Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.

Betänkande

Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.

Departementsserien

EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;

EU-dokument

Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.

EU-nämndens protokoll

Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.

EU-nämndens skriftliga samråd

I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.

EU-nämndens uppteckningar

En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.

Fakta-pm om EU-förslag

Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.

Framställning

Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellation

I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.

Kammarens föredragningslistor

Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.

Kommittéberättelse

Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.

Kommittédirektiv

Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.

KU-anmälan

S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.

KU:s särskilda protokoll

Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.

Motion

N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.

Omröstning

Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.

Proposition

I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.

Protokoll

Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.

Rapport från riksdagen

Redogörelse

Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.

Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

Riksdagsskrivelse

Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.

Riksrevisionens granskningsrapport

Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.

Skriftlig fråga

Skrivelse

Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;

Svensk författningssamling

I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.

Talarlista

Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.
Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;

Utlåtande

Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.
F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.
Personuppgifter i Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut vid publicering p&aring; webbplatsen
N&auml;r Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut publiceras p&aring; riksdagen.se avidentifieras enskildas personuppgifter. Namnuppgifter ers&auml;tts med A.A, B.B, och s&aring; vidare.&nbsp;
De personuppgifter som r&ouml;r kandidater, personer som samtyckt till kandidatur eller personer som f&ouml;retr&auml;der ett parti avidentifieras normalt sett inte.

Valprövningsnämndens beslut

Ett utskott som ansvarar f&ouml;r en viss fr&aring;ga kan be om synpunkter fr&aring;n ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det bet&auml;nkande som det ansvariga utskottet l&auml;mnar inf&ouml;r riksdagens beslut i fr&aring;gan.&nbsp;

Yttrande

Anmälningsplikt vid idrottsarrangemang

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
Utskottets förslag mot reservation 1 (M, FP, C, KD)
</td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">S</td><td class="rost_ja">99</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">M</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">97</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">MP</td><td class="rost_ja">21</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">FP</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">22</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">C</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">19</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">SD</td><td class="rost_ja">19</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">V</td><td class="rost_ja">17</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">KD</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">16</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">156</td><td class="summa_nej">154</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">39</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>

2011-06-21


Herr talman! Så var det dags igen. Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet använt sig av det så kallade utskottsinitiativet, ett verktyg som vi som riksdagsledamöter har, som vi hörde i den tidigare debatten, rätt att använda oss av, men verktyget ska hanteras varsamt och med försiktighet. Det verkar inte vara något som den rödgröna oppositionen tar hänsyn till. Det är ett verktyg som i grunden kommit ur att riksdagen ska kunna hjälpa regeringen om småfel har begåtts men framför allt när det krävs snabba beslut vid stora faror, epidemier eller dylikt. 
Förra gången det begav sig i justitieutskottet var det beträffande nedläggning av fyra tingsrätter, fyra tingsrätter som fortsatt är kvar även om utskottsinitiativet inte fick gehör i kammaren. Dagen efter gick det att läsa i Smålandstidningarna att nu var det kört för Eksjö tingsrätt, enligt den miljöpartistiska riksdagsledamoten. Tänk så fel det kan bli! Det tyder väl ändå på att det inte är alla som har riktigt koll på vad utskottsinitiativ innebär och när det ska användas.
I dag, herr talman, gör man ett nytt försök och då beträffande anmälningsplikten, som innebär att de personer som fått tillträdesförbud eller blivit dömda för våldsbrott eller för ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang ska kunna tvingas att anmäla sig hos polisen då matchen går av stapeln så att dessa omöjligt ska kunna ta sig in på arenan. Vacker tanke måhända, men det finns en hel del frågor man bör ställa sig först. Är detta verkligen den enda rätta vägen att gå?
Den förra regeringen införde lagen om tillträdesförbud. Den nuvarande regeringen har förbättrat den lagen och bland annat givit polisen möjlighet att initiera begäran om att någon ska få förbud att vistas på arenorna. Vi har också kriminaliserat pyroteknik inne på arenan liksom att beträda eller kasta in föremål på planen. Vi har även utökat möjligheten att med buss köra bort stora grupper som stör ordningen.
Herr talman! Det här räcker inte; det är alldeles uppenbart. Det är uppenbart för alla dem som i dag väljer att inte ta med sig sina barn på roliga matcher och föredrar att titta på sportsammandraget framför tv:n i stället. Därför har regeringen tillsatt en nationell samordnare, landshövding Per Unckel, när det gäller att komma till bukt med brottsligheten vid idrottsarrangemang, något som har efterfrågats från idrottens sida.
Huvudfokus i Per Unckels uppdrag är att nå resultat, här och nu. Han har fram till 2013 på sig men har möjlighet att hela tiden lämna in delförslag. Efter samtal med Per Unckel förra veckan vet vi att förslag, idéer och tankar kommer att redovisas redan i höst. Detta kan gälla både lagändringar och ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas. Både min och regeringens inställning är att arbetet måste ske förutsättningslöst där alla stenar måste lyftas på. Här är det många aktörer som är berörda från klubbar och förbund till arenaägare, polisen, kommuner och kollektivtrafiken och självfallet också vi, lagstiftare. Alla har vi olika verktygslådor som vi kan bidra med för att få den helhet som jag tror är absolut nödvändig för att någonsin komma till bukt med brottsligheten runt våra idrottsarrangemang.
En av de viktigaste åtgärderna enligt min mening är att se till att man kan identifiera huliganerna. Åtgärder som här kan krävas är högre kvalitet på övervakningskamerorna, maskeringsförbud, införande av personliga biljetter och slopande av ståplatser, något som nu Hockeyligan siktar på - allt för att förhindra att oönskade personer finns inne på våra arenor. Brottsförebyggande rådet kom med en rapport, 
Strategier mot fotbollsrelaterade ordningsstörningar
. I den har Brå granskat det brittiska arbetet mot huliganism. Där framgår att en av de viktigaste förändringarna var just att ståplatserna försvann och det infördes numrerade sittplatser. Detta minskade bråket betydligt, och arrangörerna hade koll på vilka man hade släppt in. Det har man inte i Sverige i dag, och därför blir det väldigt svårt att ställa ansvariga personer till svars. Kollektiva bestraffningar visar med all tydlighet att allas ansvar leder till ingens ansvar, bråket och våldet har kunnat fortsätta.
Vad gäller tillträdesförbudet tror jag det är viktigt att det kan användas som det var tänkt. Det är klart att det blir verkningslöst om arrangörerna inte kan föra register på personerna som det gäller. Djurgårdens IF begärde, och fick också, dispens från Datainspektionen beträffande begränsningar som personuppgiftslagen ställer upp. Ansökningar likt Djurgårdens kommer med all säkerhet att åtföljas av fler, från andra klubbar, vilket torde undanröja hindret för arrangörerna att ha koll på vilka som faktiskt har tillträdesförbud.
För oss lagstiftare blir det att ta ställning till hur vi kan få en långsiktig och permanent lösning. Dessutom tål tiden för tillträdesförbud att diskuteras. Jag har från flera håll förstått att man anser att ett tillträdesförbud på ett år är alldeles för kort tid. Efter ett år är man åter med i matchen. Skulle tillträdesförbudet sträcka sig över två eller tre år är chanserna större att man lägger av.
Beträffande anmälningsplikt, som i dag diskuteras, säger både jag, utredaren och regeringen att den inte går att utesluta, men det behöver i så fall föregås av en mycket seriös analys. Är det praktiskt genomförbart? Skulle det få någon effekt? Det handlar om ca 150-200 människor som en tid före match, under match och efter match skulle komma att vistas på en polisstation. Hur klarar polisstationerna, speciellt de små, av en sådan hantering?
Det väcker också frågan om detta är förenligt med grundlagen. Lagstiftning som innebär tvång mot enskilda eller inskränkningar av grundlagsskyddade rättigheter får inte hastas fram. Den måste utredas ordentligt och genomgå noggranna avvägningar. Om den nationella samordnaren kommer fram till att det är helt nödvändigt krävs ett stort och genomarbetat underlag.
Den rödgröna oppositionen visar med all tydlighet att respekten för grundlagsskyddade rättigheter inte står speciellt högt i kurs. Man skriver i betänkandet att frågan bör utredas men att en anmälningsplikt ska träda i kraft, och det redan 2012. Detta trots att det bedömts vara mycket svårt att förena anmälningsplikt med bland annat grundlagsfästa rättigheter om rörelsefrihet, europakonventionen och kravet på att åtgärder av detta slag faktiskt ska vara proportionerliga - detta då det kan krävas att polisen frihetsberövar enskilda människor om man antingen inte stannar kvar eller inte kommer dit.
Frågan jag ställer till de rödgröna blir självklart: Vad händer om det inte är förenligt med grundläggande friheter och rättigheter, om det strider mot grundlagen? Går det rent praktiskt ihop? Är det proportionerligt? Är det nödvändigt? Varför begära en utredning när man redan har svaret? Varför begära prioritet endast för en åtgärd i stället för en helhetslösning? Prioriterar man något måste ju något annat stå bakom, och jag undrar vad det kan vara.
Varför är man inte beredd att låta den redan tillsatta samordnaren göra sitt jobb och lägga fram förslag som skapar en helhet gentemot huliganism. I motsats till vad den före detta ordföranden i justitieutskottet påstår, Kerstin Haglö, har Per Unckel ett mycket öppet mandat att utreda, analysera och lägga fram förslag till både åtgärder och lagstiftning där de olika aktörerna tillsammans arbetar fram vad respektive aktör kan bidra med. En enskild åtgärd räcker inte på långa vägar för att fotbolls- och hockeymatcher ska vara fantastiska mötesplatser där vi alla kan känna glädje, trygghet och på ett säkert sätt heja fram vårt lag till matchvinst före, under och efter match.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag avslag på förslagen till beslut i betänkandet och bifall till vår gemensamma reservation.
(Applåder)
I detta anförande instämde Pia Hallström, Krister Hammarbergh, Ulrika Karlsson i Uppsala, Patrick Reslow och Ewa Thalén Finné (alla M).



Herr talman! Nu har vi återigen ett så kallat utskottsinitiativ på vårt bord. 
Anmälningsplikt vid idrottsarrangemang 
är ryckt ur sitt sammanhang och dyker upp här. Varför dyker det då upp här i kammaren? Jo, därför att det har dykt upp i justitieutskottet, och det finns en opposition som har förenats. De tycker att det här är något viktigt som vi ska ta tag i. Och jag kan, såsom anförts tidigare i debatten under kvällen, verkligen beklaga att de så kraftfullt missbrukar denna initiativrätt. Den har ju ett helt annat syfte. Det behöver man inte läsa på särskilt mycket för att förstå, tycker jag. Men längtan och lusten i denna tidiga sommartid gör att de tydligen vill göra allt för att ta upp tid i kammaren och för att se till att regeringen ska få konstiga beställningar som är svåra att uppfylla.
Jag tycker också, som Helena Bouveng mycket skickligt förde fram, att det är ett väldigt konstigt initiativ att det ska levereras någonting men då med en massa premisser och förevändningar att det naturligtvis inte får strida mot de grundlagsskyddade rättigheter som råder i landet. Det är ett väldigt konstigt tillvägagångssätt, måste jag säga. Det är nästan så att man slår knut på sig själv i sin argumentation här.
Jag ska inte återupprepa det som Helena Bouveng förde fram om det gedigna arbete som vi försöker göra för att komma till rätta med det här. Möjligtvis belyste Helena Bouveng några problem som finns med att man ska anmäla sig på polisstationer. Jag tror att det mycket väl är möjligt, men allt ska ju göras i ett sammanhang. Det är därför vi har en särskild utredare.
Det som jag vill lyfta fram som ytterligare frågor som måste upp på bordet för att man ska komma till rätta med våldet runt våra idrottsarenor är att alla idrottsföreningar verkligen ska vara med och betala, att det ska vara ett tydligt regelverk. I dag är det ett snurrigt regelverk på så sätt att vissa klubbar behöver betala, det vill säga de som är aktiebolag men inte de som inte är aktiebolag. Och gäller det fotboll är det väldigt konstigt, för det är viktigt att klubbarna själva får bära ett visst ansvar för polisbevakning, men de ska behandlas lika. Det är ingen skillnad i den delen vad gäller klubbar som spelar med elitlicens. De ska allihop behandlas lika oavsett driftsform eller associationsform.
Den stora frågan är ägandefrågan. Men den sitter Riksidrottsförbundet på, för ska man få långsiktighet i den här verksamheten och klubbar som kan och vill driva och ta ansvar är det viktigt att det finns en professionell ledning. Vi har ju sett alldeles för många klubbar genom åren haverera, inte minst ekonomiskt men också när det gäller säkerhetsarbete och andra långsiktiga insatser.
Herr talman! Jag yrkar självklart avslag på detta förslag. Jag vill understryka att om det nu är som jag läste någonstans, att det finns en majoritet för det här är det naturligtvis ingen katastrof. Man måste se vad det handlar om. Det är en önskan från oppositionen att försöka greppa saker där man kommer överens, där Sverigedemokraterna känner att de gärna vill göra upp med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är ett ansvar som ni tar. Och jag hoppas att ni är stolta också vid en tillbakablick på det här, för detta är att missbruka utskottsinitiativrätten, hävdar jag.
Herr talman! Jag yrkar avslag till förslaget i betänkandet.
(Applåder)



Herr talman! Tyvärr finns det människor som misshandlar, slår sönder saker, förolämpar, angriper och förstör för andra människor. En del av dessa människor tar sig även in på våra idrottsarenor.
Det finns personer som i samband med demonstrationer attackerar polisen, kastar smällare och på det sättet förstör för dem som hade ett viktigt budskap med sin demonstration. Den typen av personer finns också inom idrotten.
Idrott och inte minst fotboll skapar starka känslor. Jag själv är en av dem som brinner för och är oerhört känslomässigt engagerad i ett lag. De flesta här i kammaren vet att jag har ett stort himmelsblått hjärta. Jag har under många år stått på ståplatsläktaren på Malmöstadion och hyllat mitt lag. Jag har varit medlem i supporterföreningen, och jag är medlem i Malmö fotbollsförening.
Jag och mer än 99 procent av alla som är supportrar hyllar vårt lag. Vi kanske skriker ut vår förtvivlan när ett mål blir bortdömt för en felaktig off side-avblåsning. Vi kanske sjunger en nidvisa om motståndarlaget. Men vi kastar inte in smällare mot domare eller motståndarlagets målvakt. Vi springer inte in på plan för att attackera vare sig domare eller spelare. Vi bestämmer inte tid med motståndarlagets huligangrupp för att slåss. Men tyvärr finns det personer som inte har de här spärrarna, som inte har förståndet som de flesta har, och de personerna riskerar att förstöra era och alla andras fantastiska idrottsupplevelser. Det hände mig redan när Malmö FF mötte Helsingborg den 24 maj. Jag satt på stadion och en eller ett par huliganer förstörde fotbollsfesten för mig och över 20 000 andra.
Herr talman! Det borde inte få hända, men ändå händer det. Då är frågan: Finns det några enkla åtgärder för att lösa de här problemen som gör att alla huliganer försvinner från idrottsarenorna och från samhället i stort? Svaret är självklart nej, det finns inte några enkla åtgärder som löser problemen. Det kommer att krävas många åtgärder. Och ansvaret ligger på många olika, från oss som lagstiftare till klubbarna, Fotbollförbundet och arenaägarna.
År 2005 kom lagen om tillträdesförbud. År 2009 förstärkte vi den lagen samtidigt som vi införde en ny lagstiftning mot pyroteknik och mot att beträda spelplanen. Redan nu kan vi från Centerpartiet säga att dessa ändringar inte räcker. Vi vill ändra lagen om tillträdesförbud så att förbudet kan gälla längre än ett år - två, tre eller kanske till och med fem år i de värsta fallen. Det är rimligare än ett år, som i dag.
Många klubbar har redan vidtagit bra åtgärder för att stoppa våldsverkare inne på arenorna. Redan efter ett par veckor kom Malmö FF med sitt tiopunktsprogram för att hindra att detta händer igen. Jag är övertygad om att dessa åtgärder är långt viktigare än den anmälningsplikt som vi diskuterar i dag.
Det handlar om förstärkt visitation, mer personal och noggrannare kontroll. Drogpåverkade eller kraftigt berusade personer ska inte få komma in på arenan. Det ska vara fler synliga vakter runt hela stadionområdet och inne på arenan. Det ska finnas nät som skyddar mot inkastade föremål. Sådana har redan satts upp. Icke-uniformerad personal ska placeras ut på läktarna. Denna personal kan se om någon försöker kasta in ett föremål eller ta sig in på planen. 
Dessutom kommer Malmö FF att ansöka om den dispens som man enligt Datainspektionen kan få för att upprätta ett register för att förhindra dem med tillträdesförbud att ta sig in på arenan.
Jag är samtidigt tveksam till en del förslag som har kommit fram, till exempel att ta bort ståplatsläktaren. Vi får absolut inte komma med åtgärder som förstör den goda läktarkultur och supporterkultur som finns i många klubbar. Tifon, sånger och andra läktararrangemang är viktiga för stämningen på matcherna. De 99 procenten bra supportrar ska inte drabbas för att det finns några få huliganer.
Herr talman! Jag tror även att anmälningsplikt kan vara ett inslag för att få bort de allra värsta huliganerna från idrottsarrangemangen. Man måste dock vara medveten om att det handlar om en ganska liten grupp. Det är personer som redan har fått tillträdesförbud, men i de senaste fallen av huliganism som vi har sett på svenska arenor har personerna inte haft tillträdesförbud. Alltså skulle anmälningsplikten inte ha gällt dem i alla fall.
När Socialdemokraterna lade fram sitt förslag i justitieutskottet lät det som att anmälningsplikt skulle lösa alla problem, men det är naivt att tro det. 
Man måste också vara medveten om att anmälningsplikten, precis som Helena Bouveng sade, är en inskränkning i de grundläggande fri- och rättigheterna. Även om det bara handlar om att den med anmälningsplikt ska anmäla sig på polisstationen ett visst klockslag är det utan tvekan en inskränkning i de grundläggande fri- och rättigheterna.
Regeringsformens 2 kap. 8 § säger: "Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det."
Införandet av anmälningsplikt handlar alltså om att riksdagen ska fatta beslut om att inskränka en grundläggande fri- och rättighet, nämligen rörelsefriheten. Det kan vi göra eftersom rörelsefriheten är en av de friheter som kan inskränkas i lag enligt regeringsformen 2:20. Det får dock enbart göras för att "tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den".
En lagstiftning om anmälningsplikt är också en sådan lag som kan vilandeförklaras i ett år, precis som tidigare har skett med exempelvis lagen om buggning och datalagringsdirektivet.
Denna lagstiftning vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och kanske numera också Sverigedemokraterna låta snabbutreda - inte 
om
 en sådan lag ska utredas utan med krav på utredaren att komma fram till 
att
 en sådan lag ska införas. Oppositionspartierna vill också att regeringen ska lägga fram en proposition till riksdagen oavsett om utredaren avråder från det, oavsett om remissinstanserna är negativa och oavsett vad Lagrådet säger.
I utskottet var Sverigedemokraternas ledamot mycket tydlig med att det var omöjligt att stödja S-förslaget eftersom anmälningsplikt först behöver utredas. Kanske har något hänt där.
Är det rimligt att vi tar fram en lag på detta sätt? Centerpartiet är också positivt till anmälningsplikt, men nog måste väl frågan utredas i vanlig ordning, nog ska väl regeringen lyssna på vad utredaren kommer fram till, nog ska väl regeringen lyssna på vad remissinstanserna svarar och nog ska väl regeringen lyssna om Lagrådet säger nej. Det tycker inte oppositionen.
Jag har förstått att under Håkan Juholts nya ledning av Socialdemokraterna handlar det om att skjuta från höften och smasha på varenda boll som rör sig, så jag är kanske inte så förvånad. Jag är dock besviken på Miljöpartiet - och på Vänsterpartiet som inte ens tagit sig hit till kammaren i dag. Ni brukar vara noggranna med att skydda våra grundläggande fri- och rättigheter, men inte i detta fall. Här springer ni på bollen utan att tänka efter, precis som Socialdemokraterna. Det handlar om att ta snabba politiska poäng, och det är beklagligt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)



Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation, nr 2. 
Johan Linander! Jag är själv Kalmar FF-fantast och följer alla matcher. Jag får gratulera till vinsten i går och falla tillbaka på att vi slog ut er ur cupen förra veckan. 
Som så många andra i vårt land är jag konsument av idrottsarrangemang. Varje gång vår frihet och rättighet att avnjuta dessa tillställningar kränks av huliganer och våldsverkare blir jag upprörd, oavsett om jag är direkt drabbad eller om jag får läsa om det eller se det i medierna.
Tyvärr är dessa händelser inga nypåkomna företeelser, utan detta har pågått under många år. Jag vet inte om antalet händelser har ökat, men ansvariga på idrottsarenorna tar i dag oftare beslut att stoppa matcher med hänsyn till säkerheten för spelare, domare och publik.
De åtgärder som hittills vidtagits har uppenbarligen inte varit tillräckliga för att stävja detta oskick som kostar idrottsrörelsen stora summor varje år i säkerhetsarbete - jag har sett siffror på 35 miljoner för fotbollsklubbarna - och inte minst i minskade publikintäkter då många personer, till exempel barnfamiljer, avstår från att besöka framför allt hockeymatcher eller fotbollsmatcher av rädsla för huliganer. 
Herr talman! Sverigedemokraterna ställer sig positiva till att skärpa lagstiftningen rörande idrottsrelaterat våld och störningar. Det ligger helt i linje med vår politik.
Jag har full förståelse för att Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell är mycket kritisk till hur lite regeringen bistått idrottsrörelserna i dessa frågor genom att inte ge rättsväsendet, polisen och idrottsklubbarna de verktyg som behövs för att stävja dessa brottsliga handlingar i samband med idrottsarrangemang.
Jag hoppas att vi kan ge Lars-Åke Lagrell en present när han avgår som Fotbollförbundets ordförande nästa år genom att ge polisen och Idrottssverige nya verktyg i kampen mot huliganismen.
Det som efterfrågas av idrottsrörelsen är ett effektivt sätt att förhindra personer med tillträdesförbud att besöka idrottsarenorna.
Det utskottsinitiativ som tagits av Socialdemokraterna riktar enbart in sig på anmälningsplikt. Tyvärr är detta förslag något smalt och kunde med lite samarbetsvilja från Socialdemokraternas sida även ha innehållit Sverigedemokraternas och polisens tankar om elektronisk fotboja.
Rikspolisstyrelsens tankar om att elektronisk fotboja skulle kunna vara ett ännu mer effektivt verktyg för att hålla huliganer borta från de aktuella idrottsarenorna är mycket intressant. Enligt polisen finns det klara fördelar med elektronisk fotboja, vilket jag och Sverigedemokraterna instämmer i. Därför bör detta ingå i det prioriterade utredningsdirektiv som vi föreslår.
Den utredning som regeringen har tillsatt ska vara klar senast i mars 2013. Därmed kan knappast någon lagändring ske förrän 2014. Jag tror inte att idrottsrörelsen är villig att vänta så länge på åtgärder från lagstiftaren. Därför anser vi sverigedemokrater att det är hög tid att sluta prata och i stället gå till handling.
En av mina gamla arbetskamrater som var bas i ångcentralen på Silverdalens pappersbruk brukade säga, när han inte visste vad vi skulle göra: Vi gör något så har vi i varje fall gjort något. Det kan låta billigt, men genom att göra något kommer man alltid närmare en lösning på problemet. Jag tror att det gäller även här. Det handlar om sunt förnuft.
Vi vill ge utredaren i uppdrag att prioritera frågan om anmälningsplikt och ta med elektronisk fotboja som ett alternativ till anmälningsplikt med målsättningen att sätta detta i skarpt läge under 2012.
Herr talman! Vi hade hoppats att de rödgröna skulle se fördelarna med vårt något bredare utredningsdirektiv och därmed kunna tänka sig att stödja vårt utökade förslag. Tyvärr har de rödgröna svårt att släppa på prestigen och stödja något som kommer från Sverigedemokraterna, så det lär vi knappast få se. Det viktigaste för oss sverigedemokrater är att polisen och Idrottssverige får fler verktyg i kampen mot huliganismen, och det så snart som möjligt. Vi har därför beslutat att lägga vår prestige åt sidan och stödja Socialdemokraternas utskottsinitiativ om vår egen reservation faller vid omröstningen. Vi anser att vi är skyldiga Idrottssverige och alla seriösa idrottsälskare det.



Herr talman! Jag ska börja med att citera ur Sverigedemokraternas reservation som gick i tryck för bara några dagar sedan. Det står så här:
"Det utskottsinitiativ som Socialdemokraterna har lagt fram tar emellertid inte hänsyn till lämpligheten i att införa anmälningsplikt, vilket är en utredares uppdrag att yttra sig om, utan innebär att lagförslaget ska tas fram oavsett vad utredaren kommer fram till. Eftersom frågan om anmälningsplikt inte har utretts, i alla fall inte vad jag fått presenterat, anser jag inte att jag kan stödja S-ledamöternas förslag till utskottsinitiativ." Så skrev ni för några dagar sedan.
Om jag har förstått det hela rätt tar ni nu tillbaka det och säger att ni ska stödja utskottsinitiativet, trots att halva reservationen förklarar varför ni inte kan stödja det.
Är Sverigedemokraterna ett parti som kan kalla sig ansvarstagande? Är det ett parti som vet vad det vill? Är Sverigedemokraterna överens internt, är det ren och skär populism eller beror det till och med på vilken ledamot som företräder Sverigedemokraterna en viss dag?



Herr talman! Jag tänker inte ägna mig åt att försvara Socialdemokraternas utskottsinitiativ. Vi hade synpunkter på det i utskottet. Därför lade vi fram ett eget förslag och därför avstod vi i omröstningen i utskottet.
Nu ser situationen ut som den gör i riksdagen. Under omröstningen kommer det att se ut som jag förväntar mig. Det finns två förslag som vi inte riktigt sympatiserar med. Antingen avstår vi eller också stöder vi det förslag som vi tycker är minst dåligt. Vi känner ett ansvar mot idrottsrörelsen och polisen och det de efterfrågar när det gäller anmälningsplikt, så vi kan tänka oss att stödja utskottsinitiativet. Jag hoppas att den utredare som tar tag i detta också funderar på frågan om elektronisk fotboja.



Herr talman! Det var inte så många svar på mina frågor. Halva er reservation, Thoralf Alfsson, argumenterar för att ni definitivt inte kan stödja Socialdemokraternas utskottsinitiativ, mycket på grund av att frågan inte har utretts.
I ditt anförande sade du att ni inte tror att det kan bli en lagändring till 2012, ändå stöder ni detta. Om ni inte ens tror på att det är möjligt hur kan ni då stödja ett förslag som säger att en lag ska träda i kraft redan 2012?



Herr talman! Vi stöder vår reservation. Där uttrycker vi en målsättning med både anmälningsplikt och elektronisk fotboja.
Vi har att välja mellan två inte riktigt bra förslag. Antingen avstår vi helt och hållet. Då anser vi att vi sviker idrottsrörelsen eftersom det innebär att det kommer att dröja. Det kan ta ett, två eller tre år. Det kan dröja ända till 2014 innan det kommer ett nytt förslag från lagstiftarna.
Genom att stödja utskottsinitiativet kan vi få någon form av skärpning av reglerna kanske redan 2012.



Herr talman! Sverigedemokraterna sade för ett par dagar sedan att de inte stod bakom Socialdemokraternas förslag till utskottsinitiativ och skrev sin reservation som är mycket tydlig och som Helena Bouveng citerade ur. I utskottet ställdes er ledamot där, Kent Ekeroth, inför frågan om han stödde det ena eller det andra förslaget när hans eget föll. Då valde han att avstå. Nu har ni valt att göra annorlunda.
Vad har hänt på de här dagarna? Varför kunde han inte säga det redan i utskottet, om det var så givet för Sverigedemokraterna? Har inte Kent Ekeroth förtroende från ert parti, och får han inte företräda er i den här debatten? Jag måste fråga eftersom ni har ändrat er på bara några dagar. Man kan tycka att ett ställningstagande ska hålla mer än några få dagar.
Thoralf Alfsson påstår att utredaren inte skulle kunna komma med ett förslag om anmälningsplikt förrän 2013 när utredningen ska vara klar. Det står mycket tydligt i direktiven till Per Unckels utredning att han ska komma med tillbakarapporter till regeringen. De kan komma i form av delbetänkanden med förslag som han känner är färdigutredda. Ingenting säger att det här initiativet, om det röstas igenom i morgon, kommer att göra att frågan går snabbare framåt än annars. Påstår man det är det att försöka luras.
Jag vet inte om vi ska ta det som något generellt att det alltid är bättre att göra något än ingenting alls. Enligt Sverigedemokraterna är det alltså bättre att göra fel än att inte göra något alls.



Herr talman! Kärt barn har många namn. Ett delbetänkande eller att prioritera är i praktiken ungefär samma sak. Om man lämnar ett delbetänkande tidigt ser jag det som att utredaren har prioriterat anmälningsplikt, om det är det som delbetänkandet gäller.
Kent Ekeroth befinner sig för tillfället i New York och kan därför inte delta i debatten. Det handlar inte om något annat.
Vi företräder givetvis vårt eget förslag i första hand. Vi har lagt det på grund av att vi har haft synpunkter på utskottsinitiativet. Av två dåliga saker väljer vi det minst dåliga. Den skyldigheten känner vi att vi har mot idrottsrörelsen och de kontakter vi har med den.



Herr talman! I votering efter votering i de förberedande voteringarna här i kammaren faller Sverigedemokraternas förslag. Sedan avstår de från att rösta i huvudvoteringen för att de inte tycker att några av förslagen är tillräckligt bra. 
Vi ser i er reservation att ni inte tyckte att detta förslag från Socialdemokraterna var speciellt bra eftersom man där inte ställer frågan 
om 
detta är lämpligt att genomföra utan bara 
hur 
det ska ske.
Nu ställer ni er alltså bakom utskottsinitiativet. Det innebär att ni ställer er bakom att utredaren tvingas se till 
att
 en sådan lag genomförs oavsett om utredaren tycker att det är ett bra alternativ. Ni säger att regeringen 
ska
 återkomma till riksdagen med förslag om anmälningsplikt oavsett vad remissinstanserna svarar. Regeringen ska inte lyssna på remissinstanserna. 
Om ni trycker på ja-knappen i morgon i huvudvoteringen innebär det att ni säger att oavsett om Lagrådet säger nej - detta klarar inte grundlagsprövningen, detta är inte proportionellt - och oavsett om regeringen vill lyssna på Lagrådet eller inte säger ni till regeringen i och med detta utskottsinitiativ: Ni ska inte lyssna på Lagrådet. Ni ska ändå lägga fram en proposition till riksdagen. 
Det är precis det ni röstar för om ni trycker på ja-knappen. 



Herr talman! Jag tror att en anmälningsplikt kommer att komma i någon form. Hur den kommer att se ut kanske vi inte riktigt vet i dag. Men jag är helt övertygad om att det kommer att vara en del av utredningens förslag, oavsett om det kommer som ett delbetänkande eller om det kommer via detta utskottsinitiativ. Jag tror inte att vi behöver ha så stora bekymmer i fråga om det. 
I utskottsinitiativet finns det också en text om Europakonventionen, rättigheter och så vidare som tar udden av vissa av dessa saker. 



Herr talman! Thoralf Alfsson redovisar här en ganska tydlig omsvängning. Han underkänner med kraft reservationen i betänkandet från Kent Ekeroth där Kent Ekeroth förklarar varför man inte kan stödja den beställning som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort och som vi onekligen har diskuterat nu. 
Det är intressant att detta underkänns av Thoralf Alfsson. Bläcket har i och för sig hunnit torka, men detta är inte så gammalt. Det får mig att tänka på att när Thoralf Alfsson tidigare var i utskottet och Kent Ekeroth var här och diskuterade var det andra saker som Kent Ekeroth tog avstånd från som Thoralf Alfsson hade reserverat sig för och sade att man inte alls stod bakom det längre. 
Då är min fråga: Vem av er tecknar firman? Hur ska man någonsin veta vad ni tycker? Att jag ens väcker den frågan beror på att det förs en debatt och en diskussion om huruvida man ska diskutera med Sverigedemokraterna. Jag tillhör dem som gärna diskuterar med och lyssnar på alla företrädare i Sveriges riksdag. Det har jag verkligen inga problem med. Men det underlättar något om jag vet att beskeden om var man står håller längre än en vecka. Det blir lättare att förutse debatten, och det blir lättare för oss alla att medverka i en beslutsprocess. 
Har Thoralf Alfsson några kommentarer till detta? Vem tecknar firman för Sverigedemokraterna i utskottet, och är det inte konstigt att man ständigt svajar fram och tillbaka och byter åsikt?



Herr talman! Det är tur att inte alla människor är stöpta i samma form, har exakt samma idéer och samma tankesätt och förespråkar exakt samma saker. Det skulle vara ganska tråkigt. 
Man brukar säga att om alla personer i ett företag eller i en styrelse tycker exakt likadant är alla utom en onödiga. Det tror jag i allra högsta grad gäller i ett politiskt parti om man vill ha en debatt internt i partiet. Men det kanske inte är så i Folkpartiet. Där kanske alla är helt likriktade. Inom Alliansen kanske det också är så. 
Jag underkänner inte vår reservation. Jag har hållit ett anförande här där jag har talat för vår reservation. Det är det enda jag har gjort. Enligt reservationen vill vi införa elektronisk fotboja i detta sammanhang för att vi kanske tror mer på det i detta avseende och i ett längre perspektiv. 
Jag ser egentligen inte någon skillnad mellan anmälningsplikt och fotboja eftersom det i princip är så att en elektronisk fotboja ersätter anmälningsplikten. Det kan vara ett bra mycket bättre alternativ därför att man kan bestämma vilka arenor som en viss person inte får beträda. 



Herr talman! Det står väl utredaren fritt att titta på förslaget om fotboja och alla möjliga förslag. För min del kan utredaren även titta på handboja. Det spelar ingen roll. Jag tycker att de människor som kastar bomber på någon som är bollkalle och på domare snarast borde ha handfängsel och föras bort. Det är den bästa åtgärden, ungefär som med fotbojan. Sedan ska de låsas in. Det är verkligen radikala åtgärder. Det kanske Sverigedemokraterna stöder, vad vet jag. 
Det är mycket märkligt att man från Sverigedemokraterna först argumenterar för en reservation om att man inte kan stödja ett förslag från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Då har man uppenbarligen en mycket slapp inställning till svensk grundlag. Men när man sedan kommer till kammaren kan man helt plötsligt stödja detta. Det ger ett förvirrat intryck. Det leder också till att det blir svårt att göra det troligt när man annars säger att man vill att andra ska förhandla med Sverigedemokraterna, prata med dem och lyssna på dem. Jag lyssnar på Sverigedemokraterna, och jag försöker debattera med dem, men det blir svårt att förstå när de ger ett så förvirrat intryck. 
Jag hoppas att Thoralf Alfsson inte tror att alla ska tycka lika. Men politiken i denna kammare bygger på parlamentarismens princip om att man diskuterar ihop sig i ett parti, man fastställer en linje och tar en debatt. Sedan håller man fast vid detta. Då blir det något lättare att skapa en stabil politik. Det är en tradition som är mycket svensk. Det är tråkigt att Thoralf Alfsson avviker från den. 



Herr talman! Det är intressant att Johan Pehrson nu tydligen även vill förhandla med oss. Jag hörde honom i radion i morse då han sade att han absolut inte ville förhandla med oss. Han kunde samtala med oss men absolut inte förhandla med oss. Men han har tydligen bytt ståndpunkt sedan i morse. 


Anmälningsplikt för personer som har tillträdesförbud på idrottsevenemang (JuU28)


Herr talman! För mig som själv är fotbollsintresserad och politiker är det viktigt att fokus nu inte sätts på en enskild händelse eller att alla skyller på varandra så fort något går fel. Fokus ska vara på vad som kan och borde göras för att minska våld på våra arenor. Det är skillnad på supportrar och kända våldsverkare. Det är de senare debatten ska fokusera på.
Det har kommit flera förslag på hur man ska kunna stoppa huliganerna, exempelvis upprätta register och förlänga tiden för tillträdesförbud. Likaså att tillträdesförbud ska kunna gälla vid andra tillfällen, såsom ishockeymatcher, eller på andra platser, såsom krogar där risksupportrar brukar träffas. Biljetterna ska kunna göras personliga och fotografering ska kunna ske vid entrén.
Andra förslag som diskuterats är anmälningsplikt, sittplatskrav, att riskmatcher ska spelas tidigare på dagen och att man ser över övervakning och alkoholservering inne på arenorna. Polisen sade vid den debatt som anordnades tidigare i våras att personer som är så fulla att de nekas inträde till nattklubbar vid Stureplan släpps in på fotbollsarenor och Globen. Som ni ser finns det flera viktiga förslag som diskuteras.
Några av dessa förslag tror jag mer på, men oppositionen verkar ha glömt att det inte är vi som ska tro utan en utredare och de parter som ingår i samverkansgruppen. Det behövs en översyn av all lagstiftning och det behövs en samsyn på det som presenteras. Alliansregeringen gav därför en särskild utredare i uppdrag att fungera som nationell samordnare för att motverka brottslighet i samband med idrottsevenemang.
Utredare Per Unckels uppdrag är att med utgångspunkt i dagens lagstiftning pröva alla tänkbara åtgärder, förbättra samverkan och säkerställa att alla berörda parter tar sitt ansvar för att nå framgång. Samtidigt ingår i hans uppdrag att identifiera eventuella hinder och problem. Jag har själv varit kritisk till att utredningstiden är så lång, men utredaren har själv sagt vid upprepade tillfällen att han kommer att lägga fram delbetänkanden så fort det finns en samsyn och frågan är ordentligt utredd.
Unckel har fått ett brett utredningsuppdrag, och jag rekommenderar verkligen oppositionen att läsa utredningsuppdraget. Oppositionen verkar ha hängt upp sig på att anmälningsplikt inte omnämns i utredningsdirektivet, men ni slår in öppna dörrar. Vi är flera partier som har ställt oss positiva. Utredaren har själv sagt att han ska titta på frågan och av direktivet framgår inte att det inte skulle utredas. "Utredaren ska analysera och vid behov lämna förslag till vad som krävs för att idrottsarrangemang ska kunna genomföras på ett tryggt och trivsamt sätt."
Socialdemokraterna har fört fram att anmälningsplikt ska ha en särställning i denna utredning och att denna ska utredas framför alla andra tänkbara lösningar. Man kan inte tolka utskottsinitiativet på annat sätt. Ni tittar glatt på England och hänvisar dit i tid och otid. Det som Socialdemokraterna och övriga oppositionen, som denna gång förutom av Vänstern och Miljöpartiet även består av Sverigedemokraterna, inte verkar ha förstått när de hänvisar till England är att de har löst problemet genom ombyggnad av sina arenor som till stor del finansierats av staten och att de tyvärr i dag inte har någon supporterkultur att tala om längre då det har blivit så dyrt att gå på fotboll i England.
Det är också viktigt att komma ihåg att frågan om anmälningsplikt väcker frågor om grundlagsfästa rättigheter, såsom rörelsefrihet, och därför kräver noggranna avvägningar. Därför är det viktigt med utredning, därför är det viktigt med en remissomgång och att Lagrådet får titta på förslaget.
Oppositionen verkar anse att lagstiftning kan ske, jag citerar ur utskottsinitiativet, "ganska omedelbart". Vad de lägger i detta uttryck är dock inte alls klart. De säger att de vill att anmälningsplikt ska vara förenlig med grundlag och Europakonvention men verkar själva vilja använda den ganska vitt och brett. Återigen ett citat från utskottsinitiativet: "Inför anmälningsplikt för personer med tillträdesförbud eller som dömts för våldsbrott eller ordningsstörningar relaterade till idrottsevenemang." Alla dessa personer, alla sporter inkluderas om vi nu ska läsa utskottsinitiativet som fan läser Bibeln. Det är så oppositionen verkar läsa utredningsdirektivet. 
Jag tycker att det är viktigt att vi vidgar debatten. Lösningen är inte anmälningsplikt enbart. De som tror det har inte förstått mycket av problemet. Situationen i Södertälje eller på andra ställen i landet visar en ökad gängkriminalitet. Den visar att det finns många arga unga män. Det är nog tyvärr så att folk som inte är intresserade av fotboll har börjats dras till fotbollen, och de är där för att bråka. De har en önskan om att få känna samhörighet och att någon ser dem. Jag tror att man måste se fotbollsvåldet som ett samhällsproblem och ett uttryck för mer än en matchförlust.
Djurgården och några andra klubbar har sagt att de vill ha register över huliganer. Det är bra när klubbarna själva föreslår detta, och jag håller med om att det kan vara bra att stänga av huliganer. Malmö FF kommer att sätta upp nät vid sina ståplatser. Det är bra att klubbarna tar initiativ och testar olika metoder.
Den svenska fotbollsrörelsen präglas av ett stort ideellt engagemang, och det råder inget tvivel om att fotbollen är vårt lands största folkrörelseidrott. Allsvenskan ska vara för alla, och ingen ska vara rädd för att gå på en match.
Vi måste ta krafttag för att fotbollskulturen ska leva vidare. Det är viktigt att också se att fotbollsvåldet tyvärr signalerar otrygghet hos många unga och deras rop på uppmärksamhet. Det är inte enbart klubbarnas ansvar, inte bara polisens, utan alla måste komma överens. Annars är risken stor för att det blir svartvita lösningar, vilket inte gynnar alla oss som vill gå på fotboll och se den som en folkfest och ett familjenöje.
För mig är det tydligt att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna mer botar symtomen än sjukdomen. Jag vill bota sjukdomen, och jag vill ha en stark supporterkultur där alla kan gå på fotboll utan att vara rädda. Då ska man inte hasta fram förslag utan ta tag i problemet från grunden.
Sverigedemokraterna sade i går att de inte ser någon skillnad mellan fotboja och anmälningsplikt. Detta förslag röstar även Miljöpartiet och Vänsterpartiet på. Det är tydligt att ni inte vet vad ni röstar för. Jag yrkar bifall till reservationen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Pia Hallström och Patrick Reslow (båda M).



Herr talman! Det fotbollsrelaterade våldet och den fotbollsrelaterade brottsligheten är ett gissel för idrotten. Att några få förstör för alla fotbollsälskare är helt oacceptabelt. Framför allt är det inom elitfotbollen som det idrottsrelaterade våldet visar sig. Det kan röra sig om sammandrabbningar mellan olika falanger där våld är inblandat både innanför och utanför arenan. Till detta kommer också skadegörelse av olika slag som drabbar omgivningen. Lokaltrafiken sätts ur spel och det blir allmänna ordningsstörningar. Det har fått till följd att stora resurser måste läggas på polisinsatser och olika säkerhetsinsatser från klubbarnas sida. 
Jag vill här och nu ge en stor eloge till våra fotbollsklubbar som genomfört ett fantastiskt förebyggande jobb dels genom samverkan, dels genom att ta ett stort ansvar för säkerheten vid arenorna. Nu är det vår tur att ta vårt ansvar. Med hjälp av lagstiftning kan vi ta ytterligare ett steg framåt.
Trots olika åtgärder och genomförd lagstiftning är det bara att konstatera att idrottsrelaterad brottslighet främst inom ishockey och fotboll alltjämt är ett stort problem. Tillträdesförbudet som den socialdemokratiska regeringen införde 2005 var en viktig markering för att visa att våld och huliganism är oacceptabelt. Det visade sig snart att lagstiftningen inte var tillräcklig. Den borgerliga, moderatledda, regeringen införde förstärkningar i lagstiftningen 2009. Men redan 2007 när vi socialdemokrater hade insett att tillträdesförbudet inte var tillräckligt började vi föra fram frågan om anmälningsplikt. I samband med debatten 2009 kunde regeringen ha lagt fram förslag på anmälningsplikt för att komplettera tillträdesförbudet, men man valde att inte göra det.
Bara i år har hittills två allsvenska matcher fått brytas eftersom domare och spelare har attackerats på olika sätt. Det kan tyckas vara en tidsfråga tills någonting händer som innebär att människor blir allvarligt skadade eller ännu värre.
Herr talman! Som entusiastisk älskare av fotboll och före detta fotbollsspelare vill jag att fotbollen ska kännetecknas av härlig, varm stämning på läktaren och att publiken, fotbollssupportrar, spelare och domare ska känna trygghet på våra arenor. Föräldrar måste kunna ta med sina barn på en härlig fotbollsmatch utan att känna rädsla. 
Nu är det dags att skärpa verktygen mot huliganism och införa anmälningsplikt. För oss är det en prioriterad åtgärd. Personer med tillträdesförbud eller som har dömts för våldsbrott eller ordningsstörning relaterade till idrottsevenemang ska beläggas med anmälningsplikt på polisstationer. 
I stort sett alla politiska partier utom Moderaterna har tidigare efterlyst anmälningsplikt. Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll har tydligt uttalat sig för anmälningsplikt. Rikspolisstyrelsen har uttalat sig för anmälningsplikt. Därför tog vi socialdemokrater i justitieutskottet ett initiativ till att riksdagen ska göra ett tillkännagivande till regeringen om att snarast återkomma med förslag till lagstiftning om anmälningsplikt som ska träda i kraft 2012. Samtidigt har vi sagt, Caroline Szyber, i vårt initiativ att lagen ska utformas på ett rättssäkert sätt. Men Lagrådet kan inte titta på en lag som inte finns. Lagen måste fram först. Det är därefter Lagrådet tittar på den, innan den kommer till oss i riksdagen. Jag trodde att det var väl känt för Alliansen.
Initiativet kom i och med att jag på frågestunden så sent som torsdagen den 19 maj ställde en klar och tydlig fråga till justitieministern. Jag frågade om justitieministern är beredd att ta initiativ till att anmälningsplikt införs efter de ytterst tragiska händelser som har kantat fotbollen. Justitieministern kunde ha svarat ja eller nej. Svaret blev att regeringen har utsett en nationell samordnare, att det inte är en åtgärd eller ytterligare ett beslut i Sveriges riksdag som är det viktiga.
Är det inte här i Sveriges riksdag vi lagstiftar? Är det inte här i Sveriges riksdag vi också kan ta initiativ? Detta visar på passivitet från Moderaterna och justitieministern. Justitieministern har alla möjligheter i världen att ge utredaren Per Unckel ett tilläggsdirektiv att återkomma med ett förslag om en lag om anmälningsplikt snarast. Moderaterna vill inte. Vi kan inte vänta. Vi agerar.
Vi har möjligheten, rättigheten, att som riksdagsledamöter via utskottet ta ett så kallat självständigt initiativ inom ramen för vår verksamhet i form av ett betänkande. Det kan handla om aktuella frågor i eller utanför riksdagen. Detta är en sådan fråga som väckt bestörtning och förtvivlan inom klubbarna, hos fotbollssupportrar och hos allmänhet och som massmedierna uppmärksammat stort.
Vi fick majoritet i utskottet för att lägga fram ett betänkande tack vare att jag som ordförande använde min utslagsröst. Med vårt initiativ fanns det en möjlighet för Centern eller Folkpartiet, som tidigare tydligt tagit ställning för anmälningsplikten, att markera vad de tycker och snabba på en process som fullständigt avstannat i den moderatledda regeringen. Men varken Centern eller Folkpartiet hade orken att stå emot Moderaternas passiva inställning. Om betänkandet faller i voteringen i kammaren i dag innebär det att en anmälningsplikt inte kommer att införas, kanske aldrig under den moderatledda regeringens tid. Förlorarna är fotbollsklubbarna och supportrarna. Vem vinnaren är synes mer osäkert. 
Helomvändningen för Centern och Folkpartiet får mig att tänka på det kristdemokratiska förslaget om en civilkuragelag. Där pekade också regeringen med hela handen mot att en lag skulle tas fram - eftersom ni tycker att det är så märkligt att en lag tas fram. Det fanns ett kristdemokratiskt förslag om att införa en lag om civilkurage. Att visa civilkurage är starkt även om makten heter Moderaterna, Johan Linander.
Herr talman! Jag älskar fotboll, men fotboll ska vara fri från huliganism. Anmälningsplikten är inte den enda åtgärden. Vi ser fram emot utredningens förslag. Men anmälningsplikten är en viktig åtgärd som riksdagen och regeringen kan besluta om. Därför kan denna riksdag i dag ta initiativ till att tillkännage för regeringen att snarast återkomma med ett förslag om anmälningsplikt som ska träda i kraft 2012.
Vill vi riksdagsledamöter visa på allvaret att motverka och bekämpa den idrottsrelaterade brottsligheten? Det är inte att slå in öppna dörrar, Caroline Szyber, det är att visa handlingskraft och att öppna dörrarna till trygga arenor, trygghet för supportrar, spelare och domare.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Elin Lundgren och Anna Wallén (alla S).



Herr talman! Först, Kerstin Haglö, vill jag vara väldigt tydlig att beträffande anmälningsplikten som vi i dag diskuterar säger både jag, utredaren och regeringen att det inte går att utesluta men att det krävs en väldigt seriös analys innan man lägger fram sådana förslag. Det ställer väldigt många frågor. Är det praktiskt genomförbart? Men framför allt väcker det också frågan om detta är förenligt med grundlagen.
Man skriver i sitt betänkande att frågan bör utredas men att en anmälningsplikt 
ska
 träda i kraft 2012, detta trots att det bedöms vara mycket svårt att förena anmälningsplikt med bland annat grundlagsfästa rättigheter såsom rörelsefrihet, Europakonventionen och kravet på att åtgärder av detta slag ska vara proportionerliga.
Frågan jag ställer till Kerstin Haglö blir naturligtvis: Vad händer om detta inte är förenligt med grundläggande friheter och rättigheter, om det strider mot grundlagen? Går det rent praktiskt ihop? Är det proportionerligt?
I motsats till vad Kerstin Haglö påstår har Per Unckel ett mycket öppet mandat att utreda, analysera och lägga fram förslag på både åtgärder och lagstiftning där de olika aktörerna tillsammans arbetar fram vad respektive aktör kan bidra med.
Jag ställer frågan till Kerstin Haglö: Varför är man inte beredd att låta den redan tillsatta samordnaren göra sitt jobb och lägga fram förslag som skapar en helhet gentemot huliganismen?



Herr talman! När jag lyssnar på Helena Bouveng låter det som att hon redan vet hur lagen ska se ut.
Jag trodde att det initiativ vi tar nu handlar om att utredaren ska komma fram med ett lagförslag. Först därefter kommer Lagrådet att pröva just precis det som Helena Bouveng säger, det vill säga våra grundläggande lagar och rättssäkerheten. Sedan får vi lagen här på riksdagens bord. Jag trodde att Helena Bouveng kände till att gången är sådan.
Vad gäller Per Unckel och hans uppdrag sade han själv i Svenska Dagbladet i början på maj att det inte ingår i hans direktiv att titta på frågan om anmälningsplikt.
Däremot sitter Per Unckel nu och tittar på tillträdesförbudet och att man kanske ska förlänga tiden där. Det har jag hört att han har sagt. Jag har också hört att han vill titta över det här med registret.
Det kan säkert vara mycket bra förslag som han kommer fram till, men här och nu vill vi se frågan om anmälningsplikt. Helena Bouveng glömmer syftet. Hon hamnar i detaljer och ska själv utreda frågan om en lagstiftning. Men syftet är att vi så snabbt som möjligt ska kunna komma åt dem som är de största bråkmåkarna på våra fotbollsmatcher.
Helena Bouveng glömmer syftet!



Herr talman! Syftet tror jag inte att någon av oss här glömmer. Jag tror att vi är väldigt överens i kammaren i dag om att det krävs mer än vad som gjorts hittills vad gäller att motarbeta huliganism. Jag tror att du och jag, Kerstin Haglö, är helt överens om vikten av att du, jag, våra barn och alla människor ska kunna känna oss trygga och känna en glädje i att kunna gå på våra fotbolls- och hockeymatcher utan att känna annat än trygghet och glädje.
Syftet för oss och för regeringen är att detta är oerhört viktigt och att det behövs krafttag här och nu. Per Unckel har som sagt fått ett väldigt öppet mandat. Det är inte över huvud taget inte specificerat i hans direktiv vilka lagförslag eller åtgärder han ska komma fram till, utan han har ett väldigt öppet mandat. Det gick att läsa i Svenska Dagbladet i en artikel senast i förra veckan.
Jag ställer mig ändå frågande till Kerstin Haglö, för ni säger att det här bör utredas men att det ska träda i kraft. Kan ett så stort parti som Socialdemokraterna med någon typ av värdighet, om detta faktiskt strider mot grundlagen, säga att det ska kunna träda i kraft redan 2012? Det är för mig väldigt naivt. Vet man inte om att det krävs rätt mycket om det krävs en grundlagsförändring?
Jag ställer fortfarande frågan till Kerstin Haglö: Är det vettigt att lägga fram ett sådant förslag om att lagen prompt ska träda i kraft 2012?



Herr talman! När jag lyssnar på Helena Bouveng förstår jag att det är grundinställningen till anmälningsplikt som det här handlar om. Moderaterna vill inte ha anmälningsplikt. Din partikollega Krister Hammarbergh har tydligt varit ute och sagt att det här inte är ett bra förslag.
Därför förstår jag egentligen inte varför Helena Bouveng står här och försöker försvara att visst ska vi kunna ta fram det här med anmälningsplikt. Jag förstår inte det, för grundinställningen är ändå från moderat håll att ni inte vill ha någon anmälningsplikt. Det är det vi har hört hela tiden, Helena Bouveng.
Även om, i din värld, Per Unckel kommer fram med ett sådant förslag kanske 2013 som sedan kanske träder i kraft 2014-2015 är det ju inte säkert att den moderatledda regeringen säger ja till det. Ni är ju emot anmälningsplikten, och ni har fått med er Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna.



Herr talman! Jag måste säga att Kerstin Haglös anförande var en sammanblandning av allt möjligt, och man kan ifrågasätta om hon efter nio år i riksdagen känner till hur lagstiftningsprocessen går till.
Vi har här i dag inte en debatt om huruvida det ska införas en anmälningsplikt eller inte. Vi har en debatt om huruvida regeringen ska lägga fram en proposition till riksdagen, oavsett om utredaren kommer fram till att det behövs anmälningsplikt eller inte, oavsett vad remissinstanserna svarar i remissrundan och oavsett vad Lagrådet svarar på lagrådsremissen.
Ni tycker inte att regeringen ska lyssna på utredaren. Ni tycker inte att regeringen ska lyssna på remissinstanserna. Ni tycker inte att regeringen ska lyssna på Lagrådet. Det är ju inte så att Lagrådet granskar 
efter
 att propositionen har lämnats till riksdagen. Lagrådsremissen kommer före propositionen.
Jag skulle vilja ha svar från Kerstin Haglö på en väldigt enkel fråga, en så enkel fråga att det inte går att undvika att svara på den.
Om Lagrådet i lagrådsremissen, låt oss säga någon gång under nästa år, säger att nej, vi tycker inte att det här förslaget klarar proportionalitetsprincipen, för behovet uppväger inte de inskränkningar som kommer att ske och att Lagrådet därför avråder från ett införande av den här typen av lag - tycker Socialdemokraterna ändå att regeringen ska lägga fram en proposition till riksdagen?



Herr talman! Johan Linander, jag undrar vem som blandar ihop vad här. Om Johan Linander hade lyssnat på mitt anförande hade han hört att steg ett är att man tar fram en lag. Därefter tittar Lagrådet på den innan den kommer till Sveriges riksdag. Det är väl då först som Lagrådet kan pröva både våra grundlagar och rättssäkerheten utifrån detta.
Jag vet inte vad Johan Linander står och hummar om, men det kan han ju svara på sedan.
Nej, Johan Linander, det vi har sagt i vårt initiativ är precis att detta ska tas fram på ett rättssäkert sätt. Vi har också sagt att vi vill ha en lagstiftning. Det är det uppdrag vi ger till utredaren: Ta fram en lagstiftning!
Ni målar upp det ena hindret efter det andra, precis som att ni redan i era huvuden hade lagstiftningen klar. Jag ser inte de hinder ni ser. Jag ser många möjligheter med detta, Johan Linander. Jag förstår inte att du sätter upp så mycket hinder innan du har sett en lagstiftning, Johan Linander. Det är klart att vi ska titta på hur Lagrådet ställer sig till lagstiftningen. Så gör vi väl alltid, Johan Linander.



Herr talman! Det Kerstin Haglö nu sade var väldigt klargörande. Hon har inte förstått vad hon själv håller på att rösta igenom. Det är alldeles tydligt. 
Lyssna nu! Lagrådet granskar inte någon färdig lag. Lagrådet granskar en lagrådsremiss som skickas av regeringen till Lagrådet innan propositionen är skriven. Då kommer Lagrådet med sina synpunkter. Om man inte har förstått den gången är det klart att jag förstår att man kan hamna så snett som ni har gjort i detta utskottsinitiativ. 
Vad ni säger är nämligen att regeringen ska lägga fram ett förslag. Ni har alltså redan bestämt er för att det ska komma fram en proposition till riksdagen. Det är det direktiv ni ger till regeringen, och kommer inte regeringen att följa det kommer ni att anmäla till konstitutionsutskottet att regeringen inte gör som riksdagen har gett direktiv om.
Då är det dock för sent. Då har Lagrådet redan haft frågan hos sig, innan propositionen kommer till riksdagen. Vad ni säger är inget annat än att oavsett om Lagrådet säger nej eller ja ska propositionen till riksdagen. Det är precis det ni säger och tänker rösta för i eftermiddag - utan att ens ha förstått det själva. 
Jag skulle vilja vända mig till Christer Adelsbo, som kommer senare på talarlistan, och fråga: Kan du i ditt anförande förklara - jag förstår nämligen att det är svårt på två minuter - hur man ska kunna lyssna på Lagrådet efter att propositionen har lagts fram i riksdagen? Det skulle jag vilja ha svar på. 
Sedan vill jag, eftersom denna fråga var för svår, ställa en annan fråga till Kerstin Haglö. Två allsvenska matcher har brutits i år. Hade de inte blivit avbrutna om vi hade haft en anmälningsplikt på plats?



Herr talman! Ditt minspel och de gester du håller på med just nu, Johan Linander, och ditt sätt att hamna i detaljer tycker jag är ett mycket dåligt försvarstal från den man som varit ute i massmedierna och krävt anmälningsplikt och krävt att den snarast ska införas. Nu hamnar du i en annan ställning, Johan Linander. Du sitter nämligen i knäet på Moderaterna och har ingen handlingskraft. Det är sanningen. Därför hamnar du i detaljer.
Jag känner mycket väl till hur ärendet kommer fram till riksdagen. Du lyssnar inte på vad jag säger. Du lyssnade inte på vad jag sade om när Lagrådet kom in. Jag sade inte att Lagrådet kommer in efter att vi har ärendet här i riksdagen. Förminska mig inte, Johan Linander! Du står här och håller ett försvarstal därför att du säger en sak inne i riksdagen och en helt annan sak till massmedierna. Det är sanningen, Johan Linander.



Herr talman! På Kerstin Haglö låter det som att hur många som helst har omhändertagits av polisen. Värt att notera är att det under 2010 var endast 0,002 procent av den allsvenska publiken som omhändertogs av polisen. 
Din retorik, Kerstin Haglö, gör att helt fel personer dras till fotbollen. På nätet finns flera upprop just mot denna hets av olyckskorpar som finns både i medierna och även tydligt hos flera politiker som vill fokusera på ett större problem än vad det är. Jag tipsar dig om att gå in och läsa på positivlaktarkultur.se. Det är en sajt som flera klubbar ställer sig bakom och som vill visa på en bred bild där fotbollen inte bara är en problemidrott. Man kan inte heller påvisa att antalet våldsdåd inne på arenorna faktiskt har ökat, utan snarare har de minskat under den växande läktarkultur som har vuxit fram med ökade publiksiffror.
Det jag fortfarande inte riktigt förstår är att ni vill att anmälningsplikt ska ha en särställning framför allt annat. Du som är så påläst, Kerstin Haglö - jag skulle gärna vilja veta vilka andra åtgärder än anmälningsplikt som ni tycker om. Jag har inte läst i medierna hur ni ser på sittplatskravet och personliga biljetter. Om man nu ska diskutera hela problemet skulle jag alltså vilja veta vilka andra åtgärder än anmälningsplikt Socialdemokraterna står bakom.



Herr talman! Vi ser fram emot utredarens förslag, Carolina Szyber, och vi tänker ta ställning när han lägger fram de övriga förslagen - både vad gäller om han vill förlänga när man har tillträdesförbud eller om han vill se till att man ska få tillgång till register med mera. Då ska vi ta ställning till det. 
Anmälningsplikten har vi drivit sedan 2007.
Förminska inte våldet inne på arenorna och utanför dem, Carolina Szyber! Det var just det Carolina Szyber nu gjorde - hon förminskade det. De som ställer till bråk gör det kanske gång på gång. Det är därför de får tillträdesförbud. De kanske också döms för den brottsliga handling de har gjort. Så är det. Jag sade till dig att det är med värme och glädje jag vill att man ska kunna sitta på läktarna och se en fotbollsmatch. Förminska inte det våld som finns! Förminska inte att två matcher har fått ställas in! Gör inte det! Det är syftet: att anmälningsplikten skulle kunna vara en tillgång till ett tillträdesförbud. 



Herr talman! För det första heter jag Caroline Szyber. För det andra tror jag att du har missat oss i medierna. Du nämnde nämligen bara Centern och Folkpartiet. Vi i Kristdemokraterna har också ställt oss positiva till att man ska utreda anmälningsplikt. Det är det första förtydligandet. 
Sedan skulle jag vilja säga följande: Per Unckel har sagt att han ska åka till England för att titta hur det ser ut där. Jag förminskar inte bilden, utan jag breddar den. Jag ser inte detta enbart som ett problem som sker inne på läktarna och utanför dem, utan jag ser det som ett samhällsproblem. Vi har väldigt många unga och arga i dag som har dragits till denna kultur. 
När ni pratar om anmälningsplikt och vad ni lägger i det, och när ni hänvisar till England i tid och otid, skulle jag alltså vilja veta hur ni tolkar det engelska exemplet. Det är nämligen väldigt olika. Vissa säger att det engelska sättet egentligen enbart gäller på landskamper, det vill säga EM och VM, och vissa andra säger att det gäller för alla olika fotbollsmatcher. Det som har framkommit i medierna är dock att det framför allt är avstängningar när det är landskamper som har gällt.
Ni hänvisar alltså till England i tid och otid, men jag fick inte riktigt svar på frågan huruvida ni är för personliga biljetter och huruvida ni vill ha ett sittplatskrav eller inte. Dels kan jag alltså upprepa den gamla frågan, och dels skulle jag vilja veta hur ni ser på anmälningsplikt. Ni vill att en utredare ska utreda, men om ni tycker att det här är så bra måste ni också själva ha tankar på hur ni ser att detta skulle lösas och hur ni vill att lagstiftningen ska se ut. 
Så gör nämligen vi när vi säger att vi vill ha en civilkuragelag. Vi vet mycket väl hur vi vill att en sådan lagstiftning ska se ut. Vi säger inte bara saker som låter bra, vilket Socialdemokraterna verkar göra när de talar om anmälningsplikt.



Herr talman! Nu är det inte så att jag i tid och otid talar om England. Jag säger att det finns länder som har infört detta runt om i världen, där det också har varit bra. 
Sedan vet inte jag om detta med anmälningsplikt är något helt nytt. Vi har i dag anmälningsplikt för dem som har reseförbud. De som inte är anhållna eller häktade men som är misstänkta för brott får tillsammans med ett reseförbud anmälningsplikt. De kan få komma till en polisstation kanske tre gånger i veckan. Jag förmodar att en som har tillträdesförbud inte skulle det, för jag tror att man går på hemmamatcher och bortamatcher.
Jag hörde i går att ni stod här och sade att man i så fall skulle låsa in och frihetsberöva folk. Jag tror att det finns andra möjligheter, utan att frihetsberöva folk. Vi frihetsberövar ju inte dem som har reseförbud, så varför skulle vi frihetsberöva en som ha tillträdesförbud med anmälningsplikt?
Man ska bara anmäla sig någonstans på en polisstation. När det gäller reseförbud talar man om vilken polisstation anmälningsplikten gäller. 
Jag kan ställa en fråga till Caroline: Finns det några garantier för att Per Unckel ska lägga fram ett förslag om anmälningsplikt? Har Kristdemokraterna fått en sådan garanti? Det är just därför vi tagit initiativ i denna fråga. Moderaterna kommer att säga nej.



Herr talman! Jag vill ta upp några av de frågor som finns i det utskottsinitiativ i justitieutskottet som vi nu diskuterar. 
Redan under 2007 fick Datainspektionen frågan från Föreningen Svensk Elitfotboll, som är en intresseorganisation för fotbollsklubbarna i allsvenskan och superettan, om möjligheten att spara och sprida uppgifter om avstängda supportrar för att hindra dessa att ta sig in på evenemang. Datainspektionen påpekade att den bästa lösningen vore att klubbarnas möjligheter att få upprätta register över huliganer regleras i särskild lagstiftning. 
Herr talman! Jag tar upp den här aspekten, för jag tycker att det är viktigt att känna till att det här inte är en fråga som kom upp under en eftermiddag under våren. Det här är en fråga som har varit väl känd för Alliansens ledamöter även under föregående mandatperiod, fast med olika ingångsvinklar. 
Då talade Datainspektionen om för regeringen att dess utredare borde ta upp frågan i den pågående utredningen om ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang. Inget hände. Det gick två år, och under 2009 ställde Djurgårdens IF frågan till Datainspektionen om möjligheten att hantera personuppgifter för avstängda supportrar. Datainspektionen svarade att klubben måste ansöka om undantag från personuppgiftslagen, vilket Djurgården gjorde och beviljades undantaget. Datainspektionen har alltså sagt ja till klubbens ansökan om att få upprätta ett register över huliganer för att hindra dessa från att komma in på klubbens matcher. 
Det är viktigt att veta att det är ett undantag, för den här typen av inskränkningar är det viktigt att hantera på ett sådant sätt att de inte blir permanenta förrän de har testats ordentligt. Det undantag som Datainspektionen beviljade gäller till och med den 30 juni 2013. Expertmyndigheten kommer under tiden fram till 2013 att följa upp hur registret har använts och vilken effekt det har fått.
Herr talman! Det är viktigt att känna till den här historieskrivningen så att vi hanterar frågan på ett sätt som det anstår en lagstiftande församling. Vi har under tiden blivit vittne till en hel del händelser. Det är bra att veta - där håller jag med de ledamöter i utskottet som har sagt det - att det inte är många enskilda fall. Jämfört med andra evenemang som musikfestivaler, till exempel Hultsfredsfestivalen, är antalet incidenter inte särskilt stort. Men det har ändå skapat så mycket reaktioner, inte bara från publiksidan utan även från de spelare som deltar, att vi har fått ett öppet brev från de allsvenska lagens lagkaptener där de kräver från dem som vill vara en del av fotbollsfamiljen att de sköter sig. Våldet har eskalerat, och man har blivit tvungen att avbryta två matcher, skriver de i sitt öppna brev. Alla allsvenska herrfotbollslagens lagkaptener har skrivit under detta. Det är mycket viktigt att veta.
Det här ska vi inte göra för vår egen skull, utan det här ska vi göra för att vi tillsammans ska se till att fotboll även fortsättningsvis kan vara en glädjekultur och ge en möjlighet till inblick i samhället för alla människor som bor i Sverige. Det är en positiv ingång, en del i att vara en del av samhället. 
Vilka övriga åsikter har det förts fram? Det har i tid och otid tagits fram förslag, man har till och med domar på det, att till exempel klubbarna ska få betala för insatser som polisen gör kring arenorna. Det har av och till tagits upp frågor från diverse håll, däribland moderata ledamöter, om anmälningsplikt. Men vi har inte riktigt, som katten kring het gröt, tagit till oss informationen. Det får inte gå ytterligare fyra år. Sedan 2007 då den här frågan och liknande frågor var uppe har det inte hänt särskilt mycket. 
På vilket sätt har vi då formulerat oss i den text som riksdagen kommer att ta ställning till senare i dag? Det handlar om att regeringen snarast ska återkomma med ett förslag om anmälningsplikt som ska kunna träda i kraft. Det står i det förslag som vi alla kommer att kunna rösta om senare i dag att regeringen snarast ska återkomma med ett förslag. 
Det här kan man naturligtvis dra långa växlar på och säga att regeringen ska komma med ett förslag där regeringen redan är låst till att det ska vara anmälningsplikt och så vidare. Men sakfrågan handlar i grunden om att vi tycker att regeringen har gjort för lite på det här området, inte för mycket. 
Jag kommer att svara på frågor om ledamöter begär replik, och då kommer jag att komplettera det jag har sagt fram till nu. 
Jag vill avsluta, herr talman, med att ta upp en annan aspekt av frågan, och det är rättssäkerhetsgarantierna. Rättssäkerhetsgarantier är oerhört viktiga för att vi inte ska förstöra den konsensus som finns om att medborgare ska garanteras sina fri- och rättigheter. Med tanke på rättssäkerheten och hur politiker och Svenska Fotbollförbundet har uttalat sig i frågorna är det viktigt att agerandet går lagom snabbt; det får inte gå för fort. Det är därför regeringen nu får tid på sig att hantera frågan. Det ska ändå gå skyndsamt så att det inte uppstår den typen av scenarier som Svenska Fotbollförbundet på debattplats i en dagstidning har målat upp. Det finns en risk att det här urartar. Vi har redan sett hur det kan gå till. Det är några fåtal det handlar om, och det är inte heller att jämföra med den typen av inskränkningar på individen som alliansregeringen tidigare har gjort trots att människor inte varit mer än misstänkta för brott. Då har man kunnat gå in med rejäla inskränkningar av rättssäkerheten och den personliga integriteten. Här handlar det om människor som - och det är en stor skillnad jämfört med människor som knappt är misstänkta för brott men där regeringen gång efter annan tagit till inskränkningar - faktiskt har visat att de är beredda att göra rätt så mycket för att förstöra den positiva läktarkultur som jag och många med mig här i kammaren är en del av och vill fortsätta att vara en del av.
I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Haglö och Elin Lundgren (alla S) samt Jan Lindholm (MP).



Herr talman! Jag brukar hylla er, Miljöpartiet och Mehmet Kaplan, för att ni håller de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna högt. I många frågor som vi debatterar i justitieutskottet görs en avvägning mellan de brottsbekämpande ändamålen och de grundlagsskyddade rättigheterna och inte minst integritetsfrågorna. I dessa frågor har vi många gånger haft samma uppfattning. Men nu tycks ni ha hoppat ned i den socialdemokratiskt grumliga tunnan och vill inte längre lyssna på det organ vi har för att titta på om ett lagförslag är i enlighet med våra grundlagar, det vill säga Lagrådet.
Om ni nu är för att utredaren ska utreda en anmälningsplikt tycker jag att ni skulle ha lagt ett utskottsinitiativ om det. Men ni nöjer er inte med det, utan utskottsinitiativet säger att regeringen, precis som du sade i ditt anförande, ska återkomma med en proposition. Propositionen skickas till riksdagen efter att Lagrådet har lämnat sitt svar på lagrådsremissen. Det är jag helt övertygad om att Mehmet Kaplan har kunskap om. Det betyder alltså att även om Lagrådet starkt avråder från att lägga fram en sådan lagstiftning tvingar ni med utskottsinitiativet regeringen att ändå komma med en proposition till riksdagen. Tycker Mehmet Kaplan att det är en rimlig ordning?
Kerstin Haglö sade här i ett tidigare replikskifte att hon inte tror att anmälningsplikt skulle vara en inskränkning i de grundlagsskyddade rättigheterna, i det här fallet regeringsformens 2 kap, 8 § om rörelsefrihet. Instämmer Mehmet Kaplan och Miljöpartiet i att anmälningsplikt inte skulle ingå i den försäkran som alla svenska medborgare har att ha friheten att förflytta sig inom riket och att lämna det?



Herr talman! Jag vill tacka Johan Linander som alltid brukar vara väldigt klar och tydlig, och det tycker jag att du är nu också.
Jag ska svara på de två frågorna och sedan avrunda med en tillbakablick på hur vi har debatterat i de här frågorna. Det tror jag kommer att vara nyttigt, inte bara för Johan Linander utan även för alla som lyssnar.
När det gäller den tidigare talaren hade det varit lämpligt om hon hade kunnat svara på frågan. Men när det gäller anmälningspliktens överensstämmande är det naturligtvis så att när regeringen har gjort en grundlig genomgång kommer vi att lyssna på den. Om man kommer fram till att det inte överensstämmer med den intention som finns i grundlagen, och som är den vi ska följa, är Miljöpartiet naturligtvis inte främmande för att hantera frågan så att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses. Det är därför vi inte har skrivit en färdig lagtext här. Det går att göra det, men vi har inte gjort det. Och det är regeringen som ska återkomma. Det är det första.
Det andra handlar om Lagrådet. När de har sagt sitt enligt den ordning som Johan Linander redogör för är det fortfarande så att även om regeringen återkommer till riksdagen med den exakta ordalydelsen, som delvis låser fast regeringen vid ett tillvägagångssätt, kommer inte regeringen att säga: Nu har vi gjort precis så som ni sade. Så tydlig är inte texten att de ska göra på ett särskilt sätt, utan de kommer att kunna ha en väldigt bred repertoar av instrument för att kunna hantera frågan. Då får vi ta ställning till det som riksdag, och det kommer också Johan Linander att få göra.
Frågan om rättssäkerhetsgarantier och tidigare hantering kommer jag att ta upp i nästa replik.



Herr talman! Mehmet Kaplan kan även få återkomma till om han anser att anmälningsplikten skulle falla in under regeringsformens 2 kap. 8 § om rörelsefrihet. Om man tvingar någon att vara på en viss plats vid en viss tidpunkt, är det då en begränsning av rörelsefriheten eller inte? Det skulle jag vilja ha svar på.
Sedan blir jag inte riktigt klok på vad Miljöpartiet menar. Först säger Mehmet Kaplan i sitt anförande precis det som står i betänkandet, nämligen att regeringen ska återkomma med en proposition om anmälningsplikt. Samtidigt säger Mehmet Kaplan, om jag förstår honom rätt, att regeringen ska bedöma om en anmälningsplikt behövs. Men om regeringen då gör bedömningen att detta inte skulle vara i överensstämmelse med regeringsformen och kanske har fått negativa reaktioner från remissinstanserna, utredaren och Lagrådet, kräver ni ändå att propositionen ska lämnas till riksdagen. Det är precis det som står.
Det kan ju bli en väldigt lustig situation här i riksdagen om en proposition är framlagd och ingen parti står bakom den. Det skulle vara nästan världsunikt, men det kan faktiskt bli följden om vi ska jobba på det sätt som ni kräver enligt utskottsinitiativet.
Eftersom de finns de som tidigare inte har lyssnat ordentligt ska jag förtydliga att också Centerpartiet tror att anmälningsplikt kan behövas och vara ett bra steg för att hindra de allra värsta huliganerna från att ta sig in på arenorna. Det är ingen tvekan om det. Det har jag sagt många gånger tidigare, och jag kan säga det återigen. Men oavsett hur mycket man vill att något ska genomföras måste det utredas ordentligt, och alldeles speciellt när det handlar om inskränkningar i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Jag och Centerpartiet anser nämligen att det här är en fråga som handlar om rörelsefriheten enligt regeringsformen 2:8. Tycker Miljöpartiet också det?



Herr talman! Jag kan egentligen instämma i slutdelen av Johan Linanders replik. Men det är en sak som jag inte kan hålla med om. Vi har inte utredningsresurserna, regeringen har dem. 
Regeringen kommer att återkomma med en metod som syftar till att införa anmälningsplikt. Om det finns rättsgarantier i texten kommer vi att bifalla förslaget. Om det inte gör det kommer det heller inte att bli någon lag i den här frågan. Det är därför regeringen får tid på sig. Vi har inte skrivit att exakt så här vill vi att regeringen ska göra, förutom att det ska syfta till anmälningsplikt. Och det står på första sidan: att göra ett tillkännagivande till regeringen om att snarast återkomma med ett förslag om anmälningsplikt som ska kunna träda i kraft 2012. Man har alltså mer än ett år på sig. Det här kommer att kunna fungera. Jag tror att man har de resurserna.
Jag vill också blicka bakåt. Hur är det med rättssäkerhetsgarantier? Jag vet att Johan Linander är en av dem som förespråkar de frågorna i Alliansen. Ni var tidigare varit mot rättssäkerhetsgarantier när vi från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans pekade på brister i lagförslaget förra gången frågan var uppe. Som jag nämnde i mitt anförande var det då i form av tillträdesförbud. Till exempel gavs åklagare möjlighet att fatta interimistiska beslut. Det är i och för sig bra, men samtidigt ställer det höga krav på rättssäkerheten. Och vi hade ifrågasättanden där. Vi tillmötesgicks inte, för vi var i minoritet.
Sedan saknar lagförslaget tillräckliga rättssäkerhetsgarantier ur andra aspekter. Där var frågan om folk som springer in på plan skulle kunna få upp till sex månaders fängelse. Vi ville att man skulle skilja ut dem som gjorde det och skälet för att de var på arenan.
Vi har alltid stått upp för de här frågorna. Och jag vet att också Johan Linander är en av dem som gör det.



Herr talman! Jag har själv varit aktiv inom fotbollen i princip hela mitt liv som spelare, tränare, styrelseordförande och inte minst som supporter. Det är därför som det känns oerhört tungt att se det ena fallet efter det andra där fotbollsfester förstörs av huliganer.
Huliganismen är ett gissel för svensk fotboll. Våldsamma upplopp, attacker på domare och spelare är något som förstör idrotten. Det är dock viktigt att fotbollssupportrar inte blandas ihop med de våldsverkare som enbart förstör för fotbollen och inte minst för de föreningar som de påstår sig stödja.
Fotbollen är en betydelsefull del i den svenska idrottsrörelsen. Med över 3 000 föreningar fyller fotbollen en viktig funktion för många människor, både som utövare och som åskådare. Därför är det viktigt att värna om fotbollen som sport och som ett nöje som ska vara tillgängligt för alla. Hela familjen måste kunna gå på vilken match som helst utan att behöva känna en rädsla för att hamna i ett huliganupplopp.
Herr talman! Vad kan vi då göra?
Redan när vi 2009 beslutade om ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang lyfte vi fram i debatten att förändringarna var bra men att de inte var tillräckliga. Det som vi bland annat lyfte fram var att det borde införas ett förbud mot att inneha pyrotekniska varor också utanför idrottsanläggningar. Vi pratade också om utökad och bättre kameraövervakning, men inte minst lyfte vi fram detta att vi borde införa anmälningsplikt vid idrottsarrangemang.
Varför tar då vi, V och MP detta utskottsinitiativ? Det är egentligen inte konstigt alls eftersom sju av åtta riksdagspartier har uttalat att anmälningsplikt är nödvändigt och viktigt.
Svenska Fotbollförbundet och Föreningen Svensk Elitfotboll har entydigt uttalat sig för anmälningsplikt. Rikspolisstyrelsen vill ha anmälningsplikt för huliganer. Vad vi också kan konstatera är att de flesta också är överens om att det bör införas så fort som möjligt.
Utredaren Per Unckel har inte fått direktiv att titta på frågan om anmälningsplikt - detta enligt hans eget uttalande för ett par veckor sedan.
Justitieminister Beatrice Ask och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth har uttalat sig i medierna att de är tveksamma till att införa anmälningsplikt.
Herr talman! Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att vi tar ett utskottsinitiativ för att påskynda processen att kunna få till anmälningsplikt vid idrottsarrangemang.
Det som däremot är konstigt är Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas ställningstagande i denna debatt. Jag vill påstå att det är direkt anmärkningsvärt med tanke på de uttalanden som Johan Linander, Johan Pehrson och Caroline Szyber har gjort i samband med vårens incidenter.
Johan Linander, Centerpartiet, har bland annat sagt följande i medierna: "Jag kräver att vi inför anmälningsplikt för huliganer, dagens lagstiftning är för tandlös. Centerpartiet kommer att ta upp frågan i alliansen, för att få fram ett förslag så snabbt som möjligt."
Johan Persson, Folkpartiet, har bland annat sagt följande: "Folkpartiet har drivit frågan länge om en anmälningsplikt för huliganer. Anmälningsplikt är en nödvändig åtgärd och det går inte att vänta två år, tills utredningen är klar."
Caroline Szyber, Kristdemokraterna, har varit aktiv i frågan och har bland annat sagt: "Kristdemokraterna kommer att arbeta för att beslutsprocessen om tillträdesförbud till arenor ska gå snabbare. Det engelska systemet har fungerat bra, och jag ser inte att det är integritetskränkande." Detta är från Carolines hemsida.
Med dessa uttalanden är det för mig en gåta att man från Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna inte står bakom betänkandet.
Herr talman! När jag hör från vissa håll att vi skulle slå in öppna dörrar blir jag konfunderad. Vi vet att nuvarande utredning inte har direktiv att titta på anmälningsplikt. Vi vet också att både justitieministern och idrottsministern är tveksamma till anmälningsplikt.
När samtidigt sju av åtta riksdagspartier har uttalat sig positivt till anmälningsplikt och Svenska Fotbollförbundet och Rikspolisstyrelsen är positiva tycker jag inte att vi slår in öppna dörrar. Det finns all anledning att agera i frågan.
Vi vill att frågan om anmälningsplikt utreds med prioritet och att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett förslag till anmälningsplikt.
Självklart ska anmälningsplikt utformas i enlighet med de regler som gäller i fråga om grundlagsfästa rättigheter enligt regeringsformen och europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Vi har dock inte råd att bara vänta på Per Unckels utredning, som ska redovisas den 31 mars 2013, och hoppas att man där har tagit upp frågan om anmälningsplikt, vilket definitivt inte är någon självklarhet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga: Man har hört talas om partipiskan, men här kan vi se hur allianspiskan viner. Jag kan bara vädja till Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna att rösta på det de tror på och har drivit och inte som Moderaterna tycker.
I detta anförande instämde Kerstin Haglö, Elin Lundgren och Anna Wallén (alla S).



Herr talman! Christer Adelsbo är som socialdemokrat röd och jag som Centerpartist grön, men båda har vi ett himmelsblått hjärta. I det är vi åtminstone överens. 
Jag vet att Christer Adelsbo led lika mycket som jag den 24 maj när Malmö FF:s match mot Helsingborg avbröts på grund av att det kastades smällare och att en person gick in på plan och attackerade Helsingborgs målvakt.
 Christer Adelsbo talar enbart om anmälningsplikt, och jag vill därför fråga Christer Adelsbo om matchen inte hade blivit avbruten om den anmälningsplikt som Socialdemokraterna säger att de tog upp 2007 hade funnits.
Det här handlar inte om huruvida vi tror på anmälningsplikt eller inte. Precis som Christer Adelsbo säger är vi många partier som tycker att det är en bra idé. 
Det utskottsinitiativet handlar om är att utredaren ska få i uppdrag att ta fram ett förslag, att regeringen inte ska lyssna på vad remissinstanserna säger och att regeringen inte ska lyssna om Lagrådet avråder från att införa en sådan här lagstiftning. Vad utskottsinitiativet säger är att regeringen ska lägga fram en proposition oavsett vad utredaren kommer fram till, oavsett vad remissinstanserna svarar och oavsett vad Lagrådet säger.
Christer Adelsbo kan kanske svara på frågan som jag tidigare ställde till Kerstin Haglö men inte fick svar på. Tycker inte Socialdemokraterna att det är vettigt och rimligt att regeringen lyssnar på Lagrådet innan en proposition läggs fram i riksdagen?



Herr talman! Precis som Johan sade är vi MFF:are båda två. I dagens debatt är det väl det enda vi är överens om. Men det är alltid något, Johan!
Jag kanske inte borde säga det här, men du är som en liten papegoja, Johan. Du upprepar samma sak till oss alla, trots att du har fått svar. Mehmet var oerhört tydlig och förklarade hur det ligger till.
Det är ett förslag som vi vill ska komma fram, och du har själv sagt, Johan, att du tror på anmälningsplikt och att det är genomförbart. Du vill dessutom ha det snabbt.
Du slår knut på dig själv när du argumenterar mot något som du tror på, Johan. Du var kvick med att gå ut och tala om både din och Centerns ståndpunkt i denna fråga direkt efter den första incidenten.
Per Unckel har själv sagt att detta inte finns med i direktiven. En tjänsteman försökte visserligen släta över det och säga att det är fullt möjligt att utreda anmälningsplikten, men det finns ingen garanti.
När vi dessutom vet att Per Unckels uppdragsgivare, justitieministern och idrottsministern, är skeptiska kan vi börja ana lite ugglor i mossen.
Jag vet att Johan Linander är för anmälningsplikt. Känner du dig trygg med att det bara löper vidare? Nu har du chansen att se till att driva frågan så att sker något snabbare.



Herr talman! Utredaren har ett öppet direktiv, och han har nu sagt att utredningen också kommer att titta på anmälningsplikten. Men att man tittar på en fråga i en utredning betyder inte att man lägger fram ett förslag om att det ska genomföras. 
Det normala hanteringssättet i en utredning är att man ser över och utreder om något ska genomföras eller inte. Den gången vill Socialdemokraterna inte ha längre. I stället ska utredningen komma fram till en viss sak och lägga fram förslag om det, oavsett om det är bra eller inte. Det tycker inte jag är en bra ordning, även om jag i grunden är för anmälningsplikt.
Det är tydligt i direktivet att utredaren fortlöpande ska komma tillbaka med delförslag. Alla förslag ska inte komma i mars 2013, utan utredaren ska komma med förslag fortlöpande. Det kan alltså gå precis lika fort med det direktiv vi redan har som med det ni nu önskar.
Det kan hända att jag upprepar mig, men eftersom jag inte får något svar tar jag mig friheten att ställa samma frågor igen. 
Din partikamrat Kerstin Haglö kom med ett anmärkningsvärt påstående. Hon sade nyss från repliktalarstolen att frågan inte handlar om någon grundlagsskyddad fri- och rättighet och att den inte handlar om att inskränka rörelsefriheten. 
Är det Socialdemokraternas uppfattning att en anmälningsplikt inte skulle inskränka rörelsefriheten enligt regeringsformen 2:8?
Tror inte Christer Adelsbo innerst inne att de åtgärder som Malmö FF nu kommer med i tiopunktsprogrammet är ännu viktigare än en anmälningsplikt?



Herr talman! Vad Kerstin Haglö har sagt eller inte får vi se i protokollet. Du kan ha misstolkat det.
Du nämner Malmö FF:s tiopunktsprogram. Alla åtgärder är självklart jättebra. När det gäller anmälningsplikten pratar vi om dem som har tillträdesförbud. Vi ska se till att de inte kan komma in på arenorna. 
Frågan var uppe 2007; vi lyfte den igen 2009. Svenska Fotbollförbundet, Föreningen Svensk Elitfotboll, Rikspolisstyrelsen, ja alla menar att anmälningsplikt vid idrottsarrangemang är något positivt. Alla åtgärder är positiva. Det här är något som vi kan vara överens om - alla utom Moderaterna.
Du måste göra en kullerbytta. Du kan inte trivas med att argumentera mot något som du egentligen är för. Det är ofattbart att du kan argumentera på det sätt du gör.



Herr talman! Det sades att jag har sagt att jag tycker att England är ett bra exempel när det gäller anmälningsplikt. Christer Adelsbo får gärna visa mig var citatet är hämtat. Jag har aldrig sagt det. Jag har sagt att vi ska titta på Europa och på England. Vi kan titta på Tyskland och Holland också. De har en starkare läktarkultur.
Per Unckel har också sagt att han ska åka till England. Han har sagt att han ska titta på hur det har fungerat där. Något som jag fortfarande inte har fått svar på är hur ni tolkar lagstiftningen i England. Vilka andra åtgärder än anmälningsplikt ser ni?
Jag ser också fram emot protokollet. Jag antecknade under mitt replikskifte med Kerstin Haglö. Hon sade: Anmälningsplikt ska inte ses som frihetsberövande. Sedan sade hon: Vi har anmälningsplikt i dag.
Vi har anmälningsplikt för brottsmisstänkta där det finns en risk att de flyr från landet. Jag vet inte om jag tycker att jämförelsen är helt korrekt. Det kanske ni i S ska tänka över.
Hur tolkar ni den engelska lagstiftningen och vilka andra åtgärder ser ni? Ni har bara pratat om anmälningsplikt. Är ni för sittplatser? Är ni för personliga biljetter? Om ni är så fotbollsintresserade är det intressant att ni bara pratar om anmälningsplikt. Har ni inga andra åsikter?



Herr talman! Man lyssnar inte alltid på vad andra säger. I mitt anförande nämnde jag ytterligare två åtgärder som vi föreslog redan 2009, nämligen kameraövervakning och att man skulle kunna beslagta pyrotekniskt material redan utanför anläggningen. Det är två exempel.
Som jag just sade till Johan Linander är alla åtgärder bra. Nu pratar vi om en åtgärd som i princip alla tycker att vi borde införa. 
Jag läste ur Svenska Dagbladet den 26 april. Du säger där att du är öppen för anmälningsplikt för att få bukt med huliganismen. Du sade också: "När det har gått så här långt, och till och med klubbarna själva och supportrarna tycker att det är ett problem, då är det nog det som behövs." Du lade till: "Det engelska systemet har fungerat bra, och jag ser inte det är integritetskränkande."
Jag vet att Kristdemokraterna också har varit aktiva i den här frågan och tycker att detta är bra. Om ni också tycker att vi ska införa anmälningsplikt så snabbt som möjligt, tror du verkligen att vi kan få det genom den här utredningen trots att det inte finns med i direktivet? Moderaterna är skeptiska till detta. Tror Caroline Szyber ändå att detta ska kunna gå snabbt? Det vill ju också Kristdemokraterna.



Herr talman! Lika mycket som jag förminskar problemet kan jag känna att jag blivit förminskad i dagens debatt. Jag skulle uppskatta om mina utskottskolleger kunde uttala mitt namn rätt i fortsättningen.
Jag har sagt att vi ska se över hela problemet. Jag ska läsa upp ett stycke om hur det är i England eftersom jag tror att S behöver upplysas om det:
England har en separat idrottslagstiftning där anmälningsplikt är vanligt förekommande. I Premium League och Championship har det varit relativt lugnt kring matcherna, men polisen har haft vissa problem med firmor och grupperingar. I de lägre serierna förekommer en del bråk. Vid fotbolls-VM 2006 drog polisen in passen för ca 5 000 huliganer.
Per Unckel har sagt att han ska åka till England. Han har sagt att han ska titta på det engelska systemet och vara lyhörd. Jag har fått löfte om att det ska komma delbetänkanden, och jag har fått löfte om att det här ska ingå. Jag tycker inte att allt behöver stå explicit i ett utredningsdirektiv. Jag tycker att vi ska diskutera flera åtgärder.



Herr talman! Jag ber om ursäkt för uttalet av namnet. Det är svårt för oss som har lite ovanliga namn. Det är inget vi behöver trycka varandra i ansiktet.
Vi vet inte om vi ska göra exakt som England. Vi ska titta på England eftersom man där har haft anmälningsplikt sedan 2004. Man är nöjd med systemet. Svenska Fotbollförbundet och Rikspolisstyrelsen hänvisar till England. Om vi ska ha exakt samma system vet vi inte. Det system man har där innebär att de värsta busarna har tillträdesförbud - de som oftast ställer till de stora skandalscenerna. Det är det fåtalet personer vi vill se till inte släpps in. 
Den som exempelvis vill titta på en match med Hammarby klockan 14.00 och har anmälningsplikt ska anmäla sig på en station en bit därifrån på det klockslaget så att det inte går att vara närvarande på arenan.
Vi ska påskynda framtagandet av anmälningsplikt vid idrottsarrangemang. Sju av åtta partier är positiva till det. Svensk Elitfotboll, Svenska Fotbollförbundet och Rikspolisstyrelsen ställer sig positiva till detta. Det är konstigt att vi inte kan få ett större stöd i kammaren än vad vi har fått.



Herr talman! Jag hör till de föräldrar som inte vågar ta med barnen på derbymatcher i Stockholm. Vi tvingas vara kvar i Uppsala och titta på när Sirius spelar i division 1 norra. Det är inte så illa. Det är väldigt fridfullt. Men visst vore det kul att kunna ta med barnen på en match mellan AIK och vårt Djurgården.
Jag vill verkligen att vi gemensamt i den här kammaren hittar ett sätt att stoppa huliganerna. Det måste vara ett sätt som vi är överens om i mycket breda grupper.
Jag ska inte prata så mycket om fotboll, utan mer om form och de grundläggande fri- och rättigheterna.
Utskottsinitiativ är ett viktigt verktyg som riksdagen har haft sedan 1971. Då fick alla utskott - tidigare var det bara tre - möjlighet till utskottsinitiativ. Då sade KU att det var viktigt att fortsätta att göra som KU hade gjort många årtionden dessförinnan, nämligen att sträva efter enighet i utskottsinitiativen. Så har det tyvärr inte varit det här första riksdagsåret efter valet.
Vi hade två utskottsinitiativ i höstas. Ett rörde EU:s vårtoppmöte, och ett rörde en remiss från Domstolsverket. En gång är ingen gång. Två gånger är oroande. Men under de senaste tio dagarna har vi haft tre utskottsinitiativ. Förra veckan gällde det fas 3 i arbetsmarknadspolitiken. I går debatterade vi ett utskottsinitiativ med anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande om vissa förändringar i sjukförsäkringen, och i dag har vi utskottsinitiativ nr 5 från S, MP, SD och V kring anmälningsplikt vid idrottsarrangemang. 
Herr talman! Det är lite svårt att rangordna vilket av dessa utskottsinitiativ som är minst lämpligt eftersom de på olika sätt trampar i de konstitutionella gråzonerna. Men det är tre saker som åtminstone före denna debatt oroade mig. Det första var att man skulle forcera regeringen att ta fram ett förslag som skulle träda i kraft 2012. Det andra som oroade mig var att det var på ett område som rör enskilda medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Det tredje var att man satte nytt rekord i att vara nära det som KU sade, nämligen att initiativ ska tas med breda majoriteter. Här skedde det med ordförandens utslagsröst.
Herr talman! De grundläggande fri- och rättigheterna gäller alla medborgare, inte bara vissa medborgare, och det är faktiskt viktigt. Det är viktigt för oss att stå upp för alla individers grundläggande fri- och rättigheter. Därför har vi ett ganska stort regelverk kring att göra intrång i dessa medborgerliga fri- och rättigheter. 
Det var därför bra och glädjande att höra Mehmet Kaplan. När jag hörde hans anförande och hur han snarare poängterade orden "ska kunna tas i bruk" och så vidare kändes det som att det kanske ändå finns en öppning här någonstans. 



Fru talman! Ledamöter! Vi har i Sveriges riksdag, i det svenska parlamentet, en tradition att riksdagen vanligtvis inte är så aktiv. I många andra länder är parlamentet mer aktivt i själva lagstiftningsprocessen. Man är med och påverkar och förändrar förslag och har också mer resurser i utskotten och för utskottens arbete för att kunna delta i processen. Jag tänker till exempel på ett land som Tyskland. Det tyska parlamentet är betydligt mer aktivt. Men detta kan ändra sig över tid. 
I Sverige har vi också haft en historia med mycket minoritetsregerande. Man skulle kunna förvänta sig att en minoritetsregering skulle innebära att parlamentet blir mer aktivt, tar mer initiativ och genomför förändringar. 
Men det är också så att vi under lång tid och i modern tid har haft regeringar som skapar majoriteter och som har lärt sig att man faktiskt måste skapa majoriteter i parlamentet för att kunna överleva. Inte minst var det så under den socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Under en period hade man ett långsiktigt samarbete med Centerpartiet, och under den senare perioden hade man ett samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att kunna garantera att det blir majoriteter och att vi kan få ett system som fungerar långsiktigt. 
Nu har vi en regering som har mer problem och som i detta läge präglas mer av inre konflikter, handlingsförlamning och passivitet. Att det i detta läge blir mer vanligt att riksdagen tar initiativ är ganska naturligt och en logisk följd av den parlamentariska situationen. Då tycker jag att det är viktigt att regeringen inte sätter sig på höga hästar eller att regeringspartierna inte börjar tala om formalia och att det är fel att riksdagen tar initiativ. Det är absolut inte fel så länge man inte börjar gå så långt att man driver en egen lagstiftningsprocess och inte ser till att det blir ordentliga utredningar. Men så länge initiativen handlar om det som vi talar om i dag, nämligen att man ber regeringen att återkomma och utreda för att detta sedan ska komma tillbaka till riksdagen för beslut, finns det inga problem i denna fråga rent sakligt sett. 
Därför tycker jag att det är direkt felaktigt när Per Bill säger att detta rör sig om den konstitutionella gråzonen. Jag skulle vilja att Per Bill slutar använda den typ av begrepp som förvirrar situationen och resonemanget snarare än att försöka reda ut läget. 
I detta anförande instämde Mehmet Kaplan (MP).



Fru talman! Jag tror att denna diskussion är principiellt viktig. Jag begär egentligen ordet utifrån det anförande som Per Bill höll här. Det som Per Bill representerar och det som egentligen är Per Bills och regeringsunderlagets problem är att man inte har majoritet i denna kammare. Man tillhör ett regeringsalternativ som sakta men säkert håller på att falla sönder därför att man inte bryr sig om att förankra sin politik i parlamentet utan förväntar sig att oppositionen enigt ska ställa upp på regeringens politik. Detta är ett ganska märkligt förfaringssätt. Dessutom sägs det i diskussionen att detta skulle vara en konstitutionell gråzon. 
Jag drar mig till minnes att Per Bill under den förrförra mandatperioden var en av drivkrafterna bakom ett utskottsinitiativ då man med minsta möjliga marginal i denna kammare drev igenom ett länsbyte, och Heby kommun överfördes till Uppsala län. Det handlade vid detta tillfälle inte om någon politisk gråzon, utan det handlade om att man till varje pris skulle få en politisk majoritet för detta förslag i kammaren. 
Det vore lite klädsamt om Per Bill drar sig detta till minnes när han nu står här och pekar finger åt oppositionen i detta fall. 
Nej, Per Bill, gå tillbaka till regeringen och förklara att situationen är sådan att regeringen inte har majoritet i en rad frågor i denna kammare. Förankra politiken! Det är en av de viktigaste uppgifter som en minoritetsregering har när man regerar. Man måste se till att man har stöd för sin politik. Börja inte med konstitutionella piruetter och påståenden i denna kammare! Finns det majoritet är det inga problem. Det är det som är huvudsaken. Det är det som Per Bill ska komma tillbaka till i denna kammare. Det är ett medskick till regeringen inför sommaren.
(Applåder)



Fru talman! Jag hann inte ta replik på Peter Eriksson eftersom jag tyckte att han likt Mehmet Kaplan hade en ganska hovsam ton och resonerade. Sedan kom det en liten spark på slutet. Men jag hann inte få upp mitt kort tillräckligt fort. 
Fru talman! Det finns definitivt anledning för en minoritetsregering att söka breda lösningar. Men det finns också anledning för mig som vice ordförande i konstitutionsutskottet att påtala hur det är tänkt att man ska använda initiativrätten. 
Att använda initiativrätten på just ett område som rör våra grundlagar tycker jag är mycket problematiskt. Det är på detta område som vi verkligen försöker hitta de riktigt breda överenskommelserna där minst sex partier ska finnas med. Jag tycker att det är lite konstigt att vi här ska in och trampa på de grundläggande fri- och rättigheterna för ett fåtal och att det ska vara enda sättet.



Fru talman! Jag tänker inte gå in i någon sakdiskussion i detta ärende. Jag har noterat att Per Bill vid ett flertal tillfällen de senaste veckorna antytt att oppositionen - då har han främst riktat sig till Socialdemokraterna - överutnyttjat initiativrätten. Det motsätter jag mig starkt.
Jag har varit med i denna kammare sedan 1994. Jag har sett hur den tidigare oppositionen, med Per Bill som en aktiv person, agerat i olika frågor. Problemet beträffande initiativrätten var för er, Per Bill, att ni på den tiden inte hade majoritet för era initiativ. Det var bekymret, och därför blev det inte heller några initiativ. Nu uppstår plötsligt situationen att minoritetsregeringen inte har stöd för sin politik.
Vi tänker inte ge avkall på en politik som vi har drivit under hela förra mandatperioden - det gäller arbetsmarknadsområdet, sjukskrivningsområdet, sjukförsäkringsområdet och en rad andra områden - bara för att inte sätta regeringen i en besvärlig sits. Vi kommer aldrig att avstå från vår politik. Vi driver vår politik i denna kammare. Om det uppstår majoriteter i utskotten är det inte vårt problem. Det är regeringens problem, som inte har majoritet. Det tänker vi fortsätta att hävda, Per Bill.
(Applåder)



Fru talman! En aktiv riksdag är alltid bra. Det är naturligtvis extra bra och roligt när man är i opposition, vilket jag varit i tolv år. Jag var mycket nöjd när jag fick igenom mitt utskottsinitiativ som byggde på en folkomröstning. Folket sade att de ville byta länstillhörighet, från Västmanlands till Uppsala län. Jag motionerade redan före folkomröstningen om detta och sade att vi bör följa folkomröstningsresultatet. Detta fick jag kämpa för i tio år eftersom Socialdemokraterna inte ville följa folkviljan. Det kallar jag ett legitimt utskottsinitiativ.
Riksdagens utredningstjänst har tittat på utskottsinitiativen och konstaterar att det tagits 47 utskottsinitiativ under de senaste tio åren. Endast 15 av dessa kan sägas vara sådana som uppkommit på grund av en fråga i medierna eller i en debatt i kammaren, det vill säga som inte hängt ihop med något ärende i en motion eller proposition - 15 sådana initiativ på tio år.
Därför är det väl inte så konstigt om jag som vice ordförande i konstitutionsutskottet är lite oroad när Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet enats om fem utskottsinitiativ bara under de månader som gått sedan valet.



Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag upprepar mig, men Per Bill fortsätter att hålla fast vid formalia och diskuterar det. Grundproblemet är att regeringen i en rad frågor saknar majoritet i denna kammare. Det går inte att komma ifrån.
Tro inte att vi avstår från vår politik för att rädda regeringen ur en prekär situation. Det tänker vi inte göra. När det gäller frågor som vi drivit under flera år tänker vi hålla fast vid den politik som vi fört hittills.
Beträffande folkligt stöd tror jag att det finns ett fantastiskt folkligt stöd för att komma till rätta med huliganerna på fotbollsmatcherna. Det tror jag inte att det råder någon tvekan om. Man behöver inte hålla folkomröstning för att veta att svenska folket tycker att det ska vara lugnt på fotbollsmatcherna. Där står vi på stabil grund vad gäller sakfrågan.
Slutligen, Per Bill: Det är mycket roligare att vara i majoritet. Jag kommer att göra allt vad jag kan för att vi ska få en annan statsminister i nästa val.
(Applåder)


2011-06-22

Riksdagsskrivelse 2010/11:324

Riksdagen ber regeringen att snarast återkomma med ett förslag om att införa anmälningsplikt för personer som har tillträdesförbud på idrottsevenemang. Anmälningsplikten ska också omfatta personer som dömts för våldsbrott eller ordningsstörning i samband med idrottsevenemang. Beslutet innebär att personerna ska kunna beordras att anmäla sig hos polisen vid tidpunkten för arrangemangen. Riksdagen menar att den utredare som i dag löpande ska lämna förslag för att motverka idrottsrelaterad brottslighet saknar instruktioner om anmälningsplikt i sina utredningsdirektiv. Åtgärderna för anmälningsplikten får inte gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet. Anmälningsplikten ska enligt riksdagens beslut därför utformas i enlighet med de regler som gäller i fråga om grundlagsfästa rättigheter enligt regeringsformen och Europakonventionen. Sedan tidigare innebär lagen om tillträdesförbud att en person kan förbjudas att besöka ett idrottsarrangemang som anordnas på en idrottsanläggning. Förbudet är möjligt om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott under idrottsarrangemanget. Anmälningsplikt ska enligt beslutet kunna införas 2012. 

Bifall till utskottets initiativ om anmälningsplikt.