Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om jordförvärvslagstiftningen (Betänkande 1975:JoU19 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 19

JoU 1975:19

Nr 19

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om
jordförvärvslagstiftningen

Motionerna

I motionen 1975:598 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs i yrkande 1 att
riksdagen skall besluta att i avvaktan på jordförvärvsutredningens förslag
och därav föranledda beslut dels upphäva 4 § andra stycket punkt 1 jordförvärvslagen,
dels uppdra åt lantbruksstyrelsen att utfärda nya föreskrifter
för lantbruksnämnderna rörande tillämpningen av jordförvärvslagen som
innebär en prioritering av aktiva brukare.

Vidare hemställs i samma motion, yrkande 3 c, att jordförvärvsutredningen
skall ges tilläggsdirektiv med direkt uppdrag att ompröva dels förädlingsföretagens
prioriterade ställning som förvärvare, dels gällande undantag
från prövning enligt jordförvärvslagen för kommuners förvärv. 1 yrkande
3 e, samma motion, hemställs slutligen bl. a. att motionen skall överlämnas
till jordförvärvsutredningen.

I motionen 1975:603 av herr Persson i Heden m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen skall anhålla om skyndsamt förslag till provisorisk
jordförvärvslagstiftning att träda i kraft den 1 juli 1975, innebärande högsta
prioritet åt aktiva brukare i enlighet med vad i motionen sägs. Bl. a. föreslås
i motionen att sådan köpare som inte avser att bruka fastigheten och bosätta
sig på den bör hindras att köpa, detta i syfte att stoppa markprisstegringarna
och för att hindra negativa effekter under den tid jordförvärvsutredningen
arbetar.

1 motionen 1975:1556 av herr Kronmark m. fl. (m) begärs sådan ändring
i jordförvärvslagen att kommunala markförvärv blir underkastade förvärvstillståndsprövning
i enlighet med vad i motionen anförts, vilket innebär
att kommunerna skulle bli jämställda med andra förvärvare vid prövning
av tillstånd till markförvärv.

Enligt motionen 1975:880 av herr Kristiansson (c) bör riksdagen hos regeringen
begära utredning och förslag angående de problem om markförvärv
och förmögenhetsredovisning som angivits i motionen. Problemet med alltmer
stigande priser på jordbruks- och skogsfastigheter kan enligt motionen
inte lösas endast genom en förändring av jordförvärvslagen, vilket jordförvärvsutredningen
har att överväga. Motionären ifrågasätter därför sådan ändring
i reglerna för redovisning av jordbruksfastighet vid deklaration av förmögenhet
att köpare inte skall kunna tillgodoräkna sig fördelaktigare förmögenhetsbeskattning
efter köp av en jordbruksfastighet än före.

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 19

JoU 1975:19

Bakgrund

Gällande rätt

Förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, kontrolleras
genom jordförvärvslagen (1965:290) vilken trädde i kraft den 1
juli 1965 (prop. 1965:41, 3LU 1965:22, rskr 1965:211). Lagen innehåller i
starkt sammandrag följande.

Enligt 1 § första stycket får sådan fastighet inte förvärvas genom bl. a.
köp, byte eller gåva utan tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel
gäller åtskilliga undantag (1 § andra stycket). Förvärvstillstånd behövs
bl. a. inte om egendomen förvärvas från staten eller om staten, landstingskommun,
kommun eller kommunalförbund är förvärvare. Det förutsattes
i förarbetena till lagen att kommunen inte begagnar sin förvärvsfrihet
utan att först samråda med lantbruksnämnden eller efteråt i görlig mån
tillmötesgår nämndens eventuella önskemål angående disponerandet av
egendomen. Vidsträckt undantag från skyldigheten att söka förvärvstillstånd
görs för förvärv från släktingar.

Jordförvärvslagen upptar inte något obligatoriskt förvärvshinder. I stället
anges olika fall då förvärvstillstånd får vägras. Detta kan ske när egendomen
i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter
med ändamålsenlig storlek och ägoanordning (5 §). Vägras av sådan
anledning förvärvstillstånd, kan säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen
till det av köparen utfästa priset (10 §).

Förvärvstillstånd kan vidare vägras, om det finns anledning anta att förvärvarens
huvudsakliga syfte med fånget inte är att själv yrkesmässigt och
varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som
stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk (4 § första stycket). Denna regel får
dock inte utan särskilda skäl tillämpas gentemot förvärvare som industriellt
förädlar jordbruks- eller skogsbruksprodukter och vars huvudsakliga syfte
med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen
(4 § andra stycket punkt 1). En sådan förvärvare är alltså i huvudsak jämställd
med aktiva jordbrukare. Detsamma gäller den som förvärvaren för rationellt
skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bereda sig stadigvarande inkomst
genom eget skogsarbete på egendomen (4 § andra stycket punkt 2).
Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken
är eller kan bli bärkraftigt (4 § andra stycket punkt 3), samt jord- eller
skogsägare som genom tillskottsförvärv rationaliserar sin brukningsenhet
(4 § andra stycket punkt 4).

Förköpslagen (1967:868) ger kommun förköpsrätt vid försäljning som omfattar
sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Särskilda
regler finns för samordning mellan jordförvärvslagen och förköpslagen.

JoU 1975:19

Jordförvärvsutredningen

Jordbruksministern tillkallade den 28 juni 1974 sakkunniga för att göra
en översyn av jordförvärvslagen och därmed sammanhängande lagstiftning.
I direktiven sägs bl. a. följande.

Utgångspunkten för översynen bör vara att lagen skall stödja en sådan
hushållning med våra marktillgångar att ett effektivt jord- och skogsbruk
kan bedrivas i vårt land. Samtidigt bör lagen liksom hittills främja jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering och ge företräde åt förvärvare som kan
förutsättas komma att väl ta till vara markens produktionsförmåga. Å andra
sidan bör liksom f. n. hinder inte resas mot förvärv av fastigheter som har
ringa värde från jordbruks- eller skogsbrukssynpunkt. Jordförvärvslagen bör
också vara så utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällets
sida mera effektivt än f. n. motverkar prisstegring på jordbruks- och skogsmark
och spekulation i sådan mark.

Vidare framhålls att vissa möjligheter finns att komma till rätta med
spekulations- och kapitalplaceringsköp genom att vägra förvärvstillstånd
med stöd av 4 § jordförvärvslagen. En skärpning i detta hänseende är påkallad.
De sakkunniga bör överväga att i lagen införa en bestämmelse som
ger möjlighet att vid tillståndsprövningen beakta om det avtalade priset
överstiger fastighetens beräknade avkastningsvärde vid användning för jordbruk
eller skogsbruk.

Till de förvärv som är undantagna från prövning enligt jordförvärvslagen
hör som tidigare nämnts kommunernas förvärv av jordbruksjord och skogsmark.
I samband med lagens tillkomst uttalade tredje lagutskottet
(3 LU 1965:22 s. 35) att det fick förutsättas att kommun inte begagnade sin
förvärvsfrihet utan att först samråda med lantbruksnämnden eller efteråt
i görlig mån tillmötesgå nämndens eventuella önskemål angående disponerandet
av egendomen. De sakkunniga bör undersöka hur det sålunda
förutsatta samrådsförfarande! har fungerat och om det finns anledning att
göra detta förfarande obligatoriskt.

Vad gäller frågan vilka kategorier som skall ha förtur när det gäller förvärv
som inte är avsedda för komplettering av redan ägd fastighet bör de sakkunniga
förutsättningslöst pröva olika lösningar. Som redan sagts bör utgångspunkten
vara att markens produktionsförmåga tas väl till vara.

Redogörelse av lantbruksstyrelsen för erfarenheterna av tillämpningen av jordförvärvslagen Lantbruksstyrelsen

lämnade den 16 december 1974 till Kungl. Maj:t en
redogörelse för erfarenheterna av tillämpningen av 1965 års jordförvärvslag.

I redogörelsen, som senare vidarebefordrats till jordförvärvsutredningen,
sägs bl. a. följande.

Efterfrågan på jordbruksfastigheter är hög och priserna har stigit kraftigt.

JoU 1975:19

Tillämpningen av jordförvärvslagen har i viss mån skärpts, bl. a. för att
motverka prisökningarna.

Av statistiken framgår att andelen avslag på jordförvärvsansökningar har
ökat stadigt från ca ett avslag på vart tionde bifall 1967 till ca ett på fem
1972-1973. Senast tillgängliga uppgifter, som avser budgetåret 1973/74, ger
förhållandet ett på fyra. Huvuddelen av avslagen, närmare 90 procent, sker
med hänvisning till 5 § jordförvärvslagen, dvs. att saluegendomen bör användas
för yttre rationalisering.

Den ökade avslagsandelen torde främst bero på dels en skärpt tillämpning
av jordförvärvslagen, dels att andra kategorier än aktiva jord- och skogsbrukare
i ökad utsträckning uppträder som köpare av jordbruksfastigheter.

Av redogörelsen framgår vidare bl. a. att man i befintlig statistik över
fastighetsförvärv inte kan särskilja de köpare som aktivt sysslar med jordoch
skogsbruk från övriga köpare. En specialundersökning för Kronobergs
län visar att skogs- och sågverksbolag, inklusive enskilda sågverksägare,
under de senaste åren kraftigt ökat sina inköp av skogsmark. En stor del
av denna ökning har dock hindrats med stöd av jordförvärvslagen, varför
den verkliga ökningen av denna ägarkategoris skogsmarksköp i Kronobergs
län är begränsad.

I redogörelsen lämnas uppgifter om hur tillämpningen av jordförvärvslagen
på vissa punkter modifierats under senare tid. Vidare belyses prisutvecklingen
på jordbruksfastigheter.

1974 ärs riksdag

I motioner till riksdagen föregående år begärdes en översyn av jordförvärvslagen.
Jordbruksutskottet (JoU 1974:40), som behandlade dessa motioner
under höstsessionen, hänvisade till att jordbruksministern tidigare
under året hade tillsatt förenämndajordförvärvsutredning. Direktiven syntes
utskottet vara så utformade att motionsyrkandena var tillgodosedda. Under
hänvisning härtill lämnade riksdagen motionerna utan åtgärd.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motionsyrkanden som
rör tillståndsgivningen till förvärv av jordbruksfastighet, m. m. I motionerna
påtalas bl. a. de olägenheter som starkt ökande priser på jordbruksfastigheter
under senare år medfört. Dessa prisstegringar beror enligt motionerna bl. a.
på att kapitalstarka köpare, såsom förädlingsföretag och kommuner, konkurrerar
om fastigheterna.

Enligt motionerna 598 och 603 erfordras sådana ändringar i jordförvärvslagen
(1965:290) som syftar till att hindra spekulationsförvärv och samtidigt
främja sambandet mellan ägande och brukande av mark samt underlätta
tillskapandet av rationella enheter inom det enskilda jord- och skogsbruket.

JoU 1975:19

Behovet av sådana ändringar är enligt motionärerna så brådskande att de
inte kan anstå till dess den föregående år tillsatta jordförvärvsutredningen
slutfört sitt utredningsuppdrag. Ändringarna bör enligt motionen 598 gå
ut på att förädlingsföretagens prioriterade ställning i samband med prövning
av frågan om förvärvstillstånd upphör. I motionen 603 begärs sådan lagändring
att aktiva brukare ges högsta prioritet samt att sådan köpare, som
inte avser att bruka fastigheten och bosätta sig på den, hindras att köpa
jordbruksfastighet. Lantbruksstyrelsen bör enligt motionen 598 utfärda nya
tillämpningsföreskrifter till jordförvärvslagen som innebär en ökad prioritering
av aktiva brukare.

I motionen 1556 begärs sådan ändring av jordförvärvslagen att kommunala
markförvärv inte längre undantas från prövning enligt nämnda lag. 1 motionen
598 föreslås vidare att jordförvärvsutredningen ges tilläggsdirektiv
att ompröva jordförvärvslagen med avseende på förädlingsföretagens och
kommunernas ställning som förvärvare.

Utskottet får med anledning av motionsyrkandena hänvisa till de i det
föregående lämnade uppgifterna från lantbruksstyrelsen, varav framgår att
tillämpningen av jordförvärvslagen under senare tid i viss mån skärpts bl. a.
i syfte att motverka prisökningarna på jordbruksfastigheter.

Enligt direktiven till jordförvärvsutredningen bör det i viss mån vara
möjligt att genom en sådan skärpt tillämpning av lagstiftningen motverka
en del icke önskvärda följder av utvecklingen. Det finns emellertid enligt
dessa direktiv anledning att i sammanhanget även överväga ändringar i
jordförvärvslagstiftningen. Bl. a. skall de sakkunniga överväga att i lagen
införa en bestämmelse som ger möjlighet att vid tillståndsprövningen beakta
om det avtalade priset överstiger fastighetens beräknade avkastningsvärde
vid användning för jordbruk och skogsbruk.

Jordförvärvsutredningen skall enligt direktiven också ta upp kommunernas
markförvärv. Utredningen skall sålunda undersöka hur det samråd med
lantbruksnämnd som ersätter tillståndsprövningen har fungerat och om det
finns anledning att göra detta förfarande obligatoriskt.

Utredningen skall vidare bl. a. överväga frågan om vilka kategorier förvärvare
som skall ha förtur till förvärv. Utgångspunkten bör därvid vara
att markens produktionsförmåga tas väl till vara.

Utskottet finner att de i förevarande motioner behandlade frågorna faller
inom ramen för vad jordförvärvsutredningen enligt sina direktiv har att
behandla. Vissa åtgärder mot prishöjningarna på jordbruksfastigheter har
såsom nämnts redan vidtagits genom ändrad praxis vid tillämpningen av
gällande jordförvärvslag. Enligt vad utskottet erfarit avser lantbruksstyrelsen
att inom kort utfärda nya föreskrifter till lantbruksnämnderna rörande jordförvärvslagens
tillämpning. Utskottet finner under angivna förhållanden inte
tillräckliga skäl för att förorda att riksdagen, utan att avvakta förslag från
den utredning som arbetar med frågan, beslutar om ändringar av jordförvärvslagen.

JoU 1975:19

I jordförvärvsutredningens direktiv anges, såsom i korthet nämnts i det
föregående, vissa utgångspunkter för utredningsarbetet, men fria händer
lämnas åt utredningen att förutsättningslöst pröva olika lösningar. Utskottet
finner det inte motiverat att ytterligare styra utredningens arbete genom
tilläggsdirektiv. Däremot synes det lämpligt att motionen 598, såvitt avser
de delar som behandlas i yrkandena 1,3c och 3 e, samt motionerna 603
och 1556 överlämnas till jordförvärvsutredningen. Utredningen är enligt
direktiven oförhindrad att redovisa resultatet av sitt arbete successivt. Utskottet
finner det angeläget att de ändringar i jordförvärvslagen som kan
befinnas erforderliga för att komma till rätta med prisutvecklingen på jordbruksfastigheter
snarast möjligt kommer till stånd. Utskottet utgår från att
jordförvärvsutredningen kommer att framlägga förslag rörande nu behandlade
frågor så snart pågående översyn ger möjlighet därtill.

I motionen 880 begärs utredning och förslag till sådana åtgärder som,
utöver ändring av jordförvärvslagen, kan behövas för att begränsa prisstegringarna
på jordbruksfastigheter. I motionen diskuteras vissa förslag till åtgärder
av bl. a. skatteteknisk natur. De i motionen upptagna spörsmålen
bör kunna närmare behandlas när jordförvärvsutredningens förslag föreligger.
Motionen bör i avvaktan härpå enligt utskottets mening inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar
motionerna

a. 1975:598, yrkandena 1,3c och 3 e, sistnämnda yrkande såvitt
nu är i fråga,

b. 1975:603 och

c. 1975:1556,

2. lämnar motionen 1975:880 utan åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*,
Jonasson (c), Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister
i Johannishus (m), Takman (vpk)*, Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson
(c), fru Ohlin (s)*, herrar Stadling (s)*, Enlund (fp), Bergqvist (s)* och fru
Andersson i Hjärtum (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.




	.

GOTAB 75 9557 S Stockholm 1975