Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:73 med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m. jämte motioner (Betänkande 1974:JoU18 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 18 år 1974

JoU 1974:18

Nr 18

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974: 73
med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 73 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. antaga lag om bevarande av bokskog,

2. antaga lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

3. godkänna de grunder för särskilt stöd till bevarande av bokskog
som förordats i propositionen,

4. till Vissa kostnader för vård och föryngring av bokskog m. m. för
budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 500 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till lag om bevarande av bokskog.
Bokskogarna har på senare år avverkats i snabb takt, och på de avverkade
områdena planteras i stor utsträckning i stället barrskog. Förslaget
går ut på att skydda och bevara bokskogarna. Samhället får möjlighet
att kontrollera avverkningarna och hindra att bokskog omförs till
barrskog. Enligt förslaget får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd.
Inte heller får åtgärder för återväxt av annat trädslag än bok vidtas
i bokskog utan särskilt tillstånd. Tillståndsfrågorna föreslås bli prövade
av länsstyrelsen, som vid prövningen skall beakta att bokskog som
är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras så långt möjligt.

Ersättning till markägare föreslås utgå, om tillstånd till avverkning
av awerkningsmogen bokskog vägras och detta medför att rationellt
bokskogsbruk avsevärt försvåras. Vägras däremot tillstånd att plantera
annat trädslag än bok på bokskogsmark, utgår ingen ersättning.

Vidare föreslås i propositionen att ett statligt bidrag införs till kostnader
för föryngring och vård av bokskog.

Avsikten är således att genom en kombination av lagstiftningsåtgärder
och ekonomiska åtgärder skapa ett effektivt skydd för bokskogarna.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Riksdagen 1974.16 sami. Nr 18

JoU 1974:18

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om bevarande av bokskog

Härigenom förordnas som följer.

1 § Med bokskog förstås i denna lag trädbestånd vars virkesförråd
till minst sjuttio procent utgöres av bok och vars yta upptar minst ett
halvt hektar.

2 § I bokskog får bokträd ej avverkas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket fordras dock ej för röjning eller gallring

som är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Utan hinder av första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan
eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild
ordning.

3 § I bokskog eller, efter avverkning av bokskog, på det avverkade
området får åtgärd för återväxt av annat trädslag än bok vidtagas endast
efter särskilt tillstånd.

4 § Fråga om tillstånd enligt 2 eller 3 § prövas av länsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt
bevaras så långt möjligt.

5 § Länsstyrelsen får förelägga den som söker tillstånd enligt 2 §
att lägga fram erforderlig avverkningsplan vid påföljd att hans talan
annars ej upptages till prövning.

I samband med att tillstånd ges enligt 2 eller 3 § kan länsstyrelsen
föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga
återväxt av ett tillfredsställande bokbestånd. Uppkommer olägenhet
som ej förutsågs när tillståndet gavs, kan länsstyrelsen meddela
föreskrift för att avhjälpa olägenheten.

Som villkor för tillstånd enligt 2 eller 3 § kan krävas att säkerhet
ställes för fullgörandet av föreskrivna åtgärder. Visar sig sådan säkerhet
otillräcklig, kan länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla
endast om ytterligare säkerhet ställes.

6 § Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog
och föranleder detta att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras,
är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt till fastigheten
berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses skog som anses utvecklingsbar enligt
skogsvårdslagen (1948: 237).

7 § I fråga om ersättning enligt 6 § första stycket gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna om ersättning i naturvårdslagen (1964: 822).

JoU 1974:18

8 § Meddelas föreskrift om åtgärd för att trygga återväxt enligt 5 §
andra stycket, utgår bidrag av allmänna medel till kostnaderna för åtgärden.

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 eller 3 §
eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 5 § andra stycket dömes
till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Har någon brutit mot 2 eller 3 § eller mot föreskrift som meddelats
enligt 5 § andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom
att vidtaga rättelse.

Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen låta vidtaga åtgärden
på den försumliges bekostnad.

11 § Talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres hos Kungl.
Maj:t genom besvär. Statens naturvårdsverk får föra talan mot sådant
beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas att 25 § naturvårdslagen1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet äro
berättigade till ersättning av kronan i den utsträckning som anges i 26,
28 och 30 §§. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten,
är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om
inlösen av fastighet stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972: 719)
i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser
ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga
tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen
tio år före det talan väcktes vid domstol.

1 fråga om ersättning med anledning
av att avverkning eller
återväxtåtgärd som avses i lagen
(1974: ) om bevarande av bok skog

förbjudits eller att tillstånd till
sådan avverkning eller åtgärd
vägrats eller förenats med föreskrifter
gäller bestämmelserna i
nämnda lag.

1 Lagen omtryckt 1972: 779.

* Senaste lydelse 1973: 311.

JoU 1974:18

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Talan om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxtåtgärd
som avses i 25 § tredje stycket förbjudits enligt 8 § prövas
enligt äldre bestämmelser, om talan väckts före ikraftträdandet av denna
lag. Talan om ersättning med anledning av att tillstånd som avses i
19 § eller 26 § andra stycket till avverkning eller åtgärd som nyss sagts
vägrats eller förenats med föreskrifter prövas enligt äldre bestämmelser,
om ansökan om sådant tillstånd kommit in till länsstyrelsen före den 10
november 1973.

Motionerna m. m.

I motionen 1974: 1697 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 73 beslutar

1. att statsbidraget för föryngringsåtgärder och vård av bokskog skall
utgå med högst 80 procent av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna
för åtgärderna, samt 2. att ersättning till markägare skall utgå
för den del av bokskogsarealen som överstiger 20 procent av fastighetens
totala areal när ansökan om omföring av bokskog till granskog i
enlighet med det i motionen anförda avslås.

I motionen 1974: 1745 av herr Komstedt (m) hemställs att riksdagen
avslår Kungl. Maj:ts förslag om lag för bevarande av bokskog.

I motionen 1974:1746 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att
riksdagen 1. beslutar följande ändringar i det vid propositionen 1974: 73
fogade förslaget till lag om bevarande av bokskog:

Kungl. Maj:ts förslag

4 § frågan om långt

möjligt.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt
denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar

— skogsvårdslagen (1948: 237).

Motionärernas förslag
4 § frågan om tillstånd enligt 2
eller 3 §§ prövas av länsstyrelsen
efter hörande av skogsvårdsstyrelsen.
Vid prövning skall iakttagas
att bokskog som är av värde från
naturvårdssynpunkt bevaras inom
ramen för ett långsiktigt bokskogsbruk
på fastigheten.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Med utvecklingsbar

- skogsvårdslagen (1948: 237).

2. uttalar att frågan om ersättningar och kompensation får en sådan
utformning att markägaren tillförsäkras: skälig kompensation då bok -

JoU 1974:18

skog vägras omföras till barrskog, full kompensation då föryngringsåtgärder,
markberedningar, stängsling, plantering av skärm etc. måste genomföras,
80 procent av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnader då ungskogsröjning
och gallring måste genomföras, hela kostnaden då nyplantering
sker på mark som tidigare inte varit bokskogsbärande och att
alla ersättningar skall beräknas för 80 procent av fastighetens totala
bokskogsareal och i övrigt utgå enligt de regler som föreslagits i propositionen.

I motionen 1974: 1747 av herr Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen beslutar 1. att paragraf 1 i Lag om bevarande av bokskog får
följande lydelse: 1 § Med bokskog förstås i denna lag trädbestånd vars
virkesförråd till minst femtio procent utgörs av bok och vars yta upptar
minst ett halvt hektar, 2. att statsbidrag till vård och föryngring av bokskog
skall kunna utgå med högst 80 procent av kostnaderna för åtgärderna.

I ärendet har dessutom till utskottet inkommit en skrivelse från Lantbrukarnas
länsförbund i Blekinge.

Utskottet

Sedan 1964 års riksdag begärt utredning av frågan om lämpliga åtgärder
för bokens bevarande i önskvärd utsträckning i den svenska
skogsfloran uppdrogs åt skogsstyrelsen att i samråd med statens naturvårdsnämnd,
sedermera statens naturvårdsverk, utreda frågan. Ämbetsverken
framlade år 1971 ett betänkande, Bokskogens bevarande, vari
bl. a. föreslogs att statligt ekonomiskt stöd skulle utgå till föryngringsåtgärder
och ungskogsvård för att stimulera markägarna att bevara och
förnya sina bokskogar. Statligt bidrag föreslogs även till kostnader för
nyplantering. Förslaget innebar bl. a. att skyddet för bokskogarna skulle
kunna ordnas genom frivilliga överenskommelser med markägarna. Sedan
utredningen avgivit sitt betänkande har naturvårdsverket hösten
1973 i en skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit att läget för bokskogarna
blivit så allvarligt att ytterligare åtgärder snarast borde vidtas. Ett
system med frivilliga överenskommelser torde enligt verkets mening inte
vara tillräckligt utan även lagstiftningsåtgärder borde vidtas. Utredningsbetänkandet
och naturvårdsverkets framställning har remissbehandlats.
Det i förevarande proposition framlagda förslaget bygger i huvudsak
på det sålunda inhämtade utredningsmaterialet. Förslaget syftar i
princip till att genom en kombination av lagstiftningsåtgärder och
ekonomiska åtgärder åstadkomma ett effektivt skydd för bokskogarna.
Departementschefen ansluter sig till naturvårdsverkets och flertalet remissinstansers
uppfattning att särskilda lagstiftningsåtgärder behövs och

JoU 1974:18

finner det vidare rimligt att samhället bär ett visst ekonomiskt ansvar
för att bokskogen blir bevarad. Utskottet får beträffande det närmare
innehållet i förslaget, i den mån det inte berörs i det följande, hänvisa
till propositionen.

Lagstiftning om bevarande av bokskog

I propositionen framläggs bl. a. ett förslag till lag om bevarande av
bokskog. F. n. är vissa bokskogsområden skyddade genom åtgärder enligt
naturvårdslagen (NVL) — en mindre del såsom naturreservat och
återstoden genom provisoriska landskapsskyddsförordnanden enligt 19 §
NVL. De på angivna sätt skyddade områdena beräknas uppgå till sammanlagt
närmare 30 000 ha. Syftet med den föreslagna nya lagstiftningen
är bl. a. att åstadkomma ett permanent och generellt skydd
som ersätter det interimistiska, till vissa områden begränsade skydd som
f. n. gäller enligt NVL.

Som grundläggande föreskrifter bör enligt lagförslaget införas förbud
mot att utan särskilt tillstånd avverka bokträd i bokskog och mot att i
bokskog eller, efter avverkning av bokskog, på det avverkade området
vidta åtgärder för återväxt av annat trädslag. Fråga om sådant tillstånd
bör prövas av länsstyrelserna. Undantag från skyldigheten att söka tillstånd
till sådan avverkning bör gälla bl. a. för röjningar och gallringar i
skogsvårdande syfte. Om bokskogarna skall kunna behållas i önskvärd
omfattning, krävs, anför departementschefen, som en första åtgärd att
från naturvårdssynpunkt olämpliga avverkningar förhindras. Detta är
angeläget inte minst med hänsyn till de speciella svårigheter som föreligger
vid föryngring av bok. Av samma skäl måste tillståndstvång gälla
för skogsodling med annat trädslag. Det bör uppdras åt skogsstyrelsen
att utforma noggranna anvisningar för var gränsen går för beståndsvårdande
gallring och föryngringshuggning m. m.

Med bokskog bör förstås trädbestånd vars virkesförråd till minst 70
procent utgörs av bok och som omfattar minst ett halvt hektar. I vad gäller
frågan om eventuell ersättningsskyldighet för staten vid vägrat tillstånd
att omföra bokskog till barrskog enligt lagförslaget framhålls i propositionen
bl. a. att man bör skilja mellan å ena sidan de fall då tillstånd
vägras till avverkning som står i överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk
och å andra sidan de fall då tillstånd att ersätta bokskog med
annan skog vägras. I sammanhanget erinras om grunderna för ersättningsregleringen
på naturvårdsområdet som innebär å ena sidan att ersättning
inte skall utgå för värden som beror enbart på förväntningar
om ändring i pågående markanvändning och å andra sidan att ersättning
skall utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom
föreskrifter eller beslut enligt NVL. Lagförslaget innebär att någon rätt
till ersättning inte skall föreligga för det fall att en skogsägare vägras
omföra bokskog till barrskog. I vad gäller vägrat tillstånd till avverkning

JoU 1974:18

framhålls i propositionen att det från naturvårdssynpunkt endast i undantagsfall
finns skäl att vägra avverkning av mogna bestånd. Vägras
emellertid avverkning som står i överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk
bör detta betraktas som ett intrång i pågående markanvändning
och ersättning bör kunna komma i fråga. Ersättning bör emellertid
utgå endast om tillstånd vägras till avverkning av icke utvecklingsbar
bokskog och detta medför att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras.

Frågan om statligt stöd till föryngring och vård av bokskog behandlas
i följande avsnitt av förevarande betänkande.

Utskottet ansluter sig för egen del till den av departementschefen
uttalade uppfattningen om behovet av lagstiftning om bevarande av bokskog
och finner inte anledning till erinran emot den i propositionen föreslagna
utformningen av lagen. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen
1974: 1745 om avslag på lagförslaget och biträder ej heller yrkandena
i motionerna 1974: 1746, yrkande 2, och 1974: 1697, yrkande 2,
om ersättning till markägare i vissa fall när ansökan om överföring av
bokskog till granskog avslås, i motionen 1974:1746, yrkande 1, om
vissa ändringar i 4 och 6 §§ i lagförslaget samt i motionen 1974: 1747,
yrkande 1, om viss ändring i 1 § i lagförslaget.

Statsbidrag till föryngring och vård av bokskog m. m.

Bokskogsutredningens förslag till bidragssystem innebar bl. a. att statliga
bidrag till enskilda markägare skulle utgå för föryngringsåtgärder
och ungskogsvård i bokskogar. Utredningen förutsatte att de nya bestånden
i regel blir anlagda genom självföryngring, vilket blir mindre
kostsamt än föryngring genom plantering. Bidrag föreslogs dock även
till kostnader för plantering. Innan bidrag lämnats skulle en enkel
skogsvårdsplan ha upprättats av skogsvårdsstyrelsen och avtal slutits
mellan staten och markägaren, vari denne garanterade bokskogsdrift för
en tid av 30 år. Bidragen föreslogs utgå med högst 80 procent av kostnaderna.
Stöd borde lämnas till plant- och ungskogsbestånd som anlagts
före bidragsreglernas tillkomst men i sådana fall begränsas till kostnader
för åtgärder som aktualiserats efter nämnda tidpunkt.

Frågan om statsbidrag till föryngring och vård av bokskog har även
behandlats i remissyttrandena över naturvårdsverkets framställning om
lagstiftning till skydd för bokskogarna. Flertalet remissinstanser förorda;
sålunda att lagstiftningsåtgärderna kombineras med ett statligt ekonomiskt
stöd till bokskogarna. Statsbidragets storlek har diskuterats av de
flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads
län samt skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser att staten bö;
täcka hela kostnaden för föryngring och vård av bokskog. Domänverke
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund föreslår att extra bidrag
bör kunna utgå då speciellt svåra föryngringsförhållanden råder. Enlig

JoU 1974:18

länsstyrelsen i Malmöhus län bör full kostnadstäckning medges för åtgärder
på små, mindre bärkraftiga lantbruk och på lantbruk med en
förhållandevis stor bokskogsareal.

Även departementschefen har som anförts i det föregående funnit
det rimligt att samhället bär ett visst ekonomiskt ansvar för att bokskogen
blir bevarad och föreslår därför att statliga bidrag skall kunna
utgå till kostnaderna för föryngring och vård av bokskog. Bidrag skall
därvid kunna utgå i fall, då länsstyrelsen funnit det angeläget att ett
område skall vara bevuxet med bok och skogsvårdsstyrelsen bedömt att
åtgärderna kan resultera i en tillfredsställande bokskog. Som ytterligare
villkor för stöd bör för varje fastighet gälla att av länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen
gemensamt upprättas en plan för skötseln av skogen och
att fortsatt bokskogsbruk sker under en tid av 50 år. Bidrag bör lämnas
för exempelvis markberedning, stängsling, plantering av skärm eller i
vissa fall plantering av bokträd. Vidare bör bidrag kunna ges till kostnaderna
för plantering av bokskog på lämpliga marker, som tidigare
varit bevuxna med barrskog eller varit jordbruksmark. Även till ungskogsröjning
bör stöd kunna lämnas. Sådana röjningar är kostsamma
och ger inget gagnvirke. Departementschefen förordar att bidrag till
här angivna åtgärder skall utgå med högst 40 procent av de av skogsvårdsstyrelsen
beräknade kostnaderna. Härutöver föreslås att skogsvårdsstyrelsen
i de fall det bedöms nödvändigt skall kunna ge kostnadsfri
rådgivning om skötseln och utföra kostnadsfri stämpling i samband
med röjning, gallring och föryngringshuggning.

I motionerna 1974: 1697, yrkande 1, och 1974: 1747, yrkande 2, föreslås
att bidragsandelen bestäms i enlighet med bokskogsutredningens
förslag till högst 80 procent av kostnaderna. I motionen 1974: 1746,
yrkande 2, föreslås att ersättningsreglerna får en sådan utformning
att markägaren tillförsäkras full kompensation då föryngringsåtgärder
måste genomföras, bidrag med 80 procent av kostnaderna för ungskogsröjning
och gallring och ersättning för hela kostnaden då nyplantering
sker på tidigare inte bokskogsbärande mark. I nämnda motionsyrkande
föreslås samtidigt en reduktionsregel, innebärande att ersättningarna
beräknas för 80 procent av fastighetens totala skogsareal. Motionsyrkandena
motiveras bl. a. med att avkastningen av bokskogsdrift är
låg, att kostnaderna för vård och föryngring är mycket höga och att
de i propositionen föreslagna reglerna skulle hårt drabba inte minst
ägarna till de mindre bokskogsfastigheterna, vilka fastigheters skogsinnehav
ofta till särskilt stor del utgörs av bokskog. Det understryks
också att åtgärder måste vidtas så att bokskogslandskapet behåller sitt
värde från vetenskapliga, miljömässiga och rekreativa synpunkter.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att skydd av bokskogen
med enbart lagstiftning inte medför någon garanti för att en tillfredsställande
föryngring erhålls vid avvecklingen av de bestånd som

JoU 1974:18

är awerkningsmogna. Som nämnts är normala föryngringsåtgärder
förhållandevis dyra. Utskottet delar alltså den uppfattning som framförts
i propositionen att det är rimligt att samhället får bära ett ekonomiskt
ansvar för att bokskogen blir bevarad och att detta ansvar
får formen av stimulansåtgärder. Departementschefens förslag om
statsbidrag till föryngring och vård av bokskog föranleder härvidlag
ingen principiell erinran från utskottets sida. I vad gäller bidragsandelens
storlek har emellertid som framgår av det föregående olika
meningar gjorts gällande. Utskottet vill för egen del framhålla att behovet
av statligt stöd till bokskogsägare som kommer att beröras av
här ifrågavarande åtgärder torde kunna variera inom rätt vida gränser
från fall till fall. Sådana omständigheter som exempelvis särskilda
svårigheter och höga kostnader till följd av markens beskaffenhet eller
läge när det gäller att föryngra ett bokskogsbestånd kan, om inte verksamt
stöd lämnas, tänkas verka återhållande på vederbörande markägares
benägenhet att medverka till uppnåendet av propositionens syfte
att bevara bokskogen. Det synes vidare utskottet som om den ekonomiska
bärkraften för de fastigheter som kommer att beröras av åtgärder
i enlighet med propositionen och de ekonomiska konsekvenserna
för markägarna i de särskilda fallen kan komma att påverka bidragsbehovet
i högst varierande grad. Utskottet har vid sina överväganden i
frågan funnit skäl tala för att möjlighet öppnas för lämnande av bidrag
till de i propositionen nämnda åtgärderna med högst 60 procent av de
av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna för desamma.

Vad utskottet nu förordat synes ligga väl i linje med det allmänna
syftet med motionerna 1974: 1697, yrkande 1, 1974: 1746, yrkande 2,
och 1974: 1747, yrkande 2. Ifrågavarande motionsyrkanden torde i övrigt
inte påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Ändring i naturvårdslagen

I propositionen framläggs även förslag om viss ändring i 25 § NVL.
Ändringsförslaget innebär att i nämnda lagrum skall intas en bestämmelse
att, i fråga om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxtåtgärd
som avses i lagen om bevarande av bokskog förbjudits eller
att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats
med föreskrifter, bestämmelserna i nämnda lag skall gälla. Vidare föreslås
som övergångsbestämmelse en regel om att talan om ersättning
med anledning av att tillstånd som avses i 19 § eller 26 § andra stycket
NVL till avverkning eller återväxtåtgärd som avses i lagen om bevarande
av bokskog vägrats eller förenats med föreskrifter skall prövas enligt
äldre bestämmelser, om ansökan om sådant tillstånd inkommit till länsstyrelsen
före den 10 november 1973. Nämnda datum anknyter till tidpunkten
för offentliggörandet av naturvårdsverkets beslut om den tidigare
här nämnda framställningen till Kungl. Maj:t beträffande lagstiftning
om bokskog.

JoU 1974:18

Utskottet finner inte anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts
förslag i nu berörda del.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna
1974: 1697, yrkande 2, 1974: 1745, 1974: 1746, yrkandena
1 och 2, sistnämnda yrkande såvitt nu är i fråga,
samt 1974:1747, yrkande 1, antar i propositionen 1974: 73
framlagt förslag till lag om bevarande av bokskog,

2. antar i propositionen föreslagen lag om ändring i naturvårdslagen
(1964: 822),

3. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:
1697, yrkande 1, 1974: 1746, yrkande 2, sistnämnda yrkande
såvitt i övrigt är i fråga, och 1974: 1747, yrkande 2, godkänner
av utskottet förordade grunder för särskilt stöd till bevarande
av bokskog, samt

4. till Vissa kostnader för vård och föryngring av bokskog m. m.
för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 500 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1974

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s)*, Magnusson i
Tanum (s), Kronmark (m)*, fru Theorin (s)*, herr Jonasson (c)*, fru
Lundblad (s)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s),
Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk) och Enlund (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”i lagförslaget” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det för egen del i och för sig naturligt att problemet
med bokskogens bevarande löses genom en kombination av lagstiftning
och ekonomiska stimulansåtgärder. Vid avvägningen av det kostnadsansvar
som skall bäras av markägare resp. det allmänna bör emellertid

JoU 1974:18 11

enligt utskottets mening gälla att 20 procent av en fastighets bokskogsareal
ligger inom ramen för vad som i markägarens eget intresse bör
bevaras. För sådana delar av bokskogsarealen bör således ingen särskild
ersättning eller kompensation utgå. Dock bör vid meddelat awerkningsförbud
för icke utvecklingsbar bokskog den ersättning som kan lämnas
enligt lagförslaget motsvara markägarens hela intäktsförlust. Utskottet
ansluter sig till vad härom anförts i motionen 1974: 1746. I propositionen
framlagt lagförslag innebär bl. a. att ersättning inte skall utgå vid
vägrat tillstånd att omföra bokskog till barrskog eller annan skog. Enligt
utskottets mening bör full kompensation — med beaktande av nyss
angivna egetansvar — utgå till markägaren i de fall ett vägrat tillstånd
innebär väsentligt hinder för framtida rationellt skogsbruk och avsevärt
ekonomiskt avbräck för markinnehavaren. I enlighet härmed bör, som
föreslås i motionen 1974: 1746, yrkande 1, 6 § andra stycket utgå ur
lagförslaget.

I motionen 1974: 1746 yrkas vidare att i lagen skall intagas föreskrift
att länsstyrelsen vid prövning av tillståndsfrågor enligt 2 och 3 §§ i lagen
skall höra skogsvårdsstyrelsen. Utskottet anser sig böra biträda
jämväl detta yrkande, vilket innebär viss ändring i lagförslagets 4 §. Enligt
propositionen skall vid prövningen av tillståndsfrågor iakttagas att
bokskog som är av värde från naturskyddssynpunkt bevaras så långt
möjligt (4 § 2 st.). I motionen 1974: 1746 betonas vikten av ett långsiktigt
och uthålligt bokskogsbruk och motionärerna hemställer om ändring
av nyssnämnda paragraf i lagförslaget, innebärande att tillståndsprövningen
skall ta sikte på att bokskog bevaras inom ramen för ett
långsiktigt bokskogsbruk på fastigheten. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Utskottet finner i övrigt inte anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag till lag om bevarande av bokskog. Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet biträder motionen 1974: 1746, yrkande 1, men avstyrker
motionerna 1974: 1745 och 1974: 1747, yrkande 1. Motionen
1974: 1697, yrkande 2, torde bli i väsentlig grad tillgodosedd med vad
utskottet anfört.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 9 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser (lika med utskottet) av stimulansåt gärder.

Även i vad gäller bidragen till i propositionen avsedda åtgärder
för föryngring och vård av bokskog bör den tidigare nämnda grundläggande
principen att markägare själv skall svara för kostnaderna för
20 procent av fastighetens bokskogsareal enligt utskottets mening gälla.
Utskottet vill emellertid ifrågasätta om inte den i propositionen föreslagna
bidragsandelen, högst 40 procent av de av skogsvårdsstyrelsen

JoU 1974:18

godkända kostnaderna, är för snävt tilltagen för att tillgodose rättvisesynpunkter
och i tillfredsställande grad stimulera bokskogsägarna till
intresserad medverkan i strävandena att bevara bokskogen. Utskottet
har vid sin prövning av denna fråga kommit till uppfattningen att en
gränsdragning vid högst 80 procent av kostnaderna vore mer ändamålsenlig.
Detta innebär att motionen 1974: 1697, yrkande 1, motionen
1974: 1746, yrkande 2, och motionen 1974: 1747, yrkande 2, får anses
bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under punkterna 1 och 3 bort ha

följande lydelse:

l.med förmälan att i propositionen 1974:73 framlagt förslag
till lag om bevarande av bokskog inte kunnat oförändrat antagas a.

med bifall till motionen 1974:1746, yrkande 1, för sin del
antar följande som utskottets förslag betecknade lydelse av 4 §
och 6 § i lagförslaget:

Kungl. Maj:ts förslag
4 § Fråga om tillstånd enligt 2
eller 3 § prövas av länsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas
att bokskog som är av värde från
naturvårdssynpunkt bevaras så
långt möjligt.

6 § Vägras tillstånd till avverkning
av icke utvecklingsbar bokskog
och föranleder detta att rationellt
bokskogsbruk avsevärt försvåras,
är ägaren av fastigheten
och innehavare av särskild rätt till
fastigheten berättigade till ersättning
av staten för den skada de
härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt
denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses
skog som anses utvecklingsbar enligt
skogsvårdslagen (1948: 237).

b. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1974: 1745 och 1974:1747, yrkande 1, för sin del
antar det under a. omförmälda lagförslaget i övrigt,

c. i anledning av motionerna 1974: 1697, yrkande 2, och
1974:1746, yrkande 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört beträffande ersättning i vissa fall

Utskottets förslag
4 § Fråga om tillstånd enligt 2
eller 3 § prövas av länsstyrelsen
efter hörande av skogsvårdsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas
att bokskog som är av värde
från naturvårdssynpunkt bevaras
inom ramen för ett långsiktigt
bokskogsbruk på fastigheten.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Med utvecklingsbar

skogsvårdslagen (1948: 237).

JoU 1974:18

då tillstånd vägras till omföring av bokskog till barrskog,
m. m.,

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740056