Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften jämte motioner (Betänkande 1975:JoU18 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 18

JoU 1975:18

Nr 18

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften jämte motioner -

Propositionen

I propositionen 1975:99 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag
om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften.

I propositionen föreslås att den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot
spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs. Kontrollen av spridningen
av sådana medel kommer därmed att ske helt med tillämpning av
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Det till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften

Härigenom föreskrivs att lagen (1972:123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1975.

Motionerna

1975:2131 av herr Andersson i Storfors (s) vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande
av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av olika kompletterande åtgärder vid ett upphävande av lagen.

1975:2133 av herrar Göransson och Jadestig (båda s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt vidtagande av de kompletterande
åtgärder som befinns vara nödvändiga.

1975:2134 av fru Hambraeus m. fl. (c) vari hemställs 1. att riksdagen
beslutar avslå propositionen 1975:99 angående lag om upphävande av lagen
(1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2.

1 Riksdagen 1975. 16 sami Nr 18

JoU 1975:18

att riksdagen till Statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1975/76 anvisar
ett för resistensbiologisk verksamhet med 115 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 8 274 000 kr. samt 3. att riksdagen uttalar sig för att växtskyddsverksamheten
i högre grad inriktas på biologisk bekämpning, resistensbiologiska
undersökningar och försök samt integrerad bekämpning.

1975:2135 av herr Israelsson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar
avslå regeringens proposition 1975:99 med förslag till lag om upphävande
av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften, varför den sistnämnda lagen skall fortsätta att gälla.

1975:2136 av herr Jonasson m. fl. (c) vari hemställs 1. att riksdagen med
avslag på propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av
lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften
beslutar om ett bibehållande av lagen och införande av rätt för länsstyrelse
att ge dispens i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen
uttalar sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktas på ekologiskt
anpassad bekämpning och giftfria metoder.

1975:2138 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att
riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om förbud mot
spridning från luften av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland
samt 2. beslutar att nuvarande lagstiftning om förbud mot spridning från
luften av bekämpningsmedel tills vidare icke upphävs vad gäller samernas
renbetesland i avvaktan på det under 1. begärda förslaget till ny lagstiftning.

1975:2139 av herr Wirtén m. fl. (fp) vari hemställs 1. att riksdagen avslår
propositionen 1975:99 ang. lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud
mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2. att riksdagen hos
regeringen begär att ett omfattande forskningsprogram i syfte att utveckla
biologiska bekämpningsmetoder utarbetas och redovisas för riksdagen.

Till utskottet har i anledning av propositionen 1975:99 överlämnats en
skrift från professor L. Nordström, skogshögskolan.

Utskottet

Enligt 1 S första stycket (1972:123, ändr. 1973:331) om förbud mot spridning
av bekämpningsmedel från luften får sådan spridning inte ske över
annat område än åkermark. Genom lagen förbjuds generellt spridning av
bekämpningsmedel från luften över i första hand skogsmark.

I vissa fall kan det vara nödvändigt att ge dispens från förbudet enligt
1 § första stycket. Detta är fallet om allvarlig skadegörelse befaras på grund
av angrepp av växtskadedjur eller växtsjukdom. Det bör också vara möjligt
att undantagsvis ge dispens för vetenskaplig prövning av bekämpningsmedel.
Bestämmelser i nu förevarande avseende återfinns i 2 S i lagen.

JoU 1975:18

I tilläggskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor bemyndigas
produktkontrollnämnden att meddela föreskrifter om spridning av
bekämpningsmedel från luften över åkermark. Nämnden bemyndigas också
att medge undantag från förbudet att sprida bekämpningsmedel över annat
område än åkermark enligt 2 $ lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften.

Nyssnämnda lag infördes genom beslut av 1972 års riksdag (prop. 1972:25,
SoU 1972:10, rskr 1972:12) och trädde i kraft den 10 maj 1972. Vid lagens
tillkomst erinrade föredragande departementschefen om att frågan om användning
av bekämpningsmedel i naturen under senare tid hade tilldragit
sig stor uppmärksamhet. Inte minst hade man diskuterat vilka risker det
skulle kunna innebära för människor att bli utsatta för medlen. De restriktioner
för spridning av bekämpningsmedel från luften som gällt sedan
hösten 1970 och som sedan kompletterats med andra förbud mot användningen
av bekämpningsmedel hade i hög grad bidragit till att minska riskerna
för allmänheten att ovetande bli utsatt för obehag och andra följder av
medlens användning. Emellertid hade läget till en del förändrats, sedan
dåvarande giftnämnden i februari 1972 beslutat att de omdiskuterade fenoxisyrorna
i fortsättningen skulle fl spridas från luften över skogshyggen.

Det framhölls att giftnämndens beslut hade föregåtts av omfattande utredningar
och att nämndens ställningstagande byggde på material från olika
experter. Såväl bland experterna som inom nämnden förelåg det dock delade
meningar om i vilken utsträckning och på vilket sätt medlen skulle få användas.
Det var också uppenbart att många människor kände oro eller upplevde
obehag inför spridningen av kemiska medel på områden dit allmänheten
hade tillträde. Detta gällde inte minst då bekämpningsmedel spreds
från luften. Införandet av lagen innebar ett fortsatt förbud mot spridning
från luften av bekämpningsmedel över skogsmark m. m. i avvaktan på en
närmare utredning av dessa frågor. I realiteten kom genom lagens antagande
de förbud mot spridning av fenoxisyror från luften som gällt under år 1971
att t. v. ha oförändrad omfattning.

I anslutning till 1972 års riksdagsbeslut erhöll chefen för jordbruksdepartementet
bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppgift
att allsidigt utreda frågan om spridning av kemiska medel. Den principiella
utgångspunkten för de sakkunniga skulle vara att allmänheten så långt det
är möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel och inte heller
ovetande behöver komma i kontakt med sådana medel eller områden inom
vilka de spritts. De sakkunniga fick också i uppdrag att bedöma de konsekvenser
- bl. a. de ekonomiska - som förbud eller restriktioner i olika
avseenden beträffande spridning av kemiska medel kan få för i första hand
jordbruket och skogsbruket. I de fall de sakkunniga fann att spridning
kunde tillåtas, skulle de bedöma under vilka betingelser det skulle få ske.
De sakkunniga skulle särskilt behandla spridningen av kemiska medel från
luften. Utredningen skulle bedrivas skyndsamt. Då resultatet av de sak -

JolJ 1975:18

kunnigas arbete förelåg borde frågan om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark och annan mark som inte är åkermark ånyo
underställas riksdagen.

De sakkunniga som antog namnet utredningen om spridning av kemiska
medel lade i maj 1974 fram betänkandet (SOU 1974:35) Spridning av kemiska
medel. Utredningen anför där att lagen (1973:329 om hälso- och miljöfarliga
varor och den med stöd av lagen utfärdade kungörelsen (1973:334)om hälsooch
miljöfarliga varor numera ger möjligheter att effektivt kontrollera alla
former av spridning av bekämpningsmedel. Utredningen föreslår därför att
den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften upphävs. Utredningen föreslår samtidigt en rad åtgärder
avsedda att öka säkerheten och att förhindra negativa miljöeffekter i samband
med spridning av kemiska bekämpningsmedel. Enligt utredningen
bör således en obligatorisk biologisk värdeprövning införas för nya bekämpningsmedel.
Vidare är det enligt utredningen nödvändigt med bättre information
till allmänheten om var och när spridning av bekämpningsmedel
kommer att ske. Utredningen lägger dessutom fram förslag om bl. a. förbättrad
utbildning, utökade behörighetskrav för användning av vissa bekämpningsmedel
samt om medicinsk kontroll av personal som sprider bekämpningsmedel.
Vidare föreslås ökad forskning om bl. a. alternativa bekämpningsmetoder.

Frågan om behovet av att i fortsättningen ha en särskild lagstiftning om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften måste enligt departementschefens
uppfattning bedömas mot bakgrund av den nya lagstiftningen
om hälso- och miljöfarliga varor. När lagen om förbud mot spridning
av bekämpningsmedel från luften tillkom år 1972 var frågan om kontroll
av kemiska varor föremål för utredning. På grundval av förslag från miljökontrollutredningen
infördes den 1 juli 1973 en väsentligt vidgad och
skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller
i miljön.

Departementschefen framhåller att lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor innebär en mycket långt gående kontroll av användningen
av kemiska bekämpningsmedel. Sålunda krävs produktkontrollnämndens
tillstånd i form av registrering för att medlen skall få användas. Frågan
om sättet för spridning av medlen är en av de frågor nämnden har att
ta ställning till vid tillståndsprövningen. Nämnden kan således när den registrerar
ett bekämpningsmedel t. ex. föreskriva att medlet endast får spridas
på visst sätt och på de villkor som behövs till skydd för allmänheten. Med
hänsyn härtill anser departementschefen i likhet med utredningen och det
övervägande antalet remissinstanser att det inte är motiverat att reglera
frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften i en särskild lag.
Han ansluter sig därför till förslaget att lagen om förbud mot spridning

JoU 1975:18

av bekämpningsmedel från luften upphävs. Kontrollen av spridning av sådana
medel kommer därmed att ske helt med tillämpning av lagstiftningen
om hälso- och miljöfarliga varor.

Departementschefen understryker att förslaget inte innebär något ställningstagande
i sak till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning
från luften. Sådana bedömningar ankommer det på produktkontrollnämnden
att göra.

I flera av de motioner som väckts med anledning av propositionen 1975:99
ges uttryck för allvarlig oro för att ett upphävande av lagen (1972:123) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften kommeratt innebära
minskade kontrollmöjligheter när det gäller spridningen av bekämpningsmedel
från luften. Detta gäller framför allt spridningen av fenoxisyror över
skogsmark. I motionerna 2134, 2135, 2136 och 2139 yrkas mot bakgrund
härav avslag på regeringsförslaget om upphävande av 1972 års förbudslag
på förevarande område. I den förstnämnda motionen hänvisas bl. a. till att
Svenska kommunförbundet i sitt yttrande över utredningens förslag särskilt
betonat att lagen bör fortsätta att gälla till dess att ökad kunskap erhållits
som möjliggör en säkrare bedömning av hur detta spridningssätt påverkar
totalmiljön. I motionen 2135 anförs att den situation som uppstår, om lagen
om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs, är
bättre än den som rådde före lagens tillkomst. Dels finns lagen om hälso-och
miljöfarliga varor att falla tillbaka på och dels föreslås i propositionen vissa
åtgärder i samband med upphävandet som avser att skydda mot olägenheter.
Enligt motionärerna räcker det dock inte med en formellt bra lag, det fordras
också en strikt tillämpning. Tillämpningen av lagen hittills har, som motionärerna
ser det, inte skett så strikt att grund finns att den utan vidare
skall kunna ersätta lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften. I motionen erinras vidare om att socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund
också är av den meningen att förbudslagen skall behållas. I motionen
2139 påpekas att utredningen om spridning av kemiska medel i sitt betänkande
redovisat en rad villkor som måste vara uppfyllda för att flygbesprutning
skall kunna tillämpas. Motionärerna har dock funnit att det
i propositionen inte lämnas några garantier för att nämnda krav skall tillgodoses.
Departementschefen utlovar ändringar i kungörelsen om hälsooch
miljöfarliga varor så att produktkontrollnämnden för ytterligare möjligheter
att reglera hanteringen, men säger enligt motionärernas mening
inte något om vilka dessa förändringar skall bli. Det ges inga uppgifter
om vilken omfattning besprutningen kan fä och inte heller anges i vilken
grad regeringen ämnar följa upp utredningens krav. I samband med att
avslag yrkas på propositionen föreslås i motionen 2136 ett ändrat dispensförfarande,
innebärande att regionala och lokala instanser ges befogenhet
att besluta i dessa frågor. Enligt motionen borde därvid produktkontrollnämnden
handha besluten om vilka bekämpningsmedel som över huvud

JoU 1975:18

taget får användas medan länsstyrelsen skulle vara den myndighet som
kan ge dispens från förbudet för spridning av bekämpningsmedel från luften.
Kommunen måste vid besluten ges tillfälle att yttra sig och dess uppfattning
måste enligt motionärernas mening tillmätas stor betydelse. Motionen 2138
tar särskilt sikte på samernas intressen i nu förevarande sammanhang. Motionärerna
anser att samerna i sitt remissyttrande över utredningens betänkande
för fram tungt vägande skäl mot spridning av bekämpningsmedel.
Enligt motionärerna synes det under alla förhållanden vara ofrånkomligt
att skydda samernas betesrätt i lagstiftningen också i detta särskilda fall.
Motionärerna anser att spridning av bekämpningsmedel från luften även
framgent måste vara förbjuden i de områden som av Svenska samernas
riksförbund anges som viktiga för rennäringen. I stort sett tillhörde skogar
och impediment det här är fråga om staten och de nackdelar för skogsbruket
som lagen anses kunna medföra drabbar enligt motionärernas uppfattning
i ytterst ringa utsträckning enskilda. Motionen utmynnar i hemställan att
nuvarande lagstiftning om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel
t. v. inte upphävs vad gäller samernas renbetesland i avvaktan
på förslag till ny lagstiftning om förbud mot sådan spridning inom nämnda
renbetesland. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär framläggande
av sådant lagförslag.

Utskottet vill för egen del anföra följande. 1 några av motionerna riktas
invändningar mot att i propositionen lagts fram förslag om att nuvarande
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften över annan mark
än åkermark skall slopas. Med anledning härav vill utskottet fästa uppmärksamheten
på departementschefens tidigare refererade uttalande vari
understryks att förslaget inte innebär något ställningstagande i sak till frågan
huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften. Sådana bedömningar
avses det ankomma på produktkontrollnämnden att göra. Något
automatiskt frisläppande av förevarande bekämpningsmetod är det sålunda
inte fråga om. Vad frågan gäller är om kontrollen av spridning av bekämpningsmedel
från luften skall kunna i tillfredsställande omfattning ske med
tillämpning enbart av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor eller
om även i fortsättningen en speciallagstiftning skall behövas i fråga om
den särskilda form för hantering av vissa hälso- och miljöfarliga varor varom
nu är fråga. Som framgår av det föregående har bestämmelserna om hälsooch
miljöfarliga varor redan full giltighet när det gäller spridning av bekämpningsmedel
från luften över åkermark.

Enligt utskottets mening bör skillnaden i sak mellan ett system med i
speciallag inskrivet förbud med möjlighet till dispens i vissa fall och ett
i propositionen förordat prövningsförfarande genom produktkontrollnämndens
försorg inte överbetonas. Önskemålet om att allmänheten så långt
det är möjligt bereds skydd mot spridning av kemiska medel och kravet
att den inte heller ovetande skall behöva komma i kontakt med sådana

JoU 1975:18

medel eller de områden inom vilka de spritts bör exempelvis kunna tillgodoses
i lika hög grad i båda fallen. Utskottet vill vidare erinra om att
det åvilar produktkontrollnämnden att göra de centrala bedömningarna enligt
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Nämnden har bl. a. att
meddela generella föreskrifter om hantering och import samt att leda, samordna
och i stort övervaka produktkontrollen i övrigt. Nämnden handlägger
vidare ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel och skall därvid
bl. a. pröva behovet av villkor och föreskrifter för användningen. Nämnden
skall enligt riksdagens beslut år 1973 företräda såväl myndighetssom
andra intressen. Som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna
för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket
och konsumentverket. I nämnden ingår vidare representanter för arbetstagarna
och näringslivet. Såvitt utskottet kan finna är produktkontrollnämnden
det organ som bör vara bäst ägnat att handlägga hithörande frågor.

Som anförs i propositionen har utredningen om spridning av kemiska
medel i sitt betänkande redovisat en rad förslag till åtgärder avsedda att
minska riskerna för skadeverkningar vid spridning av bekämpningsmedel.
Dessa förslag gäller bl. a. obligatorisk biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel,
obligatorisk information vid spridning av sådana medel, tillståndsplikt
vid yrkesmässig hantering av medlen samt skärpta krav på utbildning
och hälsokontroll av personal som sprider bekämpningsmedel. Enligt
utredningen krävs att vissa kompletterande bestämmelser införs i
kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor. Departementschefen nämner
med anledning härav att han avseratt senare föreslå regeringen att genomföra
sådana ändringar i kungörelsen att produktkontrollnämnden får de ytterligare
möjligheter som kan behövas för att reglera hanteringen av bekämpningsmedel.

Även om, som förut framhållits, det i propositionen 1975:99 framlagda
förslaget inte åsyftar något ändrat ställningstagande till frågan huruvida
spridning av bekämpningsmedel från luften skall få ske över framför allt
skogsmark, innebär ett bifall till förslaget självfallet en väsentlig ändring
av formerna för handläggningen av hithörande frågor. Inte minst med hänsyn
till den oro och det obehag många människor känner inför befarade
risker av en utvidgning av användningsområdet för ifrågavarande bekämpningsmetod
framstår det enligt utskottets uppfattning som särskilt angeläget
att ett eventuellt riksdagsbeslut om upphävande av lagen om förbud mot
spridning av bekämpningsmedel från luften kombineras med bestämda uttalanden
från riksdagens sida om vikten av att effektiva åtgärder vidtas
för att minska riskerna för skadeverkningar. De uttalanden i ämnet som
gjorts i propositionen förefaller från nyss angivna ståndpunkt något kortfattade.
Utskottet skulle bl. a. ha satt värde på en utförligare kommentar
till de ändringar i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor som avses
genomföras i syfte att ge produktkontrollnämnden de ytterligare möjligheter
som kan behövas för att reglera hanteringen av bekämpningsmedel.

JoU 1975:18

Utskottet har i och för sig inte något att invända mot vad departementschefen
i förevarande sammanhang anfört. Liksom departementschefen fäster
utskottet sålunda särskild vikt vid utredningens förslag om informationsplikt
vid alla former av spridning av bekämpningsmedel. Som anförs i propositionen
är den obligatoriska informationen av betydelse framför allt när
det gäller spridning på områden där allmänheten har fritt tillträde. Utskottet
delar vidare i likhet med departementschefen utredningens och flertalet
remissinstansers uppfattning att frågan om medicinsk kontroll av dem som
sprider bekämpningsmedel är mycket viktig från arbetarskyddssynpunkt.
Vad i propositionen anförts i denna fråga föranleder därför ingen erinran
från utskottets sida.

Utöver vad nu anförts vill utskottet för egen del även framhålla angelägenheten
av att de förslag till åtgärder i syfte att förebygga skadeverkningar,
som utredningen efter en mycket omsorgsfull och omfattande undersökning
lagt fram, så snart som möjligt genomförs. Tillämpningsbestämmelserna
bör utformas så att de verksamt bidrar härtill.

Utredningens förslag tar mot bakgrund av lämnade direktiv särskilt sikte
på att skydda människan i nu berörda hänseende. Häremot finner utskottet
självfallet inte något att erinra. Utskottet utgår emellertid från att de ytterligare
bestämmelser i fråga om produktkontrollnämndens befattning med
hithörande ärenden som vid ett upphävande av 1972 års förbudslag skulle
bli aktuella måste utformas med stort beaktande även av de allmänt ekologiska
sammanhangen. Med anledning bl. a. av de synpunkter som i motionen
2138 framförts rörande nödvändigheten att särskilt beakta de renskötande
samernas intressen i förevarande sammanhang vill utskottet framhålla
att utskottet delar motionärernas uppfattning att all möjlig hänsyn
självfallet bör tas till rennäringens utövare härvidlag. Bl. a. den omständigheten
att något godtagbart alternativt näringsfång här inte står till buds
talar för att behovet av särskilda försiktighetsmått noga beaktas innan beslut
fattas om användning av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland.
Utskottet förutsätter också att hithörande frågor kommer att prövas i samråd
med samernas företrädare.

Rent allmänt bör enligt utskottets mening betonas att produktkontrollnämnden
när det i förekommande fall gäller att ta ställning till frågan om
sättet för spridning av bekämpningsmedel givetvis bör agera med all möjlig
försiktighet. Som i andra sammanhang redovisats påkallar bl. a. fenoxisyror
som innehåller s. k. dioxiner av vilka en del är höggiftiga substanser särskild
uppmärksamhet i förevarande sammanhang.

Inom utskottet har övervägts om det bör vara nödvändigt att föreskriva
att spridning av bekämpningsmedel från luften endast skall få ske efter
produktkontrollnämndens prövning och godkännande i varje särskilt fall.
Att ha detta som ett generellt krav har dock bedömts vara alltför långtgående.
Enligt utskottets mening bör det emellertid inte vara uteslutet att sådant
villkor föreskrivs beträffande områden som bedöms särskilt känsliga eller

JoU 1975:18

då eljest särskilda skäl härför föreligger.

Under nu angivna förutsättningar tillstyrker utskottet regeringens förslag
att lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs
och att kontrollen av spridning av sådana medel i fortsättningen helt
sker med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
I motionerna 2134,2135,2136, 2138 och 2139 framförda yrkanden om avslag
på propositionen helt eller delvis avstyrks således.

Med det nu anförda anser sig utskottet vidare ha besvarat motionerna
2131 och 2133 rörande behovet av olika kompletterande åtgärder i samband
med ett upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften.

I motionerna 2134, 2136 och 2139 framförs utöver vad tidigare nämnts
förslag till vissa ökade insatser i fråga om forsknings- och undersökningsverksamheten
på bekämpningsmedlens område. I motionen 2134 hemställs
sålunda att riksdagen till statens växtskyddsanstalt för nästa budgetår, utöver
tidigare beslutad medelsanvisning, anvisar 115 000 kr. för resistensbiologisk
verksamhet vid anstalten. Vidare hemställs i motionen att riksdagen uttalar
sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktas på biologisk bekämpning,
resistensbiologiska undersökningar och försök samt integrerad
bekämpning. Ett motsvarande yrkande framläggs i motionen 2136. Enligt
motionen 2139 slutligen föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett omfattande
forskningsprogram i syfte att utveckla biologiska bekämpningsmetoder.

Utskottet vill i anslutning till nu redovisade motionsyrkanden erinra om
att utskottet i olika sammanhang uttalat sig för ökade insatser i fråga om
forsknings- och undersökningsverksamheten rörande de kemiska bekämpningsmedlens
miljöeffekter och beträffande alternativa bekämpningsmetoder.
Vikten av en intensifierad verksamhet på ifrågavarande områden har
även betonats i föreliggande proposition. Som därvid även anförs är hithörande
problem emellertid sedan flera år uppmärksammade av berörda
forskningsorgan. En omfattande forskning rörande kemiska bekämpningsmedel
pågår därför redan. Departementschefen erinrar i detta sammanhang
om att i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 11 s. 145) lagts fram förslag
om att ett nytt anslag för undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor
skall ställas till produktkontrollnämndens förfogande. Anslaget som för budgetåret
1975/76 föreslås uppfort med 1 milj. kr. kan också användas för
undersökningar av här ifrågavarande slag. Vad särskilt gäller nu berörda
motionsyrkanden vill utskottet emellertid anföra att de enligt utskottets
mening är av den karaktären att de bör övervägas i samband med den
årliga budgetprövningen för hithörande ändamål. Motionerna berör vidare
i nu ifrågavarande delar frågor som hänger nära samman med miljöforskningsutredningens
förslag. Motionerna 2134, 2136 och 2139 torde därför,
såvitt här är i fråga, inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd i nu fö -

JoU 1975:18

revarande sammanhang.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet
att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1975:2134, yrkande 1, 1975:2135, 1975:2136, yrkande 1
i förevarande del, 1975:2138, yrkande 2, och 1975:2139, yrkande

1, antager inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till
lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning
av bekämpningsmedel från luften,

2. anser motionerna 1975:2131 och 1975:2133 besvarade med vad
utskottet anfört,

3. lämnar motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående del, utan
åtgärd,

4. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975:2134, yrkandena 2 och 3,

b. 1975:2136, yrkande 2,

c. 1975:2138, yrkande 1,

d. 1975:2139, yrkande 2.

Stockholm den 13 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum
(s)*, Kronmark (m), Jonasson (c), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson
i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus
(m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg
i Vretstorp (s) och fru Ohlin (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. angående upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften

av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), fru Anér (fp), fru Olsson i
Helsingborg (c), herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som
anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
vill’’ och på s. 9 slutar med ”från luften" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening förtjänar de i förenämnda motioner anförda be -

JoU 1975:18

tänkligheterna mot att man nu skall upphäva lagen om förbud mot spridning
av bekämpningsmedel från luften ett allvarligt övervägande. Som framgår
av det föregående har vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som
ligger till grund för propositionen fyra tunga remissinstanser, nämligen socialstyrelsen,
Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen
och Svenska samernas riksförbund, uttalat sig för att den särskilda lagstiftningen
på förevarande område alltjämt bör behållas. Enligt socialstyrelsen
är spridning från luften att föredra från arbetarskyddssynpunkt. Från
allmänna hälso- och miljövårdssynpunkter och inte minst från psykologisk
synpunkt är denna metod dock enligt styrelsen olämplig och inte i överensstämmelse
med kravet på minsta möjliga ingrepp i miljön. Enligt Svenska
kommunförbundet bör lagen fortsätta att gälla till dess ökad kunskap erhållits
som möjliggör säkrare bedömning av hur spridning från luften påverkar
totalmiljön. Svenska naturskyddsföreningen framhåller att spridningen från
luften över stora arealer kan leda till en utarmning av floran och faunan.
Svenska samernas riksförbund förklarar att rennäringen har urminnes rätt
till bete och att angrepp på betesväxter inte får ske utan uttrycklig upplåtelse
av de betesberättigade.

Även om det i propositionen 1975:99 framlagda förslaget inte i och för
sig åsyftar något ändrat ställningstagande till frågan om spridning av bekämpningsmedel
från luften över framför allt skogsmark skall få ske eller
ej, skulle ett bifall till förslaget självfallet innebära en väsentlig ändring
av formerna för handläggningen av hithörande frågor. Inte minst med hänsyn
till den oro och det obehag många människor känner inför riskerna
av en utvidgning av användningsområdet för ifrågavarande bekämpningsmetod
framstår det enligt utskottets uppfattning som särskilt angeläget att
ett riksdagsbeslut om upphävande av lagen om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften inte fattas utan bestämda garantier för att
effektiva åtgärder vidtas för att minska riskerna för skadeverkningar. De
uttalanden i ämnet som gjorts i propositionen förefaller från nyss angivna
ståndpunkt både kortfattade och otillfredsställande. Enligt utskottets uppfattning
borde propositionen innehållit en betydligt utförligare kommentar
till de ändringar i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor som vid
bifall till propositionen avses genomföras i syfte att ge produktkontrollnämnden
ytterligare möjligheter att reglera hanteringen av bekämpningsmedel.
För övrigt vill utskottet framhålla att den tid varunder lagen om
hälso- och miljöfarliga varor varit i tillämpning synes alltför kort för att
erfarenheterna härav skall ge tillräckligt underlag för ståndpunkten att nyssnämnda
lag utan vidare skall kunna ersätta lagen om förbud mot spridning
av bekämpningsmedel från luften.

Med hänsyn till angivna förhållanden finner sig utskottet böra förorda
att riksdagen avslår regeringens förslag att sistnämnda lag upphävs och att
kontrollen av spridning av sådana medel i fortsättningen helt sker med
tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. I motionerna

JoU 1975:18

2134, 2135, 2136, 2138 och 2139 framförda yrkanden om avslag på propositionen
tillstyrks således av utskottet.

I och för sig har utskottet inte något att invända mot vad departementschefen
uttalat om informationsplikt vid alla former av spridning av bekämpningsmedel.
Som anförs i propositionen är den obligatoriska informationen
av betydelse framför allt när det gäller spridning på områden
där allmänheten har fritt tillträde. Utskottet delar vidare i likhet med departementschefen
utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning
att frågan om medicinsk kontroll av dem som sprider bekämpningsmedel
är mycket viktig från arbetarskyddssynpunkt. Vad i ärendet anförts i denna
fråga föranleder därför ingen erinran från utskottets sida.

Utöver vad nu sagts vill utskottet för egen del även framhålla angelägenheten
av att de förslag till åtgärder i syfte att förebygga skadeverkningar,
som utredningen efter en mycket omsorgsfull och omfattande undersökning
lagt fram, så snart som möjligt genomförs.

Utredningens förslag tar mot bakgrund av lämnade direktiv särskilt sikte
på att skydda människan i nu berörda hänseende. Häremot Finner utskottet
självfallet inte något att erinra. Utskottet anser emellertid att även de allmänt
ekologiska sammanhangen måste tillmätas stort beaktande. Med anledning
bl. a. av de synpunkter som i motionen 2138 framförts rörande nödvändigheten
att särskilt beakta de renskötande samernas intressen i förevarande
sammanhang vill utskottet framhålla att utskottet delar motionärernas uppfattning
att all möjlig hänsyn självfallet bör tas till rennäringens utövare
härvidlag. Bl. a. den omständigheten att något godtagbart alternativt näringsfång
här inte står till buds talar för att behovet av särskilda försiktighetsmått
noga beaktas innan beslut fattas om användning av bekämpningsmedel
inom samernas renbetesland. Utskottet förutsätter också att hithörande
frågor kommer att prövas i samråd med samernas företrädare.

Under förutsättning av riksdagens bifall till vad utskottet i det föregående
förordat påkallar motionerna 2131 och 2133 inte någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionerna 1975:2134, yrkande 1, 1975:2135,
1975:2136, yrkande 1 i förevarande del, och 1975:2139, yrkande
1, samt med anledning av motionen 1975:2138, yrkande 2,
avslår propositionen 1975:99,

2. lämnar motionerna 1975:2131 och 1975:2133 utan åtgärd,

2. angående ändrat dispensförfarande

av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c),
herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som - under förutsättning
av riksdagens bifall till reservation nr 1 - anser att

JoU 1975:18

dels i utskottets yttrande omedelbart efter i reservationen nr 1 angiven
text bort infogas ett avsnitt av följande lydelse:

Enligt 1972 års lag har produktkontrollnämnden tillagts uppgiften att medge
undantag från förbudet att sprida bekämpningsmedel från luften över
annat område än åkermark, om det behövs för vetenskaplig prövning eller
för bekämpning av växtskadedjur eller växtsjukdom. I motionen 2136 har
framkastats tanken på införande av ett dispensförfarande innebärande att
regionala och lokala instanser skulle ges befogenhet att besluta i dessa frågor.
Dispens skulle enligt motionärernas mening enbart lämnas i de fal! särskilda
skäl föreligger, där spridningen är noggrant kontrollerad och inga risker
för utsläpp i vattendrag föreligger. Vid dispensgivningen skulle hänsyn även
tas till eventuella risker för såväl allmänheten som till dem som är verksamma
inom skogsbruket. Produktkontrollnämnden skulle därvid handha
besluten om vilka bekämpningsmedel som över huvud taget får användas
medan länsstyrelsen skulle vara den myndighet som kan ge dispens från
förbudet för spridning av bekämpningsmedel från luften. Kommunen måste
vid besluten ges tillfälle att yttra sig och dess uppfattning måste enligt motionärernas
mening tillmätas stor betydelse.

Utskottet finner sig i mycket kunna dela motionärernas synpunkter och
hemställer därför att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas
i syfte att åstadkomma en dispensordning i huvudsaklig överensstämmelse
med motionärernas förslag.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. med anledning av motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört angående införande av rätt för länsstyrelse att ge dispens
från förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften
i vissa fall.

Särskilt yttrande

av fru Anér (fp):

I motionerna 2134,2136 och 2139 krävs en ökad insats i fråga om biologiska
bekämpningsmetoder. Kemisk bekämpning är i princip felaktig och medför
alltid risker för det ekologiska sammanhanget, som är svåra att bemästra.
Socialstyrelsen skriver om detta i sitt remissyttrande, att ”en alltför stor
njugghet från samhällets sida till spörsmålet beträffande spridning av kemiska
bekämpningsmedel kan lätt leda till (nämligen om man inte successivt
drar ner antalet tillåtna bekämpningsmedel) att man av bekvämlighetsskäl
tillgriper dylika medel och att forskningen i fråga om alternativa bekämpningsåtgärder
hålls nere eller på en blygsam nivå". Utskottet ansluter sig
till departementschefens bedömning att problemen sedan flera år är uppmärksammade
och att årets anslag för undersökningar av hälso- och mil -

JoU 1975:18

jöfarliga varor även kan användas för undersökningar av här ifrågavarande
slag. Utskottet avslår motionerna med hänvisning till att de bör övervägas
i samband med den årliga budgetprövningen och alltså inte kan tas upp
i samband med nu ifrågavarande proposition. För min del instämmer jag
i den formella delen av denna bedömning. Men jag vill understryka att
de resurser, som ges åt forskning i alternativa bekämpningsmetoder ingalunda
kan anses tillfredsställande, vare sig när det gäller jordbruk eller skogsbruk.
Kommunförbundets remissyttrande, att det är viktigare att få fram
bekämpningsmetoder som gör de kemiska medlen överflödiga, än att förfina
spridningsmetoderna för de senare, står sig fortfarande. Att jag här inte
driver denna fråga längre beror alltså uteslutande på att det av formella
skäl inte finns någon möjlighet att göra det.

.
I

GOTAB 75 9519 S Stockholm 1975