Koncessionsavgift på televisionens område m.m.
Betänkande 1991/92:KU21
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU21
Koncessionsavgift på televisionens område m.m.
Innehåll
1991/92 KU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlar konstitutionsutskottet regeringens proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens område m.m. och två motioner som har väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås bestämmelser om en koncessionsavgift som skall erläggas av ett programföretag som har tillstånd enligt 5§ radiolagen (1966:755) att sända televisionsprogram i rundradiosändning och som får sända reklam mot vederlag. Propositionen innehåller även förslag om att radionämnden skall ges tillgång till vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade program.
Med anledning av vad skatteutskottet har anfört i ett yttrande till konstitutionsutskottet föreslår utskottet en ändring i 13 § i regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på televisionens område. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
I proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens område m.m. har regeringen föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lag om koncessionsavgift på televisionens område,
2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.,
3. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Lagförslagen har lagts fram efter hörande av lagrådet.
Det under 2 framlagda förslaget bör utformas med hänsyn till lagen (1991:1485) om ändring i lagen (1991:701) om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar.
Med vidtagna redaktionella ändringar har de aktuella lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.
Motionerna
1991/92:K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna lagen om koncessionsavgift på televisionens område m.m. skall uppta regler om intäktsintervaller enligt vad som i motionen anförts om rörliga avgifter på 30, 50 och 75%.
1991/92:K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen med förslag till koncessionsavgift för televisionssändningar.
Ärendets beredning
Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från skatteutskottet (1991/92:SkU1y). Yttrandet fogas vid betänkandet som bilaga3.
Bakgrund
Riksdagens beslut i fråga om en ny reklamfinansierad TV-kanal
I juni 1991 beslutade riksdagen en omläggning av TV-politiken så att reklamsändningar tillåts i marknät (1990/91:149, KU 39, rskr. 370). Enligt beslutet får reklamintäkterna användas för att bekosta ytterligare en TV-kanal.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut anfördes att det programföretag som får sändningstillstånd bör vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten. Det anfördes att avgiften bör bestå av en fast och en rörlig del, att den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagens bruttoinkomster som bör sättas högre vid höga inkomster och att intäkterna bör tillföras rundradiokontot. I propositionen förutskickades att ett förslag om koncessionsavgift skulle föreläggas riksdagen under hösten 1991. Vad som anfördes i propositionen i fråga om koncessionsavgift lade riksdagen till handlingarna utan eget ställningstagande.
Staten skall enligt riksdagsbeslutet få träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för företaget att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning. Med annonstid menas sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Med reklam förstås ett program som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.
Genom beslutet infördes vidare i radiolagen bestämmelser om annonser av följande innehåll.
Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall inte gälla vad som sänds under annonstid i televisionen.
Under annonstid i televisionen får det endast förekomma reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och programglimtar. Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
Annonser som sänds under annonstid i televisionen skall inte få syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall högst tio procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl. 24.00. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall vara ännu kortare.
Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle skall inte få understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.
Som huvudregel skall gälla att annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser skall dock få avbryta ett program, om de sätts in i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken. Annonser skall också få avbryta program, om de sätts in mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.
En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. En annons med reklam skall inte få förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. I annonser med reklam skall det inte få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Regeringens beslut om sändningstillstånd (koncession) m.m.
Den 7 november 1991 beslutade regeringen att meddela Nordisk Television AB tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) att här i landet sända televisionsprogram i rundradiosändning under den tid som framgår av ett avtal mellan staten och bolaget som bifogas beslutet.
Enligt 17 § i avtalet skall avtalet gälla till utgången av februari 1998.
Som en grundläggande förutsättning för avtalets ingående för Nordisk Television antecknades att regeringen för riksdagen kommer att lägga fram förslag om den koncessionsavgift bolaget skall erlägga till staten vilket avses ha i huvudsak följande innehåll.
Koncessionsavgiften skall bestå av en fast och en rörlig del. Den fasta avgiften utgör 50 milj.kr. per kalenderår. Den rörliga avgiften skall beräknas på grundval av de intäkter som bolaget erhåller som vederlag för att sända annonser. Den skall utgöra 20% av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr., 40% av intäkter som överstiger 1 000 men inte 2000 milj.kr. och 50% av intäkter som överstiger 2000 milj.kr., allt räknat per kalenderår. Den fasta avgiften och beloppsgränserna för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter år 1992 justeras med hänsyn till förändringar i penningvärdet.
Med intäkt till bolaget skall likställas betalning som sker till annan än bolaget under sådana förhållanden att det står klart att det rör sig om vederlag för att sända annonser. Periodiseringen av intäkterna skall ske enligt bokföringsmässiga grunder.
Den fasta avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga avgiften erläggs senast den 31 mars året efter det kalenderår som avgiften avser.
Om Sveriges Television AB eller annat programföretag som ensamt eller i samverkan med andra bedriver rikstäckande televisionssändningar i marksändarnät får tillstånd att sända reklam mot vederlag, skall någon koncessionsavgift inte längre utgå.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Koncessionsavgiften
I propositionen föreslås en lag om koncessionsavgift på televisionens område. I lagen regleras skyldigheten för ett programföretag att under vissa förutsättningar betala koncessionsavgift till staten. Sådan skyldighet skall gälla ett programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har erhållit rätt att i hela landet sända televisionsprogram i rundradiosändning under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är ensamt om denna rätt här i landet. Intäkterna från avgiften skall tillföras rundradiokontot.
Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del i enlighet med den grundläggande förutsättning för Nordisk Television AB för ingående av avtalet med staten som redovisats i det föregående. Den fasta delen av avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga delen av avgiften skall erläggas senast den 31 mars året efter det kalenderår som avgiften avser.
Avgiften skall erläggas till kabelnämnden, som också fastställer dess storlek. Senast den 15 februari varje år skall företaget lämna kabelnämnden de uppgifter som behövs för att den rörliga avgiften skall kunna bestämmas. Kabelnämnden får besluta om revision. Avgiften får drivas in i enlighet med de bestämmelser som gäller för indrivning av skatt.
Någon rätt till skönsmässig uppskattning av företagets intäkter skall inte finnas. I stället åläggs företaget att betala ränta på förfallna avgifter oavsett om avgiften har fastställts på den förfallodag som gäller enligt lagen eller ej. Avgiften skall betalas inom föreskriven tid, även om kabelnämndens beslut har överklagats.
Om det finns särskilda skäl, skall regeringen kunna medge anstånd med betalningen av en avgift. Finns synnerliga skäl, kan regeringen medge befrielse från avgiftsskyldigheten. Beslut om befrielse skall dock bara avse en begränsad period.
Koncessionsavgiften beräknas fr.o.m. månaden efter den då sändningsverksamheten påbörjats. Lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 1992. Om sändningsverksamheten har påbörjats före den dagen, är avsikten att avgiften skall beräknas fr.o.m. mars 1992. Skiktgränserna för den rörliga avgiften påverkas inte av att den intäktsperiod som skall redovisas för 1992 inte avser hela kalenderåret.
Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler
Enligt 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen får i lag föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas alltid av domstol.
Sedan den 1 januari 1992 är radionämndens sammansättning bestämd i 17 § radiolagen (1966:755).
I propositionen föreslås att det i radiolagen införs en bestämmelse som ger radionämnden rätt att vid vite förelägga ett programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett avtal mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för annonser, annonstidens längd, annonsernas placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam, reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i annonser. Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis, skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem bidragsgivaren är om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis samt högsta tillåtna sändningstid för annonser under annonstid i televisionen.
Motionerna
I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) anför motionärerna att den föreslagna lagen om koncessionsavgift i praktiken gäller TV 4 som genom denna särskilda pålaga skall hjälpa till att finansiera Sveriges Radio-koncernen. De anför vidare att staten i stället för att strukturera om den personaltäta Sveriges Radio-koncernen med dess låga programproduktivitet skjuter problemet framför sig genom att taxera ut en ny skatt från ett kommersiellt TV-företag. Motionärerna konstaterar att koncessionsavgiften till en del bestäms av reklamintäkternas storlek, som är ett mått på antalet tittare. Ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre tittare får Sveriges Television. Samtidigt åderlåts enligt motionärerna TV 4 medan Sveriges Television får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga sig. Motionärerna finner således att skattens storlek bestäms av programkvaliteten i den kommersiella kanalen. De anför att detta knappast torde vara i linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från år 1974. Av dessa skäl anser motionärerna att någon koncessionsavgift inte bör införas.
I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna att det är svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan komma att få. Den rimliga principen för avgiftsuttag bör enligt motionären vara en marknadsvärdering av koncessionen. I detta fall handlar det om ett företag som får monopol på att sända rikstäckande markbunden TV med reklam. Avgiften bör därför dra in maximal andel av vinsten utöver den som skulle uppstå på en genuin konkurrensmarknad, dvs. monopolets teoretiska övervinst. I ett sådant perspektiv förefaller enligt motionären de föreslagna avgiftssatserna alldeles för låga. Han anser att den rörliga avgiften bör sättas till 30, 50, och 75 % i de tre angivna intäktsintervallerna för det första året.
Utskottet
Utskottets bedömning
Koncessionsavgift
Innan konstitutionsutskottet går in på innehållet i de föreslagna avgiftsbestämmelserna tar utskottet upp en fråga av principiell art.
Som förutsättning för skyldighet att betala koncessionsavgift skall enligt 1 § lagförslaget gälla att programföretaget har rätt att sända reklam mot vederlag i de sändningar som sändningstillståndet avser och är ensamt om denna rätt här i landet. Bestämmelsen är således utformad så att vid varje tillfälle betalningsskyldigheten endast kan gälla för ett enda programföretag.
Regeringsformen utgår från att lagar och andra föreskrifter skall vara generella. Lagstiftning för ett enskilt fall skall i princip inte vara möjlig. Enligt förarbetena till regeringsformen kan det undantagsvis vara nödvändigt att genom lag ge föreskrifter som blir tillämpliga endast i fråga om ett enstaka fall. Även i en sådan situation måste lagen vara generellt utformad (prop. 1973:390 s. 203-204).
Enligt konstitutionsutskottets mening får bestämmelsen om skyldighet att betala koncessionsavgift anses uppfylla kravet på generell tillämpbarhet. Utskottet beaktar därvid att tillstånden att sända förutsätts vara begränsade i tiden. I prop. 1990/91:149 om radio- och TV-frågor förordade regeringen att koncessionstiden skall vara sex år. I huvudsaklig överensstämmelse härmed gäller tillståndet för Nordisk Television AB till utgången av februari 1998. Det kan visserligen förlängas men det är möjligt att ett annat företag längre fram får rätten att sända och därmed kommer att träffas av bestämmelsen om skyldighet att betala koncessionsavgift.
I fråga om innehållet i bestämmelserna har konstitutionsutskottet i likhet med skatteutskottet ingen erinran mot förslaget att ett programföretag som har ensamrätt att sända reklam mot vederlag skall till staten erlägga en koncessionsavgift. Som anförs i propositionen bör avgiften tillföras rundradiokontot för att på så sätt bidra till att finansiera statens åtagande att ställa medel till förfogande för Sveriges Radio-koncernens verksamhet. Konstitutionsutskottet godtar vidare förslaget såvitt avser avgiftskonstruktionen, avgiftens storlek och skiktgränserna för den rörliga avgiften. Utskottet avstyrker således motionerna K14 och K15.
I propositionen föreslås att kabelnämnden får möjlighet att använda sig av revision för kontroll av avgiftsunderlaget. För att kabelnämnden inte skall behöva bygga upp någon egen organisation för detta ändamål föreslås vidare att nämnden får rätt att uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisionen. Ansvaret för revisionen skall dock ligga hos nämnden. Skatteutskottet har i sitt yttrande uttalat erinringar mot denna lösning. Enligt skatteutskottet är det önskvärt att den myndighet som utför en revision också har huvudansvaret för den. Detta talar enligt skatteutskottet för att också beslutet om revision bör fattas efter framställning från kabelnämnden. Enligt skatteutskottet kan kabelnämndens initiativrätt bibehållas genom att beslut om revision fattas efter framställning från kabelnämnden.
Konstitutionsutskottet ansluter sig till skatteutskottets bedömning och föreslår att 13 § förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område får följande lydelse:
Revision för kontroll av att avgift erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter framställning av kabelnämnden. Vid revision gäller 3 kap. 7--15§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den myndighet som skall utföra revisionen.
Med den ändring som föreslagits ovan tillstyrker utskottet förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område och förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler
Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen att riksdagen avslår motion 1991/92:K15, res. (nyd)
2. beträffande förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K14 antar regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på televisionens område med den ändringen att 13 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
3. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen antar regeringens a) förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., b) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Stockholm den 6 februari 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
Närvarande: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m)*, Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Roland Lében (kds). * Ej närvarande vid justeringen.
Reservation (mom. 1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med rubriken "Koncessionsavgift" och på s. 7 slutar med "i radiolagen (1966:755)" bort ha följande lydelse:
Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser utskottet att statsstyrningen av Sveriges Radio-koncernen innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen, yttrandefriheten och informationsfriheten. Monopolföretaget Sveriges Radio är därmed ett hinder för verklig demokrati.
Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som genom denna särskilda pålaga skall hjälpa till att finansiera det statliga monopolföretaget Sveriges Radio. I stället för att ta ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta televisionen med sin låga programproduktivitet skulle staten skjuta det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut en ny skatt från ett kommersiellt TV-bolag.
Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre får Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1 och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.
Den föreslagna lagen om koncessionsavgift på televisionens område är tvivelaktig även ur en annan synvinkel. Skyldigheten att betala koncessionsavgift skall nämligen bara kunna gälla ett enda programföretag. Regeringsformen utgår emellertid från att lagar och andra föreskrifter skall vara generella. Lagstiftning för ett enskilt fall skall inte vara möjlig. Bestämmelsen om skyldighet att betala koncessionsavgift uppfyller enligt utskottets mening inte detta krav på generell tillämpbarhet.
Förslaget om vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler innebär enligt utskottets mening alltför långt gående möjligheter för det allmänna att ingripa i programverksamheten. Utskottet anser att de regler om reklam som på detta sätt föreslås bli vitessanktionerade på sikt bör avskaffas. På etermedieområdet är det fullt tillräckligt med den internationella handelskammarens grundregler för reklam.
På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen och motion K14. Utskottet tillstyrker därmed motion K15.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K15 avslår de i proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen.
Bilaga 1
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
1 §1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på 1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. och lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
8. avgift enligt lagen
(1992:000) om
koncessionsavgift på
televisionens område.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992. 1 Senaste lydelse 1991:1485.
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till Lag om koncessionsavgift på televisionens område Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
13 §
Kabelnämnden får besluta Revision för kontroll av
om revision. Härvid att avgift erlagts i enlighet
gäller 3 kap. 7--15 med bestämmelserna i denna
§§ lagen (1984:151) om lag skall utföras av
punktskatter och riksskatteverket eller av
prisregleringsavgifter i skattemyndighet. Beslut om
tillämpliga delar. revision fattas efter
framställning av
Kabelnämnden får uppdra kabelnämnden. Vid revision
åt skatteförvaltningen gäller 3 kap. 7--15§§
att utföra revisionen. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter i
tillämpliga delar.
Härvid gäller de
bestämmelser som avser
beskattningsmyndighet i
stället den myndighet som
skall utföra revisionen.
Skatteutskottets yttrande 1991/92:SkU1y Bilaga 3 Koncessionsavgift på televisionens område
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över de i proposition 1991/92:78 framlagda förslagen till lag om koncessionsavgift på televisionens område och lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. jämte eventuella motioner väckta med anledning av propositionen i nu nämnda delar. Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.
Utgångspunkten för det förslag som läggs fram i propositionen är riksdagens beslut att öppna en ny rikstäckande markbaserad TV-kanal. Beslutet innebär att det programföretag som driver den nya TV-kanalen ensamt skall ha rätt att sända reklam mot vederlag.
I propositionen föreslås att en koncessionsavgift skall tas ut av ett sådant programföretag. Då avgiften bedömts utgöra en skatt i regeringsformens mening har bestämmelserna om avgiften tagits in i en särskild lag. Koncessionsavgiften börjar utgå månaden efter den månad då sändningsverksamheten påbörjats och består av en fast och en rörlig avgift. Den fasta avgiften erläggs för varje månad under vilken sändningsverksamhet pågått och uppgår till 4167000 kr. Den rörliga avgiften är progressiv och beräknas på programföretagets intäkter av sända annonser. Den rörliga avgiften är 20% av den del av intäkterna som överstiger 750 milj.kr., 40% av den del som överstiger 1000 milj.kr. och 50% av den del som går över 2000 milj.kr.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 1992. Har sändningsverksamheten påbörjats före den 1 mars är avsikten att avgiften skall beräknas fr.o.m. mars månad. Skiktgränserna för den rörliga avgiften påverkas inte av att den intäktsperiod som skall redovisas för 1992 inte avser hela kalenderåret.
Beslut beträffande koncessionsavgiften fattas av kabelnämnden. Koncessionsavgiften skall tillföras rundradiokontot och på så sätt bidra till att finansiera statens åtagande att ställa medel till förfogande för Sveriges Radio-koncernens verksamhet.
I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (båda nyd) anför motionärerna att det är fel att finansiera Sveriges Radio genom en särskild avgift på ett annat, konkurrerande företag. Enligt motionärerna stämmer det inte heller med de kulturpolitiska målen att ta ut en progressiv avgift som stiger med programmens kvalitet. De hemställer att propositionen avslås.
I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna att avgiften är alldeles för låg. Enligt motionärerna bör avgiften dra in hela den ekonomiska vinst som ensamrätten medför. De yrkar att procentsatserna för den rörliga avgiften bestäms till 30%, 50% resp. 75%.
Skatteutskottet har vid sin prövning av ärendet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget att ett programföretag som har ensamrätt att sända reklam mot vederlag skall erlägga en koncessionsavgift och att medlen från denna avgift används för att finansiera statens åtaganden i övrigt. Inte heller när det gäller skiktgränserna för den rörliga avgiften ser utskottet någon anledning att avvika från propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför motionerna K14 och K15.
När det gäller den närmare utformningen av förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område vill skatteutskottet anföra följande.
Kabelnämnden föreslås få möjlighet att använda sig av revision för kontroll av avgiftsunderlaget. För att kabelnämnden inte skall behöva bygga upp någon egen organisation för detta ändamål föreslås att nämnden får rätt att uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisionen. Ansvaret för revisionen skall dock ligga kvar hos kabelnämnden.
Skatteutskottet gör i denna fråga en annan bedömning. Enligt utskottets mening är det önskvärt att den myndighet som utför en revision också har huvudansvaret för den. Detta talar enligt utskottets uppfattning för att också beslutet om revision bör fattas av riksskatteverket och skattemyndigheterna. Kabelnämndens initiativrätt kan bibehållas genom att beslut om revision fattas efter framställning från kabelnämnden. Utskottet föreslår att denna ändring genomförs och att lagen om koncessionsavgift på televisionens område utformas med hänsyn härtill.
I övrigt har skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot de båda lagförslagen. Utskottet tillstyrker att förslagen antas med den ändring som angivits ovan.
Stockholm den 5 februari 1992
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Bo Forslund (s), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Fredrik Reinfeldt (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter (fp), Sten-Ove Sundström (s) och Martin Nilsson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Peter Kling (nyd) anför:
Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser vi inom Ny Demokrati att statsstyrningen av företaget Sveriges Radio innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen, yttrandefriheten och informationsfriheten. Det statsägda monopolföretaget Sveriges Radio är ett hinder för verklig demokrati; en demokrati på folkets villkor och inte makthavarnas.
Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som genom denna särskilda pålaga ska hjälpa till att finansiera det statliga monopolföretaget Sveriges Radio. Istället för att ta ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta televisionen med sin låga programproduktivitet skjuter staten det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut en ny skatt från ett kommersiellt TV-bolag.
Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig, desto färre får Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1 och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program, desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.
Sammanfattningsvis anser jag att systemet med en koncessionsavgift för TV 4 är feltänkt.
Jag avstyrker propositionen i nu behandlade delar och därmed även motion K14 och tillstyrker således motion K15.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
I proposition 1991/92:78 föreslår regeringen en lag om koncessionsavgift på televisionens område. Skatteutskottet har ställt sig bakom propositionens förslag. Med anledning av detta vill jag anföra följande:
Statsrådet har angett "att en avgift av detta slag inte motsvaras av någon direkt motprestation från statens sida och att pålagan därför utgör en skatt i regeringsformens mening och måste regleras i lag" (prop. 1991/92:78 s. 11). Lagrådet gör samma bedömning.
Eftersom avgiften uppenbarligen är att betrakta som en skatt, vore det lämpligare att även författningsmässigt kalla skatten för en skatt och inte för en avgift.
Koncessionsavgiften (skatten) skall enligt propositionen dels beräknas som en fast skatt med 50 milj.kr. per månad, dels som en rörlig skattedel baserad på de intäkter som utgör bolagets vederlag för att sända annonser. Den rörliga avgiften/skatten utgör 20% av de intäkter som överstiger 750 milj.kr. men inte 1000 milj.kr., 40% av de intäkter som överstiger 1000 milj.kr. men inte 2000 milj.kr. och 50% av de intäkter som överstiger 2000 milj.kr.
Koncessionsavgiften är således huvudsakligen att betrakta som en progressiv skatt på TV-sänd reklam, dock med ett avsevärt fribelopp. Samtidigt är reklam i Kanal 1 och TV 2 i form av "sponsrade program" befriad från reklamskatt.
Med gällande regler och med beslut i enlighet med propositionens förslag angående beskattningen av reklam i TV 4 skapas en situation där konsekvenserna av reklamskattens utformning blir svåra att överblicka.
Ett riksdagsbeslut i enlighet med propositionens förslag leder till följande situation vad beträffar reklamskatt: Dels en reklamskatt som utgår med 4% på dagspress och med 11% i andra medier, t.ex. populärpress, bioreklam och direktreklam, dels en progressiv skatt med ett avsevärt fribelopp på reklam i TV 4, samt skattefrihet för reklam via sponsring i Kanal 1 och TV 2.
Under allmänna motionstiden i år har vänsterpartiet ställt krav på en skyndsam utredning i syfte att bredda underlaget för reklamskatten. Detta motiveras enligt motionen bl.a. av den förändrade mediasituationen samt av konkurrens- och likformighetsskäl. I en annan motion från Berit Löfstedt (s) m.fl. reses krav på införandet skatt på reklam i radio och TV. Motionärerna begär att skattesatsen för reklam i TV skall vara densamma som för reklam i populärpress, m.m., således 11%.
Ett beslut i enlighet med propositionens förslag försvårar en samlad bedömning när det gäller reklamskattens utformning i allmänhet, och kan även komma att få konsekvenser för den kommande radioberedningens bedömningar bl.a. kring eventuell skatt på reklam i radio.
Reklamskattens utformning har otvivelaktigt stor betydelse för hur mediasituationen utvecklas, t.ex. vad beträffar konkurrensen och därmed mångfalden i mediautbudet. Det hade därför varit önskvärt med en mer sammanhängande och genomtänkt lagstiftning vad gäller beskattningen av reklamen i samtliga medier.
Under rådande omständigheter vill jag dessutom anföra följande:
Som framhålls i propositionen är det svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan komma att få. Men den rimliga principen för avgiftsuttag bör vara en marknadsvärdering av koncessionen. Om det, som i det nu aktuella fallet, handlar om ett företag som får monopol på att sända rikstäckande markbunden TV med reklam bör avgiften dra in maximal andel av vinsten utöver den som skulle uppstå på en genuin konkurrensmarknad (dvs. monopolets teoretiska övervinst).
De avgiftssatser som föreslås förefaller alldeles för låga om man ser dem i detta perspektiv. Den rörliga avgiften bör sättas till 30, 50 och 75% i de tre angivna intäktsintervallerna för det första året.
Jag biträder motion K14.