Jordförvärvslagen
Betänkande 1990/91:JoU1
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JOU01
Jordförvärvslagen
Innehåll
1990/91 JoU1
Motioner
1989/90:Jo238 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jordförvärvslagen att sambandet mellan boende och brukande av lantbruksfastigheter stärks i enlighet med vad som anförs i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försäljning av statens, kyrkans och universitetens jord- och skogsbruksmark i enlighet med vad som anförs i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i jordförvärvslagen så att jordbruksmark i första hand säljs till den som ämnar bosätta sig och bruka fastigheten utan att slå samman den med annan fastighet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:Jo246 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpningar i jordförvärvslagen.
1989/90:Jo271 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar upphäva jordförvärvslagens krav på förvärvsprövning för enskilda personer.
1989/90:Jo274 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av jordförvärvslagen så att den inte görs tillämplig på enskilda personer.
Utskottet
På grund av en ständigt ökande arbetsbelastning har utskottet beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas högst en gång under varje valperiod. Det innebär att vissa motionsgrupper och ämnesområden skall kunna behandlas på ett förenklat sätt inom ramen för t.ex. en treårsperiod. Samtidigt innebär beslutet att varje ämnesområde skall kunna bli föremål för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.
Frågor om jordförvärvslagstiftningen har behandlats vid flera tillfällen tidigare under innevarande valperiod (se bl.a. 1989/90:JoU1). Vidare har en ensamutredare genomfört en analys av jordförvärvslagens effekter i olika avseenden. Utredningen bereds i jordbruksdepartementet. Arbetet inriktas på en proposition i ämnet under år 1991. Utskottet har mot angivna bakgrund beslutat föreslå att samtliga motioner om jordförvärvslagstiftningen nu lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo238, 1989/90:Jo246 yrkande 14, 1989/90:Jo271 yrkande 3 och 1989/90:Jo274 yrkande 7.
Stockholm den 26 september 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger (fp).
Särskilda yttranden
1. Ändring av jordförvärvslagens tillämpningsområde
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m) anför:
Motionsyrkanden angående jordförvärvslagen har i detta betänkande blivit föremål för en s.k. förenklad behandling. De har därför med hänvisning till tidigare behandling nu lämnats utan någon vidare åtgärd. En utredning i ärendet bereds för närvarande enligt uppgift i jordbruksdepartementet. I avvaktan på en proposition i ämnet vill vi dock, som tidigare, framhålla det önskvärda i att enskilda personers förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter framöver ej bör bli föremål för prövning enligt jordförvärvslagen. En ändring av lagens tillämpningsområde skulle bidra till ökad bosättning på landsbygden och därmed också till en mera levande landsbygd.
2. Skärpning av jordförvärvslagen
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Centerpartiet har under lång tid i motioner till riksdagen krävt förändringar av jordförvärvslagen så att köp av jordbruk i kapitalplaneringssyfte motverkades. Det är enligt centerpartiets synpunkt viktigt att behålla en levande landsbygd. För att det skall bli möjligt skall aktiva brukare och den som har för avsikt att bosätta sig på fastigheten ha företräde.
3. Skärpning av jordförvärvslagen
Annika Åhnberg (v) anför:
De motioner kring jordförvärvslagstiftningen och därmed sammanhörande ting, som lämnades till riksdagen under allmänna motionstiden 1990, har blivit föremål för s.k. förenklad hantering i utskottet.
Det innebär för vänsterpartiets del att tidigare ställningstaganden kvarstår.
Jordförvärvslagstiftningen har genom åren åtskilliga gånger reviderats. 1979 gjordes den regionalpolitiska ambitionen tydligare. Dessutom infördes en prisprövning. Förvärv där priset bedömdes som alltför högt i förhållande till egendomens värde skulle inte accepteras.
Denna priskontroll hade också en tillbakahållande effekt på priserna. 1987 mjukades de här reglerna upp. Denna uppmjukning av bestämmelserna har bidragit till en prisstegring på jord- och skogsbruksfastigheter. Lagen är alltså i sin nuvarande utformning inte ett tillräckligt verktyg för att stärka sambandet mellan boende och brukande och främja sysselsättning i glesbygd.
Lagen måste ses över i det uttalade syftet att skärpa den så att spekulationsköp förhindras. För att stärka sambandet mellan boende och brukande behöver lagen kompletteras med möjligheter till vitesföreläggande. Den som köpt fastighet under villkor om boende men inte uppfyller detta villkor skall kunna ådömas vite. Detta skall årligen upprepas tills rättelse har skett eller fastigheten sålts. Bo-bruka-principen måste av samhällets myndigheter hävdas med betydligt större kraft än hittills.
Ett förslag som inte berörs i detta betänkande är att låta även släktförvärven beröras av lagen. Det är i dag bara en tredjedel av fastighetsöverlåtelserna som berörs av lagen.
I betänkandet hänvisas till den analys av jordförvärvslagen som genomförts och som tydligen bereds i jordbruksdepartementet. Då jordbruksutskottet för ett år sedan behandlade 1989 års motioner kring jordförvärvslagen hänvisades till samma utredning. Det är beklagligt att beredandet i departementet så drar ut på tiden i denna angelägna fråga. Vi utgår från att ämnesområdet ges en gedigen behandling 1991 och att den aviserade propositionen då föreligger.
Det i motion Jo247 framförda kravet om att samhällsstöd till lantmäterikostnader även bör utgå vid frivilliga överenskommelser om omarronderingar bör därvid beaktas.
4. Skärpning av jordförvärvslagen
Åsa Domeij (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna arbetar för ett decentraliserat samhälle där makten skall finnas så nära människorna som möjligt. I det gemensamma program som European Greens antog inför valet till Europaparlamentet uttrycktes det på följande sätt: "Beslut skall inte fattas på en högre nivå än vad som är absolut nödvändigt."
Exempel på förslag att flytta makten närmare människorna är att löntagare skall ha förköpsrätt när det företag där de arbetar säljs och att föra över löntagarfondernas pengar till närfonder, vilka skall stimulera småföretagande och stödja löntagare som vill köpa de företag där de arbetar. Dessa förslag utvecklas närmare i andra partimotioner.
Behovet av ändringar i jordförvärvslagen har vi tagit upp i motion 1989/90:Jo238.
Bo- och brukar-plikt bör införas. Med bo- och brukar-plikt menar vi att den som äger en lantbruksfastighet också bör vara den som bor och brukar den. Priserna har ökat starkt på en del lantbruksfastigheter, framför allt mindre fastigheter med skog nära storstäderna. Många gånger bosätter sig inte köparna på fastigheterna och brukar dem inte aktivt. Detta beror på att de inte köps på grund av ett intresse att bosätta sig på landsbygden.
Vi delar inte tolkningen av begreppet "ändamålsenliga" som varit rådande. Tolkningen har lett till att allt fler fastigheter har slagits ihop och deltidsjordbruket har motarbetas.
Domänverket, statskyrkan och universiteten äger mycket jord- och skogsbruksmark. Vi tycker att de som är intresserade av att vara egna skogs- och jordbrukare skall få chansen. Därför bör domänverkets, kyrkans och universitetens mark säljas ut till enskilda som är intresserade. Vi vill också uppmuntra dem som vill bruka mark tillsammans i kooperativ form eller liknande att köpa statlig mark.
Vi vill att förtur vid försäljning av lantbruksfastigheter skall ges till dem som vill bosätta sig och bruka fastigheten utan att den slås ihop med annan fastighet, även om den inte kan vara försörjningskällan. Mindre brukningsenheter ger fler chanser att arbeta med lantbruk och bidrar till en levande landsbygd.