Kommunalt stöd till ungdomsorganisationer

Betänkande 1989/90:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90: KU 16

Kommunalt stöd till
ungdomsorganisationer

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:23 om kommunalt stöd
till ungdomsorganisationer samt en med anledning av propositionen
väckt motion.

Utskottet har tillstyrkt propositionen och avstyrkt motionen.

Propositionen

I propositionen föreslås en lag som klargör kommuners och landstings
rätt att ge ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationer. Sådant direkt
lagstöd har saknats sedan barnavårdslagen (1960:97) den 1 januari
1982 ersattes av socialtjänstlagen (1980:620). Förslaget innebär att det
— till skillnad mot vad som gäller i dag — blir möjligt att ge stöd
även till de politiska ungdomsorganisationernas rent politiska verksamhet.
I övrigt innebär förslaget endast en kodifiering av gällande rätt.
Förslaget bygger på ett delbetänkande (SOU 1988:67) av förtroendeuppdragsutredningen
(C 1988:01) — Kommunalt stöd till ungdomsorganisationerna.

Det i propositionen framlagda lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer

Kommuner och landstingskommuner får lämna ekonomiskt stöd
till ungdomsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Motionen

Enligt motion 1989/90:K4 av Martin Olsson och Birger Andersson
(båda c) är reformen angelägen. Motionärerna, som i allt väsentligt
godtar det framlagda förslaget, anser dock två förtydliganden nödvändiga.
Således föreslås att lagtexten kompletteras med en bestämmelse som

1989/90

KU16

1 Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 16

ger uttryck för den s.k. lokaliseringsprincipen. Vidare föreslås att
innebörden av det i lagtexten intagna begreppet "ungdomsorganisationer"
förtydligas genom ytterligare motivuttalanden.

Med hänvisning till det anförda yrkas i motionen

1. att riksdagen beslutar att lag om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer
skall ha följande lydelse:

Kommuner och landstingskommuner får lämna ekonomiskt stöd
till ungdomsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk
verksamhet. Stödet får lämnas till de organisationer som är verksamma
i kommunen eller i landstingskommunen under den lid beslutet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör motivuttalanden
om innebörden av begreppet ungdomsorganisationer enligt vad
som i motionen anförts.

Utskottet

Utskottet anser det i likhet med samtliga remissinstanser positivt att en
särskild lag stiftas om kommunala bidrag till ungdomsorganisationer.
Genom lagen undanröjs den osäkerhet som enligt propositionen förelegat
om lagligheten av sådan bidragsgivning. Förslaget innebär i
förhållande till gällande rätt en utvidgning av kommunernas och
landstingskommunernas kompetens genom att dessa får möjlighet att
ge stöd även till de politiska ungdomsorganisationernas rent politiska
verksamhet.

Utskottet övergår härefter till de delar av det framlagda förslaget
som tagits upp i den väckta motionen.

Den första frågan gäller alltså om det, som motionärerna förordat,
direkt av lagtexten bör framgå att den s.k. lokaliseringsprincipen skall
gälla på förevarande område, dvs. att en kommunal angelägenhet
måste vara knuten till kommunområdet eller kommunmedlemmarna
för att anses som laglig.

1 det betänkande av förtroendeuppdragsutredningen som föregått
propositionen framhölls vikten av att i lagtexten markera bundenheten
tili den egna kommunen. Utredningen intog därför i sitt lagförslag en
bestämmelse av det slag som nu föreslås i motionen (se SOU 1988:67
s. 9).

I propositionen diskuteras denna fråga särskilt. Föredraganden anser
det emellertid inte nödvändigt med en sådan särskild markering i
lagtexten med hänsyn till att den angivna principen gäller för all
kommunal verksamhet om inte något annat föreskrivits (prop. s. 5).

Utskottet för sin del delar den bedömning av frågan som gjorts i
propositionen. Enligt utskottets mening fyller således det föreslagna
tillägget inte någon funktion eftersom det står fullt klart att ifrågavarande
princip — liksom övriga kommunalrättsliga principer som kan
bli aktuella — ändock gäller på förevarande område. Med det anförda
får utskottet, som avstyrker yrkande 1 i motionen, tillstyrka propositionen
i förevarande del.

1989/90: KU 16

Den andra fråga som tagits upp i motionen gäller om innebörden av
det i lagtexten intagna begreppet "ungdomsorganisationer'1 är tillräckligt
klart definierat eller om, som motionärerna hävdar, detta behöver
förtydligas genom ytterligare motivuttalanden. I motionen föreslås att
riksdagen — till vägledning för den som skall tillämpa lagen — uttalar
att följande fyra förutsättningar skall vara uppfyllda för att en organisation
skall omfattas av nyssnämnda begrepp.

1. Organisationen skall bedriva sin verksamhet i huvudsak bland
barn och ungdom.

2. Minst 60 % av organisationens medlemmar bör vara i sådan ålder
att de kan kallas "ungdomar" (t.ex. åldrarna 7—25 år).

3. Dess "ungdomsmedlemmar" bör ha stadgeenliga möjligheter att
påverka organisationens verksamhet och inriktning.

4. Den öppna sammanslutningen bygger på frivilligt medlemskap
och en självständig organisationsform.

Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988:01) ansåg det inte nödvändigt
att närmare definiera begreppet ungdomsorganisation i lagtexten. 1
propositionen framhåller föredraganden, som delar denna bedömning,
att förslaget endast innebär en kodifiering av gällande rätt, om man
undantar att förslaget ger möjlighet att ge stöd även till de politiska
ungdomsorganisationernas rent politiska verksamhet. Detta innebär
enligt föredraganden bl.a. att en organisation för att kunna fä stöd skall
vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska principer.
Vidare framhålls att huvuddelen av organisationens medlemmar självfallet
bör vara i sådan ålder att de kan kallas ungdomar (prop. s. 6).

Utskottet får för egen del anföra följande. Som tidigare framgått
syftar förslaget till att klargöra kommunernas och landstingskommunernas
kompetens i fråga om bidragsgivning till ungdomsorganisationer.
I propositionen läggs däremot inte fram några nya riktlinjer i fråga
om de villkor som bör vara uppfyllda för att en sådan organisation
skall kunna komma i åtnjutande av bidrag. Den frågan behandlades
för övrigt inte heller i det betänkande av förtroendeuppdragsutredningen
som föregått propositionen. 1 propositionen har departementschefen
i förevarande del endast, som ovan framgått, återgett vissa allmänna
förutsättningar som skall föreligga för att bidrag skall kunna utgå.
Dessa har i allt väsentligt hämtats från 1965 års lagstiftningsärende
(prop. 1965:69, 2LU 43), varigenom riksdagen genom en ändring i
barnavårdslagen möjliggjorde för kommuner att lämna stöd åt bl.a.
politiska ungdomsorganisationer (dock inte sådan organisations rent
politiska verksamhet). I det ärendet anförde det föredragande statsrådet
bl.a. följande (prop. s. 8 f.):

Ehuru det närmaste syftet med lagregleringen är att undanröja det
hinder som har ansetts föreligga mot kommunalt stöd åt de politiska
ungdomsorganisationernas verksamhet, bör stadgandet utformas så att
det kommer att avse all ungdomsverksamhet. Som villkor för statsbidrag
till ungdomsorganisation gäller att organisationen är uppbyggd
och fungerar enligt vedertagna demokratiska principer och öppet tar
ställning för demokratin samt att den bedriver en till kamratskap
fostrande verksamhet. I sak bör samma förutsättningar gälla för kom -

1989/90: KU 16

munalt stöd. — Givet är att det kommunala stödet måste lämnas enligt
objektiva grunder. Det får t.ex. inte förekomma att en viss politisk
eller religiös riktning ensidigt gynnas.

De av motionärerna förordade riktlinjerna överensstämmer i väsentliga
delar med de förutsättningar för bidrag som i förordningen (1988:374)
om statsbidrag till ungdomsorganisationer uppställts för att central
ungdomsorganisation skall kunna komma i fråga för statsbidrag i form
av s.k. generellt bidrag. Enligt 5 § i förordningen krävs nämligen för
sådant bidrag, såvitt nu är i fråga, att organisationen är en öppen
sammanslutning i vilken medlemskapet är frivilligt, att organisationen
är självständig och har minst 3 000 medlemmar i åldrarna 7—25 år
samt att dessa utgör minst 60 % av organisationens totala medlemsantal.

Utskottet delar den ståndpunkt som intagits i propositionen. Det
finns således inte anledning att i förevarande sammanhang uppställa
några nya riktlinjer i fråga om de villkor som skall vara uppfyllda för
att kommunalt stöd till ungdomsorganisationer skall kunna utgå. Kommunerna
och landstingen bör som hittills själva avgöra vilka närmare
förutsättningar som bör gälla för stödet. Det är därvid självfallet
möjligt att anknyta till de regler som gäller för statsbidrag till ungdomsorganisationer.
Med det anförda får utskottet, som avstyrker yrkande
2 i motionen, tillstyrka propositionen i förevarande del.
Utskottet tillstyrker propositionen i återstående delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:23 och med
avslag på motion 1989/90:K4 antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer.

Stockholm den 23 november 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Anders Björck

Närvarande: Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Birgit Friggebo
(fp), Sture Thun (s). Hans Nyhage (m). Sören Lekberg (s), Torgny
Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt
Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp). Ulla Pettersson
(s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Lahja Exner (s). Rosa Östh (c) och
Ingegerd Sahlström (s).

1989/90: KU 16

gotab 99267, Stockholm 1989