Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukspolitiken, m. m. (Betänkande 1974:JoU6 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 6 år 1974

JoU 1974:6

Nr 6

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
jordbrukspolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1974:125 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i
fråga (punkterna 1-4 och 6), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att
1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att
lägga fram förslag till en jordbrukspolitik baserad på hänsynstagande till
en internationell livsmedelssituation karakteriserad av global brist och
stigande världsmarknadspriser på livsmedel, 2. att 1972 års jordbruksutredning
genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att göra en översyn av frågor
rörande jordbrukets rationalisering, varvid de riktlinjer som anges i
motionen rörande bl. a. familjejordbruk och deltidsjordbruk blir vägledande,
3. att åtgärder vidtas för uppbyggnad av katastroflager av
spannmål och livsmedel för snabbt utnyttjande vid akuta Iivsmedelskriser,
4. att åtgärder vidtas i syfte att förebygga brist på yrkeskunnig
arbetskraft inom jordbruket bl. a. genom aktivt stöd till yngre personer,
som önskar etablera sig som jordbrukare, men även genom vidgade
utbildningsmöjligheter, 6. att förslag föreläggs riksdagen i syfte att
främja naturvård och landskapsvård genom åtgärder inom jordbrukspolitikens
ram i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen 1974:232 av fru Anér (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga
(punkten B), att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa
om tilläggsdirektiv till 1972 års jordbruksutredning att framlägga förslag i
syfte att främja alternativa jordbruksmetoder, t. ex. biodynamiska
odlingsmetoder, i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1974:236 av herrar Josefson (c) och Fågelsbo (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av de regler som gäller
för rationaliseringsstödet i syfte att inrikta detsamma efter principen om
ett successivt uppbyggande av mindre enheter till bärkraftiga familjejordbruk
i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1974:507 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga (punkterna 1 a—e, 2 b och c, 3 a, b och d), att riksdagen 1. uttalar a)
att jordbrukspolitiken bör utformas med hänsyn till den globala livsmedelssituationen
och det förändrade läge som inträtt genom den
permanenta brist på energi som kan förväntas i framtiden, b) att all
jordbruksjord — åkerjord och betesmark — som lämpligen kan brukas och
vidmakthållas bör utnyttjas för livsmedelsproduktion, c) att alla åtgärder
som syftar till att bryta sambandet mellan jordbruk och skogsbruk eller

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 6

JoU 1974:6

som på något sätt försvårar driften vid kombinerade jord- och skogsbruksföretag
måste avvisas, d) att god jordbruksjord så långt möjligt
skyddas mot exploatering för tätbebyggelse och vägbyggen, e) att de
kostnader som uppstår i samband med att export av jordbruksprodukter
måste ske till lägre priser än som gäller inom landet i princip bör bäras av
hela folkhushållet genom staten, 2. beslutar att hos Kungl. Maj:t begära
b) en översyn av bestämmelserna rörande statligt stöd till jordbrukets
rationalisering så att bl. a. huvudsyftet med rationaliseringsstödet blir att
skapa företag som ger sysselsättning och ett fullgott försörj ningsunderlag
utan hänsyn till om detta sker i den ena eller andra driftsgrenen,
jordbruks- och skogsdelen vid kombinerade företag gemensamt tas i
betraktande vid bedömningen av olika rationaliseringsåtgärder, statligt
stöd kan utgå till enskilda personer även för förvärv av rena skogsbruksfastigheter,
deltidsjordbruk skall ges möjlighet till rationaliseringsstöd, en
stegvis uppbyggnad av familjelantbruk främjas, även naturvårds- och
miljömässiga skäl kan medtas i underlaget för bedömningen av rationaliseringsstöd,
c) åtgärder för att tillgodose lantbrukets behov av
långfristiga krediter till rimlig ränta och åstadkomma låneformer med
lägre amorteringskrav, 3. hos Kungl. Maj:t hemställer att a) frågan om
möjligheterna att upprätthålla den traditionella exporten av jordbruksprodukter
till EG ånyo aktualiseras vid överläggningar med representanter
för EG-länderna, b) 1972 års jordbruksutredning får i uppdrag att
undersöka och framkomma med förslag i syfte att främja exporten av
svenska jordbruksprodukter, bl. a. genom att sprida information om
deras goda kvalitet, d) motionen överlämnas till 1972 års jordbruksutredning.

I motionen 1974:515 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs 1. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om ändring av rationaliseringskungörelsen
1967:453 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering i syfte
att vidga möjligheterna till statligt stöd.

Nuvarande lydelse
8 §

Statligt stöd lämnas endast till
åtgärd som är önskvärd från allmän
synpunkt, samhällsekonomiskt
motiverad och från företagsekonomisk
synpunkt lönsam.

Beträffande jordbruk lämnas
statligt stöd endast om brukningsenheten
har eller väntas inom en
nära framtid få förutsättningar för
rationell drift. Statligt stöd till
förvärv av brukningsenhet med både
jordbruk och skogsbruk eller

Föreslagen lydelse
8 §

Statligt stöd lämnas endast till
åtgärd som är önskvärd från allmän
synpunkt, samhällsekonomiskt
motiverad och från företagsekonomisk
synpunkt lönsam.

Beträffande jordbruk lämnas
statligt stöd om brukningsenheten
har eller väntas inom en framtid få
förutsättningar för rationell drift.

JoU1974:6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till rationalisering av jordbruksdelen
i sådan enhet lämnas endast
under förutsättning att jordbruket
kan beräknas bli så omfattande
och effektivt att investeringen i
denna del blir lönsam.

9 §

Statligt stöd lämnas ej till stödjordbruk
eller annat deltidsjordbruk.
Bestämmelserna i 8 § gäller
ej i fråga om anläggning för att
tillvarataga gödsel eller avloppsvatten
från jordbruket, om tillsynsmyndighet,
som avses i lagen den
30 november 1956 (nr 582) om
tillsyn över vattendrag, sjöar och
andra vattenområden, funnit anläggningen
nödvändig för att hindra
vattenförorening.

Bestämmelserna i 8 § andra
och tredje styckena gäller ej i fråga
om mera omfattande torrläggning
av mark eller fastighetsreglering,
om åtgärden berör ett större
antal brukningsenheter och dess
genomförande framstår såsom ett
allmänt intresse av betydenhet.

Bestämmelserna i 8 § gäller ej i
fråga om anläggning för att tillvarataga
gödsel eller avloppsvatten
från jordbruket, om tillsynsmyndighet,
som avses i lagen den 30
november 1956 (nr 582) om tillsyn
över vattendrag, sjöar och
andra vattenområden, funnit anläggningen
nödvändig för att hindra
vattenförorening.

Bestämmelserna i 8 § andra
stycket gäller ej i fråga om mera
omfattande torrläggning av mark
eller fastighetsreglering, om åtgärden
berör ett större antal brukningsenheter
och dess genomförande
framstår såsom ett allmänt
intresse av betydenhet.

2. att i övrigt mindre rationaliseringsåtgärder kan stödjas utan strikta
krav på långsiktiga lönsamhetskalkyler.

I motionen 1974:516 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden får i uppdrag att utföra en studie av utfallet av de
lönsamhetsberäkningar som legat till grund för statligt stöd åt enskilda
lantbrukare.

I motionen 1974:519 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller att vad i motionen
anförts tages upp till prövning av 1972 års jordbruksutredning, varvid
särskilt skall beaktas 1. samordning av jordbrukspolitik och naturvårdspolitik,
2. att kulturlandskapens bevarande erkännes som samhällsuppgift
för jordbruket, 3. att vikten av att kommunala markhushållningsplaner
med markens kvalitativa egenskaper som utgångspunkt kommer

JoU1974:6

till utförande, 4. att ingen ytterligare nedläggning sker av odlingsvärd
åkerjord med hänsyn till det internationella försörjningsläget.

I motionen 1974:532 av herrar Sjönell (c) och Sundman (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående Sveriges
självförsörjningsgrad beträffande protein och proteinproduktion.

I motionen 1974:811 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c, m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer a) att sådana
ändringar av reglerna för rationaliseringsstöd till jordbruket vidtas att
effektiva stödåtgärder för ett långsiktigt bestående jordbruk kan sättas in
även i de inre delarna av Norrland, b) att formerna för rationaliseringsstöd
ändras så att alla typer av enskilda företag i princip blir jämställda
vid prövningen och så att kombinerade företag med t. ex. jordbruk,
skogsbruk och turistservice betraktas som en enhet, c) att jordhävdslagen
och dess tillämpning görs till föremål för översyn i syfte att åstadkomma
ett effektivare skydd mot nedläggning och vanhävd av odlad jord, d) att
beträffande B-stödet sådana ändringar omedelbart vidtas att nuvarande
åldersgräns slopas och brukarebegreppet ges sådan tolkning att hustru
som arbetar i jordbruket blir jämställd med mannen.

I motionen 1974:816 av herr Leuchovius m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring av rationaliseringskungörelsen
att driftslån till jordbrukare kan medges i vidare omfattning
än nu för investeringar som syftar till bättre arbetsförhållanden eller
rationellare drift.

I motionen 1974:1094 av herr Adolfsson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna 1. att
åkerjorden i Sverige skall vårdas och utnyttjas på bästa möjliga sätt,

2. att vid all markexploatering skall markens avkastningsförmåga beaktas,
3. att huvudregeln skall vara att den åkermark som kan brukas
rationellt också skall tillvaratas för jordbruksproduktion.

I motionen 1974:1098 av herrar Enlund (fp) och Eriksson i Arvika
(fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (punkterna 1 och 3), 1. att riksdagen
uttalar sig för upphävande av förbudet i 1967 års rationaliseringskungörelse
mot stöd till deltidsjordbruk, 3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att nuvarande tillämpningsföreskrifter ändras i konsekvens med
detta.

I motionen 1974:1100 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att
riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts beträffande
glesbygdsfrågorna, avseende särskilt att jordbrukspolitiken bör inriktas på
att även främja deltidsjordbruk, som i glesbygderna kan kombinera
jordbruk och skogsbruk med t. ex. industri, servicenäringar och turistnäringar.

I motionen 1974:1114 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av nu gällande
bestämmelser i den anda som motionen anger angående besvärsrätten i
markförsäljningsärenden.

JoU 1974:6

I motionen 1974:1469 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar anhålla hos Kungl. Maj:t om sådana åtgärder att
jordbrukets kapital- och kreditförsörjning löses.

I motionen 1974:1476 av herr Nilsson i Tvärålund (c) hemställs att
riksdagen uttalar att den statliga lantbruksorganisationen avdelar och
placerar instruktörer på lämpliga platser i inlandet för rådgivning i
enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1974:1482 av herr Westberg i Ljusdal (fp) föreslås att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att 1972 års jordbruksutredning får
i uppdrag att pröva hur jordbrukets kapitalbehov snabbt skall kunna
tillgodoses.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet i ett sammanhang ett
antal motioner och motionsyrkanden med synpunkter på jordbrukspolitikens
mål och medel av såväl generell som i vissa fall mera speciell natur.
Yrkandena innefattar dels förslag till ändringar av riktlinjer och bestämmelser
i olika avseenden, dels önskemål om utredningar i syfte att
åstadkomma sådana ändringar. Utredningsyrkandena har i flera fall
formen av krav på utvidgning av 1972 års jordbruksutrednings uppdrag i
skilda hänseenden.

Utskottet tar först upp vissa allmänt jordbrukspolitiska frågor,
innefattande jordbrukspolitikens målsättning med hänsyn till den internationella
livsmedelssituationen, frågor rörande försörjningsbalansen och
jordbrukets kapitalförsörjning samt sambandet mellan jordbruk och
miljövård, m. m. Därefter behandlar utskottet i motionerna aktualiserade
ändringar i bestämmelserna rörande det statliga stödet till jordbrukets
rationalisering samt frågor angående bevarande av mark för jordbruksändamål,
m. m. Utskottet får därvid anföra följande.

De riktlinjer som nu gäller för jordbrukspolitiken fastställdes av 1967
års riksdag. Enligt de mål för politiken som därvid uppställdes skall
jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnad samtidigt som det skall vara möjligt
för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna
standardstegringen. Från konsumentsynpunkt innebär riktlinjerna att
kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till
försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som
möjligt och att goda valmöjligheter finns mellan livsmedel av olika slag.

1971 års riksdag beslutade om utformningen av prisregleringen på
jordbrukets produkter för perioden den 1 juli 1971 — den 30 juni 1974.
Vid utgången av denna period har sålunda de riktlinjer som fastlades av
1967 års riksdag tillämpats under sju år. I propositionen 1972:79
angående reglering av priserna på jordbrukets produkter m. m. anförde
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att det mot bakgrund

JoU1974:6

härav var naturligt att vissa frågor inom jordbrukspolitiken prövades före
nästa prisregleringsperiod och att en särskild utredning borde tillsättas
härför. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 tillkallade
departementschefen i enlighet härmed särskilda sakkunniga att utreda
vissa frågor inom jordbrukspolitiken, 1972 års jordbruksutredning.

I direktiven till 1972 års jordbruksutredning har förutsatts att de i det
föregående angivna målen för vår jordbrukspolitik bör gälla även i
fortsättningen. Utredningen skall därför inte behandla de övergripande
målen för jordbrukspolitiken utan endast vissa i direktiven närmare
angivna frågor samt spörsmål som sammanhänger med dessa. De
huvudfrågor som utredningen enligt direktiven skall ägna sig åt att
undersöka är sålunda produktionens lämpliga storlek och inriktning,
metoder för att undvika permanent överskottsproduktion, valet av
prislinje liksom även en analys av effekterna av de olika jordbrukspolitiska
åtgärder som har vidtagits eller föreslås med avseende på
inkomst- och standardutveckling för dem som är sysselsatta inom
jordbruket. Vid utformningen av det fortsatta jordbruksstödet bör även
frågan om en utbyggnad av investeringsstöd i form av investeringsbidrag
eller andra investeringssubventioner övervägas. Utredningen, som är
parlamentarisk, är oförhindrad att under arbetets gång ta upp ytterligare
frågor som hänger samman med utredningsuppdraget. Frågor av grundläggande
betydelse för de överläggningar som skulle äga rum inför den
prisregleringsperiod som följde efter den 30 juni 1974 borde enligt
direktiven behandlas med förtur. I vad särskilt gäller jordbrukspolitiken
och glesbygdsfrågorna vill utskottet erinra om att riksdagen hösten 1972
i samband med behandlingen av propositionen 1972:111 angående
regional utveckling och hushållning med mark och vatten i anledning av
några motioner uttalade sig för att jordbruksutredningen prövade
behovet av ett regionalpolitisk! jordbruksstöd.

Utredningen har därefter den 8 november 1973 framlagt betänkande
(Ds Jo 1973:10) med vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30
juni 1974. Till dessa förslag torde utskottet senare denna session få
tillfälle att återkomma i samband med behandlingen av aviserad
proposition i ämnet.

I motionen 1974:125, yrkande 1, föreslås att 1972 års jordbruksutredning
genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga fram förslag till en
jordbrukspolitik baserad på hänsynstagande till en internationell livsmedelssituation
karakteriserad av global brist och stigande världsmarknadspriser
på livsmedel. Ett uttalande till förmån för jordbrukspolitikens
utformning i angiven riktning begärs även i motionen 1974:507, yrkande
1 a. Utskottet vill i anledning härav framhålla att de utfärdade direktiven
i vad de gäller frågan om den svenska jordbruksproduktionens lämpliga
omfattning innefattar ett uppdrag till utredningen att överväga om det
med hänsyn till de förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning
eller produktionsteknik eller av andra skäl finns anledning
att ompröva produktionsmålsättningen. Jordbruksutredningen har därför

JoU 1974:6

enligt utskottets uppfattning redan nu möjlighet att inom ramen för sina
direktiv pröva den fråga som tagits upp i nyss redovisade motionsyrkanden.
I ett interpellationssvar hösten 1973 i hithörande fråga har chefen
för jordbruksdepartementet gett uttryck åt samma uppfattning. Några
tilläggsdirektiv i ämnet synes därför inte erforderliga. Däremot anser
utskottet det lämpligt att nu behandlade motioner i berörda delar
överlämnas till utredningen för beaktande.

I motionen 1974:532 erinras om att 1967 års riksdagsbeslut om
riktlinjer för jordbrukspolitiken bl. a. angav att jordbruksproduktionen i
fredstid skulle uppgå till en viss närmare angiven självförsörjningsgrad,
som därvid definierades som den totala produktionen av s. k. egentliga
jordbruksprodukter uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda
angivna i kalorier. Motionärerna framhåller att jordbruksprodukternas
energiinnehåll emellertid inte är det enda relevanta måttet på deras värde
som människoföda. För att denna skall vara fullvärdig måste den
innehålla mycket annat, såsom protein, mineral och vitaminer. Enligt
motionen skulle en beräkning av självförsörjningsgraden i fråga om
protein ha stor jordbrukspolitisk betydelse, och motionen utmynnar i en
hemställan om att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av
denna fråga.

Utskottet får i anledning härav anföra att Kungl. Maj :t — med hänsyn
till att självförsörjningsgraden i fredstid var ett osäkert mått på det
svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse befolkningen
med livsmedel i krislägen — år 1970 uppdrog åt lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden att göra en översyn av metodiken m. m.
för beräkning av produktions- och konsumtionsutvecklingen samt försörjningsbalansen
på livsmedelsområdet. Nämnden skulle därvid särskilt
beakta jordbrukets och trädgårdsnäringens potentiella produktionsresurser.
Nämnden, som tillsatt en särskild arbetsgrupp — den s. k. försörjningsgruppen
— med uppdrag att utreda nämnda frågor, ingav förra året
till jordbruksdepartementet en av försörjningsgruppen utarbetad rapport
i ärendet. Rapporten har genom beslut av Kungl. Maj:t den 2 mars 1973
överlämnats till 1972 års jordbruksutredning. Utskottet vill med hänvisning
till det anförda föreslå att motionen överlämnas till jordbruksutredningen.

Till utredningen bör enligt utskottets mening för övervägande även
överlämnas motionerna 1974:125, yrkande 3, och motionen 1974:507,
yrkandena 1 e och 3 a, vilka yrkanden samtliga har samband med
avsättningen av jordbruksprodukter, bl. a. spannmål. Utskottet vill erinra
om att lantbruksekonomiska samarbetsnämnden år 1972 erhöll Kungl.
Maj:ts uppdrag att redovisa förslag till olika åtgärder med anledning av
utvecklingen av spannmålsproduktionen. I direktiven för 1972 års
jordbruksutredning har som framgår av det föregående frågan om hur
överskottsproduktion av jordbruksprodukter skall kunna undvikas tagits
upp som en huvudfråga. Utredningen, som har att undersöka vilka
metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduk -

JoU1974:6

tion, bör enligt direktiven utnyttja det material som lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden lägger fram i anledning av sitt uppdrag.

Enligt yrkandet 3 b i motionen 1974:507 bör 1972 års jordbruksutredning
få i uppdrag att undersöka och framkomma med förslag i syfte
att främja exporten av svenska jordbruksprodukter, bl. a. genom att
sprida information om deras goda kvalitet. Utskottet får i anledning
härav erinra om att riksdagen redan förra året uttalade sig för att en
motion i samma fråga i berörd del överlämnades till jordbruksutredningen.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd synes därför inte nu
erforderlig.

1 motionerna 1974:507, yrkande 2 c, 1974:1469 och 1974:1482 tas
upp frågor som rör kapitalförsörjningen till jordbruket. Enligt det
förstnämnda motionsyrkandet bör Kungl. Maj:t vidta åtgärder för att
tillgodose lantbrukets behov av långfristiga krediter till rimlig ränta och
åstadkomma låneformer med lägre amorteringskrav än f. n. Även i
motionen 1974:1469 hemställs att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i syfte att
lösa jordbrukets kredit- och kapitalförsörjning, medan i motionen
1974:1482 föreslås att 1972 års jordbruksutredning får i uppdrag att
pröva hithörande frågor.

I anledning härav vill utskottet erinra om att jordbruksutredningen vid
utformningen av det fortsatta jordbruksstödet enligt sina direktiv även
bör överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstöd i form av
investeringsbidrag eller andra investeringssubventioner. Det framhålls att
sådana åtgärder skulle kunna begränsa prisökningarna på jordbruksprodukter,
vilket är angeläget från konsumentsynpunkt. De sakkunniga är,
som i det föregående redovisats, oförhindrade att ta upp ytterligare
frågor som hänger samman med utredningsuppdraget.

Utskottet föreslår med hänsyn till det anförda och även mot bakgrund
av utskottets förslag i det följande om en utvidgning av jordbruksutredningens
uppdrag till att omfatta en översyn av principerna för stödet till
jordbrukets rationalisering att även motionen 1974:507 i nu berörd del
och motionerna 1974:1469 och 1974:1482 överlämnas till nyssnämnda
utredning för beaktande.

Sambandet jordbruk—miljövård tas upp i ett par motioner. Enligt
motionen 1974:125, yrkande 6, bör sålunda förslag föreläggas riksdagen i
syfte att främja naturvård och landskapsvård genom åtgärder inom
jordbrukspolitikens ram. Liknande synpunkter framförs i motionen
1974:519, yrkandena 1 och 2, vari föreslås att hithörande frågor tas upp
till prövning av 1972 års jordbruksutredning. Enligt motionen bör
utredningen därvid särskilt beakta samordningen av jordbrukspolitiken
och naturvårdspolitiken och att kulturlandskapets bevarande erkänns
som en samhällsuppgift för jordbruket. Utskottet får i anledning härav
erinra om att statsmedel fr. o. m. föregående budgetår anvisats för
försöksverksamhet med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet.
Bl. a. skall därvid prövas lämpligheten äv att säkerställa skötseln
av skyddsvärda områden genom avtal med markägaren. Utskottet

JoU1974:6

uttalade år 1972 i anledning av en motion, att i den mån sådant avtal gav
jordbrukaren ett inkom sttillskott i jordbruksdriften, borde detta tillskott
kunna beaktas vid prövning av jordbruksföretagets ekonomiska resultat i
samband med framställning om stöd till rationalisering. Även i övrigt
borde naturvårdsintressena så långt möjligt beaktas i arbetet med
jordbrukets rationalisering. Enligt utskottets mening ligger det nära till
hands att 1972 års jordbruksutredning belyser jämväl nu aktuella
frågeställning vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Även nu ifrågavarande
motioner bör därför i berörda avsnitt kunna överlämnas till
utredningen.

I motionen 1974:232 pekas på två miljöfaror i det moderna
jordbruket, vilka enligt motionärens mening får breda ut sig alltför
ohämmat: nitratgödsling och flytgödsel. Motionären föreslår, såvitt nu är
i fråga, att 1972 års jordbruksutredning ges tilläggsdirektiv att framlägga
förslag i syfte att främja alternativa jordbruksmetoder, t. ex. biodynamiska
odlingsmetoder.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att hithörande frågor från
skilda utgångspunkter är föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang.
Bl. a. vill utskottet erinra om den resistensbiologiska forskning som
bedrivs framför allt vid lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt,
skogshögskolan och vissa universitetsinstitutioner samt vid Sveriges
utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Statens råd för
skogs- och jordbruksforskning lämnar också inom ramen för tillgängliga
anslagsmedel inte oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljövårdsforskningen.
Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte
att minska användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl
resistensförädling som biologisk bekämpning.

Mot bakgrund av de olika initiativ som nu redovisats och med hänsyn
jämväl till den prövning av hithörande frågor som kommer att ske inom
ramen för redan lämnade direktiv finner utskottet inte tillräckliga skäl att
nu förorda en utvidgning av jordbruksutredningens uppdrag i enlighet
med förevarande yrkande i motionen 1974:232. Det synes således inte
böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

De år 1967 fastställda riktlinjerna för statens stöd till jordbrukets
rationalisering gäller i huvudsak alltjämt. Dessa riktlinjer innebär att en
fortsatt snabb rationalisering skall främjas i syfte att nå ökad lönsamhet
och därigenom högre inkomster för jordbrukarna. Rationaliseringen ses
också som en garanti för att konsumentpriserna blir så låga som möjligt.
Kretsen av företag, som kan erhålla investeringsstöd, har utvidgats i två
omgångar. År 1971 infördes sålunda möjligheter till stöd för begränsat
utvecklingsbara jordbruk i norra Sverige och år 1972 skedde en
utvidgning till motsvarande typ av företag med mjölkproduktion i övriga
delar av landet.

Enligt sina direktiv skall 1972 års jordbruksutredning inte göra någon
översyn av principerna för jordbrukets rationalisering, om detta inte
aktualiseras i samband med andra frågor som utredningen behandlar.

JoU 1974:6

Såsom nämnts i det föregående har utredningen vid utformningen av
jordbruksstödet likväl att överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstödet
i form av bl. a. bidrag. Vidare skall utredningen enligt
tilläggsuppdrag dels pröva behovet av ett regionalpolitisk! jordbruksstöd,
dels frågan om stöd till s. k. animaliefabriker.

I ett antal motioner tas upp frågor som rör jordbrukets rationalisering.
Sålunda begärs i motionen 1974:125, yrkande 2, att 1972 års jordbruksutredning
genom tilläggsdirektiv skall ges i uppdrag att göra en översyn av
frågor rörande jordbrukets rationalisering. Vägledande för översynen bör
enligt motionen bl. a. vara att rationaliseringsstöd även skall kunna
komma innehavare av mindre familjejordbruk och deltidsjordbrukare till
del. I motionen 1974:507, yrkande 2 b, begärs en översyn av bestämmelserna
rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Huvudsyftet
med stödet bör enligt motionen bli att skapa företag som ger sysselsättning
och ett fullgott försörjningsunderlag oavsett i vilken driftsgren det
sker. Vidare förordas att både jordbruks- och skogsdelen vid kombinerade
företag beaktas vid bedömningen av olika rationaliseringsåtgärder,
att statligt stöd skall kunna utgå till enskilda personer även vid förvärv av
rena skogsbruksfastigheter, att deltidsjordbruk ges möjlighet till rationaliseringsstöd,
att en stegvis uppbyggnad av familjejordbruk främjas och
att även naturvårds- och miljömässiga skäl bör kunna tas med i underlaget
för bedömningen av nu ifrågavarande stöd. Enligt motionen 1974:236
bör reglerna för rationaliseringsstöd ses över i syfte att inrikta stödet på
ett successivt uppbyggande av mindre enheter till bärkraftiga familjejordbruk.

I vissa av motionerna begärs uttalanden om rationaliseringspolitiken
eller direkta ändringar i denna. Sålunda framförs förslag om stöd till
deltidsjordbruk i motionerna 1974:515, yrkande 1, 1974:811, yrkande b,
1974:1098, yrkande 1, och 1974:1100. Ett uttalande mot ett brytande
av sambandet jordbruk—skogsbruk föreslås i motionen 1974:507, yrkande
1 c. Vidare föreslås i motionen 1974:515, yrkandena 1 och 2, bl. a. viss
modifiering av gällande lönsamhetskrav vid stödgivning, och i motionen
1974:816 förordas viss vidgad rätt till driftslån. I motionerna 1974:811,
yrkandena a och d, samt 1974:1476 begärs sådana förändringar som
syftar till förbättrat stöd för jordbruksrationaliseringen i norra Sverige.
Frågor som rör handläggningen av rationaliseringsärenden och uppföljningen
av verksamheten behandlas i motionerna 1974:516 och
1974:1114.

De nämnda motionerna aktualiserar mer eller mindre omfattande
ändringar i gällande politik i fråga om stödet till jordbrukets rationalisering.
Några av förslagen har återkommit till riksdagen årligen sedan
1967 utan att föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Huvudinriktningen
av rationaliseringsstödet på uppbyggnad av bärkraftiga, långsiktigt
bestående jordbruksföretag har ansetts böra bestå. Vissa modifieringar
har dock, såsom nämnts i det föregående, beslutats åren 1971 och 1972.

De nuvarande bestämmelserna om stöd till jordbrukets rationalisering

JoU 1974:6

har gällt i snart sju år. Även om vissa ändringar, vilka befunnits särskilt
angelägna, har genomförts under denna period finns det enligt utskottets
mening skäl att nu göra en mera allmän översyn över rationaliseringspolitiken.
Detta kan vara motiverat av den förändring jordbruket
genomgått sedan närmast föregående översyn, liksom även av den
förändrade roll i samhället som jordbruket kan ha erhållit till följd av
utvecklingen. Den ändring i den allmänna politiken som kännetecknas av
en ökad betoning av regionalekonomiska synpunkter har redan lett till
ett tilläggsuppdrag åt 1972 års jordbruksutredning. Härigenom och
genom förut nämnda deluppdrag rörande det statliga investeringsstödet
har 1972 års jordbruksutredning redan att arbeta med delar av
rationaliseringspolitiken. Utskottet finner det naturligt att den av
utskottet förordade mera allmänna översynen över hela rationaliseringspolitiken
även hänskjuts till jordbruksutredningen, vars direktiv därför
bör vidgas i angiven riktning. Översynen bör ske med beaktande av de
erfarenheter som vunnits i det hittillsvarande rationaliseringsarbetet och
göras allsidig och förutsättningslös. Det är önskvärt att nu ifrågavarande
utredningsarbete kan bedrivas snabbt. Utredningen bör här liksom i fråga
om utredningsområdet i övrigt ha möjlighet att lägga fram delbetänkanden.

Utskottet är i avvaktan på den föreslagna översynen inte berett ta
ställning till de förslag om uttalanden och ändringar av gällande
bestämmelser m. m. som framförs i förutnämnda motioner. De bör i
stället överlämnas till 1972 års jordbruksutredning i samband med att
utredningen erhåller sina tilläggsdirektiv.

I anslutning härtill behandlar utskottet även motionen 1974:125,
yrkande 4, vari begärs åtgärder i syfte att förebygga brist på yrkeskunnig
arbetskraft inom jordbruket, bl. a. genom aktivt stöd till yngre personer
som önskar bli jordbrukare, men även genom vidgade utbildningsmöjligheter.
Utskottet får erinra om att enligt gällande regler för rationaliseringspolitiken
statlig lånegaranti för jordförvärvslån och för driftslån
kan lämnas till den som etablerar sig som jordbrukare. Eventuellt behov
av ändrade regler för detta stöd torde komma att falla inom det uppdrag
som jordbruksutredningen får vid riksdagens bifall till vad utskottet i det
föregående föreslagit. I vad gäller utbildningen av jordbrukare får utskottet
hänvisa till att grundutbildning sker genom gymnasieskolan samt
att kursverksamhet bedrivs av lantbruksnämnderna och arbetsmarknadsverket.
Gymnasieutbildningen på området är enligt vad utskottet erfarit
föremål för särskild uppmärksamhet inom berörda departement och
myndigheter till följd av en skrivelse från Svenska lantarbetareförbundet.
Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionsyrkandet inte
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar här också upp några motioner som syftar till ett
bevarande av jordbruksmarken. Enligt motionen 1974:507, yrkandena 1
b och d, bör riksdagen mot bakgrund av den globala livsmedelssituationen
göra ett uttalande av innebörd att all jordbruksjord som lämpligen

JoU1974:6

kan brukas och vidmakthållas bör utnyttjas för livsmedelsproduktion
samt att god jordbruksjord så långt möjligt bör skyddas mot exploatering
för tätbebyggelse m. m. Detta bör enligt motionen beaktas av 1972 års
jordbruksutredning vid utformningen av jordbrukspolitiken. I motionen
1974:1094, yrkande 3, framförs ett liknande förslag. Jordbruksutredningen
bör enligt motionen 1974:519, yrkandena 3 och 4, beakta att
ingen ytterligare nedläggning av åkerjord bör tillåtas med hänsyn till det
internationella försörjningsläget. I anslutning härtill understryker motionärerna
angelägenheten av att kommunala markhushållningsplaner kommer
till utförande. Vidare bör enligt motionen 1974:811, yrkande c,
göras en översyn av jordhävdslagen och dess tillämpning i syfte att
åstadkomma ett effektivare skydd mot nedläggning och vanhävd av odlad
jord.

Utskottet får i anledning av nu nämnda motionsyrkanden erinra om
att de av 1972 års riksdag godkända riktlinjerna för hushållningen med
mark och vatten bl. a. innebär att i den fysiska planeringen skall beaktas
de areella näringarnas betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling och
välfärd och att all möjlig hänsyn bör tas till dessa näringars krav. Uppstår
konflikter mellan jordbruksintressen och tätortsexpansion, bör enligt
riktlinjerna högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelseändamål
om en från samhällsbyggandets synpunkter likvärdig lösning kan
åstadkommas på annan för jordbruket mindre värdefull mark. I det
planeringsarbete som pågår till följd av nämnda riksdagsbeslut skall anges
var det finns skäl att vidta särskilda åtgärder för att tillgodose
jordbruksintressena. I den del nyssnämnda motioner behandlar skyddet
av jordbruksmark mot exploatering för tätbebyggelse m. m. får utskottet
således hänvisa till att riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen anvisar
regler och vägar att lösa eventuella konflikter.

Frågan om hur stor areal jordbruksmark vi bör ha i produktion och
om vilka markområden med avseende på kvalitativa egenskaper som bör
bevaras för jordbruksändamål har starkt samband med frågan om
jordbruksproduktionens omfattning. Vilka markområden som på sikt kan
disponeras för jordbruk är även av betydelse för jordbruksrationaliseringen.
Eftersom 1972 års jordbruksutredning har att överväga frågan
om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning och, vid riksdagens
bifall till utskottets förslag i det föregående, även rationaliseringspolitiken,
finner utskottet det lämpligt att till utredningen överlämna
nyssnämnda motioner eller delar av motioner om bevarande av jordbruksmark
m. m. Motionen 1974:1094, yrkandena 1 och 2, synes emellertid
med hänsyn till vad som i det föregående anförts om fysisk riksplanering
m. m. inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört angående tilläggsdirektiv till 1972 års jordbruksutredning,

JoU1974:6

2. hemställer att Kungl. Maj:t till 1972 års jordbruksutredning
överlämnar motionerna

a. 1974:125, yrkandena 1—3 och 6,

b. 1974:236,

c. 1974:507, yrkandena 1 a—e, 2 b och c, 3 a och d,

d. 1974:515,

e. 1974:516,

f. 1974:519,

g. 1974:532,

h. 1974:81 1,

i. 1974:816,

j. 1974:1094, yrkande 3,
k. 1974:1098, yrkandena 1 och 3,

1. 1974:1100,
m. 1974:1114,
n. 1974:1469,
o. 1974:1476 och
p. 1974:1482,

3. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1974:125, yrkande 4,

b. 1974:232, yrkande B, och

c. 1974:1094, yrkandena 1 och 2,

4. anser motionen 1974:507, yrkande 3 b, besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 19 mars 1974

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i
Tanum (s), Kronmark (m)*, fru Theorin (s), fru Lundblad (s), herrar
Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården
(c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru
Ohlin (s), herrar Persson i Heden (c)* och Enlund (fp).

dock att vid behandlingen av motionerna 1974:507, yrkandena 1 b och
d, 1974:519, yrkandena 3 och 4, 1974:811, yrkande c, och 1974:1094,
yrkande 3, herr Lindberg (s) deltagit i stället för fru Ohlin (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Enlund (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

JoU 1974:6

Utskottet vill understryka vikten av att icke-konventionella jordbruksmetoder,
som minskar användningen av konstgödsel och kemiska
bekämpningsmedel, får stöd av statliga myndigheter och forskningsanstalter.
Vägledning och hjälp för de människor, som vill ägna sig åt
denna typ av odling, har hittills lämnats endast genom frivilligt insamlade
medel och delvis med frivillig arbetskraft. Det råder emellertid inget
tvivel om att det finns både intresse för biodynamisk odling m. fl.
naturliga brukningsmetoder och efterfrågan på produkter från sådan
odling. Detta intresse ligger i linje med önskemålen om hushållning med
energi, tillgång till giftfri mat och återanvändning av avfall. Dessa
odlingsmetoder kan ge värdefulla erfarenheter och verksamt bidra till en
framtida bättre balans mellan naturen och våra produktionsmetoder.

dels utskottets hemställan under 3 b bort ha följande lydelse:

3. b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1974:232, yrkande B,

GOTAB 74 7225 S Stockholm 1974