Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående kontroll av vissa gifter m. m. (Betänkande 1974:JoU33 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 33 år 1974

JoU 1974:33

Nr 33

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
kontroll av vissa gifter m. m.

Motionerna

I motionen 1974:505 av fru Anér (fp) föreslås att riksdagen måtte
besluta 1. att hos Kungl. Maj:t hemställa att statens livsmedelsverk måtte
ges i uppdrag att utfärda bestämmelser om hur stor andel mögelsvampar
och hur stor andel för giftbildning misstänkta mögelsvampar som får
förekomma i livsmedel, 2. att hos Kungl. Majit hemställa att jordbruksnämnden
måtte ges i uppdrag att utfärda bestämmelser om hur stor andel
mögelsvampar samt hur stor andel för giftbildning misstänkta mögelsvampar
som får förekomma i fodermedel.

I motionen 1974:840 av herr Åkerfeldt m.fl. (c, s, m, fp) hemställs att
riksdagen beslutar att uppdraga åt Kungl. Majit att vid lantbrukshögskolan
initiera ett forskningsprojekt om mycotoxinernas roll inom
fodermedels- och livsmedelshanteringen enligt i motionen skisserade
riktlinjer.

I motionen 1974:1454 av herrar Andersson i Nybro (c) och Svanström
(c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit 1. anhåller om förslag till
förbättrad varudeklaration och en ökad samhällelig kontroll av produktionsledet
i syfte att reducera antalet olika kemiska bekämpningsmedel,
2. begär förslag till att statligt anlitade experter åläggs obligatorisk
redovisningsskyldighet för sina konsultuppdrag, 3. anhåller att
förslag framläggs till en kraftigt ökad forskning som alternativ till dagens
kemiska bekämpningsmedel, bland annat i form av ökat stöd för
resistensforskning och tillämpad insektspatogen forskning.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1974:505 och
1974:840 från lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd,
styrelsen för teknisk utveckling (STU), lantbrukshögskolan,
veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), statens
råd för skogs- och jordbruksforskning och Lantbrukarnas riksförbund
(LRF). Vidare har yttrande över nämnda motioner avgivits av Kooperativa
förbundet (KF). Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Motionerna 1974:505 och 1974:840 tar upp frågor om kontroll av
förekomsten av mykotoxiner i livsmedel och fodermedel samt om
forskning på detta område.

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 33

JoU 1974:33

Mykotoxin, eller med en svensk benämning svampgift, bildas bl. a. av
vissa mögelsvampar som vid dåliga lagringsförhållanden kan angripa
jordbruksprodukter. Mykotoxinförekomst i livsmedel och fodermedel
innebär en hälsorisk för såväl människor som djur. Flera olika svampgifter
av detta slag är kända, men vår kunskap om deras förekomst och
verkningar är begränsad. Det anses också sannolikt att det finns ett stort
antal mykotoxiner som ännu inte har kunnat identifieras. De mykotoxiner
som är mest kända och studerade är aflatoxinerna som bildas av
några stammar tillhörande mögelsvampsläktet Aspergillus. Aflatoxinerna
har visats vara starkt cancerframkallande.

Mögelsvampar i foder och livsmedel är inte någon ny företeelse. Dock
började man göra undersökningar härom först under 1960-talet, sedan
vid några tillfällen dödsfall och sjukdomstillstånd bland husdjur konstaterats
bero på mykotoxiner i fodret. Numera bedrivs i ökande omfattning
forskning på området såväl i Sverige som i andra länder.

Kontroll av mykotoxinförekomst i livsmedel och fodermedel som
saluhålls sker med stöd av livsmedelslagen och förordningen (1961:381)
om tillverkning av och handel med fodermedel m. m., den s. k.
fodermedelsförordningen. För kontrollen svarar statens livsmedelsverk
resp. statens jordbruksnämnd.

I båda de nu behandlade motionerna framhålls behovet av en kraftigt
utökad forskning rörande mykotoxiner med goda diagnostiska och
experimentella resurser. Enligt motionen 1974:840 bör riksdagen besluta
om igångsättning vid lantbrukshögskolan av ett forskningsprojekt om
mykotoxinernas roll inom fodermedels- och livsmedelshanteringen. Projektet
skulle bl. a. ta upp frågan om hur mögelsvamparnas tillväxt skall
kunna begränsas under lagring och transport av foder- och livsmedel samt
om hur stor del av mykotoxinerna i fodermedel som överförs till de
animaliska livsmedlen. Forskningsprojektet föreslås bli tvärvetenskapligt
med deltagande från förutom lantbrukshögskolan, även t. ex. livsmedelsverket,
veterinärhögskolan och statens lantbrukskemiska laboratorium.
Institutionernas redan befintliga resurser skulle kompletteras med en väl
kvalificerad projektledare samt vissa assistent- och laboratorieresurser.

I motionen 1974:505 föreslås efter mönster från Nederländerna att
bestämmelser skall utfärdas om hur stor andel mögelsvampar och för
giftbildning misstänkta mögelsvampar som får förekomma i livsmedel och
fodermedel. Statens livsmedelsverk resp. statens jordbruksnämnd föreslås
få i uppdrag att utfärda bestämmelser härom.

I remissyttrandena över de nu behandlade motionerna uttrycks
samstämmigt den åsikten att man på olika sätt bör söka undanröja de
risker som kan vara förknippade med förekomst av svampgifter i
livsmedel och fodermedel. Genomgående framhåller man vidare att
kunskaperna om mykotoxinerna och deras förekomst i livsmedel och
fodermedel är begränsade. Analysmetoder har utvecklats endast för
12—14 olika mykotoxiner. Mer än 1 000 substanser, vilka möjligen kan
uppträda som mykotoxiner, har hittills isolerats från svampar. Laboratorieresurserna
för rutinanalyser av mykotoxinförekomst är vidare enligt

JoU 1974:33

vad sorn framhålls i remissyttrandena starkt begränsade.

Av remissyttrandena framgår att expertisen på området i allmänhet
ställer sig negativ till det i motionen 1974:505 föreslagna systemet med
bestämmelser om kontroll av andelen mögelsvampar i livsmedel och
fodermedel. Metoden anses inte ge någon tillförlitlig uppgift om
förekomsten av mykotoxiner. Livsmedelsverket uppger emellertid att
man påbörjat en kartläggning av förekomsten av mögelsvampar i olika
spannmålsprodukter innefattande även en bestämning av de vanligaste
kända mykotoxinbildande svamparna. En sådan kartläggning som är ett
arbete på relativt lång sikt är enligt livsmedelsverket en första förutsättning
för att bedöma hur eventuella kontrollnormer bör vara utformade.
F. n. kan enligt jordbruksnämnden inte alla fodermedels hygieniska
kvalitet kontrolleras på grund av begränsade personella resurser och
analysmetoder. I flera remissyttranden framhålls behovet av att genom
bl. a. forskning få ett bättre kunskapsunderlag om mykotoxinerna för att
på grund därav uppställa de normer för kontroll som befinns erforderliga.

I anledning av motionen 1974:840 uttalar sig remissinstanserna i
allmänhet för att ökade resurser tillförs forskningen om mykotoxiner
samt att en samordning av förekommande forskning på området sker.
Hithörande frågor diskuterades i februari 1974 vid en expertkonferens
som sammankallats av statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt
styrelsen för teknisk utveckling. Härefter har berörda forskningsråd
beslutat närmare utreda behovet av forskningsinsatser på mykotoxinområdet,
innan ställning tas till aktuella forskningsprojekt. Statens råd
för skogs- och jordbruksforskning erinrar om att framställningar om
medel till mykotoxinforskning måste behandlas i konkurrens med andra
ansökningar om forskningsmedel.

Eftersom det har konstaterats förgiftningsfall bland husdjur till följd
av mykotoxiner och det även experimentellt har visats att mykotoxiner
har skadliga verkningar, är det givetvis angeläget att sådana åtgärder
vidtas att dessa svampgifter såvitt möjligt inte förekommer i livsmedel
och fodermedel. Det synes därvid vara av stor betydelse hur fodermedel
lagras och hanteras. Utskottet finner det därför viktigt att sådant
anvisnings- och informationsarbete rörande foderhantering som bl. a.
statens veterinärmedicinska anstalt föreslagit kommer till stånd.

Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer har att med
stöd av gällande lagstiftning utfärda de bestämmelser till reglering och
kontroll av import, hantering och saluhållande av livsmedel och fodermedel
som befinns erforderliga med hänsyn till människors eller djurs
hälsa. Kontrollen av mykotoxininnehållet i livsmedel och fodermedel har
relativt begränsad omfattning även om en ökning av verksamheten skett
under senare år. Bl. a. har livsmedelsverket nyligen skärpt importkontrollen
av livsmedel. Kontrollens dock alltjämt begränsade omfattning beror
dels på bristande kunskaper om mykotoxinerna, förekomst och analysmetoder,
dels på begränsade resurser för kontrollen. Utskottet utgår från
att reglerna för kontrollen, allteftersom kunskaperna om mykotoxinerna

JoU 1974:33

och analystekniken medger det, ändras så att risken för förgiftningar i
möjligaste mån elimineras. Med hänsyn till bl. a. vad remissinstanserna
anfört är utskottet inte berett att biträda det i motionen 1974:505
framförda förslaget till normer för högsta halt av mögelsvampar i
livsmedel och fodermedel.

En förutsättning för att förekomst av hälsofarliga svampgifter i
livsmedel och fodermedel i ökad grad skall kunna undvikas är att
kunskaperna om dem förbättras. Sålunda behöver bl. a. dels tekniken vid
hanterandet av t. ex. fodermedel ändras så att risken för att mykotoxiner
bildas minskar, dels analystekniken vid kontroll förbättras. Utskottet
finner det mot den angivna bakgrunden angeläget att forskningen om
mykotoxinerna intensifieras. Möjligheterna härtill kommer att förbättras
till följd av livsmedelsverkets flyttning till Uppsala hösten 1975. I
samband härmed kommer dels nya laboratorier för mykotoxinforskning
att tas i bruk, dels en samverkan mellan å ena sidan livsmedelsverket och
å andra sidan lantbrukshögskolan och statens lantbrukskemiska laboratorium
att underlättas. U tskottet utgår från att forskningsmedel kommer
att stå till förfogande för den mycket angelägna forskning som behöver
bedrivas på mykotoxinområdet. En intensifierad forskning på nämnda
område bör kunna ge värdefulla resultat. Behovet av tvärvetenskaplig
samordning av denna forskning kommer av remissyttrandena att döma
att kunna tillgodoses. Motionen 1974:840 bör enligt utskottets mening
inte föranleda någon riksdagens åtgärd med hänvisning till att det
ankommer på vederbörande forskningsråd m. fl. att fördela de för
forskning avsedda riksstatsmedlen på olika forskningsprojekt.

I motionen 1974:1454 konstateras att användningen av kemiska
bekämpningsmedel ökar. Motionärerna påtalar de förgiftningsrisker som
detta innebär för såväl människor som djur vilka kommer i kontakt med
dessa medel eller nedbrytningsrester av dem. I motionen efterlyses vidare
en mera saklig information om bekämpningsmedlen bl. a. på förpackningarna.
Förutom en förbättrad varudeklaration yrkas på en ökad
samhällelig kontroll av produktionsledet i syfte att reducera antalet
kemiska bekämpningsmedel (yrkande 1). Samtidigt föreslår motionärerna
ett ökat stöd till resistensforskning och tillämpad insektspatogen forskning
i syfte att utveckla alternativ till den kemiska bekämpningen
(yrkande 3).

Utskottet får i anledning av motionen erinra om att hanteringen av
bl. a. kemiska bekämpningsmedel regleras av lagen (1973:329) om hälsooch
miljöfarliga varor. Enligt denna lag kan hantering och import av ett
preparat som misstänks vara skadligt förbjudas. Det innebär enligt lagens
förarbeten (prop. 1973:17, JoU 1973:19, rskr 1973:145) att den som vill
marknadsföra en sådan vara först måste så långt det med hänsyn till
vetenskapens ståndpunkt är möjligt bevisa att misstanken är ogrundad.
Bekämpningsmedel får enligt en särskild tillämpningskungörelse
(1973:334) till nyssnämnda lag inte saluhållas, överlåtas eller användas
utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden. De krav som ställs

JoU 1974:33

för registrering medför en begränsning av antalet saluförda preparat.
Särskilda krav ställs i samband med registrering på märkningen av varan.

Hithörande frågor behandlas också i ett nyligen framlagt betänkande
Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35) vilket f. n. remissbehandlas.
Utredningen föreslår bl. a. i princip obligatorisk biologisk värdeprövning
av bekämpningsmedel som villkor för registrering. Ett genomförande av
detta förslag torde innebära att ytterligare en begränsande faktor på
antalet handelsförda bekämpningsmedel införs. Utredningen tar också
upp frågan om förpackningarnas utformning och föreslår att förpackningarnas
märkning och etikettering ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Frågan om ökade insatser i fråga om resistensforskning och annan
biologisk bekämpning av växtskadegörare har vid åtskilliga tillfällen
under senare år behandlats av riksdagen. År 1971 gav riksdagen sålunda
Kungl. Maj:t som sin mening till känna ett uttalande av jordbruksutskottet
(JoU 1971:54, rskr 1971:253) vari framhölls angelägenheten av
att erforderliga medel ställdes till förfogande för forskning rörande
biologisk kontroll av djur- och växtlivet. Tidigare i år godkände riksdagen
ett uttalande i ämnet av jordbruksutskottet i samband med beslutet om
den framtida växtskyddsorganisationen (JoU 1974:23, rskr 1974:242).
Utskottet utgick från att Kungl. Maj:t skulle komma att ägna stor
uppmärksamhet åt frågan om det resursbehov i form av bl. a. tjänster
som föreligger för att målet, en effektiv växtskyddsorganisation, skall
nås. Nämnda mål innebar att växtskyddet skulle genomföras med
beaktande av samhällets krav på en god miljö och på livsmedlens
beskaffenhet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade
motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Enligt motionen 1974:1454 kan statligt anställda experter, vilka deltar
i produktkontrollnämndens prövning av preparat, såsom konsulter delta i
produktutvecklingen vid ett bekämpningsmedelsföretag. Detta innebär
enligt motionen en allvarlig inskränkning i det nuvarande systemets
säkerhet. Motionärerna föreslår därför att statligt anlitade experter åläggs
obligatorisk redovisningsskyldighet för sina konsultuppdrag (yrkande 2).

Utskottet får i anledning av yrkandet erinra om att tjänsteman enligt
statstjänstemannalagen ej får inneha uppdrag eller utöva verksamhet som
kan rubba förtroendet för hans opartiskhet i tjänsteutövningen. I detta
sammanhang vill utskottet även omnämna att universitetskanslersämbetet
i en promemoria redovisat en översyn av reglerna för viss uppdragsverksamhet.
Promemorian, som remissbehandlas, har ännu inte lett till något
beslut. Mot bakgrund av det anförda bör motionen 1974:1454, yrkande
2, inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. lämnar motionen 1974:505 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1974:840 utan åtgärd,

JoU 1974:33

3. lämnar motionen 1974:1454, yrkandena 1 och 3, utan
åtgärd,

4. lämnar motionen 1974:1454, yrkande 2, utan åtgärd.

Stockholm den 16 oktober 1974

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i
Tanum (s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér
(fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i
Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c),
Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s) och Leuchovius (m).

Reservation

av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottet får” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i anledning av yrkandet understryka de risker för
bristande objektivitet det kan innebära att en forskare eller statlig expert,
som deltar i produktkontrollnämndens prövning av ett bekämpningsärende,
är engagerad som konsult av företag i bekämpningsmedelsbranschen.
En av universitetskanslersämbetet verkställd översyn av reglerna för viss
uppdragsverksamhet har ännu inte lett till någon åtgärd. Förekomsten av
konsultuppdrag av nu nämnt slag bör enligt utskottets mening ägnas
ingående uppmärksamhet. En första förutsättning för att sådan olämplig
koppling av uppdrag skall förebyggas är att statligt anlitade forskare och
experter åläggs att obligatoriskt redovisa sina konsultuppdrag. Enligt
utskottet bör bestämmelser utfärdas på detta område som bl. a.
innefattar en sådan redovisningsskyldighet.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. i anledning av motionen 1974:1454, yrkande 2, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det
föregående anfört beträffande redovisningsskyldighet för
vissa konsultuppdrag.

JoU 1974:33

Bilaga

Yttranden över motionerna 1974:505 och 1974:840
Lantbruksstyrelsen (1974-03-27)

Mögelförekomst i fodermedel har under lång tid intresserat
djuruppfödare, praktiserande veterinärer och jordbruksforskare. Säd och
hö är alltid utsatt för en mängd svamporganismer av olika slag, som alla
under vissa betingelser antas kunna bilda giftiga ämnesomsättningsprodukter.
Under tillväxtperioden invaderas grödan av en fältflora av
svampar som trivs bäst vid hög vattenhalt. Vid torkningen av grödan efter
skörden försämras miljön för fältfloran, som slås ut. Den kan dock
ersättas med en lagringsflora om inte grödan torkas ned under vissa kända
vattenhaltsgränser, som varierar något för olika foderslag.

Information till foderproducenterna om nämnda förhållanden samt
om olika torkningsmetoder bedrivs fortlöpande av Statens lantbruksinformation,
lantbrukshögskolan m. fl. Fodersäd betalas bättre om vattenhalten
är låg.

I det till SVA:s yttrande fogade utlåtandet av fodermedelshygienikern,
docenten Lars Rutqvist, framhåller denne avsaknaden i stor utsträckning
av analysmetoder och bristerna i de metoder som finns. Han pekar vidare
på de helt otillräckliga laboratorieresurserna. Lantbruksstyrelsen delar
Rutqvists uppfattning och finner att såväl vetenskapligt som praktiskt
underlag saknas för utfärdande av bestämmelser om hur stor andel
mögelsvampar och för giftbildning misstänkta mögelsvampar som bör få
förekomma i fodermedel.

I sitt till SVA:s yttrande fogade utlåtande över motion 1974:840 av
herr Åkerfeldt m. fl. framhåller docent Rutqvist på anförda skäl att ett
genomförande av motionärens önskemål knappast skulle ge erforderlig
effekt. Lantbruksstyrelsen är även i detta fall av samma uppfattning som
Rutqvist.

SVA redovisar i sitt yttrande att anstalten redan tidigare i skrivelse till
Statens råd för skogs- och jordbruksforskning föreslagit att rådet måtte ta
initiativ till två åtgärder ägnade att förbättra de förhållanden motionerna
handlar om. En sådan åtgärd är bildande av en grupp specialister på foder
och foderhantering, som skulle utarbeta anvisningar till grund för en
intensiv informationsverksamhet. En annan åtgärd skulle vara inrättande
av ett mykotoxikologiskt laboratorium med fast anställd personal under
ledning av en kompetent och erfaren kemist. SVA menar att motionärernas
önskemål bör tillgodoses genom förverkligandet av dessa intentioner.

Några delade meningar torde inte föreligga om önskvärdheten av att i
görligaste mån undanröja de risker som kan vara förknippade med
förekomsten i fodermedel av mögelsvampar och svampgifter. Det innebär
heller ingen underskattning av problemet när lantbruksstyrelsen påpekar
att detta existerat mycket länge men att det veterligen inte hos
människor i vårt land påvisats några sjukdomstillstånd, som orsakats av
svampgifter tillförda kroppen genom förtäring av animala livsmedel. Hos
djur har man, även om starka indicier förelegat, endast i relativt få fall
kunnat visa ett klart orsakssammanhang mellan svampgifter och inträffade
sjukdomsfall. Även diagnostiseringsmöjligheterna är nämligen bristfälliga.

På Kungl. Maj:ts förslag beslutade riksdagen förra året om en från den
1 juli 1973 gällande ändring av 7 § fodermedelsförordningen (1961:381),
varigenom jordbruksnämnden fått möjlighet ingripa vid såväl import till
som försäljning inom landet av fodermedel, som kan medföra risk för

JoU 1974:33

djurs eller människors hälsa. Bemyndigandet har hittills använts för
utfärdande av tvingande regler för införsel av jordnötsråvara och för
införande av tillståndstvång för införsel av s. k. petroleumprotein. Då vad
som sägs i motionerna ger en annan bild, kan det i sammanhanget
förtjäna påpekas, att de svenska föreskrifterna för import och användning
av jordnötsråvara är mer långtgående än i de flesta andra länder och att
Sverige varken varit eller är någon avstjälpningsplats för sådan vara som
avvisats på annat håll. På uppdrag av Kungl. Maj:t pågår vidare inom
lantbruksstyrelsen under medverkan av jordbruksnämnden och livsmedelsverket
en översyn av fodermedelsbestämmelserna, varvid bl. a. kvalitetskrav
på saluhållna fodermedel diskuteras.

Av det ovan sagda samt av docent Rutqvists utlåtanden framgår att
det av flera skäl, inte minst avsaknaden av en lämplig s. k. screening test,
som skulle göra det möjligt att genom en enda undersökning avslöja
förekomsten av stora grupper svampgifter på en gång, är nödvändigt att
tillsvidare inskränka kontrollen av importerade fodermedel till de
tillfällen då särskild misstanke föreligger mot viss vara och mot visst
svampgift så att undersökningen kan riktas mot detta.

Ett särskilt mykotoxikologiskt laboratorium kan säkerligen motiveras,
inte minst med önskvärdheten av att söka få fram en sådan screening test
som nyss nämnts. Lantbruksstyrelsen anser dock att behovet av ett
sådant liksom av ett speciellt forskningsprojekt beträffande svampgifter
bör prövas i vanlig ordning av de organ som finns för ändamålet och som
kan väga dessa behov mot andra angelägna resurskrävande uppgifter.

Beträffande hemmaproducerade fodermedel är det tydligt att de
effektivaste åtgärderna för att motverka riskerna med svampar och
svampgifter i foder är rätt utförd, tillräcklig torkning samt goda
lagringsförhållanden. Den tidigare nämnda informationen härom bygger
bl. a. i hög grad på vid lantbrukshögskolan utförda och pågående
undersökningar för utvecklande av bättre torkningsmetoder. Dessa
undersökningar torde liksom informationen böra utökas och intensifieras
och tillgängliga resurser i första hand disponeras härför samt inte minst
för stöd till producenterna för byggande av fodertorkar.

Sammanfattningsvis anser lantbruksstyrelsen att på ifrågavarande
område ej annan ytterligare åtgärd än en utökad och intensifierad
information om torkning av foder är påkallad.

Statens livsmedelsverk (1974-03-28)

1. angående motionen 1974:505

Livsmedelsverket delar motionärernas uppfattning när det gäller
behovet och betydelsen av utvidgad forskning på mykotoxinområdet.
Som nämns i motionen saknas i dag normer för hur mycket mögelsvampar
som får finnas i cerealieprodukter. Mykotoxinerna är emellertid, med
undantag för aflatoxin, ett relativt nytt forskningsområde inom livsmedelshygienen.
Frågor rörande mögelbildning torde genom allmänt sett
hög livsmedelshygienisk standard och genom de klimatologiska förhållandena
i vårt land inte tidigare ha haft en så framskjuten ställning. Även
internationellt är mykotoxinforskningen av sent datum.

Som också framhållits i verkets yttrande över motion 1974:840 har
under senare delen av år 1973 inom verket påbörjats planering av
forskning rörande vissa mykotoxiner. Vid verkets undersökningsavdelning
pågår för närvarande en kartläggning av förekomst av mögelsvampar
i olika spannmålsprodukter innefattande även en bestämning av de

JoU 1974:33

vanligaste kända mykotoxinbildande svamparna. En dylik kartläggning
som är ett arbete på relativt lång sikt är första förutsättningen för att
bedöma hur ev kontrollnormer bör vara utformade. Med anledning av
yrkandet i motionen om uppdrag till livsmedelsverket att utfärda
bestämmelser om högsta antal mögelsvampar i livsmedel vill verket därför
framhålla att verket redan påböljat arbete för att få fram underlag när
det gäller att bedöma den hygieniska kvaliteten på spannmålsprodukter i
angivet hänseende.

När det gäller yrkandet i motionen om uppdrag till statens jordbruksnämnd
att utfärda motsvarande bestämmelser för fodermedel vill verket
endast framhålla att ev normer för förekomst av mögelsvampar inte utgör
något säkert skydd mot toxiska effekter. Genom t ex pelletering av
foder i värme kan nämligen huvuddelen av mögelsvamparna avdödas men
finns det aflatoxin eller ockratoxin bildat så förstörs inte dessa vid
pelleteringsprocessen.

2. angående motionen 1974:840

Livsmedelsverket har observerat de i motionen beskrivna problemen
när det gäller att undersöka och bestämma förekomst av olika slags
mykotoxiner i livsmedel. I fråga om en grupp av mykotoxiner —
aflatoxinerna — har först statens institut för folkhälsan och sedan fr o m
år 1972 livsmedelsverket utfört analys- och undersökningsarbete. Under
senare delen av år 1973 har inom verket påbörjats planering av forskning
rörande förekomst av andra mykotoxiner i främst spannmålsprodukter
samt av metodutveckling för analyser. Planeringsarbetet liksom eventuella
behov av förstärkta resurser för det aktuella forskningsarbetet avses
komma att redovisas i verkets anslagsskrivelse för budgetåret 1975/76.

Livsmedelsverket vill vitsorda det i motionen nämnda behovet av
tvärvetenskapligt forskningsarbete inom mykotoxinområdet. Enligt verkets
mening är det väsentligt att nära kontakt upprätthålls mellan olika
institutioner som bedriver forskning på mykotoxinområdet. Verket har
redan etablerat sådana kontakter. Samverkan med lantbrukshögskolan
och statens lantbrukskemiska laboratorium kan beräknas bli underlättad
när verket flyttar in i nya lokaler i Uppsala hösten 1975. I verkets nya
lokaler finns inplanerat laboratorieutrymme för mykotoxinforskning
med tre slag av inriktning, nämligen analytisk, biologisk och toxikologisk.

Verket anser mot nu angiven bakgrund det inte vara nödvändigt att —
såsom föreslagits i motionen — Kungl Maj:t initierar ett forskningsprojekt
när det gäller mykotoxinerna. En önskvärd intensifiering av pågående
projekt kan ske i samband med anslagstilldelningen för berörda institutioner.

Behovet av tvärvetenskapliga insatser torde kunna tillgodoses genom
att berörda institutioner och myndigheter tillsätter arbetsgrupper för
olika forsknings- och undersökningsprojekt.

Statens jordbruksnämnd (1974-04-01)

Statens jordbruksnämnd, som har ansvaret för den statliga fodermedelskontrollen,
tar i föreliggande yttrande framförallt upp frågor som kan
ha betydelse vid en statlig kontroll av fodermedlens och foderblandningarnas
hygieniska kvalitet.

2 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 33

JoU 1974:33

Fodermedelskontrollen

Nuvarande statliga kontroll tillgår så att en kontrollant vid besök på
foderfabriken tar ut prover av de färdiga produkterna för analys.
Verksamheten inriktas framför allt på att kontrollera foderblandningarnas
kemiska sammansättning, vitaminhalter och kemoterapeutiska innehåll.
Man gör cirka 200 besök/år vid 75 tillverkningsplatser. Antalet
uttagna prover är ca 900 st/år. Den administrativa kostnaden är 240 000
kr/år. Analyskostnaderna betalas av fodertillverkarna.

Produkternas hygieniska kvalitet kontrolleras således i mycket ringa
omfattning. Kontrollen är därtill begränsad till foderindustrin.

Normalt levererar lantbrukare med dåliga lagringsmöjligheter hela sin
brödsädesskörd omgående till spannm ålshandeln. Cirka 65% av skörden
är levererad före utgången av september. För fodersäden gäller att en
mycket stor del av skörden (50%) lagras och förbrukas hemma på gården
och således inte kommer ut i den reguljära handeln. Den blir därmed inte
heller tillgänglig för den statliga kontrollverksamheten. Likaså finns ingen
kontroll på hur av lantbrukare inköpta foderblandningar hanteras och
lagras på gården.

Man kan räkna med att ca 25% av den spannmålsskörd som används
till foder omfattas av statlig kontroll, liksom också alla importerade
foderråvaror. 25% av fodersäden omsätts av foderindustrin som hel
spannmål och kontrolleras ej.

Likaså ligger stråfoder (hö, halm och ensilage) utanför den statliga
kontrollverksamheten, då dessa fodermedel förbrukas på gården eller säljs
mellan de enskilda lantbrukarna.

Riskerna

Foder- och spannmålshandeln har resurser och kunskap att hantera
spannmål och andra fodermedel så, att riskerna för mögelangrepp och
toxinbildning är mycket små. I många fall har däremot lantbrukarna
begränsade möjligheter att hantera sin skörd på ett korrekt sätt. Genom
att lantbrukaren under vinterhalvåret successivt kan avyttra sin skörd till
foderhandeln kan otjänliga partier komma ut i marknaden. Man har
emellertid inte kunnat fastslå att aflatoxin har förekommit i svensk
spannmål.

Under fyra år har Lantbrukshögskolan gjort försök med ”skadad”
spannmål på svin, ungnöt, broiler och laboratoriedjur utan att klara
förgiftningssymtom uppträtt. I vissa fall har fodrets smaklighet varit
sämre, men organförändringar eller produktionsminskning har inte
kunnat påvisas. I det praktiska lantbruket har dock noterats i enstaka fall
produktionsstörningar där fodrets hygieniska kvalitet varit tvivelaktig.

Hur stor andel fodrets hygienska kvalitet har i problemen med
foderleda och fodervägran, vet man således mycket lite om. Det bör
understrykas att djur kan vägra äta foder som är eller har varit angripet av
mikroorganismer utan att toxiner har bildats.

Genom att betningen av utsädet minskat har också riskerna för
angrepp av olika slag av rost ökat. Flera rostsvampar kan bilda toxiner
och bör därför beaktas i dessa sammanhang.

Analysmetoder

För närvarande finns inte någon allmänt accepterad och enkel metod
att fastställa totala mängden mykotoxiner. De skilda toxinernas kemiska
struktur är ytterst olika.

Räkning av totala antalet bakterier och reproducerbara svampelement

JoU 1974:33

jämte en enkel artbestämning av dessa är möjlig och inte så kostsam.
Metoden har dock vissa väsentliga brister. För det första dödas lätt de
flesta bakterier och svampar vid värmebehandling av fodret, exempelvis
vid pelletering och tryckkokning. Eventuella toxiner kan vara mycket
termostabila och således finnas kvar i fodret även om antalet mikroorganismer
är ringa. För det andra kan man förvänta sig att vissa
mikroorganismer dör vid adekvat lagring av spannmålen. Och för det
tredje avslöjar inte metoden det väsentliga — mängden av de för djur och
människor farliga substanserna.

Biologiska tester, där spannmål eller foder utfodras till exempelvis
marsvin, foreller eller ankor, har rutinmässigt genomförts endast på
partier som ansetts tvivelaktiga. 1 vissa fall har man extraherat spannmålen
med eter eller andra medel, och extraktionsrester har sedan injicerats
på exempelvis möss. De biologiska analysmetoderna har också svagheter,
då de är tidskrävande och kostsamma samt bara indikerar att det
eventuellt finns toxiska substanser i det provade partiet. Typen av
substanser och deras toxicitet får man bestämma genom kemiska analyser
och omfattande djurförsök.

Slutligen bör nämnas att spannmålens lukt och utseende för den vana
bedömaren säger en hel del om dess kvalitet. Metoden är emellertid minst
av allt objektiv och kan inte användas i en officiell kontroll.

Gemensamt för de ovan skisserade analysmetoderna är att de inte
uppfyller de krav på exakthet, snabbhet och information som är
önskvärda i en officiell kontroll. Att göra en kemisk analys av mängden
aflatoxin är möjligt men ger ringa utbyte då, som nämnts tidigare,
sannolikheten att finna detta gift i svensk spannmål är mycket liten.
Dessutom får man ingen kontroll på de många andra toxiner som kan
bildas.

Normer

FAO har i januari 1974 publicerat en rapport om 21 länders
synpunkter på aflatoxiner i oljefrön och oljekaka. Man diskuterar där
metoder för insamling av prover och för analyser samt bestämmelser för
handel med och hantering av aflatoxinhaltiga råvaror. Tolv av de 21
länderna tar oftast vid import mer eller mindre rutinmässigt ut prover för
analys.

I rapporten konstaterar man också att inget land har bestämmelser för
andra mykotoxiner än aflatoxin men att vissa länder, däribland Sverige,
undersöker något eller några av gifterna ochratoxin, patulin, citrinin och
zearale. FAO-rapporten tar inte upp sådana råvaror som spannmål,
fiskmjöl och stråfoder.

Jordbruksnämnden har genom lag (SFS 1973:330) fått möjlighet att
införa viss kontroll, om det är påkallat med hänsyn till människors eller
djurs hälsa. Med stöd härav har nämnden i cirkulär 1973:131 föreskrivit i
huvudsak följande:

1. Oljekraftfoder av jordnöt får importeras endast efter särskilt
tillstånd av jordbruksnämnden.

2. Halten aflatoxin får i princip inte överstiga 0,6 ppm.

3. Oljekraftfoder av jordnöt får användas endast i foderblandningar
till nötkreatur.

4. Oljekraftfoder av jordnöt får i oblandat skick ej säljas till eller
importeras av annan än sådan yrkesmässig tillverkare av foderblandningar
som är registrerad av jordbruksnämnden.

5. Maximal inblandning av jordnöt i oljekraftfoder är 15% (mängden

JoU1974:33 12

jordnöt i nötkreaturens totala foderstat blir därigenom 1 — 3 %).

Varken för foderindustrin eller för de enskilda jordbruksföretagen
finns föreskrifter om hur spannmål och stråfoder skall lagras och
hanteras. Oftast underskrider man den vattenhalt om 15%, som ligger till
grund för prissättningen av spannmålen, för att garantera en säker lagring.

Sammanfattning

Den statliga foderkontrollen omfattar inte fodermedel som produceras
och förbrukas på gårdarna och ej heller hel, oblandad fodersäd som
omsättes via foderhandeln. Hygienisk kvalitetskontroll utförs ej på
fodermedel som foderindustrin hanterar och saluför.

Erfarenhetsmässigt lagrar och hanterar foderindustrin spannmålen så,
att riskerna för angrepp av mikroorganismer är små. Sannolikt har
lantbrukarna svårare att eliminera riskerna, bl a pga sämre teknisk
utrustning.

Begränsningen av personella resurser och analysmetoder utesluter
möjligheten att genomföra ens någon enkel typ av kontroll eller
inventering av de inhemska fodermedlens hygieniska kvalitet. På sikt bör
därför resurserna förbättras. Verksamheten bör inriktas på att ge
lantbrukarna information om fodermedlens hantering samt på att ge
forskning och försöksverksamhet ökade möjligheter att utarbeta praktiskt
användbara analysmetoder och att genomföra ordentliga inventeringar.

Normer och föreskrifter blir verkningslösa så länge efterlevnaden av
dem måste kontrolleras med tvivelaktiga analysmetoder.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) (1974-04-01)

STU delar motionärernas uppfattning att mykotoxinproblemet i
Sverige ej kartlagts och uppmärksammats i tillräcklig omfattning. I flera
andra länder som exempelvis Ungern, Storbritannien samt USA misstänker
man numera, att många tidigare ej förklarade produktionsdepressionsfenomen
hos husdjuren kan ha orsakats av mykotoxiner.

STU har därför i olika sammanhang sedan 1971 känt sitt ansvar för att
hithörande problemställningar kartläggs och aktualiseras och har också
även om dessa forskningsuppgifter ej primärt tillhör STUs beviljningsområde,
lämnat bidrag till smärre projektinsatser. Vidare har STU tillsammans
med Statens råd för skogs- och jordbruksforskning sammankallat
representanter för de institutioner och företag, som har intresse i
mykotoxinproblematiken, till en konferens på Skogs- och lantbruksakademin
i Stockholm den 7 februari 1974 för diskussion av en koordinerad
forskningsinsats inom mykotoxin-området.

Som särskilt angelägen vill STU framhålla en kartläggning av mykotoxinbildande
svampars förekomst i fodermedel och en dokumentering av
dessas effekt på den inhemska animalieproduktionen. Den erforderliga
kompetensen och de nödvändiga kunskaperna för ett dylikt kartläggningsarbete
finns tillgängliga på olika institutioner inom landet. För att
uppnå god samordning och effektivitet i kartläggningsarbetet torde det
dock vara nödvändigt att engagera en särskild projektledare på heltid.

STU biträder således herr Åkerfeldts m fl förslag om etablering av ett
tvärvetenskapligt forskningsprogram och vill framhålla inriktningen på
fodermedel som särskilt angelägen.

Vid bedömning av erforderliga åtgärder bör även hänsyn tagas till
olika lagringsmetoders inverkan på mykotoxinbildningen och då särskilt

JoU 1974:33

nya metoder såsom gastätensilering eller propionsyrabehandling för
spannmål respektive gastätensilering eller hetluftstorkning av vallgrödor,
vilka i hög grad torde ge möjligheter till eliminering av riskerna för
mögelinfektioner. Dessa metoder utnyttjas i dag i en ökad utsträckning
och kan därför rätt använda förväntas leda till en begränsning av
mykotoxin problemet.

På nuvarande kunskapsbas är behovet av normer och bestämmelser
rörande förekomst av mykotoxinbildande svampar enligt STUs uppfattning
svårt att bedöma. Detta måste bedömas mot ett väsentligt utökat
bedömningsunderlag avseende förekomsten och tillväxten av mykotoxinbildande
svampar och dess mykotoxiner i fodermedels- och livsmedelshanteringen
samt de möjligheter som står till förfogande för en
begränsning av mykotoxinbildningen och dess följdeffekter. STU följer
på nära håll utvecklingen inom mykotoxinområdet och kommer att om
behov av ny teknik påvisas ta aktiv del i tillskapandet av sådan.

Lantbrukshögskolan (1974-04-03)

Lantbrukshögskolans rektorsämbete överlämnar från professor Olof
Claesson vid institutionen för husdjurens utfodring och vård inhämtat
yttrande som eget yttrande i ärendet. Däri anförs i huvudsak följande.

I remissvar rörande motion 1972:541 om sänkning av aflatoxinhalten i
importerade fodermedel framhöll lantbrukshögskolan bl. a. angelägenheten
av att undersökningar kommer till stånd rörande förekomsten av
aflatoxinbildande mögelsvampar i fodermiljön över huvud taget i vårt
land. En sådan forskning har också i viss utsträckning ägt rum vid
lantbrukshögskolan, delvis med stöd av anslag från statens råd för skogsoch
jordbruksforskning och statens jordbruksnämnd. Vidare framhölls
att i första hand synes det angeläget att belysa bildningen och
förekomsten av olika mykotoxiner på andra importerade samt i Sverige
producerade och lagrade fodermedel av olika slag. Knapphet på kvalificerad
personal samt ekonomiska resurser har emellertid medfört, att
detta arbete inte kunnat bedrivas i den omfattning som varit önskvärd.
Emellertid har lantbrukshögskolans representanter i statens råd för skogsoch
jordbruksforskning samt livsmedelstekniska nämnden inom styrelsen
för teknisk utveckling tagit initiativ till samordning av forskningsinsatserna
på detta område. Berörda organisationer, institutioner och företag har
under februari månad varit samlade till ett sammanträde på Kungl,
lanbruksakademien, varvid företrädare för lantbrukshögskolan, statens
råd för skogs- och jordbruksforskning, styrelsen för teknisk utveckling,
tekniska högskolan, livsmedelsverket, veterinärmedicinska anstalten, AB
Bofors Nobelkrut, institutionen för fysiologisk botanik, Uppsala universitet,
deltog. Härvid beslutades att utredning av ett samlat integrerat
projektpaket skulle verkställas och framläggas i början av april 1974. I
första hand syftar detta projektförberedande arbete till att samordnade
nu spridda undersökningarna över mykotoxiner ur olika aspekter, som
pågår i vårt land. Uppenbart finns också inom landet expertis inom olika
delar av mykotoxinområdet, mykologer, kemister, toxikologer, utfodrings-
och födoämnesspecialister, vars kunskaper borde kunna tas i
anspråk för verksamhet inom detta område. Att planera en sådan
verksamhet, där ett antal specialister bearbetar mindre delar för att så
småningom nå fram till en helhetsbild innebär ett omfattande arbete,
men bör kunna leda fram till en samlad mykotoxikologisk forskning
inom landet, eventuellt i samarbete med andra länders forskare på
området.

JoU 1974:33

Eftersom Lantbrukshögskolans ansvarsområde främst täcker fodermedelssektorn
samt livsmedelsråvarorna kommer högskolans insatser i
det totala projektet i första hand att beröra dessa områden. Högskolans
institutionella resurser inom detta område är goda och omfattas främst av
institutionerna för mikrobiologi och växtpatologi samt husdjurens
utfodring och vård, statens lantbrukskemiska laboratorium samt institutionen
för kemi och inom foderlagring och hantering jordbrukstekniska
institutet. För en effektiv insats inom ett storprojekt av denna typ krävs
emellertid betydande resursförstärkningar ifråga om kvalificerad personal
och driftskostnadsanslag.

I avvaktan på att den nu pågående utredningen om att ett storprojekt
på detta område skall framläggas kan några preciserade behov av
resursförstärkningar till de olika deltagande institutionerna icke redovisas
för närvarande.

Under hänvisning till vad ovan framhållits får därför lantbrukshögskolan
framhålla, att de åtgärder som föreslagits i motion 1974:505 om
normer för svampgifter i livs- och fodermedel icke rimligen kan
genomföras förrän ytterligare information om förekomsten av mykotoxiner
och förutsättningen för deras bildande föreligger. För närvarande
saknas i stor utsträckning analysmetoder för andra mykotoxiner än en
speciell grupp av aflatoxiner. Utveckling av analysmetoder måste i vilket
fall föregå utformningen av föreskrifter om hur stor mängd av dessa
ämnen som kan få förekomma i foder och livsmedel.

Med hänsyn härtill och vad i övrigt ovan anförts är det därför
synnerligen angeläget att det förslag, som framlagts i motion 1974:840
vinner beaktande och att den resursförstärkning erhålles, som är
nödvändig för att genomföra den nu planerade integrerade forskningsinsatsen
på detta område.

Veterinärhögskolan (1974-03-28)

1. angående motionen 1974:505

Inledningsvis vill lärarkollegiet i korthet redovisa den mykologiska
verksamhet, som bedrivits inom veterinärmedicinen. Man har länge
ansett, att mögelhaltigt foder kan vara skadligt för djuren. Bl. a. år 1958
framlades en rapport därom (Swahn-Rutqvist: Foderhygien och djurhälsa,
VIII. Nordiska Veterinärkongressen, Helsingfors 1958). Sedan dess
har den internationella utvecklingen följts och man har i kontinuerliga
undersökningar över fodermedel studerat deras bakteriologiska och
mykologiska status. Verksamheten har varit förlagd till statens veterinärmedicinska
anstalt och letts av Lars Rutqvist. År 1969 framlade Lars
Rutqvist vid veterinärhögskolan sin gradualavhandling, som berörde bl. a.
toxinbildningen hos Aspergillus fumigatus. Rutqvist, som numera är
docent vid högskolan, har efter sin disputation fortsatt med studierna
över bl. a. toxinproduktionen hos mögelsvamp. Ett antal redogörelser
utöver de här omnämnda har publicerats under åren. Det är högskolan
bekant, att bland de undersökningar som pågår eller projekteras ingår
sådana, vilka är avsedda att ytterligare belysa sambandet mellan fodrets
mikrobiologiska kvalitet och störningar i djurens hälsotillstånd såsom
nersatt fertilitet, abort hos sugga och nersatt äggproduktion hos höns.

I ett av statens råd för skogs- och jordbruksforskning stött projekt har
Englund-Rutqvist-Swahn gjort en kvalitetsundersökning av 1971 års
skörd och visat att i ett flertal prov från gårdslagrad fodersäd förelåg allt
för riklig bakterie- och mögelförekomst (Englund-Rutqvist-Swahn: Förberedande
studier över foderkvalitén och dess betydelse för djurhälsan.

JoU 1974:33

Slutredogörelse till statens råd för skogs-och jordbruksforskning, 1972).
I sammanhanget bör också framhållas att de nordiska länderna i ett
gemensamt nordiskt mykotoxinprojekt genom de jordbruksvetenskapliga
forskningsråden stöder den danske veterinären Palle Kroghs undersökningar,
som bedrives vid den bakteriologiska institutionen på veterinärhögskolan
i Köpenhamn. Många värdefulla resultat har här erhållits.

Såväl nordiska som internationella undersökningar har klart visat, att
praktiskt taget alla de vanligaste svampsläktena innehåller stammar, som
under vissa betingelser kan bilda metaboliter med skadlig inverkan på
försöksdjur. Förmågan att bilda toxin är sålunda en vitt utbredd
egenskap i svampsläktet.

Normalt förekommer i de övre jordlagren en varierande svampflora,
som återfinnes i säd och stråfoder. Det är därför realistiskt att utgå ifrån
att det praktiskt taget alltid i dessa produkter förekommer svampar, som
är toxinbildare. Detta förhållande innebär emellertid inte att produktion
av toxiner har kommit igång. För att detta skall ske, är det nämligen
nödvändigt, att svamparna kommer i en lämplig miljö. Denna utmärkes
av krav på viss fuktighet och viss temperatur. Alla forskare är överens om
att fuktighetsförhållandena är av avgörande betydelse för svampens
förmåga att bilda toxin. Om vattenhalten i säd hålles under 14%, i
stråfoder under 18 % och i jordnötsprodukter under 8 % kan man räkna
med att mykotoxinproduktion ej äger rum. Det bristande sambandet
mellan svampförekomst och toxinförekomst i foderspannmål och stråfoder
gör att enbart ett påvisande av viss förekomst av svampar rimligen
inte kan läggas till grund för exempelvis kassation av ett foderparti. Ej
heller är frånvaron av svampar en absolut säkerhet för att mykotoxiner
inte förefinnes. Vid varmpelletering förstöres nämligen de värmekänsliga
svamparna medan toxinerna, som är tämligen värmestabila, finns kvar.
Att närvaro av sådana, även i små mängder, kan ge skador hos djur som
äter fodret är klart visat. I praktiken skulle det också vara svårt att
kontrollera de ca 3 000 000 ton fodersäd som produceras i landet i
synnerhet om ett flertal prov från även små partier måste uttagas för att
någon form av säkerhet i undersökningsresultaten skall uppnås. Förutom
fodersäd bör givetvis också stråfoder som exempelvis ensilage bli föremål
för motsvarande undersökningar.

Beträffande livsmedel är förhållandena ändå mer komplicerade.
Livsmedel av vegetabiliskt ursprung kan i likhet med fodermedel under
vissa förhållanden vara infekterade med mögelsvampar. Det bristande
sambandet mellan svampförekomst och toxinbildning, som ovan anförts
gäller för fodermedel, är naturligtvis också giltigt för livsmedel. Livsmedel
av animalt ursprung — kött-charkuterivaror — är normalt fria från
svampinfektioner. Förekomsten av mögel eller andra svampar bedöms
därför mycket strängt vid bakteriologisk-hygieniska undersökningar av
dessa varor.

Mykotoxinförekomst i kött och andra livsmedel av animalt ursprung,
exempelvis mjölk kan förekomma utan att livsmedlen direkt infekteras av
svampen. Det är känt att åtminstone vissa toxiner — aflatoxin, och
ratoxin — resorberas av vävnaderna och därför kan finnas i exempelvis
kött och mjölk. Detta förhållande har en utomordentligt stor livsmedelshygienisk
betydelse och vi behöver öka vår kännedom om dessa
förhållanden. Det torde emellertid vara otänkbart att grunda bedömningen
av de livsmedelshygieniska riskerna på bestämningar av toxiner direkt i
livsmedel. Förebyggande åtgärder, varigenom våra livsmedelsproducerande
djur skyddas från toxinhaltigt foder är sannolikt den enda
praktiskt framkomliga vägen.

Våra metodologiska möjligheter att genomföra undersökningar över

JoU 1974:33

svampförekomsten och toxinförekomsten skall också beröras. Vad de
mykologiska undersökningarna angår kan man konstatera att tillförlitlig
metodik finnes utarbetad. Svårigheterna är att tolka de erhållna
kvantitativa och kvalitativa resultaten samt att med hänsyn till den av
naturliga skäl varierande svampförekomsten erhålla reproducerbara värden
och — vilket är än svårare — värden, som kan bli normgivande vid
bedömningen av olika varuslag från olika delar av landet. De praktiska
svårigheterna att på denna väg eliminera eller minska riskerna för
mykotoxikoser torde därför få anses som så stora att de svårligen kan
övervinnas.

Påvisandet av mykotoxiner kräver komplicerad metodik. Hittills har
man utarbetat rutinmetoder för att påvisa ett 15-tal olika mykotoxiner,
men ett stort antal är ännu inte tillgängliga för rutinanalys. Dessa kan
därför förekomma utan att deras närvaro påvisas. Det gör våra möjligheter
att på denna väg erhålla tillräckligt säkra resultat för att undvika
mykotoxikoser mycket begränsade.

De här i all korthet redovisade svårigheterna är avsedda att belysa
några av problemen med mykotoxikoserna och deras komplexa natur. En
serie av olika insatser på bred front måste därför göras från skördetillfället
till konsumtionstillfället, om risken för uppkomst av mykotoxikoser
skall minska i ansenlig grad. Mot denna bakgrund synes motionärens
förslag tvivelaktiga även om högskolan gärna ställer sig bakom motionens
goda syfte, nämligen att i möjligaste mån hindra uppkomsten av dessa
förgiftningar. Av flera skäl är det nämligen inte möjligt att utarbeta
sådana normer, som kan läggas till grund för ”bestämmelser om hur stor
andel mögelsvampar och hur stor andel för gift bildning misstänkta
mögelsvampar som får förekomma i livsmedel och fodermedel”. Även om
lärarkollegiet sålunda ser sig nödsakat föreslå att motionen avslås bör
motionärens goda syfte söka uppnås på annat sätt. Det är förvisso så att
det krävs en ordentlig samordning och förstärkning av den i landet
pågående verksamheten rörande mykotoxiner om vi skall uppnå de
värdefulla resultat vi alla eftersträvar. Vad som synes mest angeläget är
dels att sådan information och sådana resurser kan ställas till spannmålsodlarnas
förfogande att spannmålen från skördetillfället blir omhändertagen
och lagrad på ett sådant sätt att mykotoxinbildning icke uppstår,
dels ock att sådana institutionella resurser erhålls, att det blir möjligt att
medverka i och följa den snabba utvecklingen vad rör metodik etc. för
påvisandet av mykotoxiner samt att studier över de skadliga effekterna
på olika organ och vävnader ingående undersökes. Båda dessa mål bör
uppnås genom tvärvetenskapliga insatser. I första fallet genom att olika
specialister får utarbeta det vetenskapliga underlaget för en riktig
information, som sedan uppföljes i konkreta åtgärder. I det senare fallet
torde det vara mest angeläget, att en tvärvetenskaplig institution ställes
under ledning av en väl utbildad kemist. Lärarkollegiet förklarar också att
högskolan är villig att medverka i utarbetande av ett detaljprogram för
dessa aktiviteter. Redan nu står det emellertid klart att det bör bli fråga
om samlade insatser från veterinärmedicinsk, lantbruksvetenskaplig,
filosofisk och naturvetenskaplig fakultet.

2. angående motionen 1974:840

Lärarkollegiet får inledningsvis hänvisa till vad som framhållits i
yttrande 1974-03-28 över motion 1974:505 av fru Anér. Därutöver må
följande framhållas.

Lärarkollegiet ställer sig helt bakom motionens syfte, nämligen att öka
våra kunskaper så att vi kan förhindra uppkomsten av mykotoxikoser. De

JoU 1974:33

av motionärerna angivna frågeställningarna är så vittomfattande att de
torde beröra alla de risker, som kan vara förknippade med uppträdandet
av mykotoxiner i foder- och livsmedel. Lärarkollegiet kan därför inte dela
motionärernas uppfattning, att den resursförstärkning, som skulle behövas,
består i tillskapandet av en tjänst som projektledare samt att
assistent- och laboratorieresurser tillkommer. Det torde fastmer vara
nödvändigt att angripa problemet på ett flertal olika sätt. Vad först rör
mykotoxinerna, är det känt, att dessa är komplexa till sin natur och
består av heterogena kemiska substanser. Det innebär att man bör
utveckla analysmetoder för olika mykotoxiner. Man känner ännu enbart
till ett fåtal av dem som sannolikt existerar. Det finns också ett stort
antal substanser, som har skadliga effekter då de konsumeras av
försöksdjur. Dessa substanser har isolerats och karakteriserats i samband
med sökandet efter svampar för produktion av antibiotika. Det finns
uppgifter på att mer än 1 000 sådana substanser är kända. I vilken mån
de kan bildas under vanliga praktiska förhållanden är ännu icke bekant.
Det behövs väsentligt utökade resurser för utveckling av metoder att
påvisa olika substanser, främst i mykotoxiner. Man kan konstatera, att
vårt land för närvarande har brist på laboratoriekapacitet vad avser det
aktuella arbetsfältet. Det synes därför ställt utom varje tvivel, att
väsentligt förbättrade laboratorieresurser är nödvändiga. Dessa bör
lämpligen tillkomma som en följd av ett tvärvetenskapligt samarbete gärna
med bl. a. de i motionen omnämnda institutionerna som deltagare. Skulle
motionärernas framställning bifallas i oförändrat skick, skulle det ta
mycket lång tid, innan man uppnår resultat av praktiskt värde. Det är vidare
nödvändigt att resurser även av annat slag sätts in. Lärarkollegiet
vill i detta sammanhang åter understryka behovet av att spannmålsproducenterna
erhåller en fullgod information om hur de skall skörda, torka
och lagra spannmål och stråfoder för att hindra dels förekomsten av
svampar och dels bildning av mykotoxiner. Denna information bör läggas
upp av personer från olika vetenskapliga fakulteter och således bli av
tvärvetenskaplig natur. Det torde sålunda icke vara lämpligt att man utan
en allmän översyn och samordning av de olika aktiviteterna, som finns
och bör finnas på detta område, går till konkreta beslut om vilka
ytterligare insatser som skall göras. Lärarkollegiet vid Veterinärhögskolan
anser sig därför icke kunna tillstyrka bifall till den av herr Åkerfeldt
m. fl. framlagda motionen utan vill i stället förorda att Kungl. Maj:t får i
uppdrag att låta verkställa översyn över pågående och planerade insatser
och därefter lämna förslag på ytterligare insatser. Veterinärhögskolan är
villig att medverka i en sådan översyn.

Statens veterinärmedicinska anstalt (1974-03-20)

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) får till remissernas besvarande
överlämna två yttranden av fodermedelshygienikern docenten Lars
Rutqvist och därjämte för egen del anföra följande.

SVA delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtagas för
undanröjande av de potentiella risker, som är förenade med svampangrepp
på livsmedel och fodermedel liksom också att ökade resurser bör
skapas för forskning och analysverksamhet i fråga om mykotoxiner.
Såsom framgår av laborator Rutqvists yttrande vill SVA dock förorda att
detta åstadkommes på följande sätt.

För att så snabbt som möjligt minska redan nu kända och påvisade
risker för förekomst av mögelsvampar och mykotoxiner i vissa fodermedel
bör tillsättas en grupp specialister på foder och foderhantering. Denna

JoU 1974.33

grupp bör utarbeta förslag och anvisningar avseende hantering (skörd,
torkning, lagring) av vissa fodermedel (i första hand fodersäd och
stråfoder) syftande till att hanteringen av nämnda fodervaror sker på
sådant sätt att svamputväxt förhindras. Dessa anvisningar bör sedan ligga
till grund för en intensiv informationsverksamhet. SVA har väckt frågan
om tillsättande av en sådan specialistgrupp.

Den samlade analyskapaciteten beträffande mykotoxiner i vårt land
bör snarast ökas genom inrättandet av ett mykotoxikologiskt laboratorium
med fast anställd personal under ledning av en kompetent och erfaren
kemist.

SVA har i yttrande till statens råd för skogs- och jordbruksforskning
1974-03-12 föreslagit att rådet måtte ta initiativ till dessa åtgärder.

SVA vill slutligen förorda att utskottet i anledning av de aktuella
motionerna nr 505 och 840 hemställer hos riksdagen att denna i skrivelse
till Kungl. Majit ger till känna vad SVA sålunda föreslagit om tillsättande
av en specialistgrupp på foder och foderhantering samt om inrättandet av
ett mykotoxikologiskt laboratorium.

Docenten Lars Rutqvist anför i de angivna yttrandena följande.

1. angående motionen 1974:505

Syftemålet med motionen, nämligen att minska och helst eliminera
risker för utväxt av svamporganismer med därav följande risk för
mykotoxinbildning i livs- resp. fodermedel, torde envar kunna ställa sig
bakom. De hemställningar som motionen utmynnar i är emellertid om
man skall fatta dem efter ordalydelsen helt befängda. Det finns ingen och
torde ej heller gå att utarbeta någon metod varmed kan bestämmas
andelen mögelsvampar i ett livs- resp. fodermedel vare sig uttryckt i
viktsprocent, volymsprocent eller någon annan form av procent. Förmodligen
avser motionären att bestämmelser utfärdas om hur stort antal
kolonibildande enheter (av svamporganismer) som skall få förekomma i
1 gram livs- resp. fodermedel (antal reproduktiva svampelement per
gram) och hur stort antal reproduktiva element av för giftbildning
misstänkta mögelsvampar som skall få förekomma per gram i nämnda
varor.

Om den senare uttydningen av vad motionären avser är riktig bör i
första hand framhållas att värdet av en beräkning av antal reproduktiva
svampelement i en vara inte är helt oomstridd (se H Pedersen:
Sammendrag af kornkvalitetsudvalgets resultater. I ”Komkvalitetsudvalget
under Akademiet for de tekniske Videnskaber. Rapport om
udvalgets virksamhed”, Köbenhavn 1970, pp. 13—29.)

Enligt mina erfarenheter har emellertid en sådan bestämning sitt
berättigande, även om några mera bestämda slutsatser icke kan dragas
annat än av polariserade undersökningsresultat, dvs. resultat som utvisar
antingen mycket låga eller mycket höga värden. Det bör då poängteras
att detta gäller varor som icke utsatts för upphettning. Svampmycel och
svampsporer är värmekänsliga och redan den temperaturinverkan som
erhålles vid varmpelletering av en fodervara eliminerar praktiskt taget
helt all utväxt av svamporganismer. Beräkning av antal reproduktiva
svampelement i en värmebehandlad vara ger sålunda ingen indikation om
att varan före upphettningen inte varit genomväxt av svamporganismer,
som bildat mykotoxiner. Mykotoxinerna är som regel värmestabila och
kan sålunda förekomma i en upphettad vara utan att några levande
svamporganismer kan påvisas.

Beträffande fodermedel kan framhållas att t. ex. foderspannmål och

JoU 1974:33

stråfoder normalt alltid är bärare av en viss mängd svamporganismer
tillhörande olika species. Man kan sålunda icke fordra att i sådana varor
svamporganismer icke får förekomma. En sådan fordran skulle i praktiken
innebära att nämnda varuslag över huvud taget ej skulle få användas. Man
måste alltså tolerera ett visst antal reproduktiva svampelement och står
då inför svårigheten att fastlägga ett gränsvärde för svampförekomsten.
Det går ej att fastlägga ett gränsvärde för antal reproduktiva svampelement
där man med någon grad av sannolikhet kan påstå att ett
fodermedel med undersökningsresultat överstigande detta värde innehåller
mykotoxin eller på annat sätt kan utgöra en fara för människors eller
djurs hälsa. Om undersökningsresultatet å andra sidan understiger
gränsvärdet kan heller ej med någon grad av sannolikhet avgöras om varan
är fri från negativa egenskaper. Det finns sålunda inga sakliga grunder för
en fixering av gränsvärdet. Ett sådant måste följaktligen grundas på en
konvention. Det låter sig rimligtvis sägas att ju lägre gränsvärdet sätts
desto mindre blir risken för uppträdandet av negativa effekter förorsakade
av svamporganismer. Om å andra sidan gränsvärdet sättes alltför lågt
riskerar man att vara tvungen att kassera kanske större delen av en
årsskörd, och det kan vara osäkert om den import vi då är tvingade till
kan uppfylla de fordringar vi ställer. Härtill kommer att reproducerbarheten
hos metoden att beräkna antal reproduktiva svampelement inte är
särskilt stor beroende på utformningen av svamporganismernas reproduktiva
element (sporer, mycelietrådar och delar av mycelietrådar). Detta
förhållande innebär att olika resultat kan väntas från olika laboratorier
som undersöker samma varuparti och även från samma laboratorium som
vid olika tillfällen undersöker ett parti. Man kan sålunda med största
säkerhet förutse att prov från många varupartier kommer att uppvisa
värden överstigande det överenskomna gränsvärdet medan resultat av
andra prov från samma partier kommer att understiga detsamma. Har
gränsvärdet då givits en juridisk innebörd kan man vänta sig en mångfald
komplikationer bl. a. i form av överklagade beslut om användning av
vederbörande partier.

Åtminstone när det gäller fodermedel torde utfärdade bestämmelser
om maximal förekomst av reproduktiva svampelement från säkerhetssynpunkt
vara ett slag i luften även om man bortser från bestämningsmetodens
osäkerhet. Det torde nämligen vara helt omöjligt att kontrollera
att de fodermedel som används uppfyller de utfärdade bestämmelserna.
Om man som exempel ser på förhållandena beträffande fodersäd finner
man att f. n. produceras årligen drygt 3 000 000 ton fodersäd i Sverige.
Därav används ca 800 000 ton (ca en fjärdedel) i handelsfoder medan
större delen av återstoden användes av odlarna för egen djurproduktion,
eventuellt kan någon odlare försälja någon del till foderföretag eller
direkt till djuruppfödare. För att erhålla prov från foderspannmålen
skulle det alltså bli nödvändigt bygga upp en kontrollapparat bestående
bl. a. av kontrollanter, som vid besök i gårdarna uttoge prov från den
hemmaproducerade spannmålen. Detta gäller också det hemmaproducerade
stråfodret samt ensilage. Man kan också fråga sig vilken provtagningsfrekvens
som skall tillämpas. Om t. ex. 1 prov per ton skulle anses
ge tillfredsställande säkerhet, skulle enbart för foderspannmålens del
erfordras 3 000 000 analyser per år. Därtill skulle inte vår (och
förmodligen inte hela den europeiska) samlade laboratoriekapaciteten
räcka till. Dessutom skulle tillkomma ytterligare analyser från stråfoder,
ensilage och andra fodermedel (ovisst hur många millioner ton). Det
torde därför stå helt klart att vår samlade laboratoriekapacitet inte räcker
för att på ett meningsfullt sätt kontrollera de mängder fodermedel varom
här är fråga även om den analysmetod som skulle användas i kontrollar -

JoU 1974:33

betet vore helt invändningsfri.

Enligt min mening bör problemet med risker för mögelutväxt och
därav följande risk för bildning av mykotoxiner i fodermedel angripas på
annat sätt. Utväxt av svamporganismer kan ske först under vissa
fuktighetsförhållanden och är alltså beroende av vattenaktiviteten i
vederbörande vara. Kan vattenaktiviteten snabbt nedbringas under vissa
gränsvärden sker ingen utväxt av svamporganismer och heller ingen
bildning av mykotoxiner. Från Statens veterinärmedicinska anstalts sida
har därför väckts frågan om att tillsätta en grupp specialister på foder och
foderhantering. Denna grupp skulle utarbeta förslag och rekommendationer
beträffande hantering (skörd, torkning, lagring) av vissa fodervaror
(i första hand fodersäd och stråfoder) i syfte att eliminera möjligheterna
för utväxt av svamporganismer i dessa varor (en s. k. Code of good
practices). Dessa rekommendationer skulle sedan ligga som grund för en
intensiv information riktad till odlarna av ifrågavarande foderslag.
Dessutom har Statens veterinärmedicinska anstalt även väckt frågan om
inrättandet här i landet av ett mykotoxikologiskt laboratorium med fast
anställd personal under ledning av en kompetent och erfaren kemist.

Sammanfattningsvis kan följande synpunkter framhållas.

1. Någon metod varmed andelen mögelsvampar i ett livs- resp.
fodermedel kan bestämmas finns ej och torde ej gå att utarbeta.

2. Metoden att bestämma antal kolonibildande enheter (av svamporganismer)
i en vara (antal reproduktiva svampelement per gram), om
detta är vad som avses i motionen, är ett trubbigt instrument och har som
analysmetod dålig reproducerbarhet. Den bör därför enligt min mening ej
ges juridisk betydelse.

3. Den mängd fodermedel som produceras och importeras till landet
torde vara av den storleksordningen att en meningsfull kontroll av
föreslagna bestämmelser knappast torde kunna genomföras, även om en
invändningsfri analysmetod funnes tillgänglig.

4. För att snabbt minska risker för utväxt av svamporganismer och
därmed bildning av mykotoxiner i fodervaror har Statens veterinärmedicinska
anstalt väckt frågan om att tillsätta en grupp specialister på foder
och foderhantering. Denna grupp bör utarbeta anvisningar och rekommendationer
avseende hantering (skörd, torkning, lagring) av vissa
fodermedel (i första hand fodersäd och stråfoder), vilka rekommendationer
sedan kan ligga till grund för en intensiv informationsverksamhet.

5. Med hänsyn till det ovan framförda är det min mening att avslag
bör yrkas på den framställda motionen.

2. angående motionen 1974:840

I motionen hemställes att riksdagen uppdrager åt Kungl. Maj:t att vid
lantbrukshögskolan initiera ett forskningsprojekt om mykotoxinernas
roll inom fodermedels- och livsmedelshanteringen enligt i motionen
skisserade riktlinjer.

Enligt motionen skulle projektet drivas på tvärvetenskaplig basis med
deltagande av olika institutioner t. ex. livsmedelsverket, veterinärhögskolan,
lantbrukshögskolans institution för husdjurens utfodring och vård
och dess mikrobiologiska institution samt statens lantbrukskemiska
laboratorium.

De problem som det föreslagna forskningsprojektet bör omfatta
formuleras sålunda.

1. Vilka släkten av mögelsvampar och deras toxiner finns i våra foderoch
livsmedel?

JoU 1974:33

2. Vilka mykotoxiner är mest riskabla för människor resp. djur?

3. I vilka fodermedel bildas de lättast och under vilka förhållanden
har de sin optimala tillväxt?

4. Hur skall foder- och livsmedel lagras, transporteras, blandas osv. för
att mögelsvampars tillväxt skall kunna begränsas?

5. Hur stor del av mykotoxiner i fodermedel överföres till de
animaliska livsmedlen?

6. I vilken grad påverkas husdjurens tillväxt och produktionsförmåga i
mykotoxikosens förstadier?

Ett par oklarheter i de angivna frågeställningarna bör påpekas. Enligt
punkt 3 synes motionärerna tro att ett mykotoxin kan tillväxa. Ett
mykotoxin har emellertid i likhet med bakteriella toxiner inte någon
egen regenerationsförmåga. Mykotoxin utgör ämnesomsättningsprodukter
(metaboliter) från svampar och bildas av svampar när dessas
ämnesomsättningssystem är i funktion dvs. när svamparna befinner sig i
tillväxtfas. Man kan även fråga sig vad motionärerna enligt punkt 6 avser
med ett förstadium till en mykotoxikos? Menar man möjligen i vilken
grad ett långvarigt dagligt intag av låga doser mykotoxin kan inverka på
husdjurens tillväxt och produktionsförmåga, i de fall den intagna dosen
är så pass stor att den inte är helt verkningslös men ändock för liten för
att framkalla påtagliga kliniska symtom?

Beträffande de angivna problemställningarna kan sägas att de omfattar
dels frågor som är väl kända och belysta i den internationella litteraturen
och dels frågor av grundforskningstyp, där resultat av prioritetskaraktär
kan förväntas först efter långvarig forskning på hög nivå. Man kan därför
ställa sig tveksam till frågan om de resurser som begäres i motionen och
som i stort sett inskränker sig till en projektledare verkligen räcker till de
högkvalificerade forskningsuppgifter varom här är fråga. Det kan befaras
att man inom det föreslagna projektets ram inte når resultat utöver dem
som på detta område redan har publicerats i internationell litteratur. Med
den uppläggning motionärerna skisserat för projektet kan det dessutom
först efter lång tid beräknas ge utdelning i form av en minskning av redan
nu här i landet kända och påvisade risker med avseende på förekomst av
mögelsvampar och mykotoxiner i fodermedel. För att snabbt nå en sådan
effekt bör andra åtgärder i första hand vidtagas.

Det är väl känt att praktiskt taget alla av de vanligaste svampsläktena
och familjerna innehåller stammar, som har förmåga att under vissa yttre
betingelser bilda metaboliter som har negativ verkan på försöksdjur vid
ingivning, mykotoxiner (se bl. a. C M Christensen, G H Nelson, C J Mirocha
& F Bates: Toxicity to experimental animals of 943 isolates of
fungi: Cancer Research, 28, 2293—2295, 1968). Egenskapen att bilda
toxin är sålunda icke en egenskap som karaktäriserar släktet eller familjen
utan den enskilda stammen, låt vara att vissa släkten och familjer
omfattar en större andel toxikogena stammar än andra.

I de övre jordlagren förekommer normalt en varierad svampflora och
en sådan svampflora är också normalt förekommande i produkter från
jorden t. ex. säd och stråfoder. Man kan alltså utgå ifrån att i produkter
av jorden förekommer svamporganismer, som kan vara toxinbildare (se
ACPier: An overview of the mycotoxicoses of domestic animals;
J.A.V.M.A. 163, 1259-1261, 1973). Detta förhållande innebär icke att
produkten behöver innehålla mykotoxiner. För att sådana skall bildas
erfordras att svamporganismerna ges möjlighet att tillväxa, dvs. att deras
metaboliska system ges tillfälle att träda i funktion. Detta kan ske först
under vissa yttre betingelser där fuktighetshalt och temperaturförhållanden
spelar roll. Alla forskare är överens om att fuktighetsförhållandena i

JoU 1974:33

en vara (vattenaktiviteten) är av avgörande betydelse för svamporganismernas
möjlighet att övergå från vegeterande fas till tillväxtfas och sålunda
för deras möjlighet att bilda toxiska metaboliter. Om vattenaktiviteten
hålls under vissa gränsvärden sker ingen ämnesomsättning hos svamporganismerna
och sålunda ej heller någon bildning av mykotoxiner. Sådana
gränsvärden för vattenaktivitet motsvaras hos t. ex. säd av ca 14%
vattenhalt, hos stråfoder i form av hö av ca 18% vattenhalt medan
gränsvärdet för vattenaktivitet ovan vilket svamputväxt kan förekomma i
vissa oljerika produkter t. ex. jordnötsprodukter motsvaras av en så låg
vattenhalt som endast ca 8 %. Kan man sålunda snabbt nedbringa
vattenaktiviteten i en vara till vissa för varje typ av vara dock något olika
värden behöver man ej befara utväxt av svamporganismer och sålunda ej
heller förekomst av mykotoxiner. Skulle det av någon anledning ställa sig
omöjligt att nedbringa vattenaktiviteten till önskade värden finns
möjligheter att genom olika preservativa åtgärder förhindra utveckling av
svamporganismer (t. ex när det gäller fodersäd behandling med propionsyra
resp. lagring i syrefri miljö).

Genom den sedan år 1968 vid Svalöv bedrivna kvalitetsinventeringen
av fodersäd (se bl. a. T Hummel-Gumaelius, R Mossberg & L Munck:
Kvalitetsinventering på fodersäd av 1971 års skörd, Svalöv 1972,
L Munck: Improvement of nutritional value in cereals, Thesis, Lund
1972) är bekant att fodersäd ute i djurbesättningar som till utfodring
använder hemmaodlad sådan vara ofta lagras med så hög vattenhalt att
risk för utväxt av svamporganismer föreligger. I samband med kvalitetsinventeringen
av 1971 års skörd kunde även beläggas att många prov från
gårdslagrad foderspannmål var av undermålig kvalitet från bakteriologisk
och mykologisk synpunkt (se P Englund, L Rutqvist & O Swahn:
Förberedande studier över foderkvalitetens betydelse för djurhälsan:
Slutredogörelse till Statens Råd för Skogs- och Jordbruksforskning, SVA,
1972). Några störningar i djurbesättningar till följd av undermålig
mikrobiell kvalitet hos den använda spannmålen kunde visserligen icke
iakttagas men i 7 av 84 st prov från foderspannmål kunde påvisas
förekomst av ochratoxin A i halter varierande från 16 till 409,5 ug per kg
(P Krogh, B Hald, P Englund, L Rutqvist & O Swahn. Cöntamination of
Swedish cereals with ochratoxin A, Acta path. et microbiol. scand. 1974,
In print).

Det står sålunda redan nu klart att betingelser för utveckling av
svamporganismer och därmed bildning av mykotoxiner i gårdslagrad
foderspannmål förefinnes på en del håll inom landet och att sådan
bildning av mykotoxin också ägt rum. Enligt min erfarenhet synes också
stråfoder i form av hö i synbarligen ganska stor omfattning ha en
undermålig kvalitet från mykologisk synpunkt. Detta förhållande beror
uppenbarligen på att höet i samband med skörd, torkning och lagring
hanteras på sådant sätt att lämpliga betingelser för svamputväxt
uppkommer (t. ex. en alltmer utbredd torkning på slag resp. pressning av
höet direkt från slag. Se även R B Hopkins, D E Wiant & H R Pettigrove:
The relation of moisture content and bale density to hay quality:
Quarterly Bull., Mich. Agr. Exp. Sta., Mich. St. Coll. Vol. 37 No. 2,
278—283, 1954, R B Hopkins & D E Wiant: Chemicals as mold inhibitors
in hay, Quarterly Bull., Mich. Agr. Exp. Sta., Mich. St. Coll. Vol. 38, No.

3. 431-449, 1956).

När det gäller fodervaror inom landet synes mig sålunda f. n.
gårdslagrad foderspannmål samt stråfoder erbjuda de största riskerna för
utveckling av svamporganismer och därmed bildning av mykotoxiner.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas att inte alla
mögelgenomväxta foderpartier har negativa effekter på djuren vid

JoU 1974:33

utfodring. I vissa fall har t. o. m. positiva verkningar i form av bättre
tillväxt och bättre foderutnyttjande kunnat uppmätas (se t. ex.
SThomke 8- A Hellberg: Studien tiber Schadensprozesse in frischgeerntetem
Getreide, Das wirtschaftseigene Futter, Heft 2, 1970 pp.
129—153, S Thomke: Some effects of deterioration, stage of ripeness and
protein content on the productive value of harley, Thesis, Uppsala 1972).
Orsaken till uteblivna negativa effekter kan bero på att den eller de
mögelsvampar som genomväxt fodermedlet saknat toxikogena egenskaper
eller att eventuellt utbildat toxin inaktiverats i djurens magtarmkanal
(se L Rutqvist: Studies on Aspergillus fumigatus; properties and relationship
of mycelial haemolysin, toxin and proteinase, Thesis, Stockholm
1969). En tillväxtstimulerande verkan av mögelgenomväxta fodermedel
kan bero på att vederbörande svamp(ar) producerat tillväxtstimulerande
faktorer t. ex. i form av antibiotiska substanser.

Det finns emellertid idag icke någon analysmetod varmed det med
någon grad av säkerhet går att särskilja svampgenomväxta foderpartier
med negativa effekter från sådana som saknar dylik effekt. Därför bör
alla foderpartier vari svamputväxt förekommit betraktas som latent
riskabla och det är angeläget att här i landet så snabbt som möjligt
minska och helst eliminera förekomsten av sådana foderpartier (i första
hand gårdslagrad foderspannmål och stråfoder). Detta synes icke kunna
åstadkommas genom en ökad analysfrekvens avseende olika mykotoxiner
i vederbörande fodervaror utan i första hand genom åtgärder som under
skörd, torkning och lagring insättes i avsikt att skapa sådana förhållanden
att utveckling av svamporganismer ej kan äga rum och sålunda icke heller
någon bildning av mykotoxiner. Statens veterinärmedicinska anstalt har
därför i yttrande till Statens Råd för Skogs- och Jordbruksforskning
väckt förslag om tillsättandet av en grupp specialister på foder och
foderhantering. Denna specialistgrupp skulle i första hand utarbeta
förslag och rekommendationer om lämpligaste hantering (skörd, torkning,
lagring) av foderspannmål och stråfoder, ett slags ”Code of good
practices”, syftande till att hanteringen av nämnda foderslag sker på
sådant sätt att utväxt av svamporganismer förhindras. Sådana förslag och
rekommendationer bör sedan ligga till grund för en intensiv informationsverksamhet
riktad till odlarna.

Mykotoxiner är komplexa och heterogena kemiska substanser. Detta
förhållande innebär att man vid spårandet av mykotoxiner i ett material
måste använda en för varje mykotoxin särskild analytisk metod. Härtill
kommer att varje analys är tids- och arbet skrä vande. F. n. är endast ca
12—15 olika mykotoxiner (inklusive 6 aflatoxiner) tillgängliga för
rutinanalys. Det finns emellertid en stor mängd substanser isolerade från
olika svampar, som visat sig ha negativa effekter vid ingivning till
försöksdjur. Dessa substanser har mestadels isolerats och karaktäriserats i
samband med sökandet efter av svampar bildade antibiotiskt verksamma
ämnen. Enligt uppgift synes mer än 1 000 dylika substanser vara kända. I
vilken mån sådana substanser kan spela roll under fältförhållanden är
obekant. Det finns även mykotoxiner som framkallat från vissa länder väl
kända sjukdomstillstånd hos människor resp. djur (t. ex. alimentär toxisk
aleuki, leucoencephalomalaci) men som fortfarande trots intensivt
forskningsarbete icke är isolerade eller definierade (se A Z Joffe: Ali mentary

toxic aleukia, In Microbial toxins Vol. VII, Eds. S Kadis,

A Ciegler, S J Ajl. Academic press New York, 1971, pp. 139—189,
B J Wilson, R R Maronpot & P K Hildebrandt: Equine leucoencephalomalacia,
J.A.V.M.A. 163, 1293 — 1295, 1973). Med största sannolikhet
finns ytterligare flera av svampar bildade substanser med negativa

effekter om vilka vi idag helt saknar kännedom.

JoU 1974:33

Av det ovan framförda torde framgå omöjligheten av att med hjälp av
kemiska analyser utesluta förekomst av mykotoxin i ett material. Detta
förhållande understryker vikten av att profylaktiska åtgärder vidtages,
dvs. åtgärder syftande till att förhindra svamputväxt i foder- resp.
livsmedel.

Som nämnts är f. n. endast ca 12—15 olika mykotoxiner tillgängliga
för rutinanalys. Vi har emellertid här i landet, vilket också påpekas i
motionen, f. n. icke tillgång till laboratorieresurser för analys av samtliga
dessa mykotoxiner. För de mykotoxiner som kan analyseras är kapaciteten
liten och med undantag kanske för vissa aflatoxiner helt otillräcklig
för rutinmässiga analyser i den utsträckning som vore önskvärd. Man kan
i framtiden, vilket också nämnes i motionen, förvänta sig ett ökat behov
av att rutinmässigt analysera olika importerade fodermedels- resp.
livsmedelspartier med avseende på förekomst av vissa mykotoxiner. Det
kan framhållas att analysmetodiken för ett och samma mykotoxin kan
variera avsevärt beroende på det material som undersöks.

För att öka analyskapaciteten beträffande mykotoxiner här i landet
bör enligt min mening inrättas ett mykotoxikologiskt laboratorium med
fast anställd personal under ledning av en kompetent och erfaren kemist.
I första hand skulle laboratoriet inarbeta de analysrutiner som finns att
tillgå beträffande mykotoxiner, hålla sig underrättat om den internationella
utvecklingen på det analytiska området och successivt tillägna sig
analysmetoder, som bekantgöres i internationell litteratur. I ett senare
skede skulle laboratoriet stå till förfogande för analyser t. ex. i samband
med misstänkta fall av foderförgiftningar hos djur och för utredningar
avseende stickprovsmässiga serieanalyser av olika foder- resp. livsmedel,
importerade såväl som producerade inom landet. I mån av kapacitet
skulle laboratoriet även ägna sig åt metodutveckling och forskning.

Enligt min mening har motionärerna betydligt underskattat behovet
av laboratorieresurser i förhållande till en del av de målsättningar som
angivits. Det kan nämnas att det f. n. på flera håll i världen framför allt i
USA bedrives ett intensivt forskningsarbete beträffande mykotoxinernas
kemi och nya analysmetoder eller variationer av sådana publiceras med
täta intervall. I de material som analyseras på förekomst av mykotoxiner
förekommer också ofta substanser, det kan bl. a. röra sig om vissa
vitaminer och stabiliseringsfaktorer som i analyshänseende uppför sig
som det mykotoxin man söker efter. För att undvika feldiagnos och
därav följande uppståndelse, vilket vid något tillfälle synes ha förekommit
här i landet, måste bl. a. också komplicerade och tidskrävande
identifieringsreaktioner ibland utföras.

Statens veterinärmedicinska anstalt, som länge känt behov av tillgång
på utökad laboratoriekapacitet avseende mykotoxiner, har i yttrande till
Statens Råd för Skogs- och Jordbruksforskning väckt tanken på att
institutioner som avser bedriva forskning på mykotoxikologiens område
och som har behov av mykotoxikologiska analyser samordnar sin
verksamhet på området och gemensamt gör en framställning till
statsmakterna om inrättande av ett ovan skisserat mykotoxikologiskt
laboratorium.

Till sist bör upplysningsvis nämnas att Nordiska jordbruksforskares
förening stöder ett för de nordiska länderna gemensamt s. k. nordiskt
mykotoxinprojekt. Detta projekt omfattar bl. a. mykotoxikologiska
analyser som utföres vid den danska veterinär- och lantbrukshögskolans
bakteriologisk-hygieniska institution och ledes av veterinär Palle Krogh.
Inom detta projekts ram har många värdefulla informationer kunnat
lämnas beträffande mykotoxikologiska problem. Laboratorieresurserna
är emellertid begränsade och är f. n. ianspråktagna för undersökningar

JoU 1974:33

hos olika djurslag beträffande patogenes, klinik och patologi hos den
mykotoxikos som förorsakas av ochratoxin A.

Sammanfattningsvis kan sålunda framhållas.

1. De resurser som i motionen begäres för utförande av vissa
definierade forskningsprojekt inom mykotoxikologiens område synes när
det gäller vissa målsättningar vara klart underdimensionerade. Det är
därför tveksamt om det föreslagna projektet i sin nuvarande utformning
kan leda fram till resultat utöver sådana som redan är väl kända genom
den internationella litteraturen på området.

2. Ett genomförande av det föreslagna projektet kan först på lång sikt
beräknas ge utdelning i form av en minskning av redan nu kända och
påvisade risker med avseende på förekomst av mögelsvampar och
mykotoxiner i vissa fodermedel.

3. För att så snabbt som möjligt minska redan nu kända och påvisade
risker för förekomst av mögelsvampar och mykotoxiner i vissa fodermedel
bör tillsättas en grupp specialister på foder och foderhantering. Denna
grupp bör utarbeta förslag och anvisningar avseende hantering (skörd,
torkning, lagring) av vissa fodermedel (i första hand fodersäd och
stråfoder) syftande till att hanteringen av nämnda fodervaror sker på
sådant sätt, att svamputväxt förhindras. Dessa anvisningar bör sedan ligga
till grund för en intensiv informationsverksamhet. Statens veterinärmedicinska
anstalt har väckt frågan om tillsättande av en sådan specialistgrupp.

4. Den samlade analyskapaciteten beträffande mykotoxiner i vårt
land bör snarast ökas genom inrättandet av ett mykotoxikologiskt
laboratorium med fast anställd personal under ledning av en kompetent
och erfaren kemist. Statens veterinärmedicinska anstalt har väckt frågan
om inrättandet av ett dylikt laboratorium, som avses täcka ett mellan
olika institutioner samordnat behov av mykotoxikologiskt analysarbete.

5. Det bör ankomma på berörda institutioner att planera och
samordna sina insatser på det mykotoxikologiska området samt att
gemensamt hos statsmakterna framställa om erforderliga resurser.

6. Med hänsyn till det ovan framförda bör enligt min mening statens
veterinärmedicinska anstalt yrka avslag på den framställda motionen.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning (1974-03-26)

Rådet är helt införstått med dessa frågors stora aktuella betydelse. I
remissplanen saknar rådet statens veterinärmedicinska anstalt, som —
bl. a. genom redan utförd forskning — besitter god sakkunskap på
området.

Mykotoxinfrågan är, som även anges i motionerna, ingalunda ny även
om problemen accentuerats. År 1966 anvisade sålunda dåvarande
Jordbrukets forskningsråd vissa medel för mykotoxinforskning. Detta
uppföljdes med ytterligare anslag i det nuvarande rådets regi åren
1968-1972. Dessa ärenden har behandlats i samråd med andra forskningsråd,
stiftelser och motsvarande, resulterande i anslag från mer än ett
håll.

I anslutning till en bordlagd ansökan, inkommen hösten 1973, beslöt
rådet att mykotoxinfrågan skulle ytterligare penetreras av ett par
rådsledamöter i samråd med Livsmedelstekniska nämnden samt styrelsen
för teknisk utveckling. Med utgångspunkt därifrån ägde ett expertmöte
rum i februari 1974. I praktiken finns således redan experter, som
informellt och i samråd arbetar med problemställningen.

Av nyligen inkomna ansökningar som skall behandlas vid rådets

JoU1974:33

vårsession den 25—26 april 1974 avser tre berörda forskning. Därav
upptar två speciella forskningsprojekt och en utredning av möjligheterna
för en samordnad mykotoxinforskning. En dylik samordning kan
förmodas utmynna i en integrering av förutnämnda expertgrupp.

Med full insikt om problemets vidd vill rådet likväl erinra om att
ifrågavarande projekt måste behandlas i konkurrens med alla övriga
ansökningar inom hela jordbrukssektorn och prioriteras mot bakgrunden
av de många övriga angelägna insatsbehoven. Tyvärr tvingas rådet med nu
befintliga medelsresurser att avslå nära hälften av de inkomna ansökningarna
på grund av otillräckliga medel.

Det är rådets förhoppning, att ifrågavarande motioner röner ett
positivt mottagande, och att detta i sin tur kan medföra beslut om ökad
medelstilldelning till rådet för en samlad satsning på mykotoxinforskningsom
rådet.

Lantbrukarnas riksförbund (1974-04-02)

1. angående motionen 1974:505

Lantbrukarnas Riksförbund hänvisar i första hand till sitt remissvar
angående motion 840 rörande initierandet av ett forskningsprojekt
angående mykotoxinernas roll i fodermedels- och livsmedelshanteringen.
LRF har i nämnda remissvar sökt klarlägga vad mykotoxin är, var det
förekommer, vilka problem som är mest akuta och ange olika vägar för
lösningen av dem. Därtill kan följande anföras.

Mykotoxiner är komplexa och heterogena kemiska substanser. Detta
förhållande innebär att man vid spårande av mykotoxiner i ett material
måste använda en för varje mykotoxin särskild analytisk metod. Härtill
kommer att varje analys är tids- och arbetskrävande. För närvarande är
endast cirka 12—15 olika mykotoxiner (inklusive 6 aflatoxiner) tillgängliga
för rutinanalys. Det finns emellertid en stor mängd substanser
isolerade från olika svampar, som visat sig ha negativa effekter vid
ingivningen till försöksdjur. Dessa substanser har mestadels isolerats och
karakteriserats i samband med sökandet efter av svampar bildade
antibiotiskt verksamma ämnen. Enligt uppgift synes mer än 1000 dylika
substanser vara kända. I vilken mån sådana substanser kan spela roll
under fältförhållanden är obekant. Det finns även mykotoxiner som
framkallar i vissa länder väl kända sjukdomstillstånd hos människor resp.
djur men som fortfarande, trots intensivt forskningsarbete, icke är
isolerade eller definierade. Med största sannolikhet finns ytterligare flera
av svampar bildade substanser med negativa effekter om vilka vi i dag helt
saknar kännedom.

Av det ovan framförda torde framgå omöjligheten av att med hjälp av
kemiska analyser utesluta förekomst av mykotoxin i ett material.

Det kan vidare nämnas att från USA med täta intervall rapporteras om
nya analysmetoder eller varianter av sådana. Vidare förekommer det ofta
i material som analyseras på förekomst av mykotoxiner substanser såsom
vitaminer och/eller stabiliseringsfaktorer vilka i analyshänseende uppför
sig som mykotoxiner. För att undvika feldiagnos måste därför komplicerade
och tidskrävande identifieringsreaktioner utföras.

Mot denna bakgrund förefaller det mindre meningsfullt att uppställa
normer för att reglera förekomst av mögelsvampar i foder- och livsmedel.

2. angående motionen 1974:840

Mykotoxin utgör ämnesomsättningsprodukter (metaboliter) från

JoU 1974:33

svampar och bildas av svampar när dessas ämnesomsättningssystem är i
funktion, dvs. när svamparna befinner sig i tillväxtfas.

Det är väl känt att praktiskt taget alla av de vanligaste svampsläktena
och familjerna innehåller stammar som har förmåga att under vissa yttre
betingelser bilda metaboliter som har negativ verkan på försöksdjur vid
ingivning av mykotoxiner. Egenskapen att bilda toxin är sålunda icke en
egenskap som karakteriserar släktet eller familjen utan den enskilda
stammen, låt vara att vissa släkten och familjer omfattar en större andel
toxikogena stammar än andra.

I våra jordar förekommer normalt en varierad svampflora, som är av
utomordentlig betydelse för jordarnas aktivitet. Vi kan därför utgå från
att produkter av jorden innehåller svamporganismer som kan vara
toxinbildare. Detta förhållande innebär emellertid icke att produkterna
behöver innehålla mykotoxin. För att sådana skall bildas erfordras att
svamporganismerna ges möjlighet att tillväxa, dvs. att deras metaboliska
system ges tillfälle att träda i funktion. Detta kan ske först under vissa
yttre betingelser. Fuktighetshalt och temperaturförhållanden spelar roll.
De flesta forskare är överens om att fuktighetsförhållandena är av
avgörande betydelse för svamporganismernas möjlighet att övergå från
vegeterande fas till tillväxtfas och sålunda för deras möjlighet att bilda
toxiska metaboliter.

Om vattenaktiviteten hålls under vissa gränsvärden sker ingen ämnesomsättning
hos svamporganismerna och sålunda ej heller någon bildning
av mykotoxiner. Sådana gränsvärden för vattenaktivitet motsvaras hos
t. ex. säd av cirka 14 % vattenhalt, hos stråfoder i form av hö av cirka
18 % vattenhalt medan hos vissa oljerika produkter gränsvärdet för
vattenaktivitet ovan vilken svamputväxt kan förekomma ligger på endast
cirka 8 %.

Kan man sålunda snabbt nedbringa vattenaktiviteten i en vara till det
värde under vilket man ej behöver befara utväxt av svamporganismer
behöver man ej heller befara förekomst av mykotoxiner. Andra metoder
att förhindra utveckling av svamporganismer är t. ex. vad gäller spannmål
behandling med propionsyra eller lagring i syrefri miljö.

Beträffande forskningen kan nämnas att det på flera håll i världen,
framför allt i USA, bedrivs ett intensivt forskningsarbete beträffande
mykotoxinernas kemi. Denna bakgrundsforskning är av mycket stor
betydelse för oss att följa. Det mest angelägna området för våra
aktiviteter torde emellertid vara att förhindra svamptillväxt. Detta har
också varit föremål för forskning.

Nordisk Kontaktorgan för jordbruksforskning (NKJ) stöder ett för de
nordiska länderna gemensamt s. k. nordiskt mykotoxinprojekt. Detta
projekt omfattar bl. a. mykotoxikologiska analyser som utföres vid den
danska Veterinär- och Lantbrukshögskolans bakteriologisk-hygieniska
institution och leds av veterinär Palle Krogh.

Vid statens råd för skogs- och jordbruksforskning pågår f. n. ett
projekt rörande förekomst och utvecklingsbetingelser för toxinbildande
mögelsvampar i foder- och livsmedel. SVA har under 1972 lämnat en
slutredogörelse till rådet över projektet Förberedande studier över
foderkvalitetens betydelse för djurhälsan. Vid SVA pågår för närvarande
tre större projekt rörande dylika studier:

Mykotoxikologiska undersökningar i fodervaror

Foderhygieniska förhållanden i gårdssilor

Salmonellaförekomst i fodermedel

Vidare bedrivs vid Svalöv sedan 1968 en kvalitetsinventering av
fodersäd som bl. a. visat att betingelserna för utveckling av svamporganismer
och därmed bildningen av mykotoxiner i gårdslagrad foderspann -

JoU 1974:33

mål finns på en del håll inom landet och att en sådan bildning av
mykotoxin också ägt mm. Det har också framkommit att stråfoder vilket
lagrats under ogynnsamma förhållanden givit goda betingelser för
uppkomst och utveckling av svamporganismer.

Av vad som ovan redovisats framgår att vi i vårt land har behov av
fortsatt forsknings- och försöksverksamhet rörande mykotoxinernas roll
inom fodermedel- och livsmedelshanteringen. Lantbrukarnas Riksförbund
vill med anledning av väckt motion och med vad ovan anförts
framhålla betydelsen av att

1. en nulägesbeskrivning verkställes för att klarlägga pågående forskningsverksamhet
inom ovan nämnda område såväl inom- som utomlands,

2. en specialistgrupp med projektledare tillsättes med uppgift att
samordna försöksverksamheten inom området.

Vidare bör denna specialistgrupp

— medverka till initierandet av angelägna forskningsuppgifter baserade
på den under punkt 1 nämnda undersökningen,

— medverka till att projekten genomförs inom i första hand områden
angivna under punkt 3 och 4 (i motionen 1974:840) samt vara statens
råd för skogs- och jordbruksforskning behjälplig vid prioriterandet av
ansökningshandlingar inkomna till forskningsrådet,

— medverka till att klarlägga behovet av laboratorieresurser inom
nämnda arbetsområde samt ge förslag till lokalisering, uppbyggnad och
innehåll för nya laboratorieutrustningar.

Gruppen bör ha en sådan sammansättning att samtliga berörda
institutioner inom ämnesområdet blir representerade. Vidare bör representanter
för den av NKJ stödda forsknings- och försöksverksamheten
beredas plats. Viktigt är också att den i punkt 2 föreslagna projektledaren
placeras på en central plats varifrån projektet kan samordnas.

I övrigt hänvisas till vad som angetts i vårt remissvar till motion nr
505.

Kooperativa förbundet (1974-04-01)

När det gäller mycotoxinerna finns flera bevis på att dessa kan bli ett
allt allvarligare hot både mot människor och husdjur. Bl. a. hade KF
tillfälle konstatera detta i samband med livsmedelsverkets arbete med
paranötter föregående år som noga följdes av KF:s livsmedelslaboratorium.
För säkerhets skull beslöt KF att även avstå från import av
paranötter i fortsättningen. Jämfört med de risker som de i Sverige
uppmärksammade tillsatserna innebär torde de mikrobiologiska riskfaktorerna,
som bl. a. innefattar mycotoxinerna, ha en avgjort större
betydelse. KF anser därför att det är önskvärt att beredskapen när det
gäller analys av och forskning kring mycotoxiner bör förstärkas i Sverige
och att man håller nära kontakt med motsvarande forskning i andra
länder. KF anser därför att livsmedelsverkets undersökningsavdelning och
andra berörda institutioner ges särskilda anslag att möjliggöra forskning
kring mycotoxinernas roll inom fodermedels- och livsmedelshantering.

När det gäller motion 505 sammanhänger förslaget delvis med motion
840. KF anser dock att man först måste bedriva forskning kring
mycotoxinerna och få fram tillräckliga grunddata innan det är möjligt att
utfärda konkreta bestämmelser om andelen mögelsvampar etc. som får

JoU 1974:33

förekomma i livsmedel och fodermedel. Därför anser KF att främst
livsmedelsverket bör följa utvecklingen och när man anser att tillräckligt
underlag finns föreslå lämpliga bestämmelser.

GOTAB 74 7799 S Stockholm 1974