Kommission om det svenska kärnvapenprogrammet (Betänkande 1988/89:FöU4 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande
1988/89 :FöU4

Kommission om det svenska kärnvapenprogrammet

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion om tillsättande av en opartisk kommission
för att klarlägga det svenska kärnvapenprogrammet mellan åren 1945
och 1972. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation (c och vpk).

Motionen

I motion 1987/88:Fö705 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en opartisk kommission tillsätts för att klarlägga det
svenska kärnvapenprogrammet mellan 1945 och 1972.

Motionären hänvisar till de artiklar om det svenska kärnvapenprogrammet
som våren 1985 publicerades i tidskriften Ny teknik och erinrar om att hon
med anledning av uppgifter i dessa artiklar begärde att en opartisk
juristkommission skulle bringa klarhet i frågorna rörande den svenska
forskningen och det svenska utvecklingsarbetet på kärnvapenområdet efter
riksdagsbeslutet som uteslöt atomvapen som en möjlig väg för Sverige.

Motionären konstaterar att försvarsministern i stället för att tillsätta en
oberoende kommission gav dåvarande rättschefen i försvarsdepartementet
Olof Forssberg i uppdrag att redovisa det forsknings- och utredningsarbete
om kärnvapen som har bedrivits inom försvarets forskningsanstalt (FOA)
mot bakgrund av statsmakternas beslut. Resultatet av detta utredningsarbete
redovisades i en rapport som framlades i april 1987 (Svensk kärnvapenforskning
1945-1972). Motionären anser att direktiven för denna utredning var
mycket snävt formulerade och att regeringens ovilja att göra en opartisk
utredning förstärkte misstankarna om att allt inte stod rätt till. Den färdiga
utredningen framstår för motionären som en partsinlaga i vilken bl.a. vissa
viktiga omständigheter utelämnats.

Den fråga som enligt motionären är allvarlig i detta sammanhang och som
har räckvidd in i dagens samhälle är om riksdag och allmänhet fördes bakom
ljuset och om politiker i regeringsställning förde sina egna regeringskamrater
bakom ljuset. I artiklarna i tidskriften Ny Teknik hade lämnats uppgifter av
innebörd att ett forsknings- och utvecklingsarbete med sikte på svensk
kärnvapenanskaffning hade fortsatt att bedrivas även åren efter det att
riksdagen beslutat om detta arbetes upphörande.

1988/89

FöU4

1 Riksdagen 1988/89.10sami. Nr 4

Utskottet

1988/89:FöU4

Utskottet har med anledning av detta motionsyrkande således att ta ställning
till frågan om huruvida en oberoende kommission bör tillsättas för att
granska uppgifter och påståenden i tidskriften Ny Teknik, enkannerligen
frågan om huruvida riksdagen, delar av regeringen och allmänheten fördes
bakom ljuset beträffande den svenska kärnvapenforskningen under efterkrigstiden
fram till år 1972. Till grund för motionärens yrkande ligger hennes
uppfattning att den utredning som faktiskt genomförts till följd av tidskriftsuppgifterna
av dåvarande rättschefen Olof Forssberg på försvarsdepartementet
utgör en partsinlaga och därför inte är tillfyllest.

Utskottet finner skäl att i detta sammanhang återge vad Olof Forssberg i
sin rapport från april 1987 anför som sitt slutomdöme om de aktualiserade
frågorna (s. 84):

Mitt slutomdöme om FOA:s kärnvapenforskning ställd i relation till
statsmakternas beslut blir att den bedrevs i enlighet med regeringens
föreskrifter, att regeringen var väl informerad om innehållet i forskningen
och att den höll riksdagen underrättad om detta samt att riksdagens villkor
för anslagsanvändningen iakttogs av regeringen vid utfärdandet av föreskrifter
för forskningen. Dennas huvudmotiv var att skaffa sådan kunskap om
kärnvapen som fordras för taktik och skydd mot dem. Ett viktigt bimotiv
fram till år 1968 var att bevara handlingsfriheten att tillverka egna kärnvapen.
Riksdagen hade accepterat att forskningen även efter 1958 års beslut
innehöll vissa konstruktionselement. Handlingsfrihetsmotivet försvagades
med tiden genom att förutsättningarna gradvis ändrades, och det upphörde
helt mot slutet av 1960-talet. Forskningen om kärnvapen inriktades därefter
på att - mot bakgrund av det yttre hotet från och verkan av sådana vapen -skapa förutsättningar för skydd mot dem samt att ge kunskapsunderlag för
Sveriges agerande i internationellt nedrustningsarbete.

Utskottet finner inga skäl att ifrågasätta denna eller andra i Olof Forssbergs
rapport redovisade slutsatser, ej heller de undersökningar och resonemang
som leder fram till dessa. Forssbergs utredning i detta ärende är, såvitt
utskottet kan finna, stringent och objektiv och kan enligt utskottets mening
inte klassas som en partsinlaga. I utredningen redovisas ett antal felaktigheter
och uppenbara missförstånd i Ny Teknik-artiklarna. Något behov av att
tillsätta en opartisk kommission för att ånyo granska tidskriftsuppgifterna
kan enligt utskottets mening inte anses föreligga. Motionsyrkandet bör
därför avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö705.

Stockholm den 8 november 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Åke
Gustavsson (s), Ingvar Björk (s), Kerstin Ekman (fp), Björn Körlof (m),
Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Ivar
Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Paul
Ciszuk (mp), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c)
och Björn Samuelson (vpk).

Reservation

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sven-Olof Petersson (c) och Björn
Samuelson (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som börjar på s. 2 med ”Utskottet
finner” och slutar med ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar för sin del att ett slutomdöme som det här ovan
återgivna skulle ha haft full trovärdighet om det avgivits av en oberoende
instans utan egna intressen i frågan. Syftet att bemöta och tillbakavisa ytterst
allvarliga påståenden om att myndigheter och enskilda statsråd kringgått
riksdagsbeslut på säkerhetspolitiskt utomordentligt känsliga områden kan
inte anses tillfredsställande uppfyllt genom en utredning av en departementstjänsteman.
Utskottet anser därför i likhet med motionären att behovet av att
en opartisk kommission tillsätts för att granska detta ärende kvarstår.
Utskottet biträder uppfattningen att riksdagen bör begära att en sådan
kommission tillsätts.

dels att utskottets hemställan på s. 2 bort ha följande lydelse:

att riksdagen, med bifall till motion 1987/88:Fö705, hos regeringen
begär att en opartisk kommission tillsätts för att klarlägga det svenska
kärnvapenprogrammet mellan 1945 och 1972.

1988/89:FöU4

gotab Stockholm 1988 16082