Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder mot internationell brottslighet, m. m. (Betänkande 1974:JuU33 Justitieutskottet)

Justitieutskottets betänkande nr 33 år 1974

JuU 1974:33

Nr 33

Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder
mot internationell brottslighet, in. m.

Motionerna

Yrkanden

I motionen 1974:151 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos Kungl. Majit ger till känna vad i motionen anförts
angående åtgärder mot den internationella brottsligheten (yrkande 6 delvis).

I motionen 1974:1258 av herr Takman (vpk) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller "att UNESCO-konventionen för förebyggande av olaga
import, export och stölder av antikviteter och andra kulturföremål bör
ratificeras utan ytterligare dröjsmål”.

Motiveringar

I motionen 1974:151 anförs till stöd för motionsyrkandet följande.

Det torde vara obestridligt att den affärsmässiga, organiserade grövre
brottsligheten har blivit alltmer internationell. Den planläggs och organiseras
i utlandet och riktar sig gentemot länder där riskerna är minst och chanserna
att lyckas störst. Vårt land har under senare år kommit att bli en attraktiv
marknad för detta slags brottslighet. Det är nödvändigt att förstärka det
internationella lagstiftningssamarbetet i första hand beträffande narkotikahanteringen,
men även i övrigt.

Ett speciellt problem utgör den illegala vapenhandeln. Det bör undersökas
hur kontrollen av insmuggling av vapen över gränserna kan skärpas. Aldrig
så effektiva kontrollåtgärder inom vårt land blir verkningslösa om inte gränskontrollen
kan göras mer effektiv. En bättre kontroll även av luftrummet
måste ske för att undvika illegal införsel med flyg av narkotika, vapen
m. m. 1 mellanstatliga organisationer som FN och Europarådet bör från
svenskt håll samarbete på angivna områden initieras och understödjas. Det
förefaller också angeläget att Interpol ges en sådan organisation och sådana
resurser att polissamarbetet når en ökad effekt.

I motionen 1974:1258 anförs bl. a. att det gått en våg av konststölder
över Europa, och som exempel uppges att Göteborgs konstmuseum nyligen
förlorat en av sina verkliga dyrgripar, en målning av Henri Matisse, värderad
till mellan en och två miljoner kronor. Som en särskilt allvarlig företeelse
utpekar motionären den plundring av arkeologiska fyndplatser som pågått
och pågår i Afganistan, Thailand, Kamerun och många andra u-länder.

Motionären anför vidare följande.

I Riksdagen 1974. 7 sand. Nr 33

Juli 1974:33

”Finns det någon gräns för vad plundrare kommer att stjäla, när konstinköp
har blivit en av de mest lukrativa investeringarna och plundring av
arkeologiska fyndplatser har blivit världsomfattande?” undrade en konstkritiker
i International Herald Tribune den 3 december 1973. Han nämnde
som exempel en konsthandlare i New York som specialiserat sig på förcolumbiansk
konst och investerade 80 000 dollar i att bygga ett flygfält
för att kunna bortföra en hel tempelfasad från en ruin från mayaepoken
i Mexico. När de mexikanska myndigheterna krävde att få tillbaka den
bortrövade fasaden, krävde konsthandlaren att få tillbaka de 80 000 dollar
han investerat i flygplatsen. Metropolitan Museum of Art i New York köpte
för en miljon dollar en etruskisk vas som enligt de italienska myndigheterna
hade grävts upp och illegalt förts ut ur Italien i november 1971. Kambodjanska
reliefer och skulpturer, som brutits loss från de berömda templen
i Angkor efter statskuppen den 18 mars 1970 och USA:s militära invasion
den 30 april 1970, uppges ha förekommit på den internationella konstmarknaden.

UNESCO:s 16:e generalkonferens antog i Paris år 1970 en konvention
för förebyggande av olaga import, export och stölder av antikviteter och
andra kulturföremål, "Convention on the means of prohibiting and preventing
the illicit import, export and ownership of cultural property”. Sverige
hade gjort invändningar mot den föreslagna konventionstexten. När det
slutliga förslaget presenterades vid generalkonferensen hade de svenska synpunkterna
inte beaktats, varför Sverige i likhet med övriga nordiska stater
lade ner sin röst. Konventionen röstades igenom med stöd av bl. a. u-ländernas
röster. Hittills har konventionen biträtts av bl. a. Argentina, Bulgarien,
Camerun, Centralafrikanska republiken, Ecuador, Jugoslavien,
Khmer, Kuwait, Mexico, Niger och Nigeria.

Inga åtgärder har hittills vidtagits för en svensk ratificering av konventionen,
vilket jag finner vara en allvarlig försummelse mot bakgrunden av
den hänsynslösa plundring och kommers som är ett hot mot särskilt de
underutvecklade ländernas historiska monument och andra konstskatter.
Dessa är hela mänsklighetens.

Åtgärder mot utförsel av kulturföremål m. m.

Gällande ordning

I kungörelsen (1927:129) angående förbud mot utförsel från riket av vissa
äldre kulturföremål stadgas förbud mot utförsel av vissa sådana föremål
tillverkade före år 1860, nämligen möbler, husgeråd, byggnader och byggnadsdelar
samt till byggnader hörande fasta inredningsföremål. Föremål av
detta slag, som ingår i personligt bohag, får utföras av person som flyttar
till utlandet för att bosätta sig där. I övriga fall skall tillstånd för utförsel
inhämtas av riksantikvarieämbetet.

Från och med budgetåret 1965/66 har under åttonde huvudtiteln medel
ställts till förfogande för att användas till inköp av vissa kulturföremål,
beträffande vilka risk föreligger att de kommer att föras ut ur landet (se
prop. 1965:58 och prop. 1974:1, bil. 10 s. 46).

Juli 1974:33

Betänkandet (SOU 1964:22) Förbud mot utförsel av kulturföremål

I ett av en särskild utredningsman år 1964 avgivet betänkande (SOU
1964:22) Förbud mot utförsel av kulturföremål föreslogs ett generellt exportförbud
beträffande kulturföremål som nått en viss ålder, i regel 100
år. Förbudet skulle omfatta alster av bildkonst, konsthantverk och konstindustri,
vissa skrifter och andra föremål av allmänt person- eller kulturhistoriskt
intresse. Förslaget har icke lagts till grund för nya bestämmelser
i ämnet (se prop. 1965:58).

UNESCO-konventionen den 14 november 1970 angående medel att förhindra
olovlig export, import och försäljning av kulturföremål

Den 14 november 1970 antogs vid UNESCO:s generalkonferens en konvention
angående medel att förhindra olovlig export, import och försäljning
av kulturföremål (Convention on the Means of Prohibiting and Preventing
the Illicit Import, Export and Transfer of Ownership of Cultural Property).

Med kulturföremål avses i konventionen egendom som av vederbörande
stat angivits vara av betydelse för arkeologi, historia, litteratur, konst eller
vetenskap och som tillhör någon av olika i konventionen upptagna kategorier,
t. ex. delar av konstnärliga eller historiska monument, mer än 100
år gamla antikviteter såsom inskrifter och mynt, konstnärligt intressant
egendom såsom bilder, målningar, teckningar, gravyrer, tryck och litografier,
sällsynta manuskript, inkunabler och gamla böcker, frimärken, mer än 100
år gamla möbler och gamla musikinstrument. Enligt konventionen skall medlemsstat
upprätta en särskild kulturskyddsmyndighet i syfte att utöva
effektiv kontroll över import, export och försäljning av kulturföremål. Myndigheten
skall bl. a. upprätta en förteckning över viktiga offentliga och privata
kulturföremål samt organisera övervakning av arkeologiska utgrävningar.
Vid export av kulturföremål enligt konventionen skall föremålet
åtföljas av ett särskilt tillståndsbevis. Medlemsstat skall enligt konventionen
vidta erforderliga åtgärder för att förhindra att museer och liknande institutioner
förvärvar kulturföremål som olagligen exporterats från annan
medlemsstat. Medlemsstat åtar sig att bl. a. genom straffrättsliga eller administrativa
sanktioner förhindra export av kulturföremål utan tillståndsbevis
och import av kulturföremål som stulits från museum eller liknande
institution i annan medlemsstat. Konventionen innehåller också bestämmelser
om återbördande av dylika stulna föremål och om kompensation till
godtroende förvärvare.

Konventionen har hittills ratificerats av 20 stater, nämligen Algeriet, Argentina,
Brasilien, Bulgarien, Centralafrikanska republiken, Dominikanska
republiken, Ecuador, Egypten, Irak, Jordanien, Jugoslavien, Kamerun,
Khmer, Libyen, Mexico, Niger, Nigeria, Panama, Polen och Tyska demokratiska
republiken.

1 * Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 33

JuU 1974:33

Vid omröstningarna 1970 angående antagandet av konventionen lade Sverige
ner sin röst. Bland de negativa synpunkter som från svensk sida ansetts
tala mot ett tillträde till konventionen kan bl. a. nämnas att konventionens
kontrollsystem ansetts invecklat och kostsamt men trots detta ineffektivt
på grund av bristande kontrollmöjligheter hos tullmyndigheterna. Vidare
har anförts att godtroende förvärvares rätt inte beaktats i tillräcklig utsträckning.
Det har också sagts att konventionen strider mot svenska åtaganden
enligt 1950 års Florensöverenskommelse om import av material för undervisning
samt för vetenskapliga och kulturella ändamål (SÖ 1952:31). Florensöverenskommelsén
förpliktar nämligen Sverige bl. a. att i största möjliga
utsträckning främja ett fritt utbyte av kulturföremål och förenkla de administrativa
formaliteterna rörande import av sådana föremål, och Florensöverenskommelsen
och 1970 års konvention avser delvis samma slag av
kulturföremål. Sveriges inställning till 1970 års konvention har vidare varit
beroende av att utflödet av kulturegendom från Sverige ansetts obetydligt.

Beslut av Kungl. Majit den 30 oktober 1974

Med överlämnande av bl. a. det förutnämnda betänkandet (SOU 1964:22)
Förbud mot utförsel av kulturföremål har Kungl. Maj:t den 30 oktober
1974 uppdragit åt statens kulturråd att i samråd med riksantikvarieämbetet
och Nordiska museet göra en värdering av erfarenheterna av gällande ordning
i fråga om utförsel av kulturföremål. Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall
rådet redovisa resultatet av värderingen och avge de förslag som rådet med
anledning av denna kan finna påkallade.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet två motionsyrkanden som avser
åtgärder mot skilda former av internationell brottslighet m. m.

I motionen 1974:151 framförs olika synpunkter på den internationella
brottsligheten, vilka motionärerna önskar att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t
till känna. Synpunkterna gäller bl. a. det internationella lagstiftningssamarbetet
och annat samarbete i mellanstatliga organisationer, i första hand beträffande
narkotikahanteringen men även i övrigt, vilket enligt motionärerna
bör förstärkas. Motionärerna efterlyser också sådana åtgärder att polissamarbetet
inom Interpols ram når en ökad effekt. Som exempel på brottslighet
som påkallar speciella åtgärder nämner motionärerna vid sidan av narkotikahanteringen
särskilt insmuggling av vapen. Motionärerna efterlyser bl. a.
en effektiv kontroll av det svenska luftrummet för att förebygga illegal
införsel med flyg av narkotika, vapen m. m.

Som utskottet i tidigare sammanhang (se bl. a. JuU 1972:14) haft anledning
konstatera har i den internationella brottsligheten under senare år kommit
in drag av organisering och kommersialisering. Verksamheten, som sedan

JuU 1974:33

lång tid berört också vårt land, styrs av ligor eller syndikat, och det är
ofta fråga om en aktivitet vilken, som motionärerna framhåller, planläggs
i utlandet och riktar sig gentemot länder där riskerna är minst och utsikterna
att lyckas är störst. Utvecklingen är naturligtvis oroande, och den har också
ägnats en betydande uppmärksamhet från svensk sida, på narkotikaområdet
och eljest. Åtgärder har som framgår av exemplifieringen i det följande
vidtagits såväl när det gäller intern, svensk lagstiftning som på det internationella
planet.

Vad gäller interna, svenska lagstiftningsåtgärder kan utskottet erinra om
att olika former av våldsdåd med internationell anknytning utförda med
vapen eller sprängämnen år 1971 ledde till en skärpning av straffen för
olaga innehav av skjutvapen och explosiva varor (prop. 1971:109, JuU
1971:14). Utskottet vill också peka på 1972 års lagstiftning mot den delvis
från utlandet styrda, illegala spelverksamheten (prop. 1972:96, JuU 1972:15).

Exempel där internationellt samarbete lett till skärpt lagstiftning i Sverige
utgör kampen mot flygplanskapningar och andra handlingar riktade mot
den internationella civila luftfartens säkerhet. Efter ett intensivt internationellt
samarbete, som bl. a. resulterat i 1970 års Haagkonvention och 1971
års Montrealkonvention, har i Sverige införts lagstiftning om flygplatskontroll,
flygplanskapning och luftfartssabotage (prop. 1970:75, 1LU 1970:75,
prop. 1971:92, JuU 1971:9och prop. 1973:92, JuU 1973:21). I samband med att
Sverige tillträdde Haagkonventionen uttalades från statsmakternas sida
att det från flera synpunkter är angeläget att Sverige aktivt deltar i ansträngningar
på det internationella planet av det slag som här nämnts.

En annan företeelse som på senare tid också uppmärksammats i internationella
sammanhang är den politiska terrorismen. Härvidlag kan utskottet
erinra om den nyligen genomförda lagstiftningen om åtgärder mot vissa
våldsdåd med internationell bakgrund (prop. 1973:37, JuU 1973:18 och prop.
1974:55, JuU 1974:12). I detta lagstiftningsärende underströks vikten av
att stärka både det internationella polissamarbetet och mellanstatligt samarbete
av annat slag.

Som värdefulla resultat av internationellt samarbete i kampen mot brottsligheten
vill utskottet vidare peka på 1970 års europeiska konvention om
brottmålsdoms internationella rättsverkningar och 1972 års europeiska konvention
om överförande av lagföring i brottmål (prop. 1972:98, JuU 1972:16
och 21 samt skr. 1973:161 s. 11). Enligt 1972 års konvention, som Sverige
undertecknat men ännu inte ratificerat, skall fördragsslutande stat vara
behörig att, på framställning av annan fördragsslutande stat, enligt sin egen
strafflagstiftning lagföra varje brott som strafflagstiftningen i den anmodande
staten är tillämplig på. Enligt vad utskottet inhämtat kan en proposition
angående Sveriges tillträde till konventionen väntas bli framlagd under våren
1975.

När det gäller svensk lagstiftning för att möta den internationella utvecklingen
av narkotikabrottsligheten vill utskottet här endast erinra om

JuU 1974:33

den höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling
som genomfördes år 1972, bl. a. i syfte att anpassa den svenska lagstiftningen
till den i andra länder (prop. 1972:62, JuU 1972:14). I det lagstiftningsärendet
uttalades bl. a. att en av de mest angelägna uppgifterna
i bekämpandet av den illegala narkotikahanteringen är att bygga ut det
internationella samarbetet samt att det från svensk sida satsas hårt på detta.
Till illustration av det sagda pekades bl. a. på att 1971 års Wienkonvention
om psykotropa ämnen utarbetats under aktiv medverkan från Sverige. Vidare
nämndes bl. a. Sveriges bidrag till FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande
medel och svenska insatser för att höja aktiviteten inom Interpol
och Internationella tullsamarbetsrådet. Det kan tilläggas att i lagstiftningsärendet
riktlinjer drogs upp för särskilda bestämmelser om placering i sluten
anstalt, avskildhet och permission beträffande vissa intagna som ägnat sig
åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt allvarlig
karaktär. Det gällde här personer - ofta utan fast anknytning till Sverige
-vilka dömts till långvariga frihetsstraff, i många fall förgrova narkotikabrott
av yrkesmässig karaktär. Regler i ämnet utformades i samband med den
i år genomförda kriminalvårdsreformen (prop. 1974:20, JuU 1974:2).

Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till att statsrådet Aspling
helt nyligen vid svar påen enkel fråga om åtgärder mot narkotikamissbruket
bl. a. uttalat att Sverige på det internationella planet bedrivit en utomordentligt
aktiv verksamhet när det gäller narkotikaproblemen samt att vi
kommer att fortsätta med denna verksamhet.

I fråga om mera konkreta insatser mot den internationella brottsligheten
koncentreras intresset, såsom också framhålls i motionen, på den internationella
kriminalpolisorganisationen Interpol.

Interpol bildades år 1923 och hade i början av innevarande år 117 medlemsstater.
Samarbetet inom Interpol, som har sitt generalsekretariat i Paris,
består främst i utbyte av polisiära upplysningar, identifiering av misstänkta
och efterlysta personer samt gripande av personer som är föremål för judiciell
myndighets beslut om frihetsberövande, oftast i samband med begäran om
utlämning. På senare år har organisationens verksamhet vidgats och intensifierats
bl. a. när det gäller bekämpande av internationell terroristverksamhet
och narkotikahantering. Ett uttryck för Interpols satsning mot narkotikan
är en på svenskt initiativ för några år sedan tillkommen aktionsplan.
Planen innebär bl. a. att tre förbindelsemän från olika länder står till generalsekretariatets
förfogande för en kontinuerlig uppsökande verksamhet
i de europeiska länderna. Sverige, som redan tidigare verkat för en förstärkning
av Interpols resurser, har vid organisationens generalförsamling
i år aktivt medverkat till en höjning av årsavgifterna. För Sveriges del höjs
sålunda årsavgiften, som t. ex. 1968 utgjorde 40 950 schweizerfrancs, till
118 000 schweizerfrancs för 1975. Till årsavgiften kommer för Sveriges vidkommande
sedan 1974 ett särskilt belopp om 19 400 schweizerfrancs till
förstärkning av den narkotikabekämpande verksamheten. Sedan 1965 har

Juli 1974:33

Sverige också bidragit till Interpols verksamhet genom att avdela en svensk
polisman för tjänstgöring vid generalsektariatet. Till belysning av organisationens
verksamhet kan här nämnas att vid den nyssnämnda generalförsamlingen
i år särskilt uppmärksammades vikten av samarbete i fråga
om ekonomisk brottslighet och i fråga om kontrollen av handel med handeldvapen.

I anslutning till samarbetet inom Interpol vill utskottet framhålla att också
det internationella polissamarbete som äger rum på bilateralt plan med främmande
länders polismyndigheter intensifierats och byggts ut i takt med
de senaste årens ökning av den internationella brottsligheten. Det må här
erinras om att utlämnandet från Holland till Sverige nyligen av en storleverantör
av narkotika kan ses som ett resultat av sådant samarbete.

Vad gäller polisverksamheten vill utskottet till sist erinra om de mycket
betydande ekonomiska satsningar härvidlag som beslöts av 1973 års riksdag
(se JuU 1973:26) och som givetvis innebär ökade möjligheter att ingripa
mot internationell brottslighet.

I anledning av motionärernas uttalande rörande angelägenheten av att förstärka
det internationella lagstiftningssamarbetet vill utskottet, utöver vad
som anförts i det föregående, erinra om den verksamhet i detta hänseende
som pågår inom FN och Europarådet, bl. a. i den europeiska kommittén
för brottslighetsfrågor (ECCP). Utskottet vill också särskilt peka på att vid
Europarådets 53:e ministermöte i Strasbourg i år utrikesministrarna enades
om att rådet under den närmaste framtiden skulle koncentrera sin
mellanstatliga verksamhet till vissa områden, däribland juridiskt samarbete,
koordination av nationell lagstiftning, brottsbekämpning m. m. (skr.
1974:131).

Vad gäller den av motionärerna särskilt berörda kontrollen av det svenska
luftrummet har utskottet från försvarsstaben inhämtat bl. a. följande. I samband
med den under senare år konstaterade ökningen av narkotikasmuggling
till Sverige har önskemål framförts till överbefälhavaren om bistånd till tulloch
polismyndigheterna med luftbevakning av misstänkta privatflygplan.
Direktiv angående sådant bistånd har också utfärdats till den befintliga luftbevakningen,
som eljest främst är inriktad på bevakning mot främmande
militära kränkningar av svenskt territorium. Samverkan mellan krigsmakten,
tullen och polisen i angivet hänseende har ägt rum vid upprepade tillfällen,
och flera misstänkta flygningar har rapporterats. Vissa svårigheter
att upptäcka och följa alla sådana flygningar har emellertid förelegat. I takt
med att luftbevakningen tillförts modernare utrustning har förutsättningarna
för ingripande dock blivit bättre.

Vad utskottet här ovan anfört ger enligt utskottets mening vid handen
att de av motionärerna påtalade problemen i fråga om kampen mot den
internationella brottsligheten sedan en lång följd av år varit föremål för
en betydande uppmärksamhet från svensk sida. Sålunda har en rad interna
lagstiftningsåtgärder vidtagits mot skilda former av internationell brotts -

JuU 1974:33

lighet samtidigt som polisens resurser kraftigt förstärkts. Parallellt härmed
har Sverige i skilda internationella sammanhang initierat eller aktivt verkat
för samarbete såväl på konventions- och lagstiftningsplanet som i fråga om
rent konkreta polisiära och liknande åtgärder. Det är också en klart uttalad
svensk målsättning att fortsätta denna verksamhet. Under hänvisning till
det anförda finner utskottet inte skäl till någon åtgärd från riksdagens sida
i anledning av det här behandlade yrkandet i motionen 1974:151.

1 motionen 1974:1258 framförs önskemål om att Sverige bör tillträda 1970
års UNESCO-konvention angående medel att förhindra olovlig export, import
och försäljning av kulturföremål. Som motivering härför lämnar motionären
bl. a. uppgifter om serier av konststölder i Europa, vilka berört
även Sverige, och om plundring av arkeologiska fyndplatser på skilda håll
i världen.

Vid tidigare ställningstagande från svensk sida till frågan om ett undertecknande
av konventionen har, som framgår av det föregående, anförts
bl. a. att konventionens kontrollsystem skulle vara ineffektivt, att godtroende
förvärvares rätt inte beaktats i tillräcklig utsträckning, att konventionen
skulle strida mot svenska åtaganden enligt 1950 års Florensöverenskommelse
om import av material för undervisning samt för vetenskapliga och
kulturella ändamål samt att utflödet av kulturegendom från Sverige ansetts
obetydligt.

Olika former av illegal hantering och handel med konstskatter och andra
kulturföremål har på senare år iakttagits både i Sverige och i utlandet. Hanteringen
har som motionären antyder ofta ett internationellt inslag, och
utan tvivel är det icke sällan fråga om en organiserad brottslig verksamhet.
Utskottet har också vid studiebesök hos Interpol nyligen fått uppgift om
att problemen med stölder av konst och liknande föremål från museer,
kyrkor och privata samlingar under den senaste tiden blivit akuta runt om
i världen.

Vad gäller åtgärder från svensk sida till förhindrande i Sverige av sådan
verksamhet som motionären vänder sig mot vill utskottet - förutom att
hänvisa till den förstärkning av samhällets brottsförebyggande åtgärder som
kontinuerligt pågår - också peka på 1927 års kungörelse angående förbud
mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål. Utskottet vill här också
nämna den sedan 1965 betående möjligheten att med för ändamålet särskilt
anvisade medel inköpa vissa kulturföremål som löper risk att föras ut ur
landet. I fråga om åtgärder på det internationella planet vill utskottet erinra
om de skilda former av internationellt polissamarbete som närmare berörts
i det föregående.

Huruvida utvecklingen under senare år på det aktuella området i Sverige
ger anledning att för Sveriges del - vid sidan av den pågående intensifieringen
av det allmänt brottsbekämpande arbetet - biträda 1970 års UNESCO-konvention
ter sig för utskottet något svårbedömt. Som framgår av det fö -

JuU 1974:33

regående har statens kulturråd nyligen fått i uppdrag att i samråd med riksantikvarieämbetet
och Nordiska museet göra en värdering av erfarenheterna
av gällande ordning i fråga om utförsel av kulturföremål. När resultatet
av denna värdering föreligger, vilket bör kunna ske inom kort, erbjuder
sig enligt utskottets mening ett lämpligt tillfälle att på nytt överväga de
olika skäl som kan tala för och emot ett svenskt tillträde till konventionen.
I avbidan därpå bör riksdagen inte göra något uttalande angående önskvärdheten
av att Sverige ratificerar konventionen. Under hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1258.

Utskottet hemställer

1. att rikdagen beträffande åtgärder mot internationell brottslighet
avslår motionen 1974:151 i denna del (yrkande 6 delvis),

2. att riksdagen avslår motionen 1974:1258.

Stockholm den 19 november 1974

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Larfors (s), Westberg
i Ljusdal (fp). Nygren (s). Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar
Nilsson i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru
André (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Mathsson i Fagersta (s) och
fru Lindquist (m).

Reservation

vid punkten 2 i utskottets hemställan

av herr Lövenborg (vpk), som beträffande frågan om ett svenskt tillträde
till UNESCO-konventionen angående medel att förhindra olovlig export,
import och försäljning av kulturföremål anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med "Vad gäller”
och slutar på s. 9 med ”motionen 1974:1258” bort ha följande lydelse:
Vad gäller åtgärder från svensk sida till förhindrande av sådan verksamhet
som motionären vänder sig mot delar utskottet den i motionen framförda
tanken att Sverige bör tillträda 1970 års UNESCO-konvention om samordnade
åtgärder för att hindra olovlig in- och utförsel av kulturföremål.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att statens kulturråd har fått i uppdrag
att i samråd med riksantikvarieämbetet och Nordiska museet göra
en värdering av erfarenheterna av gällande ordning i fråga om utförsel av
kulturföremål. Detta arbete utgör dock inget hinder för Sverige att redan
nu ansluta sig till den nämnda konventionen. Den beställda översynen bör
i stället närmast betraktas som ett kompletterande arbete, som väl faller

JuU 1974:33

inom konventionens ram.

Det måste i sammanhanget betonas, att Kungl. Maj:ts uppdrag åt statens
kulturråd gäller utförsel av kulturföremål, inte införsel. Med hänsyn till
det underläge som många länder, särskilt de ekonomiskt outvecklade, befinner
sig i är det nödvändigt att utsträcka kontrollsystemet även till införsel
och samtidigt verka för att andra utvecklade stater ansluter sig till konventionen.
Den accelerade inflationen i USA och andra kapitalistiska länder
har bidragit till att göra konstverk och andra kulturföremål till särskilt attraktiva
investeringsobjekt. Mycket tyder på att internationellt verkande
ligor ligger bakom den serie av konststölder, som ägt rum i Sverige under
de senaste åren. Av allt att döma är också plundringen av arkeologiska
fyndplatser och kulturmonument i många länder internationellt organiserad.

Sveriges förpliktelser enligt 1950 års Florensöverenskommelse kan enligt
utskottets mening inte rimligen utgöra hinder för ett svenskt tillträde till
UNESCO-konventionen. I den mån de båda överenskommelserna skulle
avse samma slags föremål bör det vara möjligt att antingen ändra Florensöverenskommelsen
eller att vid ratificeringen av UNESCO-konventionen
göra ett förbehåll med hänvisning till Florensöverenskommelsen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen
1974:1258.

dels att utskottets hemställan under punkten 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1258 hos Kungl.
Maj:t anhåller att Sverige ratificerar UNESCO-konventionen
angående medel att förhindra olovlig export, import och försäljning
av kulturföremål.

Särskilt yttrande

vid punkten I i utskottets hemställan (åtgärder mot internationell brottslighet)

av fru Kristensson (m):

Som utskottet konstaterar ger de senaste årens utveckling av den internationella
brottsligheten anledning till oro. De åtgärder, exemplifierade
av utskottet, som hittills från svensk sida vidtagits för att möta denna utveckling
har naturligtvis inneburit värdefulla inslag i kampen mot den internationella
brottsligheten. Det finns också skäl att se positivt på den dokumenterade
svenska inställningen att även i fortsättningen aktivt verka
för förbättringar på skilda områden. Vad gäller det fortsatta arbetet måste
emellertid beaktas att läget i vissa hänseenden är så allvarligt, att man både
på det nationella och det internationella planet måste sätta in betydligt större
kraft än hittills för att snabbt nå önskvärda resultat.

Ett område, där verkningsfulla insatser från svensk sida är starkt motiverade,
är arbetet i mellanstatliga organisationer som FN och Europarådet
på att åstadkomma en bättre harmonisering av de enskilda ländernas kri -

JuU 1974:33

minallagstiftning. Ett skäl härför är att många former av organiserad internationell
brottslighet koncentreras till vissa länder efter en rent affärsmässig
bedömning av var vinstutsikterna är störst och var riskerna - vid
ett eventuellt polisingripande och lagföring - är minst. 1 många fall försvåras
eller omöjliggörs också det internationella polissamarbetet av att olika länder
från straffrättslig synpunkt behandlar ett och samma förfarande på olika
sätt. Här kan pekas på regleringen av t. ex. handel med ädla metaller och
innehav av skjutvapen, där skiljaktigheterna mellan olika länder är betydande.
Mycket allvarlig är också den i vissa länder rådande mycket liberala
synen på narkotikaproblematiken, som möjliggjort uppbyggandet av effektiva
distributionsorganisationer riktade mot bl. a. vårt land. I dylika fall
bör det vara naturligt att från svensk sida - parallellt med vad som kan
göras i mellanstatliga organisationer - ta direkta kontakter med berörda
länder i syfte att för de ansvariga myndigheterna där framlägga vår syn
på problemen.

Också på det nationella planet måste i högre grad än hittills uppmärksamhet
ägnas åt den internationella narkotikahanteringen och annan organiserad
eller systematisk kriminell verksamhet av allvarlig karaktär. Det
gäller här bl. a. att tillse att kriminalvårdens bevakning av intagna som
gjort sig skyldiga till eller misstänks för brottslighet av angivet slag blir
effektiv. Det måste bl. a. undvikas att flera samtidigt häktade medlemmar
i en liga placeras på samma häkte med de möjligheter till kommunikation
detta innebär. För att effektivare säkerhetsåtgärder skall kunna vidtas måste
också all berörd personal i kriminalvårdsanstalter och häkten få information
om arten av den brottslighet den intagne är misstänkt eller dömd för. Över
huvud taget erfordras en övergripande och metodisk analys av kriminalvårdens
organisation och utformning från säkerhetssynpunkt när det gäller
sådana intagna som här berörts.

Utvecklingen under senare år har vidare gjort det nödvändigt att - vid
sidan av förstärkningen av polisens allmänt brottsbekämpande resurser -genom organisatoriska förbättringar effektivisera den polisiära verksamheten
vid våra större internationella flygplatser. Den ökade användningen av skjutvapen
bland de internationellt opererande brottslingarna gör det också påkallat
att i detta sammanhang överväga en skärpning av den särskilda flygplatskontrollen
bl. a. när det gäller ankommande resenärer och bagage. I
syfte att förebygga illegal införsel med privatflygplan av narkotika, vapen
m. m. måste vidare de f. n. otillräckliga möjligheterna att kontrollera det
svenska luftrummet förbättras och samarbetet mellan den militära luftbevakningen
och tull- och polismyndigheterna intensifieras. I sammanhanget
måste också observeras de problem, som i övrigt föreligger i fråga om att
upprätthålla kontrollen vid våra gränser. T. ex. gäller sedan det gemensamma
nordiska passkontrollområdet infördes år 1958 att kontrollen i princip är
begränsad till direkt inresa från eller utresa till icke-nordisk stat. Under
trycket av den senaste tidens utveckling har dock Danmark tvingats över -

JuU 1974:33

väga att för sin del skärpa kontrollen i den nordiska trafiken. För vårt vidkommande
kan skäl av motsvarande slag liksom Danmarks anslutning till
den europeiska gemenskapen med dess fria rörlighet över gränserna motivera
att man ägnar ökad uppmärksamhet åt gränskontrollens organisation och
funktion.

GOTAB 74 8242 S Stockholm 1974