Kårobligatoriet
Betänkande 1994/95:UbU5
Utbildningsutskottets betänkande
1994/95:UBU05
Kårobligatoriet
Innehåll
1994/95 UbU5
Sammanfattning
Utskottet förordar i betänkandet att riksdagen med ändring av sitt beslut våren 1993 skall godkänna regeringens förslag (prop. 1994/95:96) att skyldigheten för studenter att tillhöra särskilda studentsammanslutningar, det s.k. kårobligatoriet, skall bibehållas.
I en reservation föreslår de tidigare regeringspartierna (m, c, fp, kds) att propositionen skall avslås. De vidhåller att kårobligatoriet i enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:96 föreslagit att riksdagen godkänner att obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda studentsammanslutningar bibehålls (avsnitt 3).
Motionerna
1994/95:Ub13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag.
1994/95:Ub14 av Thomas Östros (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kårobligatoriets avskaffande.
Utskottet
Bakgrund
De studerande vid de statliga universiteten och högskolorna är skyldiga att tillhöra studentkår. Vid universiteten i Uppsala och Lund gäller denna skyldighet även nation och vid Stockholms universitet studentförening för fakultet.
Bestämmelser om det s.k. kårobligatoriet finns i förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet. Förordningen är utfärdad av regeringen med stöd av bemyndigande i den tidigare högskolelagen; ett motsvarande bemyndigande har tagits in i nu gällande högskolelag (1992:1434, 4 kap. 4 §).
De obligatoriska sammanslutningarnas verksamhet kan grovt indelas i två huvudområden. Till det studentfackliga området hör representation i universitets eller högskolas organ, utbildningsbevakning och annan intressebevakning. Inom det studiesociala området handhar kårer och nationer i dag frågor om bl.a. studentbostäder, motionsidrott, restauranger och samlingslokaler.
Kårobligatoriet har sedan mitten av 1960-talet ifrågasatts, utretts och blivit föremål för skiftande beslut (jfr SOU 1976:14 s. 53 f. och SOU 1990:105 s. 13 f.). De som ifrågasatt kårobligatoriet har hävdat att det utifrån grundläggande demokratiska principer är felaktigt med obligatoriskt medlemskap i sammanslutningar av detta slag och att obligatoriet därför bör avskaffas. De som accepterat eller förordat kårobligatoriet har pekat på att studentsammanslutningarna sköter en betydelsefull verksamhet, att det obligatoriska medlemskapet utgör en förutsättning för att denna verksamhet skall kunna bibehållas på oförändrad nivå och att det finns praktiska fördelar med att ha kvar obligatoriet.
Principen om föreningsfrihet är inskriven i regeringsformen. Den s.k. negativa föreningsfriheten innebär enligt 2 kap. 2 § regeringsformen att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Kårobligatoriet faller utanför grundlagsregelns tillämpningsområde, "eftersom de ifrågavarande studentföreningarna inte kan betraktas som åskådningssammanslutningar i paragrafens mening" (prop. 1975/76:209 s. 145 f.). Obligatoriet anses inte heller strida mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt en bedömning år 1977 av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (jfr SOU 1990:105 s. 48).
Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363) att skyldigheten för studenter att tillhöra särskilda studentsammanslutningar, nämligen studentkår, nation och studentförening för fakultet, skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995. Inför avvecklingen av kårobligatoriet krävdes dock fortsatt beredning av en rad praktiska frågor. Till de frågor som det ansågs angeläget att lösa på ett sådant sätt att viktiga studentintressen kan tillgodoses hörde formerna för studenternas representation i olika organ. Andra betydande frågor som måste lösas gällde ansvaret för studenternas sociala omvårdnad och tillgången till studentbostäder och samlingslokaler. Utskottet betonade för sin del det angelägna i att en kontinuerlig dialog fördes med studenternas representanter och med företrädare för universitet och högskolor i syfte att hos dessa förankra förslag till lösningar. Utskottet förutsatte att regeringen, när klarhet vunnits i frågan, skulle informera riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga medel behövdes för studentsammanslutningarnas fortsatta verksamhet eller för andra kostnader till följd av obligatoriets avveckling borde regeringen framlägga förslag
härom.
Genom regeringsbeslut i september 1993 tillkallades Kommittén för avveckling av kårobligatoriet som i mars 1994 lade fram betänkandet Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Ett annat förslag till hur avvecklingen skall ske har utarbetats inom Utbildningsdepartementet (promemoria 1994-07-04). De i dessa skrifter framlagda förslagen har -- efter diskussioner med företrädare för universitet, högskolor och studentsammanslutningar -- inte lett fram till någon regeringens åtgärd.
Ärendet
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner att obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda studentsammanslutningar bibehålls.
Enligt propositionen har invändningarna mot kårobligatoriet grundats främst på principen om negativ föreningsfrihet. Däremot har inga invändningar riktats mot innehållet i den verksamhet som studentsammanslutningarna bedriver eller sättet verksamheten bedrivs på. Tvärtom, påpekar regeringen, har såväl Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) som rektorer vid många universitet och högskolor uttalat sitt stöd för det nuvarande systemet.
Kårobligatoriet kan enligt regeringen ses som ett uttryck för tanken att studenterna har ett gemensamt ansvar för betydelsefulla uppgifter vid universitet och högskolor. Genom ett bibehållet obligatorium garanteras studentinflytandet. Nuvarande system innebär också en garanti för att många nödvändiga och praktiska funktioner sköts på ett beprövat och tillfredsställande sätt till en för den enskilde studenten
skälig kostnad.
Som ett ytterligare skäl till att ha kvar kårobligatoriet hänvisar regeringen till gjorda beräkningar (SOU 1994:47 s. 89 f.) att en avveckling av obligatoriet skulle innebära merkostnader för staten i storleksordningen 38 miljoner kronor.
I motion 1994/95:Ub13 (fp, m, c, kds) yrkas avslag på regeringens förslag att kårobligatoriet ej skall avskaffas. Enligt motionärernas uppfattning stärks studenternas inflytande bäst genom ett frivilligt engagemang i frågor av politisk eller intressemässig eller annan karaktär som studenternas sammanslutningar kan vilja bedriva. Den borgerliga regeringens avsikt var därutöver, anför motionärerna, att studenternas representation i vissa beslutsorgan samt de studiesociala frågorna i normalfallet skulle kunna skötas av kårer eller nationer på uppdrag av lärosätet. Motionärerna understryker att de studerande inte bör tvingas att vara medlemmar i en studentsammanslutning.
Denna åsikt, att det principiellt är felaktigt att tvinga någon till medlemskap i en organisation, uttalas också i motion 1994/95:Ub14 (s). Motionären menar att ett avvecklande av obligatoriet inte bara skulle vara principiellt riktigt utan även ge det organiserade studentfackliga arbetet en nödvändig vitamininjektion. Det obligatoriska medlemskapet har inte varit till fördel för en aktiv studentfacklig verksamhet, hävdar motionären. De praktiska hindren för ett avvecklande av obligatoriet är dock enligt motionen betydande. Utbildningsbevakningen får inte försämras. Studentkårernas oberoende gentemot högskolan måste garanteras. Finansieringen av avvecklingen får inte ge högskolorna möjlighet att via avgifter styra urvalet av studenter. Dessa hinder får dock, anförs det, inte skymma det faktum att det nu är dags att avskaffa ett otidsenligt kårobligatorium. Motionären anser att regeringen ånyo bör se över frågan hur obligatoriet kan
avskaffas.
Utskottet anser, som framhålls i propositionen, att det är väsentligt att studenterna på de enskilda lärosätena har möjlighet att utöva inflytande över beslut som gäller universitets och högskolors utbildningar och övriga verksamhet. Det är likaledes viktigt att studenterna själva får utforma sin studiesociala verksamhet.
Utskottet måste konstatera att det trots ett omfattande utredningsarbete inte visat sig möjligt att nå en ur olika synvinklar acceptabel lösning på de problem som är förknippade med ett avskaffande av kårobligatoriet. Vid en avvägning mellan de principiella skälen för att avveckla obligatoriet och de praktiska fördelarna med att bibehålla det, finner utskottet att de sistnämnda väger tyngst. Utskottet anser således att riksdagen med ändring av sitt principbeslut från våren 1993 nu bör godkänna regeringens förslag att det obligatoriska medlemskapet i studentsammanslutningar skall bibehållas. Med detta ställningstagande avstyrker utskottet bifall till motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande kårobligatoriet att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14 godkänner att obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda studentsammanslutningar bibehålls.
res. (m, c, fp, kds)
Stockholm den 8 december 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit: Berit Löfstedt (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Jan Björkman (s), Ingegerd Wärnersson (s), Andreas Carlgren (c), Agneta Lundberg (s), Ulf Melin (m), Margitta Edgren (fp), Torgny Danielsson (s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kds), Majléne Westerlund Panke (s) och Tomas Högström (m).
Reservation
Kårobligatoriet
Beatrice Ask (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger Davidson (kds) och Tomas Högström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet anser, som" och slutar med "och 1994/95:Ub14" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till att riksdagen så sent som våren 1993 godkände regeringens förslag att avveckla kårobligatoriet fr.o.m. den 1 juli 1995. Enligt utskottets mening har det inte framkommit några nya skäl som motiverar att riksdagen nu skall ändra sitt tidigare principbeslut.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till hur avvecklingen av obligatoriet per den 1 juli 1995 skall kunna genomföras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med anledning av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens förslag som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande kårobligatoriet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med anledning av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kårobligatoriets avskaffande.
Särskilt yttrande
Kårobligatoriet
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför:
Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning att det principiellt är felaktigt med en tvångsmässig anslutning till studentsammanslutningar. Vi väljer emellertid att stödja regeringens förslag att bibehålla kårobligatoriet, då det nu finns starka praktiska invändningar mot en avveckling.