Kemikaliekontroll
Betänkande 1995/96:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1995/96:JOU10
Kemikaliekontroll
Innehåll
1995/96 JoU10
Sammanfattning
Utskottet behandlar här 40 motionsyrkanden om kemikaliekontroll m.m. från allmänna motionstiden 1995. Motionerna avser bl.a. lagstiftning och riktlinjer rörande kemikaliekontrollen. I denna del hänvisar utskottet främst till Miljöbalksutredningens verksamhet. En stor del av motionerna tar upp frågor om specificerade åtgärder mot vissa kemiska produkter där beslutanderätten delegerats till regeringen och berörda myndigheter. Enligt utskottets mening är det angeläget att åtgärder vidtas för att motverka negativa hälso- och miljöeffekter av samtliga produkter som berörs i betänkandet. I flera fall måste dock utskottet konstatera att det varken är lämpligt eller möjligt att inom ramen för utskottets beredningsprocess göra en långtgående detaljstyrning av Kemikalieinspektionens verksamhet i olika frågor rörande kemiska produkter. Liksom hittills bör regeringen och berörda myndigheter arbeta med en hög ambitionsnivå med utgångspunkt i riksdagens mer övergripande beslut om mål och riktlinjer för kemikaliekontrollen. Samtliga motioner avstyrks, i flera fall dock med uttalanden om att de berörda produkterna måste ägnas fortsatt uppmärksamhet inom kemikaliekontrollen.
Till betänkandet fogas 11 reservationer (v, mp) och 4 särskilda yttranden.
Motionerna
1994/95:Jo626 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade och samordnade insatser för att minska spridning av kadmium.
1994/95:Jo629 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att substitutionsprincipen bör användas för att snarast ersätta nonylfenol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler vid tillverkning av ett nytt kemiskt ämne.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreskrifter för tillämpning av substitutionsprincipen.
1994/95:Jo646 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försiktighetsprincipen bör gälla vid märkning av dieselolja med den gröna färgblandning som tillsammans med oljan kallas den gröna dieseln.
1994/95:Jo653 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphöra med att impregnera trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att impregnera trä med ättiksyra,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den under en övergångstid innan förbudet trätt i kraft inför avgift för träskyddsmedel med 250 kr/kg arsenik, 150 kr/kg krom samt lämpliga avgifter för kreosot, koppar och tenn.
1994/95:Jo661 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispens att använda metylenklorid efter den 1 januari 1996,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utsläpp av metylenklorid.
1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med att förverkliga substitutionsprincipen skall intensifieras,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den omvända bevisbördan skall införas i lagen om kemiska produkter.
1994/95:Jo669 av Rigmor Ahlstedt m.fl. (c, fp, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabbt ta fram ett helhetsprogram för förebyggande av kadmiumorsakade skador på miljö och hälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utse en nationell instans som yttersta ansvarig för detta arbete.
1994/95:Jo679 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastställa en tidpunkt för avvecklingen av de mest miljöskadliga ämnena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att identifiera ytterligare miljöfarliga stabila organiska ämnen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda införande av miljöavgifter på stabila organiska ämnen.
1994/95:Jo682 av Lars Björkman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för användande av lösningsmedlen trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen bör harmoniseras som ett led i EU- medlemskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva förbudet mot användning av dessa medel.
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de som bedriver tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet skall åläggas att upprätta materialbalanser årligen, i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stärkande av substitutionsprincipen (LKP),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försiktighetsprincipen som vägledande för miljöarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av straffen för miljöbrott,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket utreder hur en verksamhet med oanmälda stickprovskontroller kan startas upp igen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket utreder hur man från statens sida kan stärka kommunernas resurser att inspektera tillståndspliktiga anläggningar,
9. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket utreder hur man från statens sida kan stärka kommunernas resurser att bistå kommunala företag med kemikaliekunskap, i enlighet med vad i motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kemikalieinspektionens internationella arbete,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spridning av vissa svenska kemikalielagar till andra länder via internationella fora, i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk miljövarudeklaration (MVD),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbare avveckling av klorerade lösningsmedel,
29. att riksdagen beslutar förbjuda all försäljning av batterier innehållande kadmium från den 1 januari 1996,
30. att riksdagen beslutar förbjuda all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997,
31. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av kvicksilver - utom i forskningssammanhang - från den 1 januari 1998,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalt ansvar för slutdeponi av kvicksilverhaltiga varor och produkter,
33. att riksdagen beslutar förbjuda användning av bly i ammunition och som sänke för fiske från den 1 januari 1996,
36. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket tar fram lämpliga åtgärder så att användningen av nonylfenol minskar och på sikt upphör.
1994/95:A216 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter skall gälla när ett hälso- och miljöfarligt ämne används i produktionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid utbyte av ett hälso- och miljöfarligt ämne mot ett mindre skadligt och miljövänligare ämne.
1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att identifiera kemikalier i barns omgivning som bör förbjudas,
6. att riksdagen beslutar förbjuda formalin i kläder och lakan.
Utfrågningar
Utskottet har den 7 november 1995 hållit en utfrågning med Kemikalieinspektionen och den 5 december 1995 en utfrågning med Miljöbalksutredningen.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas 40 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1995 om kemikaliekontroll m.m. Motionerna indelas i två huvudgrupper, dels sådana som berör mer övergripande frågor om lagstiftning, mål och riktlinjer m.m., dels sådana som innehåller yrkanden om förbud eller andra restriktioner mot specificerade produkter och varor. I det sistnämnda avsnittet gör utskottet några principiella uttalanden om den roll- och ansvarsfördelning som bör råda mellan riksdagen och statsmakterna i övrigt i frågor som delegerats till regeringen och berörda sektorsmyndigheter.
När det gäller författningsstrukturen på kemikaliekontrollens område vill utskottet erinra om följande. Lagen (1985:426) om kemiska produkter (LKP) är i stora delar en utpräglad ramlagstiftning. Det innebär att riksdagen i lagtexten lagt fast de grundläggande principerna för hantering av kemiska produkter. I flera paragrafer har riksdagen delegerat beslutanderätten och föreskriftsrätten till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det gäller bl.a. sådana beslut som syftar till att förbjuda, inskränka eller meddela andra villkor för användningen av specificerade kemiska produkter.
Ett exempel på ett sådant bemyndigande är 12 § LKP, som föreskriver att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda hantering, import eller export av en kemisk produkt, om det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Genom en lagändring som trätt i kraft den 1 juli 1995 har riksdagen bemyndigat regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter om hantering m.m. av kemiska produkter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (se 1994/95:JoU21).
I förordningen (1985:835) om kemiska produkter finns närmare bestämmelser om vilka befogenheter som delegerats till berörda myndigheter, främst Kemikalieinspektionen. Av förordningen framgår vidare att ytterligare föreskrifter beträffande vissa kemiska produkter m.m. finns i 15 särskilt angivna förordningar. Vidare finns bestämmelser om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m.
I Kemikalieinspektionens författningssamling KIFS 1995:1 finns en förteckning över myndighetens föreskrifter och allmänna råd som gäller inom myndighetens verksamhetsområde den 1 januari 1995. Förteckningen omfattar ett fyrtiotal föreskrifter och råd.
Tidigare riksdagsbeslut om kemikaliekontrollens inriktning m.m.
Vid behandlingen av proposition 1993/94:163 om riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället tog riksdagen ställning principiellt till inriktning och omfattning av kemikaliekontrollen (1994/95:JoU23). Utskottet anförde därvid bl.a. att kemikaliekontrollen ingår i arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling. Riskbegränsningsarbetet och substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas och särskild vikt bör läggas på samarbete inom EG/EFTA samt på insatser för hjälp till uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag.
I regeringens skrivelse 1994/95:120 om miljön - vårt gemensamma ansvar (se 1994/95:JoU16) anfördes bl.a. följande. Spridningen av skadliga ämnen som medför risk för miljö och hälsa bör begränsas så långt möjligt. Konsumenter och producenter av miljöskadliga produkter har ett ansvar att begränsa användningen av skadliga produkter till att inte använda mer än vad som krävs och att undvika skadliga produkter som kan ersättas med mindre skadliga då alternativ finns. Skadliga ämnen i varor och produkter bör minska så att ämnena inte sprids via avfall och restprodukter.
Kunskapen behöver öka om kemiska produkters risker för hälsa och miljö såväl i hushållen som inom industrin. Mindre företag bör också få kunskaps- och kompetensstöd vad gäller kemikalielagstiftning samt hantering av kemiska risker från miljösynpunkt. Det pågående riskbegränsningsarbetet vad gäller skadliga kemiska produkter bör intensifieras. Arbetet med att byta ut miljö- och hälsoskadliga kemikalier mot mindre skadliga, dvs. tillämpningen av substitutionsprincipen, måste kraftfullt drivas vidare.
Arbetet med att reducera såväl risker med som användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket måste offensivt fortsätta i den riktning som nu sker. Utvecklingen måste också följas vad gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket. Insatser för förhandsgranskning av biocider och biologiska bekämpningsmedel är viktiga.
De centrala myndigheterna har en viktig roll i informationsarbetet till regionala lokala myndigheter. Stödet bör förbättras till regionala och lokala tillsynsmyndigheter inom kemikalieområdet om hur riskbegränsningsarbetet kan bedrivas. Man bör även stödja en ökad kompetensutveckling inom detta område.
Om industrins eller branschens frivilliga insatser för att genomföra begränsnings- eller substitutionsarbete går långsammare än vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt i förhållande till kalkylerade miljövinster får andra åtgärder övervägas, såsom ekonomiska styrmedel.
På kemikalieområdet måste Sverige driva på arbetet inom EU med kemikaliekontrollen med utgångspunkt från Sveriges nationella mål. Samtidigt måste Sverige göra särskilda insatser för en regelutveckling som tillgodoser de svenska behoven på de områden där tidsbegränsade undantag föreligger i medlemskapsavtalet. Arbetet inom OECD bör inriktas på att främja integrationen mellan OECD och andra internationella organ, t.ex. FN:s Intergovernmental Forum on Chemical Safety. Arbetet inom Nordiska ministerrådet bör också utnyttjas för att driva för Sverige angelägna kemikaliefrågor.
Insatserna mot Östeuropa för att öka kunskapen om kemikaliers egenskaper och risker samt om lagstiftning är angelägna i såväl ett internationellt perspektiv som för att säkerställa en låg miljöbelastning på Östersjön och i Sverige.
Lagstiftning och riktlinjer rörande kemikaliekontrollen m.m.
Motionerna
I motion Jo629 (mp) anförs att ett kemiskt ämne ej bör få tillverkas om det inte är nödvändigt för samhället och bevisligen ofarligt (yrkande 2).
Några motioner tar upp tillämpningen av substitutionsprincipen enligt 5§ LKP. Enligt motion Jo641 (c) yrkande 10 behövs en uppbackning av kommunerna och Kemikalieinspektionen i fråga om tillämpningen. Ett särskilt stöd behövs till små och medelstora företag. Enligt motionerna Jo664 (v) yrkande 13 och Jo687 (mp) yrkande 3 bör arbetet med substitutionsprincipen intensifieras. I mp-motionen anförs att kommunerna bör få uttrycklig rätt att förbjuda varor och produkter i handeln utifrån denna princip. Den skall även utvidgas till att gälla alla varor och produkter. Enligt v-motionen bör principen förenas med ett klassificeringssystem som i sin tur kombineras med ett avgiftssystem. Enligt yrkande 14 i motion Jo664 bör den omvända bevisbördan lagfästas i LKP. I mp-motionen Jo687 yrkande 4 förordas att särskild tyngd ges för försiktighetsprincipen på kemikaliesidan. Enligt motion A216 (mp) yrkande 2 bör substitutionsprincipen gälla när ett hälso- och miljöfarligt ämne används i produktionen. När ett ersättningsämne används skall försiktighetsprincipen gälla för detta ämne (yrkande 3).
I motion Jo687 yrkas i övrigt att de som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen årligen skall upprätta materialbalanser, att straffen för miljöbrott skärps, att Naturvårdsverket utreder en verksamhet med oanmälda stickprovskontroller i företagen, att en utredning görs om hur staten kan stärka kommunernas resurser för tillsyn och inspektion av tillståndspliktiga anläggningar, att det utreds hur kommunerna kan bistå företagen med kemikaliekunskap, att Kemikalieinspektionen aktivt sprider kunskaper om kemikalier till våra grannländer och till tredje världen, att regeringen verkar för att sprida svenska kemikalielagar till andra länder via internationella organ som Nordiska ministerrådet, OECD och FN:s kemiorgan, att obligatorisk miljövarudeklaration krävs för kemiska produkter och varor (yrkandena 2, 5, 6, 8, 9, 16, 17 och 19).
Utskottets överväganden
Behovsprövning m.m.
I anslutning till motion Jo629 vill utskottet erinra om att utskottet tidigare behandlat motioner syftande till en allmän behovsprövning av kemiska produkter m.m. (se bl.a. 1990/91:JoU20). Ordalydelsen i motion Jo629 tyder på att motionären tänkt sig någon form av offentligrättslig kontroll och förhandsprövning av nya kemiska ämnen utifrån en nödvän- dighetsbedömning och en riskbedömning. Det framgår dock inte vilka kriterier som skulle ligga till grund för en sådan behovsprövning. Som utskottet tidigare anfört är det i det närmaste omöjligt att ange objektiva och enhetliga kriterier för en behovsprövning av kemiska ämnen, produkter och varor. När det gäller riskbedömningen bör påpekas att Sverige deltar i EU:s system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. Inga nya ämnen kan sedan den 1 januari 1995 införas i Sverige utan att vara undersökta med avseende på hälso- och miljöfarlighet. Undersökningsresultaten skall redovisas för Kemikalieinspektionen, som har möjlighet att vidta åtgärder om den bedömer att den avsedda användningen av ämnet inte kan accepteras från risksynpunkt (KIFS 1994:5). Beträffande bekämpningsmedel gäller sedan lång tid tillbaka att de förhandsprövas av Kemikalieinspektionen på sätt som närmare framgår av förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel. Motion Jo629 yrkande 2 avstyrks.
Substitutionsprincipen m.m.
I samband med utfrågningen med Kemikalieinspektionen har utskottet erfarit att myndigheten kontinuerligt utvecklar sitt stöd till kommunerna i fråga om tillämpningen av substitutionsprincipen. Detta görs fr.o.m. innevarande budgetår inom ramen för en egen verksamhetsgren. Principen ägnas särskild uppmärksamhet vid de seminarier som KemI regelbundet ordnar för tjänstemän på länsstyrelser och kommuner och i skriftlig information av olika slag. KemI har sammanställt olika förteckningar, däribland den s.k. begränsningslistan, som omfattar ett 70- tal ämnen där användningen begränsats i något avseende. Vidare har man upprättat en förteckning, den s.k. OBS- listan, över ca 250 ämnen med så skadliga egenskaper att de kräver särskild uppmärksamhet vid användningen och för vilka substitution är särskilt angelägen. I ytterligare en förteckning, klassificeringslistan, anges 1 500 ämnen med upplysning om hur ämnena är klassificerade med avseende på hälso- och miljöfarlighet och hur de skall märkas. Listorna ger underlag och råd för jämförande bedömning av kemikalier och för goda produktval vid tillämpning av substitutionsprincipen. KemI har behandlat principen i rapporterna Utbytesregeln (1991) och Kemikalietillsyn i leverantörsledet (1994) och i publikationen Agenda 21 och lokal kemikaliekontroll (1993). I publikationsserien Råd och tips för tillsyn över kemikaliehanteringen riktad till miljönämnderna har tillämpningen av substitutionsprincipen behandlats flera gånger, liksom i den periodiska publikationen Information från KemI. KemI har lämnat förslag till regeringen angående stöd till mindre företag. Behovet av stöd är av sådan omfattning och karaktär att det endast undantagsvis kan lämnas av lokala eller centrala myndigheter. Inspektionen har föreslagit en försöksverksamhet omfattande hänvisningsservice, utbildning och utvecklingsinsatser.
Beträffande substitutionsprincipens genomslag i det praktiska arbetet anförde Kemikalieinspektionen vid utfrågningen att principen i arbetsmiljösammanhang numera tillämpas på det sätt som riksdagen avsett. När det gäller olika ämnens effekter på den yttre miljön finns fortfarande vissa svårigheter, bl.a. beroende på att kunskaperna från forskning och praktiska erfarenheter är begränsade i fråga om vissa ämnens miljöeffekter.
Utskottet vill för sin del erinra om att riksdagen vid flera tillfällen understrukit substitutionsprincipens betydelse (se bl.a. 1992/93:JoU14 s. 39). Av Kemikalieinspektionens redovisning framgår också att frågan ägnats en betydande uppmärksamhet och stora ansträngningar från myndighetens sida, bl.a. i verksamheten gentemot kommunerna. Även om det fortfarande kan ifrågasättas om syftet med paragrafen uppnåtts i tillfredsställande grad anser utskottet det föga meningsfullt att riksdagen nu upprepar tidigare gjorda uttalanden. Det är heller inte meningsfullt att, som yrkas i några motioner, uttala att substitutionsprincipen eller försiktighetsprincipen skall tillämpas i olika, närmare angivna sammanhang. I och med att riksdagen beslutat en lagparagraf om substitution är det en självklarhet att bestämmelsen skall tillämpas i samtliga fall som omfattas av dess tillämpningsområde. Skulle riksdagen anse att en lagbestämmelse och i samband därmed gjorda motivuttalanden inte leder till avsett resultat ankommer det på riksdagen att i första hand överväga behovet av skärpt lagstiftning. Emellertid ingår både den lagtekniska utformningen av substitutionsprincipen och uppföljningen av den praktiska tillämpningen av denna princip som en väsentlig del i Miljöbalksutredningens uppdrag. Utskottet har den 5 december 1995 i samband med en utfrågning med utredningen fått närmare information om detta arbete. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet det mindre lämpligt att nu ta upp frågan om ändring av LKP i detta avseende.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna A216 yrkande 2, Jo641 yrkande 10, Jo664 yrkande 13 och Jo687 yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd. Som framgår av det ovan anförda är motionerna helt eller delvis tillgodosedda.
Också försiktighetsprincipen och principen om den omvända bevisbördan ingår i Miljöbalksutredningens uppdrag, liksom straffsatserna i miljölagstiftningen. Som utskottet anfört ovan är det inte meningsfullt att understryka det självklara förhållandet att en viss lagparagraf skall tillämpas i vissa situationer, när dessa situationer under alla förhållanden omfattas av lagens tillämpningsområde. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A216 yrkande 3 och Jo687 yrkandena 4 och 5.
I enlighet med det anförda avstyrks även motion Jo664 yrkande 14.
Materialbalanser, stickprovskontroller m.m.
I anslutning till motion Jo687 yrkande 2 om materialbalanser vill utskottet understryka att materialbalanser kan upprättas inom ramen för frivillig miljörevision enligt lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision. För verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen kan föreskrivas krav på materialbalanser i samband med miljökonsekvensbeskrivningen. Någon ytterligare åtgärd med anledning av detta motionsyrkande är således inte nödvändig.
Enligt yrkande 6 i samma motion bör Naturvårdsverket utreda en verksamhet med oanmälda stickprovskontroller, motsvarande den s.k. Svarta bussen, som förekom tidigare. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att detaljstyra verkets löpande arbete på angivet sätt. Skälen härtill är flera. Ett praktiskt skäl är att utskottet inte kan utesluta att verket på eget ansvar kan finna metoder för tillsynsverksamheten som är lika effektiva eller mer effektiva från olika synpunkter än de i motionen föreslagna. I de föreskrifter som reglerar Naturvårdsverkets verksamhet finns inget som hindrar att verkat anordnar kontroll och tillsyn på det sätt som anses lämpligt.
Vid kontakter med Naturvårdsverket har utskottet fått upplysningen att det tidigare förekommit kontrollbesök vid vissa industrier men att dessa inte var oanmälda utan överenskomna i förväg. På grund av de stora kostnader som är förenade med en i Stockholm placerad inspektionsenhet som opererar över hela landet försöker verket i dag engagera länsstyrelser och kommuner att göra motsvarande kontroller, med verket som samordnande myndighet. Ett exempel på sådan verksamhet är den kontroll av kemtvättbranschen som företogs för några år sedan. Enligt verkets bedömning är denna inriktning av kontrollverksamheten mera kostnadseffektiv.
Utskottet vill i övrigt understryka att riksdagen med verkan fr.o.m. budgetåret 1991/92 infört en ny budgetmodell som syftar till att öka långsiktigheten i myndigheternas planeringsförutsättningar. Den nya anslagsformen innebär att myndigheterna normalt får full frihet att fördela tilldelade förvaltningsmedel mellan olika resursslag. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo687 yrkande 6.
Frågan om eventuell förstärkning av kommunernas resurser för tillsyn sammanhänger med Miljöbalksutredningens arbete, som bl.a. omfattar kommunernas totala ansvar för miljö- och naturvårdsfrågor. Vidare hänvisar utskottet till uppgifterna i detta betänkande om Kemikalieinspektionens stöd- och informationsverksamhet gentemot kommunerna. Det bör tilläggas att 69 § miljöskyddslagen innehåller bestämmelser som ger kommunerna rätt att finansiera tillsynen med avgifter. I proposition 1995/96:87 föreslår regeringen ett bemyndigande i naturvårdslagen som ger kommunerna möjlighet att ta ut avgift för kommunal verksamhet också enligt denna lag. Om de angivna finansieringsmöjligheterna utnyttjas bör resursproblemen kunna hanteras på ett tillfredsställande sätt. Motion Jo687 yrkande 8 avstyrks därför.
Utskottet har i det föregående utförligt redovisat Kemikalieinspektionens arbete med stöd och information till kommunerna och till mindre företag i kemikaliefrågor. Den fråga som tas upp i motion Jo687 yrkande 9 är således redan beaktad och föremål för åtgärder. Motionen påkallar i denna del ingen vidare åtgärd.
I enlighet med yrkande 16 i motion Jo687 arbetar Kemikalieinspektionen redan intensivt i internationella sammanhang, med aktivt kunskapsutbyte bl.a. med Östeuropa. Inom OECD, FN och andra internationella organ pågår ett intensivt arbete för att förmedla den svenska synen på hur kemikaliekontroll bör bedrivas. Som ett exempel bland många kan nämnas att Sverige för närvarande har ordförandeposten i Intergovernmental Forum for Chemical Safety (jfr även 1993/94:JoU23 s. 15 f.). I angivna betänkande finns en utförlig redovisning av det internationella kemikaliearbetet. I skrivelse 1994/95:120 Miljön - vårt gemensamma ansvar understryker regeringen vikten av det internationella kemikaliearbetet i EU, OECD och Nordiska ministerrådet. Insatserna mot Östeuropa för att öka kunskapen om kemikaliers risker och egenskaper samt om lagstiftning anges som angelägna. Utskottet ser således ingen motsättning mellan yrkandena 16 och 17 i motion Jo687 och den inriktning av arbetet som förordats och tillämpas på detta område.
Utskottet avstyrker motion Jo687 yrkande 19 om obligatorisk miljövarudeklaration med hänvisning till att Kretsloppsdelegationen har i uppdrag att föreslå en strategi för kretsloppsanpassning inom varusektorn (dir. 1995:23). Som exempel på styrmedel för denna anpassning anges bl.a. miljövarudeklarationer.
Yrkanden angående vissa kemiska produkter m.m.
Allmänna synpunkter på ansvarsfördelningen inom kemikaliekon - trollen
I ett antal motioner som behandlas i det följande framställs yrkanden rörande en lång rad kemiska produkter och varor. I några fall ställs preciserade krav på förbud utan undantag för angivna produkter vid en viss tidpunkt eller att befintliga dispensmöjligheter enligt gällande regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter inte skall tillämpas.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det av hälso- och miljöskäl givetvis är angeläget att åtgärder vidtas mot samtliga de produkter som räknas upp i motionerna. I samband med utfrågningen med Kemikalieinspektionen framgick det dock att inget av de angivna ämnena undgått inspektionens uppmärksamhet. På grund härav och med hänvisning till att riksdagen i 12 § lagen om kemiska produkter (LKP) gett regeringen och Kemikalieinspektionen de nödvändiga statsrättsliga befogenheterna att ingripa med förbud och restriktioner mot kemiska produkter har utskottet inte ansett det nödvändigt att därutöver föreslå några särskilda uttalanden angående vissa, specificerade produkter. Skulle riksdagen utan att beakta de angivna omständigheterna ändå göra en lång rad tillkännagivanden om de aktuella produkterna kan det möjligen leda till vissa miljövinster på motsvarande områden. Detta förutsätter dock att myndigheten har tillräckliga resurser för uppgiften och att åtgärderna är praktiskt realiserbara, vid sidan av allt det arbete som bedrivs på övriga områden av kemikaliekontrollen. En viktig omständighet som bör påpekas är nämligen att det utöver de motionsvägen aktualiserade produkterna finns andra problemområden som är väl så viktiga att uppmärksamma i kemikaliekontrollen. Enbart inom ramen för det begränsningsuppdrag som Kemikalieinspektionen erhållit har som målsättning beslutats att 2550 nya begränsningsplaner skall utarbetas under en femårsperiod. Enligt utskottets mening finns det således en risk att en politisk detaljstyrning av myndighetsarbetet kan leda till låsningar och bristande flexibilitet som på längre sikt minskar effektiviteten i det viktiga arbetet mot hälso- och miljöriskerna i dagens industrisamhälle. Det bästa resultatet torde uppnås om regeringen och Kemikalieinspektionen som hittills arbetar med högsta möjliga ambitionsnivå inom ramen för de mer övergripande beslut som riksdagen fattar om mål och riktlinjer för kemikaliekontrollen.
Det bör tilläggas att några av de i motionerna föreslagna insatserna förutsätter resurser och arbetsmetoder som är svåra att förena med utskottens karaktär av politiska beslutsorgan med begränsade personalresurser. Dessa frågor har utförligt redovisats i Riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet (1993/94:TK1 s. 98 f.). Inom kemikaliekontrollen kan det t.ex. i många fall vara nödvändigt att hålla överläggningar med berörda branscher, att inhämta vetenskaplig dokumentation och annan information om tillgängliga ersättningsämnen, att undersöka dispensmöjligheter och dispensbehov samt över huvud taget att skaffa en överblick över de praktiska effekterna av vissa åtgärder mot kemiska produkter och den lämpliga prioriteringsordningen mellan förbud och restriktioner med stöd av 12 § LKP. Också av dessa skäl är det enligt utskottets mening mest ändamålsenligt att frågorna hänvisas till den behöriga myndigheten, som under lång tid byggt upp en betydande specialistkompetens och värdefulla erfarenheter av tillämpningen av LKP.
Utskottet redovisar i det följande sina kommentarer med anknytning till varje produkt eller produktområde som blivit föremål för motionsyrkanden.
Kadmium
Motionerna
Enligt motion Jo625 (s) krävs det ökade och samordnade insatser mot spridningen av kadmium. Liknande synpunkter framförs i motionerna Jo669 (c, fp, v, mp) och Jo687 (mp) yrkandena 29 och 30. I fyrpartimotionen Jo669 redovisas utförligt de miljömedicinska problem som är förenade med spridningen av den giftiga tungmetallen kadmium. Enligt motionen krävs ett helhetsprogram för förebyggande av kadmiumorsakade skador på miljö och hälsa. En nationell instans bör utses som ytterst ansvarig för detta arbete. I motion Jo687 redovisas särskilt problemen med kadmiumhaltiga batterier. Inga åtgärder har satts in för att stoppa spridningen av kadmium i naturen från dessa varor, trots flera larm från miljörörelsen. Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar om förbud mot all försäljning av batterier innehållande kadmium från den 1 januari 1996 och förbud mot all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas bedömning att spridningen av kadmium är ett allvarligt problem från miljö- och folkhälsosynpunkt. Vid utfrågningen med Kemikalieinspektionen framgick det att spridningen av kadmium genom mänsklig påverkan fortfarande kraftigt överstiger den spridning som beror på naturlig förekomst i miljön. De restriktioner beträffande användningen av kadmium som beslutats finns i huvudsak samlade i förordningen (1985:839) om kadmium. De innebär bl.a. att kadmiumämne inte får användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas. Varorna får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen. Gödselmedel som innehåller högre kadmiumhalt än 100 g per ton fosfor får inte saluföras eller överlåtas. I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att utsläppen av kadmium bör minska kraftigt. Statens jordbruksverk har därefter fått i uppdrag att utvärdera effektiviteten av miljöavgifter på kadmium i handelsgödsel enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel. Uppdraget skall redovisas den 31 december 1995. Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 april 1996 föreslå utsläpps- och reduktionsmål för olika ekosystem och recipienter för stabila organiska ämnen och metaller, bl.a. kadmium.
I olika internationella sammanhang pågår ett arbete för att minska utsläpp av tungmetaller, bl.a. inom Genèvekonventionen och de marina konventionerna. Kemikalieinspektionen driver frågan i OECD och EU med målsättningen att få till stånd begränsningar av användningen och spridningen av kadmium.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det krävs ytterligare åtgärder mot spridningen av kadmium. Utskottet förutsätter att regeringen och ansvariga myndigheter även i fortsättningen ägnar stor uppmärksamhet åt denna viktiga hälso- och miljöfråga. När det gäller administrationen av detta arbete anser utskottet att Naturvårdsverket väl motsvarar kraven på en instans med det samordnande ansvaret, på det sätt som anges i motion Jo669. I förordningen (1988:518) med instruktion för Naturvårdsverket anges att verket skall vara samlande och pådrivande i miljöarbetet, både nationellt och internationellt. I de bestämmelser som reglerar verkets särskilda uppgifter anges bl.a. att verket i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala myndigheter skall arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning som rör miljöarbetet. I avvaktan på resultatet av den verksamhet som angetts ovan är utskottet inte berett att precisera hur det fortsatta arbetet mot spridning av kadmium bör bedrivas. Motionerna Jo626 och Jo669 bör kunna anses delvis tillgodosedda med det anförda och bör inte för närvarande föranleda någon riksdagens åtgärd.
Av skäl som anförts tidigare i betänkandet har utskottet inte möjlighet att i detalj överblicka förutsättningarna för och effekterna av ett totalt försäljningsförbud mot samtliga produkter som innehåller kadmium från den 1 januari 1997. Därmed avstyrks motion Jo687 yrkande 30.
En viktig källa till spridning av kadmium är förbrukade miljöfarliga batterier. Frågan om åtgärder mot miljöfarliga batterier har vid flera tillfällen behandlats i riksdagen. Hanteringen av miljöfarliga batterier regleras i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier. Syftet med förordningen är att förhindra utsläpp till miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Regeringen har våren 1995 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av insamling och omhändertagande m.m. av förbrukade miljöfarliga batterier. I direktiven (dir. 1995:64) redovisas bl.a. de problem som uppstått i samband med insamlingen av sådana batterier. Uppdraget skall redovisas senare under detta riksmöte.
Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den ovannämnda utredningen och föreslår att yrkande 29 i motion Jo687 om förbud mot kadmiumbatterier redan från den 1 januari 1996 avslås.
Kvicksilver och bly
Motionen
Enligt motion Jo687 (mp) bör riksdagen besluta om förbud mot all användning av kvicksilver, utom i forskningssammanhang, från den 1 januari 1998. Kommunerna bör åläggas att svara för slutdeponi av lysrör, lampor och andra produkter som innehåller kvicksilver från den 1 juli 1994. Kvicksilvret är så farligt att någon återanvändning ej kan tillåtas; det måste komma ur kretsloppet. Bly i ammunition och som sänke för fiske måste förbjudas från den 1 januari 1996 (yrkandena 3133).
Utskottets överväganden
Riksdagen har i olika sammanhang, bl.a. i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut, uttalat att användningen av bly på sikt bör avvecklas. Frågan om en miljöriktig hantering av kvicksilver har behandlats utförligt i samband med regeringens förslag om bättre kontroll över miljöfarligt avfall respektive riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället (1993/94:JoU16 och 1993/94:JoU23). Därvid har bl.a. understrukits att diffus spridning av kvicksilver inte hör hemma i ett kretsloppssamhälle. Användningen av amalgam i tandvården skall avvecklas till år 1997. Övrig användning av kvicksilver skall avvecklas till år 2000 (JoU23 s. 24). I sistnämnda betänkande riktades ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder mot internationell handel med kvicksilver. I skrivelse 1994/95:120 (s. 31) anförs att arbete pågår med ett åtgärdsprogram för insamling av uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver. En plan för slutförvaring av upparbetat kvicksilverhaltigt avfall bör fastställas.
Från Naturvårdsverket har nyligen meddelats att man arbetar för att få bort allt kvicksilver ur kretsloppet. För detta ändamål har verket delat ut 3,7 miljoner kronor till olika kvicksilverinsamlingar.
Bestämmelser om kvicksilverhaltiga varor finns bl.a. i förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor och i Kemikalieinspektionens föreskrifter KIFS 1992:7 och 9.
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att blyanvändningen på sikt bör avvecklas genom i huvudsak frivilliga åtgärder. I enlighet med de konventioner Sverige anslutit sig till har riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av bly skall minskas med 70 % över tidsperioden 19851995. I Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1994:3 har förbud meddelats mot användningen av blyhagel i vissa våtmarksområden.
Från Kemikalieinspektionen har meddelats att inspektionen arbetar för en avveckling av kvicksilver- och blyanvändningen, inkl. bly i ammunition och sänken.
Utskottet avstyrker motion Jo687 yrkandena 3133 i den mån motionen ej tillgodoses genom vad som anförts ovan. I den del motionärerna yrkar ett riksdagsuttalande om kommunalt ansvar för kvicksilverhaltigt avfall från den 1 juli 1994 måste utskottet konstatera att riksdagen knappast kan besluta i en sådan fråga med retroaktiv verkan. Utskottet anser sig inte heller ha beredningsunderlag för att föreslå preciserade förbud för all användning av kvicksilver från den 1 januari 1998 respektive användning av bly i ammunition och sänken från den 1 januari 1996.
Nonylfenol
Motionerna
I motion Jo629 (mp) yrkande 1 redovisas utförligt de miljö- och hälsoproblem som är förenade med nonylfenol. Detta är ett bioackumulerande miljögift som bl.a. ingår i tvättmedel och plaster. Det har visat sig att nonylfenol har samma verkningar som östrogen. Det kan även påverka mannens spermier negativt. Ämnet har lett till att det föds pojkar med missbildade könsorgan, och inom djurvärlden har bl.a. krokodiler och olika fiskarter drabbats. Enligt motionen bör substitutionsprincipen tillämpas för att ersätta nonylfenol. I motion Jo687 anförs liknande synpunkter (yrkande 36). Där yrkas att Naturvårdsverket får i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder så att användningen av nonylfenol minskar och på sikt upphör.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att användningen av nonylfenol bör minska med 90 % till år 2000. Detta sker genom frivilliga åtaganden och genom tillämpning av substitutionsprincipen. Den användning som återstår år 2000 får endast ske om risken för spridning i miljön är mycket liten. På sikt bör all användning upphöra. Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa utvecklingen och vid behov föreslå ytterligare åtgärder. Det anförda innebär att riksdagen uttalat sig för en tillämpning och en målinriktning som överensstämmer med båda motionerna och att berörda myndigheter har den uppgift som efterlyses i motion Jo687. Motionerna är således tillgodosedda utan ytterligare åtgärder från riksdagens sida.
Grön diesel
Motionen
I motion Jo646 (mp) yrkas att försiktighetsprincipen bör gälla vid märkning av dieselolja med den gröna färgblandning som tillsammans med oljan kallas den gröna dieseln. En utredning har visserligen visat att färgblandningen är ofarlig, men en vädjan är ändå enligt motionen att här låta försiktighetsprincipen gälla, när ämnet nu tillåts.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att utredningen om märkningssystemet för vissa oljeprodukter lagt fram ett betänkande med titeln Grön diesel - miljö- och hälsorisker (SOU 1995:3). I betänkandet görs en noggrann genomgång av de ifrågasatta riskerna. Enligt sammanfattningen i betänkandet måste riskerna ur miljömedicinsk och ekotoxikologisk synvinkel bedömas som utomordentligt små både på kort och lång sikt när de aktuella ämnena används för avsett ändamål.
Utskottet erinrar vidare om att den s.k. försiktighetsprincipen har kommit till uttryck i olika lagar på miljöområdet, bl.a. lagen om kemiska produkter (LKP) och miljöskyddslagen. I detta sammanhang torde den förstnämnda lagen ha störst intresse. I 5 § LKP har principen uttryckts så att det åligger den som hanterar eller importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Regeln om försiktighetsmått riktar sig till alla som på ett eller annat sätt befattar sig med hanteringen av en kemisk produkt i den mening detta begrepp har enligt 2 § LKP och till alla som importerar kemiska produkter. Regeln omfattar således även användning i konsumentledet samt privat import.
Av ordalydelsen i motionen förefaller det som om motionärens uppmaning att iaktta försiktighetsprincipen riktar sig till en obestämd krets av individer eller företag som på något sätt hanterar s.k. grön diesel. Motionen är således inte tillräckligt preciserad för att kunna bifallas av riksdagen. Utskottet avstyrker motion Jo646.
Lösningsmedel - trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen m.m.
Motionerna
I motion Jo661 (mp) anförs att förbudet mot metylenklorid inte får urholkas genom dispenser till läkemedelsindustrin (yrkande 1). Vidare förordas ett tillkännagivande om utsläpp av metylenklorid (yrkande 3). Även yrkande 3 tycks syfta på de utsläpp som följer av eventuell dispens till läkemedelsindustrin (Astra). En dispens efter 1 januari 1996 är oacceptabel. I motion Jo687 (mp) yrkande 23 anförs att avvecklingen av klorerade lösningsmedel måste ske snabbare.
Enligt motion Jo682 (m) bör reglerna om lösningsmedel (trikloretylen, metylklorid, perkloretylen) harmoniseras som ett led i medlemskapet. Ensidiga förbud i Sverige medför risk att ett stort antal arbetsplatser försvinner från landet och etableras i en annan EU-nation.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att metylenklorid och trikloretylen bör avvecklas helt till utgången av år 1995.
I förordningen (1991:1289) om klorerade lösningsmedel anges en rad lösningsmedel som inte får saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk resp. överlåtas eller användas för yrkesmässigt bruk. Enligt förordningen får Kemikalieinspektionen besluta om undantag genom föreskrifter eller i enskilda fall. För undantag i enskilda fall krävs synnerliga skäl. När undantag medges får inspektionen ta ut en avgift enligt 19 § lagen om kemiska produkter.
I Kemikalieinspektionens detaljföreskrifter KIFS 1995:6 anges under vilka förutsättningar klorerade lösningsmedel får användas trots förbudet i 1991 års förordning. Reglerna innebär i korthet att generella undantag endast medges för forskning, utveckling och analysarbete. Under år 1996 får dessutom trikloretylen användas för avfettning och avvattning under vissa, noggrant angivna förutsättningar.
Miljödepartementet anordnade den 20 november 1995 en utfrågning om klor och klorföreningar. Representanter för alla berörda parter såsom miljörörelse, myndigheter, forskare och industri deltog i utfrågningen.
Den 21 november 1995 besvarade miljöministern en fråga angående klorerade lösningsmedel (prot. 1995/96:26). I svaret hänvisas till de bestämmelser (se ovan) som innebär att förbuden mot trikloretylen och metylenklorid som planerat träder i kraft den 1 januari 1996. Med hänsyn till anpassningssvårigheter för vissa företag får trikloretylen under vissa förutsättningar användas för avfettning och avvattning under år 1996. Användning av metylenklorid är, som framgår av gällande förordning, tillåten endast efter dispens i enskilda fall om den individuella prövningen visar att det finns synnerliga skäl. I regeringskansliet undersöks möjligheterna att i de enskilda fallen från år 1996 och framåt sätta dispensavgifterna så högt att detta bidrar till attt påverka företagen att snabbt genomföra en omställning.
Som framgår av det anförda är frågan om dispens för användning av metylenklorid en utpräglad myndighetsfråga, och utskottet hänvisar härvidlag till vad som anförts i det föregående om rollfördelningen mellan riksdagen och ansvariga myndigheter. Utskottet kan självfallet inte gå in på en bedömning av enskilda fall där dispens från förbudet aktualiserats (se 11 kap. 7 § regeringsformen). Utskottet avstyrker därmed motion Jo661 yrkande 3, till den del yrkandet avser dispens till läkemedelsföretaget Astra. Utskottet avstyrker även yrkande 1 i motionen med hänvisning till de dispensregler som ovan redovisats.
Likaså avstyrks motion Jo687 yrkande 23 med hänvisning till redovisningen ovan.
Motion Jo682 avstyrks med hänvisning till att Kemikalieinspektionen anfört att man verkar inom ramen för EU:s arbete med begränsning av kemiska ämnen och därvid försöker förmå EU att införa samma begränsningar av klorerade lösningsmedel som Sverige.
Stabila organiska ämnen
Motionerna
I motion Jo679 (s) anförs att avvecklingen av de mest miljöfarliga ämnena går långsamt. Som exempel nämns bl.a. bromerade flamskyddsmedel, organiska tennföreningar och vissa mjukgörare i plastindustrin. En tidpunkt för avvecklingen av de skadligaste ämnena bör fastställas av regeringen. Arbetet med att identifiera ytterligare miljöfarliga stabila organiska ämnen måste intensifieras genom att det s.k. begränsningsuppdraget påskyndas. Möjligheten att införa miljöavgifter på de angivna ämnena bör utredas.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att utsläppen av stabila organiska ämnen bör begränsas så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. På sikt skall dessa ämnen inte få förekomma i miljön. Frågan om åtgärder mot skadliga ämnen togs senast upp i skrivelse 1994/95:120 (s. 29 f.) i form av en mer allmän redovisning av mål och riktlinjer och en lägesbeskrivning (se även del II s. 21 i skrivelsen). Under de senaste årtiondena har halterna av DDT, toxafener, PCB, dioxinlika PCB och dioxiner i vävnader sjunkit. Däremot ökar koncentrationerna av PBDE i sillgrissleägg. Ämnet finns i flamskyddsmedel. Utsläppen av klorerade organiska ämnen från massaindustrin har minskat väsentligt.
Stabila organiska ämnen är en viktig ämnesgrupp i det uppdrag som Kemikalieinspektionen erhållit avseende riskbegränsning av kemikalier. Som målsättning gäller att 2550 nya begränsningsplaner skall utarbetas under en femårsperiod. Utskottet förutsätter att åtgärderna mot stabila organiska ämnen får hög prioritet i det fortsatta arbetet. Motion Jo679 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de ej tillgodosetts med det anförda.
Frågan om miljöavgifter på miljöskadliga ämnen har behandlats i olika sammanhang. Den allmänna principen att ekonomiska styrmedel bör användas i ökad utsträckning i miljöpolitiken har riksdagen vid flera tillfällen ställt sig bakom. En omfattande genomgång av vilka styrmedel som kan vara lämpliga för olika produkter och verksamheter gjordes av Miljöavgiftsutredningen i betänkandet Sätt värde på miljön (SOU 1990:59). Utskottet är inte berett att nu föreslå några särskilda åtgärder i detta avseende beträffande stabila organiska ämnen. Yrkande 3 i motion Jo679 avstyrks.
Impregneringsmedel m.m.
Motionen
I motion Jo653 (mp) anförs att det fortfarande är tillåtet att i viss utsträckning använda miljöfarliga träskyddsmedel och virke som behandlats med sådana medel. Befintliga föreskrifter och tillsynen enligt LKP fungerar dåligt i dag. Enligt motionen bör man upphöra med att impregnera trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn. Möjligheten att impregnera trä med ättiksyra bör utredas. Under en övergångstid, innan förbud trätt i kraft, bör träskyddsmedel beläggas med avgifter: 250 kr per kg för arsenik, 150 kr per kg för krom och lämpliga avgifter för kreosot, koppar och tenn.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att användningen av arsenik och kromföreningar i träskyddsmedel måste minska kraftigt. Träskyddsmedlen är noga reglerade bl.a. i Kemikalieinspektionens författning KIFS 1990:10. Vidare har inspektionen gett ut allmänna råd i anslutning till föreskrifterna (1991:4). Beträffande organiska tennföreningar finns föreskrifter om s.k. antifoulingprodukter i KIFS 1988:3 och 1992:6. Inspektionen följer löpande utvecklingen och undersöker lämpliga ersättningsämnen. Ättiksyra är enligt inspektionen inte aktuellt som träskyddsmedel men har nyligen i utspädd lösning godkänts för ogräsbekämpning som komplement till andra preparat. Med hänvisning till det anförda och till vad utskottet ovan anfört om rollfördelningen på kemikaliekontrollens område avstyrker utskottet motion Jo653.
Kemikalier i barns omgivning - allergier
Motionen
I motion So488 (mp) yrkandena 5 och 6 framhålls att allergierna ökar i Sverige, framför allt bland barn. Det är viktigt att identifiera vilka kemikalier i barns omgivning som bör förbjudas. En utredning bör tillsättas med detta syfte. Vidare bör riksdagen besluta om förbud mot formalin i kläder och lakan.
Utskottets överväganden
Enligt uppgift från Kemikalieinspektionen är formalinhalten i textilier numera låg sedan inspektionen flera gånger agerat mot användning av formaldehyd i textilier m.m. Inspektionen har nyligen påbörjat ett projekt om kemikalier i textilier. I projektet ingår inspektion av textilimportörer och deras varor för att förmå varje företag att ta sitt ansvar för att människor och miljö inte skadas. Projektet syftar också till att ge underlag för överväganden om behov av och utformning av generella åtgärder mot kemiska ämnen i textilier, inkl. eventuella ytterligare åtgärder mot formalin. Enbart ett nationellt förbud mot formalin är enligt inspektionen inte verkningsfullt på grund av den stora textilimporten.
Socialutskottet har nyligen avgett ett betänkande där problemen med allergier behandlas på ett mer övergripande sätt (1995/96:SoU1). Där framgår att flera myndigheter och organisationer har uppgifter inom folkhälsoarbetet. En särskild utredare har tillkallats för att utarbeta ett handlingsprogram för att minska de miljörelaterade hälsoriskerna i Sverige (Miljöhälsoutredningen, dir. 1995:68). Folkhälsoinstitutet har ett särskilt program för allergier som bl.a. innefattar allergipreventiv forskning.
I november 1995 har Kemikalieinspektionen publicerat en informationsskrift om allergi och kemiska produkter. Där framgår bl.a. att inspektionen har klassificerat 236 ämnen som allergiframkallande. De flesta av dagens allergiklassade ämnen gäller risken för kontaktallergi. EU är på väg att utöka kriterierna för allergi så att fler ämnen som kan ge luftvägsallergi förs in på klassificeringslistan. Därmed ökar kraven på företagen att kontrollera att de kemiska ämnen de använder inte är skadliga för hälsan.
Också i dessa frågor anser utskottet att de närmare övervägandena om lämpliga beslut och åtgärder bör överlämnas till berörda myndigheter. I övrigt hänvisas till socialutskottets utförliga redovisning angående utrednings- och forskningsverksamhet på allergiområdet och till Kemikalieinspektionens insatser. Utskottet förutsätter att den angivna verksamheten kommer att ge underlag för nödvändiga åtgärder för att begränsa förekomsten av kemikalier i barns omgivning och föreslår att motion So488 yrkande 5 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet anser sig ej ha tillräckligt underlag för att föreslå ett riksdagsbeslut om förbud mot formalin i kläder och lakan. Om ett sådant förbud skall bli verkningsfullt krävs för övrigt motsvarande åtgärder mot importen av textilier. Utskottet avstyrker yrkande 6 i motion So488.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behovsprövning m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo629 yrkande 2,
2. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A216 yrkande 2, 1994/95:Jo641 yrkande 10, 1994/95:Jo664 yrkande 13 och 1994/95: Jo687 yrkande 3,
3. beträffande försiktighetsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A216 yrkande 3 och 1994/95:Jo687 yrkande 4,
4. beträffande den omvända bevisbördan
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo664 yrkande 14,
5. beträffande skärpta straff för miljöbrott
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 5,
6. beträffande materialbalanser
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 2,
res. 1 (mp)
7. beträffande stickprovskontroller av Naturvårdsverket
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 6,
8. beträffande kommunala resurser för miljötillsyn
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 8,
res. 2 (mp) - delvis
9. beträffande kemikaliekunskap i företagen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 9,
res. 2 (mp) - delvis
10. beträffande spridning av kemikaliekunskap och svenska lagar till andra länder
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkandena 16 och 17,
11. beträffande obligatorisk miljövarudeklaration
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 19,
res. 3 (v, mp)
12. beträffande insatser mot spridning av kadmium
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo626 och 1994/95:Jo669,
res. 4 (v, mp)
13. beträffande förbud mot all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 30,
res. 5 (mp) - delvis
14. beträffande förbud mot all försäljning av kadmiumbatterier den 1 januari 1996
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 29,
res. 5 (mp) - delvis
15. beträffande förbud mot all användning av kvicksilver den 1 januari 1998
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 31,
res. 6 (mp)
16. beträffande kommunalt ansvar för kvicksilverhaltigt avfall
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 32,
17. beträffande förbud mot bly i ammunition och sänken den 1 januari 1996
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 33,
18. beträffande användning av nonylfenol
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo629 yrkande 1 och 1994/95:Jo687 yrkande 36,
res. 7 (mp)
19. beträffande uttalande om försiktighetsprincipen vid användning av s.k. grön diesel
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo646, 20. beträffande förbud mot dispens för användning av metylenklorid
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo661 yrkandena 1 och 3,
res. 8 (mp)
21. beträffande snabbare avveckling av klorerade lösningsmedel
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo687 yrkande 23,
res. 9 (mp)
22. beträffande harmonisering av bestämmelser om lösningsmedel
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo682,
23. beträffande stabila organiska ämnen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo679,
24. beträffande förbud mot impregnering av trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo653 yrkande 1,
res. 10 (mp) - delvis
25. beträffande utredning av ättiksyra som alternativt impregneringsmedel
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo653 yrkande 2,
26. beträffande avgifter för träskyddsmedel i avvaktan på förbud
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo653 yrkande 3,
res. 10 (mp) - delvis
27. beträffande kemikalier i barns omgivning
att riksdagen avslår motion 1994/95:So488 yrkande 5,
28. beträffande riksdagsbeslut om förbud mot formalin i kläder och lakan
att riksdagen avslår motion 1994/95:So488 yrkande 6.
res. 11 (mp)
Stockholm den 7 december 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Siw Wittgren-Ahl (s).
Reservationer
1. Materialbalanser (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med I anslutning och slutar med inte nödvändig bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo687 anser utskottet att den som bedriver tillståndspliktig verksamhet där olika material hanteras skall vara skyldig att årligen upprätta materialbalanser. I materialbalanserna skall redovisas vilka ämnen som köps in till företaget, hur de olika ämnena används och vad som släpps ut till luft, vatten eller genom fabriksportarna. En bättre redovisning över materialflödena gör det lättare för kontrollmyndigheten att få insyn i, överblicka och kontrollera verksamheten. Materialbalanserna kan också användas för att ställa krav på reduktion av de avfallsmängder som produceras. Regeringen bör utarbeta de författningsändringar som behövs för att tillgodose motionen. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 2 i motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande materialbalanser
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo687 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kommunala resurser för miljötillsyn och kemikaliekunskap i företagen (mom. 8 och 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med Frågan om och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo687 angående behovet av förstärkta kommunala resurser för tillsyn och inspektion av anläggningar som bedriver miljöfarlig verksamhet. Utvecklingen går för närvarande mot ett ökat kommunalt ansvar för både miljövård och naturvård. Samtidigt kan det konstateras att kommunerna i allmänhet fått en försämrad ekonomi under de senaste åren. Det innebär att tidsutrymmet mellan inspektionerna ökar och att otillåtna kemiska utsläpp fortgår under längre tid innan de blir upptäckta. Kommunerna har också sämre möjligheter att bistå företag i kommunen med kemikaliekunskap, bl.a. information om utbytesprincipen. Regeringen bör utreda hur man från statens sida kan stärka kommunernas resurser för den verksamhet som här anges. Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 8 och 9 i motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kommunala resurser för miljötillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kemikaliekunskap i företagen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Obligatorisk miljövarudeklaration (mom. 11)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med Utskottet avstyrker och på s. 11 slutar med bl.a. miljövarudeklarationer bort ha följande lydelse:
Industrins kemiska produkter och varor står för en allt större del av miljöförstöringen. Det finns i dag ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska marknaden. Nya tillkommer hela tiden. För att underlätta kontrollen och ge konsumenter en möjlighet till såväl val som kunskap bör, som anförs i motion Jo687 (mp), miljövarudeklarationer (MVD) bli obligatoriska för kemiska produkter och varor. Syftet med MVD skall vara att informera om hur produkterna/varorna bör användas och att underlätta för användarna. I Avfallsskatteutredningens betänkande (SOU 1994:114) finns ett förslag om MVD som kan utgöra grund för vidare åtgärder. I en MVD bör ingå en förteckning över alla miljörelevanta ämnen som varan innehåller och som har använts vid dess tillverkning. Vidare bör det finnas uppgift om energiåtgång vid tillverkningen, hur varan skall hanteras och hur avfallshanteringen är tänkt att fungera. MVD skall finnas på alla varor och produkter och ersätter alltså inte miljömärkning av typ Svanen eller Bra Miljöval. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 19 i motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande miljövarudeklaration
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Insatser mot spridning av kadmium (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med Utskottet delar också slutar med riksdagens åtgärd bort ha följande lydelse:
De åtgärder som redovisats ovan är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att hantera de allvarliga hälso- och miljöproblem som orsakas av kadmium. Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motion Jo669, där riskerna med kadmiumspridningen utförligt redovisas. Som framgår av motionen har kadmiumbelastningen av åkerjorden successivt ökat under hela 1900-talet. Befolkningen exponeras i dag huvudsakligen via födan. Spannmålsprodukter står för en stor del av födointaget. Exempelvis har kadmiumhalten i vetekärnor sannolikt fördubblats under 1900-talet. Markförsurningen ökar växternas upptag av kadmium. Kronisk exponering för kadmium kan leda till njurskador med bl.a. benskörhet och njursvikt som följd. I Uppsala läns landsting har frågan nyligen varit föremål för miljömedicinsk och toxikologisk utredning. I länet finns särskild kompetens inom området metaller-miljö- hälsa genom Metallbiologiskt centrum. Utskottet delar motionärernas åsikt att det behövs ett sammanhållet program för förebyggande av kadmiumorsakade skador. Ett sådant program kräver åtgärder på både nationell och internationell nivå. Eftersom det i dag är otydligt var det nationellt övergripande ansvaret ligger för denna miljömedicinska folkhälsofråga måste en nationell instans utses som får huvudansvaret för ett sådant program. Åtgärderna måste särskilt inriktas på fyra huvudpunkter, nämligen minskad användning av kadmiumhaltiga gödselmedel, minskad användning och hantering av kadmiumhaltiga produkter, minskning av det luftburna nedfallet av kadmium och försurande ämnen samt minskat tobaksbruk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo626 och Jo669 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande insatser mot spridning av kadmium
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo626 och 1994/95:Jo669 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Förbud mot all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997 och förbud mot all försäljning av kadmiumbatterier den 1 januari 1996 (mom. 13 och 14)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med Av skäl och på s. 14 slutar med 1996 avslås bort ha följande lydelse:
Det av riksdagen antagna målet att minska utsläppen av kadmium med 50 % mellan 1985 och 1995 nås inte. Utskottet delar motionärernas oro över det faktum att kadmiumhalten i spannmål är fortsatt hög liksom att producentansvaret för nickel- kadmiumbatterier inte fungerar tillfredsställande. I avvaktan på ett samlat åtgärdsprogram mot kadmium (res. 4) bör åtgärder vidtas snarast möjligt mot försäljning och annan hantering av kadmiumhaltiga varor och produkter. Som motionärerna anfört finns fullgoda alternativ till kadmium inom alla användningsområden. I enlighet med vad som yrkas i motion Jo687 bör all försäljning av varor och produkter som innehåller kadmium förbjudas från den 1 januari 1997. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt batterier i dagligvaruhandeln. Ett stort problem är användningen av uppladdningsbara nickel- kadmiumbatterier i t.ex. mobiltelefoner. I vissa fall är batterierna t.o.m. fastmonterade i apparaterna. Eftersom batterier står för mer än 90 % av kadmiumomsättningen i Sverige är det alarmerande att insamlingen av förbrukade nickel- kadmiumbatterier inte har nått upp till de nivåer som riksdagen förutsatt. Därför krävs ett förbud mot försäljning av batterier med kadmium. Då riksdagsbehandlingen av detta yrkande i motionen dragit ut på tiden bör tidpunkten för förbudet bestämmas till den 1 januari 1997, inte den 1 januari 1996, som anges i motionen. Även kadmium i varor och produkter sprider kadmium i naturen, framför allt vid avfallshantering. Ett totalt försäljningsförbud för produkter innehållande kadmium bör därför införas den 1 januari 1997. Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 29 och 30 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förbud mot all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förbud mot all försäljning av kadmiumbatterier den 1 januari 1996
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Förbud mot all användning av kvicksilver den 1 januari 1998 (mom. 15)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med Utskottet avstyrker och slutar med januari 1996 bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motion Jo687 i den del motionärerna föreslår förbud mot all användning av kvicksilver fr.o.m. år 1998 (yrkande 31). Som framgår av motionen ökar fortfarande halterna av tungmetaller i marken, bl.a. bly och kvicksilver. Dessa tungmetaller, som bioackumuleras, ger allvarliga och bestående skador på människor, djur och växter. Utskottet förutsätter dessutom att frågorna om kvicksilverhaltigt avfall och användningen av bly ägnas stor uppmärksamhet i det fortsatta arbetet. Avvecklingen av bly har delvis varit framgångsrik. Fortfarande används bly i ammunition och sänken. Även problemet med gamla blymantlade kablar behöver ses över. Vad utskottet med anledning av motion Jo687 yrkande 31 anfört om förbud mot användning av kvicksilver - utom i forskning - bör ges regeringen till känna. Yrkandena 32 och 33 bör tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande förbud mot all användning av kvicksilver den 1 januari 1998
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Användning av nonylfenol (mom. 18)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med I samband och slutar med riksdagens sida bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo629 och Jo687 om behovet att avveckla användningen av nonylfenol. Framför allt i motion Jo629 ges en utförlig redovisning av nonylfenolets negativa miljö- och hälsoeffekter. Ämnet används i tvättmedel och i plaster. Nonylfenol är ett bioackumulerande miljögift, dödligt giftigt i större koncentrationer. Vid lägre halter hämmar det tillväxten hos växter. Det är mycket giftigt för vattenorganismer och kan redan vid låg koncentation och kortvarig exponering orsaka skadliga långtidseffekter.
Undersökningar har visat att ämnet också har samma verkan som det kvinnliga könshormonet östrogen. Studier av ämnets effekt på krokodiler och olika fiskarter visar att redan låga koncentrationer ger dålig utveckling av de manliga könsorganen. Miljögifter med endokrina egenskaper börjar uppmärksammas alltmer. Även hos människan ökar antalet pojkar med defekta könsorgan, och antalet levande spermier hos män sjunker enligt danska studier. Som anförs i motion Jo629 bör utbytesregeln i lagen om kemiska produkter tillämpas för att snarast ta bort nonylfenol från produktionen. Vidare bör regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder så att den totala användningen av nonylfenol minskar och på sikt upphör. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo629 och Jo687 i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande användning av nonylfenol
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo629 yrkande 1 och 1994/95:Jo687 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Förbud mot dispens för användning av metylenklorid (mom. 20)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med Som framgår och på s. 18 slutar med ovan redovisats bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo661 är klorerade lösningsmedel en ämnesgrupp som ofta har både cancerogena och mutagena effekter. Ett sådant ämne är metylenklorid, som bl.a. används i stora mängder i läkemedelsindustrin. Metylenklorid är ett av flera klorerade lösningsmedel som förbjuds i Sverige från den 1 januari 1996. Som motionärerna anfört får förbudet inte urholkas genom dispenser, t.ex. till läkemedelsindustrin. Dispenser efter den 1 januari 1996 får således inte förekomma. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo661 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Yrkande 3 har i huvudsak samma syfte och bör ej föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande förbud mot dispens för användning av metylenklorid
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo661 yrkande 1 och med avslag på motion 1994/95:Jo661 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Snabbare avveckling av klorerade lösningsmedel (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med Likaså avstyrks och slutar med redovisningen ovan bort ha följande lydelse:
Metylenklorid är endast ett av flera klorerade lösningsmedel som har negativa effekter på hälsa och miljö. Andra ämnen, som t.ex. diklormetan, trikloreten, tetrakloreten och perkloretylen, utgör en stor fara för det centrala nervsystemet och är cancerframkallande. I likhet med vad som anförs i motion Jo687 anser utskottet att den pågående avvecklingen av klorerade lösningsmedel måste påskyndas. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 23 i motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande snabbare avveckling av klorerade lösningsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo687 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Förbud mot impregnering av trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn och avgifter för träskyddsmedel i avvaktan på förbud (mom. 24 och 26)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med I samband och slutar med motion Jo653 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo653 måste användningen av träskyddsmedel minska kraftigt, eftersom de medför en spridning av biologiskt aktiva ämnen som är riskabla för miljön. Det gäller särskilt arsenik, krom, koppar, tenn och kreosot. Spridning av ämnena sker dels genom urlakning från virke som är i bruk, dels när virket blir avfall. Tillsyn och efterlevnad av gällande föreskrifter uppvisar stora brister. Enligt föreskrifterna skall försäljaren informera sig om hur kunden avser att använda virket och då enbart sälja en produkt med tillåtet impregneringsmedel. I praktiken fungerar inte detta. Träskyddsmedel omfattas av utbytesregeln i lagen om kemiska produkter, och de miljöfarliga impregneringsmedlen borde substitueras då miljövänligare alternativ finns. Försök med ättiksyra verkar lovande, och trä så impregnerat försäljs i dag i Sverige. Även alternativ som stål, betong och kompositmaterial finns. Enligt utskottets mening måste vi nu gå vidare och helt utesluta de angivna ämnena som träskyddsmedel. I avvaktan på att ämnena förbjuds och för att skynda på framtagande av alternativ bör avgifter tas ut med 250 kr per kg arsenik, 150 kr per kg för krom samt med lämpliga belopp för kreosot, koppar och tenn. Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 1 och 3 i motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande förbud mot impregnering av trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo653 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande avgifter för träskyddsmedel i avvaktan på förbud
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo653 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Riksdagsbeslut om förbud mot formalin i kläder och lakan (mom. 28)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med Utskottet anser och slutar med motion So488 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion So488 är allergierna, särskilt bland barn, ett ökande folkhälsoproblem. Senaste siffrorna säger att 70 % av alla barn har eller har haft någon form av allergisk eller överkänslig reaktion. Även vuxna drabbas av allergier och överkänsligheter, något som tidigare ansågs omöjligt. Åtgärder måste vidtas så att barn och vuxna exponeras för så få allergiframkallande ämnen som möjligt. Förmågan att ta upp olika ämnen via huden är stor och utnyttjas medicinskt. Ett litet barns hud tar mycket lätt upp ämnen, varför det är angeläget att ämnen med känd risk att framkalla allergier och överkänslighet inte används på sådant sätt att risken finns att så sker. Ett exempel på en sådan kemikalie är formalin, som används i kläder och lakan för att tyget skall se slätt ut. Formalin i barnkläder är förbjudet i t.ex. Finland och Japan. Eftersom förekomst av allergi och överkänslighet är så utbredd i Sverige är ett liknande förbud angeläget. Riksdagen bör, i enlighet med yrkande 6 i motionen, uttala sig för ett förbud mot formalin i kläder och lakan.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande riksdagsbeslut om förbud mot formalin i kläder och lakan
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So488 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda Särskilda yttranden
1. Behovsprövning m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I dag finns ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska marknaden och över 100 000 internationellt. Dessa finns i varor och produkter varav endast ett fåtal granskats innan de släpps ut på marknaden. Farligheten av olika kombinationer av ämnen undersöks mycket sällan. I och med medlemskapet i EU ökar problemet eftersom den fria rörligheten av varor är en av unionens stöttepelare. En vara som säljs i ett EU-land skall också få säljas i de andra. Varken försiktighetsprincipen eller substitutionsprincipen tillämpas därvidlag. Sverige har fått ett antal undantag för ämnen, som ingår i varor, men är förbjudna här. Miljöpartiet anser det mycket angeläget att finna former för kontroller av nya ämnen på marknaden för att undvika framtida miljöproblem och att reglerna skärps så att en produkts ofarlighet är bevisad innan den tillåts.
2. Substitutionsprincipen m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motionerna A216 och Jo687 tar Miljöpartiet de gröna upp frågor om substitutionsprincipen, försiktighetsprincipen och skärpta straff för miljöbrott. Dessa frågor är mycket viktiga för miljöarbetet. I framtagandet av en ny miljöbalk torde dessa frågor komma att belysas och för att inte föregå Miljöbalkutredningens förslag väljer vi nu att endast betona vissa synpunkter i ett särskilt yttrande.
Miljöpartiet anser att substitutionsprincipen måste stärkas, bl.a. genom att principen utvidgas till att gälla alla varor och produkter. Försiktighetsprincipen, som kräver att en vara skall vara bevisat ofarlig innan den släpps ut på marknaden, måste stärkas vad avser kemikalier. I dag finns ett ämne på marknaden till dess att dess skadeverkningar bevisats. Den omvända bevisföringen borde gälla. Vad beträffar skärpning av straff för miljöbrott anser vi detta väsentligt och förutsätter att detta ses över i samband med ny miljöbalk.
3. Spridning av kemikaliekunskap och svenska lagar till andra länder
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser det väsentligt att Sverige agerar kraftfullt i internationella sammanhang där miljö- och kemikaliefrågor diskuteras och finner det tillfredsställande att så också framhålls i betänkandet.
Vi vill dock fästa uppmärksamheten på de förhållanden som råder beträffande WTO, där agerande utifrån substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen anses strida mot den fria världshandelns principer. Detta har lett till konflikter såväl avseende nötkött från djur behandlade med hormoner och skinn från djur fångade med bensax. Det är av yttersta vikt att Sverige trycker på både inom EU och som nation för att såväl substitutionsprincipen som försiktighetsprincipen accepteras inom GATT/WTO och ges en framskjuten plats i dess regelverk.
4. Stabila organiska ämnen
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Stabila organiska ämnen är mycket otrevliga miljögifter. Miljöpartiet de gröna delar motionärernas åsikter och anser förslagen i motionen mycket angelägna. Vi anser i likhet med motionären att en tidpunkt för avveckling av t.ex. bromerade flamskyddsmedel och mjukgörare i plast dr angeläget. För att påskynda utvecklingen anser vi i likhet med motionärerna att miljöavgifter skall införas. Vi delar även uppfattningen att det s.k. begränsningsuppdraget skall påskyndas, eftersom mängden och antalet stabila organiska kemikalier i vår miljö totalt sett inte minskar. I likhet med utskottet förutsätter vi att åtgärder mot stabila organiska kemikalier prioriteras och nöjer oss därför med ett särskilt yttrande.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utfrågningar 4
Utskottet 4
Inledning 4
Tidigare riksdagsbeslut om kemikaliekontrollens inriktning m.m.5
Lagstiftning och riktlinjer rörande kemikaliekontrollen m.m. 6
Motionerna 6
Utskottets överväganden 7
Yrkanden angående vissa kemiska produkter m.m. 11
Allmänna synpunkter på ansvarsfördelningen inom kemikaliekon- trollen 11
Kadmium 12
Kvicksilver och bly 14
Nonylfenol 15
Grön diesel 15
Lösningsmedel - trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen m.m. 16
Stabila organiska ämnen 18
Impregneringsmedel m.m. 19
Kemikalier i barns omgivning - allergier 19
Hemställan 20
Reservationer 23
1. Materialbalanser (mom. 6) 23
2. Kommunala resurser för miljötillsyn och kemikaliekunskap i företagen (mom. 8 och 9) 23
3. Obligatorisk miljövarudeklaration (mom. 11) 24
4. Insatser mot spridning av kadmium (mom. 12) 24
5. Förbud mot all försäljning av varor och produkter innehållande kadmium från den 1 januari 1997 och förbud mot all försäljning av kadmiumbatterier den 1 januari 1996 (mom. 13 och 14) 25
6. Förbud mot all användning av kvicksilver den 1 januari 1998 (mom. 15) 26
7. Användning av nonylfenol (mom. 18)2 7
8. Förbud mot dispens för användning av metylenklorid (mom. 20) 27
9. Snabbare avveckling av klorerade lösningsmedel (mom. 21) 28
10. Förbud mot impregnering av trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn och avgifter för träskyddsmedel i avvaktan på förbud (mom. 24 och 26) 28
11. Riksdagsbeslut om förbud mot formalin i kläder och lakan (mom. 28)2 9
Särskilda yttranden 30
1. Behovsprövning m.m. 30
2. Substitutionsprincipen m.m. 30
3. Spridning av kemikaliekunskap och svenska lagar till andra länder 31
4. Stabila organiska ämnen 31
Gotab, Stockholm 1995