Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1991/92 års riksmöte m.m.
Betänkande 1991/92:KU14
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU14
Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1991/92 års riksmöte m.m.
Innehåll
1991/92 KU14
Ämbetsberättelsen
Det ankommer på konstitutionsutskottet att granska justitieombudsmännens verksamhet. Till utskottet har för detta ändamål hänvisats ombudsmännens berättelse för tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 (redog. 1991/92:1).
Ämbetsberättelsen inleds på sedvanligt sätt med en skrivelse till riksdagen, vari bl.a. lämnas vissa statistiska uppgifter angående verksamheten. Antalet nya ärenden under tiden den 1 juli 1990--den 30 juni 1991 var 4143 eller 455 fler än under närmast föregående verksamhetsår. 260 av de nya ärendena var inspektions- och andra initiativärenden, 41 var remisser från riksdag och departement. Antalet klagoärenden var 3842, dvs. 365 fler än under föregående verksamhetsår. Åren 1986/87--1988/89 var antalet klagoärenden lägre än tidigare. En jämförelse nu med verksamhetsåret 1988/89 visar att antalet klagoärenden de två senaste verksamhetsåren har ökat med ca 35%. Balansen per den 30 juni 1991 var 982 ärenden, en ökning sedan föregående år med 181.
Under verksamhetsåret har fyra åtal anställts. Anmälningar för disciplinär åtgärd har gjorts beträffande nio personer. Den möjlighet JO-instruktionen ger att överlämna klagomål till annan myndighet för prövning och avgörande har utnyttjats i 89 fall.
Berättelsen innehåller vidare redogörelser för ärenden av större allmänt intresse. Dessutom redovisas vilka remissyttranden m.m. som ombudsmännen har avgett. Ett avsnitt av ämbetsberättelsen innehåller en redogörelse för inspektionsverksamheten. Ämbetsberättelsen innehåller även uppgifter om internationellt samarbete.
Motion m.m.
1991/92:K11 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar låta utreda vilka konsekvenser tillämpningen av Europarådets ministerkommittés rekommendation R (85) 13 får för JO-ämbetet.
Motionärerna erinrar om bestämmelsen i 4 § lagen (1986:765) med instruktionen för riksdagens ombudsmän. Där sägs att ombudsmännen skall verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Vidare får de göra framställningar till riksdagen eller regeringen om författningsändringar m.m. Enligt motionärerna kan och bör ombudsmännen också fästa uppmärksamhet på t.ex. uppenbar diskrepans mellan svensk lagbestämmelse och innehållet i en internationell överenskommelse, t.ex. Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det alltför höga antalet fällande domar som fallit mot svenska staten och de förlikningar som regeringen funnit för gott att ingå vid processerna i Strasbourg inför europeiska kommissionen och europeiska domstolen för mänskliga rättigheter visar enligt motionen att riksdagen i sitt lagstiftningsarbete inte ägnat Europakonventionen erforderlig uppmärksamhet. I sammanhanget erinras om en av Europarådets ministerkommitté utfärdad rekommendation, R (85) 13, i vilken medlemsstaterna uppmanas stärka ombudsmännens möjligheter att särskilt beakta frågor rörande mänskliga rättigheter. Om dessa kränks av inhemsk lag bör det enligt motionärerna föranleda utredning och tillkännagivande av ombudsmannens uppfattning.
Den aktuella rekommendationen till medlemsstaterna har tre punkter:
a. to consider the possibility of appointing an Ombudsman at national, regional or local level or for specific areas of public administration;
b. to consider empowering the Ombudsman, where this is not already the case, to give particular consideration, within his general competence, to the human rights matters under his scrutiny and, if not incompatible with national legislation, to initiate investigations and to give opinions when questions of human rights are involved;
c. to consider extending and strengthening the powers of the Ombudsman in other ways so as to encourage the effective observance of human rights and fundamental freedoms in the functioning of the administration.
Utskottet
Ämbetsberättelsen
Utskottet har, som tidigare år, fått ett antal skrivelser från allmänheten angående ombudsmännens verksamhet.
Justitieombudsmännen har företrätt inför utskottet och lämnat uppgifter om sin verksamhet. Vidare har utskottets ordförande och vice ordförande vid ett sammanträffande med ombudsmännen diskuterat arbetsförhållandena inom ämbetet och ärendeutvecklingen. I samband med utskottets granskning har också genom utskottskansliets försorg en genomgång gjorts av ämbetets diarier, protokoll och registratur.
Den av utskottet nu företagna granskningen har inte gett anledning till något särskilt uttalande.
Motionen
Som framgår av ämbetsberättelsen har justitieombudsmännen under 1990--1991 i ett antal fall gjort framställningar eller -- oftare -- överlämnat beslut till riksdag, regering eller myndighet i olika ämnen.
Konventionsbestämmelser i myndighets rättstillämpning och justitieombudsmännens tillsyn därvidlag har tagits upp i ett beslut som återges i årets redogörelse (s. 153 ff.).
Frågan hur svensk rätt förhåller sig till internationella konventioner, däribland Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, har tidigare behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. Därvid har olika meningar kommit till uttryck. Med tanke på att Sverige tillämpar den s.k. dualistiska medoden -- dvs. ett införlivande krävs för att en konvention skall vara direkt tillämplig för svensk domstol eller förvaltningsmyndighet -- står det dock klart att justitieombudsmännen inte kan kritisera en myndighet för att den inte, med åsidosättande av svensk författning, tillämpar konventionsbestämmelser.
Helt nyligen erinrade ett enhälligt utskott (1991/92:KU12) om pågående överväganden inom regeringskansliet. Det gäller en utredning med uppgift bl.a. att pröva lämpligheten av att, i vidare mån än som nu är fallet, ge internationella konventioner, främst Europarådets nämnda konvention, motsvarighet i den svenska rätten.
Här bör också framhållas att -- som också uttalas i det beslut som återges i den nu aktuella redogörelsen från justitieombudsmännen -- de inom ramen för sin i instruktionen fastlagda rätt kan fästa riksdagens eller regeringens uppmärksamhet på t.ex. en uppenbar diskrepans mellan en svensk lagbestämmelse och innehållet i en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. På detta sätt kan justitieombudsmännen alltså ge till känna sin uppfattning på sätt som rekommenderas av ministerkommittén. Omfattningen och inriktningen av granskningen härvidlag bestäms emellertid inte av uttryckliga regler, utan får avgöras av ombudsmännen med utgångspunkt i en lämplighetsbedömning.
Utskottet anser att någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen inte är påkallad. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande justitieombudsmännens ämbetsberättelse att riksdagen lägger redogörelsen 1991/92:1 till handlingarna,
2. beträffande Europarådets ministerkommittés rekommendation att riksdagen avslår motion 1991/92:K11.
Stockholm den 3 december 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Odd Engström (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Björn von der Esch och Henrik S Järrel (båda m) anför:
Frågan om JO-ämbetets rätt att -- inom ramen för sin instruktion -- fästa riksdagens och/eller regeringens uppmärksamhet på t.ex. en uppenbar diskrepans mellan en svensk lagbestämmelse och innehållet i en internationell överenskommelse som Sverige biträtt bör ges ökad uppmärksamhet.
Det är angeläget att stärka JO-ämbetets anseende som allmänhetens klagoinstans och att väl nyttja sig av den goda juridiska kompetens som ämbetet besitter.
Europarådets ministerkommittés rekommendation R (85) 13 till medlemsstaterna att stärka ombudsmännens möjligheter att särskilt beakta frågor rörande mänskliga rättigheter har Sverige inte reserverat sig mot, till skillnad från dåvarande Förbundsrepubliken Tyskland.
Redan i dag medger JOs ämbetsinstruktion att JO prövar ärende på eget initiativ. Antalet initiativärenden har också ökat på senare år, dock att granskningsärenden av principiell räckvidd med avseende på konventionsförenlighet numera synes ha upphört.
Vi anser att konstitutionsutskottet bör fästa större vikt vid av Sverige ratificerade internationella konventioner, bl.a. Europakonventionen, och därmed också vid Europarådets ministerkommittés rekommendation R (85) 13.
Med hänvisning till den utredning om inarbetande av konventionstexter i den svenska rätten som övervägs inom regeringen och som nämns i konstitutionsutskottets betänkande samt den -- enligt vad vi erfarit under ärendets behandling -- utredning rörande JKs uppgifter, även i relation till JO-ämbetets, som likaledes övervägs inom regeringen, förutsätter vi att de i motionen berörda förhållandena beaktas, varmed motionens syfte tills vidare får anses tillgodosett.