.o.m. 1 juli 1991 kommer att gälla även för de områden som nu omfattas av prisregleringslagen. Ingripande kan då ske mot alla från konsumentsynpunkt skadliga konkurrensbegränsningar inom jordbrukssektorn.
Det är, anser utskottet, angeläget att slå fast att förslagen i propositionen på avgörande punkter strider mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. Regeringen har sålunda inte beaktat riksdagens uttalande angående möjligheterna till export av tillfälliga överskottskvantiteter. Inte heller tillgodoser propositionen vad riksdagen har uttalat i fråga om lantbrukskooperationens möjligheter att agera för att stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Utskottet vill understryka att det är ett grundläggande villkor att exportverksamhet få bedrivas branschvis inom säljbolag utan hinder av konkurrenslagstiftningen. Häri ligger också möjligheten till en kollektiv finansiering av sådan export. Den föreslagna lagen hindrar emellertid effektivt en sådan verksamhet. Utskottet anser att avvecklingen av exportstödet bör ske i samma takt i Sverige som i vår omvärld. Hithörande frågor behandlas i förhandlingsrundan i GATT.
Utskottet noterar också att den föreslagna lagstiftningen är avsedd att träffa sådana företag som köper jordbruksprodukter vilka omfattas av gränsskyddet. Enligt utskottets mening innebär en sådan utformning av förslagen en klar diskriminering av kooperationen som företagsform, eftersom det i lagen görs undantag för såväl koncerndriven verksamhet som verksamhet inom enskild förening (primärförening). Kooperationen är ett effektivt komplement till privata företag och offentlig verksamhet och bidrar därmed till den mångfald i fråga om ägandeformer som i andra sammanhang anses värdefull. Särskilt vill utskottet erinra om kooperationens uppgift att ta till vara intresset av att enskilda människor -- antingen som företagare eller som konsumenter -- kan hävda sig på marknaden. Detta gäller inte minst på livsmedelsmarknaden.
I detta sammanhang vill utskottet betona att en kooperativ verksamhet aldrig kan innebära en monopolställning. Samtidigt erinrar utskottet om att statsmakterna i andra länder -- utöver att göra allmänna uttalanden om en positiv inställning till kooperation i andra länder -- också ger uttryck för detta i konkreta åtgärder. Ett exempel härpå är den uppmaning till samarbete som den danske jordbrukministern nyligen har riktat till jordbrukskooperationen i Danmark.
Det är vidare viktigt att ha i åtanke de negativa effekter som den starka koncentrationen i livsmedelshandeln innebär för konkurrensen. Inte bara strukturen i sig kan verka konkurrenshämmande. Även olika slags bindningar mellan företag -- såväl horisontellt som vertikalt -- medför att konkurrensen i handelsleden försvagas. Regeringen har emellertid avstått från att föreslå förbudslagstiftning mot konkurrensbegränsningar i denna del av livsmedelssektorn.
Från rättssäkerhetssynpunkt är det betydelsefullt att all lagstiftning är generell, oavsett företagsform eller bransch. Regeringen har visserligen med anledning av det livsmedelspolitiska beslutet lämnat en rad uppföljningsuppdrag till olika myndigheter och organisationer. Enligt utskottets mening är det dock bättre att avvakta konkurrenskommitténs slutbetänkande och försöka få till stånd en generellt verkande lagstiftning, oberoende av företagsform.
Enligt utskottets uppfattning bör den nu föreslagna lagen inte införas. Skäl härför har utförligt redovisats i det föregående. Särskilt har kritik riktats mot förslaget om ett förbud mot gemensam finansiering av export. Detta ligger inte i linje med det livsmedelspolitiska beslut som riksdagen våren 1990 fattade beslut om.
Utskottet avstyrker alltså propositionen. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna 1990/91:N105 (c) och 1990/91:N100 (c), 1990/91:N321 (c), 1990/91:N104 (v) och 1990/91:N18 (v). Regeringen bör beakta den kritik som framförs där. De synpunkter som tas upp i övriga här behandlade motioner ligger delvis i linje med de nyss nämnda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N18, 1990/91:100 och 1990/91:N104 yrkandena 1, 3 och 4, motion 1990/91:N105 och motion 1990/91:N321 yrkande 1, med anledning av motion 1990/91:N24, motion 1990/91:N42 yrkande 15, motion 1990/91:N101, 1990/91:N102 yrkande 2 och motion 1990/91:N103 yrkandena 1 och 3 avslår proposition 1990/91:147 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter (mom. 14)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med "Näringsutskottet erinrar" och slutar på s. 37 med "behandlade frågor" bort ha följande lydelse:
Det nu framlagda lagförslaget bär enligt utskottets mening vittnesbörd om att det har pressats fram under alltför begränsad tid. Ett tecken på detta är att propositionen saknar varje spår av konsekvensanalys.
Redan den genomförda avregleringen på jordbruksområdet kommer med all sannolikhet att leda till en kraftig nedläggning av de miljövänligare jordbruken och djurhållningen i skogs- och mellanbygderna. Det finns anledning att befara att den föreslagna förbudslagstiftningen ytterligare påskyndar denna utveckling. Från jordbrukarhåll talas om tusentals förlorade arbetstillfällen. Effekter på sysselsättningen väntas uppkomma även inom livsmedelsindustrin.
Utskottet anser att det är av intresse att det finns en mångfald mindre företag inom livsmedelsindustrin, gärna i form av producentkooperativ. Genom avregleringen uppmuntrar staten till detta. Ytterligare stöd kan vara motiverat för att mindre kooperativ med olika specialiteter skall komma till stånd.
Det är anmärkningsvärt, finner utskottet, att den nu behandlade propositionen saknar en konsekvensanalys av det slag som måste anses nödvändig inför beslut med omfattande verkningar på olika håll i samhället. Man söker inte ens uppskatta den vinst för konsumenterna i form av lägre matpriser som propositionens förslag anges syfta till.
Den beslutade avregleringen kan befaras leda till att de mer miljövänliga jordbruken liksom djurhållningen i skogs- och mellanbygderna blir de som i första hand kommer att drabbas av nedläggningar. Förbud för de berörda företagen att i fortsättningen samverka om finansieringen av tillfälliga överskott och att dela upp marknaden mellan sig kommer sannolikt att innebära att normalproduktionen kommer att uppvisa underskott och att därmed än fler jordbruk slås ut. Omfattningen härav borde ha fått sin belysning i propositionen. I denna del instämmer utskottet i vad som i motion 1990/91:N103 (mp) anförs om att ikraftträdandet av lagen bör uppskjutas i avvaktan på att en sådan konsekvensanalys föreligger, exempelvis till den 1 juli 1993. Det är vidare rimligt att den här aktuella delen av konkurrenslagstiftningen samordnas med den generella konkurrenslag som nu förbereds.
Ett beslut av riksdagen av den innebörd utskottet här har förordat skulle ligga i linje med vad som begärs i motionerna 1990/91:N103 (mp) och 1990/91:N42 (mp). Näringsutskottet tillstyrker med det nu sagda dessa motioner i berörd del. Motionerna 1990/91:N105 (c) och 1990/91:N100 (c), 1990/91:N104 (v), 1990/91:N18 (v), 1990/91:N101 (s), 1990/91:N102 (m) och 1990/91:N24 (m) avstyrks däremot, helt resp. i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 15 och motion 1990/91:N103 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna 1990/91:N18, 1990/91:N24, 1990/91:100, 1990/91:N101, motion 1990/91:N102 yrkande 2, motion 1990/91:N104 yrkandena 1, 3, och 4, motion 1990/91:N105 och motion 1990/91:N321 yrkande 1 antar det i proposition 1990/91:147 framlagda förslaget till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 juli 1993,
20. Ökat marknadstillträde (mom. 15, motiveringen)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars Norberg (mp) och Håkan Hansson (c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 0 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "1990/91:N104 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om det jordbrukspolitiska beslutet som riksdagen tog våren 1990. Detta beslut öppnar möjligheterna för ett ökat marknadstillträde inom livsmedelssektorn. Vidare påminner utskottet om förhandlingarna i GATT när det gäller jordbruksområdet. En ensidig sänkning av gränsskyddet är ett avsteg från 1990 års beslut om jordbrukspolitiken. Motion 1990/91:N104 (v) avstyrks i berörd del.
21. Ökat marknadstillträde (mom. 15)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "1990/91:N104 (v)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är bristen på konkurrens ett stort problem inom svenskt näringsliv. Därför behövs stimulansåtgärder för ett ökad marknadstillträde, inte minst inom livsmedelssektorn. Utskottet vill betona det angelägna i att etableringshinder för nya aktörer undanröjs. Enklast torde detta kunna åstadkommas genom att importen av livsmedelsprodukter ökas. En sådan åtgärd skulle emellertid kunna leda till en marknad där konsumenterna fortfarande har en svag ställning genom att leverantörssidan enbart består av ett begränsat antal stora och starka aktörer. En ökad konkurrens inom livsmedelshandeln skulle också stärka konsumenternas ställning. Det är viktigt, menar utskottet, att inte monopol- eller oligopolföretag tillåts träda konsumentintresset för när.
Enligt utskottets uppfattning är emellertid inte skärpt konkurrens tillräcklig för att konsumentintresset skall bli helt tillgodosett. Konsumentintresset är inte begränsat till att gälla enbart priser. Det gäller också i hög grad frågor om kvalitet både i objektiv och subjektiv mening. Ju längre bort från konsumenterna varan produceras, desto mindre kontroll får dessa över tillverkning och innehåll. Detta kan sägas gälla generellt, och det gäller i särskilt hög grad för livsmedel. Livsmedel är ju färskvaror, som bör produceras nära konsumenten. I riksdagens livsmedelspolitiska beslut framhålls också vikten av att småskalig livsmedelsförädling stimuleras. I den period av omställning som det svenska jordbruket nu befinner sig i är det därför angeläget att stor uppmärksamhet ägnas åt uppföljningen av riksdagsbeslutet vad gäller stimulans till småskalig livsmedelsproduktion och förädling.
Utskottet ansluter sig med vad här har sagts till den uppfattning som förs fram i motion 1990/91:N104 (v). Denna tillstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande ökat marknadstillträde att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N104 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Jordbrukspolitikens förhållande till konkurrenslagstiftningen (mom. 16)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Näringsutskottet godtar" och slutar med "Denna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattningen viktigt att frågan om hur den nödvändiga hänsynen till jordbruksproduktionen skall beaktas i konkurrenslagstiftningen får sin belysning. Några sådana överväganden tycks regeringen inte ha gjort.
Det är angeläget att konstatera att speciella omständigheter som präglar primärproduktionen måste beaktas i lagstiftningssammanhang; jordbruket är inte och kan aldrig bli en industriell verksamhet. För den fortsatta lagstiftningen på konkurrensområdet i dess helhet eller för jordbruksområdet bör målet sålunda vara att statliga ingrepp måste ha sin utgångspunkt i den globala odlings- och livsmedelssituationen. Jordbruks- och betesmark måste bevaras med utnyttjande av mer extensiv jordbruksteknik. Vidare skall djurhållning ske i sådan skala att djurens normala biologiska behov kan tillmötesgås. Jordbruk i skogs- och mellanbygder samt i Norrland får inte hotas av nedläggning. Inte heller får storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform förekomma. Produktionen bör ske på grundval av familjejordbruk och med tillämpning av regler om bo- och brukarplikt. Samtidigt bör konkurrenslagstiftningen på detta område harmoniseras med den generella konkurrenslagstiftning som är under beredning. Den föreslagna lagen bör inte träda i kraft förrän man har haft möjlighet att granska dess sannolika effekter i relation till denna tilltänkta lagstiftning. Ett lämpligt datum för ikraftträdande är den 1 juli 1993.
Vad nu har sagts bör vara riktningsgivande för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Näringsutskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad här har förordats. Motion 1990/91:N103 (mp) tillstyrks i nu berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande jordbrukspolitikens förhållande till konkurrenslagstiftningen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N103 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU8y
Bilaga Förstärkt konkurrens på
livsmedelsområdet
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1991 berett jordbruksutskottet tillfälle att senast den 2 maj 1991 avge yttrande över proposition 1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet jämte motioner.