Kärnavfall m.m.
Betänkande 1995/96:NU17
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU17
Kärnavfall m.m.
Innehåll
1995/96 NU17 Ärendet
I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - nio motioner från allmänna motionstiden 1995 om kärnavfall m.m.
Upplysningar i ärendet har utskottet inhämtat i samband med studiebesök vid Forsmarks kärnkraftverk och vid anläggningen för låg- och medelaktivt avfall - det s.k. slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) - intill kärnkraftverket.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 44 motionsyrkanden om olika kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från företrädare för Miljöpartiet. Utskottet, som avstyrker samtliga yrkanden, pekar på den noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall. Dessutom understryks att några bindningar inte finns vad gäller vare sig metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall eller val av plats för slutförvaret. I en reservation (mp) anförs bl.a. att åtgärder måste vidtas som minimerar den fortsatta produktionen av kärnavfall. Med anledning av yrkanden om de långsiktiga miljökonsekvenserna från slutförvaret för radioaktivt driftavfall i Forsmark hänvisar utskottet till den omfattande prövning som skett från ansvariga myndigheter i samband med tillkomsten av lagret och till att lagret uppfyller mycket högt ställda säkerhetskrav. Även på denna punkt följs yrkandena upp i en reservation (mp).
När det gäller frågan om beslutsprocessen angående lokalisering av kärntekniska anläggningar, vilken uppmärksammas i tre motioner, betonar utskottet vikten av att berörda kommuner och kommuninvånare ges största möjliga insyn i de förstudier som Svensk Kärnbränslehantering AB utför. De aktuella yrkandena får stöd i en reservation (mp), i vilken framhålls betydelsen av att olika värderingar tillåts komma fram i beslutsprocessen och av att statens kontroll över det radioaktiva avfallet förbättras.
I betänkandet behandlas vidare ett flertal motionsyrkanden angående verksamheten vid Studsvik AB och importen av anrikat kärnbränsle. Motionärerna yrkar bl.a på att regeringen skall tillsätta en utredning angående lagringen av kärnavfall vid Studsvik och att all import av kärnämne och kärnavfall till Studsvik skall stoppas. Utskottet hänvisar i denna del till att Studsvik AB enligt ett regeringsbeslut skall upprätta ett program senast den 30 juni 1997 för omhändertagande av använt kärnbränsle innefattande tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter. Yrkandena följs upp i två reservationer (mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:N401 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avveckla Ågestareaktorn.
1994/95:N410 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrotningsspecifikation på kärnkraftverk.
1994/95:N412 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagring av kärnavfall under havsbotten strider mot internationella principer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låg- och medelaktivt avfall bör placeras i landbaserade lager skilda från ekosystemen,
3. hos regeringen begär en utredning av den kärntekniska verksamheten i SFR (slutförvaret för reaktoravfall) med en miljökonsekvensbeskrivning,
4. beslutar att inget ytterligare kärnavfall får föras ned i SFR-lagret utanför Forsmark innan den begärda utredningen presenterats,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de risker de radioaktiva filtermassorna utgör,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det tusenåriga perspektivet för avklingningen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den information som SKB delger allmänheten om SFR, bl.a. om avklingning av radioaktivt avfall.
1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten vid Studsvik,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa forskningsreaktorn,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivning för verksamheten,
5. hos regeringen begär en utredning angående lager vid Studsvik i enlighet med vad i motionen anförts,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla servicen till kärnkraftsindustrin utom vad som anförts om rivning av de tolv reaktorerna,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höganrikade kärnbränsleelement HEU och lösning av detta problem,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om låg- anrikade kärnbränsleelement LEU, mellanlagring m.m.,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa all import av kärnämne och kärnavfall till Studsvik,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommersiellt ekonomiska intressen går före säkerhet, strålskydd och miljö vid Studsvik,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att HEU och LEU skall återgå till USA.
1994/95:N428 av Sigrid Bolkéus och Karl Hagström (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medverkan till skyndsam redovisning av allt kärntekniskt avfall i Norden och dess hantering.
1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës (båda mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär att den snarast ger klara besked om provborrning och eventuell förvaring av utbränt kärnbränsle till den vaktande lokalbefolkningen på Kynnefjäll.
1994/95:N445 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagring av kärnavfall under havsbotten strider mot internationella principer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låg- och medelaktivt avfall bör placeras i landbaserade lager skilda från ekosystemen,
3. hos regeringen begär att den gör en utredning av den kärntekniska verksamheten i lagret för slutförvar för reaktoravfall (SFR), där de långsiktiga miljökonsekvenserna skall beskrivas,
4. beslutar att inget ytterligare kärnavfall får föras ned i SFR-lagret utanför Forsmark innan den begärda utredningen presenterats,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de risker de radioaktiva filtermassorna utgör,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det tusenåriga perspektivet för avklingningen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den information som SKB delger allmänheten om SFR, t.ex. om avklingning av radioaktivt avfall.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. hos regeringen begär en översyn av den kärntekniska hanteringen enligt vad i motionen anförts,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det inte finns någon godkänd metod att slutförvara använt kärnbränsle,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den formella politiska behandlingen för tillstånd att starta ytterligare reaktorer ur juridisk, teknisk och moralisk synvinkel,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kritiken från myndigheter mot FUD-programmet,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta förstudierna i Malå och Storuman,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man inte har funnit några sprickfria berg,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för kärnavfallet,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en demokratisk process skall utvecklas och praktiseras vid all kärnteknisk verksamhet,
14. hos regeringen begär en miljökonsekvensbeskrivning för det kärnavfall som hittills producerats,
15. hos regeringen begär att produktionen av kärnavfall stoppas, eftersom ingen godkänd metod för slutförvar har tagits fram,
16. vid avslag på yrkande 15, som sin mening ger regeringen till känna att kärnavfallet bör minimeras.
1994/95:N452 av Eva Goës (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Svensk Kärnbränslehantering AB:s propaganda,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till lokalbefolkningen för möjlighet att nyttja oberoende expertis,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapslarna och inkapslingsstation,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagring av LEU-element.
Utskottet
Bakgrund
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen - innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall.
Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder vidtas för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Även strålskyddslagen (1988:220) innehåller bestämmelser om radioaktivt avfall; i denna lag sägs (13 §) att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.
Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att det i Sverige är förbjudet att utan särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land. Förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige infördes den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). I propositionen som låg till grund för beslutet underströks att undantag från förbudet - när det föreligger synnerliga skäl - skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt vad som redovisades i specialmotiveringen i propositionen kan synnerliga skäl föreligga om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Det kan gälla fall i samband med provning av t.ex. bränslekapsling eller reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas, eller sekundäravfall (filter-massor m.m.) som bildas vid behandling i anläggningar i Sverige. En allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen skall vara, underströks det i propositionen, att det utländska material som totalt sett kan komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet får överstiga någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet. Utskottet betonade i ställningstagandet till propositionen i denna del angelägenheten av att undantagstillstånden meddelas med stor restriktivitet.
I den aktuella propositionen underströks samtidigt att det är en annan sak om utländskt kärnämne eller kärnavfall under en begränsad period finns i Sverige för undersökning eller som ett led i en behandlingsprocess, dvs. en process som avser att förändra avfallets egenskaper med avseende på volym, form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper m.m. Det avfall som behandlas i Sverige skall snarast efter behandlingen återställas till leverantören. Vidare framhölls det i propositionen att den tid under vilken avfallet får lagras i Sverige bör bestämmas vid införseltillfället med beaktande av principen att slutförvaring av avfallet i Sverige inte får förekomma. Förbud råder sålunda inte mot att - efter tillstånd - föra in utländskt avfall och under en begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att därefter återställa detta till utlandet. Det aktuella förbudet i kärntekniklagen avser alltså slutförvaring och inte införsel av kärnavfall.
Regeringen beslutade i december 1994 att bevilja Studsvik AB tillstånd att t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige nedföra, för slutförvaring från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i annat land, högst 25 kg använt kärnbränsle i form av bl.a. segment av bränslestavar och bränslerester, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med testverksamhet, samt högst 250 kg lågaktivt kärnavfall. I beslutet framhöll regeringen att det avfall som omfattas av ansökan passar in i det svenska avfallssy-stemet och att den avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i förhållande till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras det svenska slutförvaret.
Finansieringen av omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter regleras i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. - den s.k. finansieringslagen. Riksdagen har nyligen efter förslag från regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10) beslutat om förändringar i denna lag, i vilket bl.a. ingick en skärpning av reaktorinnehavarnas finansiella ansvar för kärnavfallet. Riksdagens beslut innebär också dels att reaktorinnehavarnas avgift till staten för ändamålet skall förvaltas i den s.k. Kärn-avfallsfonden med placering i Riksgäldskontoret, dels att reaktorinnehavarna skall ställa sådana säkerheter till staten att framtida kostnader för avfallshanteringen kan täckas även om fonderingen i Kärnavfallsfonden visar sig vara otillräcklig. De kostnader som skall täckas omfattar hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet m.m.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke- joniserande strålning. Dessa myndigheter svarar för tillsynen både vad gäller driften vid kärnkraftverken och avfallshanteringen. Knutet till Miljödepartementet finns Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), med uppgift bl.a. att till regeringen avge en egen, självständig bedömning av kunskapsläget på kärnavfallsområdet.
Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck Kraft AB. Dessa fyra företag har bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), med uppgift att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet. Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor att i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta ett program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som krävs för ett säkert omhändertagande av kärnavfallet. Programmet skall vart tredje år insändas till regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, för att granskas och utvärderas. Arbetet med att upprätta ifrågavarande program ombesörjs av SKB. Programmen benämns FUD - Program för forskning, utveckling och demonstration. Det första programmet presenterades år 1986. Handläggningsordningen är sådan att programmen först granskas av SKI, som därefter remitterar programmet till berörda myndigheter, universitet, tekniska högskolor etc. Efter remisstidens utgång skriver SKI ett eget yttrande över programmet och bifogar remissvaren till regeringen. Denna process tar vanligtvis cirka ett år. FUD- programmet 92 inlämnades till SKI hösten 1992, och i december 1993 fattade regeringen beslut med anledning av SKI:s yttrande över programmet. Ett nytt program - FUD-program 95 - har nyligen utarbetats och inlämnats till SKI för granskning.
Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel- och lågaktivt avfall, dels i kort- och långlivat avfall. I Sverige består det högaktiva avfallet i första hand av utbränt kärnbränsle. Detta har en hög andel långlivat avfall. I låg- och medelaktivt avfall är oftast andelen långlivade radionuklider låg. Exempel på låg- och medelaktivt avfall är filter som använts för att rena vatten eller luft i en reaktor, utbytta reaktordelar, överdragskläder och verktyg. Låg- och medelaktivt avfall - i vilket också inkluderas avfallet från rivningen av kärnkraftverken - beräknas svara för ca 95 % av den totala kärnavfallsvolym som det svenska kärnkraftsprogrammet väntas ge upphov till.
Det låg- och medelaktiva avfallet från driften deponeras i det s.k. slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk. Förvaret består av bergrum mer än 50 meter under havsbotten. Detta avfall kräver en förvaring under maximalt ca 500 år, varav huvuddelen dock kräver en förvaring under betydligt kortare tid, eller maximalt 100 år.
Det långlivade och högaktiva avfallet utgörs huvudsakligen av det använda kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s plan för att ta hand om det högaktiva avfallet är att detta skall isoleras genom inkapsling samt förvaras ca 500 meter ned i berg. Det är dock ännu inte bestämt huruvida det skall byggas ett slutförvar eller om avfallet skall omhändertas på annat sätt. Efter drift förvaras det använda kärnbränslet under ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan förs det vidare till en mellanlagringsstation, det s.k. centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (CLAB), som ligger vid Oskarshamns kärnkraftverk. I CLAB skall bränslet lagras i 30-40 år. Med en planerad utbyggnad av CLAB avses bränslet från hela det svenska kärnkraftsprogrammet, ca 8 000 ton, kunna mellanlagras i CLAB.
SKB planerar att upprätta en inkapslingsanläggning intill CLAB. Något formellt beslut om anläggningens lokalisering och utformning har emellertid ännu inte fattats. Inte heller har vare sig SKI eller regeringen slutligt godkänt kapselkonstruktion eller metoden för tillverkning. Efter inkapsling avser SKB att transportera kapslarna till en slutförvaringsanläggning. I denna anläggning planerar SKB att förvara avfallet 500 meter ned i berggrunden. Det finns ännu inga beslut om vare sig metoden för förvaring av kapslarna eller lokalisering av denna anläggning. Totalt planerar SKB att genomföra förstudier i fem till tio kommuner för denna lokalisering.
Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning som skall möjliggöra en samlad bedömning av den inverkan som en planerad anläggning kan ha på miljön och hälsan. Prövning enligt strålskyddslagen sker i anslutning till prövningen enligt kärntekniklagen. Inkapslings- och slutförvaringsanläggningarna skall också prövas enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - den s.k. naturresurslagen. Prövningen enligt denna lag skall vara allsidig och avse övergripande frågor, såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning samt frågor om bl.a. markanvändning, miljö, energi och transporter. Vad gäller slutförvaringsanläggningen skall denna också prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291) samt plan- och bygglagen (1987:10).
Lagring av kärnavfall, m.m.
I motion 1994/95:N450 (mp) riktas kritik mot att SKB söker alternativa platser för slutförvaret av högaktivt avfall trots att det inte finns någon godkänd metod för sådan lagring. Varje dag produceras vid kärnkraftverken 700-800 kg högaktivt avfall, en produktion som innebär ett oöverskådligt miljöhot, anför motionärerna. De påpekar att en del av kärnavfallet har en halveringstid på drygt 24 000 år. Var finns den miljöbeskrivning som kan garantera ett säkert förvar för denna tidsrymd, frågar sig motionärerna.
Med hänvisning till en framlagd doktorsavhandling sägs vidare i motionen att det inte existerar sprickfria berg och att det inte finns någon garanti för att sprickor inte skall uppstå under den långa tid som ett slutförvar av avfallet kräver. Det påpekas också att SKB:s FUD- program 92 utsatts för kritik från de båda tillsynsmyndigheterna SKI och SSI samt från Uppsala universitet.
I motionerna 1994/95:N412 (mp) och 1994/95:N445 (mp) - som är nära nog identiska - erinras om att flera tusen kubikmeter avfall med lägre koncentration av radioaktivitet varje år produceras vid våra kärnkraftverk. Inte heller för detta avfall finns det någon deponeringsmetod som i verklig mening gör det ofarligt för framtida generationer, menar motionärerna. Det låg- och medelaktiva avfallet består till väsentlig del av kärnkraftverkens vattenreningsfilter, som har så hög aktivitet att en person som uppehåller sig vid dem under ett par minuter kan få hela den årsdos som tillåts för personal i radiologiskt arbete, heter det i motionerna. Där kritiseras SKB och kraftindustrin för att dessa talar om att radioaktiviteten i avfallet kommer att avklinga till fullständig ofarlighet inom några hundra år. I själva verket, sägs det i motionerna, handlar det om ett problem i flertusenårsperspektiv.
Utskottet vill inledningsvis peka på den beslutsprocess som äger rum beträffande SKB:s FUD-program. Det sker, enligt utskottets uppfattning, en grannlaga bedömning från ansvariga myndigheters och från vetenskapssamhällets sida av det material som SKB underställer regeringen för prövning. I det beslut som regeringen fattade i december 1993 angående FUD-program 92 framhölls att SKB inte bör binda sig för någon specifik hanterings- och förvaringsmetod innan en samlad och ingående analys av tillhörande säkerhets- och strålskyddsfrågor redovisats. Den dåvarande regeringen beslutade vid detta tillfälle att SKB skulle komplettera FUD- program 92 genom att redovisa:
- de kriterier och metoder som kan bilda underlag för val av platser lämpliga för slutförvar,
- ett program för beskrivning av förutsättningar för konstruktion av inkapslingsstation och slutförvar,
- ett program för de säkerhetsanalyser som SKB avser att upprätta,
- en analys av på vilket sätt olika åtgärder och beslut påverkar senare beslut inom slutförvarsprogrammet.
SKB redovisade kompletteringen till SKI i augusti 1994. I december 1994 inkom SKI med sitt yttrande till regeringen, jämte remissynpunkter, över SKB:s kompletterande rapport. I februari 1995 avgav SKB ett yttrande till regeringen med anledning av de framförda synpunkterna, och i april 1995 inkom SKB med kompletteringar till detta yttrande. I mars 1995 avlämnades en skrivelse till Miljödepartementet från cheferna för Boverket, SKI, Statens naturvårdsverk och SSI samt från KASAM om förfarande för prövning av slutförvar av använt kärnbränsle.
Allt detta material bildade underlag för regeringens bedömning redovisat i ett omfattande regeringsbeslut den 18 maj 1995. Med stöd av 12 § kärntekniklagen - i vilken sägs att regeringen i samband med granskningen och utvärderingen får meddela de villkor som behövs avseende den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten - beslutade regeringen att SKB i sitt fortsatta forsknings- och utvecklingsprogram skall redovisa sina planer och program för framtagning av tekniska krav på barriärer, delsystem och komponenter grundade på funktions- och säkerhetsanalyser av slutförvarssystemet samt för undersökning av tänkbara slutförvarsplatser. Vidare skall översiktsstudier samt platsanknutna förstudier samlat presenteras i kommande forsknings- och utvecklingsprogram.
I beslutet framhåller regeringen vidare att ansökningarna om tillstånd enligt naturresurslagen och kärntekniklagen att uppföra ett slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall bör innehålla material för jämförande bedömningar som visar att platsanknutna förstudier i enlighet med SKB:s redovisning bedrivits på fem-tio platser i landet och att platsundersökningar bedrivits på minst två platser samt skälen för valet av dessa platser.
Utskottet vill med denna redogörelse visa på den mycket noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall. Det bör understrykas att vare sig regeringen eller de ansvariga myndigheterna ännu har tagit ställning till förvaringsmetoder eller till vilka platser som kan bli aktuella för lokalisering av slutförvarsanläggningen. Utskottet finner ingen anledning att nu ta ställning till de aktuella yrkandena i här berörda motioner, vilket i praktiken skulle föregripa den prövning som senare kommer att ske vad gäller utformning av lagringsmetoder och avfallsanläggningar etc. och som kommer att utföras av ansvariga myndigheter med bistånd av tillgänglig nationell och internationell vetenskaplig expertis. Utskottet anser det naturligt att de farhågor som framförs i här berörda motioner ingår som förutsättningar i denna prövning. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1994/95:N412 (mp), 1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp) i här berörda delar.
Kärntekniskt avfall i Norden
I motion 1994/95:N428 (s) framhålls vikten av att kärnsäkerheten uppmärk sammas i de nordiska länderna, och det begärs att en redovisning av allt kärntekniskt avfall i Norden och dess hantering skyndsamt skall tas fram. En sådan redovisning måste innefatta volym, användningsområde samt avfallets nuvarande och framtida hantering, sägs det. I redovisningen bör också ingå uppgifter om t.ex. avtal med bränsleleverantörer om återlämnande av avfall till upparbetning eller förvaring, innefattande också länder utanför Norden, menar motionärerna.
I motionen hänvisas till Nordiska rådets session i Tromsö hösten 1994 och behandlingen av en tidigare begärd utredning angående kärnavfall. Enligt motionärerna var redovisningen i denna utredning bristfällig och rådets miljöutskott begärde därför ånyo hos Nordiska ministerrådet en redovisning med enhetlig specifikation av olika avfallsmängder.
Inför Nordiska rådets session i Reykjavik i mars 1995 presenterade ministerrådet de begärda kompletteringarna. Rapporten sakbehandlades inte av miljöutskottet vid denna session, utan rapporten anmäldes muntligen till plenarförsamlingen av utskottets ordförande. Rapporteringen från de nordiska länderna var omfattande och innehöll en rad tekniska uppgifter om bl.a. årlig mängd avfall, totalt producerad mängd avfall, andel högaktivt avfall och mängden exporterat avfall.
Vid plenarförsamlingen i Reykjavik anmäldes att miljöutskottet avsåg att återkomma i frågan vid ett senare tillfälle. Enligt uppgift kommer detta troligtvis att ske vid Nordiska rådets session i Köpenhamn i november 1996.
Sedan motionen väcktes har sålunda en kompletterande redovisning lämnats i frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1994/95: N428 (s).
Inkapsling av kärnavfall
I motion 1994/95:N452 (mp) aktualiseras frågan om vilken inkapslingsmetod som skall användas för det högaktiva avfallet. I likhet med vad som gäller för slutförvaret har ingen metod godkänts för hur det högaktiva kärnbränslet skall kapslas in, anför motionären. Även i den nu aktuella motionen hänvisas till SKB:s FUD-program 92 och till att den i programmet föreslagna metoden för inkapsling har mött kritik.
Av SKI:s utvärdering av SKB:s komplettering av FUD-program 92 (SKI- rapport 1995:1), som presenterades i december 1994, framgår att redovisningen angående konstruktionsförutsättningar för slutförvar och kapsel bedömdes delvis vara ofullständig. SKI ställde upp bl.a. följande krav på SKB inför den kommande prövningen av inkapslingsanläggningen enligt naturresurslagen och kärntekniklagen:
- redovisning av ingående analys och värdering av alternativ till sökt metod,
- redovisning av funktionskrav som skall ställas på kapsel, inkapslingsprocess och förvarsutformning,
- krav på att förslutna kapslar enligt konstruktionsförutsättningarna kan framställas i serieproduktion,
- angivande av de krav som skall ställas på platsegenskaper för att nå angiven nivå på säkerheten och på strålskyddet.
I regeringsbeslutet i maj 1995 sägs - med anledning av den komplettering som SKB lämnat angående kapselns utformning och inkapslingsförfarandet - att besluten om uppförande av den planerade inkapslingsanläggningen kan komma att innebära stora bindningar med avseende på fortsatta hanterings- och förvaringsmetoder. De två förvaringssystemen är ömsesidigt beroende av varandra. Regeringens ståndpunkt är att innan beslut kan fattas om inkapslingsmetod och inkapslingsanläggning måste en säkerhetsanalys redovisas av slutförvarssystemet.
Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till den omfattande prövning som pågår. De riktlinjer som regeringen har utpekat för analysarbetet avseende kapselns utformning och konstruktionen av inkapslingsanläggningen är enligt utskottets bedömning avsedda att säkerställa att inga bindningar uppstår vare sig för kapselkonstruktion eller i frågan om metod för slutförvar. Utskottet finner i dagsläget inga skäl att närmare värdera det sakliga innehållet i de synpunkter som framkommit av utvärderingen vad gäller inkapslingen av det högaktiva kärnavfallet, eller de riktlinjer som regeringen har meddelat för det fortsatta arbetet. Utskottets uppfattning är att det inte finns något underlag för att göra någon annan bedömning än att de krav som ställs i kärntekniklagen på en väl fungerande utvärdering från tillsynsmyndigheternas sida av de treåriga forsknings- och utvecklingsprogrammen fungerar väl. I detta perspektiv är de framförda synpunkterna från vissa remissinstanser en del av den utvärderingsverksamhet som kärntekniklagen föreskriver och inte ett uttryck för någon misstro mot den utvecklingsverksamhet som bedrivs inom FUD-programmet. Utskottet kan därför inte instämma i den kritik som riktas i den aktuella motionen mot denna del av programmet. Utskottet avstyrker alltså motion 1994/95:N452 (mp) i här berörd del.
Slutförvaret för radioaktivt driftavfall
I Sverige har man valt att lägga ned det låg- och medelaktiva driftavfallet i ett jättelikt bergrum under havet utanför Forsmark - i slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) - påpekas det i motionerna 1994/95:N412 (mp) och 1994/95:N445 (mp). När lagret är fullt någon gång efter år 2010, fortsätter motionärerna, kan man välja att endera fylla igen infarten och stänga av pumparna så att grundvattnet får strömma in eller fortsätta att hålla avfallet under uppsikt och låta pumparna arbeta i hundratals år. Om lagret får vattenfyllas kommer, enligt motionärerna, radioaktiviteten att sakta men säkert läcka ut i grundvattnet och i Östersjön. I de två motionerna sägs att lagringen av kärnavfall under havsbotten strider mot internationella principer som Sverige sagt sig stödja, nämligen att låg- och medelaktivt avfall bör placeras i landbaserade lager skilda från ekosystemen. Motionärerna kräver en utredning av den kärntekniska verksamheten i lagret. I den senare motionen begärs att de långsiktiga miljökonsekvenserna därvid skall beskrivas. I båda motionerna yrkas vidare på att inget ytterligare kärnavfall får tillföras lagret innan denna utredning är slutförd.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om det nu aktuella lagret. Vid det senaste tillfället - våren 1991 - behandlades fyra motionsyrkanden liknande de här berörda. På förslag av utskottet (bet. 1990/91:NU28) avslogs yrkandena av riksdagen. Utskottet hänvisade till att anläggningens tillkomst hade prövats i vederbörlig ordning. Vidare erinrade utskottet om att SKI och SSI hade granskat frågan om förvarets inverkan på omgivningen från radioaktiv synpunkt. Härutöver framhölls att en eventuell förslutning av förvaret inte får ske utan prövning av regeringen. Motionerna följdes upp i en reservation (v, mp).
Utskottet finner ingen anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga. Förvaret är konstruerat så att det uppfyller mycket högt ställda säkerhetskrav. Avsikten med förvaret är att de radioaktiva ämnena i avfallet skall kvarhållas så att stråldosen till människan blir försumbar jämfört med stråldosen från de i naturen förekommande radioaktiva ämnena. SKI och SSI har prövat frågan om förvarets inverkan på omgivningen från radioaktiv synpunkt. Vidare gäller, som nämnts, att en eventuell förslutning av förvaret inte får ske utan regeringens tillstånd. De två aktuella motionerna avstyrks därför såvitt här är i fråga.
Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning
I motion 1994/95:N450 (mp) argumenteras för att det bör arbetas fram demokratiska former för beslutsfattande i avfallsfrågan där olika värderingar möts i samspel med den lokala opinionen. I synnerhet kvinnornas värderingar måste i ökad utsträckning få göra sig gällande, menar motionärerna. De anför vidare att SKB:s praktiska strategi vid valet av Malå och Storuman som förstudieobjekt för lokalisering av djupförvaret av högaktivt kärnavfall var baserat på lokalt kommunalpolitiskt intresse. Enligt motionärernas uppfattning har SKB på båda orterna påbörjat förstudier mot en stor majoritet av den lokala befolkningens vilja. Miljörörelsen bör bidra med information för att bemöta SKB:s oseriösa propaganda, sägs det i motion 1994/95:N452 (mp). Detta, anför motionärerna, bör bekostas av statliga medel så att sådan oberoende information kan föras ut till befolkningen.
I motion 1994/95:N431 (mp) behandlas en annan ort - Kynnefjäll i Bohuslän - där SKB utfört geologiska förstudier. I motionen påpekas att Kynnefjäll är en dålig plats för förvaring av kärnbränsleavfall. Det behöver man inte provborra för att förstå, sägs det. Motionärerna yrkar på att regeringen snarast skall ge klara besked om provborrning och eventuell förvaring av utbränt kärnbränsle till lokalbefolkningen på Kynnefjäll.
I motion 1994/95:N450 (mp) hävdas att samordningen av statens tillsyn av den kärntekniska verksamheten måste förbättras. Det är orimligt, menar motionärerna, att splittra upp tillsyn och tillståndsgivning på det sätt som sker i dagsläget: ansvaret för den kemiska delen av kärnavfallet ligger på länsstyrelsen, den radioaktiva delen ligger på SSI och själva konstruktionsdelen ligger på SKI. Det totala ansvaret borde i stället samordnas och slutligt ansvar tas av en enda statlig instans.
I regeringens beslut i maj 1995 angående FUD-program 92 sägs att berörda kommuner bör ges möjlighet att nära följa SKB:s platsvalsstudier. I nämnda beslut uppdrar regeringen åt SKI att på begäran av kommun i vilken SKB genomför eller har genomfört förstudier utbetala medel från Kärnavfallsfonden till berörd länsstyrelse. Regeringens uppfattning är, sägs det i beslutet, att en god offentlig insyn är önskvärd i lokaliseringsarbetet. SKB bör därför löpande lämna information om sitt arbete i detta avseende till SKI, SSI, KASAM, Boverket, Naturvårdsverket samt berörda länsstyrelser och kommuner.
Regeringen fastslog också i beslutet i maj 1995 att en miljökonsekvensbeskrivning, och den process genom vilken denna tas fram, utgör ett viktigt instrument i kontakterna mellan myndigheter, berörda kommuner och allmänheten. Regeringen framhöll att det är viktigt att klara former för arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen etableras i ett tidigt skede av lokaliseringsarbetet.
Vad gäller Kynnefjäll som lokaliseringsort för slutförvaringsanläggning anförde miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar i riksdagen hösten 1994 (prot. 1994/95:27) att ett tusental områden i landet studerats i syfte att kartlägga olika typer av berggrund. Geologiska typområdesundersökningar av olika omfattning har genomförts inom 14 s.k. typområden i Sverige. På några av platserna har provborrningar skett. Innan processen kommit så långt att det är aktuellt att peka ut några platser lämpliga för ett slutförvar kommer det att dröja ytterligare ett antal år, framhöll statsrådet. Hon underströk att det var alldeles för tidigt att peka ut några platser som skulle vara mer lämpliga än andra för ett slutförvar.
I december 1995 beslutade riksdagen på förslag av regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10) att kostnader som staten, kommunerna eller reaktor-innehavarna har för informationsinsatser i samband med frågor som rör hantering och slutförvaring av kärnavfall får täckas från Kärnavfallsfonden.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden angående den statliga samordningen av kontrollen av kärnteknisk verksamhet. Våren 1990 (bet. 1989/90: NU24) avstyrkte utskottet och avslog riksdagen yrkanden (mp) i vilka bl.a. hävdades att ansvarsfördelningen inte fungerade och att bedömningen och kontrollen av den kärntekniska hanteringen borde samordnas till en instans. Utskottet fann vid detta tillfälle inte anledning att ifrågasätta gällande ordning för tillsynen av den kärntekniska verksamheten. Denna tillsyn är, påpekade utskottet, fördelad på olika instanser, men ett samarbete sker samtidigt mellan berörda tillsynsorgan. Yrkandena följdes upp i en reservation (mp).
Utskottet instämmer i vikten av att berörda kommuner och kommuninvånare ges största möjliga insyn i de förstudier som SKB utför. På så sätt ökar informationsutbytet och fakta kan delges allmänheten på ett sätt som förhindrar onödig oro. Samtidigt ges möjlighet för berörd befolkning att öppet få ställa frågor och lämna synpunkter på det arbete som bedrivs. Det är utskottets uppfattning att både SKB och ansvariga statliga myndigheter gör betydande ansträngningar för att åstadkomma en sådan öppenhet i beslutsprocessen. Utskottet finner vidare inte anledning att ifrågasätta gällande ordning för tillsynen över den kärntekniska verksamheten. Även om denna tillsyn är fördelad på olika instanser sker ett samarbete mellan berörda tillsynsorgan. Med hänvisning till det nu sagda och till den lämnade redovisningen avstyrker utskottet samtliga här berörda motionsyrkanden.
Verksamheten vid Studsvik AB
Motion 1994/95:N423 (mp) tar upp verksamheten vid Studsvik AB och främst driften av forskningsreaktorn R2. Den centrala verksamheten vid företaget och forskningsreaktorn är, enligt motionärerna, att utprova kärnbränsle samt att bestråla och testa olika material. Trots avsaknaden av en miljökonsekvensbeskrivning, påpekas det i motionen, beslöt regeringen år 1994 att ge ett förlängt tillstånd för forskningsreaktorn med tio år. Motionärerna frågar sig om det är lämpligt att denna verksamhet drivs kommersiellt och undrar om de kommersiella eller de säkerhetsmässiga intressena går först. Enligt motionärerna bör forskningsreaktorn stängas. De menar vidare att en tidigarelagd plan för avveckling och rivning av R2-reaktorn samt för omhändertagande av rivningsavfallet måste upprättas. Dessutom borde ett program för omhändertagande av använt kärnbränsle från R2-reaktorn tas fram. Regeringen bör också, anförs det, tillsätta en utredning angående lagringen av kärnavfall vid Studsvik.
Både SKI och SSI har i remissyttranden över Studsvik AB:s ansökan om fortsatt tillstånd för R2-reaktorn redovisat sina synpunkter beträffande verksamhetens berättigande. SKI framhåller det säkerhetsmässiga värdet av den forskningsverksamhet som bedrivs vid R2- reaktorn och som bl.a. stöds av SKI via forskningsmedel. SKI ser R2-reaktorn som en nationell resurs för den kärnsäkerhetsforskning som bedrivs vid landets tekniska högskolor och universitet. SSI menar att den testning av kärnbränsle som utförs i Studsvik har en indirekt betydelse för strålskyddet vid de svenska kärnkraftverken.
Tillstånd till fortsatt drift av R2- reaktorn beslutades av regeringen våren 1994. Tillståndet gäller t.o.m. den 30 juni 2004. Flera villkor är uppställda för tillståndet. Bland annat skall en plan för rivning av R2-reaktorn samt för omhändertagande av rivningsavfallet vara upprättad senast den 31 december 1996. Vidare skall ett av SKI godkänt program för omhändertagande av använt kärnbränsle från R2-reaktorn, omfattande tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter, finnas senast den 30 juni 1997. Om företaget inte har lyckats utarbeta ett sådant - av SKI godkänt - program kommer enligt regeringsbeslutet reaktorn att stängas.
Med åberopande av nu lämnade uppgifter anser utskottet att här behandlade yrkanden i motion 1994/95:N423 (mp) inte bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. De avstyrks sålunda.
Import av visst kärnbränsle, m.m.
I nyssnämnda motion redogörs vidare för bränsle- och avfallssituationen vid Studsvik AB med avseende på forskningsreaktorn. Motionärerna påpekar härvid att det hos företaget finns utländskt höganrikat kärnbränsle, s.k. HEU-bränsle (High Enriched Uranium), som företaget har svårt att avhända sig. Förenta staterna är som leverantörsland skyldigt att ta tillbaka bränsleelementen, sägs det. Sedan några år tillbaka har Studsvik övergått till att använda låganrikat bränsle, s.k. LEU- bränsle (Low Enriched Uranium), i forskningsreaktorn. Enligt motionärerna fanns det vid företaget hösten 1993 totalt 657 utbrända bränsleelement, varav 451 HEU-element och 206 LEU- element. Motionärerna hänvisar till att Studsvik anser att en slutdeponering i Sverige av utbränt LEU-bränsle med låg anrikningsgrad är ett möjligt alternativ, om Förenta staterna inte kan ta tillbaka detta använda kärnbränsle. Motionärerna menar att kärntekniklagen är juridiskt otillräcklig beträffande förbudet i Sverige mot slutförvaring av utländskt kärnavfall; den aktuella paragrafen (5 a §) betecknas som en gummiparagraf med hänvisning till att undantag från förbudet kan medges om synnerliga skäl föreligger. Kärntekniklagen måste enligt motionärerna ändras så att det blir absolut förbjudet att slutlagra utländskt kärnavfall i Sverige. I motionen yrkas vidare på att all import av kärnämne och kärnavfall skall stoppas, liksom att allt kärnavfall från HEU- resp. LEU-bränslet skall återgå till Förenta staterna.
Även i motion 1994/95:N452 (mp) berörs avfallet vid Studsvik AB. Mellanlagring i CLAB av LEU-elementen får inte ske, menar motionären. Även hon begär att bränslet skall återföras till Förenta staterna.
Liksom de flesta övriga forskningsreaktorer i västvärlden har Studsvik AB kontrakt med företag i Förenta staterna om leverans av bränsle. Enligt uppgift kan sådant bränsle inte införskaffas från något annat land. Enligt kontrakten, som de i allmänhet är utformade, skall bränslet sedan det använts i en reaktor skickas tillbaka till Förenta staterna för upparbetning. Detta har hittills skett i den s.k. Savannah River-anläggningen.
Det HEU-bränsle som använts av Studsvik AB lagras tills vidare i företagets förvaringsanläggning. Vid varje leverans av sådant bränsle har från amerikansk sida krävts att materialet skall skickas tillbaka för slutligt omhändertagande. Med hänsyn till säkerhetskraven stängdes emellertid Savannah River-anläggningen år 1989 efter ett domstolsbeslut. Efter en omfattande miljökonsekvensbeskrivning för verksamheten är anläggningen nu åter i drift. Ett annat domstolsbeslut innebär att använt bränsle från utländska forskningsreaktorer inte får tas i land eller transporteras i Förenta staterna innan det amerikanska energidepartementet, som har ansvar för anläggningen, redovisat ett intyg som visar bränslets begränsade inverkan. Något sådant intyg har ännu inte redovisats.
Resultatet har blivit att Studsvik AB lagrar använt HEU-bränsle i avvaktan på transport till Förenta staterna. Det är vidare oklart om hur det använda LEU- bränslet slutligt skall tas om hand, om Förenta staterna inte förklarar sig berett att återta bränslet. Någon teknisk metod för att slutligt ta hand om detta bränsle i Sverige har inte utarbetats.
Utskottet har i det föregående hänvisat till regeringens beslut i maj 1994 vad avser tillstånd för Studsvik AB att inneha och driva forskningsreaktorn R2. Detta tillstånd gäller längst t.o.m. den 30 juni 2004. Det finns skäl att åter uppmärksamma att ett villkor för detta tillstånd är att Studsvik AB senast den 30 juni 1997 skall upprätta ett program för omhändertagande av använt bränsle från R2-reaktorn innefattande tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter. Om företaget inte uppfyller detta åtagande kommer reaktorn att stängas.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella delarna av motionerna 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N452 (mp).
Ågestareaktorn
I Sverige återstår några få rester av det tidigare stolta socialdemokratiska atomvapenprogrammet, anförs det i motion 1994/95:N401 (m) med hänvisning till Ågestareaktorn. Denna reaktor är visserligen avställd men kan på kort tid tas i bruk för framställning av svenska atomvapen, hävdar motionären. Han menar att Ågestareaktorn bör avvecklas med hänsyn till att de betydande resurser för kärnvapenframställning som finns kvar i anslutning till reaktorn allvarligt har skadat vår trovärdighet i det internationella agerandet för reduktion av världens kärnvapen.
Ågestareaktorn togs ur drift år 1974. Vattenfall AB innehar tillstånd enligt kärntekniklagen att inneha reaktorn med därtill följande åligganden vad gäller hantering och slutförvaring av avfall samt avveckling och rivning av anläggningen. Det använda bränslet från Ågestareaktorn sändes år 1975 till Studsvik för mellanförvaring och har sedermera förflyttats till CLAB för fortsatt mellanförvaring i avvaktan på slutförvaring i Sverige. Efter nedläggningen har anläggningen hållits under bevakning med återkommande tekniska och strålskyddsmässiga inspektioner i enlighet med SKI:s och SSI:s villkor och föreskrifter. En översiktlig plan för en total avveckling av Ågestaanläggningen redovisades för regeringen år 1985. Tekniska och strålskyddsmässiga skäl har varit avgörande för att vänta med rivningen till dess att teknisk och personell kapacitet finns uppbyggd för att ta hand om övriga svenska kärnkraftverk vid den tidpunkt dessa tas ur drift.
Av det sagda torde framgå att anläggningen i praktiken är avvecklad och att de farhågor som framförs i motion 1994/95:N401 (m) är överdrivna. Utskottet avstyrker därför motionen.
Skrotningsspecifikation för kärnkraftverk
I motion 1994/95:N410 (mp) anförs att det är märkligt att kraftföretagen inte begär någon livscykelspecifikation för ett kärnkraftverk som, sägs det, är en av de mest materialkrävande verksamheter som finns och som säkert kommer att bjuda på ganska intrikata problem vid skrotningen. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna på att kärnkraftsindustrin omgående skall åläggas att redovisa en skrotningsspecifikation för kärnkraftverk.
Enligt Energikommissionens nyligen avlämnade betänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) erhålls vid rivningen av de tolv kärnkraftverken totalt ca 140 000 kubikmeter avfall. Kostnaden för att ta hand om detta avfall har beräknats till ca 1 miljard kronor, eller ca 80 miljoner kronor per reaktor. SKB planerar en utbyggnad av SFR för slutförvaring av rivningsavfallet.
Sommaren 1994 presenterade SKB en rivningsstudie med titeln Teknik och kostnader för rivning av svenska kärnkraftverk, i vilken rivningskostnaderna beräknades uppgå till ca 9 miljarder kronor. Enligt uppgift pågår för närvarande inom SKI motsvarande studier av rivningskostnaderna. Dessa studier avses fungera som underlag för granskning av och jämförelse med SKB:s beräkningar.
Utskottet gör i denna del följande bedömning. Av den lämnade redovisningen framgår att omfattande studier har genomförts och kommer att göras av skrotningsteknik och kostnader för rivningen av kärnkraftverken. Få verksamheter torde vara så väldokumenterade vad gäller specifikationer av hur rivningen skall fullgöras och hur det uppkomna rivningsavfallet skall omhändertas som kärnkraftverken. Utskottet vill också hänvisa till det ställningstagande beträffande livscykelspecifikationer som utskottet gjorde i det näringspolitiska betänkandet våren 1995 (bet. 1994/95:NU18 s. 82). Utskottet påtalade därvid vikten av att producenterna tar ett ökat miljöansvar för sina produkter under hela deras livscykler. Dock förklarade sig utskottet inte vara berett att förorda införande av lagstiftning om livscykelspecifikationer.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:N410 (mp) i här aktuell del
.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagring av kärnavfall, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N412 yrkandena 5 och 6, 1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och 1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9 och 14-16,
res. 1 (mp)
2. beträffande kärntekniskt avfall i Norden
att riksdagen avslår motion 1994/95:N428,
res. 2 (mp)
3. beträffande inkapsling av kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1994/95:N452 yrkande 9,
res. 3 (mp)
4. beträffande slutförvaret för radioaktivt driftavfall
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N412 yrkandena 1-4 och 7 och 1994/95:N445 yrkandena 1-4 och 7,
res. 4 (mp)
5. beträffande beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N431 yrkande 1, 1994/95: N450 yrkandena 2, 6, 8 och 10-12 och 1994/95:N452 yrkandena 7 och 8,
res. 5 (mp)
6. beträffande verksamheten vid Studsvik AB
att riksdagen avslår motion 1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11,
res. 6 (mp)
7. beträffande import av visst kärnbränsle, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N423 yrkandena 7-9 och 12 och 1994/95:N452 yrkande 12,
res. 7 (mp)
8. beträffande Ågestareaktorn
att riksdagen avslår motion 1994/95:N401,
res. 8 (mp)
9. beträffande skrotningsspecifikation för kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1994/95:N410 yrkande 2.
res. 9 (mp)
Stockholm den 20 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s) och Frank Lassen (s).
Reservationer
1. Lagring av kärnavfall, m.m. (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med Utskottet vill och slutar på s. 9 med berörda delar bort ha följande lydelse:
Utskottet vill - i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N412 (mp), 1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp) - understryka att det inte finns någon godkänd metod för att slutförvara använt kärnbränsle. Det handlar om tekniska aspekter som är svåra att överblicka och där nya kunskaper ständigt växer fram och förändrar säkerhetsbilden. Det gäller vidare tidsrymder som överskrider det mänskliga intellektets förmåga att fatta. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är försvarbart att de svenska kärnkraftsreaktorerna skall fortsätta att producera 700-800 kg högaktivt avfall varje dag. Utskottet vill i detta sammanhang också rikta uppmärksamhet på det låg- och medelaktiva avfallet. Som påpekas i motionerna 1994/95:N412 (mp) och 1994/95:N445 (mp) består detta avfall av främst vattenreningsfilter från kärnkraftverken med mycket hög strålningsaktivitet. Även detta avfall kräver i praktiken en lagringstid i ett tusenårsperspektiv. Om inte kärnkraften kan stoppas momentant bör, enligt utskottets uppfattning, sådana åtgärder vidtas som minimerar den fortsatta produktionen av kärnavfall.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir de här aktuella yrkandena i motionerna 1994/95:N412 (mp), 1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp) helt eller väsentligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande lagring av kärnavfall, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N412 yrkandena 5 och 6, 1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och 1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9, 14 och 16 och med anledning av motion 1994/95:N450 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kärntekniskt avfall i Norden (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med Sedan motionen och slutar med motion 1994/95:N428 (s) bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N428 (s) anser utskottet att det dr angeläget med en nordisk redovisning av det kärntekniska avfallet och en genomlysning av de avtal som träffats med länder utanför Norden rörande villkoren för avfallshanteringen. Den rapport som redovisades inför Nordiska rådets session i Reykjavik i mars 1995 bör sakbehandlas skyndsamt. De begärda uppgifterna finns nu tillgängliga, och det finns enligt utskottets uppfattning ingen anledning att vänta ytterligare ett halvår innan dessa presenteras. Enligt utskottets mening bör därför regeringen skyndsamt ta ett nordiskt initiativ i denna fråga. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen härtill.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N428 (s).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kärntekniskt avfall i Norden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N428 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Inkapsling av kärnavfall (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med Utskottet vill och slutar på s. 11 med berörd del bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som riktas i motion 1994/95:N452 (mp) mot att någon metod ännu inte godkänts för inkapslingen av kärnavfallet. Även mot denna bakgrund finns det enligt utskottets uppfattning skäl att åtgärder vidtas som minimerar den fortsatta produktionen av kärnavfall. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1994/95: N452 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inkapsling av kärnavfall
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N452 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Slutförvaret för radioaktivt driftavfall (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Utskottet finner och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som kommer till uttryck i motionerna 1994/95:N412 (mp) och 1994/95:N445 (mp) angående risken för läckage av radioaktivitet från slutförvaret för radioaktivt driftavfall. Enligt utskottets uppfattning är placeringen av ett avfallslager under Östersjöns botten olämplig. I stället bör låg- och medelaktivt avfall placeras i landbaserade lager skilda från ekosystemen. Utskottet instämmer i det yrkande som framställs i den sistnämnda motionen om att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning i syfte att närmare beskriva de långsiktiga miljökonsekvenserna av detta slutförvar. I avvaktan på att en sådan utredning slutförs bör inget ytterligare avfall tillföras lagret. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1994/95:N412 (mp) och 1994/95:N445 (mp) i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande slutförvaret för radioaktivt driftavfall
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N412 yrkandena 1-4 och 7 och 1994/95:N445 yrkandena 1-4 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med Utskottet instämmer och slutar med berörda motionsyrkanden bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som uttrycks i motion 1994/95: N450 (mp) om att mer demokratiska former för beslutsfattande måste utarbetas när ställning skall tas till frågor som gäller hanteringen av kärntekniskt avfall. Utskottet instämmer vidare i den kritik som framförs i motion 1994/95:N452 (mp) om att SKB:s informationsverksamhet inte kan betecknas som seriös och välgrundad. I de sammanhang varom här är i fråga är det särskilt viktigt att olika värderingar tillåts komma fram och få möjlighet att göra sig gällande tidigt i beslutsprocessen. Utskottet anser att förfarandet i den nu aktuella frågan i Malå och Storuman strider mot dessa principer. I dessa kommuner påbörjade SKB förstudier trots motstånd från en stor majoritet av befolkningen. Som anförs i motion 1994/95:N431 (mp) har det även i Kynnefjäll begåtts överträdelser mot den lokala opinionen, vilket har lett till ett omfattande motstånd från befolkningen mot SKB:s förstudier.
Utskottet ställer sig också bakom det i motion 1994/95:N450 (mp) framförda kravet på en förbättrad statlig samordning av prövningsförfarandet och tillsynsverksamheten. Det är nödvändigt, enligt utskottets uppfattning, att staten förbättrar kontrollen över det radioaktiva avfallet. Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringen bör vidta erforderliga organisationförändringar i berörd förvaltning i syfte att ge de tillgängliga resurserna en mer samlad form.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet här berörda delar av motionerna 1994/95:N431 (mp), 1994/95:N450 (mp) och 1994/95:N452 (mp).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N431 yrkande 1, 1994/95:N450 yrkandena 2, 6, 8 och 10-12 och 1994/95:N452 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Verksamheten vid Studsvik AB (mom. 6)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med Med åberopande och slutar med avstyrks sålunda bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter på verksamheten vid Studsvik AB som framförs i motion 1994/95:N423 (mp). Det är otillfredsställande att en fortsatt drift av forskningsreaktorn R2 tillåts utan att en miljökonsekvensutredning genomförts. Att dessutom driva verksamheten i form av bolag som med nödvändighet ger en begränsad insyn i verksamheten och som främst har kommersiella intressen, är enligt utskottets uppfattning olämpligt. Det råder vidare oklarhet rörande företagets förmåga att hantera det avfall som genereras. Utskottet instämmer i det som föreslås i nämnda motion om att regeringen bör låta tillsätta en utredning angående lagringen av kärnavfallet vid Studsvik. Utskottet ställer sig också bakom de krav som framförs i samma motion på att forskningsreaktorn skall stängas och att en plan för avveckling och rivning av reaktorn samt för omhändertagande av rivningsavfallet skall upprättas.
Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i den berörda motionen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande verksamheten vid Studsvik AB
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Import av visst kärnbränsle, m.m. (mom. 7)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med Utskottet har och slutar med och 1994/95:N452 (mp) bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det otillfredsställande att kärntekniklagen är utformad så att möjlighet finns för regeringen att lämna undantag från förbudet att lagra utländskt kärnavfall i Sverige. I likhet med vad som anförts i motion 1994/95:N423 (mp) anser utskottet att lagen bör ändras så att denna möjlighet undanröjs. Utskottet ställer sig också bakom yrkandet i nämnda motion att all import av kärnämne och kärnavfall till Studsvik AB skall stoppas. Enligt utskottets bestämda uppfattning är det utomordentligt angeläget att de utbrända HEU- och LEU- elementen snarast återförs till Förenta staterna och inte blir föremål för vare sig mellanlagring eller slutlagring i Sverige.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad utskottet här anfört. Med det sagda tillstyrks motionerna 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N452 (mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande import av visst kärnbränsle, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N423 yrkandena 7-9 och 12 och 1994/95:N452 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Ågestareaktorn (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med Av det och slutar med därför motionen bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till den uppfattning som framförs i motion 1994/95:N401 (m) om att åtgärder snarast bör vidtas för en slutlig avveckling av Ågestareaktorn. Det är, enligt utskottets uppfattning, till skada för svensk trovärdighet i vårt internationella agerande mot kärnvapen att det inom landet finns betydande resurser för kärnvapenframställning.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda den aktuella motionen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Ågestareaktorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N401 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Skrotningsspecifikation för kärnkraftverk (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med Utskottet gör och slutar med aktuell del bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i det som sägs i motion 1994/95:N410 (mp) om att kärnkraftindustrin omgående bör åläggas att redovisa en skrotningsspecifikation för kärnkraftverk. Värdefulla erfarenheter kan härvid hämtas i Förenta staterna där de kostnader som uppstått vid rivning av kärnkraftverk vida överstiger de beräkningar som SKB har presenterat vad gäller de svenska reaktorerna. Som anförs i motionen skulle ett krav på skrotningsspecifikation leda till långt bättre kunskap om återvinning även på detta område.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N410 (mp) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skrotningsspecifikation för kärnkraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N410 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Ärendet 1 Sammanfattning 1 Motionerna 2 Utskottet 4 Bakgrund 4 Lagring av kärnavfall, m.m. 7 Kärntekniskt avfall i Norden 9 Inkapsling av kärnavfall 10 Slutförvaret för radioaktivt driftavfall 11 Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning 12 Verksamheten vid Studsvik AB 13 Import av visst kärnbränsle, m.m. 14 Ågestareaktorn 15 Skrotningsspecifikation för kärnkraftverk 16 Hemställan 17 Reservationer 18 1. Lagring av kärnavfall, m.m. (mp) 18 2. Kärntekniskt avfall i Norden (mp) 18 3. Inkapsling av kärnavfall (mp) 19 4. Slutförvaret för radioaktivt driftavfall (mp) 19 5. Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk anläggning (mp) 20 6. Verksamheten vid Studsvik AB (mp) 21 7. Import av visst kärnbränsle, m.m. (mp) 21 8. Ågestareaktorn (mp) 22 9. Skrotningsspecifikation för kärnkraftverk (mp) 22 Gotab, Stockholm 1996