Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående val av nämndeman
Betänkande 1972:JuU23
Justitieutskottets betänkande nr 23 år 1972
JuU 1972:23
Nr 23
Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående val av
nämndeman.
Motionsyrkandet
I motionen 1972:910 av herr Jönsson i Malmö m. fl. (s) hemställs dels
att riksdagen beslutar sådan ändring av 4 kap. 8 § rättegångsbalken att
valperioden för val av nämndemän sammanfaller med den period som
gäller för val av kommunfullmäktige och att, när nämndeman avgår under
den tid för vilken han blivit vald, fyllnadsval görs för återstoden av denna
tid, dels att vederbörande utskott utarbetar härför erforderlig lagtext.
Redogörelse för motionsskälen lämnas nedan.
Gällande rätt
Enligt 4 kap. 5 § rättegångsbalken utses nämndeman i tingsrätt genom
val, som förrättas av kommunfullmäktige. Hör till domsaga mer än en
kommun, fördelar rätten antalet nämndemän mellan kommunerna i
förhållande till deras folkmängd. Vaije kommun skall dock utse minst en
nämndeman. 1 avsaknad av föreskrift rörande valmetod gäller att valen
sker med enkel röstövervikt, dvs. enligt majoritetsvalmetod. Inom flera
kommuner tillämpas dock — efter överenskommelse mellan de i
fullmäktige företrädda politiska partierna — proportionalitetsprincipen
vid fördelning av nämndemansplatserna mellan partierna.
Enligt 4 kap. 8 § rättegångsbalken väljs nämndeman för sex år. Detta
gäller även då efterträdare skall väljas till den som avlidit eller eljest
avgått under den tid för vilken han valts. Efterträdaren skall således då
utses icke för återstoden av den avgångnes valperiod utan för nya sex år.
Även nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val. Enligt 7 §
lagen (1969:246) om fastighetsdomstol förrättas valet av kommunfullmäktige
i kommun som ensam bildar domsaga samt i annat fall inför
tingsrätt av valmän som utses av fullmäktige i varje kommun inom
domsagan. Enligt 6 § samma lag gäller för nämndeman i fastighetsdomstol,
såsom för nämndeman i allmänhet, en valperiod av sex år. Avgår
nämndeman under tjänstgöringstiden skall emellertid nytt val avse
återstående del av samma tid. Det kan här tilläggas att särskilda regler om
vattenrättsnämndemän saknas sedan vattendomstolarna inordnats i tingsrättsorganisationen.
Enligt 11 kap. 2 § fjärde stycket vattenlagen skall
som nämndeman i vattendomstol tjänstgöra nämndeman i fastighetsdomstol
inom vattendomstolens jurisdiktionsområde.
Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses enligt stadgande i lagen
(1971:52) om skatterätt och länsrätt genom val som förrättas av
1 Riksdagen 1972.7 sami. Nr 23
JuU 1972:23
2
landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun,
av landstinget och kommunfullmäktige. Valperioden är sex år. Vid
ledighet skall ny nämndeman utses för återstående tid.
Enligt 8 § kommunallagen väljs kommunfullmäktige för en period av
tre år.
Förarbeten m. m.
I fråga om valmetod och valperiodens längd föreslog processkommissionen
på sin tid (SOU 1926:31 s. 140 f.) en annan ordning än den som
upptogs i rättegångsbalken.
Beträffande valmetoden yttrade kommissionen bl. a.:
Där valet avser allenast en enda nämndeman, är frågan utan betydelse.
Men så snart flera skola väljas, uppstår faran för att, å ena sidan,
majoritetsvalen skola möjliggöra för en majoritet att bemäktiga sig alla
platserna och därmed väcka misstro hos minoriteten och, å andra sidan,
proportionella val skola bliva ett troget återgivande av partipolitiska
motsättningar inom valkorporationen och därmed införa dessa också i
domstolen. Bygges lekmannadeltagandet i rättsskipningen på val så som
här förutsatts, måste det emellertid vila också på den förhoppningen, att
dessa val icke få en så tillspetsad form vare sig i den ena eller den andra
riktningen. Processkommissionen har emellertid trott det vara nödvändigt
bereda någon säkerhet mot att majoriteten missbrukar sin ställning och
därför anslutit sig till den av kommunallagarna anvisade utvägen att, med
bibehållande av majoritetsval som regel, proportionella val skola äga rum,
om två eller flera skola väljas och en viss kvotdel av de väljande så yrka.
Vad gäller valperiodens längd anförde kommissionen:
Val av nämndeman avser för närvarande en tid av sex år. En valperiod
av sådan längd är ägnad att befordra kontinuiteten inom nämnden, men
den torde å andra sidan ofta vara anledningen till de avsägelser efter två
års tjänstgöring, som förekomma och som för arbetet inom nämnden äro
mindre lämpliga. Processkommissionen har vid övervägande av denna
fråga ansett en sänkning av valperiodens längd till fyra år vara välbetänkt.
Avgår nämndeman under valperioden, bör fyllnadsval ske för den tid,
som återstår. Att i stället för denna anordna val av suppleanter för
nämndemännen, vilka inträda i dessas ställe, torde icke vara erforderligt
eller lämpligt.
Valen synas alltså böra ordnas så, att fasta valperioder om fyra år gälla
för varje nämndemansplats, och icke i överensstämmelse med den
nuvarande ordningen, enligt vilken varje nämndeman väljes för den
bestämda valperioden av sex år, oberoende av om hans företrädare suttit i
nämnden hela den period, för vilken han valts, eller icke. Däremot torde
det vara lämpligt att icke låta alla nämndemansplatserna inom ett tingslag
vara föremål för val samtidigt. I synnerhet i de större städerna, där valet
omfattar ett mycket stort antal platser, är det givetvis fördelaktigare att
uppdela detta antal i grupper, som äro föremål för val under olika år.
Valet kommer då vaije gång att omfatta ett mindre antal och blir
därigenom lättare att utföra. Inom domkretsar, där varje valkrets väljer
endast en nämndeman, har en dylik ordning naturligtvis icke samma
betydelse, men för bevarandet av kontinuiteten inom nämnden torde
även där en viss fördel stå att vinna, om de olika valkretsarna fördelas i
grupper som förrätta val skilda år. Processkommissionen har ansett denna
Juli 1972:23
3
fördelning böra genomföras så, att inom varje domkrets en fjärdedel av
nämndemansplatserna är föremål för val varje år.
Processlagberedningen fann däremot i sitt förslag till rättegångsbalk
(SOU 1938:44 s. 102 ff.) inte tillräckliga skäl föreligga att ersätta
majoritetsvalen med proportionella val och uttalade härtill bl. a.:
Den proportionella valmetoden leder lätt till skarpare motsättning
mellan olika väljargrupper än som beträffande dessa val kan anses
lämpligt Denna metod förutsätter, att den nuvarande ordningen med ett
successivt förnyande av nämnden efter varje uppkommen ledighet
övergives och i stället införas valperioder med val på en gång av ett större
antal ledamöter. Den nuvarande ordningen med nämndens
successiva förnyelse innebär stora fördelar. Den utgör en viss garanti mot
alltför täta växlingar i nämndens sammansättning, och därigenom ernås
större kontinuitet i nämndens arbete.
Processlagberedningen föreslog också ett bibehållande av den gamla
ordningen såvitt avser valperiodens längd utan att motivera varför
processkommissionens förslag om fasta valperioder icke följdes. Beredningen
anförde i huvudsak endast att anledning att förkorta tidsperioden
inte torde finnas.
Efter rättegångsbalkens ikraftträdande har frågan om valperiodens
längd behandlats av 1951 års rättegångskommitté i dess betänkande med
förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. (SOU 1953:26 s. 129
f.). Kommittén fann dock ej skäl att föreslå någon ändring i gällande
bestämmelser. Kommittén anförde härom följande:
Föreskriften att nämndeman skall väljas för sex år, vare sig företrädaren
avgått under valperioden eller valperioden utgått, synes kommittén
välmotiverad. Nämndemansuppdraget bör betraktas som ett i hög grad
personligt uppdrag, och ett nyval av nämndeman bör avse att en person
väljes för en ej alltför kort tid och icke att utfylla en för en avgången
nämndeman bestämd period. Om en ordning med fyllnadsval införes,
skulle nämndemän ej sällan komma att väljas för mycket korta perioder.
Att med den gällande ordningen nämndemännens valperioder småningom
komma att bli mycket skiftande, även i de domstolar där de ursprungligen
valts för samma period, medför en successiv förnyelse som endast är
till gagn. Olägenheterna för de väljarkorporationer, som ha att välja flera
nämndemän, synas icke avsevärda. Domstolsordförandena ha enligt 4
kap. 5 § sista stycket RB att anmäla, då nämndeman skall väljas, och att
fullgöra denna skyldighet kan icke gärna medföra några svårigheter, om
lämpliga anteckningar föras.
Tidigare riksdagsbehandling
I motioner till 1954 års riksdag föreslogs sådan ändring av bestämmelserna
om valperioder för nämndemän att, när nämndeman avgick under
den tid för vilken han blivit vald, fyllnadsval anställs för återstoden av
denna tid. Som motivering i motionerna framhölls bl. a. att den
successiva förnyelsen av nämnderna skulle komma att äventyra en
önskvärd proportionalitet vid nämndemansval. Som skäl för en allmän
övergång till fasta valperioder framfördes ytterligare, att det nuvarande
JuU 1972:23
4
valperiodsystemet sätter nämndemansvalen i särklass bland kommunala
val och medför att ett större antal val måste förrättas än vad eljest skulle
behöva bli förhållandet. Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända utlåtande (1LU 1954:27) bifall till motionerna och anförde till
stöd för sitt ställningstagande bl. a. följande:
Såsom framhålles i motionerna förekommer på många håll att
nämndemän väljas medelst gemensamma vallistor, där platserna fördelats
mellan de olika partierna i förhållande till dessas styrkeförhållanden inom
den kommunala representationen. En sådan ordning vid valen är givetvis
lättast att genomföra, därest alla nämndemansbefattningar i valkretsen
samtidigt bli föremål för nyval. Det är även tydligt, att olägenheterna av
den nuvarande ordningen bli större ju fler nämndemän som skola utses
inom valkretsen. Vissa praktiska skäl kunna sålunda obestridligen anföras
till stöd för en reform av ordningen för val av nämndemän i den av
motionärerna angivna riktningen.
Emellertid möta principiella betänkligheter mot en sådan reform.
Såsom rättegångskommittén framhållit är nämligen nämndemansuppdraget
ett i hög grad personligt uppdrag, som bör ges en viss person för viss
icke alltför kort tid och icke endast för att utfylla en för en avgången
nämndeman bestämd period. Lägger man sålunda huvudvikten vid
nämndemansbefattningens personliga natur, ter det sig ej heller mest
angeläget, att nämnden till sin sammansättning alltid noggrant återger
den politiska sammansättningen av kommunalrepresentationen och troget
återspeglar varje fluktuation i partiställningen inom denna. I stället
framstår det som önskvärt, att en nämndeman som befunnits skickad för
sitt uppdrag skall kunna omväljas för nya mandatperioder oavsett den
tillfälliga styrkan hos det politiska parti, från vilket han ursprungligen må
ha utsetts.
Utskottet vill även ifrågasätta, om det nuvarande systemet är förenat
med så avsevärda praktiska olägenheter som motionärerna synas vilja göra
gällande. Man torde ej böra överdriva svårigheterna att redan med nu
gällande regler upprätthålla en önskad proportionalitet vid nämndemansvalen.
Belysande synes vara att man — enligt vad utskottet erfarit —
åtminstone på visst håll inom stadsfullmäktige i Stockholm finner det
nuvarande systemet mera praktiskt än det av motionärerna föreslagna.
Man har nämligen funnit, att det vid successiva nämndemansval blir
lättare för en större partigrupp att finna tillräckligt många kvalificerade
kandidater, än om alla stadens nämndemän skulle omväljas samtidigt. Att
nämndemansval måste förrättas oftare enligt det nuvarande systemet än
om fasta valperioder införas, kan ej nämnvärt tynga valkorporationernas
arbete.
Vid 1969 och 1970 års riksdagar behandlades motioner med bl. a.
yrkanden om proportionell valmetod vid val av nämndemän. Konstitutionsutskottet
anförde i sitt avstyrkande utlåtande i anledning av 1969
års motioner (KU 1969:34) bl. a. följande:
Den valmetod som nu tillämpas har enligt utskottets mening inte
vållat väsentliga olägenheter. Som framhålles i ett par av motionerna
fördelas nämndemannaplatserna, oaktat regler därom saknas, i allmänhet
med ledning av partiernas styrkeförhållanden. Man bör också — som
kommunförbundet anfört i ett yttrande över motionerna — beakta att en
nämndemans politiska åsikt inte har så stor betydelse, eftersom det inte
ingår i uppgiften att göra politiska bedömningar. Det synes viktigare att
JuU 1972:23
5
personer, sorn har de erforderliga kvalifikationerna för uppdraget, utses
till nämndemän än att platserna fördelas rättvist mellan partierna.
Möjligheterna att rekrytera lämpliga nämndemän torde vara större vid en
successiv förnyelse än om alla nämndemän skall utses på en gång.
Utskottet kan sålunda inte finna bärande skäl för en övergång till
proportionella val av nämndemän .
I konstitutionsutskottets utlåtande över de vid 1970 års riksdag väckta
motionerna hänvisade utskottet (KU 1970:16) till sitt utlåtande år 1969.
Motionerna avslogs av riksdagen.
I förevarande sammanhang kan erinras om vissa uttalanden under
riksdagsbehandlingen 1970 och 1971 av frågorna rörande omorganisation
av den statliga länsförvaltningen och införande av skatterätt och länsrätt
m. m.
I fråga om lekmannainflytande i förvaltningsrättskipningen anförde
statsutskottet i sitt utlåtande i anledning av prop. 1970:103 (SU
1970:132 s. 13) att utskottet inte hade något att erinra mot att detta
inflytande tillgodoses genom av landstinget valda representanter. Utskottet
förklarade sig självfallet ha förutsatt att frågeställningar om ett
politiskt parlamentariskt ansvar inför valkorporationen inte kan bli
aktuella i detta sammanhang.
I samband med behandlingen vid föregående års riksdag av prop.
1971:14 med förslag till lag om skatterätt och länsrätt, m. m. upptog
civilutskottet i sitt betänkande (CU 1971:9) en motion rörande tjänstgöringsperioden
för nämndeman i länsrätt och skatterätt. Kungl. Maj:ts
förslag angav den normala tjänstgöringsperioden till sex år med förebild i
ordningen vid de allmänna underrätterna. 1 motionen föreslogs — bl. a.
under hänvisning till önskemålet om en anknytning till landstingens och
riksdagens valperioder — att nämndeman skulle utses för tre år. I sitt av
riksdagen godkända betänkande avstyrkte civilutskottet bifall till motionen
med motivering bl. a. att landstingets funktion som valkorporation
vid nämndemansval inte får leda till att nämndemansuppdraget uppfattas
som förenat med ett politiskt ansvar.
Motionss kälen
Motionärerna anför till stöd för sin hemställan bl. a. att den nuvarande
ordningen med successiv förnyelse av nämnden medför, att ett större
antal val måste företas än om nämnden som helhet valdes samtidigt samt
att vid de ständigt återkommande val, som förekommer i valkretsar med
ett större antal nämndemän, den av många önskade proportionaliteten
äventyras. Ytterligare anförs i motionen att det i kommuner, som
fördelar nämndemansplatserna efter de olika partiernas styrkeförhållanden
inom den kommunala representationen, kan inträffa att nämndeman,
som befunnits skickad för sitt uppdrag, inte blir omvald, beroende på att
den politiska sammansättningen i kommunrepresentationen ändrats. Ett
sådant förhållande skulle enligt motionärerna lättare kunna undvikas om
för nämnden som helhet mandattiden slutade samtidigt och sammanföll
med den mandattid som gäller för val av kommunfullmäktige.
JuU 1972:23
6
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från justitiekanslern,
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, domstolsväsendets
organisationsnämnd, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Sveriges advokatsamfund
och Svenska kommunförbundet. Hovrätterna har bifogat
av dem infordrade yttranden från sammanlagt sju nämndemannaföreningar
vid tingsrätter under hovrätterna.
Samtliga remissinstanser utom Svenska kommunförbundet och två
nämndemannaföreningar avstyrker bifall till motionen. Kommunförbundet
finner det befogat att motionsspörsmålet närmare övervägs i lämpligt
sammanhang.
Justitiekanslern (JK) anser det av flera skäl kunna ifrågasättas om den
av motionärerna eftersträvade målsättningen är önskvärd. Såsom framhållits
vid tidigare riksdagsbehandling måste enligt JK beaktas nämndemannauppdragets
karaktär av särskilt förtroendeuppdrag, till vilket är
knutna uppgifter av annan art än politiska. Mot bakgrund härav ter det
sig inte angeläget att nämnden alltid troget återspeglar varje fluktuation i
partiställningen inom kommunfullmäktige. Vidare, uttalar JK, skulle
också, såsom anförts i berörda utlåtanden av KU, ett övergivande av det
hittillsvarande systemet med successiva val kunna medföra täta växlingar
i nämndens sammansättning och sålunda äventyra den värdefulla kontinuitet
i nämndens arbete som de successiva valen bidrager till att främja.
Olägenheterna av sådana täta skiften av nämndens sammansättning
accentueras ytterligare genom den starka förkortning av mandatperioden
(från sex år till tre år) som är innebörden av motionärernas förslag. Vid
kompletteringsval för återstod av mandatperiod blir förkortningen än
mer betydande. Mot bakgrund av de angivna synpunkterna finner JK
motionärernas förslag icke böra vinna bifall.
Svea hovrätt finner att den nuvarande ordningen, som medför en
successiv förnyelse av nämnden, måste vara till fördel för såväl
tingsrätterna som de enskilda nämndemännen. Hovrätten anför till
utveckling av sin ståndpunkt:
Nämndemannauppdraget är sedan gammalt ett uppdrag av utpräglad
förtroendekaraktär. Det lekmannainflytande som tillförs underrätterna
genom nämnden kan vara ägnat att stärka förtroendet för dessa
domstolar. Men för att nämndemännen skall kunna tillföra domstolarna
sådana erfarenheter och kunskaper från verksamhetsområden utanför
domstolarna som främjar en god prövning av målen är det väsentligt att
de enskilda nämndemännen får vana och erfarenhet av domstolsarbetet.
Med beaktande av nämndemannauppdragets särskilda karaktär, varvid
hänsyn också bör tagas till att sedan 1970 större krav än tidigare ställs på
nämndemännen, bl. a. på grund av ändrade omröstningsregler och
reservationsrätt, bör enligt hovrättens mening valperioden icke avkortas.
Hovrätten tillägger att, om det från administrativa eller andra
synpunkter skulle te sig önskvärt med en reform, det förefaller mera
ändamålsenligt att med bibehållande av sex års mandattid välja hälften av
nämndemännen i anslutning till nyvalen av kommunernas beslutande
församling. Fyllnadsval skulle då avse återstoden av mandatperioden.
JuU 1972:23
7
Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller bl. a. att utvecklingen
mot en ökad tillämpning av proportionalitetsprincipen vid val av
nämndemän mindre berott på en önskan att politisera nämndemannauppdraget
än på att inga andra organ än partiorganisationerna kunnat föra
fram förslag på personer lämpliga för uppdraget. Detta har icke
därigenom ändrat karaktär och torde alltjämt uppfattas som ett
personligt uppdrag. Redovisningsskyldighet i förhållande till politiskt
parti för dess utförande utesluts enligt hovrättens mening av den
tystnadsplikt som åligger domare beträffande vad som förekommer vid
rättens överläggning till dom. Hovrätten anser det vidare vara en fördel
att nämnden förnyas successivt. Härigenom har nämnden nödig erfarenhet
av domstolsarbetet, vilket måste vara en förutsättning för att
allmänhetens förtroende för nämnden skall bibehållas. Hovrätten kan
därför icke förorda en sådan ändring att nämndemansvalen skall
sammanfalla med kommunfullmäktiges mandatperiod. Med de krav som
ställs på nämndemännen är det erforderligt att dessa får ägna förhållandevis
lång tid åt domstolsarbete. Det måste också därför anses olämpligt att
avkorta valperioden för nämndemän. Slutligen anför hovrätten:
Till stöd för den föreslagna ändringen har av motionärerna åberopats
ett specialfall nämligen att en nämndeman som befunnits skickad inte
blir omvald när den sexåriga mandatperioden utgår p. g. a. att den
politiska sammansättningen i kommunalrepresentationen ändrats. Även
om det icke kan förnekas att det beskrivna fallet kan inträffa, torde likväl
böra framhållas att valmetoden rymmer tillräckliga möjligheter att genom
överenskommelse mellan partierna i nämnden behålla personer som
vunnit särskilt förtroende. Det synes numera vara lika vanligt som
tidigare att personer med intresse och fallenhet för uppgiften behåller
nämndemansuppdraget mycket långa perioder.
Stockholms nämndemannaförening finner att den stabilitet och
kontinuitet som följer av den nuvarande ordningen väger över de av
motionärerna påtalade nackdelarna.
Nämndemannaföreningen vid Södertörns tingsrätt framhåller att det
fordras en längre tid av erfarenhet från domstolsförhandlingar och
överläggningar för att nämndeman i sin domargärning skall kunna göra en
insats och anser att mandattiden inte bör sänkas till tre år.
Örebro nämndemannaförening uttalar bl. a. att nämndemannauppdraget
i flera avseenden avviker från andra kommunala uppdrag. Nämndemannen
ställs inte sällan inför svåra avgöranden som kan vara av stor
betydelse för den människa han blivit satt att döma. Även om det inte är
meningen att nämndemannen skall tillägna sig juridiska kunskaper utan
framföra lekmannasynpunkter, är enligt föreningens uppfattning den
erfarenhet av domstolarnas arbete som en längre tids tjänstgöring ger av
stor betydelse. En längre sammanhängande valperiod är sålunda till stöd
för nämndemannen. De olägenheter som enligt motionärernas mening
följer av nu gällande bestämmelser om valperiodens längd anser föreningen
vara små i jämförelse med de fördelar gällande valperiod erbjuder.
Uppsala nämndemannaförening tillstyrker bifall till motionen utan
motivering.
JuU 1972:23
Malmö nämndemannaförening avstyrker bifall till motionen bl. a.
under framhållande av att det förhållandet att valet förrättas av
kommunens fullmäktige inte får leda till att nämndemannauppdraget
uppfattas som förenat med politiskt ansvar.
Nämndemannaföreningen vid Lunds tingsrätt anser att den sexåriga
valperioden bör bibehållas och uttalar till stöd härför följande:
Med hänsyn till att de förekommande målen vid tingsrätterna ofta
ställer stora krav på omdöme och erfarenhet är det enligt styrelsens
mening angeläget att mandatperioden inte görs alltför kort. Endast
genom att under en längre tid delta i handläggning av olika mål kan
nämndemannen skaffa sig den samlade erfarenhet och överblick som är
oundgängligen nödvändig för ett självständigt ställningstagande och som
därför utgör en väsentlig del av grunden för lekmannainflytandet vid våra
domstolar.
Föreningen säger sig inte ha något att erinra mot en lämplig teknisk
samordning av valet av nämndemän med andra val.
Nämndemannaföreningen vid Helsingborgs tingsrätt anser det vara en
nackdel att varje nämndemans valperiod är personlig och knuten till
honom. Föreningen åberopar att det med tillämpning av proportionalitetsprincipen
kan inträffa — och vid tingsrätten också inträffat — att en
väl skickad nämndeman ej omväljs eftersom hans valperiod löpt ut efter
ett kommunfullmäktigeval som inneburit en förskjutning av partiernas
mandat i fullmäktige. Dylika brister i nuvarande ordning skulle enligt
föreningens mening undanröjas om nämndemännen väljs för en i förväg
fastställd period med nyval för alla nämndemän samtidigt och med
fyllnadsval endast för återstoden av perioden. För uppnående av
önskvärd proportionalitet synes det föreningen däremot inte nödvändigt
att valperioden för nämndemän sammanfaller med valen till kommunfullmäktige
även om praktiska skäl talar härför.
Domstolsväsendets organisationsnämnd (DON) delar motionärernas
uppfattning att den nuvarande ordningen med successiv förnyelse av
nämndemännen innebär vissa nackdelar. Sålunda vållas både domstolen
och de kommunala organen besvär av att det från tid till annan måste
föranstaltas om val av nämndeman. Emellertid talar enligt DON:s mening
övervägande skäl mot en ändring i den riktning som motionärerna anger.
Till utveckling av sin mening anför DON följande:
För tingsrätternas del uppkommer emellertid den största administrativa
omgången när nyval av nämndeman skett. Rätten skall då bl. a.
kontrollera att den som utsetts är valbar och se till att nytillträdande
nämndeman avlägger domared. Om alla nämndemän skulle väljas på en
gång, blir följden att de administrativa göromål som antytts här
koncentreras till ett tillfälle i stället för att som nu fördelas förhållandevis
jämnt i tiden. Detta skulle särskilt för större tingsrätter innebära en
allvarlig olägenhet. Den reduktion av mandattiden till hälften som
föreslås innebär självfallet också en radikal ökning av den administrativa
omgången. 1 samma riktning verkar principen med fyllnadsval till den
normala mandattidens slut. Det kan anmärkas att Stockholms tingsrätt
f. n. har flera än 1 000 nämndemän.
Juli 1972:23
9
Vad som sagts nu om den administrativa omgång som skulle bli
följden av en ändring i den riktning som motionärerna önskar får
naturligtvis inte hindra en reform om betydande vinster i andra
hänseenden kan bli följden. I detta hänseende vill DON anföra.
Huvudsyftet med motionen är att nämndemännen i så stor utsträckning
som möjligt skall utses genom proportionella val. Det framstår enligt
DONs mening som angeläget att nämndemännen, som bl. a. ger allmänheten
insyn i domstolens arbete och därigenom ger domstolen en särskild
förankring hos medborgarna, företräder så många grupper inom samhället
som möjligt. Ett moment som kan medverka till att säkra en sådan bred
förankring är proportionella val. Nämndemännen har emellertid också en
betydelsefull roll som domare. De har sålunda på senare år även
tillförsäkrats ökat inflytande och individuell reservationsrätt. Nämndemannens
person är därför av väsentlig betydelse. Det vill mot denna
bakgrund synas som om den proportionella metoden i detta sammanhang
bör tillämpas med varsamhet.
Till vad som nu sagts kommer att om nämndemännen verkligen skall
kunna fungera så som det förutsatts i rättegångsbalken, deras mandattid
inte bör vara för kort. Den nuvarande sexårsperioden synes väl avpassad.
Det är vidare önskvärt att en viss kontinuitet råder också på lekmannasidan
i rätten. Detta underlättas genom gällande ordning med en
kontinuerlig förnyelse av nämnden.
Slutligen framhåller DON, för det fall att huvudtanken i motionen
skulle vinna bifall, att en mandatperiod på tre år är för kort. Nuvarande
period på sex år bör bibehållas, vilket anges kunna ske om halva antalet
nämndemän förnyas vart tredje år.
Domareföreningen uttalar att en mandatperiod på sex år får anses väl
avvägd med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av särskild erfarenhet hos
nämndemännen. Föreningen vill ej heller dölja sin oro för att en
sammankoppling av mandatperioden med perioden för allmänna val
skulle på ett annat sätt än vad nu är fallet ge nämndemannauppdraget en
partipolitisk prägel. Även om en ordning med fyllnadsval avseende
återstående tid av avgående nämndemans valperiod kan sägas medföra
administrativa fördelar för tingsrätterna och vara ägnad att nedbringa
antalet val för kommunfullmäktige anser föreningen att fördelarna av en
mandatperiod på sex år väger över även vid fyllnadsval. Föreningen har
sig inte bekant att önskvärd proportionalitet äventyras vid fyllnadsval
enligt nuvarande ordning.
För det fall att en ändring anses böra ske framför föreningen det
förslaget att hälften av nämnden förnyas vart tredje år. Denna ordning
anges få som konsekvens att fyllnadsval måste ske för återstoden av
valperioden.
Advokatsamfundet anser att den nuvarande ordningen för val av
nämndeman har uppenbara fördelar genom att domstolens uppsättning
av nämndemän successivt förnyas. Härigenom skapas enligt samfundets
mening förutsättningar för att domstolarnas nämnder kommer att bestå
av personer med varierande erfarenhet av dömande verksamhet, vilket
torde vara till gagn för det allsidiga lekmannainflytande som nämndemännens
deltagande i rättskipningen är avsett att garantera. Med hänsyn till
nämndemannauppdragets personliga natur kan samfundet inte se några
Juli 1972:23
10
egentliga principiella nackdelar med den metod för val av nämndemän
som nu gäller.
I Kommunförbundets yttrande uttalas att val av nämndeman inte
kräver lika avgörande hänsynstagande till politisk partitillhörighet som
val till kommunala nämnder, eftersom det inte ingår i uppgiften som
nämndeman att göra politiska bedömningar. Särskilt stor vikt måste
fästas vid andra kvalifikationer för uppdraget, t. ex. vederbörandes
omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet. Förbundet finner det
dock vara naturligt att nominering till uppdrag som nämndeman sker via
partigrupper.
För ett på partigruppers nominering baserat val innebär de nuvarande
lagreglerna enligt förbundet onekligen olägenheter av det slag som påvisas
i motionen. Även om något absolut behov av att nämnden i sin
sammansättning alltid noggrant återger den politiska sammansättningen i
kommunfullmäktige eller återspeglar varje ändring i partiställningen inom
fullmäktige inte kan anses föreligga, finner förbundet det vara befogat att
den av motionärerna aktualiserade frågan i lämpligt sammanhang närmare
övervägs.
Utskottet
I detta betänkande behandlas en motion som tar upp frågan om
valperiodens längd för nämndemän.
Enligt 4 kap. 8 § rättegångsbalken utses nämdeman i tingsrätt genom
val för en tid av sex år. Valen förrättas av kommunfullmäktige och sker —
i avsaknad av föreskrift rörande valmetod — med enkel röstövervikt, dvs.
enligt majoritetsvalmetod. Inom flertalet kommuner tillämpas dock efter
överenskommelse mellan de politiska partierna propotionalitetsprincipen
vid fördelning av nämndemansplatserna. Även val i anledning av att
nämndeman avgått avser sex år och inte återstoden av den avgångnes
tjänstgöringsperiod. Nämnden förnyas således successivt genom flera val
vid skilda tidpunkter.
Även för nämndeman i fastighetsdomstol samt för nämndeman i
skatterätt och länsrätt gäller — enligt bestämmelser utanför rättegångsbalken
— en valperiod av sex år. Avgår sådan nämndeman under tjänstgöringsperioden
skall emellertid nytt val — i motsats till vad som gäller
för nämndeman i tingsrätt - avse återstående del av perioden.
I motionen yrkas att riksdagen skall besluta om sådan ändring av 4
kap. 8 § rättegångsbalken att valperioden för nämndemän i tingsrätt
sammanfaller med den treårsperiod som gäller vid val av kommunfullmäktige
samt att, när nämndeman avgår under den tid för vilken han
blivit vald, fyllnadsval görs för återstoden av denna tid. Till stöd för
yrkandet anför motionärerna att den gällande ordningen beträffande val
av nämndeman i tingsrätt medför vissa praktiska olägenheter. Det
nuvarande systemet leder sålunda till att ett större antal val måste
förrättas än om hela nämnden utsågs vid ett tillfälle och till att den av
många önskade proportionaliteten äventyras. Det kan enligt motionärer
-
JuU 1972:23
na också inträffa att en nämndeman, som befunnits skickad för sitt
uppdrag, inte blir omvald på grund av inträffade förändringar i
valkorporationens politiska sammansättning.
Vid ställningstagande till motionsspörsmålet får enligt utskottets
mening till en början beaktas nämndemansuppdragets särskilda karaktär
av förtroendeuppdrag till vilket är knutet andra uppgifter än politiska.
Uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för vilken mindre vikt
måste fästas vid tillhörigheten till visst parti än vid sådana personliga
kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet.
Sådana kvalifikationer har blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års
domstolsreform, varigenom nämnden gavs en starkare ställning och
utrymme skapades för en mer individuellt betonad medverkan från
nämndemännens sida än tidigare. Även om valkorporationen är politiskt
sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas
som förenat med ett politiskt ansvar på det sätt som gäller beträffande
andra uppdrag, till vilka rekryteringen sker genom val av kommunfullmäktige
och andra på politisk grund bildade valkorporationer. Från
dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdraget också därigenom att
lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen innebär en insyn i
domstolsarbetet som är ägnad att stärka allmänhetens förtroende för
domstolarna.
För att nämndemännen skall kunna skaffa sig den vana vid domstolsarbetet
och den erfarenhet som erfordras för att självständigt utöva den
domargärning som uppdraget sålunda innefattar krävs uppenbarligen en
tjänstgöringsperiod av inte alltför kort varaktighet och en viss kontinuitet
inom nämnden. Det hittillsvarande systemet med sexårig tjänstgöringsperiod
och successiv förnyelse av nämnden är väl ägnat att tillgodose
dessa önskemål.
Den rådande ordningen vid val av nämndemän medför emellertid
enligt utskottets mening onekligen också vissa olägenheter av det slag
motionärerna anger. Antalet ofta återkommande valförrättningar i de
kommunala representationerna kan bli stort och en tillämpning av
proportionalitetsmetoden kan inte sällan leda till svårigheter, vilka i
huvudsak skulle kunna undvikas om alla nämndemansbefattningar i
valkretsen var föremål för nyval samtidigt. Det bör också beaktas att som
ovan anförts fyllnadsval efter avgången nämndeman i fastighetsdomstol,
skatterätt och länsrätt avser återstoden av den avgångne nämndemannens
tjänstgöringsperiod. En övergång till den ordning som motionärerna
föreslår för nyval av nämndeman i tingsrätt skulle alltså innebära att
samma regler i detta hänseende kom att gälla för alla nämndemän.
Vid en avvägning av skälen för och emot en reform i den av
motionärerna angivna riktningen finner sig utskottet — utan närmare
utredning rörande förekomsten av valtekniska olägenheter inom skilda
valkorporationer och i avsaknad av säkert underlag för en bedömning av i
vilken mån reformen låter sig förena med de i det föregående angivna
kraven på erfarenhet och kontinuitet i nämnden — inte kunna tillstyrka
bifall till motionen. Innehållet i motionen och remissvaren motiverar
JuU1972:23
12
dock enligt utskottets mening att den i motionen aktualiserade problematiken
i lämpligt sammanhang närmare övervägs. Anledning kan också
finnas att jämte motionärernas förslag och konsekvenserna därav närmare
pröva den av några remissorgan ifrågasatta lösningen med val av halva
antalet nämndemän vart tredje år. I sammanhanget skulle även kunna
övervägas behovet av en bättre överensstämmelse mellan reglerna om
fyllnadsval av nämndeman i tingsrätt å ena sidan samt nämndeman i
fastighetsdomstol, skatterätt och länsrätt å andra sidan. Det får ankomma
på Kungl. Maj :t att ta närmare ställning till frågan om formerna för den
översyn av reglerna rörande val av nämndemän som utskottet sålunda
uttalat sig för.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av motionen 1972:910 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna för val
av nämndemän.
Stockholm den 9 november 1972
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s),
Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Polstam (c), fru Hjelm-Wallén (s),
herrar Schött (m), Måbrink (vpk), fru Bergander (s), herrar Norrby i
Gunnarskog (c) och Alf Pettersson i Malmö (s).
JuU1972:23
13
Reservation
av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med orden
”Den rådande” och slutar på s. 12 med orden ”sig för” bort ha följande
lydelse:
Den rådande ordningen vid val av nämndemän kan emellertid också —
som motionärerna anger — medföra vissa praktiska olägenheter främst för
vederbörande valkorporationer. Förekomsten av valtekniska svårigheter
har från tid till annan påtalats men har, som framgår av redogörelsen
ovan, inte befunnits vara av den tyngd att de föranlett ett frångående av
den sedan gammalt gällande ordningen.
Ett övergivande av systemet med successiva val och ett införande av en
treårig mandatperiod som motionärerna föreslagit skulle enligt utskottets
mening föranleda alltför täta växlingar i nämndens sammansättning. Vid
en ordning med fyllnadsval för återstoden av mandatperiod blir förkortningen
av tjänstgöringsperioden och de negativa verkningarna därav i det
dömande arbetet än mer påtagliga. 1 likhet med en helt övervägande
majoritet av remissinstanserna finner utskottet att de vinster som kan
ligga i den av motionärerna förordade ordningen icke skulle uppväga
förlusten av de fördelar i form av större erfarenhet hos nämndemännen
och kontinuitet i nämndens arbete som den nuvarande ordningen
innebär. Med hänsyn härtill och med beaktande av den påtagliga risk för
en icke önskvärd politisering av nämndemansinstitutionen som en
sammankoppling av nämndemännens tjänstgöringsperiod med perioden
för allmänna val skulle medföra saknas enligt utskottets mening
anledning till åtgärder i syfte att ändra nu gällande bestämmelser.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen avslår motionen 1972:910.