Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.

Betänkande 1994/95:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU29

Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Förslag till
• Innehållsförteckning

1994/95 KU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1994/95:129
Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m. jämte följdmotioner. I
propositionen föreslås bl.a. ändringar i kyrkolagen innebärande att
reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i kommunallagen.
Ändringarna innebär bl.a. att lokaliserings- och
likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet skrivs in i
kyrkolagen. Vidare föreslås att kyrkolagens regler om kommunalbesvär
skall utformas på ett sätt som tydligare framhäver kommunalbesvärens
särdrag och att instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt
kyrkolagen ändras på sätt som skett i kommunallagen. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 april 1995. Propositionen har föranlett
fem motioner. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och
avstyrker samtliga motioner.

Vidare behandlas i betänkandet sju motioner från den allmänna
motionstiden 1995 gällande olika kyrkliga frågor, bl.a. stat--kyrka-
frågan. Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer och ett särskilt
yttrande.

Propositionen

1994/95:129 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

2. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1994/95:K12 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att
införa kyrkokommunalt partistöd.

1994/95:K13 av Anders Svärd (c) vari yrkas att begreppet medlem i 11
kap. 1--3 §§ och i 22 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i
kyrkolagen (1992:399) ändras i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1994/95:K14 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om
en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen som möjliggör för en
församling att besluta om att den som inte tillhör församlingen men
har särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall få del av de
kyrkliga handlingarna.

1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen föreslagits,

2. att riksdagen beslutar om följande ändringar i den enligt
regeringens proposition 1994/95:129 föreslagna
kommunallagsanpassningen av kyrkolagen m.m.

a) beträffande medlemsbegreppet i församling att uttrycket
"(deras/sin) medlemmar(na)" i de i propositionen föreslagna nya 11
kap. 1--3 §§ kyrkolagen ersätts av uttrycket "(de) i församlingen
kyrkobokförd(a)".

b) beträffande rätt att lämna katastrofhjälp och bistånd

att 11 kap. 4 § kyrkolagen ges en tilläggspunkt av följande
lydelse: "8. katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd."

att relevanta delar av "lag (1994:693) om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd" tas in i kyrkolagen med den
ändringen att den tillståndsgivning av regeringen som förutsätts
enligt lagens 2 § inte skall erfordras för församling eller kyrklig
samfällighet.

c) beträffande rätt att lämna kyrkokommunalt partistöd att en ny
paragraf efter 11 kap. 4 § införs i kyrkolagen med följande lydelse:
"Kyrklig kommun får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (gruppstöd)
till de grupper som i fullmäktige representerar olika vallistor i
kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också ges till grupp som har
upphört att vara representerad i fullmäktige, dock endast under ett år
efter att representationen upphörde. Fullmäktige skall besluta om
gruppstödets omfattning och formerna för detta. Stödet får inte
utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar en grupp."

d) beträffande mandatperiodens längd för kyrkofullmäktige att 13
kap. 5 § kyrkolagen (1992:300) ändras att lyda: "Ledamöter och
ersättare väljs för fyra år räknat från och med den 1 november
valåret."

e) beträffande mandatperiodens längd för kyrkoråd och nämnder att
17 kap. 11 § kyrkolagen ges följande ändrade lydelse: "Sådana
ledamöter och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall väljas för fyra
år, räknat från den 1 januari året efter det år då val av
kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet."

att 17 kap. 11 § kyrkolagen ges ett tillägg av följande lydelse:
"Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall räknas
från och med det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde
då val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall
nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första
sammanträde."

f) beträffande medlemsbegreppet vid laglighetsprövning att uttrycket
"medlem" i den i propositionen föreslagna nya 22 kap. 1 § kyrkolagen
ersätts av uttrycket "kyrkobokförd".

g) beträffande kyrkomötets mandatperiod att 29 kap. 4 § första
meningen kyrkolagen får följande ändrade lydelse: "Val av kyrkomötet
förrättas vart fjärde år."

h) beträffande mandatperiod för stiftsfullmäktige att 43 kap. 19 §
kyrkolagen får följande ändrade lydelse: "Ledamöter och ersättare
väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det då
val till kyrkofullmäktige ägt rum i hela landet."

i) beträffande ikraftträdande av den ändrade mandatperioden att i
övergångsbestämmelser till kyrkolagen anges att de nya formuleringarna
av 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §, 29 kap. 4 § och 43 kap. 19 § träder i
kraft efter 1997 års kyrkofullmäktigeval.

j) beträffande tidpunkt för kyrkofullmäktigeval att 3 § första
stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval ändras till att lyda:
"Vid val i hela riket av kyrkofullmäktige är valdag tredje söndagen i
september.",

3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning snarast bör
tillsättas för att se över reglerna för inkallande av
ersättare/suppleant vid stiftsfullmäktiges sammanträden,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den i samråd med Svenska
kyrkans centralstyrelse låter utreda hur man kan lösa de av kyrkomötet
relaterade problemen med att ge en församlingsmedlem i Svenska kyrkan
full tillhörighet till en församling där han ej bor.

1994/95:K16 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå proposition 1994/95:129.

Motioner från allmänna motionstiden 1995

1994/95:K606 av Stig Sandström (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1994/95:K610 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att
förbudet för kyrkor att bygga och driva ålderdomshem upphävs.

1994/95:K613 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambandet mellan stat och kyrka i framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhållanden och förutsättningar för Svenska
kyrkans organisation och arbete i framtiden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Kyrkoberedningens förslag inte läggs till
grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkomröstning i kyrka--stat-frågan före
riksdagens beslut.

1994/95:K621 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar en gemensam lagstiftning om samtliga trossamfund.

1994/95:K626 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att
landstingen får rätt att tillhandahålla kistor till allmänheten för
att möjliggöra för den enskilde att själv ombesörja en begravning.

1994/95:K627 av Hans Hjortzberg-Nordlund och Ulf Melin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begravningsclearing.

1994/95:K628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en snabb, långsiktig och principiellt hållbar lösning av
stat--kyrka-frågan.

Utskottet

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den
statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och
ekonomi. I Kyrkoberedningens direktiv ingick bl.a. att överväga en
anpassning av kyrkolagens bestämmelser om församlingar m.m. till
motsvarande bestämmelser i kommunallagen och att se över det kyrkliga
utjämningssystemet. Till beredningen överlämnade regeringen även en
riksdagsskrivelse avseende tystnadsplikt för diakoner samt kyrkomötets
skrivelser om kyrkoherdes självskrivenhet i utskott och om
kyrkokommunalt partistöd. Dessa frågor har behandlats av
Kyrkoberedningen i delbetänkandet Vissa kyrkofrågor (SOU 1993:46) och
beredningens förslag behandlas, med undantag för frågan om det
kyrkliga skatteutjämningssystemet, i den nu aktuella propositionen. En
fortsatt översyn av skatteutjämningsystemet skall göras av en av
regeringen tillkallad särskild utredare (dir. 1994:52). Utredningens
arbete beräknas vara slutfört i början av år 1996.

Regeringen överlämnade en skrivelse (regskr. 1994:1) till 1994 års
kyrkomöte med förslag till ändringar i kyrkolagen avseende de nyss
angivna frågorna. Kyrkomötet (1KL 1994:2, kskr. 1994:9) godtog i allt
väsentligt lagförslaget, men hemställde också om andra ändringar i
kyrkolagen. Vissa andra kyrkokommunala frågor som behandlades vid 1993
års kyrkomöte tas också upp i den nu aktuella propositionen.

I sammanhanget bör även nämnas att Kyrkoberedningen i mars 1994
avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden.
I betänkandet ges förslag om utformningen av de framtida ekonomiska
och rättsliga relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Kyrkoberedningen föreslår bl.a. att Svenska kyrkan får ställning som
ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller kommunalt.
Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga
samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör
att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas
och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt
reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om
Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan föreslås få ett särskilt
konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars offentlighet
kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och samfälligheter.

Kyrkoberedningens slutbetänkande har remissbehandlats och
beredningens förslag bereds för närvarande inom Civildepartementet.
Enligt 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 14, s.
27--28) är avsikten att regeringen till 1995 års kyrkomöte skall
redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan och om ansvaret för begravningsverksamheten.

1.2 Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i kyrkolagen (1992:300)
innebärande att reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i
kommunallagen (1991:900). Ändringarna innebär bl.a. att lokaliserings-
och likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet skrivs in i
kyrkolagen. Möjligheterna att delegera ärenden, både från fullmäktige
till nämnderna och inom nämnderna, föreslås bli utökad. Vidare
föreslås att reglerna om kyrkofullmäktiges arbetsformer förenklas och
förtydligas. Reglerna om jäv i kyrkorådet och andra nämnder föreslås
bli utformade efter förebild av förvaltningslagens jävsregler. I
propositionen föreslås nya regler om ekonomihantering och revision i
syfte att förbättra budgethantering, redovisning och
resultatuppföljning. Kyrkolagens regler om kommunalbesvär föreslås bli
utformade på ett sätt som tydligare skall framhäva kommunalbesvärens
särdrag och instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt kyrkolagen
föreslås bli ändrad på sätt som skett i kommunallagen.

I propositionen behandlas även några kyrkokommunala frågor som har
aktualiserats vid kyrkomötena 1993 och 1994. Slutligen föreslås en
justering av 2 kap. 10 § kommunallagen varigenom en felaktig
hänvisning rättas. I propositionen föreslagna ändringar i kyrkolagen
och kommunallagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

2. Frågan om avslag på propositionen

2.1 Propositionen

I propositionen föreslås att kyrkolagens bestämmelser om de kyrkliga
kommunerna anpassas i princip till motsvarande bestämmelser för de
borgerliga kommunerna i den nya kommunallagen.

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande bl.a. föreslagit att
församlingarnas kommunstatus bör upphöra i samband med de i
beredningens betänkande föreslagna relationsförändringarna mellan
staten och Svenska kyrkan. I belysning av detta kan man, enligt
regeringen, naturligtvis ifrågasätta om det nu finns anledning att
fullfölja traditionerna med en nära anpassning av den kyrkokommunala
lagstiftningen efter kommunala förhållanden. Det finns emellertid
enligt regeringen i den nya kommunallagen regler som från
grundläggande demokratiska utgångspunkter är mycket betydelsefulla och
som därför också bör få genomslag på det kyrkliga området. Regeringen
har därför stannat för att föreslå en del förändringar av kyrkolagens
regler om församlingar och samfälligheter i syfte att anpassa dem till
den nya kommunallagen och till vissa av de ändringar som riksdagen
beslutade om med anledning av propositionen 1993/94:188 Lokal
demokrati (bet. 1993/94:KU40) och som trädde i kraft den 1 juli 1994.
Vid avvägningen av i vilken omfattning som anpassningen bör göras har
regeringen tagit utgångspunkten i det förhållandet att Svenska kyrkan
är ett trossamfund och regeringen har också tagit hänsyn till den
speciella struktur som råder på lokalplanet inom Svenska kyrkan.

2.2 Motionen

I en motion 1994/95:K16 av Eva Flyborg (fp) yrkas att riksdagen
skall besluta att avslå propositionens förslag. Motionären anser att
Svenska kyrkan inte bör ges någon offentligrättslig ställning i
framtiden och hänvisar till förslaget i Kyrkoberedningens
slutbetänkande om att församlingarnas kommunstatus bör upphöra i
samband med relationsförändringarna mellan staten och Svenska kyrkan.
Motionären delar den i propositionen uttryckta uppfattningen att man
naturligtvis i belysning av Kyrkoberedningens förslag kan ifrågasätta
om det nu finns anledning att fullfölja traditionerna med en nära
anpassning av den kyrkokommunala lagstiftningen efter kommunala
förhållanden.

2.3 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2) delade regeringens uppfattning.
Eftersom regleringen av kyrkans organisation på lokalplanet är av
kommunalrättslig natur, är det enligt kyrkomötet väsentligt att denna
lagstiftning så långt som det är möjligt ansluter till kommunallagens
regler. Denna uppfattning kom även till uttryck i det av 1991 års
kyrkomöte godtagna betänkandet om ny kyrkolag (1Kl 1991:9). Den
omständigheten att Kyrkoberedningen numera avslutat sitt arbete
påverkar enligt kyrkomötet inte den bedömning som kyrkomötet gav
uttryck för 1991.

2.4 Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i den nya
kommunallagen finns regler som från grundläggande demokratiska
utgångspunkter är mycket betydelsefulla och som därför också bör få
genomslag på det kyrkliga området. Som ovan framgått är
Kyrkoberedningens förslag om bl.a. de framtida relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan för närvarande föremål för behandling inom
Civildepartementet, och avsikten är att regeringen skall lämna en
skrivelse till 1995 års kyrkomöte. Enligt utskottets mening kan detta
inte anses utgöra anledning att avvakta med en sådan
kommunallagsanpassning av kyrkolagen som regeringen nu föreslår i
propositionen. Utskottet avstyrker motion 1994/95:K16.

3. Den kyrkokommunala kompetensen

3.1 Nuvarande bestämmelser

Den kyrkokommunala kompetensen regleras för närvarande i 11 kap.
1--7 §§ kyrkolagen (1992:300). Liksom i äldre kommunallagstiftning på
det borgerliga området finns en allmän kompetensregel, 11 kap. 1 §.
Den säger att en församling själv eller i samverkan med andra
församlingar får sköta sina angelägenheter. Den kompletteras med en i
sju punkter i princip uttömmande uppräkning av vad som avses med
församlingsangelägenheter. Med församlingsangelägenhet avses bl.a.
frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt
diakoni och evangelisation (punkt 1). Till gudstjänstliv hör de
kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning.

I den nuvarande kommunallagen finns kompetensreglerna reglerade i 2
kap. 1--10 §§. Grundregeln är att kommunerna får ha hand om sådana
angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens
område eller medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks
därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Den anger att det
alltid måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en åtgärd,
antingen i förhållande till en kommuns geografiska område eller till
medlemmarna eller till båda delar. Härutöver finns bestämmelser som
uttrycker den kommunala likställighetsprincipen innebärande att en
kommuns medlemmar skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl
för något annat. Det finns också ett förbud mot att fatta beslut med
tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsförbudet). En särskild
reglering om kommunernas kompetens i näringslivsfrågor finns också i
kommunallagen.

3.2 Propositionen

I propositionen föreslås ingen ändring av grunden för regleringen av
församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kompetens.
Regeringen föreslår dock att, på samma sätt som i kommunallagen, några
av de grundläggande kommunala kompetensprinciperna skall anges direkt
i lagtexten. Den grundläggande allmänna kompetensregeln bör enligt
propositionen kompletteras med föreskrifter som uttrycker
lokaliserings- och likställighetsprinciperna samt
retroaktivitetsförbudet. Däremot finns det enligt regeringen inte
något behov av en särskild reglering av församlingarnas kompetens på
näringslivsområdet.

Av lagtekniska skäl förelås att hela nuvarande 11 kap. kyrkolagen
upphävs och ersätts av ett nytt kapitel. Enligt propositionen innebär
de föreslagna ändringarna att den kyrkokommunala kompetensen uttrycks
på ett sätt som ansluter till regleringen av kompetensen i
kommunallagen.

Lokaliseringsprincipen framgår av den föreslagna 11 kap. 1 §
kyrkolagen. Enligt propositionens specialmotivering används begreppet
medlem här för att ge uttryck åt det kyrkokommunala medlemsbegreppet.
Med medlem avses den som är folkbokförd i församlingen. I
specialmotiveringen anförs vidare att det faller utanför en
kyrkokommuns ordinära kompetens att göra vederlagsfria prestationer
till enskilda personer utan att denna rätt eller skyldighet har stöd i
lag (förbudet mot att ge understöd åt enskilda). Åtgärderna måste
generellt sett mer ta till vara ett allmänt intresse för församlingen,
vilket framgår bl.a. av rättspraxis på området. I 2 kap. 1 §
kommunallagen uttrycks kravet på allmänintresse, men enligt
propositionen skulle det emellertid i det kyrkliga sammanhanget kunna
leda tanken fel att i lagtext tala om ett allmänintresse för att
uttrycka församlingens kompetens. Därför har något sådant begrepp inte
införts.

Likställighetsprincipen finns uttryckt i den föreslagna 11 kap. 2 §.
I 3 § samma kapitel föreslås en bestämmelse som uttrycker det förbud
mot beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis finns på det
kommunala området. Medlemsbegreppet i 2 och 3 §§ är detsamma som i 1
§. Den föreslagna 11 kap. 4 § motsvarar innehållet i den uppräkning av
församlingsangelägenheter som görs i nuvarande 11 kap. 1 § andra
stycket. Paragrafen är sammankopplad med den allmänna
kompetensbeskrivningen i 1 § genom en hänvisning dit. I 11 kap. 12 §
föreslås en ny bestämmelse som anger att föreskrifterna i 1--3 §§ inte
enbart gäller för församlingarna utan också för de kyrkliga
samfälligheterna. I den föreslagna lydelsen av 11 kap. 14, 15 och 17
§§ används begreppet kyrkomedlem och i propositionens
specialmotivering anges att med detta avses den som är medlem av
Svenska kyrkan.

I propositionen anför regeringen att det, såsom kyrkomötet
framhållit, kan vara vanskligt att använda begreppet medlem i detta
sammanhang. Det får inte blandas samman med religionsfrihetslagens
medlemsbegrepp som avser tillhörigheten till Svenska kyrkan som
trossamfund. Som anfördes i regeringens skrivelse till kyrkomötet
(regskr. 1994:1) bör man dock enligt propositionen inte överdriva
risken för en sådan sammanblandning, särskilt inte om det klart
framgår av motiven till lagtexten att man med församlingsmedlem avser
bara den som är folkbokförd i en församling. Man måste också, enligt
regeringen, beakta att man i det pågående arbetet med grunderna för
tillhörigheten till trossamfundet Svenska kyrkan inte använder
begreppet medlem utan just tillhörig. Att i stället använda
formuleringen "folkbokförd i församlingen" medför enligt regeringen
lagtekniska svårigheter och ett otympligt lagspråk. Regeringen anser
därför att man inte bör frångå förslaget att använda begreppt medlem
för att uttrycka den kommunalrättsliga statusen.

3.3 Motionerna

3.3.1 Begreppet medlem

I motion 1994/95:K13 av Anders Svärd (c) yrkas i denna del att
begreppet medlem i 11 kap. 1--3 §§ i förslaget till lag om ändring i
kyrkolagen skall bytas ut mot ordet "folkbokförd" i lämplig form eller
ändras på annat lämpligt sätt.

Enligt motionären kan det inte råda någon tvekan om att det uppstår
svårigheter att förstå vad som avses när samma eller nästan samma
begrepp används med olika innebörd i en och samma lag. Det kan enligt
motionen inte vara tillfredsställande att den som utträtt ur Svenska
kyrkan -- ur kommunalrättslig synvinkel -- betraktas som
församlingsmedlem. Enligt motionären avses med församlingsmedlem i
dagligt tal endast fysiska personer som tillhör Svenska kyrkan och
genom kyrkoskrivning är knutna till församlingen. På ett liknande
medlemsbegrepp bygger också reglerna om rösträtt och valbarhet. Å
andra sidan måste, enligt motionären, ett mera vidgat medlemsbegrepp
gälla beträffande rätten att anföra besvär. Härtill kommer de
ekonomiska intressen, som är knutna till skyldigheten att betala skatt
till församlingen. Mot bakgrund av detta synes enligt motionären något
entydigt medlemsbegrepp inte böra anges för församlingens vidkommande.
Enligt motionären föreligger inte hinder att för varje fall ange
vilken krets av personer och andra som avses.

I motion 1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 a)
att uttrycket "(deras/sin) medlemmar(na)" i propositionens förslag
till ny lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall ersättas av
uttrycket "(de) i församlingen kyrkobokför(da)".

Enligt motionären saknar nuvarande lagstiftning en kommunalrättslig
begreppsbestämning. Bestämmelserna om valbarhet och rösträtt knyter an
till folkbokföringen och medlemskap i Svenska kyrkan samt beträffande
besvärsrätten endast till folkbokföringen. Motionären anser det
olämpligt att ha två olika medlems/kyrkotillhörighetsbegrepp i
kyrkolagen och att förväxlingar lätt kommer att kunna ske.

3.3.2 Den kyrkokommunala kompetensen

I motion 1994/95:K14 av Anders Svärd (c) yrkas en sådan ändring i 11
kap. 1 § kyrkolagen som möjliggör för en församling att besluta om att
den som inte tillhör församlingen men har en särskild anknytning till
denna, kostnadsfritt skall få del av de kyrkliga handlingarna.

Enligt motionären har regeringsrätten i en dom fastställt att
kyrkofullmäktiges beslut att medge dop, konfirmation och vigsel utan
kostnad för personer som inte var kyrkobokförda i församlingen var
befogenhetsöverskridande. Enligt motionären är det nödvändigt att
Svenska kyrkan ges möjlighet att vara den öppna folkkyrka den vill
vara. Det bör bl.a. innebära att församlingarna när det gäller
kostnaderna för att få del av de kyrkliga handlingarna -- dop,
konfirmation, vigsel och begravning -- kan ta hänsyn till människors
känsla av samhörighet med en församling där man inte är bosatt. Därför
bör det enligt motionen inte finnas alltför snäva gränser när det
gäller möjligheterna för en församling att låta människor med viss
anknytning till församlingen kostnadsfritt få del av dessa handlingar.

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 b) att den
i propositionen föreslagna lydelsen av 11 kap. 4 § bör utökas med en
tilläggspunkt 8 med följande lydelse. "8. katastrofhjälp och annat
humanitärt bistånd." Vidare yrkas att relevanta delar av lagen
(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd skall tas in i
kyrkolagen med den ändringen att den tillståndsgivning av regeringen
som förutsätts enligt 2 § inte skall erfordras för församling eller
kyrkliga samfälligheter.

Motionären hänvisar till att regeringen i skrivelse till 1994 års
kyrkomöte angav att den hade för avsikt att ha en generös inställning
när tillstånd till biståndsgivning skulle ges för kyrkliga kommuner
enligt lagen (1994:693) om rätt för komuner, landsting och kyrkliga
kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.
Att denna del av skrivelsen nu inte finns med i propositionen anser
motionären vara illavarslande för enskilda församlingars möjligheter
att engagera sina medlemmar i internationellt hjälparbete. När Svenska
kyrkan själv får rätt att besluta om användningen av sin kyrkoavgift
kommer det enligt motionen med stor sannolikhet att öppnas helt andra
möjligheter för församlingarna att delta i internationellt arbete.
Eftersom detta är ett starkt intresse, som dokumenterats i flera
kyrkomötesbeslut, anser motionären att en lagändring på denna punkt
borde vara möjlig redan nu, även när det gäller användningen av
kyrkoskattemedel.

I motion 1994/95:K610 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kds) från
den allmänna motionstiden 1995 yrkas att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag till sådan lagändring att förbudet för kyrkor att
bygga och driva ålderdomshem upphävs.

Motionärerna hänvisar till en dom från Kammarrätten i Stockholm
enligt vilken det slagits fast att det med gällande lagstiftning
ligger utanför den kyrkokommunala kompetensen att bygga och driva ett
ålderdomshem. Enligt motionärerna har kyrkan en lång tradition av
diakonalt arbete, som måste sägas utgöra en väsentlig del av kyrkans
verksamhet. Mot denna bakgrund är det enligt motionen orimligt att
förbjuda kyrkan att bygga och driva ålderdomshem. För många skulle den
profil som kyrkan står för innebära trygghet, igenkännande och
hemkänsla. Enligt motionen kan man på mycket goda grunder anta att
många äldre skulle föredra ett ålderdomshem i kyrklig regi.

3.4 Bakgrund

3.4.1 Begreppet medlem

3.4.1.1 Kyrkomötet

Kyrkomötet har med anledning av regeringens skrivelse (skr. 1994:1)
i betänkande av första kyrkolagsutskottet (1KL 1994:2) angett att
kodifieringen av lokaliserings- och likställighetsprinciperna
inneburit att begreppet "medlem" av lagtekniska skäl tagits in i
lagtextförslaget och att nu gällande lagstiftning saknar denna
kommunalrättsliga begreppsbestämning. Bestämmelserna om valbarhet och
rösträtt knyter i stället an till folkbokföringen och medlemskap i
Svenska kyrkan samt beträffande den kommunala besvärsrätten endast
till folkbokföringen. Utskottet noterar att begreppet "medlem" i
kommunalrättslig bemärkelse används i lagen (1992:288) om medlemskap i
icke-territoriella församlingar.

Första kyrkolagsutskottet har i och för sig inte någon erinran mot
att de redan nu gällande kommunalrättsliga principerna uttryckligen
lagfästs. Införandet av begreppet "medlem" i kyrkolagen med annan
betydelse än nuvarande religionsfrihetslags medlemsbegrepp kan
emellertid enligt utskottets mening medföra tolkningsproblem.
Läronämnden framhöll också i sitt yttrande de läromässiga
implikationerna av ett dubbelt medlemskapsbegrepp. Läronämnden fann
att det var angeläget att undvika en uppdelning i ett kyrkokommunalt
medlemsbegrepp och ett teologiskt motiverat kyrkotillhörighetsbegrepp.
Således borde enligt läronämnden den som utträtt ur Svenska kyrkan
inte anges som medlem i en församling. Det förhållandet att denna
person är folkbokförd i en församling och med gällande
dissenterlagstiftning har en relation till församlingen borde enligt
läronämnden uttryckas på annat sätt.

Uttrycket medlem blir enligt första kyrkolagsutskottet i det
kyrkokommunala sammanhanget flertydigt. Det ligger enligt utskottet
alltför nära till hands att uttrycket i de av regeringen föreslagna
paragraferna uppfattas såsom avseende endast den som är medlem i
Svenska kyrkan. De föreslagna 1--3 §§ i 11 kap. kyrkolagen är därför
enligt utskottet i dubbelt måtto ägnade att skapa missförstånd och
vilseleda i fråga om den avsedda innebörden. Det kan enligt utskottet
leda till en icke avsedd negativ särbehandling av sådana i
församlingen folkbokförda personer som inte också är medlemmar i
Svenska kyrkan. Samtidigt kan de leda till rättsförlust genom att
personer ur samma krets vilseleds att inte ta i anspråk eller bevaka
rättigheter som faktiskt tillkommer dem. En sådan utformning av
lagtexten är enligt utskottet inte bra, även om det görs klargörande
motivuttalanden.

Enligt första kyrkolagsutskottets mening är det således nödvändigt
att för det kyrkokommunala sammanhanget finna andra språkliga uttryck
för principerna. En möjlighet kunde vara att i stället för uttrycket
medlem uttryckligen ange vad som avses, nämligen den som är
folkbokförd i församlingen. Anses detta leda till alltför otympliga
formuleringar bör man enligt utskottet inte vara främmande för att
införa en särskild -- i så fall i lagen definierad -- term. Vad
utskottet anfört i denna fråga beslöt kyrkomötet att ge regeringen
till känna.

3.4.1.2 Medlemskap i Svenska kyrkan

Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan finns i 6--9 §§
religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 6 § må endast svensk
medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av Svenska
kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § i Svenska kyrkan vid
födseln om båda föräldrarna tillhör Svenska kyrkan. Detsamma gäller då
endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan, om inte föräldrarna inom
sex veckor från födseln anmäler att barnet inte skall tillhöra kyrkan.
Barn utom äktenskap inträder enligt 8 § i Svenska kyrkan om modern
tillhör kyrkan. Den som förvärvar svenskt medborgarskap tas också upp
i kyrkan utan någon särskild ansökan, om han eller hon är
evangelisk-luthersk trosbekännare och inte särskilt har anmält att han
eller hon inte önskar träda in i kyrkan (9 §).

Kyrkotillhörighetsberedningen, som tillsattes av Svenska kyrkans
centralstyrelse på begäran av 1992 års kyrkomöte, avlämnade i mars
1993 betänkandet Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. I betänkandet
föreslogs att dopet blir huvudvägen in i Svenska kyrkan. Vidare
föreslogs att begreppet "medlemskap" i kyrkolagen byts ut mot
begreppet "kyrkotillhörighet".

I Kyrkoberedningens i mars 1994 avlämnade slutbetänkande (SOU
1994:42) Staten och trossamfunden föreslås att det överlämnas till
Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger, t.ex.
bestämmelserna om negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §
regeringsformen, besluta sina regler om kyrkotillhörighet.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande (s. 97) ansett att
Kyrkotillhörighetsberedningens förslag uppfyller regeringsformens
krav. Enligt beredningen föreligger inte heller något hinder mot att
-- i enlighet med den av kyrkomötet och Kyrkotillhörighetsberedningen
numera använda terminologin -- tala om kyrkotillhörighet i stället för
medlemskap. Som ovan framgått är Kyrkoberedningens betänkande för
närvarande -- efter avslutad remissbehandling -- föremål för beredning
inom Civildepartementet.

Efter remissbehandling av Kyrkotillhörighetsberedningens betänkande
lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag till 1994 års
kyrkomöte (CsSkr 1994:4) Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan.
Kyrkomötet har (2KL 1994:7), med vissa redaktionella justeringar,
antagit Centralstyrelsens förslag till utformning av
kyrkotillhörighetsreglerna och anhållit att regeringen förelägger
riksdagen förslag till ändringar i kyrkolagen och
religionsfrihetslagen.

Enligt 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 14 s. 4)
räknar regeringen med att under år 1995 till riksdagen lägga fram
förslag om nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan.

3.4.2 Den kyrkokommunala kompetensen

3.4.2.1 Person som inte är folkbokförd i församlingen

I motion K14 anses att en församling skall få möjlighet att besluta
att en person som inte är folkbokförd i församlingen men som har
särskild anknytning till församlingen, kostnadsfritt skall kunna få ta
del av de kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och
begravning.

Anordnande av dop, konfirmation, vigsel och begravning för dem som
är folkbokförda i en församling utgör en församlings angelägenhet. Vad
gäller dessa personer föreligger inte heller något hinder mot att
ombesörja förrättningarna kostnadsfritt. Beträffande anordnande av
sådana förrättningar för personer som inte är folkbokförda i
församlingen är synsättet annorlunda.

Regeringsrätten har i det rättsfall som åberopas i motion K14, RÅ
1993 ref. 103, ansett att kyrkofullmäktiges beslut att medge dop,
konfirmation och vigsel utan kostnad för personer som inte var
kyrkobokförda i församlingen var befogenhetsöverskridande.
Regeringsrätten ansåg att anordnande av sådana förrättningar får anses
falla inom församlingens kompetensområde endast under förutsättning
att verksamheten förorsakar obetydliga merkostnader för församlingen
eller finansieras genom avgifter, donationsmedel eller eljest på annat
sätt än genom skattemedel. Kyrkofullmäktige hade tidigare beslutat att
införa en "femårsregel" vid begravningar, innebärande att den som
avlidit inom fem år efter avflyttning från församlingen skulle erhålla
samma förmåner som personer bosatta inom församlingen. Senare beslöt
kyrkofullmäktige att denna femårsregel skulle gälla även vid dop,
konfirmation och vigsel. Enligt Regeringsrätten fanns det skäl att
anta att den i församlingens reglemente gjorda utvidgningen av
begreppet församlingsbo skulle medföra en ökning av församlingens
kostnader i samband med dop, konfirmationer och vigslar som inte var
obetydlig. Utredningen i målet hade inte gett vid handen att dessa
merkostnader finansierades på annat sätt än med skattemedel.
Kyrkofullmäktige fick därför enligt Regeringsrätten anses ha
överskridit sin befogenhet.

Av Kyrkoberedningens slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och
trossamfunden framgår (s. 102) att många pastorat m.fl. deltar i ett
clearingsystem, som innebär att en person som var folkbokförd i ett
pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet,
varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Enligt
beredningens mening (s. 110) är det med hänsyn till de förändrade
levnadsmönstren med bl.a. flyttning mellan olika orter synnerligen
angeläget att ett riksomfattande clearingsystem kommer till stånd.
Kyrkoberedningen har i sitt betänkande föreslagit att alla får betala
till begravningsverksamheten genom en särskild statlig
begravningsavgift, som tas upp tillsammans med inkomstskatten. I det
fortsatta utredningsarbetet bör dock enligt beredningen även
förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen
prövas.

Med hänvisning till att frågor om den kyrkokommunala kompetensen
skulle komma att behandlas i en kommande proposition avstyrkte
konstitutionsutskottet hösten 1994 en motion (c) av samma innehåll som
den nu aktuella. Ledamoten från Centerpartiet avgav en reservation.
Riksdagen följde utskottet. Utskottet åsyftade då den proposition som
nu är föremål för behandling i detta betänkande.

3.4.2.2 Internationell diakoni och annan internationell
hjälpverksamhet

I motion K15 yrkande 2 b) anses att katastrofhjälp och annat
humanitärt bistånd skall utgöra en församlingsangelägenhet och att för
församling eller kyrklig sammanfällighet inte skall krävas tillstånd
av regeringen enligt 2 § lagen (1994:693) om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd. Motionären anser att relevanta delar
av denna lag skall tas in i kyrkolagen.

Rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd regleras i en lag
(1994:693) härom, som trädde i kraft den 1 juli 1994. Lagen ersatte en
tidigare gällande lag från 1991 och innebar en utvidgning av rätten
att lämna internationellt bistånd.

Det var först genom den tidigare gällande lagen från 1991 som de
kyrkliga kommunerna likställdes med kommuner och landsting vad gäller
rätten att ägna sig åt internationell katastrofhjälp och annat
humanitärt bistånd. Lagen hade föregåtts av ett uttalande av 1990 års
kyrkomöte som ansåg att -- med hänvisning till det speciella diakonala
ansvar som Svenska kyrkan har för de hjälpbehövande utanför landets
gränser -- lokaliseringsprincipen, i varje fall på sikt, borde kunna
genombrytas så att de kyrkliga kommunerna fick möjlighet till
ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt.

1992 års kyrkomöte uttalade bl.a. att Svenska kyrkans
centralstyrelse borde fortsätta arbetet med att ge de kyrkliga
kommunerna större möjligheter att ägna sig åt internationell
katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

Enligt den nu gällande lagen från 1994 får kommuner, landsting,
församlingar och kyrkliga samfälligheter lämna katastrofhjälp eller
annat humanitärt bistånd till ett annat land, om det där inträffar en
katastrof eller på något annat sätt uppstår en nödsituation. Biståndet
får ges i form av utrustning som de kan avvara. Utrustning skall
lämnas direkt till det andra landet eller skickas genom en
internationell hjälporganisation. Den får också lämnas till en
internationell hjälporganisation för att användas om en nödsituation
senare skulle inträffa (1 §).

Till ett land som får svenskt statligt bistånd får de även ge
bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat
sätt under förutsättning att regeringen lämnar tillstånd till det.
Sådant bistånd kan även ges i form av ekonomiskt stöd för att
genomföra utbildning och rådgivning. Biståndet skall lämnas direkt
till det andra landet eller skickas genom en internationell
hjälporganisation (2 §). För att säkerställa att sådant bistånd kommer
till den användning som avsetts skall de vidta åtgärder för att
förvissa sig om att så sker (3).

I den proposition som föregick 1994 års lag (prop. 1993/94:189)
behandlades även frågan om huruvida kommunerna, landstingen och de
kyrkliga kommunerna skulle få rätt att ge bistånd även i form av
kontant stöd. Lokaldemokratikommittén hade föreslagit detta i sitt
delbetänkande (SOU 1993:77) Kommunal tjänsteexport och internationellt
bistånd. I likhet med vad några remissinstanser uttalat ansåg
emellertid regeringen att man med ett sådant förslag gått in på ett
område som även fortsättningsvis måste ankomma på staten. Att anslå
direkt penningbistånd var enligt regeringen inte en sak som föll inom
den kommunala kompetensen, inte ens efter den i propositionen
föreslagna utvidgningen. Vad gällde de kyrkliga kommunerna påpekade
regeringen även att dessa redan i dag, genom insamlade kollektmedel,
har möjlighet att lämna direkt ekonomiskt stöd till andra länder.

I propositionen informerades också om att det pågick ett
inomkyrkligt arbete hos Svenska kyrkans centralstyrelse beträffande
förhållandet mellan de kyrkliga kommunernas internationella insatser
och lokaliseringsprincipen. Kyrkoberedningen hade också berört frågan
i sitt delbetänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. Enligt
regeringens mening saknades anledning att då föreslå någon
särreglering för de kyrkliga kommunerna. Riksdagen (bet. 1993/94:KU41)
biföll propositionens förslag till ny lagstiftning.

I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (skr. 1994:1)
anförde den dåvarande regeringen bl.a. att det i anslutning till
lokaliseringsprincipen under lång tid hade förts en diskussion om hur
denna princip förhåller sig till möjligheterna för en församling att
använda kyrkokommunala medel för internationell diakoni och annan
liknande internationell hjälpverksamhet. Regeringen hänvisade till att
den hade behandlat frågan i proposition 1993/94:189 Kommunal
biståndsverksamhet och till att riksdagen på grundval av denna
proposition hade beslutat om en ny lag om rätt för kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och
annat bistånd, vilken skulle träda i kraft den 1 juli 1994. Därmed
fanns det enligt regeringens mening inte då skäl att ta upp frågan
till ytterligare överväganden. Regeringen ville dock förutskicka att
den avsåg att ha en generös inställning när tillstånd till
biståndsgivning skulle ges för kyrkliga kommuner.

1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2) utgick från att såväl Lutherhjälpen
som Svenska kyrkans mission räknas som sådana internationella
hjälporganisationer som avses i 1994 års lag om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Under i lagen i övrigt
angivna förutsättningar torde därför enligt kyrkomötet bistånd kunna
förmedlas genom dessa kyrkliga organisationer. I första
kyrkolagsutskottets betänkande framhölls särskilt att regeringen i
skrivelsen till kyrkomötet förutskickat en generös tillståndgivning,
och det borde därför enligt utskottets förmenande inom ramen för
gällande föreskrifter vara möjligt för regeringen att tillgodose
önskemål om en specifikt kyrklig inriktning på biståndsgivningen,
varigenom den internationella diakonala aspekten kan tillgodoses. Det
var utskottets förhoppning att de kyrkliga kommunernas biståndsgivning
i en framtid skall kunna ges en tydligare kyrklig profil än vad
nuvarande regler synes medge. Vid sådant förhållande saknades enligt
utskottet för närvarande skäl för kyrkomötet att vidta någon annan
särskild åtgärd än att med anledning av motionen ge regeringen till
känna vad utskottet anfört. Kyrkomötet följde utskottets förslag.

I den nu aktuella propositionen berörs inte särskilt frågan om
lokaliseringsprincipens räckvidd i detta avseende.

3.4.2.3 Kyrklig kommuns befogenhet att inrätta ålderdomshem

I motion K610 anförs att regeringen skall ge förslag till lagändring
som upphäver förbudet för kyrkor att bygga och driva ålderdomshem.

Enligt 20 § socialtjänstlagen (1980:620) skall den borgerliga
kommunen inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för
äldre människor med behov av särskilt stöd. Vill en enskild person
eller sammanslutning inrätta ett hem för vård eller boende, skall
enligt 69 § samma lag tillstånd sökas hos länsstyrelsen. Genom lag
(1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för
vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen har
socialnämnden i en kommun getts möjlighet att ge tillstånd för
inrättande av hem för vård eller boende för att bedriva förskole-
eller fritidsverksamhet.

Med församlingsangelägenhet avses enligt nuvarande 11 kap. 1 §
kyrkolagen bl.a. frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv och
undervisning samt diakoni och evangelisation. Någon förändring i detta
avseende föreslås inte i propositionen.

I en kommentar till den tidigare gällande lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse sägs bl.a. (Kaijser, Kommunallagarna III s. 46)
att såvitt fråga är om användande av utdebiterade medel har förutsatts
att borgerlig och kyrklig kompetens inte sammanfaller. Gränsdragningen
mellan borgerlig kommuns och församlings kompetens erbjuder enligt
kommentaren särskilda problem då fråga är om församlingsvård i
vidsträckt bemärkelse, dvs. sådan verksamhet som rör barn och ungdom,
ålderstigna och sjuka. Vad som skiljer verksamheterna åt är enligt
kommentaren att den kyrkokommunala verksamheten är betingad av det
kristna budskapet och åsyftar att ge en kristen omvårdnad eller en
kristen fostran.

I den proposition som föregick lagen om församlingsstyrelse (prop.
1961:70 s. 106) uttalade departementschefen att han i allt väsentligt
anslöt sig till vad Församlingsstyrelsekommittén hade uttalat då den
övervägt vilka åtgärder som skall anses tillåtna inom den diakonala
verksamheten. Församlingsstyrelsekommittén (SOU 1957:15 s. 148 f)
uttalade i denna fråga bl.a. följande.

Denna verksamhet ter sig mången gång utåt som ren socialvård, i
synnerhet i de fall då den tager sig uttryck i meddelande av sjukvård.
Diakonien låter sig i själva verket ej särskiljas från socialvård i
egentlig mening genom något yttre kriterium. Skillnaden mellan diakoni
och socialvård ligger i stället i de olika syften som de fullföljer
och de olika bevekelsegrunderna för dem. I motsats till socialvården
syftar nämligen diakonien ytterst till själavård och ej i främsta
rummet till meddelande av sjukvård eller fyllande av timliga behov.
... Såsom exempel på åtgärder, som enligt kommitténs mening ligger
inom ramen för församlings befogenheter på detta område, kan nämnas
anställande av diakonissor, diakoner eller andra dylika medhjälpare
samt tillhandahållande av lokaler och vad som i övrigt erfordras för
deras verksamhet, stödjande av kyrkliga sjukvårdsföreningar och andra
sammanslutningar med diakonalt syfte samt anordnande av "de gamlas
dag" eller liknande sammankomster. I detta sammanhang kan nämnas att
inom vissa församlingar såsom ett led i själavården bland de gamla
synes ingå inrättande av sommarhem där åldringar för en kortare tid
mottages för vila och rekreation. Därest sådant hem står under ledning
av och kontinuerligt besökes av präst i församlingen eller annan i
församlingsvården verksam medlem av församlingen och hemmet har till
syfte att bereda tillfälle till själavård bland de gamla, anser
kommittén verksamheten ligga inom församlingens kompetens. Skulle
emellertid de angivna förutsättningarna brista, träder det rent
socialvårdande momentet i verksamheten i förgrunden och därmed bör
församlingen principiellt vara obehörig att driva densamma.

I den dom från Kammarrätten i Stockholm (målnr 74-1994) som omnämns
i motion K610 har domstolen ansett att ett beslut av kyrkofullmäktige
att anslå medel till ett hem för äldreboende innebar ett överskridande
av fullmäktiges befogenhet. Enligt domskälen bör förutsättningen för
en församlings befogenhet att lämna anslag till verksamhet av social
karaktär vara att denna syftar till själavård och att den sociala
sidan av verksamheten träder i bakgrunden för detta syfte. Vad gällde
den i målet aktuella verksamheten ansåg kammarrätten att denna redan
till sin natur var sådan att de moment som innefattade service och
omvårdnad trädde i förgrunden. Den omständigheten att verksamheten
kunde antas komma att ha en påtagligt kristen prägel kunde alltså,
enligt kammarrätten, inte medföra att det rent socialvårdande inslaget
träder i bakgrunden på sådant sätt som förutsätts för att en
verksamhet skall anses ligga inom ramen för kyrkommunens kompetens.

3.5 Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att den grundläggande
allmänna kompetensregeln i kyrkolagen bör kompletteras med
föreskrifter som uttrycker lokaliserings- och
likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet. Dessa viktiga
principer bör, precis som i kommunallagen, kunna utläsas direkt ur
kyrkolagen.

Vad gäller frågan om användningen av begreppet medlem i den av
regeringen föreslagna lydelsen av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen, anses i
motionerna K13 (c) och K15 yrkande 2 a) (fp) att en ändring bör göras
av regeringens förslag i denna del för att undvika sammanblandning med
begreppet medlem i Svenska kyrkan som förekommer på annat ställe i den
kyrkliga lagstiftningen.

I likhet med regeringen anser utskottet att riskerna för en
sammanblandning med religionsfrihetslagens medlemsbegrepp inte bör
överdrivas. Inte heller kan det enligt utskottets mening finnas risk
för förväxling med den personkrets som avses i reglerna om rösträtt
och valbarhet. I motivtexten till 11 kap. 1--3 §§ har klart uttalats
att ordet medlem i det nu aktuella sammanhanget avser den som är
folkbokförd i en församling. Mot bakgrund härav och med hänsyn till
att regeringen avser att under innevarande år lägga fram förslag om
nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan, anser utskottet att någon
ändring i propositionens förslag till lydelse av 11 kap. 1--3 §§
kyrkolagen inte bör göras. Utskottet tillstyrker således
propositionens förslag i denna del och avstyrker motionerna K13 och
K15 yrkande 2 a).

När det gäller den kyrkokommunala kompetensen vill utskottet först
framhålla att det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetens
att göra vederlagsfria prestationer till enskilda personer utan att
denna rätt eller skyldighet har stöd i lag. Åtgärderna måste generellt
sett mer ta till vara ett allmänt intresse för församlingen, vilket
framgår bl.a. av rättspraxis på området. Härtill kommer
lokaliseringsprincipens krav på att det alltid måste finnas ett lokalt
förankrat intresse av en åtgärd, antingen i förhållande till en
kommuns geografiska område eller till medlemmarna eller till båda
delar. Propositionens förslag innebär bl.a. att beträffande
kyrkolagens bestämmelser om församlingars befogenheter skall
lokaliseringsprincipen anges direkt i lagtexten i 11 kap. 1 §
kyrkolagen.

I motionen K14 (c) yrkas att en ändring skall göras av 11 kap. 1 §
kyrkolagen så att person som inte tillhör församlingen men som har
särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av
de kyrkliga handlingarna dop, vigsel, konfirmation och begravning.

Motionärens yrkande innebär att dop, konfirmation, vigsel och
begravning avseende person som anses ha anknytning till en församling
men som inte är folkbokförd i församlingen, ändå skall anses kunna
utgöra en församlingsangelägenhet. Denna prestation från församlingens
sida skall vara gratis för personen i fråga och således finansieras av
skattemedel. I avvaktan på den fortsatta behandlingen av
Kyrkoberedningens förslag om de framtida relationerna mellan staten
och Svenska kyrkan och om finansieringen av begravningsverksamheten
anser utskottet att det inte finns anledning att göra en sådan ändring
av bestämmelserna om en församlings befogenheter som motionären yrkar.
Utskottet avstyrker motion K14.

I motion K15 yrkande 2 b) tas upp frågor om församlingars befogenhet
att lämna katastrofhjälp och annat bistånd. Detta bör enligt
motionären anses utgöra en församlingsangelägenhet, och en församling
eller kyrklig samfällighet bör -- utan regeringens tillstånd -- kunna
få ge bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på
annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.

Som framgått ovan har kyrkliga kommuner numera en rätt att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd i enlighet med lagen
(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna sådant bistånd. Den nuvarande lagstiftningen, som innebar en
utvidgning av rätten att lämna internationellt bistånd, trädde i kraft
den 1 juli 1994. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den korta tid
som förflutit sedan lagen trädde i kraft anser utskottet att det
saknas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av
motionen. Utskottet avstyrker motion K15 yrkande 2 b).

Enligt motion K610 bör kyrkliga kommuner få bygga och driva
ålderdomshem. Som framgått ovan är detta en fråga om innebörden av
församlingsangelägenheten diakoni. Utskottet anser att motionens
yrkande inte bör föranleda någon ändring av kyrkolagen i detta
avseende. Utskottet avstyrker motion K610.

4. Kyrkofullmäktiges arbetsformer

4.1 Nuvarande bestämmelser

I kyrkolagen regleras kyrkofullmäktiges arbetsformer i 13 kap. Där
finns föreskrifter bl.a. om antalet ledamöter och ersättare och deras
tjänstgöring, om ordförandeskapet, om sammanträden och om utomståendes
rätt att delta i dem, om hur ärendena bereds och avgörs, om
interpellationer och frågor samt om protokollet och arbetsordningen.

4.2 Propositionen

I propositionen föreslås att reglerna om kyrkofullmäktiges
arbetsformer bör anpassas i huvudsak till vad som gäller för
fullmäktige i borgerliga kommuner. Huvudsyftet anges vara att förenkla
regleringen och ge ett ökat utrymme för fullmäktige att själva
bestämma om arbetsformerna. Med hänsyn till det kyrkokommunala
områdets speciella karaktär har regeringen i vissa fall avstått från
att föreslå en anpassning till de nya bestämmelserna i kommunallagen.
Det gäller bl.a. kommunallagens föreskrifter om vem som får väcka
ärenden i fullmäktige och om överlåtelse av rätt att besvara
interpellationer i vissa fall. Av lagtekniska skäl föreslås att
nuvarande 13 kap. upphävs och ersätts av ett nytt kapitel.

Med anledning av ett remissvar behandlas i propositionen särskilt
frågan om en ändring av bestämmelserna för inkallande av ersättare i
stiftsfullmäktige. Ledamöterna och ersättarna i stiftsfullmäktige
väljs av elektorer, och valet skall ske inför öppna dörrar vid ett
valsammanträde inom varje valkrets. Om ersättare inte väljs
proportionellt skall det vid valet också bestämmas i vilken ordning
som de skall tjänstgöra. Arbetsordningen skall innehålla föreskrifter
om inkallande av ersättare. Om ersättaren för en ledamot är förhindrad
att inställa sig till eller vidare delta i ett sammanträde inträder i
ledamotens ställe den ersättare som enligt företrädesordningen står i
tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för
partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra
inträder den ersättare som står i tur att tjänstgöra för den ledamot
som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma
grund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade inträder en
ersättare som har utsetts för partiet i en annan valkrets. Företräde
har den ersättare som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal
är högst.

Enligt propositionen har regeringen förståelse för att
bestämmelserna om inträdesordningen kan uppfattas som svåra att följa
på det kyrkokommunala området. En ändring av reglerna kräver dock
enligt regeringen en närmare utredning, som lämpligen bör göras i
annat sammanhang. Därför föreslår regeringen inte nu någon ändring i
sak av föreskrifterna om ersättares tjänstgöring.

4.3 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 3 att
riksdagen skall begära att regeringen snarast tillsätter en utredning
för att se över reglerna för inkallande av ersättare/suppleant vid
stiftsfullmäktiges sammanträden. Enligt motionären tar
procedurfrågorna orimlig tid och systemet måste förenklas. Motionären
anser att en utredning bör se över reglerna.

4.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte behandlade bl.a. en motion med yrkande om
utredning i syfte att se över kyrkolagens regler om inkallelseordning
för ersättare i stiftsfullmäktige. Kyrkomötet (1KL 1994:2)
konstaterade att frågan inte tagits upp i Kyrkoberedningens arbete
men att regeringen i sin skrivelse till kyrkomötet konstaterat att
reglerna är svåra att följa. Kyrkomötet avslog motionen med hänvisning
till den av regeringen aviserade utredningen som enligt regeringen
borde göras i annat sammanhang.

4.5 Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Av propositionen framgår att regeringen är uppmärksammad på frågan
om behovet av en ändring av bestämmelserna om inkallelseordning för
ersättare i stiftsfullmäktige. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av
vad regeringen anfört om att frågan kräver en närmare utredning i ett
annat sammanhang, anser utskottet att det inte är erforderligt med
någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion K15
yrkande 3.

5. Kyrkokommunalt partistöd

5.1 Nuvarande bestämmelser

Kyrkokommunerna saknar befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd
till de politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader enligt
12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m. Borgerliga kommuner
får däremot enligt föreskrifter i kommunallagen ge ekonomiskt bidrag
och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är
representerade i fullmäktige.

5.2 Propositionen

Regeringen gör den bedömningen att någon möjlighet att ge partistöd
inte nu bör införas på det kyrkokommunala området. I propositionen
hänvisas till att regeringen tillkallat en kommitté som bl.a. skall
överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86).
Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 januari 1996. Innan
resultatet av det arbetet föreligger bör man enligt regeringens mening
inte lägga något förslag om ett partistöd på det kyrkokommunala
området.

5.3 Motionerna

I motion 1994/95:K12 av Anders Svärd (c) yrkas ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om rätt att införa
kyrkokommunalt partistöd. Enligt motionären borde regeringen ha följt
kyrkomötets uppfattning att det bör införas någon form av partistöd
eller mandatbidrag. Den rätt som enligt motionären bör erkännas de
kyrkliga kommunerna är samma rätt som de borgerliga kommunerna redan
har att ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de
politiska partier som är representerade i fullmäktige.

I motion 1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 c)
att en ny paragraf införs efter 11 kap. 4 § kyrkolagen med följande
lydelse.

Kyrklig kommun får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (gruppstöd)
till de grupper som i fullmäktige representerar olika vallistor i
kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också ges till grupp som har
upphört att vara representerad i fullmäktige, dock endast under ett år
efter att representationen upphörde. Fullmäktige skall besluta om
gruppstödets omfattning och formerna för detta. Stödet får inte
utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar en grupp.

Enligt motionären är den viktigaste orsaken till att införa ett
kyrkokommunalt stöd till de grupper som i val får säte i
kyrkofullmäktige behovet av information om kyrkofullmäktigevalen.

5.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte har vidhållit sin tidigare till regeringen
framförda uppfattning att det bör införas någon form av partistöd
eller mandatbidrag.

5.5 Pågående utredning

En kommitté har tillkallats för att utreda vissa frågor om
partiernas och de förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting.
Utredningen skall bl.a. överväga utformningen av reglerna om stöd till
de politiska partierna. I denna fråga sägs i direktiven (dir. 1994:86)
att kommittén skall följa upp hur de nya partistödsreglerna i 1992 års
kommunallag har tillämpats och analysera om tillämpningen står i
överensstämmelse med intentionerna bakom de nya reglerna. Kommittén
bör särskilt överväga om kravet på ett grundstöd för samtliga
fullmäktigepartier bör få ett tydligare uttryck i kommunallagen.
Vidare skall kommittén pröva om det finns behov av att förtydliga i
vilken utsträckning kommunala medel får användas för politiska ändamål
vid sidan av det kommunala partistödet. Kommittén bör enligt
direktiven med utgångspunkt i en djupare analys av det kommunala
partistödet pröva i vad mån konstruktionen av partistödet bör
förändras i syfte att stärka dialogen mellan de förtroendevalda,
partimedlemmar och medborgare i allmänhet.

Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 januari 1996.

5.6 Utskottets bedömning

Den översyn som för närvarande pågår av partistödsreglerna i 1992
års kommunallag bör enligt utskottets mening kunna utgöra ett
värdefullt underlag för bedömning av frågan om motsvarande stöd skall
införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på resultatet av denna
översyn bör därför enligt utskottets mening riksdagen inte ta
ställning till motionernas krav på att ett sådant partistöd skall
införas på det kyrkokommunala området. Utskottet avstyrker motionerna
K12 och K15 yrkande 2 c).

6. Bestämmelser om överklagande

6.1 Propositionen

I nuvarande 22 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om kommunalbesvär.
I propositionen föreslås att den första domstolsprövningen i mål
enligt kyrkolagen skall göras i länsrätt i stället för i kammarrätt.
Prövningstillstånd föreslås gälla för sådana mål i ledet
länsrätt--kammarrätt. Enligt regeringen har de skäl som redovisats för
en ändrad instansordning när det gäller kommunalbesvärsmål i
borgerliga kommuner (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6) samma
giltighet i fråga om kyrkokommunala mål. Med det nära samband som
finns mellan kyrkolagens och kommunallagens regler i övrigt får det
enligt regeringen anses lämpligt att överklaganden enligt de båda
lagarna hanteras på ett enhetligt sätt även i fortsättningen. Enligt
regeringens mening bör därför en motsvarande ändring göras för de
kyrkokommunala målens vidkommande genom ändringar i kyrkolagen. Vidare
bör enligt regeringen föreskrifterna om överklagande av val av
prästledamot i domkapitlet i 44 kap. 11 § kyrkolagen och elektors- och
biskopsval i 45 kap. 29 § kyrkolagen ändras på motsvarande sätt.

Vidare föreslås i propositionen att kyrkolagens regler om
kommunalbesvär skall bli anpassade till kommunallagens regler om
laglighetsprövning.

Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 22 kap. kyrkolagen
upphävs och ersätts av ett nytt kapitel. Rubriken föreslås bli ändrad
till Laglighetsprövning. Enligt propositionens specialmotivering har i
1, 5--7, 11, 13 och 14 §§ de ändringar gjorts som följer av en ändrad
instansordning. I 1 § anges vidare vem som får överklaga ett
kyrkokommunalt beslut. Det gäller, enligt specialmotiveringen,
medlemmar i både en territoriell och en icke-territoriell församling.
Med medlem i en territoriell församling avses den som är folkbokförd
där. Vem som är medlem i en icke-territoriell församling framgår av
lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar.

6.2 Motionerna

I motion 1994/95:K13 av Anders Svärd (c) yrkas bl.a. att begreppet
medlem i 22 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i kyrkolagen skall
bytas ut mot ordet "folkbokförd" i lämplig form eller ändras på annat
lämpligt sätt.

Carl-Johan Wilson (fp) yrkar i motion 1994/95:K15 yrkande 2 f) att
uttrycket "medlem" i den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap.
1 § kyrkolagen skall ersättas med uttrycket "kyrkobokförd".

Motionärerna har i denna fråga anfört detsamma som redovisats ovan
under avsnitt 3.3.1.

6.3 Bakgrund

Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) har varje medlem av en
kommun eller ett landsting rätt att få lagligheten av kommunens eller
landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos kammarrätten.

Riksdagen har hösten 1994 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6)
beslutat att länsrätt skall vara första domstolsinstans för ett stort
antal måltyper som i dag överklagas från förvaltningsmyndighet till
kammarrätt. Prövningstillstånd i kammarrätt skall också införas för
flera nya målgrupper. De nya bestämmelserna, som bl.a. skall gälla för
kommunalbesvärsmål, träder i kraft den 1 april 1995.

6.4 Utskottets bedömning

Utskottet har ovan under avsnitt 3.5 tillstyrkt propositionens
förslag till lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen och således även
användningen av begreppet medlem i dessa paragrafer. I motivtexten
till 22 kap. 1 § kyrkolagen anges att besvärsrätten gäller medlemmar i
både en territoriell och en icke-territoriell församling. Med medlem i
en territoriell församling avses den som är folkbokförd där. Vem som
är medlem i en icke-territoriell församling framgår av lagen
(1992:288) om medlemskap i sådana församlingar. Mot bakgrund härav
anser utskottet att det saknas anledning till annat ställningstagande
i frågan om den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap. 1 §
kyrkolagen än den som utskottet gjort beträffande föreslagen lydelse
av 11 kap. 1--3 §§. Utskottet tillstyrker således propositionens
förslag i denna del och avstyrker motionerna K13 och K15 yrkande 2 f).
Utskottet tillstyrker även propositionens förslag i övrigt i denna
del.

7. Tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder

7.1 Propositionen

Enligt 3 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval är
valdag vid val av kyrkofullmäktige tredje söndagen i oktober. I
propositionen föreslås ingen ändring av denna bestämmelse.

Enligt nuvarande 13 kap. 5 § kyrkolagen väljs ledamöter och
ersättare till kyrkofullmäktige för tre år räknat fr.o.m. den 1
januari året efter det år då valet har ägt rum. I propositionen
föreslås av lagtekniska skäl att nuvarande 13 kap. ersätts av ett nytt
kapitel, men någon ändring av 5 § föreslås inte.

Enligt nuvarande 17 kap. 11 § väljs ledamöter och ersättare i
kyrkoråd för tre år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter det år då
val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet. I propositionen
föreslås av lagtekniska skäl att nuvarande 17 kap. ersätts av ett nytt
kapitel, men någon ändring av 11 § föreslås inte.

Ledamöter och ersättare till stiftsfullmäktige väljs, enligt 43 kap.
19 § kyrkolagen, för tre år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter
det år då val av kyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet. Val till
kyrkomötet förrättas, enligt 29 kap. 4 § kyrkolagen, vart tredje år,
och varje val gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har
samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna
tid utgör kyrkomötets valperiod. I propositionen föreslås ingen
ändring av dessa bestämmelser.

7.2 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 j) att
tidpunkten för kyrkofullmäktigeval skall ändras till tredje söndagen i
september och att 3 § första stycket lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigeval skall ändras i enlighet härmed.

I yrkandena 2 d), 2 e), 2 g) och 2 h) yrkas att mandatperiodens
längd för kyrkofullmäktige, kyrkoråd och nämnder, kyrkomötet och
stiftsfullmäktige skall vara fyra år och att ändringar i enlighet
härmed skall göras i 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §, 29 kap. 4 § och 43
kap. 19 § kyrkolagen.

Vidare yrkas i yrkande 2 d) att mandatperiodens längd för
kyrkofullmäktige skall räknas fr.o.m. den 1 november valåret och att
13 kap. 5 § kyrkolagen skall ändras i enlighet härmed. I yrkande 2 e)
yrkas även beträffande mandattiden för kyrkorådet att ett tillägg
skall göras till 17 kap. 11 § enligt följande lydelse.

Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall räknas
fr.o.m. det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde då
val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda
fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.

Slutligen yrkas i yrkande 2 i) beträffande ikraftträdande av den
ändrade mandatperioden att i övergångsbestämmelserna till kyrkolagen
skall anges att de nya formuleringarna av 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §,
29 kap. 4 § och 43 kap. 19 § träder i kraft efter 1997 års
kyrkofullmäktigeval.

I och med att riksdagen nu beslutat om att ändra mandatperioderna
för riksdag och kommunfullmäktigeval till fyra år finns det, enligt
motionären, en möjlighet att förlägga kyrkofullmäktigevalet till
tredje söndagen i september. Nästa riksdags- och kommunval sker år
1998, men nästa kyrkofullmäktigeval skall äga rum år 1997, eftersom
inget ändringsbeslut i fråga om valperioden för kyrkofullmäktige har
fattats. Enligt motionen finns det då inget som hindrar att
kyrkofullmäktigevalen tidigareläggs. Om så sker kan enligt motionären
kommunallagens regler för mandattider också tillämpas för de kyrkliga
valen. Inför den valperiod som börjar fr.o.m. 1997 års
kyrkofullmäktigeval bör enligt motionen beslut nu fattas som ändrar
mandatperiodens längd till att vara fyra år. Effekten blir att
kyrkofullmäktigevalen kommer att ligga ett år före de allmänna valen.

I motionen anförs vidare att när bestämmelserna om ett tidigare
ikraftträdande av fullmäktiges mandatperiod infördes i kommunallagen
följdes detta inte av någon konsekvensändring i den då gällande
församlingsstyrelselagen. Enligt motionären var ett av skälen att det
-- med rätta -- ansågs svårt att hinna starta en ny mandatperiod den 1
november efter ett val som genomfördes i mitten av oktober.
Valresultaten är enligt motionen inte alltid bekräftade av
länsstyrelsebeslut vid denna tidpunkt. Enligt motionären skulle det
dock vara av stor betydelse bl.a. för valet av elektorer till
stiftsfullmäktige och för val av olika samverkansorgan om ett
tidigareläggande också av kyrkofullmäktigevalet kan ske.

7.3 Riksdagens beslut om valperiodens längd

Vid de överläggningar som under hösten 1993 hölls mellan företrädare
för riksdagspartierna om vissa författningsfrågor gjordes en
överenskommelse om att mandatperioden för riksdagen samt landstings-
och kommunfullmäktige skulle förlängas till fyra år utan förändringar
i fråga om den gemensamma valdagen. Vid överläggningarna gjordes också
en överenskommelse om att mandatperioden och valdagen för
kyrkofullmäktige skulle diskuteras mellan partierna under våren 1994.

Proposition 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra
grundlagsfrågor innehöll inte något förslag om förlängning av
valperioderna inom det kyrkliga området. Riksdagen beslöt (bet.
1993/94:KU44 och 1994/95:KU1) att ordinarie val till riksdagen skall
förrättas vart fjärde år. I övergångsbestämmelserna till ändringen i 3
kap. 3 § regeringsformen anges att denna tid skall räknas från det
ordinarie val som förrättas år 1994. Genom ändringar i kommunallagen
(bet. 1993/94:KU44) har mandatperioden för ledamöter och ersättare i
kommunfullmäktige och styrelse också ändrats till fyra år, och detta
skall gälla fr.o.m. valet år 1994.

I samband med riksdagens behandling av propositionen våren 1994
(bet. 1993/94:KU44) avslogs bl.a. motioner med yrkanden om motsvarande
ändringar av kyrkolagens bestämmelser om valperiod och om att
kyrkofullmäktigevalet borde hållas ett annat år än riksdags- och
kommunalval. Konstitutionsutskottet hänvisade då till beredningen av
Kyrkoberedningens slutbetänkande.

7.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte behandlade bl.a. en motion med yrkande om
fyraåriga mandatperioder och ändrad valdag. Första kyrkolagsutskottet
(1KL 1994:2) hade all förståelse för motionens syfte. Emellertid fanns
det enligt utskottet beaktansvärda skäl som talade emot att vid 1994
års kyrkomöte ta upp de väckta frågorna. Det främsta skälet angavs
vara att beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande pågick.
Kyrkomötet hänvisade till att riksdagen avslagit liknande motioner med
hänvisning till beredningen av Kyrkoberedningens förslag. Vidare angav
utskottet att inte heller de partipolitiska förutsättningarna blivit
klarlagda vid de överläggningar som hade förts. Det var utskottets
uppfattning att det borde anstå med ytterligare överväganden i dessa
frågor till dess att förutsättningarna låter sig överblickas bättre.
Eventuella lagstiftningsåtgärder skulle likväl enligt utskottet kunna
låta sig genomföras i god tid före 1997. Kyrkomötet följde utskottets
förslag att avslå motionen i fråga.

7.5 Utskottets bedömning

I avvaktan på den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens
förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan
anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon
ändring i fråga om mandatperiodens längd för kyrkofullmäktige m.fl.
och inte heller i frågan om tidpunkten för kyrkofullmäktigevalet.
Utskottet avstyrker därför motion K15 yrkandena 2 j), 2 d), 2 e), 2
g), 2 h) och 2 i).

8 Övriga förslag i propositionen

8.1 Propositionen

I propositionen föreslås att kyrkofullmäktige, kyrkostämman,
församlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige under löpande
mandatperiod får möjlighet att återkalla uppdraget för en
förtroendevald som utsetts av dem och som vägrats ansvarsfrihet eller
dömts för ett allvarligt brott. Vidare föreslås att kyrkokommunernas
möjligheter att delegera ärenden utökas i huvudsak på motsvarande sätt
som skett för de borgerliga kommunerna. Det gäller både från
kyrkofullmäktige till nämnder och inom nämnderna.

I propositionen föreslås att förvaltningslagens regler om intresse-,
ställföreträdar-, ombuds- och delikatessjäv samt om hanteringen av
jävsfrågorna förs in i kyrkolagen. Vidare föreslås att kommunallagens
nya bestämmelser om ekonomisk förvaltning och revision förs in i
kyrkolagen.

Biskop, domprost och kyrkoherde föreslås få närvaro- och
yttranderätt i vissa utskott och nämnder. Kyrkoherden får därvid rätt
att få sin mening antecknad i protokollet. Samtliga val som förrättas
av kyrkokommunala organ skall enligt propositionens förslag kunna vara
proportionella.

Slutligen föreslås i propositionen vissa justeringar i kyrkolagen
och även en justering i 2 kap. 10 § kommunallagen (1991:900).

De i propositionen föreslagna ändringarna i kyrkolagen och
kommunallagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

8.2 Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

9. Rörlig församlingstillhörighet

9.1 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 4 att
riksdagen hos regeringen begär att den i samråd med Svenska kyrkans
centralstyrelse låter utreda hur man kan lösa de av kyrkomötet
relaterade problemen med att ge en församlingsmedlem i Svenska kyrkan
full tillhörighet till en församling, där han inte bor.

Enligt motionären sägs samhörigheten med Svenska kyrkans verksamhet
i den församling som man betraktar som "sin" i många fall vara större
än med den församling där man är folkbokförd. Den i motionen
föreslagna utredningens arbete skall vara färdigt så att beslut kan
tas med tillämpning när Kyrkoberedningens förslag verkställs. Att
utredningen skall ske i samverkan mellan staten och Svenska kyrkan
beror på de krav, bl.a. på fortsatt ekonomisk utjämning, som staten
enligt Kyrkoberedningens förslag ställer på kyrkan också i ett friare
läge.

9.2 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte avslog bl.a. en motion om s.k. rörlig
församlingstillhörighet, innebärande en rätt för en församlingsbo att
själv bestämma vilken församling hon eller han vill tillhöra. Enligt
kyrkomötet (1KL 1994:2) skulle en sådan ordning, med nuvarande
kyrkokommunala regelsystem, vara förknippad med en mängd svårlösta
juridiska och administrativa problem. Första kyrkolagsutskottet
hänvisade till att motioner med likartat syfte avslagits vid tidigare
tillfällen. Utskottet konstaterade att Kyrkoberedningen i sitt
slutbetänkande i den föreslagna lagen om Svenska kyrkan klargjort att
en församling består av dem som tillhör Svenska kyrkan och som är
bosatta inom ett visst geografiskt område. Sålunda har
Kyrkoberedningen inte velat frångå territorialprincipen när det gäller
det nya församlingsbegreppet.

Första kyrkolagsutskottet ansåg sig inte ha funnit någon övertygande
argumentering till stöd för att ändra sitt tidigare ställningstagande
i frågan om rörlig församlingstillhörighet. Även om man, som
Läronämnden anförde i ett yttrande, från lärosynpunkt knappast kan
hävda att vår kyrkotradition kräver total tillämpning av en
territorialprincip kvarstod enligt utskottet de övriga problem som kan
följa av en rätt att själv fritt välja församling. Förutom de
pastorala aspekter som berördes i Läronämndens yttrande skulle enligt
utskottet en ordning med rörlig församlingstillhörighet kunna medföra
juridiska och praktiska svårigheter som i dag inte kan överblickas.

9.3 Utskottets bedömning

I avvaktan på den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens
förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan
anser utskottet att det saknas anledning att utreda frågan om rörlig
församlingstillhörighet. Utskottet avstyrker motion K15 yrkande 4.

10. Övrigt

10.1 Motionen

I motion 1994/95:K15 yrkande 1 av Carl-Johan Wilson (fp) har
motionären yrkat att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen föreslagits.

10.2 Utskottets bedömning

Utskottet har ovan behandlat motionens förslag och övriga yrkanden
och avstyrker därför motionens yrkande 1.

11. Övriga kyrkliga frågor

11.1 Stat--kyrka-frågan m.m.

11.1.1 Motionerna

I motion 1994/95:K613 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas
tillkännagivanden till regeringen om vad som i motionen anförts om
sambandet mellan stat och kyrka i framtiden (yrkande 1), om
förhållanden och förutsättningar för Svenska kyrkans organisation och
arbete i framtiden (yrkande 2), om att Kyrkoberedningens förslag inte
läggs till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte
(yrkande 3) samt om folkomröstning i kyrka--stat-frågan före
riksdagens beslut (yrkande 4).

Enligt motionen utgör den öppna svenska folkkyrkan en tillgång både
för den enskilde och för samhället, och det är en viktig uppgift att
även för framtiden säkerställa Svenska kyrkans folkkyrkokaraktär, dess
demokratiska uppbyggnad och en rikstäckande verksamhet. Motionärerna
anser att sambandet mellan kyrka och stat skall behållas.

Enligt motionen bör en fördjupad diskussion ske om den öppna
folkkyrkans roll i samhällsutvecklingen när det gäller frågor om ökad
lokaldemokrati och decentralisering. Motionärerna anger följande
frågor som särskilt viktiga att bevaka för att bevara bästa tänkbara
arbetsförutsättningar för Svenska kyrkan i framtiden: ett bevarat
samband mellan stat och kyrka, grundlagfäst lokalt självbestämmande
enligt den kommunala självstyrelsens principer med rätt att besluta om
nödvändig utdebitering för att finansiera verksamheten, utseende av
beslutsfattare inom Svenska kyrkan genom allmänna val, ett
inomkyrkligt ekonomiskt utjämningssystem för att utjämna mellan rika
och fattiga församlingar och pastorat och att Svenska kyrkan skall
förbli ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Slutligen anges som en
sådan viktig fråga att huvudmannaskapet för begravningsväsendet skall
ligga kvar hos Svenska kyrkan och att kostnaderna -- när det gäller
kyrkotillhöriga -- skall täckas genom kyrkans lokala
utdebiteringsrätt. För de icke kyrkotillhöriga bör enligt motionen
sökas lokalförankrade lösningar.

Enligt motionärernas uppfattning kan Kyrkoberedningens förslag inte
läggas till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte,
vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.

Om regeringen väljer att i skrivelse till 1995 års kyrkomöte lägga
fram förslag till förändringar som innebär en skilsmässa mellan kyrka
och stat måste detta, enligt motionärerna, föregås av en
folkomröstning innan riksdagen och kyrkomötet tar ställning. Detta bör
enligt motionen ges regeringen till känna.

I motion 1994/95:K628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas ett
tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om behovet
av en snabb, långsiktig och principiellt hållbar lösning av
stat--kyrka-frågan.

Motionärerna anser att kyrkan bör skiljas från staten i former som
är betryggande för kyrkans arbetsmöjligheter över hela landet. Det är
enligt motionen hög tid att lösa frågan om relationerna stat--kyrka.
Kyrkoberedningens förslag kan enligt motionen inte i oförändrat skick
läggas till grund för en slutlig lösning av stat--kyrka-frågan. Det
principbeslut som riksdagen enligt planerna skall fatta i år måste
enligt motionen i högre grad tillgodose kraven på religionsfrihet och
likabehandling av trossamfund. Att i grundlag garantera svenska
kyrkans särställning också i framtiden är enligt motionen ett av de
inslag i Kyrkoberedningens förslag som är oacceptabelt. Ett huvudkrav
bör enligt motionärernas mening vara att det efter reformen står klart
att Svenska kyrkan i framtiden inte är ett offentligrättsligt subjekt.
Lösningen bör enligt motionärerna innebära att kyrkan frigörs från
staten men att staten dels medverkar till att kyrkan ges
arbetsmöjligheter över hela landet, dels lagreglerar ömsesidiga
skyldigheter i fråga om indrivning av medlemsavgifter,
begravningsväsende, kyrkans roll vid vigslar, ansvaret för
kulturhistoriskt värdefulla byggnader m.m.

Utgångspunkten för det beslut som skall fattas i år bör enligt
motionen vara att staten inte tar ställning för någon religion eller
något samfund. Svenska kyrkan kan enligt motionärerna inte betraktas
som en del av statsmakten utan måste få ställning som en fri kyrka. En
annan utgångspunkt bör vara att staten i största möjliga utsträckning
behandlar religiösa riktningar lika. Motionärerna anser att yttersta
omsorg måste ägnas frågan hur lagstiftning som reglerar trossamfundens
ställning utformas och att regleringen inskränks till det som är
absolut nödvändigt. Det enda som, enligt motionärerna, behöver
regleras i grundlag -- utöver de principer om religionsfrihet som
redan finns i regeringsformen -- är att statsmakterna har rätt att åta
sig indrivning av medlemsavgifter från samfund och eventuella andra
avvikelser från vad som i övrigt gäller för statens relationer till de
fria folkrörelserna.

I motion K621 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) yrkas att
riksdagen skall besluta om en gemensam lagstiftning om trossamfund.
Som en konsekvens av Kyrkoberedningens mål om likvärdig behandling av
trossamfunden anser motionärerna att det vore rimligt att regleringen
av trossamfundens verksamhet sker i en gemensam lag. Detta ligger
enligt motionen helt i linje med religionsfrihetslagen från 1951.
Motionärerna anser att frågan om en gemensam lagstiftning för samtliga
trossamfund kan behandlas separat och redan nu av riksdagen.

11.1.2 Bakgrund

ERK-utredningen lade i januari 1992 fram betänkandet (SOU 1992:9)
Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar i
förhållandet mellan stat och kyrka redovisades. I modell 1 ges Svenska
kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom ramen för ett
bevarat konstitutionellt samband med staten. Modell 2 ger en mycket
stor frihet för Svenska kyrkan, men innehåller ändå en viss
lagstiftning. Modell 3 innebär att all lagstiftning avvecklas.

I samband med behandlingen av regeringens proposition 1991/92:85 Ny
kyrkolag konstaterade konstitutionsutskottet (bet. 1991/92:KU32) att
stat--kyrka-frågan varit föremål för diskussion under lång tid.
Utskottet uttalade att det mot bakgrund av redovisningen i
ERK-utredningens betänkande nu förelåg en god grund för det fortsatta
arbetet med denna fråga. Utskottet förutsatte att ERK-utredningens
betänkande skulle bli föremål för ett brett remissförfarande. Enligt
utskottet var det angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka
och stat fick en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning
och att arbetet bedrevs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad
utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

ERK-utredningens betänkande remitterades bl.a. till Svenska kyrkans
centralstyrelse som bereddes tillfälle att -- i samråd med Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund och efter hörande av
församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter samt övriga
myndigheter och organisationer inom kyrkan på stifts- och riksplanet
-- lämna synpunkter på betänkandet. Betänkandet remitterades även till
vissa statliga myndigheter och andra icke-kyrkliga organ.
Remissförfarandet avslutades den 1 februari 1993 och svaren
överlämnades till Kyrkoberedningen, som tillsatts våren 1992.

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den
statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och
ekonomi. Beredningen har tidigare avlämnat två skrivelser och ett
betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. I mars 1994 avlämnade
beredningen sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och
trossamfunden. I betänkandet föreslås bl.a. att Svenska kyrkan får
ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller
kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga
samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör
att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas
och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt
reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om
Svenska kyrkan. Lagen om svenska kyrkan föreslås få ett särskilt
konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars offentlighet
kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och samfälligheter.

Beredningen anser att alla trossamfund bör behandlas likvärdigt,
varvid hänsyn dock skall tas till deras skilda förhållanden. Även
andra trossamfund än Svenska kyrkan måste därför enligt beredningen
ges möjlighet att också formellt vara just trossamfund. Beredningen
föreslår därför att en särskild juridisk form, registrerat
trossamfund, skapas för dessa samfund. Bestämmelserna om detta
placeras tillsammans med andra bestämmelser som rör trossamfund i
allmänhet i en lag om trossamfund. Även regeringsformen bör enligt
beredningens förslag innehålla en bestämmelse om andra trossamfund än
Svenska kyrkan och om konstitutionellt skydd för vissa föreskrifter om
dessa samfund.

Den nuvarande församlingsskatten ersätts enligt beredningens förslag
av en kyrkoavgift, som de som tillhör Svenska kyrkan skall betala.
Kyrkoavgiften tas upp via skattesystemet. Även de andra trossamfund
som så önskar kan utnyttja denna väg att ta upp sina avgifter. De som
inte tillhör Svenska kyrkan skall inte behöva betala någon skatt eller
avgift till denna.

Svenska kyrkans ekonomi säkerställs -- förutom genom kyrkoavgiften
-- av att kyrkan får behålla den egendom som den nu disponerar. Vidare
föreslår beredningen att staten skall betala dels ersättning för
vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, dels visst
verksamhetsbidrag.

Lagen om Svenska kyrkan föreslås innehålla endast bestämmelser om
Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för dem som tillhör den att
betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga
angelägenheter samt -- mycket översiktligt -- dess organisation. I
övriga frågor får enligt beredningen Svenska kyrkan besluta själv, i
första hand genom kyrkomötet.

Kyrkoberedningens slutbetänkande har remissbehandlats, och svaren
bereds för närvarande inom Civildepartementet.

Med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående arbete avslog
riksdagen (bet. 1993/94:KU7) hösten 1993 motioner gällande
stat--kyrka-frågan. Hösten 1994 (bet. 1994/95:KU15) avslog riksdagen
ett motionsyrkande (c) om ett tillkännagivande till regeringen om
bibehållet samband mellan kyrka och stat. Utskottet ansåg då att något
uttalande i frågan inte borde göras i avvaktan på den fortsatta
beredningen av Kyrkoberedningens förslag. Särskilt yttrande lämnades
av ledamoten från Centerpartiet.

11.1.3 Utskottets bedömning

Kyrkoberedningen har gett förslag om de framtida relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan. Som framgått ovan bereds Kyrkoberedningens
förslag för närvarande inom Civildepartementet och regeringen har för
avsikt att i skrivelse till 1995 års kyrkomöte lägga fram förslag om
de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. I avvaktan
på denna fortsatta behandling av Kyrkoberedningens förslag bör enligt
utskottets mening riksdagen inte göra något uttalande i frågan.
Utskottet avstyrker motionerna K613 och K628.

I motion K621 berörs frågan om trossamfundens ställning. Även denna
fråga omfattas av Kyrkoberedningens förslag. Utskottet anser att
riksdagen i avvaktan på den fortsatta behandlingen av
Kyrkoberedningens förslag inte bör vidta någon åtgärd med anledning av
motion K621. Utskottet avstyrker motionen.

11.2 Begravningskostnader

11.2.1 Motionerna

I motion 1994/95:K606 av Stig Sandström (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med
vad som anförts i motionen. Enligt motionären är den höga kostnaden
för en begravning en anledning till att det bör kunna erbjudas ett
alternativ. Motionären hänvisar till en verksamhet vid Uddevalla
sjukhus, där sjukhuset har förmedlat en billig och enkel kista som de
anhöriga har kunnat köpa. De andra skäl som talar för att öppna
möjligheten till alternativa begravningsformer är enligt motionären
dels det faktiska oligopolet som begravningsentreprenörerna länge
lyckats upprätthålla, dels att Sverige är på väg att utvecklas till
ett mångkulturellt samhälle. Motionären anser att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag som möjliggör att landsting eller
kommuner via sjukhus eller annan vårdinrättning får tillhandahålla
billiga kistor och hjälp eller rådgivning om begravningar i egen regi.

I motion 1994/95:K626 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring av
lagen att landstingen får rätt att tillhandahålla kistor till
allmänheten för att möjliggöra för den enskilde att själv ombesörja en
begravning. Motionären framhåller behovet av alternativ och även i
denna motion hänvisas till verksamheten vid Uddevalla sjukhus med
försäljning av kistor. En förutsättning för att en konkurrenssituation
skall råda och att man kan åstadkomma prissänkningar är, enligt
motionären, att sjukhusen kan tillåtas att tillhandahålla kistor till
självkostnadspris.

I motion 1994/95:K627 av Hans Hjortzberg-Nordlund och Ulf Melin (m)
yrkas ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen
anförts om begravningsclearing. Motionärerna föreslår att man
lagstiftar om obligatorisk begravningsclearing. Om inte clearing finns
kan enligt motionen dödsboet belastas med hela den kostnad som annars
betalas av församlingen, ibland ca 12 000 kr. Detta är enligt motionen
en stor utgift om man dessutom betalat kyrkoskatt till den kommun som
vägrar clearingen.

11.2.2 Bakgrund

Det åligger pastoraten inom Svenska kyrkan att hålla allmänna
begravningsplatser. Stiftssamfälligheterna skall dock hålla allmänna
begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.
Regeringen kan besluta att en allmän begravningsplats i stället skall
anordnas av en kommun. Den som var folkbokförd inom pastoratet resp.
kommunen skall beredas plats på allmän begravningsplats. I mån av
utrymme kan även annan få plats. Efter särskilt tillstånd av
länsstyrelsen kan stiftelse eller trossamfund anordna enskild
begravningsplats. Tillstånd lämnas bara om det finns särskilda skäl
för det och det kan antas att stiftelsen eller trossamfundet kan
fullgöra de uppgifter som ankommer på innehavare av en
begravningsplats.

Skötseln av allmän begravningsplats bekostas genom skattemedel.
Kostnaderna för utsmyckningen av en anhörigs gravplats och de
kostnader som föregår begravning, t.ex, för kista och svepning, får
den enskilde själv stå för. Ofta uttas av dödsboet en ersättning för
upplåtelse av gravrätt. Ersättning kan också komma i fråga för
tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten, t.ex. för
skötsel av gravplats.

En särskild utredare tillkallades år 1989 med uppgift att kartlägga
de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om
det föreligger behov av stöd för sådana kostnader genom ökat
samhällsansvar. Utredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Vad
kostar begravningar -- vem betalar? (SOU 1990:82). I utredningen
redogörs vad gäller frågan om begravningshjälp för möjligheterna till
sådan genom försäkringsskydd och motsvarande samt genom bidrag enligt
socialtjänstlagen. Enligt utredningen är möjligheterna att minska
enskildas begravningskostnader relativt begränsade. Det pekas dock i
sammanhanget på att en öppen redovisning av
begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att föredra
och bör eftersträvas i stället för den vanligen tillämpade ordningen
med att en del av arvodet tas ut som en del av det pålägg på ca 100
procent som görs på priset för kista. Utredaren finner det angeläget
att Sveriges begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus
intensifierar sina insatser för att en mera rättvisande prissättning
och redovisning av arvoden och ersättningar hos
begravningsentreprenörerna skall komma till stånd.

Utredaren berör den s.k. Funeralkistan som avses tillhandahållas
endast genom sjukhus och som prövats i en begränsad försöksverksamhet
vid sjukhuset i Uddevalla, där sjukhuset tar ut ett självkostnadspris
för kistan. Medverkan från sjukhusen i att tillhandahålla kista och
svepningsarbete anser utredaren bör vara ett alternativ som skall
kunna finnas att tillgå. Det bör dock enligt utredaren närmare
klarläggas och övervägas om verksamheten ryms inom landstingens
kompetensområde och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte
minst hur verksamheten förhåller sig i ekonomiskt avseende.

Utredaren framhåller att det är synnerligen angeläget att systemet
med s.k. begravningsclearing snarast kommer till allmän, enhetlig och
rikstäckande tillämpning i hela landet. Systemet innebär att de
avgifter som belastar enskilda vid begravning av icke församlingsbo
betalas av den avlidnes hemförsamling.

Slutligen anför utredaren några synpunkter på frågan om någon form
av allmän begravningshjälp till enskilda. Om ekonomiskt stöd skall
utgå, bör det enligt utredaren naturligen ske genom den allmänna
försäkringen och finansieras genom arbetsgivaravgifter. Om
begravningshjälp skulle införas i Sverige borde den enligt utredaren
anpassas till att motsvara kostnaderna för kista, svepningsarbete och
vad som i övrigt får anses nödvändigt och ofrånkomligt för en
begravning, en kostnad på ca 6 000 kr i 1990 års priser. Med ett
beräknat antal av 95 000 dödsfall per år skulle de sammanlagda årliga
utbetalningarna av begravningshjälp uppgå till 570 miljoner kronor och
föranleda ett ökat avgiftsuttag på ca 0,1 %.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under hösten 1993 (bet.
1993/94:SfU4) motioner med yrkanden som gällde införande av en allmän
begravningsförsäkring. Motionerna avstyrktes med hänvisning till
pågående beredning inom regeringskansliet av
begravningskostnadsutredningens förslag.

Regeringen redogjorde i 1994 års budgetproposition (prop.
1993/94:100 bil. 14 s. 14) för reformarbetet i Svenska kyrkan. En
hänvisning gjordes bl.a. till Kyrkoberedningens då pågående arbete i
frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet och dess
finansiering. På uppdrag av Kyrkoberedningen har Statskontoret
utarbetat ett förslag till en framtida finansiering av
begravningsväsendet. Statskontoret har därvid visat på konsekvenserna
av en statlig resp. en kommunal begravningsavgift. I det sammanhanget
berörs också systemet med begravningsclearing. Enligt regeringen har
dessa frågor också, åtminstone indirekt, ett samband med den enskildes
kostnader för begravningar. Remissbehandlingen av
Begravningskostnadsutredningens betänkande har enligt regeringen visat
att utredningens förslag rymmer en rad problem, bl.a. av
statsfinansiell natur. Regeringen har därför inte ansett sig beredd
att förelägga riksdagen något förslag i denna fråga. Enligt regeringen
utesluter det inte att frågan åter kan aktualiseras i samband med
behandlingen av Kyrkoberedningens förslag om begravningsverksamheten
och dess finansiering. Den kan då, enligt regeringen, avgöras i ett
större sammanhang där såväl huvudmannaskap, skatte- eller
avgiftsfinansiering som clearingsystem och enskildas kostnader kan
vägas in.

Kyrkoberedningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten
och trossamfunden att Svenska kyrkans huvudmannaskap för
begravningsverksamheten behålls. Beredningen förordar att alla får
betala till begravningsverksamheten genom en särskild statlig
begravningsavgift, som tas upp tillsammans med inkomstskatten. I det
fortsatta utredningsarbetet bör dock enligt beredningen även
förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen
prövas. Stiftssamfälligheterna föreslås bli befriade från skyldigheten
att anordna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet
samfund.

Av slutbetänkandet framgår (s. 102) att många pastorat m.fl. deltar
i ett clearingsystem, som innebär att en person som var folkbokförd i
ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för
dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Enligt
beredningens mening är det med hänsyn till de förändrade
levnadsmönstren med bl.a. flyttning mellan olika orter synnerligen
angeläget att ett riksomfattande clearingsystem kommer till stånd.

Kyrkoberedningen anser bl.a. att möjligheten att fordra särskild
ersättning för upplåtelse av gravrätt bör slopas, om en statlig
begravningsavgift införs. Det skulle enligt beredningens mening rimma
illa med de tankar som ligger bakom förslaget om en enhetlig avgift om
den avlidnes dödsbo -- utöver vad den avlidne i livstiden betalat i
begravningsavgift -- också på sina håll skulle nödgas betala särskilt
för upplåtelse av gravrätt. En sådan ordning skulle också motverka
strävandena att upprätthålla effektiviteten i begravningsverksamheten.
De speciella problem i samband med upplåtelse av gravrätt som kan
uppkomma om någon önskar upplåtelse i förtid av sådan rätt får enligt
beredningen lösas i ett fortsatt utredningsarbete. Beredningen
framhåller att förslaget inte medför något hinder mot att den som
anordnar en allmän begravningsplats fordrar särskild ersättning för
tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten. Sådan
ersättning kan komma i fråga t.ex. för skötsel av gravplats.

Som framgått ovan bereds Kyrkoberedningens förslag för närvarande
inom Civildepartementet.

Av 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 14 s. 27)
framgår att regeringen räknar med att i samband med frågan om ansvaret
för begravningsverksamheten och Kyrkoberedningens förslag i denna
fråga, även kunna ta upp frågan om den enskildes kostnader för
begravningar.

I sammanhanget kan nämnas att Regeringsrätten 1993 (ref. 1993 ref.
25) ansett att en landstingskommunal nämnd överskridit sina
befogenheter genom beslut att vid sjukhus tillhandahålla likkistor
till självkostnadspris. Även om det möjligen i vissa fall kan
underlätta för den avlidnes anhöriga att få tillgång till den service
som sålunda erbjöds, kunde Regeringsrätten enligt domskälen inte
finna, att den ifrågavarande verksamheten uppbars av ett sådant
allmänintresse att den kunde anses som en landstingskommunal
angelägenhet.

Riksdagen avslog hösten 1994 (bet. 1994/95:KU15) motioner med
likartat innehåll som de nu aktuella. I avvaktan på beredningen av
Kyrkoberedningens slutbetänkande och dess förslag avseende
begravningsverksamheten ansåg utskottet att det saknades skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.

11.2.3 Utskottets bedömning

Motionärerna framhåller betydelsen av att minska den enskildes
kostnader för begravning. Som framgått ovan omfattar Kyrkoberedningens
förslag även frågan om ansvaret för begravningsverksamheten.
Beredningen har bl.a. föreslagit införande av en allmän, statlig
begravningsavgift. Det har även framgått att regeringen avser att i
den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens förslag också behandla
frågan om den enskildes begravningskostnader. Mot bakgrund härav anser
utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning av
motionerna K606, K626 och K627. Utskottet avstyrker dessa motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fråga om avslag på proposition 1994/95:129 att
riksdagen avslår motion 1994/95:K16, res. 1 (fp)

2. beträffande 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) att
riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:K13 i denna del och
1994/95:K15 yrkande 2 a) antar regeringens förslag till lag om ändring
i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 11 kap. 1--3 §§, res. 2 (c)

3. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen
avslår motion 1994/95:K14, res. 3 (c)

4. beträffande katastrofhjälp och internationellt bistånd att
riksdagen avslår motion 1994/95:K15 yrkande 2 b),

5. beträffande inrättande och drivande av ålderdomshem att
riksdagen avslår motion 1994/95:K610,

6. beträffande kyrkokommunalt partistöd att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:K12 och 1994/95:K15 yrkande 2 c), res. 4 (c)

7. beträffande 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att riksdagen
med avslag på motionerna 1994/95:K13 i denna del och 1994/95:K15
yrkande 2 f) antar regeringens förslag till lag om ändring i
kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 22 kap. 1 §, res. 5 (c) - villk.

8. beträffande tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder att
riksdagen avslår motion 1994/95:K15 yrkandena 2 d), 2 e), 2 g), 2 h)
2 i) och 2 j),

9. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) och
lag om ändring i kommunallagen (1991:900) i den mån de inte omfattas
av vad utskottet hemställt ovan,

10. beträffande inkallande av ersättare att riksdagen avslår
motion 1994/95:K15 yrkande 3,

11. beträffande rörlig församlingstillhörighet att riksdagen
avslår motion 1994/95:K15 yrkande 4,

12. beträffande tillkännagivanden att riksdagen avslår motion
1994/95:K15 yrkande 1,

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:K613 och 1994/95:K628, res. 6 (c) res. 7 (fp)

14. beträffande gemensam lagstiftning om trossamfund att
riksdagen avslår motion 1994/95:K621, res. 8 (v)

15. beträffande begravningskostnader att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:K606, 1994/95:K626 och 1994/95:K627.

Stockholm den 21 februari 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård
(s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m),
Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp) och Siv Holma (v).

Reservationer

1. Fråga om avslag på proposition 1994/95:129 (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "motion 1994/95:K16" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att så snart som möjligt
lösa frågan om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Utskottet anser att en sådan lösning bl.a. bör innebära att Svenska
kyrkan i framtiden inte skall vara ett offentligrättsligt subjekt. Som
framgått ovan föreslår Kyrkoberedningen i sitt slutbetänkande bl.a.
att församlingarnas kommunstatus bör upphöra i samband med de i
betänkandet föreslagna relationsförändringarna mellan staten och
Svenska kyrkan. Kyrkoberedningens förslag är för närvarande föremål
för behandling i Civildepartementet och regeringen avser att lägga
fram en skrivelse till 1995 års kyrkomöte. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det saknas anledning att genomföra en sådan
kommunallagsanpassning av kyrkolagen som regeringen föreslår i
propositionen. Med bifall till motion 1994/95:K16 avstyrker därför
utskottet propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande fråga om avslag på proposition 1994/95:129 att
riksdagen med bifall till motion 1994/95:K16 avslår proposition
1994/95:129,

2. 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) (mom. 2)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med
"I likhet" och slutar med "yrkande 2 a)" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är olämpligt att i
kyrkolagen använda samma begrepp med olika innebörd. Detta kan enligt
utskottets mening leda till förväxlingar. För att undvika detta bör
redan i lagtexten anges vilken personkrets som avses. Utskottet anser
därför att i stället för ordet medlem i av regeringen föreslagen
lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall anges att det är
folkbokförd i församlingen som avses. Således avstyrker utskottet
propositionens förslag i denna del och bifaller yrkandena i motionerna
K13 och K15 yrkande 2 a). Av utskottet föreslagen lydelse framgår av
till detta betänkande fogad bilaga 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) att
riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K13 i denna del och
1994/95:K15 yrkande 2 a) antar regeringens förslag till lag om ändring
i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 11 kap. 1--3 §§ med den ändringen
att dessa paragrafer erhåller i bilaga 2 som Reservantens förslag
betecknade lydelse,

3. Den kyrkokommunala kompetensen (mom. 3)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med
"Motionärens yrkande" och slutar med "motion K14" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan finnas många
personliga band till en församling man tidigare tillhört och att det
bör vara möjligt för en församling att på ett rimligt sätt kunna ta
hänsyn till detta. Enligt utskottets mening bör därför en ändring
göras av kyrkolagens bestämmelser så att det blir möjligt för en
församling att besluta om att även den som inte tillhör församlingen
men har särskild anknytning till denna kostnadsfritt skall kunna få ta
del av de kyrkliga handlingarna dop, begravning, konfirmation och
vigsel. Med anledning av motion K14 anser därför utskottet att
riksdagen hos regeringen bör begära förslag om sådan ändring i
kyrkolagen.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen
med anledning av motion 1994/95:K14 hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i kyrkolagen som möjliggör för församling att besluta om
att den som inte tillhör församlingen men har särskild anknytning till
denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna
dop, konfirmation, vigsel och begravning,

4. Kyrkokommunalt partistöd (mom. 6)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Den översyn" och slutar med "yrkande 2 c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att
införa ett kyrkokommunalt stöd till de grupper som i val får säte i
kyrkofullmäktige. Utskottet anser att samma rätt som nu tillkommer de
borgerliga kommunerna i detta avseende bör införas för de kyrkliga
kommunerna. Detta är inte minst av vikt för möjligheterna att kunna
tillgodose behovet av information om kyrkofullmäktigevalen. Vad
utskottet nu anfört med anledning av motionerna K12 och K15 yrkande 2
c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande kyrkokommunalt partistöd att riksdagen med
anledning av motionerna 1994/95:K12 och 1994/95:K15 yrkande 2 c) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet har" och på s. 24 slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är olämpligt att
samma begrepp med olika innebörd används i kyrkolagen. Detta kan
enligt utskottets mening leda till förväxlingar. För att undvika detta
bör redan i lagtexten anges vilken personkrets som avses. Utskottet
har ovan ansett att i stället för ordet medlem i den av regeringen
föreslagna lydelsen av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall anges att det
är folkbokförd i församlingen som avses. Utskottet anser att detsamma
bör gälla den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap. 1 §
kyrkolagen. Således avstyrker utskottet propositionens förslag i denna
del och bifaller yrkandena i motionerna K13 och K15 yrkande 2 f). Av
utskottet föreslagen lydelse framgår av till detta betänkande fogad
bilaga 3. I övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag i
denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att riksdagen
med bifall till motionerna 1994/95:K13 i denna del och 1994/95:K15
yrkande 2 f) antar regeringens förslag till lag om ändring i
kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 22 kap. 1 § med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 3 som Reservantens förslag betecknade
lydelse,

6. Stat--kyrka-frågan (mom. 13)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"Kyrkoberedningen har" och slutar med "K613 och K628" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motion K613 om att
sambandet mellan kyrka och stat skall behållas. Liksom motionären
anser utskottet att en fördjupad diskussion bör ske om den öppna
folkkyrkans roll i samhällsutvecklingen när det gäller frågor om ökad
lokaldemokrati och decentralisering. De i motionen särskilt angivna
frågorna är härvid viktiga att bevaka för att bevara bästa tänkbara
arbetsförutsättningar för Svenska kyrkan i framtiden.
Kyrkoberedningens förslag kan enligt utskottets mening inte läggas
till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte. Om
regeringens förslag till 1995 års kyrkomöte innebär att kyrka och stat
skiljs åt måste, såsom motionärerna anfört, detta föregås av en
folkomröstning innan kyrkomötet och riksdagen tar ställning. Med
bifall till motion K613 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet nu anfört.

Utskottet anser inte att yrkandet i motion K628 bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida, varför denna motion avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med bifall
till motion 1994/95:K613 och med avslag på motion 1994/95:K628 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Stat--yrka-frågan (mom. 13)

Birgit Friggebo (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"Kyrkoberedningen har" och slutar med "K613 och K628" bort ha följande
lydelse:

Såsom anförts i motion K628 anser utskottet att det nu är hög tid
att lösa frågan om relationerna stat--kyrka. Enligt utskottets mening
kan Kyrkoberedningens förslag inte i oförändrat skick läggas till
grund för en slutlig lösning av stat--kyrka-frågan. Utskottet anser
att Kyrkoberedningens förslag om att i grundlag garantera svenska
kyrkans särställning också i framtiden inte kan accepteras. Efter
genomförd reform bör det enligt utskottets mening stå klart att
Svenska kyrkan i framtiden inte är ett offentligrättsligt subjekt.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att lösningen bör innebära
att kyrkan frigörs från staten men att staten dels medverkar till att
kyrkan ges arbetsmöjligheter över hela landet, dels lagreglerar
skyldigheter i fråga om indrivning av medlemsavgifter,
begravningsväsende, kyrkans roll vid vigslar, ansvaret för
kulturhistoriskt värdefulla byggnader m.m. I enlighet med vad som
anförts i motionen anser utskottet att staten inte bör ta ställning
för någon religion eller något samfund och att staten i största
möjliga utsträckning bör behandla religiösa riktningar lika. Med
bifall till motion K628 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet nu anfört.

Utskottet anser inte att yrkandet i motion K613 bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida, varför denna motion avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med bifall
till motion 1994/95:K628 och med avslag på motion 1994/95:K613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Gemensam lagstiftning om trossamfund (mom. 14)

Siv Holma (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"I motion K621" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande
lydelse:

I likhet med motionärerna i motion K621 anser utskottet att frågan
om en gemensam lagstiftning för samtliga trossamfund kan behandlas
separat från frågan om de framtida relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen med
anledning av motion K621 hos regeringen begära förslag om en gemensam
lagstiftning om trossamfund,

dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande
lydelse:

14. beträffande gemensam lagstiftning om trossamfund att
riksdagen med anledning av motion 1994/95:K621 hos regeringen begär
förslag om en gemensam lagstiftning om trossamfund.

Särskilt yttrande

Begravningskostnader (mom. 15)

Siv Holma (v) anför:

Jag delar den i motion K606 framförda uppfattningen att det bör
kunna erbjudas alternativ eftersom kostnaden för en begravning blir
hög. Ett sätt kan vara att, såsom anförts i motionen, landsting och
kommuner genom sjukhus eller annan vårdinrättning får tillhandahålla
billiga kistor m.m. I den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens
förslag om begravningsverksamhet avser regeringen att behandla frågan
om den enskildes begravningskostnader. Det är mot denna bakgrund som
jag kan ställa mig bakom utskottets bedömning.

Propositionens förslag till lagtext Bilaga 1

I reservation 2 föreslagen ändring i regeringens Förslag till

Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Bilaga 2

Regeringens förslag Reservantens förslag

11 kap.
1 §

En församling får En församling får
själv eller i samverkan med själv eller i samverkan med
andra församlingar ha hand andra församlingar ha hand
om de om de
församlingsangelägenheter församlingsangelägenheter
som har anknytning till som har anknytning till
församlingens eller de församlingens eller de
berörda församlingarnas berörda församlingarnas
områden eller till deras områden eller till de i
medlemmar. församlingen
folkbokförda.

2 §

En församling skall En församling skall
behandla sina medlemmar lika, behandla de i församlingen
om det inte finns sakliga folkbokförda lika, om det
skäl för något annat. inte finns sakliga skäl
för något annat.

3 §

En församling får inte En församling får inte
fatta beslut med fatta beslut med
tillbakaverkande kraft som tillbakaverkande kraft som
är till nackdel för är till nackdel för de i
medlemmarna, om det inte finns församlingen
synnerliga skäl för det. folkbokförda, om det inte
finns synnerliga skäl
för det.

I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens
Förslag till
Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Bilaga 3

Regeringens förslag Reservantens förslag

22 kap.
1 §

Varje person som är medlem Varje person som är
i en församling har rätt folkbokförd i en
att få lagligheten av församling har rätt att
församlingens beslut få lagligheten av
prövad genom att församlingens beslut
överklaga dem hos prövad genom att
länsrätten. överklaga dem hos
länsrätten.

Innehållsförteckning

Sammanfattning
1 Propositionen
1 Motionerna
2 Motioner från allmänna motionstiden 1995
3 Utskottet
4 1. Inledning
4 1.1 Bakgrund
4 1.2 Propositionens huvudsakliga innehåll
5 2. Frågan om avslag på propositionen
6 2.1 Propositionen
6 2.2 Motionen
6 2.3 Kyrkomötet
6 2.4 Utskottets bedömning
7 3. Den kyrkokommunala kompetensen
7 3.1 Nuvarande bestämmelser
7 3.2 Propositionen
8 3.3 Motionerna
9 3.3.1 Begreppet medlem
9 3.3.2 Den kyrkokommunala kompetense
10 3.4 Bakgrund
11 3.4.1 Begreppet medlem
11 3.4.1.1 Kyrkomötet
11 3.4.1.2 Medlemskap i Svenska kyrkan
12 3.4.2 Den kyrkokommunala kompetensen
13 3.4.2.1 Person som inte är folkbokförd i församlingen
13 3.4.2.2 Internationell diakoni och annan internationell hjälpverksamhet
14 3.4.2.3 Kyrklig kommuns befogenhet att inrätta ålderdomshem
16 3.5 Utskottets bedömning
18 4. Kyrkofullmäktiges arbetsformer
19 4.1 Nuvarande bestämmelser
19 4.2 Propositionen
19 4.3 Motionen
20 4.4 Kyrkomötet
20 4.5 Utskottets bedömning
20 5. Kyrkokommunalt partistöd
21 5.1 Nuvarande bestämmelser
21 5.2 Propositionen
21 5.3 Motionerna
21 5.4 Kyrkomötet
22 5.5 Pågående utredning
22 5.6 Utskottets bedömning
22 6. Bestämmelser om överklagande
22 6.1 Propositionen 22 6.2 Motionerna 23 6.3 Bakgrund
23 6.4 Utskottets bedömning
23 7. Tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder
24 7.1 Propositionen
24 7.2 Motionen
24 7.3 Riksdagens beslut om valperiodens längd
25 7.4 Kyrkomötet
26 7.5 Utskottets bedömning
26 8. Övriga förslag i propositionen 26 8.1 Propositionen
26 8.2 Utskottets bedömnin
27 9. Rörlig församlingstillhörighe
27 9.1 Motionen
27 9.2 Kyrkomötet
27 9.3 Utskottets bedömning
28 10. Övrigt
28 10.1 Motionen
28 10.2 Utskottets bedömning
28 11. Övriga kyrkliga frågor
28 11.1 Stat-kyrka-frågan m.m.
28 11.1.1 Motionerna
28 11.1.2 Bakgrund
30 11.1.3 Utskottets bedömning
32 11.2 Begravningskostnader
32 11.2.1 Motionerna
32 11.2.2 Bakgrund
33 11.2.3 Utskottets bedömning
36 Hemställan
36 Reservationer
37 Särskilt yttrande
42 Bilaga 1 Propositionens förslag
43 Bilaga 2 I reservation 2 föreslagen ändring i regeringens
förslag till ändring i kyrkolagen (1992:300)
85 Bilaga 3 I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens
förslag till ändring i kyrkolagen (1992:300) 86