Katastrofpsykiatrisk beredskap (Betänkande 1989/90:FöU2 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande
1989/90:FöU2

Katastrofpsykiatrisk beredskap

1989/90

FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motioner med förslag till åtgärder för att
förbättra den katastrofpsykiatriska beredskapen i vårt land.

Till grund för behandlingen av motionerna har bl.a. legat ett yttrande
som utskottet har inhämtat från socialstyrelsen. Statens räddningsverk
har också lämnat synpunkter på motionerna.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till att
åtgärder redan har vidtagits eller planeras i syfte att åstadkomma
förbättringar i den katastrofjpsykiatriska beredskapen.

Motionerna

1988/89:Fö706 av Kristina Svensson och Ingrid Andersson (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att räddningsverket får i
uppdrag att organisera modeller för katastrofpsykiatriskt stöd utifrån
de erfarenheter som vunnits i det norska arbetet.

1988/89:Fö717 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts om en
katastroforganisation och därmed sammanhängande organisatoriska
frågor.

1988/89:FÖ718 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist
(båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lägga förslag till en katastroförganisation och plan för
utbildning av berörda grupper i katastrofpsykiatri i enlighet med vad
som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det som i
motionen anförts angående behov av väl fungerande beredskapsplan
för katastroftillfällen.

I motion FÖ706 pekar motionärerna på att det i Sverige saknas en
etablerad katastrofpsykiatri för att bearbeta upplevelser i samband med
olyckor och katastrofer. I Norge finns däremot, framhåller de, en
organisation som gör det möjligt att snabbt mobilisera psykisk hjälp
vid plötsliga oväntade händelser. Bl.a. bedrivs det sedan ett tiotal år
forskning i katastrofpsykiatri vid Oslo universitet. Där finns också en

1 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 2

särskild avdelning som har ansvaret för utbildning i ämnet av sjukvårdspersonal,
brandmän, polis, skyddspersonal och medicine studerande.
Efter en närmare redogörelse för den norska organisationen på
regional och lokal nivå hemställer motionärerna att statens räddningsverk
ges i uppdrag att organisera modeller för katastrofpsykiatriskt stöd
utifrån de erfarenheter som vunnits i det norska arbetet.

Även i motion FÖ717 (fp) pekar motionären på den organisation för
psykosocialt omhändertagande som finns i Norge och konstaterar att
en sådan organisation saknas i vårt land. Det skulle, anser hon, inte
förorsaka samhället ökade kostnader att ta hand om människor som
utsätts för katastrofer eftersom kompetens och sakkunskap finns både i
primärkommunerna och hos landstingen med både specialutbildade
psykiatriker och annan personal. Regeringen bör, anser motionären,
lägga fram förslag till en sådan katastroforganisation.

Också motionärerna i motion FÖ718 (fp) efterlyser med utgångspunkt
från norska erfarenheter en svensk utvecklad plan för åtgärder
vid katastrofer. 1 utarbetandet av beredskapsplaner bör både psykiatriker,
psykologer och representanter för sjukhusyrken delta och samverkan
bör ske även med polis och brandkår. Beredskapen bör, hävdas
det, omfatta såväl olyckstillfället som det stora efterarbetet bland
olycksoffer, anhöriga, räddningsmanskap och vårdpersonal. Även motionärerna
i denna motion bedömer att en sådan organisation inte
skulle ställa sig särskilt dyrbar eftersom de människor som skall ingå i
den redan finns. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala sig om
behovet av en väl fungerande beredskapsplan för katastroftillfällen och
hos regeringen begära tillsättande av en särskild utredning med uppgift
att framlägga förslag till en sådan organisation.

Yttrandena

Socialstyrelsen pekar på att katastrofpsykiatri främst är en uppgift för
sjukvårdshuvudmännen men framhåller att psykologiskt stöd och understödjande
insatser också måste kunna lämnas av kommunernas
socialtjänst och räddningstjänst. Även andra organ i samhället, t.ex.
kyrkan, bör kunna ha en roll i det kristerapeutiska omhändertagandet.

Vidare uppger sig socialstyrelsen år 1987 ha i form av allmänna råd
utgivit Underlag för planering av en psykiatrisk katastroforganisation.
Socialstyrelsens katastrofkommitté, i vilken ingår företrädare för statens
räddningsverk, rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
Landstingsförbundet och Kommunförbundet, har innevarande höst
påbörjat en omarbetning av dessa råd. Även socialstyrelsens allmänna
råd för den katastrofmedicinska beredskapen avses underkastas en
omarbetning under budgetåret 1989/90. I detta arbete kommer den
katastrofpsykiatriska beredskapen att uppmärksammas.

1989/90:FöU2

Katastrofpsykiatrin har, uppger socialstyrelsen vidare, uppmärksammats
även i utbildningssammanhang. Kunskapsåterföringen från inträffade
stora olyckor framhålls också vara av stor betydelse i sammanhanget.

Statens räddningsverk framhåller att det katastrofpsykiatriska stödet
är av stor betydelse både vid de "spektakulära" stora olyckorna och vid
små olyckor. Räddningsverket anser att det behövs en organisation för
att kunna stödja människor i samband med större olyckor och att
särskild utbildning bör ges för att på ett kvalificerat sätt kunna hjälpa
människor psykologiskt och socialt i samband med olyckor.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är av stor vikt att det finns
en väl fungerande organisation som kan ge katastrofpsykiatrisk hjälp
såväl till dem som drabbas av en katastrof som till den personal som
på olika sätt undsätter de drabbade. Detta har tydligt ådagalagts särskilt
vid större olyckor.

Utskottet konstaterar att berörda myndigheter och andra ansvariga
är starkt medvetna om behovet av att bygga upp en sådan organisation
och även i övrigt förbättra den katastrofpsykiatriska beredskapen. Flera
åtgärder har vidtagits och andra planeras i detta syfte. Bl.a. har
socialstyrelsen utfärdat råd för planering av en psykiatrisk katastroforganisation.
En översyn av dessa råd har nyligen påbörjats av styrelsens
katastrofkommitté, i vilken ingår representanter för statens räddningsverk
och andra för den katastrofpsykiatriska beredskapen ansvariga.

Utskottet räknar med att den beredskapsuppbyggnad som sålunda
påbörjats kommer att utifrån bl.a. norska erfarenheter målmedvetet
slutföras utan att riksdagen uttalar sig i frågan. Något behov av en
särskild utredning anser utskottet inte föreligga. Här behandlade motioner
bör inte bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:FÖ706, 1988/89:FÖ717
och 1988/89:FÖ718.

Stockholm den 17 oktober 1989
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

1989/90:FöU2

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s),
Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild
Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m),
Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestll (s), Hans
Lindblad (fp). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk),
Paul Ciszuk (mp), Britt Bohlin (s) och Wiggo Komstedt (m).

1989/90:FöU2

gotab 99083. Slockholm 1989