Kommunala frågor m.m.

Betänkande 1988/89:KU3

Konstitutionsutskottets betänkande
1988/89 :KU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet nedan angivna frågor som tagits upp i tolv
under de allmänna motionstiderna 1987 och 1988 väckta motioner. Utskottet
har avstyrkt samtliga motioner. Sex reservationer och fem särskilda yttranden
föreligger.

1. Avskaffande av den fackliga representationen i kommunala nämnder -motionerna 1986/87:K614 yrkande 2 av Alf Wennerfors m.fl. (m), 1987/
88:K215 yrkande 2 av Alf Wennerfors m.fl. (m) och 1987/88:K603 av Bertil
Fiskesjö m.fl. (c).

2. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser - motion 1987/88:K604
av Sten Andersson i Malmö (m).

3. Återinförande av begreppet stad i kommunallagen - motion 1987/
88:K607 av Hugo Hegeland (m).

4. Ändring av kommunallagens jävsregler - motion 1987/88:K608 av
Marianne Karlsson (c).

5. Kommunal taxesättning (självkostnadsprincipen) - motion 1987/
88:K612 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s).

6. Insynen i kommunala bolag - motion 1987/88:K622 av Karin Ahrland
(fp).

7. Rådgivande kommunala folkomröstningar - motion 1987/88:K610
yrkande 2 av Lars Ahlmark (m).

8. Vidgning av den kommunala kompetensen (u-Iandsbistånd) - motion
1987/88:K623 av Alf Svensson (c).

9. Kommunalt vänortsutbyte i vissa länder- motion 1987/88:U211 yrkande
6 av Lars Werner m.fl. (vpk).

10. JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området - motion
1987/88:K31 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp).

11. Åtgärder mot vissa kommunala beslut - motion 1987/88:K31 yrkande 7
av Bengt Westerberg m.fl. (fp).

Motionsyrkandena

Motion 1986/87:K614 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari med hänvisning till
vad som anförts i motion 1986/87:A734 yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
2),

1988/89

KU3

1 Riksdagen 1988189. 4 sami. Nr 3

2. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4-7 §§ kommunallagen
(1977:179) om personalföreträdares närvarorätt vid sammanträden med
kommunala nämnder och styrelser.

Motion 1987/88:K31 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 6 och 7),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om JO:s utökade möjlighet till talerätt på det kommunala området,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ordning med sanktioner mot kommunala förtroendemän i de
fall en kommunal församling trotsat lagakraftvunnen dom.

Motion 1987/88:K215 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari med hänvisning till
vad som anförts i motion 1987/88:A731 yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
2),

2. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4-7 §§ kommunallagen
(1977:179) om personalföreträdares närvarorätt vid sammanträden med
kommunala nämnder och styrelser.

Motion 1987/88:603 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva bestämmelserna i kommunallagen om representation
för fackliga organisationer i kommunala nämnder och styrelser.

Motion 1987/88:K604 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en sådan ändring i kommunallagen att nyvald
kommunfullmäktigeförsamling äger rätt att vid sitt första sammanträde
under tjänstgöringsåret även välja kommunstyrelse.

Motion 1987/88:K607 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om återinförande av begreppet stad i kommunallagstiftningen.

Motion 1987/88: K608 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar om ändring av kommunallagens bestämmelser om jäv i enlighet med
intentionerna i motionen.

Motion 1987/88:K610 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivande kommunala folkomröstningar.

Motion 1987/88:K612 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att en preciserad definition av självkostnadsbegreppet förs in i kommunallagen.

Motion 1987/88:K622 av Karin Ahrland (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utreda frågan om
kommunala bolag i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motion 1987/88:K623 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kommunallagen bör ändras så att

KU 1988/89:3

kommun på vissa bestämda villkor kan delta i lokalt förankrat utvecklingssamarbete
som ligger i linje med de av riksdagen antagna biståndsmålen.

Motion 1987/88:U211 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 6),

6. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera och stödja
kommunernas vänortsutbyte med framför allt orter i frontstaterna runt
Sydafrika samt i Nicaragua.

Motionerna m.m.

1. Avskaffande av den fackliga representationen i kommunala
nämnder

I motionerna 1986I87:K614 och 1987I88.K215 - båda av Alf Wennerfors
m.fl. (m) - yrkas att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4-7 §§
kommunallagen om personalföreträdares närvarorätt vid sammanträden
med kommunala nämnder och styrelser.

1 motionerna, vari bl.a. frågan om olika former av medbestämmande i
offentlig verksamhet tas upp, anges i förevarande del att den vidsträckta
rätten att MBL-förhandla i kombination med facklig representation i de
beslutande organen ger de fackliga organisationerna möjligheter att påverka
det politiska beslutsfattandet i flera led. Enligt motionärerna har organisationerna
i realiteten flerdubbel rösträtt, något som är betänkligt från demokratisk
synpunkt.

I motion 1987I88.K603 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva bestämmelserna i kommunallagen om representation
för fackliga organisationer i kommunala nämnder och styrelser.

Enligt motionen utgör de fackliga organisationernas närvarorätt i de
beslutande nämnderna ett intrång i den kommunala demokratin som är
principiellt oacceptabelt. Genom närvarorätten får den kommunala personalen
en särställning jämfört med övriga kommuninvånare. Enligt motionärerna
medför själva närvaron vid beslutsfattandet direkta möjligheter att
påverka besluten, som andra medborgare inte har. Slutligen erinras om att
det ofta förekommer småpartier som kan ha flera tusen väljare bakom sig och
vara representerade i kommunfullmäktige men likväl inte är representerade i
kommunens nämnder.

Gällande bestämmelser

De i motionerna åsyftade bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare
i kommunala nämnder är intagna i 3 a kap. kommunallagen. Enligt
dessa bestämmelser ges kommunernas och landstingskommunernas anställda
en rätt att närvara vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.
Med närvarorätten följer yttranderätt. Närvarorätten gäller vid en nämnds
behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller
landstingskommunen som arbetsgivare och deras anställda. Myndighetsutövning
mot enskild och frågor där ett utpräglat partsförhållande råder

omfattas inte av närvarorätten. Högst tre personalföreträdare och ersättare
för dem får finnas i varje nämnd.

I det av riksdagen godkända utskottsbetänkandet där det aktuella
lagförslaget behandlades (KU 1985/86:3) angav utskottet bl.a. att det enligt
utskottets mening varken från konstitutionell synpunkt eller i övrigt kunde
riktas några erinringar mot förslaget. I en gemensam reservation (m, fp, c)
hemställdes att propositionen skulle avslås.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat motioner med samma
innebörd som de här aktuella. År 1986 avstyrkte utskottet (KU 1985/86:15)
tre motioner (c, fp resp. m) innehållande yrkanden om att bestämmelserna i
kommunallagen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder
skulle upphävas. I sitt av riksdagen godkända betänkande erinrade
utskottet om att de aktuella bestämmelserna hade trätt i kraft så sent som den
1 januari 1986. Utskottet förutsatte att regeringen noggrant följde utvecklingen
på området och, om det visade sig påkallat, tillsåg att en utvärdering
kom till stånd. De borgerliga ledamöterna i utskottet reserverade sig till
förmån för motionerna. År 1987 avstyrkte utskottet två motioner (fp, c) i
frågan (KU 1986/87:21). Detta skedde under hänvisning bl.a. till ett av
arbetslivscentrum inlett forskningsprojekt gällande den nya lagstiftningen.
Beträffande detta projekt lämnades i utskottsbetänkandet följande redogörelse.

Arbetslivscentrum, som är ett institut under arbetsmarknadsdepartementet
med uppgift att bedriva och främja arbetslivsforskning, har inlett ett
forskningsprojekt - styrning och delaktighet i offentlig verksamhet - vilket
bl.a. omfattar en utvärdering av verksamheten med personalföreträdare. I
ett av arbetslivscentrums styrelse i juni 1986 antaget programdokument över
forskningsprojektet anges, såvitt här är av intresse, att det är önskvärt att
genomföra en uppföljande studie av den nya lagstiftningen som ger de
anställda rätt till närvaro vid kommunala sammanträden. Vidare anges att de
problem som en sådan studie bör ta upp gäller dels i vilken omfattning
närvarorätten kommit att utnyttjas, dels vilka principiella och praktiska
problem den nya lagstiftningen fört med sig. Enligt programdokumentet är
ambitionen att arbetet skall genomföras under de närmaste åren. Arbetet
utförs i nära samarbete med civildepartementet.

Riksdagen följde utskottet. De borgerliga ledamöterna i utskottet reserverade
sig till förmån för motionerna.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår den nämnda undersökningen inom
ramen för ett större projekt i vilket framväxten av nya former av medbestämmande
inom den offentliga verksamheten studeras. En slutrapport från
projektet väntas föreligga under år 1990.

KU 1988/89:3

2. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser

I motion 1987/88. K604 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i kommunallagen att nyvald kommunfullmäktigeförsamling
äger rätt att vid sitt första sammanträde under tjänstgöringsåret
även välja kommunstyrelse.

I motionen behandlas frågan om när nyvald kommunstyrelse efter ett
allmänt val kan tillträda. Det föreslås att kommun ges möjlighet att tillämpa
den ordning som enligt en specialregel i kommunallagen redan gäller för
Stockholms kommun, nämligen att kommunstyrelse skall väljas på fullmäktiges
första sammanträde. Förslaget innebär att kommunstyrelser kan tillträda
under november månad valåret i stället för som för närvarande först vid
årsskiftet. Som skäl för förslaget pekas i motionen på olika olägenheter som
gällande ordning medför. Enligt motionären är det angeläget att den nya
kommunstyrelsens intentioner, förslag och anvisningar till olika kommunala
författningar effektueras så fort som möjligt.

Utredningar

I betänkandet (SOU 1981:53) Stockholms kommunala styrelse - betänkandet
avgivet av kommunalrättsutredningen för Stockholm, som granskade
den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm i syfte
att åstadkomma större enhetlighet i lagstiftningen - föreslogs följande. Den
nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 5 § kommunallagen enligt vilken kommunstyrelsen
tillträder den 1 januari året efter det år då val i hela riket ägt
rum skall stå kvar i kommunallagen. Bestämmelsen kompletteras dock med
en regel av innebörd att fullmäktige - i särskilt beslut eller i reglemente för
styrelsen - får föreskriva att styrelsen skall väljas på det första sammanträdet
med fullmäktige det år då kommunalval ägt rum samt omedelbart därefter
börja arbeta. Förslaget innebär att särbestämmelserna om valgenomslaget
för kommunstyrelsen i Stockholm utgår ur kommunallagen.

I demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag tas saken upp. Beredningen anger bl.a. att den anser att
samtliga kommunala och landstingskommunala organ bör tillträda och börja
arbeta så snart som möjligt efter ett val men att de skäl som anfördes i
förarbetena till kommunallagen mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen
dock alltjämt har full bärkraft. Beredningen föreslår därför att den nuvarande
ordningen behålls. Särregeln för Stockholms kommun bör dock enligt
beredningen stå kvar.

Den särskilda arbetsgrupp inom civildepartementet som haft i uppgift att
utforma en ny kommunallag har i sitt slutbetänkande (Ds 1988:52) Ny lag om
kommuner och landsting tagit upp frågan. Arbetsgruppen föreslår att
kommunalrättsutredningens ovannämnda förslag genomförs. Enligt arbetsgruppen
borde principiellt valgenomslaget tidigareläggas även för övriga
nämnder. Arbetsgruppen anser emellertid inte att tillräckligt underlag för ett
förslag i den riktningen föreligger.

Regeringen har nyligen beslutat att tillkalla en kommitté med uppdrag
(Dir. 1988:50) att senast den 1 februari 1990 utforma förslag till en ny
kommunallag.

1* Riksdagen 1988189. 4sami. Nr 3

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

KU 1988/89:3

Utskottet behandlade åren 1986 (KU 1985/86:15) och 1987 (KU 1986/87:21)
motioner av samme motionär med samma innebörd som den nu aktuella.
Utskottet avstyrkte vid båda tillfällena motionerna. I betänkandet från 1986
anförde utskottet därvid bl.a. följande (s. 7).

Frågan om ett snabbare valgenomslag att gälla för styrelser av det slag som
förordas i motionerna behandlades i förarbetena till kommunallagen. I den
då föreliggande propositionen (prop. 1975/76:187) hade föredragande departementschefen
framfört starka praktiska invändningar mot en sådan ordning,
vilka synpunkter utskottet anslöt sig till (KU 1976/77:25). Utskottet påpekade
för egen del bl.a. att den diskuterade lösningen skulle innebära att den
från demokratisk synpunkt viktiga nomineringen måste bedrivas så snabbt
att de politiska partiorganisationernas inflytande skulle inskränkas kraftigt.
Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag angett att de skäl som anfördes i förarbetena till kommunallagen
mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen alltjämt har full bärkraft,
varför beredningen inte föreslagit någon ändring i gällande ordning.

Utskottet finner inte anledning att frångå det synsätt som utskottet anlade
på frågan i samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag. Det
kan erinras om att utskottet då bl.a. framhöll att olägenheterna med en under
några månader kvardröjande beslutskompetens hos berörda organ kunde
anses vara begränsade och att det kunde förutsättas att i fall av majoritetsväxling
de avgående nämnderna tog tillbörlig hänsyn till valutslaget och inte
otillbörligt föregrep och band de nytillträdda nämndernas verksamhet.

Riksdagen följde båda gångerna utskottet. Särskilda yttranden avgavs av
moderata samlingspartiets ledamöter i utskottet.

3. Återinförande av begreppet stad i kommunallagen

I motion 1987/88:K607 av Hugo Hegeland (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om återinförande av begreppet stad i kommunallagstiftningen.

I motionen föreslås att följande ordning - genom kompletteringar av
kommunallagen - genomförs. De kommuner som vid tillkomsten av lagen
(1969:780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning,
m.m. var städer eller köpingar - och därefter inte sammanlagts med annan
kommun - skall i fortsättningen vara städer, om regeringen inte annorledes
beslutar. Vid benämning av bl.a. kommunala organ och tjänsteinnehavare i
kommun som enligt vad nyss sagts är stad skall såsom förled brukas ordet
stads-. Kommun och landstingskommun skall själva få vårda sina angelägenheter
även vad gäller kommunvapen.

Gällande ordning m.m.

1969 års riksdagsbeslut om införande av enhetlig kommunbeteckning (prop.
1969:63, KU 44) innebar att de dittillsvarande beteckningarna på de
borgerliga primärkommunerna - ”landskommun”, ”köping” och ”stad” -mönstrades ut ur kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen
”kommun”. I utskottsbetänkandet underströks att ändringen inte
innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna i den mån de har betydelse

utöver sin administrativa innebörd. Detta gällde framför allt stadsbegreppet.
Enligt utskottet var det sålunda sannolikt att beteckningen ”stad” även i
fortsättningen skulle komma att begagnas för de dåvarande stadskommunernas
”tätbebyggelsekärna” och troligen dessutom tillämpas även för andra
tätorter av större omfattning. Utskottet delade också departementschefens
uppfattning att några särskilda föreskrifter om användandet av beteckningen
”stad” inte behövdes, utan att en fri språkutveckling borde få vara avgörande
härvidlag. Utskottets förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll
således ledamöter från flera partier att förslaget var alltför långtgående och
att de enskilda kommunerna - med tillgodoseende av det berättigade kravet
på ett enhetligt kommunbegrepp - borde lämnas ”viss frihet att framträda
under hävdvunna beteckningar”.

Demokratiberedningen har i betänkandet (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag redovisat frågan om återinförande av stad som benämning på
vissa tätorter men inte framlagt något förslag till ändring av gällande
ordning.

I slutbetänkandet av den arbetsgrupp inom civildepartementet som haft i
uppgift att utforma en ny kommunallag anger arbetsgruppen (Ds 1988:52) att
den inte anser att det finns anledning att lagfästa begreppet stad. Enligt
arbetsgruppen bör det liksom hittills stå öppet för kommunerna att använda
ordet stad i de fall där det saknar kommunalrättslig betydelse.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid tre tillfällen efter 1969 års riksdagsbeslut om införande av
enhetlig kommunbeteckning behandlat motioner (m, m resp. c) vari frågan
om begreppet stad som benämning på vissa tätorter tagits upp. Vid samtliga
tillfällen (KU 1976/77:25, KU 1982/83:21 och KU 1985/86:15) framhöll
utskottet, som avstyrkte motionerna, att det inte fanns något hinder för
kommun, som så önskade, att använda beteckningen ”stad” i de fall då detta
inte har någon kommunalrättslig betydelse. Riksdagen följde utskottet.

Senaste gången utskottet hade uppe frågan om stad som benämning på
vissa orter behandlade utskottet även en motion (m) vari yrkats att
kommunallagen ändrades så att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen
får benämnas stadsfullmäktige resp. stadsstyrelsen. Enligt utskottet fanns
det bl.a. av hänsyn till intresset av ett enhetligt kommunbegrepp inte
anledning att biträda förslaget. I en reservation (m) förordades bifall till
motionen. Riksdagen följde utskottet.

4. Ändring av kommunallagens jävsregler

I motion 1987188:K608 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen beslutar
om ändring av kommunallagens bestämmelser om jäv i enlighet med
intentionerna i motionen.

I motionen föreslås att riksdagen skärper jävsbestämmelserna i 2 kap. 13 §
och 3 kap. 9 § kommunallagen. Motionären föreslår att motsvarighet till
förvaltningslagens jävsbestämmelser skall gälla i de ifrågavarande kommunala
ärendena. Enligt motionären finns det mot bakgrund bl.a. av den
sammanslagning till stora kommuner som genomförts inte längre anledning

att i förevarande hänseende ställa lägre krav på kommunernas förvaltning än
på annan förvaltning.

Pågående utredningsarbete

Under förarbetena till den nya förvaltningslagen (1986:223) förutsattes det
att lagens jävsregler i 11 och 12 §§ skulle omfatta också alla kommunala
nämnder.

Vid utskottets behandling (KU 1986/87:11) av regeringens förslag till
följdlagstiftning till lagen (prop. 1986/87:39) konstaterade utskottet att
starka skäl onekligen talade för enhetliga jävsregler inom hela den offentliga
sektorn. Utskottet ansåg det dock angeläget att reglerna utformades så att
det inte uppstod problem i den oreglerade kommunalförvaltningen. Vilka
konsekvenserna skulle bli för det kommunalpolitiska arbetet om förvaltningslagens
jävsregler infördes utan begränsningar kunde enligt utskottet
inte överblickas på det föreliggande materialet. Utskottet ansåg att frågan
borde övervägas ytterligare. I vilket sammanhang detta skulle ske borde
regeringen ta ställning till. Utskottet förordade att riksdagen gjorde ett
tillkännagivande till regeringen om att ytterligare överväganden borde göras
i frågan. Riksdagen följde utskottet.

I en därefter utgiven promemoria från civildepartementets rättssekretariat
- Ds C 1987:12 Jäv i kommuner - har föreslagits att förvaltningslagens
jävsregler skall utsträckas till att gälla också sådana ärenden hos kommunala
och landstingskommunala nämnder där besluten överklagas genom kommunalbesvär.
Förslaget innebär således en utvidgning av jävsgrunderna på det
kommunala området jämfört med vad som nu gäller. Om ett ärende berör ett
aktiebolag som kommunen äger samtliga aktier i, skulle dock en förtroendevald
eller en tjänsteman inte anses jävig att handlägga ärendet enbart på
grund av att han är firmatecknare eller styrelseledamot i bolaget eller knuten
till detta på något annat sätt. Detsamma gäller om ett ärende berör en
stiftelse som kommunen utser styrelse för och den förtroendevalde eller
tjänstemannen är knuten till stiftelsen.

I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting har
uttalats att jävsfrågan avses att närmare belysas senast i samband med arbetet
med en ny kommunallag. I utskottets betänkande (KU 1987/88:23) över
propositionen har utskottet förordat att de jävsregler som bör gälla för den
kommunala nämndverksamheten ses över i samband med det fortsatta
arbetet med ny kommunallag.

I slutbetänkandet av den arbetsgrupp inom civildepartementet som haft i
uppgift att utforma en ny kommunallag diskuteras jävsfrågan i ett särskilt
avsnitt (Ds 1988:52). I betänkandet redovisas i grova drag en tänkbar
lagteknisk lösning som till sin huvudsakliga inriktning har förvaltningslagen
som förebild. Arbetsgruppen lägger emellertid inte fram något förslag till
ändring i sak av gällande regler. Mot bakgrund av utskottets ovannämnda
uttalande i betänkande KU 1987/88:23 utgår arbetsgruppen ifrån att
jävsfrågan skall tas upp i det fortsatta kommunallagsarbetet.

I kommittédirektiven (Dir. 1988:50) till den kommitté som skall utforma
förslag till en ny kommunallag hänvisas bl.a. till nyssnämnda uttalande.

KU 1988/89:3

5. Kommunal taxesättning (självkostnadsprincipen)

I motion 1987I88.K612 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att en preciserad definition av självkostnadsbegreppet förs in i kommunallagen.

I motionen pekas på olika problem som anges bero på att självkostnadsbegreppet
inte är lagreglerat. Motionärerna anser att det finns starka skäl för att
i kommunallagen inta en preciserad definition av detta begrepp.

Utredningar

Kommunalbesvärskommittén föreslog i betänkandet (SOU 1982:41) Överklagande
av kommunala beslut att i en ny 6 § i kommunallagens 1 kap. skulle
tas in principen om att kommunala avgifter inte får sättas högre än vad som
svarar mot verksamhetens självkostnader (självkostnadsprincipen). I sin
motivering till den föreslagna regeln angav kommittén att förslaget endast
utgjorde en kodifiering av självkostnadsprincipen som helt och hållet byggde
på gällande rätt (SOU 1982:41 s. 175). Även utredningen om kommunal
kompetenslagstiftning förordade i sitt betänkande (SOU 1982:20) Kommunerna
och näringslivet att självkostnadsprincipen skulle föras in i 1 kap.
kommunallagen. Vid remissbehandlingen av betänkandena tillstyrkte de
flesta remissinstanserna förevarande förslag.

I stat-kommunberedningens delbetänkande (Ds C 1984:6) Avgifter inom
kommunal verksamhet skedde en kartläggning och en analys av de författningsbestämmelser
som detaljreglerar avgiftsfinansieringen av kommunala
verksamheter. Beredningen föreslog att en utredning fick i uppdrag att
vidareutreda vissa frågor i saken. I betänkandet ingick beredningen vidare
bl.a. i överväganden angående självkostnadsprincipen. Beredningen angav
att den ansåg att principen är oklar på en del punkter och att den därför
ibland kan vara svår att tillämpa. Beredningen tillstyrkte förslagen från
kommunalbesvärskommittén och utredningen om kommunal kompetenslagstiftning
att en självkostnadsregel förs in i kommunallagen. Därefter
anförde beredningen följande (s. 146):

I motiven till en sådan regel bör principen utvecklas och närmare beskrivas så
att den blir tillräckligt tydlig. Det bör beaktas att principen ofta uppfattas
som en strikt princip där varje litet överskott betraktas som ett brott mot
principen. Denna missuppfattning kan verka hämmande på den kommunala
avgiftspolitiken och bör arbetas bort. Det bör slås fast att självkostnadsprincipen
inte hindrar tillfälliga överskott och inte heller utesluter sådan
kapitalbildning som behövs för att möta förändringar i den verksamhet som
det kan vara fråga om i det enskilda fallet.

I demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag föreslogs att självkostnadsprincipen skulle lagfästas, och ett
lagförslag i saken framlades. Beredningen anmärkte att förslaget behövde
förtydligas.

Den arbetsgrupp inom civildepartementet (C 1986: A) som haft i uppgift
att utforma en ny kommunallag behandlade frågan om att lagfästa självkostnadsprincipen
i sitt delbetänkande (Ds C 1987:5) Den ekonomiska förvalt -

ningen i kommuner och landsting. Arbetsgruppen föreslog att självkostnadsprincipen,
dvs. att kommuner och landsting skall bestämma sina avgifter så
att överskott av verksamheter undviks, skrivs in i kommunallagen. Enligt
förslaget skall regeln gälla om inte något annat är särskilt föreskrivet. Sedan
förslaget remissbehandlats (se remissammanställningen Ds 1988:10) har
arbetsgruppen i sitt slutbetänkande (Ds 1988:52) skrivit in självkostnadsprincipen
i det särskilda kapitel om ekonomisk förvaltning (8 kap. 3 §) som finns i
arbetsgruppens förslag till ny kommunallag.

I kommittédirektiven till den kommitté som skall utforma förslag till en ny
kommunallag anges att kommittén - med hänsyn till utvecklingen på det
kommunalekonomiska området - bör överväga om reglerna om den
ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting behöver behandlas
med förtur.

6. Insynen i kommunala bolag

I motion 1987188:K622 av Karin Ahrland (fp) yrkas att riksdagen begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utreda frågan om kommunala
bolag i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen tas upp frågan om det kan föreligga behov av att stärka
medborgarnas insyn i de kommunägda privaträttsliga bolag i vilka kommunal
verksamhet drivs. Motionären anser att riksdagen bör begära att en
parlamentarisk utredning får till uppgift att kartlägga och analysera den
kommunala bolagsbildningen och dess effekter samt att avge förslag som är
ägnade att stärka den medborgerliga insynen i kommunal verksamhet av
angivet slag.

Gällande ordning m.m.

I kommunallagen finns ingen direkt bestämmelse om att kommunerna och
landstingskommunerna får driva verksamhet genom egna privaträttsliga
subjekt. Förhållandet till de s.k. kommunala bolagen berörs dock i några
avseenden i kommunallagens allmänna regler.

Kommunalföretagskommittén behandlade i betänkandet (SOU 1982:13)
Kommunalföretaget kommunal verksamhet i företagsform. För att passa in
och förankra de kommunala företagen i det kommunalrättsliga mönstret
föreslog kommittén ändringar i kommunallagen. Förslaget syftade till att ge
fullmäktige och styrelsen ökade möjligheter till insyn i, styrning av samt
kontroll över verksamheten. Kommittén föreslog ändringar bl.a. i bestämmelserna
om interpellation och yttranderätt i fullmäktige och styrelsen.
Vidare föreslogs en regel som ålägger kommunen och landstingskommunen
att ta ställning till om och i vilken utsträckning offentlighet skall gälla för
handlingar hos de kommunala företagen. Formerna för förhållandet mellan
kommunala bolag och fullmäktige görs därmed lika det förhållande som
råder mellan fullmäktige och nämnder.

I betänkandet (Ds C 1983:6) Interkommunal samverkan i privaträttslig
form föreslog kommittén motsvarande ändringar beträffande den verksamhet
som flera kommuner, landstingskommuner eller kommunalförbund
tillsammans driver i företagsform.

KU 1988/89:3

Frågan om kontroll och insyn i de kommunala bolagen har senare
övervägts av stat-kommunberedningen i delbetänkandet (Ds C 1985:13)
Kommunala företag. Beredningen föreslår här en reglering i kommunallagen
som i stora delar överensstämmer med kommunalföretagskommitténs
förslag men som i vissa delar inte är lika långtgående.

Demokratiberedningen angav i betänkandet (SOU 1985:29) Principer för
ny kommunallag att det - mot bakgrund av att en omfattande del av
kommunernas och landstingskommunernas verksamhet bedrivs i företagsform
- finns anledning att i en ny kommunallag reglera formerna för de
förtroendevaldas insyn i denna verksamhet. Regler om förhållandet till de
kommunala bolagen borde enligt beredningen införas i ett särskilt kapitel.

I direktiven för den kommitté som skall utarbeta förslag till en ny
kommunallag anges att kommittén skall överväga även denna fråga.

7. Rådgivande kommunala folkomröstningar

I motion 1987/88.K610 yrkande 2 av Lars Ahlmark (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rådgivande kommunala folkomröstningar.

Enligt motionen är det viktigt att möjligheterna till rådgivande kommunala
folkomröstningar stärks. Motionären föreslår att sådana omröstningar
skall kunna genomföras efter initiativ av en minoritet i kommunfullmäktige
eller en viss andel av kommunens väljare, t.ex. en tiondel.

Nuvarande ordning

Enligt 2 kap. 18 § kommunallagen får kommunfullmäktige och landsting
besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges
eller landstingets handläggning skall inhämtas synpunkter från medlemmar i
kommunen eller i landstingskommunen. Detta kan enligt bestämmelsen ske
genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Ett
sådant förfarande kan även genomföras i del av en kommun. Valnämnden i
kommunen får anlitas, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras
därigenom. För att en landstingskommun skall få anlita valnämnd krävs
dessutom att kommunfullmäktige gett tillstånd till detta.

Frågan om förfarandet vid omröstning m.m. som anordnas med stöd av 2
kap. 18 § kommunallagen har inte närmare reglerats. I proposition 1975/
76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m.m. anförde föredragande
departementschefen att det inte syntes nödvändigt att närmare reglera
förfarandet i samband med de olika typer av opinionsundersökningar som
kan komma i fråga och att det ankommer på kommunfullmäktige och
landsting att utfärda de föreskrifter härom som behövs. Enligt departementschefen
kan det när opinionsundersökningen har karaktär av omröstning gälla
frågor av samma slag som de spörsmål som regleras i vallagen, dvs. rätten att
delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av röster etc. Av 1 §
vallagen (1972:620, omtryckt 1987:1334) framgår att lagen inte är tillämplig
på kommunala opinionsundersökningar av det slag som behandlas i 2 kap.
18 § kommunallagen. Inte heller folkomröstningslagen (1979:369) är tilllämplig
på sådana undersökningar.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

I samband med riksdagens behandling av förslaget till ny kommunallag
anförde utskottet (KU 1976/77:25) som sin uppfattning att det inte då fanns
någon möjlighet att närmare formalisera själva omröstningsförfarandet
genom särskilda bestämmelser härom i kommunallagen. Däremot förordade
utskottet i motsats till propositionsförslaget en uttrycklig bestämmelse om att
de kommunala valnämnderna får anlitas för att genomföra kommunala
omröstningar eller andra opinionsundersökningar. Utskottet framhöll att
detta inte innebär att bestämmelserna i vallagen automatiskt blir tillämpliga
vid genomförandet av sådana undersökningar. Endast om fullmäktige
beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall tillämpas kommer detta att
ske. Enligt utskottets mening var det uppenbart att delar av vallagens
regelsystem, t.ex. bestämmelserna om poströstning, i normalfallet inte
kommer att göras tillämpliga vid undersökning av detta slag. I en reservation
(s) förordades liksom i propositionen att valnämnderna inte skulle få anlitas.
Riksdagen följde utskottet.

Vid 1980/81 års riksmöte (KU 1980/81:2) avstyrkte utskottet en motion
(fp) innehållande yrkande om en särskild förfarandelag för kommunala
folkomröstningar. Utskottet ansåg inte att det fanns anledning för riksdagen
till initiativ i frågan, emedan den då sittande kommunaldemokratiska
kommittén - enligt vad utskottet hade erfarit - skulle komma att ta upp
frågan om förfaranderegler för kommunala folkomröstningar i sitt utredningsarbete.
Riksdagen följde utskottet.

Kommunaldemokratiska kommittén redovisade i en rapport den 6 februari
1981 - Kommunala folkomröstningar i Sverige 1978 och 1980 (Ds Kn
1981:2) - en inom kommitténs sekretariat upprättad översikt över de
kommunala folkomröstningar som ägt rum under de angivna åren. Rapporten
överlämnades utan några ställningstaganden från kommitténs sida.
Några förslag om förändringar av det kommunala folkomröstningsinstitutet
framlade aldrig kommittén, vars uppdrag upphörde 1983.

I samband med behandlingen av förslaget gällande frikommunförsöket
avstyrkte utskottet (KU 1983/84:32) en motion (fp) innehållande ett förslag
om försöksverksamhet med en särskild förfarandelag för att öka möjligheterna
till kommunala folkomröstningar. Utskottet framhöll att det i första hand
var försökskommunerna själva som skulle komma med förslag om innehållet
i försöksverksamheten, varför det inte fanns anledning för riksdagen att ta
ställning till förevarande motionsönskemål. De borgerliga ledamöterna i
utskottet reserverade sig. De ansåg att utrymmet för kommunala folkomröstningar
borde vidgas genom en ny förfarandelag som gör det enklare att ordna
sådana omröstningar. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1985/86 års riksmöte avstyrkte utskottet (KU 1985/86:15) två motioner
(fp) vari begärts att regeringen skulle framlägga förslag som vidgade
möjligheterna till rådgivande kommunala omröstningar. Utskottet ansåg
inte att det fanns anledning att frångå den ståndpunkt i saken som utskottet
vid tidigare tillfällen intagit då motioner i ämnet behandlats. De borgerliga
ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmån för motionerna. Riksdagen
följde utskottet.

KU 1988/89:3

Vid 1986/87 års riksmöte behandlade utskottet (KU 1986/87:21) ytterligare
två motioner (fp, c) av samma innebörd som nyssnämnda motioner.
Utskottet ansåg inte att det framkommit något som gav utskottet anledning
att bedöma frågan på annat sätt än tidigare. Utskottet avstyrkte därför
motionerna. De borgerliga ledamöterna i utskottet reserverade sig till
förmån för motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen avslog den 19 mars 1987 en framställning från Helsingborgs
kommun om att inom ramen för frikommunförsöket få göra avsteg från
bestämmelserna i 2 kap. 18 § kommunallagen om folkomröstning m.m.
Förslaget innebar att en minoritet bestående av en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter skulle ges rätt att få besluta om en undersökning av opinionsläget i
en lokal folkomröstning eller liknande förfarande. Enligt regeringens
mening berörde framställningen grundläggande frågor om demokratin och
det representativa styrelseskicket. Ett generellt genomförande av förslaget
skulle innebära en försvagning av det representativa systemet. Förslaget var
därför inte lämpligt att pröva i försöksverksamheten.

8. Vidgning av den kommunala kompetensen
(u-landsbistånd)

I motion 1987188: K623 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kommunallagen bör ändras så att
kommun på vissa bestämda villkor kan delta i lokalt förankrat utvecklingssamarbete
som ligger i linje med de av riksdagen antagna biståndsmålen.

Enligt motionen skulle ett mera kommunalt förankrat u-landsbistånd öka
förståelsen för ökade internationella insatser. Motionären föreslår att en
översyn av kommunallagen sker i syfte att ge kommunerna möjlighet att
engagera sig i lokalt riktat biståndsarbete. I motionen anläggs därefter olika
synpunkter på speciella bestämmelser om formerna för kommunalt bistånd
som skulle kunna införas i lagen. Vidare kommenteras i motionen statkommunberedningens
delbetänkande (Ds C 1986:10) Kommunal medverkan
i internationella frågor, vari bl.a. behandlats frågan om kommuners och
landstingskommuners möjligheter till solidaritetsyttringar i internationella
frågor. Motionären framhåller i sammanhanget att bedömningen av om
svenska kommuner skall få engagera sig i internationella solidaritetsaktioner
är en viktig principfråga som inte får grunda sig enbart på tekniska
utredningsaspekter. Frågan måste enligt motionären avgöras utifrån politiska
bedömningar där den kommunala självstyrelsen är en huvudprincip.

Gällande ordning

Kommunala opinions- och solidaritetsyttringar med anknytning till främmande
länder anses i princip falla utanför den kommunala kompetensen.
Detta har sin grund i att utrikes-, handels- och biståndspolitiken anses vara
en angelägenhet för riksdagen och regeringen. Sådana yttringar anses också
sakna det nödvändiga sambandet med den egna kommunen eller landstingskommunen
och därför strida mot den s.k. lokaliseringsprincipen. Vid olika
tillfällen har dock genom lagstiftning gjorts undantag från grundsatsen att
kommuner och landstingskommuner inte har befogenhet att avge internatio -

nella opinions- och solidaritetsyttringar. Sålunda har den kommunala kompetensen
inom detta område blivit utvidgad genom lagen (1962:638) om rätt
för kommun att bistå utländska studerande, lagen (1975:494) om rätt för
kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp och
lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta
bojkottåtgärder mot Sydafrika.

I slutbetänkandet av den särskilda arbetsgrupp inom civildepartementet
som haft i uppgift att utforma en ny kommunallag föreslås att bestämmelserna
i sistnämnda båda lagar flyttas till det kompetenskapitel (3 kap.) som finns
i arbetsgruppens förslag till ny kommunallag.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Utskottet behandlade vid 1985/86 och 1986/87 års riksmöten av samme
motionär väckta motioner med samma innebörd som den nu aktuella.
Motionerna avstyrktes båda gångerna av utskottet, som inte ansåg att det
fanns anledning för riksdagen att ta något initiativ i den aktualiserade frågan
(KU 1985/86:15 och KU 1986/87:21). Riksdagen följde utskottet. Vid den
senaste behandlingen erinrade utskottet i sitt betänkande (s. 17) om att
stat-kommunberedningen i ett under hösten 1986 avgivet delbetänkande (Ds
C 1986:10) Kommunal medverkan i internationella frågor behandlat frågan
om kommuner och landstingskommuner skall ges ökade möjligheter att avge
solidaritetsyttringar i internationella frågor men att beredningen inte funnit
skäl föreligga att föreslå någon vidgning i förevarande hänseende av den
kommunala kompetensen.

Betänkandet har därefter remissbehandlats. I de tidigare omnämnda
direktiven till den kommitté som skall utforma förslag till en ny kommunallag
anges att kommittén bör överväga de frågor som tagits upp i betänkandet.

9. Kommunalt vänortsutbyte i vissa länder

I motion 1987/88:U211 yrkande 6 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera och stödja
kommunernas vänortsutbyte med framför allt orter i frontstaterna runt
Sydafrika samt i Nicaragua.

Motionärerna anser att kommuners initiativ till vänorter i u-länder bör
understödjas. I motionen anges att för närvarande det mesta vänortsutbytet
sker med orter i grannländerna. Ett ökat vänortsengagemang med orter i
exempelvis Nicaragua och frontstaterna runt Sydafrika skulle enligt motionen
ge en fördjupad dimension åt Sveriges utrikespolitik.

Gällande ordning m.m.

Sedan länge förekommer det att svenska kommuner upprätthåller vänortskontakter
med kommuner i andra länder. Stat-kommunberedningen har i
delbetänkandet (Ds C 1986:10) Kommunal medverkan i internationella
frågor lämnat bl.a. följande redogörelse härför.

Det vanligaste är att kommunerna har vänortsförbindelser med kommuner
i de övriga nordiska länderna. Vänortskontakter finns emellertid även

KU 1988/89:3

med kommuner i andra länder. Sålunda har svenska kommuner vänorter i
bl.a. USA, Sovjetunionen, Jugoslavien, Israel, Japan och Tjeckoslovakien.
Nordiskt vänortsutbyte som sker inom rimliga ekonomiska ramar har i
rättspraxis (RÅ 1981 2:81) uttryckligen förklarats falla inom den kommunala
kompetensen. De svenska kommunernas deltagande i den internationella
vänortsrörelsen torde vara allmänt accepterat. Kommunernas val av vänorter
skulle visserligen kunna sägas ge uttryck för ett utrikespolitiskt ställningstagande.
Valet av vänort överskuggas emellertid av det egentliga syftet med
vänortsverksamheten, nämligen att vänorterna skall kunna ge varandra ett
ömsesidigt utbyte på företrädesvis de kulturella och idrottsliga områdena.
Det utrikespolitiska inslaget kan inte sägas vara särskilt stort, och någon
avgörande vikt kan inte läggas vid vänortsverksamheten när det gäller att ta
ställning till frågan om kommunerna och landstingskommunerna skall ges
ytterligare möjlighet att avge opinions- och solidaritetsyttringar på det
internationella området.

Beredningens redogörelse utmynnar inte i något förslag till ändring av
gällande ordning.

Som angivits tidigare skall den kommitté som skall utforma förslag till en
ny kommunallag överväga de frågor som tagits upp i ovannämnda betänkande.

10. JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området

I motion 1987I88.K31 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
JO:s utökade möjlighet till talerätt på det kommunala området.

Enligt motionen är det ologiskt och en klar brist att JO med nuvarande
lagstiftning kan fullfölja anmälningar om disciplinansvar på det statliga men
inte på det kommunala området. I motionen, vari erinras om att huvudparten
av den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med
numera sker i kommunal regi, understryks att det för den enskilde är av stor
betydelse att det ställs lika höga krav på rättssäkerhet och rättsövervakning
på det kommunala som på det statliga området. Motionären anser att
riksdagen bör ge regeringen till känna att den återkommer till riksdagen med
lagförslag varigenom JO ges samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut
m.m. på det kommunala området som på det statliga.

Gällande ordning m.m.

Enligt gällande ordning kan JO till domstol överklaga disciplinbeslut på det
statliga området, självfallet dock under förutsättning att vederbörande
befattningshavare står under JO:s tillsyn. Någon motsvarande talerätt gäller
inte på det oreglerade kommunala området, där det disciplinära ansvaret
regleras genom kollektivavtal.

Regeringen tillsatte 1986 en utredning - kommunalansvarsutredningen (C
1986:02) - med uppdrag att utreda frågan om behovet av åtgärder för att
stärka respekten för gränserna för den kommunala kompetensen. Enligt de
utfärdade direktiven ingår i uppdraget att analysera behovet av och
förutsättningarna för en eventuell talerätt för JO och JK beträffande frågan

om disciplinansvar, avskedande eller avstängning såvitt gäller kommunernas
och landstingskommunernas tjänstemän.

I 1986 års ärende om en reformering av JO-ämbetet behandlade utskottet
tre motioner (2 fp, 1 c) av samma innebörd som den här aktuella. I
utskottsbetänkandet i ärendet (KU 1986/87:2 s. 25) angav utskottet, som
framhöll att det hade samma principiella inställning som redovisats i
motionerna till frågan om JO:s talerätt inom det kommunala området, att det
var positivt att hithörande frågor skulle utredas. Utskottet ansåg motionerna
med det anförda besvarade. Riksdagen följde utskottet.

Under 1987/88 års riksmöte behandlade utskottet (KU 1987/88:6) ytterligare
en motion (fp) av samma slag som den nu aktuella. Utskottet ansåg inte
att det framkommit något som gav anledning för riksdagen att frångå sitt
tidigare ställningstagande. Utskottet, som utgick ifrån att kommunalansvarsutredningens
överväganden i saken skulle komma att redovisas under 1988,
avstyrkte därför motionen. Folkpartiets och centerpartiets ledamöter i
utskottet reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har inhämtat att kommunalansvarsutredningen beräknar avsluta
sitt arbete omkring årsskiftet 1988-1989.

11. Åtgärder mot vissa kommunala beslut

I motion 1987/88.K31 yrkande 7 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en ordning med sanktioner mot kommunala förtroendemän i de fall en
kommunal församling trotsat lagakraftvunnen dom.

I motionen erinras om att under senare år förekommit ett antal fall där
kommunala församlingar fattat olagliga beslut och - trots att dessa efter
besvär upphävts - senare trotsat överinstanserna. Någon säker möjlighet att
få de kommunala förtroendemännen fällda till ansvar i sådana fall finns inte.
Enligt motionärernas uppfattning är det nödvändigt att undersöka vilka
möjliga sanktioner som skulle kunna införas i de fall där en kommunal
församling trotsat lagakraftvunnen dom. Motionärerna anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Utskottet behandlade i 1986 års ärende om en reformering av JO-ämbetet ett
flertal motioner (m resp. fp) av samma slag som den här aktuella. Utskottet
noterade i sitt betänkande KU 1986/87:2 att regeringen våren 1986 tillsatt en
utredning - kommunalansvarsutredningen (C 1986:02) - med uppdrag att
förutsättningslöst överväga behovet av åtgärder med syfte att motverka att
kommuner och landstingskommuner överskrider gränserna för den kommunala
kompetensen och sätter sig över domstolarnas avgöranden i kommunala
besvärsmål. Med hänvisning härtill ansåg utskottet motionerna besvarade.
Riksdagen följde utskottet.

Såsom framgått av föregående avsnitt beräknas kommunalansvarsutredningen
ha avslutat sitt arbete omkring årsskiftet 1988-1989.

KU 1988/89:3

Utskottet

I motionerna 1986/87:K614 och 1987/88:K215, båda av Alf Wennerfors m.fl.
(m), samt 1987/88:K603 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas avskaffande av den
fackliga representationen i kommunala nämnder genom att riksdagen upphäver
de år 1985 beslutade bestämmelserna i kommunallagen om närvarorätt
för personalföreträdare i kommunala nämnder.

Riksdagen avstyrkte under riksmötena 1985/86 (KU 1985/86:15) och
1986/87 (KU 1986/87:21) motioner av samma innebörd som de här aktuella. I
förstnämnda ärende angav utskottet bl.a. att utskottet förutsatte att regeringen
noggrant följde utvecklingen på området och, om det visade sig
påkallat, tillsåg att en utvärdering kom till stånd. I nära samråd med
civildepartementet har därefter arbetslivscentrum inlett ett projekt i vilket
framväxten av nya former av medbestämmande inom den offentliga verksamheten
studeras. Inom ramen för detta projekt pågår en undersökning av
lagstiftningen gällande personalföreträdare i kommunala nämnder.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte nu anledning att
frångå sitt tidigare ställningstagande till den i motionerna upptagna frågan.
Utskottet avstyrker därför motionerna 1986/87:K614 yrkande 2, 1987/
88:K215 yrkande 2 och 1987/88:K603.

I motion 1987/88:K604 av Sten Andersson i Malmö (m) behandlas frågan
om snabbare valgenomslag i kommunala styrelser. Motionären föreslår att
kommunallagen ändras så att efter ett allmänt val nyvald kommunstyrelse
kan tillträda i början av november i stället för som för närvarande först vid
utgången av året efter valåret. Det erinras om att den föreslagna ordningen
enligt en specialregel i kommunallagen redan gäller för Stockholm.

Den i motionen upptagna frågan har behandlats av flera statliga utredningar,
senast av den särskilda arbetsgrupp inom civildepartementet som haft i
uppgift att utforma förslag till en ny kommunalag. I arbetsgruppens
slutbetänkande (Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting föreslås
bl.a. att i kommunallagen införs en bestämmelse som gör det möjligt för
fullmäktige att tillämpa den ordning som gäller särskilt för Stockholm.
Slutbetänkandet utgör en av utgångspunkterna för det utredningsarbete som
skall bedrivas av den kommitté som enligt utfärdade direktiv senast den 1
februari 1990 skall utforma förslag till en ny kommunallag. Utskottet, som
således kan konstatera att den aktualiserade frågan kommer att beaktas i
arbetet med en ny kommunallag, avstyrker med det anförda motion
1987/88:K604.

I motion 1987/88:K607 av Hugo Hegeland (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om återinförande av begreppet stad i kommunallagen.
I motionen föreslås att de kommuner som vid tillkomsten av lagen
(1969:780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning,
m.m. var städer eller köpingar i fortsättningen skall vara städer, om inte
regeringen annorledes beslutar. Vidare föreslås att ”stads-” skall användas
som förled vid benämning av kommunala organ och tjänsteinnehavare i
kommun som enligt vad nyss sagts är stad.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast under 1985/86 års riksmöte (KU
1985/86:15), behandlat motioner vari yrkats att stadsbegreppet skall återin -

KU 1988/89:3

förås. Utskottet har avstyrkt motionerna under hänvisning bl.a. till att det
inte finns något hinder för kommun, som så önskar, att använda beteckningen
”stad” i de fall då detta inte har någon kommunalrättslig betydelse.
Utskottet har inte funnit anledning att ändra sin ståndpunkt i frågan och
avstyrker således motion 1987/88:K607 såvitt nu är i fråga.

Vad härefter gäller förslaget att ”stads-” skall användas som förled vid
benämning av olika kommunala organ m.m. anser utskottet av nyss angivna
skäl och med hänsyn till intresset av ett enhetligt kommunbegrepp att den i
motionen förordade ordningen inte kan godtas. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1987/88:K607 såvitt nu är i fråga.

I motion 1987/88: K608 av Marianne Karlsson (c) hemställs om skärpning
av kommunallagens jävsregler. I motion 1987/88:K612 av Ing-Marie Hansson
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att en
preciserad definition av självkostnadsprincipen införs i kommunallagen. I
motion 1987/88:K622 av Karin Ahrland (fp) yrkas att riksdagen begär en
parlamentarisk utredning med uppgift att utreda vissa frågor gällande
insynen i kommunala bolag.

De i motionerna upptagna frågorna kommer att behandlas av den i det
föregående nämnda kommitté som skall utforma förslag till en ny kommunallag.
Mot angiven bakgrund finner utskottet inte anledning att för närvarande
överväga något initiativ i frågorna. Utskottet avstyrker därför motionerna
1987/88:K608, 1987/88:K612 och 1987/88:K622.

I motion 1987/88:K610 av Lars Ahlmark (m) förordas att möjligheterna att
anordna rådgivande kommunala folkomröstningar stärks. Motionären föreslår
att sådana omröstningar skall kunna genomföras efter initiativ av en
minoritet i kommunfullmäktige eller en viss andel av kommunens väljare,
t.ex. en tiondel.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen - senast under riksmötet 1986/87
(KU 1986/87:21) - avstyrkt motioner i vilka begärts en särskild förfarandelag
för att vidga möjligheterna till kommunala folkomröstningar. Det i motionen
framförda förslaget har inte givit utskottet anledning att ta initiativ till någon
förändring av gällande ordning. Utskottet avstyrker motion 1987/88:K610
yrkande 2.

I motion 1987/88:K623 av Alf Svensson (c) föreslås vidgning av den
kommunala kompetensen (u-landsbiständ). Motionären anser att kommunallagen
bör ändras så att kommuner på vissa bestämda villkor kan delta i
lokalt förankrat utvecklingsarbete.

Stat-kommunberedningen har i ett år 1986 avgivet delbetänkande (Ds C
1986:10) Kommunal medverkan i internationella frågor behandlat den fråga
som tagits upp i motionen. Beredningen fann inte skäl föreligga att föreslå
någon vidgning i förevarande hänseende av den kommunala kompetensen.
Betänkandet, som har remissbehandlats, ingår i det underlag som den
kommitté som skall utforma förslag till ny kommunallag har att beakta.

Utskottet, som vid två tidigare tillfällen avstyrkt motioner av samma
innebörd som den här aktuella, avstyrker med det anförda motion 1987/
88:K623.

I motion 1987/88:U211 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs åtgärder för att
stimulera och stödja kommunalt vänortsutbyte i vissa länder.

KU 1988/89:3

Den i motionen upptagna frågan har berörts i ovannämnda betänkande av
stat-kommunberedningen och kommer således att beaktas i arbetet med en
ny kommunallag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1987/
88:U211 yrkande 6.

I motion 1987/88:K31 av Bengt Westerberg m.fl (fp) tas upp frågan om
JO:s talerätt pä det oreglerade kommunala området. Enligt motionen är det
ologiskt och en klar brist att JO med nuvarande lagstiftning kan fullfölja
anmälningar om disciplinansvar på det statliga men inte på det kommunala
området. Motionärerna begär att regeringen skall lägga fram ett lagförslag
varigenom JO ges samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på
det kommunala området som på det statliga. Detta bör enligt motionen ges
regeringen till känna.

Den upptagna frågan omfattas av de direktiv som utfärdats för den år 1986
tillsatta kommunalansvarsutredningen (C 1986:02). Enligt vad utskottet
inhämtat beräknas utredningsarbetet vara avslutat omkring årsskiftet 1988-1989. Utskottet, som under föregående riksmöte avstyrkte en motion av
samma innebörd som den här aktuella (KU 1987/88:6), finner inte anledning
att frångå sitt tidigare ställningstagande. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1987/88:K31 yrkande 6.

I nyssnämnda motion av Bengt Westerberg m.fl. begärs vidare att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder mot vissa
kommunala beslut. Motionen syftar till att förhindra att kommunala församlingar
sätter sig över vissa lagakraftvunna domstolsavgöranden.

Den i det föregående nämnda kommunalansvarsutredningen har i uppdrag
att utreda frågor om behovet av åtgärder för att stärka respekten för
gränserna för den kommunala kompetensen. Mot bakgrund av att utredningens
slutbetänkande är att vänta inom kort saknas anledning för utskottet att
ta något initiativ i den i motionen aktualiserade frågan. Utskottet avstyrker
därför motion 1987/88:K31 yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K614 yrkande 2, 1987/
88:K215 yrkande 2 och 1987/88:K603,

2. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser
att riksdagen avslår motion 1987/88:K604,

3. beträffande stad som benämning på vissa orter

att riksdagen avslår motion 1987/88:K607 såvitt nu är i fråga,

4. beträffande "stads-” som förled vid benämning på vissa kommunala
organ

att riksdagen avslår motion 1987/88:K607 såvitt nu är i fråga,

5. beträffande kommunallagens jävsregler, självkostnadsprincipen
och insynen i kommunala bolag

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K608, 1987/88:K612 och
1987/88:K622,

KU 1988/89:3

6. beträffande rådgivande kommunala folkomröstningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:K610 yrkande 2,

7. beträffande vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsb
istånd)

att riksdagen avslår motion 1987/88:K623,

8. beträffande kommunalt vänortsutbyte i vissa länder
att riksdagen avslår motion 1987/88:U211 yrkande 6,

9. beträffande JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området
att riksdagen avslår motion 1987/88:K31 yrkande 6,

10. beträffande åtgärder mot vissa kommunala beslut
att riksdagen avslår motion 1987/88:K31 yrkande 7.

Stockholm den 18 oktober 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg
(s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo
Hammar (vpk). Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill
Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Mona Sahlin
(s).

Reservationer

1. Den fackliga representationen i kommunala nämnder
(mom. 1)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m). Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp), Stig Bertilsson
(m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Riksdagen
avstyrkte” och slutar med ”och 1987/88:K603” bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala
nämnder har de fackliga organisationerna getts en särställning som från
olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Enligt utskottets mening går det
inte att motivera att dessa organisationer skall vara berättigade till representation
i nämnder och styrelser men inte vissa partier invalda i fullmäktige.
Lagstiftningen har medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna
och en ökad byråkrati. Sammanfattningsvis har reformen inneburit ett
allvarligt ingrepp i den politiska demokratin. Med hänvisning till det anförda
hemställer utskottet att riksdagen upphäver bestämmelserna i kommunallagen
om facklig representation i kommunala nämnder. Utskottet biträder
alltså motionerna 1986/87:K614 yrkande 2, 1987/88:K215 yrkande 2 och
1987/88 :K603.

KU 1988/89:3

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K614 yrkande 2,
1987/88:K215 yrkande 2 och 1987/88:K603 hos regeringen begär
förslag till lagändring av innebörd att den fackliga representationen i
kommunala nämnder avskaffas,

2. "Stads-” som förled vid benämning på vissa kommunala
organ (mom. 4)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Vad
härefter” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att en kommun, som
beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning på kommunen,
inte får använda beteckningarna stadsstyrelse och stadsfullmäktige som
benämning på de båda viktigaste organen - kommunfullmäktige och
kommunstyrelsen. Utskottet anser därför att kommunallagen bör ändras så
att detta blir möjligt. Intresset av ett enhetligt kommunbegrepp kan inte
anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1987/88: K607 såvitt nu är i
fråga bör ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande ”stads-” som förled vid benämning på vissa kommunala
organ

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:K607 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Rådgivande kommunala folkomröstningar (mom. 6)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp), Stig Bertilsson
(m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”1987/88:K610 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunala folkomröstningar är ett viktigt led i
strävandena att stärka kommuninvånarnas inflytande och möjlighet att
påverka utvecklingen i sin kommun. Som framgått tidigare i betänkandet (se
ovan s. 12) har utskottet under senare år vid flera tillfällen behandlat
motioner med förslag om införande av särskilda förfaranderegler för
kommunala folkomröstningar i syfte bl.a. att göra det enklare att ordna
sådana omröstningar. Enligt utskottets mening föreligger det ett betydande
behov av klara regler på detta område. Utskottet finner därför att riksdagen
hos regeringen bör begära förslag om en förfarandelag vad gäller kommunala
folkomröstningar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
1987/88:K610 bör ges regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande rådgivande kommunala folkomröstningar
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:K610 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kommunalt vänortsutbyte i vissa länder (mom. 8)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Den i” och
slutar med ”1987/88:U211 yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna det önskvärt att Sverige - som
en åtgärd bland flera - visar sin solidaritet med u-länderna genom ett ökat
kommunalt vänortsengagemang med orter i bl.a. de länder som anges i
motionen. Den av motionärerna upptagna frågan har visserligen kortfattat
berörts i stat-kommunberedningens delbetänkande (Ds C 1986:10) Kommunal
medverkan i internationella frågor. Beredningen lade emellertid inte
fram något förslag till förändring av gällande ordning. Utskottet bedömer det
som osannolikt att den kommitté som skall utforma förslag till ny kommunallag
- och som till grund för sitt arbete bl.a. har nyssnämnda betänkande -kommer att föreslå några åtgärder av det slag motionärerna begär. Mot
angiven bakgrund bör riksdagen ta det initiativ i frågan som föreslås i
motionen. Utskottet biträder således motion 1987/88:U211 yrkande 6.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande kommunalt vänortsutbyte i vissa länder
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:U211 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området
(mom. 9)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Den
upptagna” och slutar med ”1987/88:K31 yrkande 6” bort ha följande
lydelse:

Utskottet får anföra följande. Huvudparten av den offentliga verksamhet
som allmänheten kommer i kontakt med sker numera i kommunal regi. För
den enskilde är det således av stor betydelse att det ställs lika höga krav på
rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala området som på det
statliga. Mot denna bakgrund är det klart otillfredsställande att det inte i
direktiven till den år 1986 tillsatta kommunalansvarsutredningen
(C 1986:02) angavs att syftet med utredningsarbetet angående JO:s talerätt
över disciplinbeslut m.m. gällande kommunernas och landstingskommunernas
tjänstemän skulle vara att ge JO samma fullföljdsmöjligheter på det
kommunala området som på det statliga. Kommunalansvarsutredningens
arbete pågår. Enligt utskottets mening bör regeringen utfärda tilläggsdirektiv
till utredningen innehållande den nyss angivna målsättningen. Vad

KU 1988/89:3

utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1987/88: K31 yrkande 6 bör
ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:K31 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Åtgärder mot vissa kommunala beslut (mom. 10)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Den i det”
och slutar med ”1987/88:K31 yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Den tidigare nämnda kommunalansvarsutredningen (C 1986:02) har i
uppdrag att utreda frågor om behovet av åtgärder för att stärka respekten för
gränserna för den kommunala kompetensen. Regeringen bör skyndsamt
förelägga riksdagen ett förslag i frågan, vilket bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 1987/88:K31 yrkande

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande åtgärder mot vissa kommunala beslut

att riksdagen med bifall till motion KU 1987/88:K31 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser (mom. 2)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Enligt vår mening är det från principiella synpunkter ett självklart önskemål
att valutgången på en gång får avgöra sammansättningen av samtliga
kommunala och landstingskommunala organ. Vi har svårt att avgöra om de
invändningar mot ett snabbare valgenomslag som framfördes i förarbetena
till nu gällande kommunallag har full bärkraft. Vi kan dock konstatera att
den ordning som i Stockholm - med stöd av en specialregel i kommunallagen
- tillämpats i många år i fråga om kommunstyrelsen, innebärande att denna
kan tillträda redan under november månad valåret i stället för efter
årsskiftet, inte har förorsakat några problem. Vi anser mot bakgrund av det
anförda att möjligheten till snabbare valgenomslag såvitt gäller kommunala
styrelser bör utredas vidare.

2. Vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd)
och kommunalt vänortsutbyte i vissa länder (mom. 7 och 8)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi vill i förevarande avsnitt tillägga följande. Det är av vikt att inom den
kommunala verksamheten inte vidtas åtgärder som kan uppfattas ge uttryck
för ställningstaganden i utrikes- och biståndspolitiska frågor. Utrymmet för
åtgärder av det slag som tas upp i de båda motionerna är med hänsyn till den
kommunala kompetensen mycket begränsat.

3. Kommunalt vänortsutbyte i vissa länder (mom. 8)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Syftet med kommunernas vänortsutbyte är att öka kontakterna och förståelsen
över gränserna och att ge ömsesidiga impulser inom kulturlivet. Inom
denna ram - den officiella utrikespolitiken måste självklart skötas av resp.
statsorgan - kan det kommunala vänortsutbytet vara av stort värde.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att det bör vara särskilt angeläget för
svenska kommuner att ta initiativ till vänortsutbyte med kommuner i de
baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen. Nära förbindelser med
dessa länder har historiska traditioner, och den utveckling som nu äger rum
öppnar nya möjligheter till ett meningsfullt och givande utbyte.

4. JO:s talerätt på det oreglerade kommunala området
(mom. 9)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi delar i allt väsentligt den kritik som i motion 1987/88:K31 riktats mot
gällande bestämmelser rörande JO:s talerätt i disciplinfrågor m.m. på det
oreglerade kommunala området. Att nu - några månader innan kommunalansvarsutredningens
slutbetänkande är att förvänta - begära ett lagförslag i
saken från regeringen anser vi emellertid inte lämpligt. I stället bör
kommunalansvarsutredningens överväganden avvaktas. Därefter får ställning
tas till den fortsatta hanteringen av frågan.

5. Åtgärder mot vissa kommunala beslut (mom. 10)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi vill i förevarande avsnitt tillägga följande. Enligt vår mening är det
angeläget att regeringen - sedan kommunalansvarsutredningen avlämnat
förslag till lösning av den i motionen upptagna frågan - skyndsamt bereder
ärendet och därefter förelägger riksdagen ett förslag i saken.

KU 1988/89:3

gotab Stockholm 1938 15956