Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare (Betänkande 1975:JoU14 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 14

JoU 1975:14

Nr 14

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om anslag
ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare Motionen I

motionen 1975:1592 av herr Wikner m. fl. hemställs att riksdagen
beslutar att uttala sig för att ett årligt anslag ur jaktvårdsfonden om
250 000 kr. tillerkänns Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

Motionärerna framhåller bl. a. att det praktiska viltvårdsarbetet - förutom
genom markägares och jägares enskilda insatser - utförs av jägarnas två
intresseorganisationer, nämligen Svenska jägareförbundet (SJF)och Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare (JRF-Lj). Båda förbunden bedriver, anför
motionärerna, likartad verksamhet, innefattande forskning och resultatuppföljning,
förslag och råd till berörda myndigheter (remissinstanser), studieverksamhet
med kurser och utbildning för jägare och naturvårdare, skytteverksamhet,
med bl. a. de jakt- och skytteprov som jägarna enligt lag
måste genomgå, samt information och rådgivning till jägarna och allmänheten
i praktiskt vilt- och miljövårdsarbete. För sin verksamhet erhåller
SJF årligen anslag ur jaktvårdsfonden, vilket för 1974/75 kan beräknas uppgå
till 7 500 000 kr. (för 1972/73 6 235 000 kr.). Svenska jägareförbundets uppgivna
medlemsantal den 30 juni 1973 var lil 698 (direktanslutna inklusive
familjemedlemmar) och JRF-Lj hade vid utgången av år 1974 16 645 medlemmar.
Sistnämnda förbund har, trots många framställningar därom, aldrig
erhållit några anslag ur jaktvårdsfonden. Förbundets insatser är så omfattande
och betydelsefulla att det enligt motionärerna bör erhålla skäligt stöd
från jaktvårdsfonden.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Den i motionen upptagna frågan om anslag ur jaktvårdsfonden till JRF-Lj
har behandlats av riksdagen årligen 1966-1973 med anledning av motioner
i ämnet. Jordbruksutskottet har i sina yttranden över motionerna bl. a. gjort
uttalanden av innebörd att ledningen av jaktvårdsarbetet i landet enligt
statsmakternas beslut åren 1938 och 1951 anförtrotts åt Svenska jägareförbundet
och dess lokalavdelningar. Att tilldela annan jaktorganisation bidrag
ur fonden för den löpande verksamheten hade ansetts medföra administrativ
oklarhet och vara ägnat att öka administrationskostnaderna för
jaktvårdsarbetet. Vid sin senaste behandling av frågan (JoU 1973:5) hän -

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 14

JoU 1975:14

visade utskottet till en pågående utredning, jaktmarksutredningen, som bl. a.
prövade frågorna om underlättande och förenkling av bildandet av jaktvårdsområden,
om utarrendering av jakträtt och om andra former för att ge ökade
jaktmöjligheter åt jägare som inte äger jaktmark. Utredningen skulle också,
om den så fann lämpligt, framlägga förslag i fråga om administrationen
på jaktens område. Utskottet ansåg att utredningens förslag borde avvaktas.
Enligt utskottets förslag har motionerna lämnats utan åtgärd av riksdagen.

Utskottet

Frågan om anslag från jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare har med anledning av väckta motioner behandlats av riksdagen
varje år 1966-1973 men inte föranlett någon riksdagens åtgärd. De
huvudsakliga skälen för riksdagens ställningstagande emot ett bifall till motionsyrkandena
har redovisats i den i det föregående lämnade redogörelsen,
och dessa skäl äger enligt utskottets mening fortfarande giltighet. Utskottet
vill härtill foga att jaktmarksutredningen nyligen framlagt sitt betänkande
Jaktmarker (SOU 1974:80), vari bl. a. jaktens administration behandlas. Utredningens
förslag är under remissbehandling. Den vidare prövningen av
förslaget bör avvaktas, och utskottet finnér inte skäl föreslå något ändrat
ställningstagande från riksdagens sida.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionen 1975:1592 utan åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1975
På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), Lindberg (s), fru Olsson i
Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus
(m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg
i Vretstorp (s), fru Ohlin (s), herrar Stadling (s), Enlund (fp), Andersson
i Ljung (m) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservation

av herrar Jonasson (c) och Takman (vpk) som anser att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:

Svenska jägareförbundet och dess lokalavdelningar utövar enligt beslut
av 1938 och 1951 års riksdagar ledningen av jaktvårdsarbetet i landet och
åtnjuter på grund därav årliga bidrag ur jaktvårdsfonden till sin löpande
verksamhet. Även en sådan organisation som Svenska naturskyddsföreningen,
vars insatser i fråga om jakt- och viltvården är förhållandevis begränsade,
får årligen bidrag ur fonden med 150 000 kr. Jägarnas riksförbund-Lands -

JoU 1975:14

bygdens jägare, vilken organisation har ett starkt stigande antal medlemmar,
har däremot hittills ej erhållit något motsvarande bidrag från fonden. I motionen
1592 har hemställts att riksdagen måtte uttala sig för att sistnämnda
organisation tillerkänns ett årligt anslag ur jaktvårdsfonden om 250 000 kr.

Jaktvårdsfonden skall enligt stadgande i 26 § tredje mom. lagen (1938:274)
om rätt till jakt efter Kungl. Maj:ts bestämmande användas till främjande
av jaktvården inom riket. Jaktvårdsfondens tillgångar utgörs av särskilda
medel, inbetalda av landets jägare. De jägare som tillhör Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare erlägger således avgifter som tillförs jaktvårdsfonden.
Det är därför enligt utskottets mening ett rättvisekrav att även
Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare ges bidrag från fonden. Fondmedlen
finns tillgängliga, och de bidrag som begärs innebär endast en omfördelning
av dessa medel, som inte påverkar statsbudgeten. Utskottet finner
det väl förenligt med syftet med ifrågavarande medel om även Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare finge ett årligt bidrag ur fonden. Härför
talar bl. a. att förbundet i fråga gör en mycket stor insats för utbildning
och förkovran av jägarkåren, bl. a. genom en värdefull kursverksamhet vid
Karl-Ersgården utanför Hällefors. Förbundets strävan är att förmedla både
teoretiska och praktiska kunskaper i jakt- och viltvård och därigenom fostra
de jaktintresserade till ansvar och till att motsvara de stora krav man måste
ställa på jägarna. Förbundet fungerar också i viss utsträckning som remissorgan
åt olika myndigheter i jaktfrågor.

I riksdagen har aktualiserats frågan om riktlinjer för älgvården (prop.
1975:25, JoU 1975:13). De nya riktlinjerna torde komma att medföra ökade
krav på verksamheten för upplysning och information i jaktvårdsfrågor.
Det kan förutsättas att förbundet kommer att aktivt medverka även vad
gäller de nya arbetsuppgifter som detta innebär. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om att jaktmarksutredningen inte prövat förenämnda
fråga om medelstilldelning ur jaktvårdsfonden. Inte heller har det ingått
i direktiven att utredningen skulle behandla ifrågavarande spörsmål.

Som framgår av det anförda anser utskottet att bidrag från jaktvårdsfonden
bör utgå till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

Utskottet hemställer således

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1592 uttalar sig
för att ett årligt anslag ur jaktvårdsfonden tillerkänns Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare.

GOTAB 75 9518 S Stockholm 1975