Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring (Betänkande 1974:JoU48 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 48 år 1974 JoU 1974:48

Nr 48

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse
för fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring.

Motionen

1 motionen 1974:838 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) föreslås att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en författningsändring, som medger
befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg
så att allt yrkesmässigt fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir
jämställt med övrig utrikes trafik.

Remissyttrandena m. m.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från fiskeristyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Sveriges fiskares riksförbund.
Se bilaga 1.

Yttrande i ärendet har vidare inhämtats från försvarsutskottet. Se bilaga

Utskottet

I förordningen (1957:343) om oljelagring m. m. föreskrivs att säljare och
förbrukare av mineralolja skall hålla beredskapslager av olja enligt vad som
anges i förordningen. Kungl. Maj:t fastställer, enligt grunder som riksdagen
har godkänt, hur mycket olja av olika slag som sammanlagt skall hållas
i lager. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är tillsynsmyndighet för oljelagringen
och bestämmer hur stor del av den totala mängden olja som
varje lagringsskyldig skall lagra. Fördelningen skall ske enligt närmare bestämmelser
i 7 § förordningen. Säljare av olja är för visst år lagringsskyldig
i förhållande till sin s. k. basmängd, dvs. i princip den mängd olja som
sålts under det närmast föregående året (basåret). Vid beräkning av basmängd
för säljare av olja skall undantas bl. a. olja som sålts för förbrukning vid
fartygs drift i utrikes trafik.

Oljebolagen har rätt att vid försäljning ta ut avgifter för sin beredskapslagring
av oljeprodukter (jfr prop. 1962:194 s. 44-45 och prop. 1969:136 s. 48).
Enligt avtal den 1 oktober 1969 mellan Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond
och vissa oljeföretag har oljeföretagen för åren 1970-1976 förbundit
sig att till stiftelsen betala in sådana avgifter, beräknade efter fö -

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 48

JoU 1974:48

retagens leveranser till köpare som inte själva är lagringsskyldiga. I avtalet
anges avgiftens storlek för olika oljeprodukter. Beredskapslagringsavgift skall
inte utgå för bunkerolja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes
trafik (1 §). Avtalet får inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Kungl. Maj:t har den 18 januari 1974 medgett ändring av nämnda avtal
bl. a. innebärande att i 1 § angivna avgifter fastställts att utgöra 0,4 öre/liter
motorbensin och fotogen, 1,2 öre/liter motorbrännolja, 11 kr/ms eldningsolja
1-2, 7 kr/mJ eldningsolja 3-5 samt 10 kr/ton gasol.

Med anledning av att olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift
i utrikes trafik inte skall medräknas i basmängden för säljare av olja tas
beredskapslagringsavgift alltså inte ut för sådan olja. För olja som skall
förbrukas av fiskefartyg tas däremot avgift ut enligt huvudregeln.

I motionen 1974:838 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
hemställer om en författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten
beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt
fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med övrig utrikes
trafik. Bakom förslaget ligger bl. a. uppfattningen att det inte finns
någon anledning att i nu förevarande avseende skilja på svenskt yrkesfiske
som bedrivs på avlägsna farvatten och där fångsterna i stor utsträckning
landas utomlands och annan fartygsdrift i utrikes trafik.

Av remissinstanserna tillstyrker fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund
att motionen bifalles medan överstyrelsen för ekonomiskt försvar
av principiella skäl och med hänvisning till frågans tidigare behandling avstyrker
motionen.

Utskottet lär erinra om att den genom motionen 1974:838 aktualiserade
frågan ingående behandlades av 1969 års riksdag i samband med att riksdagen
tog ställning till den fortsatta lagringen för beredskapsändamål av olja under
perioden 1970-1976 (prop. 1969:136 s. 36-37, 45 och 49-50, BevU 1969:66).
Riksdagen avslog därvid motioner med samma syfte som den nu föreliggande.

Beredskapslagring och uttag av avgifter för sådan lagring är åtgärder inom
ramen för landets försörjningsberedskap. Vid tidigare beslut i den nu aktuella
frågan har kärnpunkten varit att fisket beräknas pågå i stor utsträckning
även i krislägen och då få stor betydelse för folkförsörjningen. Behovet av
drivmedel för fisket har därför tagits med när man fastställt lagringens omfattning.
Sjötrafiken mellan Sverige och utlandet har däremot bedömts inte
kunna upprätthållas i krislägen. Någon beredskapslagring av olja för sådan
trafik har av detta skäl inte ansetts nödvändig.

Av det från försvarsutskottet inhämtade yttrandet i ärendet framgår att
nämnda utskott anser att den nyss redovisade synen på fiskets betydelse
i krislägen alltjämt är riktig. Särskilt vid andra kriser än sådana som beror
på militärt angrepp mot Sverige kan fisket få stor betydelse. Svenska fiskefartyg
som bunkrar i Sverige men normalt landar sina fångster utomlands
kan väntas landa fångsterna i Sverige i stället, ofta efter att ha bytt fångst -

JoU 1974:48

platser. Att det i fredstid kan löna sig bättre för svenska fiskare att fiska
långt från Sverige och landa sina fångster utomlands hindrar enligt försvarsutskottets
mening inte att samma fiskare i krisfall - så långt möjligt
- fiskar i närmare vatten och för hemmamarknaden. Beredskapslagring av
drivmedel för fisket anses därför motiverad, även såvitt gäller de fiskefartyg
som i dagsläget landar sina fångster utomlands.

Beträffande fartygs drift i utrikes trafik anser försvarsutskottet att det
kan finnas skäl som talar för en annan bedömning än den som har redovisats
i det föregående. Man kan tänka sig krisfall - avspärrningsfall - vid vilka
det särskilt i ett inledande skede och mot slutet av krisen är både nödvändigt
och möjligt att upprätthålla sjötrafik mellan Sverige och utlandet. En viss
beredskapslagring för sådant ändamål kan därför vara motiverad. Frågan
bör enligt försvarsutskottets mening övervägas i samband med förberedelserna
för ett nytt oljelagringsprogram efter utgången av lagringsperioden
1970-1976.

Jordbruksutskottet får för sin del erinra om att det svenska yrkesfisket
under en längre tid haft att kämpa med betydande ekonomiska svårigheter.
Försämrade produktions- och avsättningsförhållanden inom fisket har under
de senaste åren gjort det nödvändigt att vidta olika statliga stödåtgärder.
De statliga åtgärderna har varit avsedda att minska fiskets svårigheter så
att temporära problem inte rubbar den ekonomiska grundvalen för ett fiske
som i och för sig är tekniskt väl rustat för en effektiv och rationell produktion.
Fisket bedöms också ha goda förutsättningar för en på längre sikt stabil
avsättning. De beslutade reformerna har i stor utsträckning grundats på
förslag av fiskerinäringsutredningen.

Som försvarsutskottet anför svarar det svenska yrkesfisket för en betydelsefull
del av vår försörjningsberedskap. Med hänsyn till näringens utsatta
läge är det enligt jordbruksutskottets mening synnerligen angeläget att den
inte åsamkas kostnader som inte är oundgängligen motiverade. Naturligtvis
är det viktigt att yrkesfisket inte utsätts för sådan behandling att dess möjligheter
att fortsätta som självständig näring onödigtvis försvåras. Att den
pålaga som oljelagringsavgiften innebär kan skapa vissa svårigheter för yrkesfiskarna
och att den av yrkesfiskarna även uppfattas som orättvis är
obestridligt. Avgiftens inverkan på fiskarnas ekonomiska situation är dock
svår att närmare fastställa utan en särskild undersökning. Detsamma gäller
de beredskapspolitiska följderna och även de statsfinansiella konsekvenserna
av ett eventuellt borttagande av avgiftsskyldigheten för yrkesfiskarna. Utskottet
utgår emel lertid från att man vid kommande överväganden i samband
med förberedelserna för ett nytt oljelagringsprogram uppmärksammar hithörande
frågor och vidtar de åtgärder från Kungl. Maj:ts och berörda myndigheters
sida som befinns erforderliga för att bereda yrkesfisket skäliga
villkor.

1 * Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 48

JoU 1974:48

Utskottet, som även vill erinra om att fiskenäringsutredningen alltjämt
bedriver sitt arbete syftande till att skapa effektivare former för stöd till
det svenska yrkesfisket, hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1974:838 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 3 december 1974

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c)*, Hedström (s), Magnusson i Tanum
(s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herrar Lindberg (s), Wachtmeister
i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c),
Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Andersson
i Ljung (m) och Israelsson (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1974:48

Bilaga 1

Remissyttranden över motionen 1974:838
Fiskeristyrelsen (1974-03-11)

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja har jämlikt förordningen
den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. (nr 343) säljare och storförbrukare
ålagts hålla lager av mineralolja. För att bestrida kostnader i samband med
sådan lagring har konsumenterna att erlägga viss avgift per m’ olja. Därjämte
ges möjlighet för de lagringsskyldiga oljehandelsföretagen att erhålla statliga
ränte- och amorteringsfria lån för ifrågavarande lagring.

Från s. k. beredskapslagringsavgifter har fritagits bl. a. sådan olja som
inköps för förbrukning för fartyg i utrikes trafik. Denna bestämmelse gäller
dock inte fiskefartyg.

Det svenska fisket bedrivs i betydande omfattning på internationellt vatten
och fångsterna landas i stor utsträckning i utrikes hamn, huvudsakligen
i Danmark. Ilandföringen av svenskfångad fisk i utlandet uppgick år 1972
(sista året för vilken fullständig statistik föreligger) till ung. 82 000 ton till
ett värde av ung. 50 milj. kr., dvs. ung. 50 % av kvantiteten och ung.
25 % av värdet av det totala svenska saltsjöfisket.

Enligt styrelsens uppfattning bör fiskefartyg, som bedriver fiske på internationellt
vatten och som landar sina fångster i utrikeshamn jämställas
med handelssjöfart i utrikes trafik och komma i åtnjutande av befrielse
från oljelagringsavgift vid bunkring i svensk hamn.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (1974-03-08)

Den i motionen berörda frågan om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik
från skyldighet att erlägga avgift beträffande oljelagring, varmed avses den
beredskapslagringsavgift som oljehandeln debiterar ej lagringsskyldiga kunder,
har tidigare prövats av överstyrelsen i samband med särskild framställning
1967-07-04 från Västkustfiskarnas Centralförbund. Vidare har överstyrelsen
1968-06-10 avgett yttrande till riksdagens statsutskott över motionen
1968:11:592 i samma ärende.

I båda skrivelserna uttalade överstyrelsen att fiskeriverksamhet enligt styrelsens
mening ej kunde jämställas med fartygs drift i utrikes trafik med
den innebörd sistnämnda begrepp fick anses ha i oljelagringsförordningen
och att leveranser av drivmedel till fiskefartyg på grund härav inte kunde
godkännas som avdragspost vid beräkning av basmängd för säljare. Överstyrelsen
framhöll vidare att det inte syntes onaturligt att fisket bidrog till
kostnaderna för lageruppbyggnader i likhet med andra förbrukargrupper,
exempelvis jordbruket, som ej själva är skyldiga att lagra olja men vilkas
behov därav på grund av för landet betydelsefull verksamhet under krigsförhållanden
måste säkerställas genom beredskapslagring enligt gällande bestämmelser.

Enligt beslut av 1968 års riksdag överlämnades ovannämnda motion 11:592
av Kungl. Maj:t till 1968 års oljelagringskommitté, som i sitt betänkande
Olja i beredskap (SOU 1969:31, sid. 61 och 62) utförligt behandlade frågan
om fiskefartygs befrielse från skyldigheten att erlägga beredskapslagringsavgift.
Kommittén fann inte skäl föreslå några nya bestämmelser om fiskefartygs
oljeförbrukning. Därest det skulle vara ett allmänt önskemål att

JoU 1974:48

- utan egentligt samband med beredskapslagringen av olja - stödja fisket,
borde sådant stöd lämnas på annat sätt. I proposition 1969:136 med förslag
rörande beredskapslagring av olja uttalade föredragande departementschefen,
att han i likhet med oljelagringskommittén inte fann skäl föreslå några
nya bestämmelser beträffande olja för fiskefartyg.

I motionen 1974:838 har inte anförts några nya omständigheter, som enligt
överstyrelsens mening påkallar en omprövning av ovan redovisat ställningstagande
till frågan om författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldighet
beträffande oljelagring för fiskefartyg. I den mån fiskerinäringen
är i behov av ekonomiskt stöd, synes sådant stöd böra lämnas i
annan form än genom den av motionärerna ifrågasatta ändringen av oljelagringsförordningen.

Sveriges fiskares riksförbund (1974-03-29)

Riksförbundet delar helt motionärernas åsikt att fiskefartygen missgynnats
när det gäller befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring. De
större svenska fiskefartygen fiskar huvudsakligen på internationellt vatten
och landar mer eller mindre regelbundet i utländska hamnar varför man
med fog kan anse att de skulle kunna inrymmas under begreppet "utrikes
trafik”.

Kostnadsutvecklingen, som berörts i motionen, där förutom oljelagringsavgiften,
som numera är 1,4 öre per liter, tillkommer clearingsavgift, 4 öre
per liter, och energiskatt 2,5 öre per liter, drabbar fiskerinäringen mycket
hårt. Fiskefartygen får alltså totalt betala 7,9 öre per liter i skatter och avgifter
utöver vad som erläggs av handelsflottan.

Riksförbundet har i skrivelse till Handelsdepartementet den 1 mars 1974
hemställt att alla fiskefartyg blir befriade från såväl clearingsavgifter som
beredskapslagringsavgift m. m.

Med hänvisning till ovanstående vill styrelsen för Sveriges fiskares riksförbund
tillstyrka motionen.

JoU 1974:48

Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande över motionen 1974:838 om befrielse för
fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring
(FöU 1974:2y)

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet beslöt den 2 oktober 1974 .ut inhämta försvarsutskottets
yttrande över motionen 1974:838 om befrielse för fiskefartyg i utrikes
trafik frän avgiftsskyldighet beträffande oljclagring. Till ärendet hör yttranden
över motionen från fiskerist y reisen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
och Sveriges fiskares riksförbund. Yttrandena har avgetts efter remiss från
jordbruksutskottet.

Med anledning härav får försvarsutskottet anföra följande.

1 förordningen 11957:343) om oljelagring m. m. föreskrivs att säljare och
förbrukare av mineralolja skall hålla beredskapslager av olja enligt vad som
anges i förordningen. Kungl. Maj:t fastställer, enligt grunder som riksdagen
har godkänt, hur mycket olja av olika slag som sammanlagt skall hållas
i lager. Överstyrelsen för ekonomiskt forsvar är tillsynsmyndighet för oljelagringen
och bestämmer hur stor del av den totala mängden olja som
varje lagringsskyldig skall lagra. Fördelningen skall ske enligt närmare bestämmelser
i 7 § förordningen. Säljare av olja är för visst år lagringsskyldig
i förhållande till sin s. k. basmängd, dvs i princip den mängd olja som
sålts under det närmast föregående året (basåret) Vid beräkning av basmängd
för säljare av olja skall undantas bl. a. olja som sålts för förbrukning vid
fartygs drift i utrikes trafik.

Oljebolagen har rätt att vid försäljning ta ut avgifter för sin beredskapslagring
av oljeprodukter (jfr prop. 1962:194 s 44^45 och prop. 1969:136 s. 48).
Enligt avtal den 1 oktober 1969 mellan Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond
och vissa oljeföretag har oljeföretagen för åren 1970-1976 förbundit
sig att till stiftelsen betala in sådana avgifter, beräknade efter företagens
leveranser till köpare som inte själva är lagringsskyldiga. I avtalet
anges avgiftens storlek för olika oljeprodukter Beredskapslagringsavgift skall
inte utgå för bunkerolja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes
trafik (1 §). Enligt 8 § föravtalet inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Kungl. Maj:t har den 18 januari 1974 medgett att nämnda avtal ändras
på sådant sätt att i 1 § angivna avgifter fastställes att utgöra 0,4 öre/liter
motorbensin och fotogen, 1,2 öre/liter motorbrännolja, 11 kr/nr’eldningsolja
1-2. 7 kr./nr1 eldningsolja 3-5 samt 10 kr./ton gasol

Med anledning av att olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift

JoU 1974:48

i utrikes trafik inte skall medräknas i basmängden för säljare av olja uttas
alltså inte beredskapslagringsavgift för sådan olja. För olja som skall förbrukas
av fiskefartyg uttas däremot avgift enligt huvudregeln.

Motionärerna föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer
om en författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten
beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt fiske som sker
utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med övrig utrikes trafik.

Försvarsutskottet erinrar om att den genom motionen aktualiserade frågan
behandlades ingående av 1969 års riksdag i samband med att riksdagen
tog ställning till den fortsatta lagringen för beredskapsändamål av olja under
perioden 1970-1976 (prop. 1969:136 s. 36-37, 45 och 49-50, BevU 1969:66).
Riksdagen avslog därvid motioner med samma syfte som motionen
1974:838.

Enligt försvarsutskottets mening är den redovisade synen på fiskets betydelse
i krislägen alltjämt riktig. Särskilt vid andra kriser än sådana som
beror på militärt angrepp mot Sverige kan fisket få stor betydelse. Svenska
fiskefartyg som bunkrar i Sverige men normalt landar sina fångster utomlands
kan väntas landa fångsterna i Sverige i stället, ofta efter att också
ha bytt fångstplatser. Att det i fredstid kan löna sig bättre försvenska fiskare
att fiska långt från Sverige och landa sina fångster utomlands hindrar inte
att samma fiskare i krisfall - så långt möjligt - fiskar i närmare vatten
och för hemmamarknaden. Beredskapslagring av drivmedel för fisket är
därför motiverad, även såvitt gäller de fiskefartyg som i dagsläget landar
sina fångster utomlands.

Beträffande fartygs drift i utrikes trafik anser försvarsutskottet att det kan
finnas skäl som talar för en annan bedömning än den som har redovisats
i det föregående. Man kan tänka sig krisfall - avspärrningsfall - vid vilka
det särskilt i ett inledande skede och mot slutet av krisen är både nödvändigt
och möjligt att upprätthålla sjötrafik mellan Sverige och utlandet. En viss
beredskapslagring för sådant ändamål kan därför vara motiverad. Frågan
bör enligt utskottets mening övervägas i samband med förberedelserna för

JoU 1974:48

ett nytt oljelagringsprogram efter utgången av lagringsperioden 1970-1976.

Ett införande av lagringsskyldighet även för olja till fartygs drift i utrikes
trafik skulle upphäva den skillnad beträffande uttag av beredskapslagringsavgift
som påtalas i motionen.

Som framgår av det föregående anser försvarsutskottet att det svenska
yrkesfisket är betydelsefullt för vår försörjningsberedskap. Om det blir aktuellt
att ge fiskenäringen ett ekonomiskt stöd bör stödet - som framhållits
av överstyrelsen för ekonomiskt försvar - lämnas i annan form än som
har föreslagits av motionärerna.

Sammanfattningsvis avstyrker försvarsutskottet bifall till motionen
1974:838 men anser att frågan om lagringsskyldighet för olja till fartygs
drift i utrikes trafik torde böra övervägas i samband med förberedelserna
för ett nytt oljelagringsprogram.

Stockholm den 12 november 1974

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Glimnér
(c), Brännström (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Gernandt
(c), Olsson i Asarum (s), Björk i Gävle (c) och Hedberg (s).