Kemikaliekontroll
Betänkande 1991/92:FöU9
Försvarsutskottets betänkande
1991/92:FÖU09
Kemikaliekontroll
Innehåll
1991/92 FöU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas vad regeringen i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100, bil. 15) har föreslagit beträffande kemikalieinspektionens verksamhet och anslag för budgetåret 1992/93. I betänkandet behandlas också fem motioner som avgivits under den allmänna motionstiden 1992.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna, i huvudsak med hänvisning till att motionernas syften anses tillgodosedda. Utskottet föreslår vidare att riksdagen, med bifall till propositionen, till Kemikalieinspektionen anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. samt att det på riksstaten förs upp ett nytt reservationsanslag Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen på 10426000 kr.
Propositionen
Regeringen (miljö- och naturresursdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bil. 15 föreslagit
1. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
2. att riksdagen till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen anvisar ett reservationsanslag på 10426000 kr.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:Fö801 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av utbytesregeln i lagen om kemiska produkter.
1991/92:Fö802 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att utfärda förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i lacker.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkande 21 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att myndigheterna bör arbeta fram en ny lista över miljöfarliga ämnen som bör avvecklas eller starkt begränsas samt finansiering av denna insats.
1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av principen om den omvända bevisbördan i lagen om kemiska produkter, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett med 3000000 kr. utvidgat resursutrymme för kemikalieinspektionen och om finansiering genom avgifter av detta belopp.
1991/92:So527 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kemikalieinspektionen tills vidare bör få i uppdrag att öva tillsyn över tandvården enligt lagen om kemiska produkter på det sätt motionen anger.
Utskottet
Under föregående riksmöte fattade riksdagen ett samlat beslut om miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338). Detta innefattade bl.a. en inriktning av kemikalieinspektionens verksamhet för budgetåren 1991/92--1993/94, med tillhörande budget. En av huvudpunkterna i den beslutade inriktningen var att skärpa kemikaliekontrollen, bl.a. genom att införa ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och en utbyggnad av produktregistret. En annan huvudpunkt var införandet av en lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En tredje huvudpunkt var att avveckla eller starkt begränsa användningen av tungmetaller och klorerade organiska lösningsmedel samt inleda avvecklingen genom åtgärdsprogram.
Regeringen anmäler (prop. 1991/92:100, bil. 15) att kemikalieinspektionen i sin planering utgått från vad som föregående år beslutats om inriktning och resursram för treårsperioden men begärt ökat resursutrymme för vissa kostnader i anslutning till det europeiska integrationsarbetet. Enligt regeringens uppfattning saknas skäl för att ändra de övergripande målen för perioden 1991/92--1993/94, den fastställda inriktningen av verksamheten eller resursberäkningen. Till Kemikalieinspektionen föreslås anvisas ett förslagsanslag på 1000 kr. Vidare föreslås att det på riksstaten av redovisningstekniska skäl förs upp ett nytt reservationsanslag Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen på 10426000 kr., vilket för kemikalieinspektionen totalt sett innebär oförändrade resurser.
I motion Jo646 yrkande 19 (v) förordas att 3,0 milj.kr. utöver vad regeringen har räknat med beräknas för kemikalieinspektionens verksamhet. Det utökade resursutrymmet, som förutsätts finansieras med miljöavgifter, motiverar motionärerna med behovet av arbetsinsatser för det europeiska integrationsarbetet i fråga om kemikaliekontroll.
Enligt utskottets bedömning ryms kemikalieinspektionens verksamhet för budgetåret 1992/93 inom den av regeringen redovisade budgetramen på 63,4 milj.kr. Motion Jo646 yrkande 19 (v) bör därför avslås av riksdagen. Utskottet förordar således att riksdagen under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1992/93 till B 8.Kemikalieinspektionen anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att fr.o.m. nästa budgetår föra upp medlen för särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen under ett nytt reservationsanslag på riksstaten och till B 9.Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen anvisa 10426000 kr.
Utskottet övergår att i detta sammanhang behandla ytterligare några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som rör kemikaliekontroll.
Tre av de avgivna motionerna berör den s.k. substitutionsprincipen, eller utbytesregeln, i 5 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Sålunda konstaterar motionären i motion Fö801 (m) att lagstiftningen ger uttryck för en allmänt omfattad grundsyn för att hindra och motverka skador men att utbytesregeln i den praktiska tillämpningen skapar betydande osäkerhet. Vissa kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder har t.ex. gått längre än vad som betingas av centralt utfärdade bestämmelser och också åberopat utbytesregeln som grund för att inom kommunen förbjuda försäljning och användning av vissa kemiska produkter. Ett problem i sammanhanget sägs vara att utbytesregeln ännu inte prövats i domstol. Vidare saknas vägledande föreskrifter. Motionären anser därför att en översyn bör göras av utbytesregeln och den praktiska tillämpningen av lagen om kemiska produkter. Härvid bör också utbytesregeln prövas mot bakgrund av gällande direktiv inom EG.
I partimotionen Jo646 (v) hävdas bl.a. att det förebyggande arbetet måste väga tyngre. Därför föreslås att arbetet med att förverkliga substitutionsprincipen intensifieras och att principen om den s.k. omvända bevisbördan förs in i lagen om kemiska produkter.
Motion So527 (s) behandlar frågan om amalgam inom tandvården. Motionärerna pekar bl.a. på hälso- och miljöriskerna som följd av användningen av amalgam och konstaterar att det finns alternativ för amalgam som tandvårdsmaterial. 5 § i lagen (1985:426) om kemiska produkter borde vara tillämplig. Motionärerna föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att informera tandläkare om detta lagrum och också tillse att utbytesprincipen följs. Motionärerna anser vidare att det är rimligt att med stöd av lagen om kemiska produkter kräva att samtliga tandvårdsmaterial innehållsdeklareras.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen senast behandlade substitutionsprincipen och dess tillämpning under föregående riksmöte (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338). Jordbruksutskottet framhöll därvid bl.a. (s. 159) att substitutionsprincipen nyligen förtydligats genom lagändring (SFS 1990:239) och att ytterligare preciseringar övervägs av miljöskyddskommittén i samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket. Jordbruksutskottet ansåg vidare att det var betydelsefullt att tillämpningen av substitutionsprincipen blir så aktiv att alla som producerar, importerar och hanterar kemiska produkter ständigt söker finna en ersättning för varor som är farliga för hälsa och miljö. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket sades i sammanhanget kunna medverka till att substitutionsprincipen får en starkare ställning i företagen och bland användarna.
Enligt utskottets mening är det naturligt om vissa svårigheter kan uppstå vid tillämpningen av en så ny regel som den på 5 § lagen (1985:426) om kemiska produkter grundade substitutionsprincipen. Dessa bör rimligen minska väsentligt till följd av de åtgärder som redan initierats eller avses vidtas. Utskottet har sålunda erfarit att regeringen till kemikalieinspektionen gett riktlinjer om ytterligare stöd till de lokala och regionala tillsynsmyndigheterna för tillämpningen av substitutionsprincipen. Vidare arbetar kemikalieinspektionen, naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen på ett gemensamt handlingsprogram för kemiska risker. Substitutionsprincipen och dess tillämpning blir en av centralpunkterna i detta program, som bedöms kunna fastställas under hösten 1992. Vid samma tidpunkt avser också kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att ge ut en vägledning för substitutionsprincipens tillämpning. Denna princip kommer också att vara huvudtema vid ett antal regionala konferenser om kemikaliekontroll redan i vår.
Utskottet har vidare inhämtat att det pågår ett omfattande internationellt samarbete kring kemikaliers miljö- och hälsorisker och att Sverige deltar aktivt i detta arbete. Det kan också noteras att EG erkänner substitutionsprincipen och bl.a. har skrivit under den s.k. Bergendeklarationen där denna princip finns fastslagen.
När det gäller det i motion Jo646 (v) framförda yrkandet 18 att den s.k. omvända bevisbördan skall föras in i lagen (1985:426) om kemiska produkter, vill utskottet först erinra om specialmotiveringen för denna lag (prop. 1984/85:118, s. 39). Redan på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker utgör sålunda tillräcklig grund för myndighetsingripanden enligt lagen. Detta innebär bl.a. att en producent som vill marknadsföra en otillräckligt känd produkt som man på vetenskapliga eller andra grunder kan anta vara farlig måste beakta denna risk vid bedömning av om varan skall marknadsföras eller inte. Myndigheterna behöver inte heller vänta med ingripande till dess skador inträffat. För att undgå förbud eller andra restriktioner måste en producent, så långt det på vetenskapens grund är möjligt, bevisa att misstanken är ogrundad. Annars får han finna sig i att myndigheterna behandlar varan som hälso- och miljöfarlig. Osäkerheten om ett ämnes farlighet skall alltså inte gå ut över allmänheten utan drabba den som vill marknadsföra varan.
Härutöver konstaterar utskottet att riksdagen nyligen behandlat och avslagit (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) motsvarande motionsyrkanden med motivet att principen om den omvända bevisbördan gäller, även om det inte uttryckligen framgår av lagtexten. Utskottet gör nu ingen annan bedömning.
Riksdagen har beslutat att användningen av kvicksilver på sikt bör upphöra (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338). Utskottet har erfarit att socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial. I uppdraget ingår bl.a. att redovisa i vilken utsträckning nya tandfyllnadsmaterial redan finns eller när sådana material, då de bedöms vara tekniskt och biologiskt tillfredsställande, beräknas ha utvecklats och kommer att finnas för generell användning.
Kemikalieinspektionen har enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter tillsynsansvar över tillverkare, importörer och leverantörer av dentalprodukter som klassas som kemiska produkter. Tandfyllningsmaterial såsom amalgam omfattas av denna lag och införs i inspektionens produktregister, varför substitutionsprincipen skall tillämpas av bl.a. tandläkarna. När det däremot gäller dentala material som anges ha terapeutiska effekter anses de vara läkemedel och faller under läkemedelslagstiftningen. Läkemedelsverket har då ansvaret för kontroll och tillsyn av dessa produkter.
Utskottet har vidare erfarit att det finns förslag till EG-direktiv om kontroll av medicinska produkter, inkl. dentala material. I direktivet regleras även frågan om rapportering av olycksfall, tillbud och biverkningar av olika tekniskt-medicinska produkter, inkl. dentala material. EG-kommissionen föreslår att direktivet skall träda i kraft den 1 juli 1994. En svensk ramlag om medicinska produkter, inkl. dentala material, förbereds med ikraftträdande den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100, bil. 6, s. 107).
Utskottet finner, mot bakgrund av vad som här har anförts, att de yrkanden beträffande substitutionsprincipen och dess tillämpning som har framförts i motionerna Fö801 (m), Jo646 yrkande 18 (v) och So527 yrkande 1 (s) redan är tillgodosedda eller nyligen har behandlats. Motionsyrkandena bör därför avslås av riksdagen.
Motionären i motion Fö802 (fp) noterar att kvicksilver fortfarande används som konserveringsmedel, bl.a. i golvlacker, trots att det finns upptaget på den lista över farliga ämnen som inte längre bör användas i produkter. Hon anser därför att riksdagen hos regeringen skall begära att kemikalieinspektionen förbjuder användning av kvicksilver i lacker.
Utskottet erinrar om riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) att användningen av bl.a. kvicksilver på sikt skall upphöra. Enligt ett regeringsbeslut i maj 1991 har kemikalieinspektionen i uppdrag att följa upp och till den 1 juli 1993 redovisa hur avvecklingen av vissa farliga ämnen, bl.a. kvicksilver, fortgår. Utskottet har erfarit att kemikalieinspektionen har uppmärksammat det av motionären aktualiserade fallet och vidtar tillsynsåtgärder mot företaget i fråga. Med dessa konstateranden anser utskottet att motionens yrkande är tillgodosett varför motionen inte bör bifallas.
I motion Jo612 (s) erinras om riksdagens beslut våren 1991 (prop.1990/91:90, JoU30, rskr. 338) att avveckla eller begränsa användningen av 13 farliga ämnen. Härefter konstateras att arbetet med att se till att hälso- och miljöfarliga ämnen inte sprids i omgivningen måste fortgå på bred front, varvid internationell samverkan är nödvändig. Det konstateras vidare att EG-kommissionen har accepterat såväl substitutionsprincipen som de i Sverige utvecklade kriterierna för miljöfarlighet. De avvecklings- och begränsningsplaner som kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har tagit fram för de 13 aktuella farliga ämnena anses ha haft en pådrivande verkan. Motionärerna anser vidare att takten i detta arbete måste ökas. Berörda myndigheter bör därför få regeringens uppdrag att arbeta fram en ny lista över ett överskådligt antal ämnen som bör avvecklas eller starkt begränsas. I ett första skede bör en sådan lista utgöra underlag i internationella diskussioner, bl.a. i samband med förhandlingar om svenskt medlemskap i EG. Arbetet bör finansieras via kemikalieinspektionens avgifter.
Utskottet har underrättats om att arbete pågår vid bl.a. kemikalieinspektionen i syfte att utöka antalet miljöfarliga ämnen som bör omfattas av begränsningsplaner. Vidare har inom OECD:s s.k. kemikaliegrupp på svenskt initiativ igångsatts ett motsvarande arbete. Inom ett projekt för riskreduktion granskas för närvarande fem ämnen. Parallellt pågår ett arbete med att finna kriterier för vilka ämnen som bör prioriteras i nästa steg. Inom OECD:s s.k. högvolymprojekt arbetar länderna gemensamt för att utöka kunskaperna om de mest använda kemikalierna. Målet är bl.a. att före utgången av år 1993 ha tagit fram kunskaper om sammanlagt 147 ämnens miljö- och hälsoeffekter. Ett OECD-möte om denna urvalsprocess kommer också, i kemikalieinspektionens regi, att genomföras i Stockholm i maj i år.
Arbetet med att begränsa användningen av skadliga kemikalier ingår i myndigheternas ordinarie verksamhet och motiverar enligt utskottets mening ingen särskild finansiering.
Utskottet anser, med det här anförda, att syftet med motion Jo612 yrkande 21 är tillgodosett. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvidgat resursutrymme för kemikalieinspektionen att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 19,
2. beträffande anslag till Kemikalieinspektionen att riksdagen med bifall till propositionen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1992/93 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
3. beträffande anslag till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1992/93 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10426000 kr.,
4. beträffande substitutionsprincipen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö801, 1991/92:Jo646 yrkande 18 och 1991/92:So527 yrkande 1,
5. beträffande kvicksilver i golvlacker att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö802,
6. beträffande avveckling av farliga ämnen att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 21.
Stockholm den 25 februari 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s) och Jan-Olof Franzén (m).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.