Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri (Betänkande 1973:JuU20 Justitieutskottet)

Justitieutskottets betänkande nr 20 år 1973

JuU 1973:20

Nr 20

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av
straffbestämmelserna om djurplågeri.

Motionen

Yrkande

I motionen 1973:407 av herr Levin (fp) yrkas att riksdagen beslutar
hemställa hos Kungl. Majit om en skyndsam översyn av gällande
lagbestämmelser syftande till en utvidgning av begreppet djurplågeri och
en skärpning av straffen för brott av ifrågavarande art.

Motivering

I motionen redogörs för ett hos viss polismyndighet under 1972
handlagt ärende rörande påstått djurplågeri i samband med avlivande av
kattungar. Polismyndighetens beslut, innebärande att det anmälda
förfarandet ej ansågs innefatta brott och därför ej föranledde någon
myndighetens åtgärd, utgör enligt motionärens mening ett gott skäl för
en utvidgning av djurplågeribegreppet.

Gällande rätt m. m.

Gällande straffbestämmelse om djurplågeri finns i 16 kap 13 §
brottsbalken (BrB). Enligt detta lagrum i dess lydelse från den 1 januari
1973 kan den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom
misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt otillbörligen
utsätter djur för lidande dömas för djurplågeri till böter eller
fängelse i högst två år.

Bestämmelsens bakgrund är i korthet följande.

Straff för djurplågeri infördes genom förordningen den 21 december
1857 angående ansvar för misshandling av djur. Enligt denna förordning
skulle den som i behandling av egna eller andras kreatur visade uppenbar
grymhet straffas med böter från fem till och med 100 riksdaler riksmynt.
Förordningen gällde alltså endast husdjur. Bestämmelsen togs oförändrad
upp i 18 kap. 16 § i 1864 års strafflag. Straffskärpningar genomfördes
dels genom lag den 20 juni 1890, då straffmaximum höjdes till 500
kronors böter, dels genom lag den 29 juni 1900, enligt vilken straffet
kunde bestämmas till fängelse i högst sex månader vid synnerligen
försvårande omständigheter. Tillämpningsområdet utvidgades till att avse
alla djur, både tama och vilda, när uttrycket ”egna eller andras kreatur”
genom lag den 12 juli 1907 ersattes med ordet ”djur”. Efter vissa
ytterligare ändringar upptog bestämmelsen fram till år 1945 som
brottsbeskrivning att någon i behandling av djur ”visat uppenbar
grymhet” genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes.

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 20

JuU 1973:20

Brottsbeskrivningen anknöt alltså till det sinnelag gärningsmannen hade
ådagalagt.

Genom lag (1944:220), som trädde i kraft den 1 januari 1945,
ändrades lydelsen av 18 kap. 16 § strafflagen. Bestämmelsen fick då den
avfattning den hade när strafflagen med utgången av år 1964 upphörde
att gälla. Den fördes då utan ändring i sak över till 16 kap. 13 § BrB.
Enligt paragrafens lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande förelåg djurplågeri
om någon genom misshandel, överansträngning, vanvård eller
annorledes utsatte djur för otillbörligt lidande. Brottsbeskrivningen
anknöt således till effekten, djurets lidande. Straffet var böter eller
fängelse i högst två år.

Genom en lag (1965:726) om ändring i brottsbalken, som trädde i
kraft den 1 juli 1966, blev straffbestämmelsen omformulerad i skärpande
riktning. Den fick då sin nuvarande lydelse, bortsett från att gärning som
i och för sig innebar djurplågeri men skett av oaktsamhet inte kunde
straffas. Begreppet otillbörlighet hänfördes genom lagändringen till den
åtgärd som har gett upphov till djurets lidande i stället för att — som
tidigare — anknyta till själva lidandet. Syftet med denna ändring var
enligt departementschefen (prop. 1965:138 s. 18) att motverka den
alltför restriktiva tillämpning som djurplågeriparagrafen hade fått. Det
ansågs motiverat att förtydliga stadgandet så att det gav ett mera
lättillgängligt uttryck för det avsedda innehållet.

Genom prop. 1972:122, som bifölls av riksdagen den 6 december
1972 (JuU 1972:27, rskr 1972:298), utvidgades brottsbalkens djurplågeribestämmelser
till att omfatta inte bara uppsåtligt brott utan också gärning
som begås av grov oaktsamhet.

Brottsbalkens bestämmelser i 16 kap. 13 §, som är grundläggande för
den rättsliga regleringen av djurskyddet, kompletteras av olika föreskrifter
i bl. a. lagen (1944:219) om djurskydd, lagen (1937:313) om slakt av
husdjur, kungörelsen (1959:486) om offentlig förevisning av djur och
jaktstadgan (1938: 279). Beträffande innebörden av dessa bestämmelser
hänvisar utskottet till prop. 1972:122 s. 22—26.

1972 års lagändring

Till grund för 1972 års beslut om utvidgning av djurplågeriparagrafens
tillämpningsområde låg en omfattande kritik i bl. a. motioner och enkla
frågor i riksdagen. Kritiken innebar framför allt att uppsåtskravet ställt
åklagare och domstolar inför stora svårigheter när det gällt att åstadkomma
och bedöma bevisning av att gärningsmannen insett att han
åsamkat djur lidande. Svårigheterna hade ansetts medföra att bestämmelsen
inte kunnat tillämpas på ett effektivt och tillfredsställande sätt.

I prop. 1972:122 (s. 10) anförde föredragande departementschefen att
han ansåg en utvidgning av straffansvaret till fall av grov oaktsamhet
nödvändig för att komma till rätta med vissa missförhållanden inom
djurskyddsområdet. En utvidgning av straffansvaret för djurplågeri borde
emellertid inte göras mer omfattande än som framstod som oundgäng -

JuU1973:20

ligen påkallat. Man borde sålunda enligt departementschefens uppfattning
fortlöpande söka åstadkomma bättre förhållanden för djuren snarare
genom ökad upplysning och förbättrade föreskrifter än genom en
vittgående kriminalisering. I enlighet härmed avvisade departementschefen
i ärendet framförda förslag om att även lindrigare former av
oaktsamhet skulle föranleda straffansvar.

Till dessa synpunkter anslöt sig justitieutskottet i sitt ovannämnda
betänkande över propositionen.

Utskottet

I motionen hemställs om översyn av gällande lagbestämmelser
syftande till en utvidgning av begreppet djurplågeri och en skärpning av
straffet för sådant brott.

En översyn i enlighet med motionärens önskemål företogs under 1972
inom justitiedepartementet och föranledde att brottsbalkens djurplågeriparagraf
utvidgades till att omfatta inte bara uppsåtliga brott utan även
gärningar som begås av grov oaktsamhet. Erfarenheterna av denna
lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1973, bör avvaktas innan
straffstadgandet ånyo överses. Utskottet avstyrker således bifall till
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:407.

Stockholm den 25 april 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID BERGEGREN

Närvarande: fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken Mattson (s),
herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Polstam (c), Schött
(m), Petersson i Röstånga (fp), Henmark (fp), Alf Pettersson i Malmö (s),
Stjernström (c), Nilsson i Visby (s) och Lövenborg (vpk).

GOTAB 73 3660 S Stockholm 1973