Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om viss översyn av bestämmelserna om utsäde (Betänkande 1975:JoU21 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 21 JoU 1975:21

Nr 21

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om viss
översyn av bestämmelserna om utsäde

Motionen

I motionen 1975:219 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) hemställs
att riksdagen beslutar om sådan översyn av våra bestämmelser beträffande
utsäde, att odling av sort, som bedöms utgöra påtaglig risk för växtodling,
efter förslag av statens växtsortnämnd skall av lantbruksstyrelsen kunna
förbjudas att vidare odlas.

I motionen framhålls att endast de spannmålssorter som finns upptagna
på den officiella svenska rikssortlistan får saluföras i Sverige. Det är statens
växtsortnämnd som bestämmer vilka sorter som på grund av odlingsvärde
och kvalitetsegenskaper bör upptas på listan. Nämnden avgör också vilka
sorter som tid efter annan bör utgå ur rikssortlistan. Motionären påpekar,
att en enskild jordbrukare emellertid är oförhindrad att importera ett parti
spannmål och använda det till utsäde på egen gård. Han äger även rätt
att överlåta utsäde av sorten till andra, men dylik överlåtelse får ej ske
kommersiellt, dvs. utsäde får ej salubjudas eller i övrigt bli föremål för
yrkesmässig försäljning.

Motionären anför att en tysk höstvetesort, Kranich, som under några
år med stor framgång odlats i Danmark, de senaste åren i icke obetydlig
omfattning har odlats också i södra delarna av Skåne. År 1972 blev Kranichvetet
på sina håll i Danmark, särskilt i delar av Jylland, hårt angripet av
gulrost. Sjukdomen spred sig senare till skånska odlingar av Kranich-vetet.

Åren 1973 och 1974 medförde nya och än kraftigare angrepp av gulrosten
i Danmark, och år 1974 blev även angreppen i södra Skåne på sina håll
kraftiga. Dock kom angreppet avsevärt senare i Danmark, varifrån det uppenbarligen
emanerade. Förlusterna i sydskånska odlingar kan dock enligt motionen
på sina håll beräknas uppgå till 10 % och mer.

I Danmark kunde skördeförlusterna såväl 1973 som 1974 på sina håll
uppgå till 1/3 av skörden och ännu mer.

De nämnda gulrostangreppen har medfört att Kranich-vetet i Danmark
i stor utsträckning ersatts av andra sorter. Även i Skåne har odlingen av
Kranich starkt minskat. Det finns emellertid fortfarande en del odlingar
på gårdar där man erhållit hög skörd av Kranich - beroende på att gulrostangrepp
kommit sent - och dessa odlingar erbjuder en potentiell fara
för den skånska veteodlingen, som enligt motionärens mening är särskilt

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 21

JoU 1975:21

påtaglig efter den våldsamma, men relativt sena, förökningen av smittan
1974.

Motionären anför att Kranich-vetet är prövat i svenska officiella försök
men har icke kunnat godkännas av statens växtsortnämnd. Såväl sortens
gulrostkänslighet som dess otillräckliga vinterhärdighet torde här ha spelat
in.

Enligt motionärens mening utgör odlingen av Kranich i Skåne f. n. ett
riskmoment för vår veteodling. Trots stränga bestämmelser och en kostnadskrävande
kontroll har denna vetesort kunnat tagas in i landet och nå
icke obetydlig spridning i södra Skåne. Det är uppenbart ett intresse för
vårt folkhushåll att odling av olämpliga och potentiellt farliga växtsorter
i görligaste mån förhindras. Detta är, anser motionären, icke möjligt med
nuvarande bestämmelser.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 § första stycket gällande växtskyddslag (1972:318) får bekämpning
enligt lagen ske i fråga om växtskadegörare som regeringen föreskriver.
Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som kan
allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter.

För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas
av föreskrift enligt 3 § första stycket, får regeringen eller myndighet, som
regeringen bestämmer

1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åtgärd
för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten,

2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat
föremål som kan hysa växtskadegörare,

3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller förpackning till
växt eller om begränsning i rätten att använda växt eller sådan förpackning,

4. förbjuda sådd eller plantering av växt,

5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt,

6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande
av växt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel och kulturer av växtskadegörare,

7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom
som finnes oundgängligen påkallad.

Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 kan verkställas genom myndighets
försorg. (5 §).

Om synnerliga skäl föreligger, får myndighet som regeringen bestämmer
meddela beslut som avses i 5 § utan hinder av 3 § första stycket. Sådant
beslut får gälla högst 3 månader. (3 § andra stycket).

Enligt 2 § växtskyddskungörelsen (1972:319) får statens växtskyddsanstalt
meddela beslut som avses i 3 § andra stycket växtskyddslagen.

JoU 1975:21

11 § kungörelsen anges de växtskadegörare, i fråga om vilka bekämpning
enligt växtskyddslagen i övrigt för ske.

Dessa är f. n. virus som orsakar sjarkasjuka, bakterier som orsakar ringröta
på potatis och päronpest samt svampar som orsakar holländsk almsjuka
eller potatiskräfta. Vidare ingår i förteckningen följande skadedjur, nämligen
blodlus, San José-sköldlus, koloradoskalbagge och potatiscystnematod.

Det åligger jämlikt 3 § kungörelsen växtskyddsanstalten att i fråga om
bekämpning av växtskadegörare som avses i 1 § eller omfattas av beslut
enligt 2 §

1. med uppmärksamhet följa sådana skadegörares uppträdande och spridning
såväl inom som utom riket samt att särskilt söka utröna skadegörarnas
spridningsvägar,

2. till ledning för andra myndigheter meddela anvisningar om bekämpning
av skadegörarna,

3. till hjälp för växtodlare meddela råd och anvisningar för igenkännande
och bekämpning av skadegörarna,

4. skyndsamt underrätta chefen för jordbruksdepartementet, då skadegörare
påträffas i landet, samt hålla honom underrättad om skadegörarens
vidare utbredning och när skadegöraren kan anses vara under kontroll,

5. i övrigt handha ledningen av kampen mot skadegörarna och, när så
behövs, genom framställning till Kungl. Maj:t eller vederbörlig myndighet
verka för deras bekämpning.

Finns anledning misstänka förekomst av växtskadegörare som avses i
1 § eller omfattas av beslut enligt 2 §, för växtskyddsanstalten låta verkställa
den undersökning som påkallas av omständigheterna och taga härför erforderliga
prov (5 §).

Om förbud mot införsel av växtskadegörare finns bestämmelser i kungörelsen
(1959:229) angående införsel av växter m. m. (omtr. 1972:320, ändr.
1973:1073).

1 sistnämnda kungörelse intagna bestämmelser har till syfte att förebygga
att till riket införs växtskadegörare, som kan vålla allvarliga skador på inhemska
odlingar eller på växtprodukter, som lagrats inom landet (1 §). Bestämmelser
om förbud att till riket införa vissa växter, som är angripna
av eller behäftade med vissa för växtodlingen farliga växtskadegörare återfinns
i 5 § kungörelsen jämte till kungörelsen fogad bilaga.

Befinns växt vara angripen av eller behäftad med växtskadegörare, som
icke är upptagen i bilagan men som enligt växtskyddsanstaltens bedömande
får anses vara i lika hög grad farlig för växtodlingen som där angiven skadegörare,
äger växtskyddsanstalten förbjuda införsel av den angripna varan.

Enligt förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara
och om växtförädlingsavgift (ändrad senast 1971:836) gäller ett
system med obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgift för samtliga
lantbruksväxter utom sockerbeta, lin och hampa samt för alla grön -

JoU 1975:21

yteväxter. Utsäde av sådana växter får i regel inte säljas för användning
som utsäde eller exporteras, om det inte är statsplomberat.

I 2 § kungörelsen (1968:214) om statsplombering av utsäde (ändrad senast
1971:394) stadgas att statsplombering får ske endast av utsäde av sådan
sort som prövats lämplig att odla här i landet eller stamutsäde av sådan
ny växtförädlingsprodukt som prövats lämplig att föröka (p. 1 och 2). Statsplombering
av annat utsäde får ske, om lantbruksstyrelsen anser statsplombering
nödvändig för att tillgodose försörjningsbehov eller möjliggöra lämplig
export (p. 3).

Prövning som avses under 1 och 2 i föregående stycke utförs av statens
växtsortnämnd (5 §).

Utskottet

Enligt motionen 219 bör riksdagen besluta om sådan översyn av våra
bestämmelser beträffande utsäde, att odling av sort, som bedöms utgöra
påtaglig risk för vår växtodling, efter förslag av statens växtsortnämnd skall
av lantbruksstyrelsen kunna förbjudas att vidare odlas. Bakgrunden till yrkandet
är önskemålet att komma till rätta med olägenheter av den art som
under senare år drabbat vissa jordbrukare i södra delarna av Skåne till följd
av gulrostangrepp genom smitta från odlingar av s. k. Kranichvete. Enligt
motionen är det uppenbart ett intresse för vårt folkhushåll att odling av
olämpliga och potentiellt farliga växtsorter i görligaste mån förhindras. Detta
är enligt motionärens mening inte möjligt med nuvarande bestämmelser.

Åsyftade bestämmelser återfinns i gällande växtskyddslag (1972:318) och
växtskyddskungörelse (1972:319). Enligt 3 § första stycket växtskyddslagen
får bekämpning enligt lagen ske i fråga om växtskadegörare som regeringen
föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare
som kan allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter. Bestämmelser
om de skadegörare i fråga om vilka bekämpning enligt växtskyddslagen
får ske ges i 1 § växtskyddskungörelsen. Uppgift om vilka skadegörare som
härvid avses har lämnats i det föregående. De åtgärder som krävs för att
bekämpa och hindra spridning av angivna växtskadegörare har det till största
delen anförtrotts åt statens växtskyddsanstalt att vidtaga.

Växtskadegörare av det slag som avses i motionen 219 omfattas inte av
föreskrifterna i 1 § växtskyddskungörelsen. 1 samband med växtskyddslagens
tillkomst uttalade emellertid föredragande departementschefen (prop.
1972:89) att det kan vara angeläget att bekämpningsåtgärder vidtas så snabbt
som möjligt, om i Sverige påträffas en farlig växtskadegörare som ej omfattas
av förordnande av regeringen enligt växtskyddslagen. Om bekämpningen
sätts in på ett tidigt stadium och innan växtskadegöraren hunnit sprida
sig, är det kanske ej nödvändigt att tillgripa mera omfattande bekämpningsåtgärder,
t. ex. i form av allmän insats av kemiska preparat. Departementschefen
framhöll att alla möjligheter att vidta åtgärder som bidrar till att

JoU 1975:21

hålla användningen av bekämpningsmedel på låg nivå borde tas till vara.
Enligt propositionen borde därför myndighet som regeringen bestämmer,
om synnerliga skäl föreligger, interimistiskt kunna besluta om bekämpningsåtgärder
mot växtskadegörare som inte omfattas av förordnande som nyss
nämnts. Interimistiskt beslut borde få meddelas även om det ännu ej klarlagts
huruvida växtskadegöraren kan orsaka allvarlig skada. Om det hanns
med, borde myndigheten givetvis höra annan berörd myndighet eller näringsorganisation,
innan den meddelade interimistiskt beslut. Sådant beslut
skulle få gälla högst tre månader. Om det förelåg fortsatt behov av bekämpningsåtgärder
efter utgången av tre månader, ankom det på myndigheten
att göra framställning hos regeringen om erforderligt förordnande i
fråga om växtskadegöraren. I 2 § växtskyddskungörelsen har statens växtskyddsanstalt
befullmäktigats att meddela sådana interimistiska beslut om
bekämpningsåtgärder som här nämnts.

I den aktuella frågan har växtskyddsanstalten på utskottets förfrågan
genom föreståndaren för anstaltens botaniska avdelning bekräftat att sakförhållandena
beträffande Kranichvetet är riktigt framställda i motionen.
Kranich är sålunda en vetesort, som på grund av sin mottaglighet för gulrost
indirekt kan orsaka förluster i veteodlingar av andra sorter och som även
har gjort så.

Det förhållandet att en sort eller ett växtslag genom sin inverkan på förökningen
av växtskadegörare indirekt påverkar omgivande odling är enligt
anstalten en vanlig företeelse inom jordbruket. Av de mera påtagliga exemplen
på en sådan negativ inverkan nämns, utöver Kranich-fallet, den
inom landet förekommande mycket begränsade odlingen av höstkorn, som
bidrar till att omgivande vårkornodlingar i högre grad skadas av mjöldagg,
ett förhållande som i Danmark lett till ett temporärt förbud att odla höstkorn.

Från anstaltens sida framhålls att skillnaden i mottaglighet mellan det
gängse odlingsmaterialet och en nyintroducerad sort i många fall är liten.

I sådana fall kan nämnda påverkan vara svår att omedelbart iaktta, men
ändå vara betydande. Omvänt gäller, att - om en sort med bättre resistens
än den i omgivande odlingsmaterial introduceras - denna sort kommer att
påverkas negativt genom de omgivande sorterna. Denna ömsesidiga påverkan
gäller enligt anstalten inte endast sorter inom de olika växtslagen.
Anstalten anser att av det framförda framgår, att en skärpning av bestämmelserna
om utsäde som utifrån ett speciellt fall (Kranich) kan anses starkt
motiverad, i andra fall kan leda till att bestämmelserna blir svåra att tillämpa
på ett objektivt sätt. En eventuell skärpning av lagstiftningen på detta område
bedöms därför böra ske med stor försiktighet.

Beträffande Kranich har växtskyddsanstalten upplyst att anstalten dels
mycket noga följt händelseförloppet, dels bedrivit en intensiv informationsoch
propagandaverksamhet i avsikt att få odlare att avstå från att odla sorten.
Till stor del som en följd härav är sorten i år praktiskt taget ute ur odlingen.
Skärpta bestämmelser mot just denna sort anses därför f. n. vara obehövliga.

JoU 1975:21

Skulle en skärpning av bestämmelserna senare ändå visa sig motiverade,
kan man enligt anstalten överväga att på gulrosten tillämpa växtskyddslagen
enligt vilken man genom en särskild kungörelse exempelvis kan förbjuda
odling av en viss sort.

Utskottet finnér mot bakgrund av bl. a. vad från anstaltens sida anförts
i ämnet inte tillräckliga skäl att förorda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida i det i motionen 219 aktualiserade fallet. Emellertid kan självfallet inte
garanteras att ej skadegörare av liknande natur kan uppträda återigen med
risk för betydande skadeverkningar som inte minst kan komma att drabba
tredje man. Med anledning härav vill utskottet starkt understryka nödvändigheten
av att de växtskyddande myndigheterna har en effektiv handlingsberedskap
om en antydd situation skulle uppstå. Utskottet har inte
tillräckligt underlag för att utan en närmare undersökning kunna med bestämdhet
fastslå att bestämmelserna i nuvarande växtskyddskungörelse är
så utformade att de på effektivaste möjliga sätt tillgodoser angivna syfte.
Emellertid förutsätter utskottet att regeringen och berörda myndigheter noga
uppmärksammar problemet och vidtar de åtgärder som befinns erforderliga
i syfte att effektivera bekämpningen av växtskadegörare i fall som här avses.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:219 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 15 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*,
Jonasson (c), fru Anér (fp)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg
(c), herrar Takman (vpk)*, Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c),
fru Ohlin (s)*, herrar Stadling (s)*. Bergqvist (s)*, fru Andersson i Hjärtum
(c)* och herr Johansson i Vrångebäck (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

. • . : . .

GOTAB 75 9555 S Stockholm 1975