Kommersiell lokalradio och andra mediefrågor

Betänkande 1999/2000:KU15

Konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU15

Kommersiell lokalradio och andra mediefrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

KU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokal-
radio jämte följdmotioner. I propositionen föreslås bl.a. att tillstånd att
sända
lokalradio inte längre skall fördelas genom ett auktionsförfarande utan av
Radio- och TV-verket genom ett urvalsförfarande som i huvudsak baseras på
ägarförhållanden och åtaganden i fråga om programinnehåll. I betänkandet
behandlas vidare 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden bl.a.
om riktlinjer för mediepolitiken, digital-TV, must carry-skyldigheten, inne-
hållet i sändningarna, den s.k. TV-listan och Granskningsnämndens verk-
samhet. Utskottet behandlar vidare ett lagförslag i proposition 1999/2000:50
Ansvaret för fastställande av diskontot, m.m., vilket överlämnats till konsti-
tutionsutskottet från finansutskottet för lagteknisk samordning. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. 21 reservationer har
avgetts.

Propositionerna

1999/2000:50, vari regeringen, såvitt nu är i fråga, föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till

7. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgifter på televisio-
nens område,

1999/2000:55, vari regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till

1. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

2. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför-
ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

3. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område,

4. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

5. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) samt

6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Lagförslagen är intagna i bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1999/2000:K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om reklamreglerna för den kommersiella reklam-
radion i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om en avtrappning av koncessionsavgifterna för
de befintliga tillstånd som förlängs i enlighet med vad som anförts i motio-
nen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övervägande om en fri radio på nationell nivå.

1999/2000:K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som främjar ett ökat utbud av
frekvenser för digitala sändningar och regler för detta i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av konsekvenserna av
teknisk konvergens och ökande nätkapacitet ur regleringssynpunkt.

1999/2000:K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lokalradiolagen vad gäller
behörighet för tillstånd som angivits i motionen,

3. att riksdagen, för den händelse att propositionen bifalls, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avgifts-
systemet.

1999/2000:K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1995:1292) om tillfälliga be-
stämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen att
organ som ägs, eller där motsvarande minst 20 % av samtliga aktier direkt
eller indirekt ägs av stat, landsting eller kommun, inte skall få tillstånd,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att förbudet
för tidningsföretag eller programföretag, som tidigare har fått tillstånd att
sända ljudradio- eller TV-program, att inneha tillstånd att sända lokalradio
upphävs,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att bestäm-
melsen att ingen skall få inneha mer än ett tillstånd upphävs,

6. att riksdagen begär att regeringen gör en översyn av de ekonomiska vill-
koren för den kommersiella lokalradion och återkommer med förslag som -
utan att snedvrida konkurrensen på marknaden - ger radioföretagen ekono-
miska möjligheter att investera i den digitala tekniken, utveckla programut-
budet och öka det redaktionella innehållet i sändningarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enda koncessionsvillkor för en reklamfinansierad rikskanal bör
vara att en självständig nyhetsredaktion skall finnas samt att koncessionen
snarast skall bjudas ut,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt grundlags-
skydd för de fria etermedierna,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av yttrande-
frihetsgrundlagen att tillgängliga frekvenser skall bjudas ut till marknaden
och försäljas i något slags auktions- eller anbudsförfarande.

Motioner från den allmänna motionstiden

1999/2000:K234 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
skyndsam omförhandling med TV 4 rörande programföretagets avtalsvillkor.

1999/2000:K255 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden för radio och TV.

1999/2000:K276 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten inte skall reglera formerna för olika programföretags
verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägarbegränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om markbundna digitala TV-sändningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varken statliga medel eller statliga bolag skall användas för att
subventionera dekodrar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att koncessioner för nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall
säljas genom ett auktionsförfarande,

12. att riksdagen beslutar upphäva den s.k. stopplagen i enlighet med vad
som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-skyldigheten i enlighet
vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelverk för digital radio.

1999/2000:K297 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen beslu-
tar ändring av 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1999/2000:K327 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa lagen om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga be-
stämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k. stopplagen, i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K335 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av radio- och TV-lagen att all-
mänheten får möjlighet att hos JK påkalla rättslig prövning vad gäller sänd-
ningstillstånd enligt vad i motionen anförts.

1999/2000:K355 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap.
2 § i radio- och TV-lagen (1996:844) att det blir möjligt att meddela begrän-
sade sändningstillstånd under längre tid i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om TV-listan.

1999/2000:Ub221 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under
de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.

1999/2000:T705 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om politikernas styrning av utvecklingen av digital-TV.

1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det digitala markbundna TV-nätet,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att ta fram
en ny konvergerad lagstiftning på tele- och medieområdet enligt vad som
anförts i motionen.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya villkor för den kommersiella lokalradion som
syftar till att förstärka yttrandefriheten genom att öka mångfalden och den
lokala förankringen i lokalradion. Tillstånd att sända lokalradio skall inte
längre fördelas genom ett auktionsförfarande utan av Radio- och TV-verket
genom ett urvalsförfarande som i huvudsak baseras på ägarförhållanden och
åtaganden i fråga om programinnehåll.

I propositionen föreslås vidare att förbudet att ge tillstånd att sända lokal-
radio till tidningsutgivare samt programföretag som fått tillstånd av regering-
en att sända ljudradio- eller TV-program avskaffas liksom förbudet för en
tillståndshavare att ha mer än ett tillstånd.

Ett tillstånd att sända lokalradio får förenas med villkor av olika slag.

Varje tillståndshavare skall dagtid sända minst tre timmar eget material.
Ett tillstånd att sända lokalradio skall gälla i högst fyra år och tillstånden
därefter förlängas med högst fyra år i taget. De befintliga tillstånden skall
kunna förlängas med åtta år och därefter med högst fyra år i taget.

De som får nya tillstånd skall enligt förslaget betala en koncessionsavgift
om 40 000 kr per år, medan de som har befintliga tillstånd även under kom-
mande tillståndsperioder skall betala den avgift som fastställdes vid auktions-
förfarandet.

Den nya reglerna för den kommersiella lokalradion föreslås införas i radio-
och TV-lagen. Lokalradiolagen och den s.k. stopplagen föreslås upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

Fråga om avslag på propositionen

Motionerna

I motionerna K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) och K28 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) begärs att propositionen avslås. Enligt motion K27 (yrkande 1) är
regeringens förslag i grundläggande hänseenden oacceptabelt eftersom det
strider mot viktiga yttrandefrihetsprinciper. Yttrandefriheten och tryckfrihe-
ten är centrala värden i det fria samhället. Det skall råda stor frihet att ge
och distribuera mediaprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom
ramen för dagens tekniska begränsningar skall det vara lyssnarna som genom
sina val avgör vad som skall distribueras. Det kan inte - och får inte - vara
politiskt grundat godtycke som avgör mediernas utveckling. Grundlagen
sätter alltså upp viktiga restriktioner för politiska ingrepp. Det borde an-
komma på alla att respektera både lagens bokstav och anda. När yttrandefri-
hetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända
radioprogram är grundorsaken behovet av att på något sätt ordna använd-
ningen av frekvenserna för TV och radio, inte att ge utrymme för statligt
godtycke. Enligt motionärerna skall tillstånd att sända lokalradio ges enligt
lokalradiolagen. Motionärerna pekar vidare på att Internet ger möjlighet att ta
in ett tusental radiostationer och på sikt kommer att bli alltmer lik den tradi
tionella radion. Även den digitala radion kan komma att erbjuda ett avsevärt
större utbud av kanaler än i dagens analoga värld. Dessutom etableras i USA
satellitsänd radio. Att i en så föränderlig värld föreslå kortare tillståndsper
der med därtill hörande osäkerhet samt en omfattande statlig reglering av
ägande och programinnehåll framstår enligt motionen som direkt skadligt.

Frågan om förslagets förenlighet med yttrandefrihetsgrundlagen tas upp
också i motion K28 (yrkande 1). Yttrandefriheten och mångfalden gagnas
enligt motionärerna inte på sikt av mer politisk styrning. Auktioner av sänd-
ningstillstånd har hittills visat sig vara det bästa sättet både praktiskt och
principiellt att fördela sändningstillstånd, vilket som Lagrådet framhållit är
tämligen oproblematiskt från grundlagssynpunkt. Auktionerna förhindrar att
staten lägger godtyckliga synpunkter på radiostationerna och försöker påver-
ka innehållet. Motionärerna hänvisar till Lagrådets synpunkt att det är en
brist att begreppen mångfald och ägarförhållanden inte behandlas i belysning
av utvecklingen av främst Internet och att tillståndsgivningen riskerar att
framstå som tveksam från grundlagssynpunkt eftersom bara en del av me-
dieutbudet beaktas. Grundlagen måste vila på tanken att det är yttrandefrihe-
ten i sin helhet som skall vara den vidaste möjliga.

Gällande regler m.m.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för yttrandefrihet i radio, televi-
sion, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma
grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att bl.a. censurför-
bud och etableringsfrihet i princip gäller också för de medier som omfattas
av yttrandefrihetsgrundlagen. Endast i fråga om användningen av radiofre-
kvensspektrum har etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat
införas.

Enligt 3 kap. 1 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk
medborgare rätt att sända radioprogram genom tråd. I andra stycket sägs att
den frihet som följer av första stycket inte hindrar att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till allmänhetens
intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. must carry).

I 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen sägs att rätten att sända radiopro-
gram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller
föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra stycket skall
det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Den som
sänder radioprogram avgör enligt 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen själv-
ständigt vad som skall förekomma i programmen.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio- och televisionssänd-
ningar till allmänheten bl.a. i fråga om innehållet i sådana sändningar.

Lagen är med visst undantag tillämplig på sändningar genom tråd endast
om de når mer än 100 bostäder. Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio-
och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3
Ghz.

Enligt lokalradiolagen (1993:120) meddelar Radio- och TV-verket efter
auktionsförfarande tillstånd att sända lokalradio. Lokalradiolagens regler i
detta hänseende har dock satts ur spel av lagen (1995:1292) om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio som innebär att det till
utgången av år 2000 inte skall fördelas några nya tillstånd att sända lokalra-
dio.

Lagrådet har diskuterat frågan om urvalsprincipers förenlighet med yttrande-
frihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet ger inte förarbetena mycket ledning till
hur 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall tillämpas i prak-
tiken. Lokalradiolagens auktionsförfarande och t.ex. ett lotteriförfarande är
tämligen oproblematiska från grundlagssynpunkt liksom kriterier som tek-
nisk kapacitet och kvalitet samt finansiell stabilitet. Mer svårbedömda ter sig
kriterier som i någon mening gäller innehållet i det som skall sändas eller
vem som söker tillstånd. I viss mån bör hänsyn emellertid även kunna tas till
sådana slag av kriterier, t.ex. så att flera tillstånd avseende ett sändningsom
råde inte ges till samma sökande eller att dagstidningsföretag som redan är
verksamma inom sändningsområdet får stå tillbaka för nya aktörer där. Inte
heller kan det anses oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagen att ställa krav
på eget material. Enligt Lagrådet framstår det dock som tveksamt från
grundlagssynpunkt att i tillståndsgivning bara beakta en del av medieutbudet
vid bedömningen av mångfald och ägarförhållanden. Lagrådet hänvisar i
detta sammanhang till Internet. Grundlagen måste enligt Lagrådet vila på
tanken att det är yttrandefriheten i sin helhet som skall vara den vidast möjli
ga.

Enligt propositionen kan de nya aktörerna på t.ex. webbsidor på Internet
ännu inte anses ha samma betydelse för opinionsbildningen och nyhetsför-
medlingen i samhället som de traditionella medierna. Med hänsyn till den IT-
utveckling som sker på medieområdet kan det dock finnas anledning för
regeringen att återkomma i frågan om ytterligare medier skall beaktas i sam-
band med behandlingen av Mediekoncentrationskommitténs betänkande
Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30).

Utskottets bedömning

I samband med inrättandet av lokalradion år 1993 uttalade utskottet att det
var av stor vikt att yttrandefriheten på etermedieområdet kunde vidgas ge-
nom införandet av lokalradiolagen (bet. 1992/93:KU15 s. 9). Regeringen
hade anfört (prop. 1992/93:70) att utländska erfarenheter visade att det fanns
en stark tendens till kedjebildning inom den privata radion. Enligt regering-
ens mening var det angeläget att möjligheterna att starta nya radiostationer
fick till följd att antalet självständiga röster ökade väsentligt. Detta kunde
om varje radiostation fick en oberoende ställning med inriktning mot sitt
lokala spridningsområde. Regeringen anförde att en utveckling som skulle
leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag in
nämnvärt skulle öka mångfalden i radion och att den därför borde motverkas
på olika sätt. Efter regeringsskiftet hösten 1994 konstaterade utskottet att
lokalradion inte utvecklats enligt intentionerna i propositionen (bet.
1994/95:KU25). Kartläggningar har enligt den nu aktuella propositionen
visat att de lokala stationerna i stor utsträckning är starkt beroende av eller
del av centrala programnätverk. Programutbudet är ofta centralproducerat
och består endast till mindre del av program med lokal inriktning. Korsägan-
de och ägarkoncentration karakteriserar flera av nätverken.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är angeläget att det införs
nya villkor för den kommersiella lokalradion, vilka ger bättre förutsättningar
att uppnå det ursprungliga syftet med lokalradion. Regeringen föreslår att det
vid urvalet bland flera sökande skall eftersträvas en fördelning som medför
dels att sändningarna i hög grad utgörs av eget material och program med
lokalanknytning, dels motverkar dominans över nyhetsförmedling och opini-
onsbildning och tar till vara möjligheterna till mångfald, varvid skall beaktas
bl.a. om sökanden ger ut en dagstidning eller sänder radio eller television i
sändningsområdet eller genom aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam
har ett bestämmande inflytande över sådant företag. Vidare skall eftersträvas
att den som får tillståndet har finansiella och tekniska förutsättningar att
bedriva verksamheten varaktigt med god kapacitet och kvalitet.

Lagrådet har ansett att det inte är oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagen
att ställa upp krav när det gäller teknisk kapacitet och kvalitet, finansiell
stabilitet, eget material, program med lokal anknytning, innehavare av andra
tillstånd eller dagstidningsföretag. Utskottet delar denna bedömning.

Lagrådet har däremot ifrågasatt kriteriet angående mångfald och ägarför-
hållanden med hänvisning bl.a. till IT-utvecklingen på medieområdet och till
att bara en del av medieutbudet skall beaktas enligt regeringens förslag.
Utskottet delar dock regeringens uppfattning att förslaget inte innebär ett
alltför snävt sätt att se på mångfald och ägarförhållanden. De nya aktörer på
Internet som i ökad utsträckning konkurrerar med de traditionella massmedi-
erna kan ännu inte anses ha nått samma betydelse som de traditionella medi-
erna.

Enligt utskottets mening är regeringens förslag således förenliga med ytt-
randefrihetsgrundlagen. Den snabba utvecklingen på IT-området gör emel-
lertid att det är angeläget att frågan följs och det kan som regeringen fram-
hållit finnas anledning för regeringen att återkomma i frågan om ytterligare
medier skall beaktas redan i samband med behandlingen av Mediekoncent-
rationsutredningens förslag.

Utskottet anser sålunda inte att det finns anledning avslå propositionen.
Motionerna K27 yrkande 1 (m) och K28 yrkande 1 (fp) avstyrks.

Lokalradiolagen

Propositionen

Regeringen föreslår att lokalradiolagen (1993:120) upphävs den 1 juli 2000. I
fråga om sådana sändningar av lokalradio för vilka tillstånd meddelats före
den 1 juli 2000 skall de nya bestämmelserna tillämpas med vissa undantag.
En del av de upphävda bestämmelserna förs enligt regeringens förslag över
till radio- och TV-lagen. Därvid föreslås vissa lättnader i de krav som nu
uppställs i lokalradiolagen för att få tillstånd. Så införs i 5 kap. 4 § en möj
lighet - om det finns särskilda skäl - att inneha mer än ett sändningstillstånd
inom ett sändningsområde. Dessutom överförs inte lokalradiolagens direkta
förbud att ge dagstidningsföretag tillstånd till radio- och TV-lagen. Det för-
hållandet att en sökande är dagstidningsföretag eller sänder radio eller televi
sion skall dock beaktas vid fördelningen av sändningsutrymme, som skall
ske med utgångspunkt i att dominans över nyhetsförmedling och opinions-
bildning motverkas och att möjligheterna till mångfald tas till vara.

En förändring jämfört med lokalradiolagens regler är vidare att förbudet
för stat, landsting och kommun att inneha tillstånd utsträcks till att gälla
också företag i vilket sådana subjekt har en del som gemensamt motsvarar
minst 20 % eller genom avtal har ett bestämmande inflytande och dotterfö-
retag till ett sådant företag.

Motionerna

I ett par motioner yrkas ändringar i lokalradiolagen för det fall propositionen
avslås. I motion K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att 7 § lokalradiolagen
slopas (yrkande 2). Det finns enligt motionärerna skäl att ge även mediefö-
retag verksamma i andra branscher möjlighet att driva och äga privata lokal-
radiostationer. Ofta har andra medieföretag både den erfarenhet och ekono-
miska styrka som krävs för att driva radiostationer. Att då exkludera tidning-
ar och televisionsbolag från möjligheten att äga radiostationer är olyckligt.

Också i motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att bestämmel-
ser i lokalradiolagen som hindrar medieföretag att få tillstånd att sända lokal
radio upphävs (yrkande 4). Dessutom begärs att regeringens förslag såvitt
avser hinder för ett företag som till mer än 20 % ägs av stat eller kommun
och dotterföretag till ett sådant företag att få sändningstillstånd genomförs i
så måtto att begränsningen införs i lokalradiolagen (yrkande 3) samt att
lokalradiolagens bestämmelse att ingen skall få inneha mer än ett tillstånd
upphävs (yrkande 5).

Gällande regler

Enligt 5 § lokalradiolagen lämnas tillstånd att sända lokalradio till en fysisk
eller juridisk person och omfattar endast ett område. Ingen kan, vare sig
direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd.
Enligt 6 § kan inte staten, landsting, kommuner eller programföretag med
tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen vare sig direkt
eller genom företag, i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller an-
delsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att
sända lokalradio.

Tillstånd får enligt 7 § inte heller ges till någon som ger ut en dagstidning
eller till någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam
har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning
eller till företag i vilket en sådan sökande ensam har ett bestämmande infly-
tande.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär att lokalradiolagen upphävs den 1 juli 2000. Mot
bakgrund av att utskottet under föregående avsnitt förordar att propositionen
inte skall avslås saknas skäl att förorda ändringar i lokalradiolagen. Lagrådet
anlade vissa lagtekniska synpunkter i fråga om upphävandet av lokalradiola-
gen och lagens fortsatta tillämpning på avgifterna för befintliga tillstånd. De
aktuella övergångsbestämmelsen har förtydligats i propositionen och därvid
har en teknik använts som tidigare förekommit i svensk lagstiftning. Utskot-
tet anser således att den föreslagna ordningen bör kunna godtas. Motion K27
yrkande 2 (m) och K28 yrkandena 3-5 (fp) avstyrks.

Den s.k. stopplagen

Motionerna

I motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio upphävs
(yrkande 2). Motsvarande yrkande finns i några motioner från den allmänna
motionstiden, nämligen K276 yrkande 12 och K327 båda av Per Unckel m.fl.
(m).

Tidigare riksdagsbehandling

Lokalradiolagen, som bl.a. innehåller bestämmelser om att tillstånd att sända
lokalradio skall fördelas genom auktionsförfarande, trädde i kraft den 1 april
1993. Under hösten 1994 utnyttjade konstitutionsutskottet sin initiativrätt och
lade fram ett förslag till lag som innebar att det till utgången av år 1995 int
skulle fördelas några nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25).
Efter begäran av tio av riksdagens ledamöter förklarades lagförslaget vilande
i tolv månader. Lagförslaget antogs hösten 1995 i lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k.
stopplagen (bet. 1995/96:KU16). Stopplagen har sedermera förlängts vid tre
tillfällen och gäller numera till utgången av år 2000. I samband med den
senaste förlängningen (bet. 1998/99:KU14) ifrågasatte Lagrådet om sådana
särskilt viktiga skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen kan anses före-
ligga för en ytterligare förlängning. Mot bakgrund av pågående utrednings-
arbete ville Lagrådet dock inte motsätta sig att stopplagens giltighetstid för-
längdes en sista gång i avvaktan på att ny lagstiftning antas av riksdagen.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen innebär att
lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio upphävs den 1 juli 2000. Motionsyrkandena får således anses
tillgodosedda. Motionerna K28 yrkande 2 (fp), K276 yrkande 12 (m) och
K327 (m) avstyrks följaktligen.

Koncessionsavgifter

Propositionen

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37 §§ om avgift skall
enligt regeringens förslag till övergångsbestämmelser till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område fortsätta att
gälla i fråga om tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter
förlängs.

I fråga om befintliga tillstånd har regeringen i och för sig den utgångspunk-
ten att de nya reglerna skall gälla även dessa. Detta är dock enligt regeringen
inte möjligt fullt ut. Regeringen föreslår sålunda bl.a. att lokalradiolagens
bestämmelser om egenproducerat material under minst en tredjedel av sänd-
ningstiden under ett dygn bör fortsätta att gälla fram till utgången av år 2008
för dem som har befintliga tillstånd. Därefter bör även de som innehar be-
fintliga tillstånd omfattas av den i propositionen föreslagna bestämmelsen att
dagtid sända minst tre timmar eget material.

Regeringens förslag innebär vidare som ovan nämnts att för befintliga till-
stånd skall den avgift som fastställts vid auktionsförfarande betalas även
under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd skall en konces-
sionsavgift om 40 000 kr per år betalas. Avgiften skall justeras årligen med
hänsyn till konsumentprisindex.

Den årliga avgiften för att sända lokalradio varierar för närvarande som ett
resultat av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3 369 100 kr.
Den genomsnittliga avgiften uppgår till 1,4 miljoner kronor per år. Flertalet
av programföretagen har uppvisat förluster fram till utgången av år 1998.
Lagrådet ansåg att det från principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att
avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skall fortsätta att gälla allt framgent
eftersom det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma även
sedan kraven på programinnehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt Lagrådet bör
det finnas en sluttidpunkt även för de avgifter som de nuvarande tillstånds-
havarna betalar, lämpligen vid utgången av år 2008. Regeringen framhåller å
sin sida att de nya bestämmelserna syftar till att stimulera mångfald och lokal
förankring inom den kommersiella lokalradion. Ökade krav kommer att
ställas på de nya tillståndshavarna som får sitt tillstånd i konkurrens. Krav p
programinnehåll som kan ställas i form av tillståndsvillkor avseende eget
material och program med lokal anknytning blir bara tillämpliga på de nya
tillstånden. Mot denna bakgrund anser regeringen att den avgift som fast-
ställts vid auktionsförfarandet bör gälla för de befintliga tillstånden även
under kommande avtalsperioder. Den som i dag bedriver verksamhet inom
lokalradion har alltid möjlighet att frånträda sitt tillstånd och ansöka på nyt
enligt det nya regelsystemet.

Motionerna

I motion K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att om regeringens förslag
i fråga om koncessionsavgifter för befintliga respektive nya tillstånd ändå
skulle bifallas kommer det att vara nödvändigt med en översyn av avgifts-
systemet för att åstadkomma konkurrensneutralitet. Huvudskälet för rege-
ringens förslag, att de som får nya tillstånd skall betala en avgift om 40 000
kr per år, tycks enligt motionärerna vara att skapa en situation som är ohåll-
bar för de befintliga fria radiostationerna. I praktiken kommer det att bli
mycket svårt att driva en station enligt de nuvarande villkoren med avgiftsni-
våer på upp till tre miljoner kronor per år om den skall konkurrera med en ny
station med en avgift på bara 40 000 kr per år. Särskilt gäller detta de statio
ner som har en stor del lokalt material och redaktionell bearbetning. Den i
propositionen föreslagna lösningen att innehavarna av gamla tillstånd kan
frånträda sina gamla avtal och i stället skaffa ett nytt är inte praktiskt möjl
eftersom det är en reklammässig katastrof att eventuellt tvingas byta fre-
kvens. Koncessionsavgifterna för de nuvarande stationerna kommer att regle-
ras via lokalradiolagen. Som Lagrådet konstaterat kan det från principiella
utgångspunkter ifrågasättas att de gamla avgiftsbestämmelserna skall gälla
framgent, då det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma
även sedan kraven på programinnehåll blivit enhetligt. Motionerna begär ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av avgiftssystemet
(yrkande 3).

Också i motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs en översyn av
de ekonomiska villkoren för den kommersiella lokalradion (yrkande 6). Det
är enligt motionärerna lätt att se att regeringens förslag innebär en uppenbar
risk för snedvriden konkurrens i den relativt sköra radiomarknaden. Rege-
ringens bedömning att villkoren för den kommersiella lokalradion sedan
länge varit väl kända och branschen själv medverkat till att sätta de nuvaran-
de koncessionsavgifterna är inte hållbar eftersom regeringen nu ändrat de
marknadsmässiga spelreglerna. Regeringens förslag är helt enkelt inte god-
tagbart utan orättvist och utan minsta ansats att upprätthålla konkurrensneut-
raliteten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som utan
att snedvrida konkurrensen på marknaden ger radioföretagen ekonomiska
möjligheter att investera i den digitala tekniken, utveckla programutbudet
och öka det redaktionella innehållet i sändningarna.

Även motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vänder sig mot skillna-
derna i koncessionsavgifter. Det är enligt motionärerna klart förståeligt att
den som investerat och arbetat in en frekvens och en nisch ser det som ett
stort risktagande att frånträda sitt tillstånd och behöva ställas inför möjligh
ten att inte få sitt tillstånd förnyat enligt det nya regelverket. Konkurrenssk
talar för att man avvecklar de genomgående höga koncessionsavgifterna för
de befintliga tillstånden. Eftersom de befintliga tillstånden erbjuds förläng-
ning med åtta år kan det vara rimligt att avgifterna trappas av under den
förlängda tillståndstiden så att de vid en ytterligare förlängning på fyra år
hamnar på samma nivå som för tillstånden enligt det nya regelverket. Riks-
dagen bör besluta om en sådan nedtrappning (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär som Lagrådet också konstaterat att stora avgifts-
skillnader kan förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m. blivit
mer enhetliga. Den kvarstående skillnad i sändningsvillkoren som enligt
förslaget kommer att finnas efter år 2008 innebär emellertid att större krav
kan komma att vara ställda på innehavare av nya tillstånd genom att sänd-
ningstillstånd för dessa kan vara förenade med villkor avseende eget material
och program med lokal anknytning. Denna skillnad i sändningsvillkoren
motiverar enligt utskottets mening de avgiftsskillnader mellan nya och be-
fintliga tillstånd som förslaget innebär. Det kan inte heller bortses från att
nedsättning av avgifterna för de befintliga tillstånden skulle kunna uppfattas
som oskälig i förhållande till de sökande som i auktionerna inte kunnat bjuda
tillräckligt högt. Till detta kommer att innehavare av befintligt tillstånd har
möjlighet att frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt det nya regel-
systemet.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en annan lösning av
avgiftsfrågan än den som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsav-
gift på televisionens område. Motionerna K27 yrkande 3 (m), K28 yrkande 6
(fp) samt K25 yrkande 2 (kd) avstyrks följaktligen.

Förstärkt grundlagsskydd

Motionen

I motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att det tillsätts en parla-
mentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt grundlagsskydd för de fria
etermedierna (yrkande 8). Vidare begärs ett förslag från regeringen till änd-
ring av yttrandefrihetsgrundlagen så att tillgängliga frekvenser skall bjudas u
till marknaden och försäljas i något slags auktionsförfarande (yrkande 9).
Motionärerna anser att principerna i yttrandefrihetsgrundlagen för fördelning
av tillgängligt eterutrymme är reglerade med en alltför allmän formulering.
Fördelningen av reklamradiofrekvenser genom auktion var enligt motionä-
rernas mening ett genombrott för en viktig mediepolitisk princip. Yttrande-
frihetsgrundlagen bör ändras så att tillgängliga frekvenser som huvudregel
skall bjudas ut på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller
anbudsförfarande. Från huvudregeln bör finnas undantag i två fall. Stats-
makterna bör sålunda få avdela frekvenser för Sveriges Radios och Sveriges
Televisions public servicesändningar i samma omfattning som sker nu. Det
andra undantaget gäller att statsmakterna bör ha möjlighet att avdela en fre-
kvens per kommun för föreningslivets behov.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk
medborgare rätt att sända radioprogram genom tråd. I 3 kap. 2 § första styck-
et yttrandefrihetsgrundlagen sägs att rätten att sända radioprogram på annat
sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra stycket skall det allmänna
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vida
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet en motion (fp) med ett yrkande om att det
skulle tillsättas en utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria
radio- och TV-stationerna (bet. 1997/98:KU16, s. 9). Utskottet hänvisade till
att utskottet under senare år vid flera tillfällen hade bedömt att det inte fan
behov av att ytterligare utreda frågan om ändring av yttrandefrihetsgrundla-
gen såvitt gäller fördelningen av frekvenser. Utskottet var inte berett att
frångå denna bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker följaktligen motion
K28 yrkandena 8 och 9 (fp).

Kommersiell riksradio

Motionerna

I motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) framhålls att regeringens förslag
i fråga om kommersiell radio endast omfattar lokalradion. Lokalradiolagens
regler ledde till att det bildades mycket omfattande nätverk även om de inte
är rikstäckande. Motionärerna anser att man bör pröva möjligheten att liksom
i många andra länder ha en fri nationell radio. I motionen begärs ett tillkän-
nagivande om detta till regeringen (yrkande 3).

Frågan om en reklamfinansierad rikskanal tas också upp i motion K28 av
Helena Bargholtz m.fl. (fp). Motionärerna framhåller att den digitala radion
kommer att ge utrymme för många nya kanaler. Dessa bör i första hand
ställas till marknadens förfogande. Digitaliseringen gör att de tidigare fre-
kvensproblemen när det gäller att skapa en med Sveriges Radio konkurre-
rande rikskanal bortfaller. En reklamfinansierad rikskanal bör som enda
koncessionsvillkor ha att det finns en självständig nyhetsredaktion. Konces-
sionen bör snarast bjudas ut. Detta bör enligt motionen ges regeringen till
känna (yrkande 7).

Bakgrund

De nuvarande lokala analoga sändningarna i FM-bander (87,5-108 MHz)
kommer enligt Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion troli-
gen att pågå åtminstone till slutet av år 2008 då den kommande tillståndspe-
rioden har löpt ut (SOU 1999:14, s. 202 f). Möjligheterna till ytterligare
tillstånd i det analoga nätet är mycket begränsade. Den troliga framtida ut-
vecklingen mot digital sändningsteknik förväntas däremot frigöra ett utrym-
me för ytterligare programtjänster. Kommer de analoga sändningarna i FM-
bandet att upphöra till förmån för digitala sändningar kan överföringskapa-
citeten i det befintliga frekvensutrymmet ökas avsevärt.

När det gäller de digitala sändningarna har Sverige genom en överens-
kommelse i Wiesbaden tillförsäkrats ett nationellt block (12B) i VHF-bandet
samt regionala block för 19 områden. De regionala områdena stämmer i
huvudsak överens med sändningsområdena för Sveriges Radios regionala
sändningar. Sveriges Radio disponerar hela det nationella blocket och 25-
40 % av kapaciteten i de regionala blocken.

För ytterligare digitala sändningar finns vissa möjligheter i VHF-bandet
(TV-kanal 11, 12 och 13). Möjligheterna till utbyggnad begränsas av existe-
rande analog TV i såväl Sverige som utlandet samt vissa militära radiosys-
tem, främst i utlandet. Ytterligare utbyggnad kan ske i det s.k. L-bandet. I
dessa frekvenser finns möjlighet till fyra DAB-block som ur ett svenskt
användarperspektiv kan utnyttjas utan konflikt med annan radioanvändning.
För att bandet skall kunna tas i bruk krävs dock internationell koordinering.

Mot bakgrund av vad som är känt avseende grannländernas användning av
frekvenserna i VHF-bandet är möjligheterna till vidare utbyggnad i detta
band begränsade i ett område av ca 100-150 km från norsk respektive dansk
gräns. Frekvenstillgången medger således inte ytterligare nationell täckning
idag. L-bandet som bedöms kräva cirka fyra gånger så många sändare som
VHF torde i huvudsak vara lämpat för lokala sändningar över tätt bebyggda
områden som större städer.

Regeringen gav hösten 1999 en särskild utredare (Ku 1999:8) i uppdrag att
lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor som skall gälla
för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod (dir.
1999:74). Utredaren skall bl.a. behandla programföretagens uppdrag och
organisation, frågor om teknik och distribution samt finansieringsfrågor.
Utredaren skall ta fram ett underlag för de ställningstaganden som skall göras
i en aviserad beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier kommer att vara
företrädda.

Regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen (s. 37) att eftersom
tillgången på mottagare fortfarande är begränsad i Sverige är det för tidigt at
göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken. Dessutom är
många remissinstanser kritiska till förslaget från Utredningen om den framti-
da kommersiella radion och anser att det saknas tillräckligt kraftiga incita-
ment för att den kommersiella radion skall kunna inleda teknikskiftet. Frågan
om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta och hur de kommer-
siella programföretagen skall kunna medverka bereds för närvarande i Rege-
ringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de villkor och riktlinjer som
skall gälla under perioden 1997-2001 för bl.a. Sveriges Radio. Riksdagsbe-
slutet innebar bl.a. att ett motionsförslag om privatisering av en TV-kanal
och två radiokanaler avslogs. Kulturutskottet framhöll (bet. 1995/96:KrU12
s. 31) att public serviceverksamheten har ett stort värde även i en tid när det
totala utbudet av radioprogram mångdubblats. Det är enligt kulturutskottet
angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett brett utbud genom SR:s
sändningar. Kulturutskottet intog samma ståndpunkt också våren 1997 (bet.
1996/97:KrU8 s. 6). Konstitutionsutskottet gjorde våren 1998 samma be-
dömning och avstyrkte bl.a. ett motionsyrkande om privatisering av två
radiokanaler (m). Utskottet avstyrkte också ett motionsyrkande (fp) om en
reklamfinansierad rikskanal med krav på en nyhetsredaktion som enda kon-
cessionsvillkor, mot bakgrund av att utvecklingen i fråga om digitaliseringen
kommit förhållandevis långt. Utskottet hänvisade också till att Utredningen
om den framtida kommersiella lokalradion skulle överväga utvecklingen av
den digitala radion (bet. 1997/98:KU16, s. 19 och s.15 f.).

Kulturutskottet avstyrkte i februari 2000 ett motionsyrkande (m) om pri-
vatisering av två av Sveriges Radios kanaler (1999/2000:KrU8, s. 10). Kul-
turutskottet hänvisade därvid till att det är angeläget att radiopubliken i hel
landet nås av ett brett utbud genom SR:s sändningar. Kulturutskottet tillade
dock att frågan om hur många programkanaler som public service-företagen
skall disponera i framtiden har ett nära samband med frågor som rör inne-
hållet i public service-uppdraget, och att det i första hand ankommer på den
särskilde utredaren att nu överväga hur programföretagens uppdrag skall
utformas.

Utskottets bedömning

Syftet med införandet av privata reklamfinansierade ljudradiosändningar var
att främja självständiga lokalt förankrade radiostationer. Det analoga sänd-
ningsutrymmet är begränsat och ger utrymme endast för ett mindre antal nya
sändningstillstånd. Behovet av mångfald gör vidare att det är angeläget att
minst två tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje sändningsområ-
de. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en ordning som
innebär att analogt sändningsutrymme som i dag är avsett för den kommersi-
ella lokalradion i stället används för rikstäckande kommersiell radio.

Som kulturutskottet framhållit (bet. 1999/2000:KrU8) har frågan om hur
många programkanaler som public service-företagen skall disponera i fram-
tiden ett nära samband med de frågor rörande innehållet i public service-
uppdraget som i första hand ses över av en särskild utredare och senare avses
bedömas av en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier är företrädda.

Den pågående försöksverksamheten med lokala digitala ljudradiosänd-
ningar har inte utvärderats eftersom tillgången på mottagare fortfarande är
begränsad i Sverige och kommersiella sändningar ännu inte kommit i gång.
Frågan hur verksamheten med marksänd digital ljudradio bör fortsätta och
hur de kommersiella programföretagen skall kunna medverka bereds inom
Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Utskottet avstyr-
ker följaktligen motionerna K25 yrkande 3 (kd) och K28 yrkande 7 (fp).

Reklamtider

Propositionen

I 24-27 a §§ lokalradiolagen finns bestämmelser om reklam och sponsring
som motsvarar vad som gäller för sändningar enligt radio- och TV-lagen.
Regeringens förslag innebär att bestämmelserna i radio- och TV-lagen även
kommer att omfatta lokalradiosändningar. Någon ändring i sak uppstår inte
därigenom.

Motionerna

I motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen beslutar om
en ändring i 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen med innebörd att reklam i kom-
mersiell lokalradio får sändas under 15 % av sändningstiden med möjlighet
att sända upp till 12 minuters reklam per timme under sex timmar per dygn
(yrkande 1).

I motion K234 av Henrik S Järrel (m) från den allmänna motionstiden begärs
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en skyndsam omförhand-
ling med TV 4 rörande programföretagens avtalsvillkor. Motionären fram-
håller att ett antal avtalsvillkor är knutna till TV 4:s koncession. Villkor om
koncessionsavgiften och reglerna om reklaminslagens placering och utform-
ning är ägnade att i påtaglig grad försvåra företagets verksamhet. På grund av
att reklaminslagen inte får avbryta ett program tvingas TV 4 producera korta-
re s.k. låtsasprogram som kan följas av reklaminslag. Varken TV 3 eller
TV 5 är underkastade sådana regler eftersom deras program i teknisk mening
sänds från England. På grund av de begränsande villkor, som TV 4 verkar
under blir lönsamheten sämre vilket återfaller på programutbudets samman-
sättning och kvalitet.

Gällande regler

EG:s TV-direktiv

Enligt artikel 18 i EG:s TV-direktiv får inte reklamtiden i en TV-sändning
överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden (rådets direktiv 89/552/EEG
av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts
i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sänd-
ningsverksamhet för television, EGT nr, 298, 17.1.89, s. 3 f.). Reklaminsla-
gens längd inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga 20 %.
Direktivet hindrar inte en medlemsstat från att uppställa strängare villkor i
fråga om reklam.

Svenska bestämmelser

I 1 kap. 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen sägs att bestämmelser-
na i denna grundlag inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud
i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan
reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan
annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av
annan än den som bedriver programverksamheten.

Bestämmelser om reklam och annan annonsering finns i 7 kap. radio- och
TV-lagen. Bland annat sägs i 5 § att annonser får sändas högst 8 minuter
under en timme mellan hela klockslag. En motsvarande bestämmelse finns i
27 § lokalradiolagen.

I TV-sändning får enligt radio- och TV-lagen reklamtiden utsträckas till
högst tio minuter dels under sändningstiden mellan klockan 19.00 och 24.00,
dels i rena undantagsfall. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan
hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av tiden. Vidare
får annonser i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sändnings-
tiden per dygn. Enligt 6 § får den sammanlagda annonstiden i televisionen
vid ett givet tillfälle inte understiga en minut sedan sändningstiden för den
särskilda signaturen har frånräknats.

Enligt 7 § skall annonser i TV-sändning sändas mellan programmen. An-
nonser får dock avbryta ett program, om de sänds i pauser i sportprogram där
det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställ-
ningar eller evenemang med pauser för publiken eller mellan delar av pro-
gram som består av avslutade delar och där varje del som föregås eller följs
av annonser varar minst 20 minuter.

Ett program som inte består av annat än, utom angivande av namn eller
källa, ett enkelt meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, skall där-
vid inte betraktas som ett särskilt program.

Reklamsändningar i svensk tillståndspliktig television tilläts först i samband
med att en ny marksänd reklamfinansierad TV-kanal skapades den 1 juli
1991. Vid bedömningen av vilken reklammängd som enligt radiolagen skulle
tillåtas gjorde departementschefen en avvägning mellan publikens intresse av
att se programmet så ostört som möjligt och programföretagens intresse av
annonsinkomster (prop. 1990/91:149 s. 99). Departementschefen konstatera-
de att också publiken kan ha ett intresse av en stor högsta annonsvolym,
eftersom ökade annonsinkomster ger programföretaget möjlighet att sända
påkostade program.

Även annonstidens fördelning under dygnet och hur annonser får sättas in i
sändningarna hade enligt departementschefen betydelse för inkomstmöjlig-
heterna. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.
1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370). Radiolagens bestämmelser om såväl
åsiktsannonser som annonsvolym och annonsers placering fördes den 1
december 1996 i stort sett oförändrade över till radio- och TV-lagen.

I december 1991 beslutade riksdagen om regler för reklam och sponsring i
egensändningar i kabel av bl.a. ljudradio (prop. 1991/92:53, bet.
1991/92:KU19). Till stora delar överfördes därvid den reglering som lagts
fast för den marksända TV-kanalen oförändrad till trådsändningarna. Be-
stämmelserna om annonser i ljudradiosändningar blev dock mindre omfat-
tande än de som gällde för televisionen, och fördes år 1993 delvis över till
lokalradiolagen. Till lokalradiolagen överfördes dock inte regler om vilken
andel av sändningstiden per dygn som fick avse annonser och regler som
föreskrev hur lång annonstiden vid ett givet tillfälle skulle vara.

Utskottets bedömning

TV 4:s sändningstillstånd gäller till utgången av år 2001. Utskottet är inte
berett att nu förorda att villkoren skyndsamt omförhandlas.

I Digital-TV-kommitténs uppdrag ingår att kommittén skall lägga fram
minst två utvärderingsrapporter där det skall ingå en ekonomisk analys av
sändningsverksamheten (dir. 1997:134). Analysen skall bl.a. omfatta sänd-
ningskostnaderna och programföretagens och konsumenternas intresse och
betalningsvilja. Utskottet som förutsätter att frågan om reklamtiderna i
kommersiell radio och TV också i övrigt följs inom Regeringskansliet är inte
berett att nu förorda förändrade regler för reklam i radio och TV. Motionerna
K25 yrkande 1 (kd) och K234 (m) avstyrks.

Digital radio

Motionen

I motion K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) begärs ett förslag som främjar ett
ökat utbud av frekvenser för digitala sändningar och regler för detta (yrkande
1). Enligt motionen bör målsättningen för en framtida politik för lokal radio
vara ett väsentligt större utbud. Det är ett bristfälligt utbud av frekvenser s
bidragit till mycket höga avgifter vilket i det närmaste tvingat stationer att
samman i nätverk för att pressa kostnaderna för programproduktion. Politi-
ken bör syfta till att öka tillgängliga frekvenser och målsättningen bör vara
att frekvenser skall kunna tilldelas alla behöriga sökande. Om inte ett auk-
tionsförfarande då är möjligt att använda bör möda läggas på att finna krite-
rier som är fria från att beakta sändningarnas format, och hänsyn bör tas till
bredden i utbuden. En fokusering på att öka tillgängliga frekvenser förutsät-
ter en övergång till digitala sändningar. Efter de tio analoga tillstånd som nu
skall fördelas bör regeringen markera att ytterligare analoga tillstånd inte
kommer att fördelas. En plan för att frigöra frekvenser för digitala sändning-
ar bör förberedas, liksom ett regelverk som innebär friare format och regler
för ägarformer. Vidare bör aviseras att de som i dag betalar mycket höga
avgifter kan få betala den lägre avgiften om de övergår till digitala sändning-
ar.

Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K276 i yrkande 14 ett tillkännagivan-
de till regeringen om att tillstånd att sända digital radio skall vara föremål
auktionsförfarande och förenas med långvariga sändningstillstånd. Det krävs
enligt motionen ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd för att
ge det oberoende och den stabilitet som krävs för att programföretag skall ta
de stora investeringar som behövs för att etablera en ny sändningsteknik och
en ny marknad.

Bakgrund

I radio- och TV-lagen finns föreskrifter för sändningar av ljudradio- och TV-
program som är riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med
tekniska hjälpmedel. De allmänna reglerna om radio i radio- och TV-lagen
skall tillämpas för digital ljudradio. Särskilda villkor kan dock anges i sänd-
ningstillstånden. Förordningen (1995:1020) om digitala ljudradiosändningar
reglerar tillståndsgivningen för den marksända digitala ljudradion. För att
sända digital ljudradio krävs tillstånd som utfärdas av regeringen.

Sedan 1995 sänds digital ljudradio, som också kallas DAB (Digital Audio
Broadcasting), på prov. Sändarnätet är utbyggt så att ungefär 85 % av alla
hushåll i Sverige skall ha möjlighet att lyssna på DAB. För närvarande är
antalet DAB-mottagare mycket litet. I dag har Sveriges Radio AB och Sveri-
ges Utbildningsradio AB tillstånd att sända digitalradio.

1995 beslutade regeringen att 60-75 % av sändningsutrymmet i de regio-
nala frekvenserna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena skulle
upplåtas till privata programföretag och att återstoden av sändningsutrymmet
fick användas av Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

Radio- och TV-verket ansvarar för ansökningsförfarandet och lämnar ett
motiverat förslag till regeringen om hur tillstånden skall fördelas. Under
hösten 1995 kungjorde Radio- och TV-verket att det fanns lediga tillstånd för
DAB att ansöka om i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. De
sökande var i huvudsak företag som hade tillstånd att sända analog lokalra-
dio.

I början av 1996 beslutade regeringen att 60-75 % av sändningsutrymmet i
den regionala frekvensen i Norrbottens län skulle upplåtas till privata pro-
gramföretag. Återstoden av utrymmet fick användas av Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB.

I april 1996 överlämnade Radio- och TV-verket ett förslag till fördelning
av sändningsutrymmet mellan de privata programföretagen. Regeringen
skickade förslaget på remiss, och i remissvaren riktades viss kritik mot för-
slaget. I oktober 1996 lämnade verket ett nytt förslag till regeringen om
fördelning av sändningsutrymmet, som innebar att Radio Q AB, Kyss AB,
RBS Broadcasting AB och Bandit Communication AB föreslogs få sänd-
ningstillstånd i Stockholm, TidningsAB Stampen, Svenska CFM AB och
Thomas McAlevey i Göteborg samt G-E Cityradio i Malmö AB, Dagen-
gruppen AB och RPF Megapol AB i Malmö. I beslut den 25 mars 1999
uppgav regeringen med hänvisning till Utredningen om den framtida kom-
mersiella radion att man inte avsåg behandla ärendet om fördelning av till-
stånd att sända DAB för privata programföretag. Ansökningarna om sänd-
ningstillstånd skulle således inte komma att beredas vidare av regeringen.

I den nu aktuella propositionen hänvisas till att Utredningen om den fram-
tida kommersiella lokalradion föreslagit att regleringen skall vara enhetlig
oavsett om sändningarna sker med digital eller analog teknik. Regeringen
anser att eftersom tillgången på mottagare fortfarande är begränsad i Sverige
och kommersiella sändningar ännu inte kommit till stånd, är det för tidigt att
göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken. Dessutom är
många remissinstanser kritiska till utredningens förslag och det saknas enligt
regeringen tillräckligt kraftiga incitament för att den kommersiella radion
skall kunna inleda teknikskiftet. Frågan hur verksamheten med digital ljud-
radio bör fortsätta och hur de kommersiella programföretagen skall kunna
medverka bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1999 behandlade utskottet ett motionsyrkande om fördelningen av
digitalradiotillstånd (bet. 1998/99:KU23, s. 18 f.). Utskottet var inte berett
förorda att tillstånd för digitala ljudradiosändningar skulle fördelas genom et
auktionsförfarande. Vidare ansåg utskottet att beredningen av betänkandet
från Utredningen om den framtida lokalradion borde avvaktas. Ett motions-
yrkande (m) som motsvarar K276 yrkande 14 avstyrktes.

Utskottets bedömning

Frågan om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta och hur de
kommersiella programföretagen skall kunna medverka bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte före-
gripas.

Utskottet är fortfarande inte berett att förorda att tillstånd för digitala lju
radiosändningar skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Motionerna
K26 yrkande 1 (c) och K276 yrkande 14 (m) avstyrks följaktligen.

Konvergensen

Motionerna

Motion K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) tar upp frågan om konsekvenserna
från regleringssynpunkt av den ökade nätkapacitet som följer av den tekniska
konvergensen. Utvecklingen ändrar förutsättningarna för reglering av radio-
sändningar och för övrigt av innebörden av begreppet "sända radio". Efter-
som Konvergensutredningen inte lade fram sådana förslag finns det ett kvar-
stående behov av förändringar för att öka människors reella yttrandefrihet.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande 2).

Bo Lundgren m.fl. (m) framhåller i motion T717 (yrkande 4) att en effekt
av det framväxande informationssamhället är den sammansmältning, kon-
vergens, som sker mellan olika typer av tele- och medietjänster. Det är enligt
motionen ohållbart med olika typer av lagstiftning på tele- och medieområ-
dena. Konvergensutredningen, som presenterade sitt betänkande under våren
1999, syftade i princip endast till att slå fast att konvergensen är ett faktum
En ny lagstiftning på tele- och medieområdet är en förutsättning för att dessa
marknader skall kunna utvecklas i vårt land. Regeringen bör därför omedel-
bart tillsätta en ny utredning med uppdrag att ta fram ett konkret förslag till
en ny konvergerad lagstiftning på tele- och medieområdet, med utgångspunkt
i grundläggande principer om yttrandefrihet och personlig integritet. Detta
bör enligt motionen ges regeringen till känna.

Bakgrund

I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och förändring (SOU
1999:55) dras slutsatsen att det föreligger behov av samordning av viss lag-
stiftning. Det gäller framför allt relationen mellan, å ena sidan, telelagen oc
å andra sidan yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen. Därutöver
måste hänsyn tas till de övriga tillämpningsproblem som konvergensutveck-
lingen medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för att föreslå konkreta
lagstiftningsåtgärder, bl.a. med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och
den osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens närmare riktning. Olika
utredningar arbetade dessutom med flera frågor som var relevanta i samman-
hanget, bl.a. Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01), som bl.a. skall analy-
sera behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlags-
reglering av yttrandefriheten. Mediegrundlagsutredningen beräknas avsluta
sitt arbete vid utgången av år 2000.

Europaparlamentet antog den 22 oktober 1998 en resolution om konvergens
som innehåller förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med konvergens
frågor. Bakom resolutionen låg en grönbok om konvergens KOM (97) 623
och resultatet av ett samråd om grönboken som ägt rum. Europaparlamentet
uppmanade kommissionen att lägga fram förslag till tydliga definitioner av
den verksamhet och de tjänster som regleras för att undvika skillnader med-
lemsstater emellan.

Rådet antog år 1999 slutsatser om grönboken om konvergens och konstate-
rade att åtskillnad bör göras mellan regler för infrastruktur och regler för
mediernas innehåll. När det gäller reglering av infrastruktur betonar rådet
behovet av att garantera allmänheten tillgång till ett brett utbud och vitt ski
da slag av medieinnehåll. I fråga om reglering av innehåll understryks att
hänsyn skall tas till det specifika i den audiovisuella sektorn och till målet
tillgodose allmänintresset. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till rådets
slutsatser när den lägger fram förslag till nya åtgärder inom den audiovisuella
sektorn.

Kommissionen inledde hösten 1998 en översyn av den samlade gemen-
skapslagstiftningen på teleområdet. Gemenskapens regelverk på telekommu-
nikationsområdet har växt fram sedan 1980-talet och består av 20 direktiv
och beslut. Översynen föranleddes dels av den mycket snabba tekniska och
marknadsmässiga utvecklingen som innebär att regelverket kan behöva an-
passas, dels av att regelverket är utformat för att öppna tidigare monopol-
marknader för konkurrens. När konkurrens numera etablerats på många
marknader finns det behov av annan reglering som är tillräckligt flexibel på
detta dynamiska område. Översynen gäller inte endast den renodlade tele-
marknaden utan inkluderar också t.ex. konvergensfenomenet och frekvens-
frågorna.

I ett meddelande rubricerat Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för
elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster KOM (99) 539 har
kommissionen presenterat vissa huvuddrag i ett nytt regelverk. Vissa över-
gripande mål och principer föreslås. Vidare görs en analys av de centrala
frågorna i översynen och vissa förslag lämnas. Konkreta förslag till direktiv
läggs inte fram. Kommissionen räknar med att presentera sådana förslag
kring sommaren 2000. Det nya regelverket beräknas kunna antas av rådet
och parlamentet 2001/2002 för att genomföras i medlemsstaterna 2002/2003.

Kommissionen föreslår att det nya regelverket skall gälla all kommunika-
tionsinfrastruktur och tillhörande tjänster. I praktiken innebär detta enligt e
faktapromemoria av den 14 januari 2000 från Näringsdepartementet att det
nya regelverket skall tillämpas på telenät (fasta eller mobila), satellitnät,
kabel-TV-nät och nät för markbundna radio- och TV-sändningar.

Kommissionen föreslår vissa principer som bör vara vägledande för det
framtida regelverket. Regleringen bör bygga på tydligt fastställda politiska
mål, som ger ekonomisk tillväxt och konkurrens och därmed främjar syssel-
sättningen samt säkerställer att mål av allmänt intresse uppnås där så inte
sker genom marknadskrafterna. Regleringen bör vara så minimal som möj-
ligt för att de politiska målen skall uppnås och bör leda till förbättrad rätts
kerhet på en dynamisk marknad. Regleringen bör också vara så tekniskt
neutral som möjligt och bör upprätthållas så nära den reglerade verksamhe-
ten som möjligt. Det föreslås att ett nytt ramdirektiv skapas med dessa regle-
ringsprinciper och specifika politiska mål för medlemsstaterna. Användning-
en av specifika tillstånd motsvarande individuella tillstånd föreslås förbehål-
las tilldelning av knappa resurser, dvs. radiospektrum och nummer. Eftersom
målsättningen är ett heltäckande och sammanhängande regelverk för kom-
munikationsinfrastruktur föreslår kommissionen att det nya regelverket även
skall omfatta radio- och TV-nät. Dock skall inte själva innehållet i dessa nät
omfattas av regelverket. Det föreslås att två separata auktorisationer skall
krävas: en för drift av nätinfrastruktur och överföring av radio- och TV-
signalerna och en annan för innehållet i radio- och TV-sändningarna. Kom-
missionen vill upprätta förfaranden för att på EU-nivå komma överens om
vilka gemensamma kategorier för auktorisationer som medlemsstaterna kan
tillämpa.

Regeringen har den 17 februari 2000 efter remiss till 47 instanser avgett ett
yttrande över meddelandet. Sverige stöder kommissionens inriktning att man
i det nya regelverket skall skilja mellan dels reglering av infrastruktur och
tillhörande tjänster, dels reglering av innehållet. Den föreslagna ordningen är
en naturlig följd av utvecklingen där olika och traditionellt sett skilda in-
frastrukturer för distribution av olika typer av tjänster kan integreras och bä
tjänster som tidigare var knutna till en viss infrastruktur. På så sätt kan tel
foni tillhandahållas genom kabel-TV-nät och TV-program över telenät. För
att inte hämma vare sig den tekniska eller den marknadsmässiga utveckling-
en är det därför rimligt att utveckla regelverk som inte gör åtskillnad mellan
olika typer av kommunikationsinfrastrukturer. Innehållsreglering, t.ex. regle-
ring av radio- och TV-sändningar där bl.a. hänsyn om yttrandefrihet och fri
åsiktsbildning är särskilt angelägna, bör å andra sidan regleras i särskild
ordning och knytas till särskilda egenskaper hos dessa tjänster. Det nya re-
gelverket skall inte täcka tjänster som tillhandahålls över nät, exempelvis
radio- och TV-sändningar, vilket enligt regeringen givetvis innebär att det nu
föreslagna regelverket inte påverkar de regler som tillämpas på innehållet i
radio- och TV-sändningar eller andra IT-tjänster. Vidare bör det enligt rege-
ringen understrykas att det föreslagna regelverket inte påverkar den behörig-
het medlemsstaterna tilldelats vad gäller uppdraget för radio och TV i all-
mänhetens tjänst inom ramen för protokollet för radio och TV i allmänhetens
tjänst som bifogats Amsterdamfördraget, nr 32.

Den svenska regeringen stödjer i princip kommissionens förslag att det nya
regelverket skall omfatta alla typer av kommunikationsinfrastruktur. Detta är
en naturlig följd av inriktningen mot ett horisontellt regelverk för infrastruk
tur för elektronisk kommunikation.

Regeringen vill dock understryka att förslaget kan komma att behöva ana-
lyseras ytterligare. Man kan konstatera att i dagsläget är TV- och ljudradio-
sändningar i tråd eller trådlöst på frekvenser över 3 gigahertz inte tillstånds
pliktiga. Enligt den svenska grundlagen (yttrandefrihetsgrundlagen) är krav
på tillstånd för trådsändningar förbjudet. Eventuella övergångsbestämmelser
måste beakta detta. Frågor om grundlagsändringar måste alltid utredas
mycket noggrant och i ett brett perspektiv. Det var inte möjligt att i detta
sammanhang uttala sig för eller mot lämpligheten av sådana grundlagsänd-
ringar som kan vara nödvändiga för att möjliggöra ett sådant regelverk som
kommissionen har föreslagit.

Regeringen ställde sig frågande till kommissionens uppfattning att admi-
nistrativ prissättning och auktioner kan vara ett sätt att säkerställa ett effe
tivt utnyttjande av radiospektrum. Regeringen har generellt uppfattningen att
auktioner eller motsvarande inte bör införas för radiospektrum. Regeringen
instämmer inte heller i kommissionens förslag att andrahandshandel med
radiospektrum skall tillåtas för att uppmuntra till effektiv användning av
radiospektrum.

Utskottets bedömning

Konvergensfrågorna är för närvarande föremål för ingående behandling inom
EU. Även Mediegrundlagskommitténs arbete berör dessa frågor. Enligt
utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Motionerna K26 yrkande 2
(c) och T717 yrkande 4 (m) avstyrks.

Propositionens lagförslag i övrigt

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om änd-
ring i radio- och TV-lagen (1996:844) samt förslag till ändring i fem andra
lagar. Bortsett från förslaget till lag om ändring i lagen (1972:72) om konces-
sionsavgift på televisionens område, vilket utskottet behandlar i avsnittet
Koncessionsavgifter, och förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
innebär lagförslagen endast att hänvisningar till lokalradiolagen tas bort.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844), lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), lag om
ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden, lag om ändring i lotterilagen (1994:1000) och
lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).

Riktlinjer för den svenska mediepolitiken

Motionen

I motion K276 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till rege-
ringen om vissa riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet
samhälle. Den svenska mediepolitiken skall enligt motionen syfta till mång-
fald, kulturell vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.
Följande riktlinjer måste därvid beaktas. Det offentliga får inte genom
skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens
och mångfald, staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar
medieutbudet, det offentliga bör utforma sin verksamhet så att den bidrar till
det samlade medieutbudet med det andra inte förmår, staten skall verka för
etableringsfrihet så långt tekniken förmår, den nya tidens medier skall stå
oberoende från stat och kommun och staten skall inte genom politiska beslut
och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända, tryckfrihetens
principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får
sändas, olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller
avgifter från publiken, yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, likt
Internet, begränsningar i medieföretag och ägandeförhållanden skall inte
förekomma (yrkande 2).

Dessa principer återkommer i flera av motionens övriga yrkanden. Bl.a.
begärs i yrkandet 3 ett tillkännagivande till regeringen om att staten inte ska
reglera formerna för olika programföretags verksamhet och i yrkande 4 be-
gärs ett tillkännagivande till regeringen i fråga om ägarbegränsningar. I mo-
tionen sägs att yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fri
samhället. Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter
och att pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska
begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och an-
vändarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättning-
ar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat go
tycke som avgör mediernas utveckling. I takt med mediemarknadens globali-
sering är det enligt motionen viktigt att ge även svenska företag möjligheter
att konkurrera på goda villkor. Regionala medieföretag måste ges möjlighet
att agera inom alla distributionsformer. Hinder för tidningsföretag att äga
radiostationer bör därför avskaffas.

Utredningar m.m.

Tre utredningar på medieområdet avslutades under 1999. Den parlamenta-
riskt sammansatta Mediekoncentrationskommittén har överlämnat betänkan-
det Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30) som innehåller för-
slag till en ny mediekoncentrationslag m.m. Den s.k. Konvergensutredningen
har överlämnat betänkandet Konvergens och förändring (SOU 1999:55) med
förslag som rör samordning av lagstiftningen för medie- och telesektorerna.
Dessa förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utredningen om
den framtida kommersiella lokalradion överlämnade i februari betänkandet
Den framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14) som ligger till grund
för den proposition som behandlas i detta betänkande. Utredningen strävade
efter en reglering som skulle vara enhetlig oavsett om utsändningarna sker
med analog eller digital teknik. De digitala ljudradiosändningarna omfattas
dock inte av regeringens proposition 1999/2000:55 med hänvisning till att
det är för tidigt att göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken
och till att många remissinstanser ansett att det saknas tillräckligt kraftiga
incitament för att den kommersiella radion skall kunna inleda teknikskiftet.
Frågan bereds inom Regeringskansliet.

Frågan om public service-företagens villkor utreds för närvarande av en
särskild utredare som senast i maj 2000 skall lägga fram ett brett underlag
inför beredningen av de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhe-
tens tjänst under nästa tillståndsperiod. Utredaren skall bl.a. behandla pro-
gramföretagens uppdrag och organisation, frågor om teknik och distribution
samt finansieringsfrågor (dir. 1999:74). Det är enligt utredarens direktiv
värdefullt att villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst har en bred
politisk förankring. Inför varje ny tillståndsperiod har därför propositioner
med förslag till riktlinjer för verksamheten tagits fram under medverkan av
en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier har varit företrädda. Detta
bör ske även inför den tillståndsperiod som inleds den 1 januari 2002.

Under de senaste 10-15 åren har det enligt direktiven skett stora föränd-
ringar för radion och televisionen. Förändringarna kommer att fortsätta.
Denna utveckling innebär utmaningar för en radio och television i allmän-
hetens tjänst. Sedan senare delen av 1980-talet konkurrerar kommersiella
företag med SVT om TV-publikens uppmärksamhet, först i form av satellit-
sändningar och sedan slutet av år 1991 också genom marksänd TV. För
närvarande finns cirka femton kommersiella TV-kanaler som särskilt vänder
sig till en publik i Sverige. Under den närmaste framtiden kan konkurrensen
inom radio- och TV-området väntas öka ytterligare. Digitaltekniken innebär
att flera sändningar får plats inom ett givet sändningsutrymme. Den samman-
smältning (konvergens) som pågår mellan teletjänster, datatjänster, television
och radio innebär att tjänster som tidigare var hänvisade till bestämda överfö-
ringssätt i ökad utsträckning kan sändas ut med olika slags teknik. Nya
tjänster blir möjliga genom att delar från t.ex. teletjänster och television
kombineras. I takt med att nya tjänster tillkommer kan publikens behov
tillgodoses på nya sätt. Konkurrensen medför att befintliga företag ställs
inför nya krav. Det är emellertid svårt att nu bedöma hur de möjligheter som
skapas genom den tekniska utvecklingen kommer att påverka förutsättning-
arna för radion och televisionen. I direktiven hänvisas också till att Konver-
gensutredningen uttalat att konvergensutvecklingen ökar behovet av radio
och TV i allmänhetens tjänst. Enligt utredningen kan kommersiella aktörer
inte förväntas tillfredsställa tillgänglighet eller mångfald där detta inte har
kommersiell bärighet. Mot bakgrund av detta, och mot bakgrund av ett ökat
medieutbud i stort, kommer det att bli ännu viktigare i framtiden att garantera
en radio- och TV-verksamhet som når i princip alla, som förenar det breda
uppdraget med djup och kvalitet och som har integritet och oberoende i
förhållande till kommersiella, politiska och andra intressen.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om villkor för sändningar
(bet. 1996/97:KU19, s. 4 f.). Utskottet konstaterade att situationen alltjämt ä
sådan att framför allt knappheten på sändningsfrekvenser innebär begräns-
ningar i fråga om sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo fram-
hålla att den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att
innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sänd
ningsverksamheten som lagstiftningen nu medger.

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16, s. 10) ett motionsyr-
kande om grundläggande principer (m) med liknande innehåll som de nu
aktuella yrkandena, mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen hade tagit
ställning i fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor och med hänsyn
till att resultatet av Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte
borde föregripas. Samtidigt avstyrkte utskottet ett motionsyrkande (m) om att
ägarbegränsningar borde upphävas när det gäller t.ex. tidningsföretags ägan-
de av radiostationer.

Under föregående års riksmöte fann utskottet inte skäl att frångå sina tidi-
gare bedömningar och avstyrkte motionsyrkanden (m) om grundläggande
principer och former för programföretags verksamhet samt i fråga om ägar-
begränsningar (bet. 1998/99:KU23, s.13 f.).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sina tidigare bedömningar och avstyrker motion K276
yrkandena 2-4.

Digital TV

Motionerna

I motionerna K276 av Per Unckel m.fl. (m) (yrkande 5) och T717 av Bo
Lundgren m.fl. (m) (yrkande 2 delvis) anförs att regeringens satsning på
digital TV har blivit ett stort fiasko. Redan urvalsprocessen visade enligt
motionärerna att avsikten med projektet var att bibehålla en stark politisk
styrning av TV. Ägarförhållandena liksom innehållet i kanalerna regleras på
ett sätt som för tankarna till förhandsgranskning eller censur. Motionärerna
framhåller att frekvensutrymmet i etern är begränsat och skall räcka till TV,
radio, persontrafik, mobilteletjänster och i en snar framtid radiobaserat bred-
band. Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja frekvenserna effek-
tivt. Frågan om verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på mark-
nadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Staten bör inte
vidare engagera sig i frågan om val av teknik för digitala sändningar av radio
och TV, vare sig direkt eller indirekt. Mot den bakgrunden bör staten avyttra
sitt ägande av företag inom detta område. Efter försöksperiodens slut bör
enligt motion K276 yrkande 10 frekvenserna inom detta frekvensområde
bjudas ut till auktion parallellt med andra frekvenser. Motionärerna begär
tillkännagivanden om detta till regeringen.

I motionerna understryks också uppfattningen att det inte finns anledning
att bygga upp en statlig verksamhet för dekoderuthyrning (yrkande 7 resp. 2
delvis). Statliga medel skall vare sig via statsbudgeten eller via statliga bol
användas för att subventionera dekodrar. Risken är stor att de som skaffar
dekodrar sedan inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre
bredband som sannolikt kommer inom några få år. Regeringens planer på ett
markbundet stolpnät för TV-sändningar kommer enligt motionen inte bara att
motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en informa-
tionsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabelnät, satelliter, elnät
och telenät skapar nya och omfattande möjligheter för interaktiv datakom-
munikation.

Eva Flyborg m.fl. (fp) begär i motion T705 yrkande 14 att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att marknaden - inte politi-
ker - skall styra utvecklingen av digital-TV. Att TV digitaliseras och kom-
mer att sändas digitalt i olika former - marknät, kabeldistribution och satelli
- är ingen politisk fråga. Konkurrensen är hård och TV-branschen kommer
säkert att lyssna på konsumentintresset. När staten väljer vilka företag som
skall få använda marknätet för TV och IT-tjänster skall det enligt motionen
ske efter ekonomisk betalningsvilja, inte genom politiskt godtycke.

I motion K335 av Charlotta L Bjälkebring (v) begärs förslag till sådan änd-
ring av radio- och TV-lagen att allmänheten får möjlighet att hos JK påkalla
rättslig prövning av det förhållandet att ett tillstånd för digitala sändningar
via det marksända TV-nätet inte utnyttjas. Motionären framhåller att vare sig
allmänheten, Granskningsnämnden för radio och TV eller rättsväsendet kan
göra något åt det förhållandet att ett bolag med sändningstillstånd inte sän-
der. Det är i en demokrati viktigt att även allmänheten kan klaga på utebliven
sändning, och att Justitiekanslern får möjlighet att behandla denna klagan i
allmän domstol samt att det vid avtalsbrott ges möjlighet att besluta om
varning, böter eller återkallande av tillstånd.

Bakgrund

Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67) att digital, marksänd TV
skulle införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställnin
till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Det skulle eftersträva
att flera av varandra oberoende programföretag deltog. En grundläggande
förutsättning för en utbyggnad var enligt regeringen att de digitala mark-
sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Härvid skall utgångspunkten
vara att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande
företag och utan statliga bidrag eller subventioner. Riksdagen godkände
regeringens förslag (bet. 1996/97: KU17, rskr. 1996/97:178).

Regeringen fastställde genom beslut den 13 november 1997 områden och
sändningsutrymme m.m. för marksänd digital TV. Områdena utgörs av
Stockholm med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och
nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med
omnejd. Enligt beslutet skall i varje sändningsområde två frekvenskanaler
upplåtas för digitala TV-sändningar.

Samma dag beslutade regeringen förordningen (1997:894) om marksänd
digital TV med föreskrifter som skall tillämpas vid annonsering och hand-
läggning av ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar.

Regeringen beslutade därutöver att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-
sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134). Kommittén skulle
medverka vid urvalet av programföretag för de digitala TV-sändningarna
genom att yttra sig till Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar.
Kommittén skall vidare följa verksamheten med digital marksänd TV och
fortlöpande rapportera sina iakttagelser till regeringen. Vid behov skall
kommittén ta initiativ till förslag till förändringar av t.ex. de regler som gä
ler för verksamheten. Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrap-
porter. Slutrapporten skall läggas fram i god tid före utgången av den första
tillståndsperioden, såvitt kunde bedömas före utgången av oktober 2001.

Under sommaren 1998 överlämnade regeringen en proposition till riksda-
gen med förslag om ändringar i radio- och TV-lagen som hade samband med
införandet av digitala TV-sändningar (prop. 1997/98:184). Förslaget innebar
att bestämmelserna om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabel-
nät ändrades till att avse högst tre program från de tillståndshavare vars verk
samhet finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra
tillståndshavare. Vidare föreslogs att ett programföretag skall kunna få mer
än ett sändningstillstånd och att teknisk samverkan med andra tillståndshava-
re skall kunna utgöra villkor för sändningstillstånd.

Riksdagen antog förslagen till ändringar i radio- och TV-lagen (bet.
1998/99: KU13, rskr. 1998/99:100). Ändringarna trädde i kraft den 1 februari
1999.

Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att meddela tillstånd att sända tele-
vision med digital sändningsteknik till TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal + Tele-
vision AB, Kunskaps-TV i Sverige AB, Televisionsaktiebolaget TV 8, Cell
Internet Commerce Development AB, TV-Linköping Länkomedia AB och
Landskrona Vision AB.

Samma dag beslutade regeringen att komplettera sändningstillstånden för
Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB med en
rätt att sända television med digital sändningsteknik. Sändningstillstånden
innebär en rätt att sända i samtliga områden med två undantag. TV-
Linköping Länkomedia AB får sända i norra Östergötland och Landskrona
Vision AB får sända i södra och nordöstra Skåne.

Regeringen beslutade vidare den 22 december 1998 att ytterligare en fre-
kvenskanal skulle upplåtas för digitala sändningar i de områden som anges i
regeringens beslut den 13 november 1997.

Den 20 januari 2000 beslutade regeringen att meddela tillstånd att sända
television med digital sändningsteknik också till Modern Times Group MTG
AB, som får sända ZTV, Viasat Sport och TV1000, samt till Canal + Televi-
sion som får sänd Canal+ Gul och Canal + Blå i samtliga sändningsområden.
MTG-sändningarna skall enligt regeringsbeslutet inledas senast den 31 mars
2000. Samtliga tidigare beslutade sändningar har inletts. Den 1 september
2000 skall TV 4 inleda sändningar av regionala program också i norra Öster-
götland och södra och nordöstra Skåne. DTU Television och Stockholm 1
skall senast den 31 oktober inleda sändningar i Göteborg med omnejd resp. i
Stockholm med Mälardalen och Uppsala.

Teracom AB bildades i juli 1992 efter beslut i riksdagen den 2 juni 1992
(prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28). Staten är ensam ägare till bolaget
Enligt bolagsordningen skall bolaget bedriva utsändning och överföring av
radio- och TV-program. Bolaget skall vidare utveckla, marknadsföra och
utföra andra tjänster med stöd av resurser som har byggts upp för radio- och
TV-verksamheten eller som på annat sätt är förenliga med verksamheten
inom radio- och TV-området. Tillsammans med Centrum NTR bildades i
maj 1998 Boxer TV-Access AB, som skall upphandla, försälja och uthyra
utrustning för mottagning av TV via återförsäljare eller i egen regi. Företaget
kommer också att erbjuda interaktiva tjänster till företag.

Boxer TV-Acess har ingått en överenskommelse med Nokia Communica-
tion Product AB om leverans av 10 000 digitala mottagningsboxar och hyr ut
dem för 99 kr per månad om bindningstiden är tre år och för 199 kr per må-
nad om bindningstiden är kortare. Bolagets mål är att 100 000 boxar skall
vara uthyrda i slutet av året.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag till avgränsning av den del av
Teracoms verksamhet som skall bedrivas med skälig lönsamhet (prop.
1998/99:1, UO17, bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55). I propositionen (s.
140) anges att för den konkurrensutsatta delen av Teracoms verksamhet skall
ägaren följa de riktlinjer som finns för hur verksamheten vid statliga konkur-
rensutsatta bolag skall bedrivas samt att det även i fortsättningen skall ställ
krav på avkastning och utdelning för denna verksamhet. Vid Teracoms bo-
lagsstämma den 29 april 1999 angavs att målet för nivån på utdelningen skall
vara långsiktigt och ses utifrån resultatet över en konjunkturcykel. Ägarens
mål är att utdelningen på den konkurrensutsatta delen normalt bör motsvara
en tredjedel av resultatet efter finansnetto med avdrag för schablonskatt.
Enligt skrivelse från Teracom till Kulturdepartementet den 9 september 1999
grundas Boxers erbjudande på en affärsmässig kalkyl med mål att uppnå en
lönsam verksamhet. Boxer avser således inte att subventionera boxarna.
Däremot för Boxer enligt skrivelsen diskussioner med olika företag som har
intresse av att nå hushållen med information och därmed intresse av att sub-
ventionera boxar för de hushåll som accepterar att ta emot informationen.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 behandlade utskottet motioner (m) som gällde frågor om digital
marksänd TV (bet. 1997/98:KU16). Utskottet anförde att en utgångspunkt
för riksdagens ställningstagande våren 1997 i fråga om digital marksänd TV
var tillgängligheten. Kulturutskottet hade då i ett yttrande till konstitutions
skottet (yttr. 1996/97:KrU4y) konstaterat att 99,8 % av den bofasta befolk-
ningen kan ta emot marksändningar. Därutöver erinrade kulturutskottet om
att en infrastruktur i form av marksändningar för analog sändning redan
fanns i landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning
till förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade dock inte att även andra
distributionsformer kunde prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.
Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning och avstyrkte
motionsyrkanden som vände sig mot planerna på ett markbundet stolpnät
(bet. 1996/97:KU17). Utskottet gjorde våren 1998 samma bedömning och
ville dessutom hänvisa till den uppföljning och utvärdering som skall genom-
föras av den parlamentariska kommittén. I enlighet med detta avstyrkte ut-
skottet motionerna.

Under riksmötet 1998/99 behandlade utskottet åter motioner om de mark-
bundna digitala TV-sändningarna och hänvisade till att sändningarna då
skulle inledas (bet. 1998/99:KU23). Utskottet fann inte anledning att göra ett
ändrat ställningstagande när det gällde dessa sändningar. Det var alltjämt
tillgängligheten som enligt utskottets mening var av avgörande betydelse när
det gäller valet av distributionsform. Vidare ansåg utskottet, i likhet med vad
som tidigare uttalats, att den uppföljning och utvärdering som skulle genom-
föras av den parlamentariska Digital TV-kommittén borde avvaktas.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i fråga om de markbundna digitala
TV-sändningarna. Samtliga sändningar som regeringen gett tillstånd till före
beslutet om tillstånd den 20 januari 2000 har nu inletts, och den parlamenta-
riska Digital-TV-kommittén har till uppdrag att följa och utvärdera de mark-
bundna digitala sändningarna. Kommittén skall fortlöpande rapportera sina
iakttagelser till regeringen och vid behov ta initiativ till regeländringar. Mi
två utvärderingsrapporter skall läggas fram. Enligt utskottets mening bör
kommitténs arbete avvaktas. Motionerna K276 yrkande 5 och 10 (m), T717
yrkande 2 i denna del (m), T705 yrkande 14 (fp) och K335 (v) avstyrks.

När det gäller frågan om subventionering av dekodrar är utskottet inte be-
rett att nu förorda ett tillkännagivande till regeringen. Motionerna K276
yrkande 7 (m) och T717 yrkande 2 i denna del (m) avstyrks följaktligen.
Tilläggas kan dock att frågan om huruvida dekodrarna subventioneras av
staten behandlas i utskottets nu pågående granskning av statsrådets tjäns-
teutövning och regeringsärendenas handläggning.

Must carry-skyldigheten

Motionen

I motion K276 av Per Unckel m.fl. begärs att riksdagen beslutar att begränsa
must carry-skyldigheten (yrkande 13). Det finns enligt motionärerna ingen
anledning att ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera kommersiella
program. Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste
rimligen anses tillgodosett genom att de licensbetalda public service-
kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must carry-principen. Däremot kan det
inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra
kanaler för att tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln bör därför
begränsas till enbart de licensfinansierade public service-kanalerna.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk medborgare och
svensk juridisk person rätt att sända radioprogram i etern. Denna frihet hind-
rar inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för
nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det be-
hövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplys-
ning.

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om skyldighet att vidarebe-
fordra vissa sändningar i kabelnät (den. s.k. must carry-regeln). Skyldigheten
gäller sedan den 1 januari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd av
regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-program från tillståndshavare
vars verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett program
från andra tillståndshavare. Skyldigheten gäller endast för sändningar för
vilka sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet
samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Program som har sänts ut med endast digital teknik behöver endast sändas
vidare med samma teknik i kabelnäten.

Tidigare riksdagsbehandling

De nu gällande reglerna om skyldighet att vidarebefordra sändningar i kabel-
nät trädde i kraft den 1 februari 1999. I samband med riksdagsbehandlingen
avstyrkte utskottet två motionsyrkanden (m resp. fp) som vände sig mot att
skyldigheten att vidarebefordra program omfattar fler program än de som
finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99:KU6).

Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihets-
grundlagen stadgas att friheten enligt första stycket att sända program genom
tråd inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för
nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det be-
hövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplys-
ning. Det finns således ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om
sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet förutsätter
dock att vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens tillgång till
allsidig upplysning. Enligt utskottets mening innebar regeringens förslag att
skyldigheten att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en rimlig
omfattning när de digitala sändningarna i marknät inleddes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker motion K276 yr-
kande 13 (m).

Den s.k. TV-listan

Motionen

I motion Kr509 yrkande 17 av Kent Olsson m.fl. (m) begärs ett tillkännagi-
vande till regeringen om den s.k. TV-listan. Motionärerna vill med kraft
betona idrottsrörelsens fortsatta rätt till egna evenemang, TV-avtal, varumär-
ken samt rätten att kräva ersättning för dem. Försäljning av TV-rättigheter
till stora medialt intressanta idrottsevenemang är en viktig inkomstkälla för
idrotten. Den håller nu enligt motionen på att urholkas på grund av EU:s
rekommendation att reservera vissa större arrangemang i rikstäckande TV-
kanaler. Motionärerna menar att det rör sig om en konfiskation av idrottens
egendom som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Ytterst drabbar en
s.k. TV-lista också breddidrotten.

Tidigare riksdagsbehandling

I propositionen 1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844)
m.m. föreslogs en bestämmelse som gör det möjligt att upprätta en lista över
i Sverige skyddade evenemang. Den som sänder TV-program inom svensk
jurisdiktion och som innehar den exklusiva rätten till en TV-sändning från ett
svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild vikt för det svenska
samhället skall inte få utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentli
del av allmänheten i Sverige utestängs från möjligheten att i fri TV se eve-
nemanget i direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning. De evene-
mang som kommer i fråga är sådana som inträffar högst en gång om året och
som intresserar en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens förslag skulle
regeringen bestämma vilka evenemang som bestämmelsen skall gälla för.

Konstitutionsutskottet delade regeringens bedömning att det borde införas
en bestämmelse som möjliggör att det kan upprättas en svensk lista över
evenemang som är av särskild vikt för det svenska samhället. Konstitutions-
utskottet konstaterade att den föreslagna konstruktionen av den aktuella
bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen att besluta om en
svensk lista skall upprättas och att fastställa dess innehåll. I enlighet med v
som anfördes i propositionen utgick utskottet från att en sådan lista skulle
upprättas först när det finns behov av att på detta sätt säkerställa att de akt
ella evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del av befolkningen. När
det gäller idrottsevenemang där rättigheter upplåtits av inhemska arrangörer
hade de problem som en lista var tänkt att lösa dittills inte varit för handen.
Arrangörerna hade försökt göra evenemangen tillgängliga för en väsentlig
del av befolkningen - detta i såväl deras egna som deras sponsorers intresse.
Med hänsyn till svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft ansåg utskottet
därför att idrottsevenemang i Sverige där rättigheter upplåts av inhemska
arrangörer skall lämnas utanför en eventuell lista. Utskottet förutsatte att
regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon annan bedömning
aktualiseras (bet. 1998/99:KU23). Två reservationer avgavs. I en reservation
(m) framhölls att regeringens förslag i realiteten innebär att idrotten mister
förfoganderätten till sina egna arrangemang, och regeringens förslag av-
styrktes. I den andra reservationen (s) förordades att något tillkännagivande
till regeringen inte skulle göras. Riksdagen ställde sig bakom utskottets för-
slag om ett tillkännagivande till regeringen.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslutade i april 1999 att införa en bestämmelse som möjliggör att
en svensk lista över evenemang som är av särskild vikt för det svenska sam-
hället kan upprättas. Riksdagen gav därvid som sin mening regeringen till
känna vad utskottet anfört om att utskottet utgick från att en sådan lista
upprättas först när det finns behov av att på detta sätt säkerställa att de akt
ella evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del av befolkningen.
Idrottsevenemang i Sverige där rättigheter upplåts av inhemska arrangörer
skulle lämnas utanför en eventuell lista. Utskottet förutsatte att regeringen
inhämtar riksdagens godkännande om någon annan bedömning aktualiseras.

Utskottet vidhåller denna bedömning. Motion Kr509 yrkande 17 (m) av-
styrks följaktligen.

Sändningstillstånd för lokal TV

Motionerna

I motionerna K355 (yrkande 3) av Åsa Torstensson m.fl. (c) och K297 av
Erik Arthur Egervärn (c) begärs en sådan ändring av 2 kap. 2 § radio- och
TV-lagen att det blir möjligt att meddela begränsade sändningstillstånd under
längre tid. Det finns enligt motionärerna ett intresse bland kultur- och utbild
ningsföretag för tillstånd att starta och driva lokala TV-stationer. Detta möte
emellertid hinder i 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen, som stadgar att Radio-
och TV-verket får meddela tillstånd att sända TV-program under en begrän-
sad tid om högst två veckor. I motion K355 framhålls att det för lokala TV-
sändningar inte finns någon motsvarighet till bestämmelser som finns om
tillstånd för lokal radio. Enligt motionärerna kan utbyggnaden av digital TV
inte utgöra ett hinder mot sådana tillstånd. I motion K297 understryks att det
begränsade sändningstillståndet gör det svårt att skapa en ekonomiskt hållbar
långsiktig verksamhet. Det finns skäl att se över 2 kap. 2 § radio- och TV-
lagen, så att sändningstillstånd för viss tid per vecka kan meddelas under en
längre period, förslagsvis ett år, i mån av tillgängligt frekvensutrymme.

Gällande regler

Enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen krävs tillstånd av rege-
ringen för att sända TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under
3 Ghz. I fjärde stycket sägs att Radio- och TV-verket får meddela tillstånd att
under en begränsad tid av högst två veckor sända TV-program eller ljudra-
dioprogram som inte är lokalradio eller närradio. Verket får förena ett sådant
tillstånd med villkor enligt 3 kap. 13 § samt besluta att föreskrifterna i 6 oc
7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant
tillstånd.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1999 behandlade utskottet ett liknande yrkande som de nu aktuella
(bet. 1998/99:KU23). Utskottet ansåg sig då inte berett förorda att riksdagen
skulle vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet ville dock
peka på att det inom ramen för de digitala marksändningarna kan finnas
utrymme för programföretag att pröva sändningsverksamhet i t.ex. ett visst
område. Motionsyrkandet avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motionerna K355 yrkande 3 (c)
och K297 (c) avstyrks följaktligen.

Innehållet i sändningarna

Motionen

I motion Ub221 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas
under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Enligt motionen är
trailrar den programtyp på TV som innehåller störst andel våld. TV1000:s
trailrar består till 50 % av våld. Motionärerna menar att själva trailern skall
beskriva det kommande programmet på ett sakligt sätt. Reklam för ett pro-
gram med våldsinslag skall inte visas under de tider på dygnet då barn för-
väntas vara uppe (yrkande 13).

Gällande regler

Bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen, som även omfattar s.k.
trailrar, föreskriver att program med ingående våldsskildringar av verklig-
hetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas i televisio-
nen under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en betydande risk för at
barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl kan anses försvarligt.
Program som har ett sådant innehåll skall antingen föregås av en varning i
ljud eller innehålla en varning som anges löpande i bild under hela sänd-
ningstiden. Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och
videogram omfattar också trailrar. Enligt 4 § får framställningen i en film
eller ett videogram eller del därav inte godkännas för visning om händelserna
skildras på ett sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan
verka förråande. De åldersgränser som gäller enligt lagen tillämpas också på
trailrar. Från granskningsplikten enligt lagen undantas dock filmer och vi-
deogram som sänds i ett TV-program som omfattas av yttrandefrihetsgrund-
lagen.

Radio- och TV-lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om
sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet i första hand bara om den som bedriver
sändningsverksamheten har sin etablering i Sverige.

Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift att granska om TV-
programföretagen följer bestämmelserna. Nämnden har möjlighet att före-
lägga den som åsidosätter vissa bestämmelser att följa dessa, bl.a. bestäm-
melser om varning före vissa program. Föreläggandet får förenas med vite.
Vid upprepade överträdelser när det gäller förbudet mot våldsskildringar på
tider och sätt som avses i 6 kap. 2 § får Justitiekanslern besluta föreläggand
att följa bestämmelserna och får förena föreläggandet med vite.

Artikel 22.b.2 i ändringsdirektivet 97/36/EG till TV-direktivet 89/552/EEG
ålade kommissionen att genomföra en undersökning om möjliga fördelar och
nackdelar med fortsatta åtgärder i syfte att underlätta föräldrars kontroll öve
program som minderåriga kan se. Bland annat skulle övervägas frågan om ett
krav på att nya televisionsapparater skulle att vara utrustade med teknik som
gör det möjligt för föräldrar att filtrera bort vissa program. Vidare skulle
frågan om införandet av en lämplig bedömningsmetod övervägas, liksom
policy och informationsåtgärder. Kommissionen redogjorde för resultatet av
studien i ett meddelande i september 1999. Studien, som utförts av Oxford
University Centre for Socio-legal studies, hade kommit fram till att införan-
det av s.k. V-chips inte är tekniskt möjlig i Europa, där övergången till digi-
tala sändningsmetoder pågår. Studien konstaterade också att de kulturella
skillnaderna i medlemsstaterna utesluter en harmoniserad klassificering av
audiovisuellt innehåll. Tekniska åtgärder sades inte inom överskådlig framtid
ersätta radio- och TV-bolagens ansvar när det gäller skyddet för minderåriga.
Kommissionen hade aviserat sin avsikt att diskutera studiens slutsatser med
Digital Video Broadcasting (DVB), ett konsortium med mer än 220 radio-
och TV-bolag, tillverkare, nätverksoperatörer och tillsynsorgan i mer 30
länder. Ändringsdirektivet till TV-direktivet förutsätter att en utvärdering oc
eventuella förslag till ändring i direktivet redovisas före utgången av år 2000

Under 1999 antog rådet slutsatser i fråga om självreglering och skydd av
minderåriga inom mediesektorn. Slutsatser om självregleringens roll mot
bakgrund av utvecklingen av nya medietjänster antogs i september. Den 17
december antogs slutsatser om skydd av minderåriga mot bakgrund av kom-
missionens V-chip-studie. Slutsatserna gäller television, Internet och de
interaktiva tjänster som blir tillgängliga via de digitala TV-mottagarna.
Medlemsstaterna uppmanas bl.a. att intensifiera sina ansträngningar i fråga
om medieundervisning och när det gäller att samla berörda branscher och
parter för att undersöka vägar för att uppnå ökad insyn i olika sätt att klassi
ficera audiovisuellt innehåll. Sverige har i detta sammanhang särskilt fram-
hållit behovet av att skydda barn från skadlig mediepåverkan. Branschernas
ansvar har lyfts fram, men Sverige har samtidigt betonat att medlemsstater-
nas regeringar måste agera om marknadens självreglering inte lyckas skapa
ett tillräckligt skydd.

EU-rekommendationen (98/560/EG) om utvecklingen av konkurrenskraf-
ten hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informa-
tionstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämför-
bar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdig-
heten rekommenderar att medlemsstaterna, som ett komplement till lagstift-
ningen, främjar självreglering. Våldsskildringsrådet har genom tilläggsdirek-
tiv den 22 december 1998 fått i uppdrag att informera berörda branscher om
innehållet i rådets rekommendation, att följa branschernas självreglerande
arbete med de frågor som rekommendationen omfattar samt att, om bran-
scherna så önskar, fungera som stöd och samtalspartner i frågor som rör
skydd av barn och den mänskliga värdigheten. Uppdraget omfattar bran-
scherna för såväl audiovisuella tjänster och informationstjänster som övriga
tekniska upptagningar, t.ex. dator- och TV-spel. Våldsskildringsrådet förut-
sätts vid behov samråda med berörda myndigheter, bl.a. Granskningsnämn-
den för radio och TV, Post- och telestyrelsen samt Radio- och TV-verket
(dir. 1998:110).

Våldsskildringsrådet skall fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet
och Näringsdepartementet om hur branschernas självregleringsarbete fort-
skrider. Målsättningen bör vara att dessa rapporter skall kunna användas som
underlag för en jämförande utvärdering på EU-nivå av nationella åtgärder på
de områden som omfattas. Arbetet med uppdraget skall fortsätta så länge
rekommendationen gäller eller regeringen fattar ett annat beslut. Våldsskild-
ringsrådet skall vidare medverka i Radio- och TV-verkets uppdrag att till-
sammans med myndigheter m.m. inom medieområdet utarbeta ett förslag till
hur myndigheterna skall samverka om en rapport om utvecklingen inom
medieområdet. Våldsskildringsrådet har nyligen producerat en informations-
broschyr om EU-rekommendation 98/560/EG. Broschyren syftar bl.a. till att
informera de berörda branscherna om rekommendationens innehåll om själv-
reglering. Rådet har gett ut en rad skrifter om våldsskildringar i TV. Under
1999 publicerades skriften Gränslöst. Om TV, våld och ansvar, som är en
uppföljande kvantitativ studie om omfattningen av våldsskildringar i både
fiktions- och nyhetsprogram i de sex största TV-kanalerna. Skriften inklude-
rar även en idédebatt om televisionens nya roll och ansvar inför framtiden.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om våldsinslag i s.k. trailrar behandlades av utskottet våren 1998
med anledning av en motion från den allmänna motionstiden (kd) motsva-
rande den nu aktuella. Utskottet hänvisade bl.a. till att trailrar omfattas av
reglerna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen om att program med ingående
våldsskildringar inte får sändas under tider och på sådant sätt att det finns e
betydande risk för att barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl
ändå är försvarligt. Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1997/98:KU16). Näm-
nas kan också att utskottet våren 1999 avstyrkte ett motionsyrkande om ett
tillkännagivande till regeringen om s.k. V-chips som en möjlig metod med
hänvisning till det arbete som pågick inom EU (bet. 1998/99:KU23).

Utskottets bedömning

Så kallade trailrar omfattas av bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-
lagen, som föreskriver att program med ingående våldsskildringar av verk-
lighetstrogen karaktär inte får sändas i televisionen under sådan tid eller på
sådant sätt att det finns betydande risk för att barn kan se programmen om
det inte av särskilda skäl kan anses försvarligt.

Frågan om våldsinslag i televisionen har varit föremål för ingående be-
handling inom EU och ett självregleringsarbete har bl.a. initierats. Frågan
följs för Sveriges del av Våldsskildringsrådet som fortlöpande skall rapporte-
ra hur självregleringsarbetet fortlöper. Utskottet har tidigare avslagit ett
motionsyrkande motsvarande motion Ub221 yrkande 13 och är med hänvis-
ning också till att självregleringsarbetet bör avvaktas inte berett att frångå
detta ställningstagande. Motion Ub221 yrkande 13 (kd) avstyrks.

Verksamheten hos Granskningsnämnden för radio och TV

Motionen

I motion K255 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs en utvärdering av verk-
samheten hos Granskningsnämnden för radio och TV. Enligt motionen har
det ibland riktats viss kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att
nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmäl-
ningar. Vidare anförs att det är allvarligt om lag och avtal uppställer krav på
opartiskhet, saklighet, allsidighet, granskning och relevans, och nämnden då
skulle underlåta att ta hänsyn till sådana kriterier i sina bedömningar av
anmälda program.

Bakgrund

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar Granskningsnämnden för
radio och TV genom granskning i efterhand om sända program står i över-
ensstämmelse med lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna.

Granskningsnämnden kan sägas bestå av två delar, nämnden och myndig-
heten. Nämnden är den beslutande delen och består av sju ordinarie ledamö-
ter och fem suppleanter, alla utsedda av regeringen. Ordföranden och vice
ordföranden är jurister med höga domartjänster medan övriga ledamöter och
suppleanter kommer från olika verksamhetsområden. Myndigheten sköter
den löpande verksamheten. Chef för myndigheten är en direktör som måste
ha domarerfarenhet och som, liksom nämnden, är utsedd av regeringen.
Härutöver finns tretton personer anställda.

Större delen av besluten utgörs av s.k. direktörsbeslut. Dessa är alltid fri-
ande eftersom direktören inte själv får fatta några fällande eller kritiserande
beslut. Under 1998 fattades 432 beslut, varav 86 vid sammanträde i nämn-
den.

Nämndens övervakning omfattar alla de svenska radio- och TV-företag
som sänder program till den svenska allmänheten, antingen sändningarna
sker lokalt, regionalt eller över hela landet. Det innebär med andra ord att
nämnden granskar allt från när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV
- både mark-, kabel- och satellitbunden sådan. Nämnden följer också utländ-
ska satellitsändningar till den svenska allmänheten, t.ex. TV 3 och Kanal 5,
vilka hör hemma i Storbritannien, och bedömer om dessa sändningar följer
EG:s TV-direktiv.

Villkoren för sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio,
Sveriges Utbildningsradio och TV 4 innebär bl.a. att sändningarna skall vara
opartiska och sakliga och att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet
skall råda. Alla programföretag som har sändningstillstånd av staten, dvs.
även de nya digitala markbundna TV-kanalerna, liksom svenska satellit-TV-
företag som sänder till allmänheten är skyldiga att beriktiga felaktiga sak-
uppgifter när detta är påkallat. SVT, SR, UR och TV 4 är också skyldiga att
bereda den som har ett befogat anspråk på att bemöta ett påstående tillfälle
till genmäle. Dessa företag har också inskrivet i sina sändningstillstånd att
sändningarna skall bedrivas opartiskt och med saklighet. Enligt sändnings-
tillstånden måste SVT, SR, UR, TV 4 och de digitala markbundna TV-
kanalerna vidare ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det
gäller programmens ämnen och utformning och tiden för sändning av pro-
grammen. De måste också respektera den enskilde individens privatliv. En-
ligt såväl radio- och TV-lagen som lokalradiolagen får program som inte är
reklam inte på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Bestämmel-
sen är bl.a. avsedd att motverka smygreklam inne i programmen.

Nämnden granskar efterlevnaden av dessa villkor och också hur reglerna
om reklam, sponsring samt reglerna om eget producerat material efterlevs.
När det gäller den kommersiella lokalradion, närradion och de svenska ka-
bel- och satellitföretagen är granskningsområdet mer begränsat.

Den kommersiella lokalradion har nämligen långt ifrån samma krav på sin
programverksamhet som public service-bolagen och TV 4. Det finns varken
krav på opartiskhet, saklighet, hänsyn till mediets genomslagskraft, respekt
för privatlivet eller skyldighet att sända beriktiganden och genmälen. De
flesta bestämmelserna rör i stället reklam och sponsring, men också en be-
stämmelse som anger att minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn
måste bestå av sådant material som är framställt särskilt för den egna verk-
samheten. Reglerna för närradion liknar dem för lokalradion. Lokalradions
tredjedelsregel motsvaras i närradion av det s.k. riksförbudet, som innebär i
princip att sändningarna skall vara framställda särskilt för den egna verk-
samheten. Regelverket för svenska kabel- och satellitföretag handlar till
största delen om reklam, sponsring och otillbörligt gynnande. Det finns ock-
så regler om andelen europeiskt material, ett demokratiskt synsätt och berik-
tigande av felaktiga sakuppgifter.

Vissa kanaler, som många av naturliga skäl uppfattar som svenska, är for-
mellt sett inte svenska även om sändningarna sker på svenska språket. Så är
fallet med t.ex. TV 3 och Kanal 5 och ZTV, som har sitt hemvist i Storbri-
tannien. Granskningsnämnden har i enlighet med radio- och TV-lagen, som
också i detta avseende bygger på EG:s TV-direktiv, ingen jurisdiktion över
dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa innehållet även i ut-
ländska satellitsändningar som riktar sig till svensk allmänhet. Nämnden
redovisade under 1998 i skrivelse till den brittiska granskningsmyndigheten
ITC resultaten av två undersökningar som genomförts av TV 3:s och Kanal
5:s sändningar under tre dagar i november 1997. Nämnden fann i sin under-
sökning bl.a. att bägge kanalerna visat för mycket reklam, gjort för täta re-
klamavbrott m.m. Svarsskrivelsen från ITC visade att de brittiska reglerna på
flera punkter bygger på en tolkning av EG-direktivet som skiljer sig från den
svenska. Granskningsnämnden redovisade tolkningsskillnaderna i skrivelse
till regeringen.

1998 kom 571 ärenden in till Granskningsnämnden. Drygt 90 % av nämd-
ärendena utgjordes av anmälningar. Antalet initiativ var 48. Det är enligt
Granskningsnämndens årsbok 1999 nästan uteslutande public service-
företagen som blir anmälda medan granskningen av övriga programföretag är
starkt beroende av nämndens initiativ. 85 % av besluten var friande, 10 %
fällande och 3 % var kritiserande. Bland resterande 2 % återfinns ärenden om
utländska satellitsändningar samt nämndens bedömningar av public-service-
företagens och TV 4:s uppföljningsrapporter. Nämndens fällande beslut
gällde i 15 fall Sveriges Television, i 1 fall Sveriges Radio, i 8 fall TV 4, i
fall lokalradio, i 4 fall närradio, i 1 fall kabelsändningar och i 2 fall svens
satellitsändningar. I 15 fall grundades sig nämndens fällande beslut på re-
klambestämmelserna, i 11 fall på reglerna om opartiskhet och i 11 fall på
reglerna om otillbörligt gynnande. Reglerna om sponsring, saklighet, respekt
för privatlivet, beriktigande, mediets genomslagskraft respektive tredjedels-
regeln åberopades i 3-5 fall vardera.

För de flesta fall av överträdelser är ett föreläggande den kraftigaste sank-
tionen nämnden kan tillgripa. Föreläggandet gäller att det fällda programfö-
retaget skall offentliggöra nämndens fällande beslut. Bland annat när det
gäller sändningsbeteckning eller andel egenproducerat material i när- och
lokalradio kan nämnden utfärda förelägganden om att den aktuella bestäm-
melsen skall följas. Föreläggandet kan förenas med vite, och vid en upprepad
överträdelse kan nämnden ansöka hos Länsrätten i Stockholms län om att ett
i förväg bestämt vitesbelopp skall dömas ut. Sedan december 1996 har
nämnden också möjlighet att hos länsrätten ansöka om att en särskild avgift
skall påföras programföretagen om de brutit mot vissa bestämmelser som
gäller annonser, sponsring och otillbörligt gynnande av kommersiella intres-
sen.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma om SVT:s, SR:s, UR:s
och TV 4:s uppföljningsrapporter ger statsmakterna och allmänheten till-
räcklig information om hur programföretagen levt upp till de krav och syften
som regeringen angett i sändningstillstånden. Nämnden publicerar också
regelbundet rapporter och informationsmaterial.

Utskottets bedömning

Som framgår av regeringens redogörelse år 1999 för behandlingen av riksda-
gens skrivelser till regeringen (skr. 1998/99:75) pågår inom Kulturdeparte-
mentet en översyn av myndighetsstrukturen på medieområdet. Till detta
kommer, enligt vad kulturministern framhöll i riksdagen den 24 februari
2000 när det gäller det pornografiska utbudet i televisionen, att det inom
Regeringskansliet pågår en analys av lagstiftning, regelverk och tillämpning,
och regeringen kommer att återkomma så snart analysen är klar för att för-
hoppningsvis åstadkomma en ordning som upplevs som rimligare. Utskottet
anser att detta arbete bör avvaktas och avstyrker följaktligen motion K255
(kd).

Författningsteknisk samordning

Finansutskottet har den 7 mars 2000 beslutat överlämna till konstitutionsut-
skottet ett förslag i proposition 1999/2000:50 till lag om ändring i lagen om
koncessionsavgift på televisionens område för författningsteknisk samord-
ning med motsvarande lagrum i proposition 1999/2000:55. Den i proposition
1999/2000:50 föreslagna ändringen innebär att ordet riksbanken ersätts av
ordet Riksgäldskontoret och bör således som finansutskottet framhållit nu
antas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K27 yrkande 1 och
1999/2000:K28 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K27 yrkande 2 och
1999/2000:K28 yrkandena 3-5,

res. 2 (m, fp)-Villk.
3. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K28 yrkande 2,
1999/2000:K276 yrkande 12 och 1999/2000:K327,

res. 3 (m, fp)

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till propositionerna 1999/2000:50 och
1999/2000:55 i nu aktuella delar och med avslag på motionerna
1999/2000:K25 yrkande 2, 1999/2000:K27 yrkande 3 och
1999/2000:K28 yrkande 6 antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag
till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-
sionens område,

res. 4 (m, fp)-Villk.

res. 5 (kd)

5. beträffande förstärkt grundlagsskydd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K28 yrkandena 8 och 9,

res. 6 (fp)

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K25 yrkande 3 och
1999/2000:K28 yrkande 7,

res. 7 (kd)

res. 8 (fp)

7. beträffande reklamtider

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K25 yrkande 1 och
1999/2000:K234,

res. 9 (kd)

8. beträffande digital radio

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K26 yrkande 1 och
1999/2000:K276 yrkande 14,

res. 10 (m)

res. 11 (c)

9. beträffande konvergensen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K26 yrkande 2 och
1999/2000:T717 yrkande 4,

res. 12 (m)

res. 13 (c)

10. beträffande propositionens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag till lag om
ändring i förfogandelagen (1978:262), lag om ändring i lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens områden, lag om änd-
ring i lotterilagen (1994:1000), lag om ändring i marknadsföringsla-
gen (1994:450) och lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),

11. beträffande riktlinjer för den svenska mediepolitiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K276 yrkandena 2-4

res. 14 (m)

12. beträffande digital TV

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och
10, 1999/2000:K335, 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del samt
1999/2000:T705 yrkande 14,

res. 15 (m)

res. 16 (fp)

res. 17 (v)

13. beträffande dekodrar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K276 yrkande 7 och
1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del,

res. 18 (m)

14. beträffande must carry-principen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K276 yrkande 13,

res. 19 (m, fp)

15. beträffande den s.k. TV-listan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr509 yrkande 17,

16. beträffande sändningstillstånd för lokal TV

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K297 och
1999/2000:K355 yrkande 3,

res. 20 (c)

17. beträffande innehållet i sändningarna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub221 yrkande 13,

18. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K255.

res. 21 (kd)

Stockholm den 28 mars 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahl-
berg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn
von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstens-
son (c), Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s), Per-Samuel Nisser (m)
och Ola Karlsson (m).

Reservationer

1. Frågan om avslag på propositionen (mom. 1)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "I samband"
och på s. 8 slutar med "yrkande 1 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fria samhället.
Syftet med införandet av lokalradiolagen 1993 var att förstärka yttrandefri-
heten genom ökad mångfald i etern. Utskottet vill understryka att när yttran-
defriheten tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radiopr
gram grundar sig detta på ett behov av att på något sätt ordna användningen
av frekvenserna för radio och TV och inte för att ge utrymme åt godtycklig
frekvensfördelning från statens sida.

Utvecklingen inom lokalradion visar att över två miljoner lyssnare anser
att mångfalden och informationen har förbättrats genom de privata lokalra-
diostationerna. En bred publik lyssnar på någon av de fria radiostationerna
och de fyller uppenbarligen ett behov vid sidan av Sveriges Radio.

Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag en politisk styrning
som på sikt inte gagnar yttrandefriheten och mångfalden. Som Lagrådet
funnit är systemet med auktioner oproblematiskt med hänsyn till yttrandefri-
hetsgrundlagen. Detta kan däremot inte sägas om det urvalssystem som
regeringen nu föreslår. Utskottet delar Lagrådets bedömning att förslaget är
diskutabelt mot bakgrund av att vad som avses med mångfald och ägande-
förhållanden inte analyserats tillräckligt i belysning av utvecklingen av Inter
net. Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som en
rad funktioner av digitala medier, och world wide webb är ett forum för
kultur och nyheter bredvid andra, traditionella, medier. Enligt utskottets
mening framstår det som direkt skadligt att, som regeringen föreslagit, infö-
ra regler om kortare tillståndsperioder med därtill hörande osäkerhet och en
omfattande reglering av ägande och programinnehåll.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser utskottet att proposition
1999/2000:55 med bifall till motionerna K27 yrkande 1 (m) och K28 yrkan-
de 1 (fp) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frågan om avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 1 och
1999/2000:K28 yrkande 1 avslår proposition 1999/2000:55.

2. Lokalradiolagen (mom. 2) -villk.

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "yrkandena 3-5 (fp) avstyrks" bort ha följande lydel-
se:

Enligt utskottets mening finns det anledning att ta tillvara de förbättringar i
regelverket som regeringens förslag innebär i vissa avseenden. Möjligheterna
för medieföretag att äga radiostationer bör således förstärkas. De nuvarande
begränsningarna genom 5 och 7 §§ lokalradiolagen att inneha mer än ett
tillstånd och för ägare av dagstidningsföretag att äga radiostationer bör såle-
des upphävas. Vidare bör en bestämmelse motsvarande regeringens förslag
till 5 kap. 4 § radio- och TV-lagen som gäller begränsningar för stat, lands-
ting och kommuner föras in i lokalradiolagen. Utskottet tillstyrker således
motion K27 yrkande 2 (m) samt motion K28 yrkandena 3-5 (fp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 2 och
1999/2000:K28 yrkandena 3-5 antar i bilaga 2 intaget lagförslag.

3. Den s.k. stopplagen (mom. 3)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den s.k. stopplagen upphävas snarast möjligt.
Yttrandefrihetsgrundlagen anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att
få tillstånd att sända ljudradioprogram i en utsträckning som tillgängliga
radiofrekvenser medger. Som Lagrådet framhållit innebär grundlagsbestäm-
melsen inte bara att tillgängliga radiofrekvenser skall tas i anspråk utan ocks
att de skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandef
het och informationsfrihet. Det är därför angeläget att stopplagen upphävs
utan någon fördröjning. Utskottet tillstyrker således motionerna K28 yrkande
2 (fp) samt K276 yrkande 12 (m) och K327 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K28 yrkande 2,
1999/2000:K276 yrkande 12 och 1999/2000:K327 antar följande:

Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i
fråga om tillstånd att sända lokalradio skall upphöra att gälla med utgången
av april månad 2000.

4. Koncessionsavgifter (mom. 4) -villk.

Vid avslag på reservation 1

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening uppvisar regeringens förslag såvitt avser konces-
sionsavgifterna så allvarliga brister att det inte borde genomföras. Det är hel
enkel inte rimligt att det skall finnas så stora avgiftsskillnader som det här
skulle bli fråga om. Regeringens huvudskäl tycks vara att skapa en situation
som är ohållbar för de befintliga tillståndshavarna. Det kommer enligt ut-
skottets bedömning att bli mycket svårt att driva en station med avgiftsnivåer
som ligger upp till 3 miljoner kronor om året om stationen skall konkurrera
med en ny station som har en avgift på bara 40 000 kr per år. Allvarligast är
detta när det gäller stationer som har hög lokal närvaro med stor andel lokalt
material och redaktionell bearbetning. Dessa stationer har de högsta kostna-
derna och kommer därför att ha svårast att konkurrera med nya stationer med
den nya begränsade avgiften. Den föreslagna avgiftsnivån kommer sannolikt
att leda till minskande total andel lokalt material i den privata lokalradion.
Det är inte en praktiskt möjlig lösning att frånträda ett gammalt avtal och i
stället söka ett nytt tillstånd. Att behöva byta frekvens riskerar nämligen att
få svåra reklammässiga följder.

Det är enligt utskottets mening självfallet så att regeringens förslag innebär
en uppenbar risk för snedvriden konkurrens. Förslaget innebär att de förut-
sättningar som gällde vid utauktioneringarna av de befintliga tillstånden helt
ändrats. Enligt utskottets uppfattning saknar förslaget varje form av konkur-
rensneutralitet och måste uppfattas som orättvist. Särskilt gäller detta efter
2008 då villkoren för de befintliga och de nya tillståndshavarna blir förhål-
landevis enhetliga, bortsett från avgiftsstorleken. Utskottet anser mot denna
bakgrund att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som
utan att snedvrida konkurrensen ger radioföretagen ekonomiska möjligheter
att investera i den digitala tekniken, utveckla programutbudet och öka det
redaktionella innehållet i sändningarna. Detta bör med bifall till motionerna
K27 yrkande 3 (m) och K28 yrkande 6 (fp) och med anledning av motion
K25 yrkande 2 (kd) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 3,
1999/2000:K28 yrkande 6 och proposition 1999/2000:50 i denna del
samt med anledning av proposition 1999/2000:55 i denna del och mo-
tion 1999/2000:K25 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Koncessionsavgifter (mom. 4)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer regeringens förslag när det gäller avgif-
terna för de befintliga tillstånden att leda till en ohållbar konkurrenssituati
Det är inte rimligt att avgifterna för de befintliga tillstånden skall uppgå ti
genomsnitt 1,4 miljoner kronor när de nya tillståndshavarna bara skall behö-
va betala 40 000 kr.

Utskottet anser att konkurrensskäl talar för att de höga avgifterna för de
befintliga tillstånden avvecklas i syfte att på sikt nå ett konkurrensneutralt
avgiftssystem. Mot bakgrund av den åttaåriga förlängning som erbjuds i
fråga om de befintliga tillstånden kan det enligt utskottets mening vara rim-
ligt att koncessionsavgifterna trappas av under den förlängda tillståndstiden
så att de efter åtta år ligger på samma nivå som avgifterna enligt det nya
regelverket. Avtrappningen bör ske i jämn takt under den åttaåriga till-
ståndsperioden och endast omfatta koncessionsavgifter på mer än 40 000
kronor per år. Riksdagen bör med bifall till motion K25 yrkande 2 (c) och
med anledning av motionerna K27 yrkande 3 (m) och K28 yrkande 6 (fp)
besluta om en sådan avtrappning.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K25 yrkande 2 och
proposition 1999/2000:50 i denna del samt med anledning av proposi-
tion 1999/2000:55 i denna del och motionerna 1999/2000:K27 yrkan-
de 3 och 1999/2000:K28 yrkande 6 antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område med det tillägget att punkt 3 av ikraft- och övergångsbestäm-
melserna kompletteras med följande mening: Därvid skall dock de
fastställda avgifterna per år med början år 2001 sättas ned med en åt-
tondel av det belopp som överstiger 40 000 kr och efter åtta år uppgå
till samma belopp som då gäller enligt denna lag.

6. Förstärkt grundlagsskydd (mom. 5)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "8 och 9 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar regeringens förslag att grundlagsskyddet för
etermedia är otillräckligt. När de nuvarande bestämmelserna i yttrandefri-
hetsgrundlagen anger att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna
tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och in-
formationsfrihet har detta kunnat uppfattas som ett stöd för public service-
bolagen och detta har inneburit ett latent hot mot de fristående radio- och
TV-bolagen. Utskottet vill understryka att fördelningen av frekvenser är
mycket viktig för den demokratiska debatten, och vissa principer bör därför
vara fastställda i grundlag. Huvudregeln bör vara att tillgängliga frekvenser
skall bjudas ut på marknaden och försäljas i någon slags auktions- eller an-
budsförfarande. Utskottet anser att en ändring av yttrandefrihetsgrundlagen
med denna innebörd bör komma till stånd. Regeringen bör därför tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppgift att ge ett starkare grundlagsskydd åt de
fria radio- och TV-stationerna. Detta bör med bifall till motion K28 yrkande-
na 8 och 9 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förstärkt grundlagsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K28 yrkandena 8 och 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kommersiell riksradio (mom. 6)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Syftet med"
och på s. 16 slutar med "yrkande 7 (fp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion K25 (kd) att möjligheten att införa
en fri nationell radio bör övervägas. Den tidigare lokalradiolagstiftningen
ledde till att nätverk bildades. Dessa nätverk är mycket omfattande, om än
inte rikstäckande. I många andra länder finns nationella radiostationer som är
kommersiellt finansierade. I Sverige finns inte denna möjlighet. Enligt ut-
skottets mening är det angeläget att förutsättningarna för en fri nationell
radio nu övervägs inom Regeringskansliet. Detta bör med bifall till motion
K25 yrkande 3 (kd) och med anledning av motion K28 yrkande 7 (fp) ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K25 yrkande 3 och
med anledning av motion 1999/2000:K28 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kommersiell riksradio (mom. 6)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Syftet med"
och på s. 16 slutar med "yrkande 7 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer utvecklingen mot digitalisering sannolikt
att gå fortare på radioområdet än på TV-området. Frågan om standard och
sändningssätt är okontroversiell när det gäller radion. Den digitala radion
kommer att ge utrymme för många nya kanaler, och digitaliseringen gör
också att de tidigare frekvensproblemen bortfaller när det gäller att skapa en
rikskanal som konkurrerar med Sveriges Radio. En reklamfinansierad rik-
skanal bör inrättas. Som enda villkor bör gälla att det skall finnas en själv-
ständig nyhetsredaktion. En sådan koncession bör enligt utskottets mening
snarast bjudas ut. Detta bör med bifall till motion K28 yrkande 7 (fp) och
med anledning av motion K25 yrkande 3 (kd) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K28 yrkande 7 och
med anledning av motion 1999/2000:K25 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Reklamtider (mom. 7)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "I Digital-TV-
kommitténs uppdrag" och slutar med "K234 (m) avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening kan ifrågasättas om reklamreglerna för den kom-
mersiella lokalradion tjänar något syfte. Det finns nämligen anledning att
anta att ytterligare reklamsändningar skulle kunna föra med sig att lyssnare
förloras. Utrymmet för reklamsändningar är i huvudsak självreglerande.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att reglerna om reklamtider lättas upp.
En generell regel om 15 % av sändningstiden kombinerad med möjligheten
att sända 12 minuters reklam per timme under sex timmar per dygn bör enligt
utskottets mening vara en rimlig ordning. Utskottet tillstyrker således motion
K25 yrkande 1 (kd) och avstyrker motion K234 (m).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande reklamtider

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K25 yrkande 1 och med
anledning av proposition 1999/2000:55 samt med avslag på motion
1999/2000:K234 antar utskottets i bilaga 3 intagna lagförslag,

10. Digital radio (mom. 8)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola
Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om"
och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att den digitala radion ges möj-
lighet att utvecklas. Utskottet anser att detta sker bäst om den politiska styr
ningen är den minsta möjliga. "Skönhetstävlingar" som urvalsmodell är i
likhet med krav på programinnehåll och oförändrat ägande oförenligt både
med den redaktionella frihet som bör ges medierna och med den kommersi-
ella frihet som medieföretag behöver. Programbolagen behöver oberoende
och stabilitet för att kunna genomföra de stora investeringar som krävs för att
etablera ny sändningsteknik och nå en ny marknad.

Utskottet anser att om den digitala radion skall kunna utvecklas krävs det i
stället ett tillståndsförfarande som lokalradiolagens auktionssystem och
långvariga sändningstillstånd. Detta bör med bifall till motion K276 yrkande
14 (m) och med anledning av motion K26 yrkande 1 (c) ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande digital radio

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkande 14 och
med anledning av motion 1999/2000:K26 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Digital radio (mom. 8)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om"
och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om hur den framtida
lokalradion skall utformas snarast kommer upp till diskussion och behand-
ling. I bedömningarna kring den framtida lokala radion måste självfallet
hänsyn tas till vunna erfarenheter. Det kan då inte bortses från att lokalradio
reformen inte lett till de förväntade effekterna och att prisnivåerna varit för
höga. Andra än mycket kapitalstarka aktörer har knappast kunnat konkurrera
om tillstånden. Bland annat detta har lett till en mycket begränsad variation i
stationernas utbud och till en tilltagande koncentration.

Enligt utskottets mening bör målsättningen för en framtida lokalradiopoli-
tik vara att utbudet ökas väsentligt och att antalet aktörer blir fler. Utbudet
bör åstadkommas genom såväl rikstäckande nätverk som lokala, oberoende
stationer. En ökning av antalet tillgängliga frekvenser förutsätter en övergång
till digitala sändningar. Det är enligt utskottets mening angeläget att denna
utveckling främjas. Redan nu bör markeras att ytterligare analoga tillstånd
efter de nu aktuella tio tillstånden inte kommer att fördelas. I stället bör de
utarbetas en plan för att frigöra frekvenser för digitala sändningar. Vidare bö
det via avgifterna skapas incitament att övergå till digitala sändningar och
förberedas ett regelverk som innebär friare format och ägarformer för digi-
tala sändningar. Detta bör med bifall till motion K26 yrkande 1, och med
anledning av motion K276 yrkande 14, ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande digital radio

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K26 yrkande 1 och med
anledning av motion 1999/2000:K276 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Konvergensen (mom. 9)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola
Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Konvergens-
frågorna" och slutar med "4 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den sammansmältning - konvergens - som sker mellan olika typer av tele-
och medietjänster gör enligt utskottets mening att det är ohållbart med olika
typer av lagstiftning på tele- och mediaområdena. Utskottet anser att en ny
lagstiftning är nödvändig för att dessa marknader skall kunna växa och ut-
vecklas i vårt land. Enligt utskottets mening bör regeringen därför omedel-
bart tillsätta en ny utredning med uppdrag att ta fram ett konkret förslag till
en ny, konvergerad, lagstiftning på tele- och medieområdet. En utgångs-
punkt för en sådan utredning bör vara grundläggande principer om yttrande-
frihet och personlig integritet. Detta bör med bifall till motion T717 yrkande
4 (m) och med anledning av motion K26 yrkande 2 (c) ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande konvergensen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:T717 yrkande 4 och
med anledning av motion 1999/2000:K26 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Konvergensen (mom. 9)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Konvergens-
frågorna" och slutar med "4 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Konvergensen på tele- och medieområdet innebär att förutsättningarna för
reglering av radiosändningar kommer att ändras i grunden. Det är enligt
utskottets mening angeläget att regeringen redan nu på allvar låter utvärdera
konsekvenserna från regleringssynpunkt av teknisk konvergens och ökande
nätkapacitet. Efter konvergensutredningens arbete kvarstår ett behov av
förändringar i syfte att öka människors reella yttrandefrihet och i större ut-
sträckning jämställa yttranden i skilda medier. En sådan utredning bör ges i
uppdrag att göra en översyn av de lagar som på ett negativt sätt särreglerar
yttranden över Internet, i olika former, och föreslå förändringar av dessa i
enlighet med traditionella yttrandefrihetsprinciper. Vad utskottet anfört bör
med bifall till motion K26 yrkande 2 (c) och med anledning av motion T717
yrkande 4 (m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande konvergensen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K26 yrkande 2 och med
anledning av motion 1999/2000:T717 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Riktlinjer för den svenska mediepolitiken (mom. 11)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola
Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet
vidhåller" slutar med "yrkandena 2-4" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är en viktig uppgift att se till att det är
enskildes frihet och rätt som präglar den nya informationsteknikens tillämp-
ning i samhället. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier
skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val
avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Strävanden
att politiskt kontrollera tekniken begränsar möjligheterna till utveckling och
måste därför undvikas så långt det är möjligt. Formerna för olika programfö-
retags verksamhet bör inte regleras av staten. Lagstiftaren bör begränsa sin
uppgift till att upprätta ett stabilt ramverk som säkerställer det fria ordet,
skyddar individens integritet och får marknadsekonomin att fungera. Inom
detta ramverk kan sedan olika tekniska lösningar samt nya och gamla tjänster
rymmas.

I takt med att mediemarknaden globaliseras är det enligt utskottets mening
viktigt att svenska företag ges möjlighet att konkurrera på goda villkor. Re-
gionala medieföretag bör ges möjlighet att agera inom olika distributions-
former. Mångfald genom fri radio och TV och genom ny teknik skall så långt
möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av digital teknik i stället
för att begränsas genom teknikval och offentlig tillståndsgivning. Enligt
utskottets mening skall den svenska mediepolitiken syfta till mångfald, kul-
turell vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.

Som riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därvid beaktas att det
offentliga inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel
får motverka konkurrens och mångfald, att staten inte får utöva sin makt så
att den styr och dominerar medieutbudet, att staten skall verka för etable-
ringsfrihet så långt tekniken förmår och inom ramen för tillgängliga frekven-
ser behandla alla likvärdigt, att den nya tidens medier i likhet med den fria
pressen skall stå oberoende från stat och kommun, att tryckfrihetens princip-
er och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får sändas, att
olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgif-
ter från publiken, att yttrandefriheten måste säkras i nya medier, likt Interne
samt att begränsningar av medieföretags ägande inte skall förekomma. Detta
bör med bifall till motion K276 yrkandena 2-4 (m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande riktlinjer för den svenska mediepolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkandena 2-4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Digital TV (mom. 12)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola
Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet
vidhåller" slutar med "K335 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Sverige kan genom digitalisering av televisionen och genom satelliter och
befintliga kabelnät gå i täten för utvecklingen av bredbandskommunikatio-
nen. Regeringens försöksverksamhet med markbundna digitala TV-
sändningar går enligt utskottets bedömning stick i stäv med denna utveck-
ling. Syftet med marknätet är att gynna en teknik som möjliggör begräns-
ningar och kontroll. Redan urvalsprocessen för digitala TV-sändningar i
marknätet har visat att avsikten varit att behålla en stark styrning av TV.
Enligt utskottets mening blev urvalet en renodlad politisk skönhetstävling
och kanalerna tvingas anlita de statliga monopolföretagen Senda och Tera-
com. Ägarförhållanden, liksom innehållet i kanalerna, regleras på ett sätt som
för tankarna till förhandsgranskning eller censur. Regeringens avsikter i
fråga om ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är enligt utskottets
mening feltänkta. De kommer att motverka mångfalden inom medieområdet
och även hindra en informationstekniskt bättre lösning.

Enligt utskottets mening bör staten inte vidare engagera sig i frågan om val
av teknik för digitala sändningar av radio och TV, vare sig direkt eller indi-
rekt. Staten bör avveckla sitt ägande av företag inom området. Efter nuva-
rande försöksperiods slut bör frekvenserna inom detta frekvensområde bju-
das ut till auktion parallellt med andra frekvenser. Enligt utskottets mening
bör staten i stället för att hindra utvecklingen och kontrollera medieutbudet
bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och omfattande
digitalisering, liksom för en utbyggnad av den informationstekniska in-
frastrukturen på marknadens villkor. Detta bör med bifall till motionerna
K276 yrkandena 5 och 10 (m) och T717 yrkande 2 i denna del (m), med
anledning av motion T705 yrkande 14 (fp) och med avslag på motion K335
(v) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5
och 10 och 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del, med anledning av
motion 1999/2000:T705 yrkande 14 och med avslag på motion
1999/2000:K335 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört.

16. Digital TV (mom. 12)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet
vidhåller" slutar med "K335 (v)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte en politisk fråga att TV digitaliseras
och kommer att sändas digitalt i olika former - marknät, kabel och satellit.
Konkurrensen är enligt utskottets mening sådan att konsumentintressen
kommer att vara styrande för utvecklingen. Utskottet vill understryka att det
inte får vara politiskt godtycke som styr vilka företag som får använda
marknätet för TV. I stället måste det vara den ekonomiska betalningsviljan
som styr fördelningen. Detta bör med bifall till motion T705 yrkande 14 (fp),
med anledning av motionerna K276 yrkandena 5 och 10 (m) och T717 yr-
kande 2 i denna del (m) samt med avslag på motion K335 (v) ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:T705 yrkande 14, med
anledning av motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och 10 och
1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del samt med avslag på motion
1999/2000:K335 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört.

17. Digital TV (mom. 12)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Motionerna
K276" slutar med "K335 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

På ett område finns det dock anledning för riksdagen att göra ett tillkänna-
givande till regeringen. Utskottet vill peka på det nya problem som uppstått
med de digitala sändningarna. Det finns inte någon möjlighet för allmänheten
att driva igenom att ett bolag som fått sändningstillstånd genomför sändning-
ar. Radio- och TV-lagen ger inte utrymme för en rättslig prövning. Enligt
utskottets mening är det av demokratiska skäl angeläget att allmänheten får
rätt att begära rättslig prövning av tillstånden att sända via det marksända
nätet. Vidare bör justitiekanslern få möjlighet att ta upp en sådan fråga i
allmän domstol och det skall vara möjligt att besluta om varning, böter eller
återkallande av tillstånd. Enligt utskottets mening bör regeringen utan att
avvakta Digital-TV-kommitténs arbete i detta avseende snarast återkomma
till riksdagen med ett sådant förslag. Utskottet tillstyrker således motion
K335 (v) samt avstyrker motionerna K276 yrkandena 5 och 10 (m), T717
yrkande 2 i denna del (m) och T705 yrkande 14 (fp).

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K335 samt med avslag
på motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och 10, 1999/2000:T717
yrkande 2 i denna del och 1999/2000:T705 yrkande 14 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Dekodrar (mom. 13)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola
Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "När det" och
slutar med "regeringsärendenas handläggning" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att regeringens låsning vid marknätet tvingar in
konsumenterna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst
utrymme för interaktivitet. Enligt utskottets mening finns det inte någon
anledning att bygga upp en statligt ägd verksamhet för dekoderuthyrning.
Det statligt ägda bolaget Boxer har för avsikt att genom subventionerade
priser snabbt få ut dekodrar på marknaden. Utskottet vill understryka att
statliga medel vare sig genom statsbudget eller genom statliga bolag skall
användas för att subventionera dekodrar. Detta bör med bifall till motionerna
K276 yrkande 7 och T717 yrkande 2 i denna del (båda m) ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande dekodrar

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K276 yrkande 7
och 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del som sin mening ger rege-
ringen till känna utskottet anfört.

19. Must carry-principen (mom. 14)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "yrkande 13 (m)" bort ha följande lydelse:

Den s.k. must carry-regeln innebär att kabel-TV-företagen är skyldiga att i
kabelnäten utan avgift distribuera ett antal program som sänds med tillstånd
av regeringen. Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att
låta must carry-skyldigheten omfatta kommersiella program. Den omfattning
skyldigheten nu har kan ifrågasättas från grundlagssynpunkt. Enligt 3 kap.
1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen kan must carry-skyldigheten
nämligen bara gälla i den utsträckning som behövs med hänsyn till allmän-
hetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Kravet på allmänhetens
tillgång till allsidig information måste rimligen anses tillgodosett genom att
de licensbetalda public service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must
carry-skyldigheten. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion K276 yrkande 13 (m).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande must carry-principen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkande 13 antar
i bilaga 4 intagna förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844).

20. Sändningstillstånd för lokal TV (mom. 16)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Många medie-, kultur- och utbildningsföretag visar intresse av att få till-
stånd att starta och driva lokala TV-stationer. Detta möter dock hinder i
bestämmelsen i 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen som stadgar att Radio- och
TV-verket får meddela tillstånd att sända TV-program under en begränsad
tid om högst två veckor. Enligt utskottets mening saknas skäl att avvakta
utvecklingen av digital-TV-verksamheten. I stället bör 2 kap. 2 § radio- och
TV-lagen ses över så att sändningstillstånd kan ges för en viss tid (t.ex. två
dagar) per vecka under längre perioder, förslagsvis ett år, i mån av tillgäng-
ligt frekvensutrymme. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma
till riksdagen med ett förslag i detta hänseende. Detta bör med bifall till
motion K355 yrkande 3 (c) och med anledning av motion K297 (c) ges rege-
ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande sändningstillstånd för lokal TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K355 yrkande 3 och
med anledning av motion 1999/2000:K297 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört.

21. Granskningsnämnden för radio och TV (mom.18)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Som fram-
går" och slutar med "motion K255 (kd)" bort ha följande lydelse:

Granskningsnämnden för radio och TV har kritiserats för att den rutinmäs-
sigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar. Det är själv-
fallet allvarligt om nämnden skulle underlåta att beakta de krav på opartisk-
het, saklighet, allsidighet, granskning och relevans som finns i lag och avtal.
Utskottet vill understryka vikten av att allmänheten kan känna förtroende för
att statliga myndigheter seriöst fullgör de uppgifter som ålagts dem. Enligt
utskottets mening är tiden nu mogen att genomföra en allsidig utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Detta bör med bifall till motion K255
(kd) ges regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K255 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionernas lagförslag1

1. Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

under det första kalenderåret. Av-
giften skall betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat beslut om
avgiften.

Radio- och TV-verket skall senast
den 31 december varje år fastställa
det belopp som skall betalas under
det följande kalenderåret. Avgiften
skall betalas före utgången av janu-
ari månad det kalenderår som av-
giften avser.

7 §1

Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesatsen
bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften efter utgången av
mars månad, skall ränta ändå be-
talas från den 31 mars.
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften för television efter
utgången av mars månad, skall ränta
ändå betalas från den 31 mars.
Radio- och TV-verket beslutar om ränta.

8 a §

Återkallas ett tillstånd att sända
lokalradio gäller skyldigheten att
betala avgiften till och med nittio
dagar från den dag tillståndet enligt
5 kap. 18 § radio- och TV-lagen
skall anses ha upphört att gälla.

En tillståndshavares skyldighet
att betala avgift gäller inte för tid
efter det att någon annan övertagit
tillståndet.

8 b §

Den som får medgivande enligt
5 kap. 15 § radio- och TV-lagen
(1996:844) skall betala en avgift
som motsvarar vad denne skulle ha
betalat om tillståndet förlängts.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §5
Om det belopp som programfö-
retaget har betalat för en viss period
överstiger vad företaget skall betala
enligt 3 § eller enligt beslut av Ra-
dio- och TV-verket eller domstol,
skall det överskjutande beloppet
betalas tillbaka till företaget.
Om det belopp som programfö-
retaget har betalat för en viss period
överstiger vad företaget skall betala
enligt 3 eller 4 a § eller enligt beslut
av Radio- och TV-verket eller dom-
stol, skall det överskjutande beloppet
betalas tillbaka till företaget.
Ränta skall betalas på belopp som
återbetalas. Räntan beräknas efter en
räntesats motsvarande det av riks-
banken fastställda diskonto, som
gällde vid utgången av året närmast
före det år då återbetalningen äger
rum. Radio- och TV-verket beslutar
om ränta.
Ränta skall betalas på belopp som
återbetalas. Räntan beräknas efter en
räntesats motsvarande det av Riks-
gäldskontoret fastställda diskonto,
som gällde vid utgången av året
närmast före det år då återbetalning-
en äger rum. Radio- och TV-verket
beslutar om ränta.

12 §
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela anstånd med
betalning av koncessionsavgift och
ränta. Om det finns synnerliga skäl
får regeringen medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att
betala koncessionsavgift och ränta
för en viss period.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela anstånd med
betalning av koncessionsavgift och
ränta för television. Om det finns
synnerliga skäl får regeringen medge
befrielse helt eller delvis från skyl-
digheten att betala koncessionsavgift
och ränta för television för en viss
period.

12 a §

Om det finns särskilda skäl får
Radio- och TV-verket meddela an-
stånd med betalning av konces-
sionsavgift och ränta för tillstånd att
sända lokalradio. Om det finns
synnerliga skäl får Radio- och TV-
verket medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala
koncessionsavgift och ränta för
tillstånd att sända lokalradio för en
viss period.
----------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. I fråga om tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000 och som där-
efter förlängs gäller 15-17 och 32-37 §§ i den upphävda lokalradiolagen
(1993:120) i stället för bestämmelserna i denna lag.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beräkning av ränta som avser
tid före den 1 juli 2000.6
4. Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)

5. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450)

6. Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)

dels att 7 § skall upphöra att gälla

dels att 6 § skall ha följande lydelse.
6 §
Staten, landsting, kommuner eller
programföretag med tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) kan inte, vare
sig direkt eller genom företag i vilket
ett sådant organ på grund av aktie-
eller andelsinnehav eller avtal en-
samt har ett bestämmande inflytan-
de, få tillstånd att sända lokalradio.

Staten, landsting eller kommuner
får inte inneha tillstånd att sända
lokalradio, vare sig direkt eller indi-
rekt genom

1. företag i vilket ett eller flera
sådana subjekt har en del som för
dem gemensamt motsvarar minst 20
procent av samtliga aktier eller
andelar eller genom avtal har ett
bestämmande inflytande, eller

2. ett företag som enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554)
är ett dotterföretag som avses i 1.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen skall ha följande
lydelse.
7 kap.

5 §
Annonser får sändas högst åtta
minuter under en timme mellan hela
klockslag. I TV-sändning får denna
tid dels under sändningstiden mellan
klockan 19.00 och 24.00 dels i rena
undantagsfall, utsträckas till högst
tio minuter. Om sändningstiden inte
omfattar en timme mellan hela
klockslag får annonser sändas under
högst tio procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sändning
sändas under högst tio procent av
sändningstiden per dygn.

Annonser får sändas högst 12 mi-
nuter under en timme mellan hela
klockslag. I TV-sändning får denna
tid dels under sändningstiden mellan
klockan 19.00 och 24.00 dels i rena
undantagsfall, utsträckas till högst
tio minuter. Om sändningstiden inte
omfattar en timme mellan hela
klockslag får annonser sändas under
högst tio procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sändning
sändas under högst tio procent av
sändningstiden per dygn. I ljudra-
diosändning får annonser sändas
under högst 15 procent av sänd-
ningstiden per dygn eller under
högst 12 minuter per timme under
sex timmar av varje dygn.
Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken er-
bjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som
sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst
avses ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteck-
ning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning
anges i början och i slutet av sändningen.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen skall ha följande
lydelse.
8 kap.
1 §

Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för
trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån
sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter
som är anslutna till anläggningen kan ta emot TV-sändningar som sker med
tillstånd av regeringen och som är avsedda att tas emot i området utan villkor
om särskild betalning. Skyldigheten gäller endast för sändningar för vilka
sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt
ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan
kostnad för själva mottagningen. Ett program som har sänts ut enbart med
digital teknik behöver sändas vidare endast om det sänds andra program i
anläggningen med digital teknik. Det behöver då sändas vidare endast digi-
talt.

Sändningsplikten gäller även sändningar som en tillståndshavare genom-
för för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller till delar a
landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens tillstånd.
Sändningsplikt enligt första styck-
et omfattar högst tre samtidigt sända
TV-program som sänds av tillstånds-
havare vars verksamhet finansieras
genom anslag från TV-avgiften enligt
lagen (1989:41) om TV-avgift och
högst ett TV-program som sänds av
en annan tillståndshavare.
Sändningsplikt enligt första styck-
et omfattar högst två samtidigt sända
TV-program som sänds av tillstånds-
havare vars verksamhet finansieras
genom anslag från TV-avgiften enligt
lagen (1989:41) om TV-avgift.

Skyldighet enligt första stycket gäller inte för en anläggning där ett be-
gränsat antal TV-program förs fram till abonnenterna genom ett kopplat
telenät med hjälp av digital teknik.

Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd
till vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 I huvudsak i enlighet med prop. 1999/2000:55. Lagförslag nr 9 omfattar dock ä
innehållet i lagförslag 7 i proposition 1999/2000:50.
1 Senaste lydelse 1994:402.
5 Lydelse av andra stycket enligt prop. 1999/2000:50.
6 Lydelse enligt prop. 1999/2000:50.