Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:9 angående skydd för fiske med fast redskap, m. m. jämte motioner (Betänkande 1973:JoU8 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 8 år 1973

JoU 1973:8

Nr 8

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:9
angående skydd för fiske med fast redskap, m.m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 9 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över de ändringar i fiskeristadgan
som i statsrådsprotokollet förordats.

I propositionen föreslås vissa ändringar i gällande fiskeristadga (1954:
607) över vilka riksdagens yttrande bör inhämtas. Bl. a. förordas ett
generellt förbud mot fiske med krokredskap inom 50 m från större
fast redskap. Från bevakningssynpunkt föreslås generellt märkningstvång
för utestående redskap. Vidare föreslås förbud att fånga krabba eller
hummer vid dykning.

Motionerna

I motionen 1973: 1579 av herr Grebäck m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att fiskeristadgan och 1950 års lag om
rätt till fiske snarast blir föremål för omarbetning i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen.

I motionen 1973: 1580 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp) hemställs att
riksdagen beslutar att godkänna propositionen 1973: 9 med den ändringen
att skyddsavståndet från fasta redskap bestämmes till 100 m i
stället för 50 m.

Utskottet

Bestämmelser som reglerar fisket återfinns i flera författningar. Sålunda
anges i lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde
vad som är allmänt resp. enskilt vatten. I lagen (1950: 596) om rätt till
fiske, fiskerättslagen, anges vem som har rätt att fiska i allmänt och
enskilt vatten. Enligt denna lag får varje svensk medborgare fiska
med rörligt redskap i allmänt vatten. För att få sätta ut fast redskap i
allmänt vatten fordras normalt särskilt tillstånd. I enskilt vatten får som
regel fiske bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal,

1 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 8

JoU 1973: 8

urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund har
rätt till det. Från denna regel finns en rad delvis mycket långtgående
undantag om fritt fiske vid havskusterna och i de fem största insjöarna.

Fiskeristadgan (1954: 607) innehåller allmänna bestämmelser om fiskets
vård och bedrivande inom rikets vattenområden. Dessutom får
länsstyrelse enligt 14 § fiskeristadgan för länet eller del därav meddela
särskilda bestämmelser i ämnet. Dessa får dock inte avse undantag från
förbud enligt de allmänna bestämmelserna.

I propositionen 1973: 9 anmäls att fiskeristyrelsen i enlighet med
Kungl. Maj:ts uppdrag har utarbetat förslag till ny fiskeristadga. Styrelsen
har haft att utgå från fritidsfiskeutredningens betänkande (SOU
1968: 13) och däröver avgivna remissyttranden. Förslaget har utarbetats
i samverkan med bl. a. yrkesfiskets och fritidsfiskets organisationer. Departementschefen
anser att förslaget väl fyller syftet att anpassa fiskeristadgan
efter nya rön och erfarenheter, särskilt på fiskevårdens område.
Dock är han inte beredd biträda alla de ändringsförslag som framlagts
och har därför inte för avsikt att förorda en helt ny fiskeristadga utan
begränsar sig till att föreslå att vissa ändringar och tillägg görs i gällande
stadga. Fiskeristyrelsen har bl. a. föreslagit att åtskilliga lokala
bestämmelser om förbud att använda vissa redskap och fiskemetoder
skall tas in i fiskeristadgan och ges giltighet för hela landet. Vid remissbehandlingen
har denna principlösning fått ett positivt mottagande,
men krav på undantag av hänsyn till lokala förhållanden har samtidigt
framställts. Departementschefen anser att fördelen med för hela
landet enhetliga fiskebestämmelser inte är så stor att man för den
skull bör rubba bestående förhållanden i de fall där detta skulle medföra
betydande nackdelar från fiskerinäringens eller fiskevårdens synpunkt.
Endast i sådana fall, då en klar majoritet av remissinstanserna tillstyrkt
att lokala bestämmelser ges generell giltighet, har departementschefen
funnit sig böra förorda en sådan ändring.

I motionen 1973: 1579 begärs bl. a. en omarbetning av fiskeristadgan.
En sådan omarbetad stadga skulle, såvitt framgår av motionen, i princip
överensstämma med fiskeristyrelsens förslag. Motionärerna anser propositionen
innebära att vi även efter förordade ändringar kommer att
ha en otidsenlig fiskeristadga.

Utskottet får i anledning av nyssnämnda motionsyrkande erinra om
att, såsom framhålls i propositionen, det i princip ankommer på Kungl.
Maj:t att utfärda eller ändra fiskeristadgan. Endast beträffande vissa
mera betydelsefulla ändringar har riksdagen förbehållit sig rätten att bli
hörd, bl. a. i frågor som rör förhållandet mellan fiskande inbördes eller
som eljest är av mera allmänt intresse (3LU 1954: 28 s. 72). I propositionen
anges i enlighet härmed vissa principiella synpunkter på uppläggningen
av fiskeristadgan och tas upp några förslag till ändringar av

JoU 1973: 8

stadgan i mera väsentligt hänseende. Bl. a. förordas att i stadgan införs
ett generellt förbud mot fiske med krokredskap inom 50 m från större
fast redskap. Mot de av departementschefen angivna principerna för
ändring av fiskeristadgan har utskottet ingen erinran. Förevarande motionsyrkande
avstyrks således.

Ett av de förslag till ändringar i fiskeristadgan, över vilka Kungl.
Maj:t berett riksdagen tillfälle yttra sig, gäller, som nyss nämnts, bestämmelser
om skydd för fiske med fast redskap. Enligt gällande bestämmelser
fordras i regel särskilt tillstånd för att få utsätta fast redskap
i allmänt vatten. Sådana redskap används huvudsakligen av yrkesfiskare.
Skyddsbestämmelser till förmån för fiske med fast redskap på
allmänt vatten kan meddelas av länsstyrelsen med stöd av 14 § fiskeristadgan.
De bestämmelser som på grund härav har meddelats varierar
från län till län.

Utskottet anser det i likhet med departementschefen vara lämpligt att
i fiskeristadgan införa en för hela landet gällande bestämmelse om förbud
mot fiske med krokredskap inom visst avstånd från större fast redskap
och från stängvad. Härigenom underlättas det för fritidsfiskarna
att hålla reda på gällande bestämmelser.

Enligt propositionen bör det för hela landet gällande skyddsavståndet
bestämmas till 50 m. Detta avstånd överensstämmer med det förslag
som fiskeristyrelsen framlagt i samråd med representanter för såväl
yrkesfisket som fritidsfisket. Länsstyrelse bör enligt propositionen inte
kunna medge undantag från förbudet att fiska med krokredskap innanför
skyddsavståndet. Däremot bör länsstyrelse kunna lokalt besluta om
en vidare zon, om det i särskilda fall anses påkallat för fiskets vård och
bedrivande.

I motionen 1973: 1580 föreslås att skyddsavståndet i stället för 50 m
skall vara 100 m. Enligt motionen har man redan i flera län skyddsavstånd
överstigande 50 m. Genom det större avståndet undviker man,
påpekar motionärerna, särbestämmelser i en rad län.

Av propositionen framgår att flera remissinstanser däribland Sveriges
fiskares riksförbund förordar ett skyddsområde om 100 m kring fast
fiskeredskap. Som departementschefen anför torde det knappast föreligga
någon risk för att, som ett par remissinstanser anfört, rätten till
fritt fiske vid t. ex. Västkusten skulle komma att inskränkas genom
ökad utsättning av fasta redskap efter införandet av skyddsbestämmelserna.
Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala för att skyddsavståndet
f. n. bestäms till 100 m. Med denna jämkning tillstyrker utskottet
departementschefens förslag beträffande skydd för fiske med fast
redskap.

Kungl. Maj:ts förslag i övrigt föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

För att reglera förhållandena mellan olika kategorier fiskare krävs

JoU 1973: 8

enligt motionen 1973: 1579 en snar omarbetning av fiskerättslagen.
Bland olika kategorier fiskare nämns yrkesfiskare, binäringsfiskare, fritidsfiskare
och deltidsfiskare. Enligt fritidsfiskeutredningen, vartill hänvisas
i motionen, har deltidsfisket på sina håll fått en omfattning som
från yrkesfiskets sida måste betraktas med oro. Utredningen ansåg en
begränsning av deltidsfisket vara önskvärd. I motionen åberopas vidare
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar om översyn av fiskerättslagen
från Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund,
Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Svenska ostkustfiskarnas
centralförbund. Vid översynen bör enligt motionen strävan vara att
renodla å ena sidan yrkesfisket och husbehovsfisket i de trakter, där
detta har betydelse för vederbörandes försörjning, samt å andra sidan
fritidsfisket. I motionen liksom i de i densamma åberopade framställningarna
och utredningarna uppges att åtminstone på vissa håll konflikter
förekommer mellan olika kategorier fiskande. Enligt utskottets
mening kan det vara motiverat att se över de bestämmelser som reglerar
fördelningen av fisket mellan olika kategorier fiskande. Något särskilt
uttalande från riksdagens sida i denna fråga synes dock inte vara erforderligt,
eftersom departementschefen enligt vad som framgår av
propositionen räknar med att hithörande problem får tas upp vid en
framtida översyn av fiskerättslagen eller i liknande sammanhang.

Utskott er hemställer

att riksdagen

1. anser motionen 1973: 1579, såvitt avser omarbetning av fiskerättslagen,
besvarad med vad utskottet i det föregående anfört,

2. lämnar motionen 1973: 1579 i återstående del utan åtgärd,

3. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till ändringar i fiskeristadgan
och med bifall till motionen 1973: 1580 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående
anfört om skyddsavstånd till fast fiskeredskap,

4. i övrigt som sitt yttrande ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört beträffande Kungl. Maj:ts förslag till ändringar
i fiskeristadgan i återstående del.

Stockholm den 6 mars 1973
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i
Tanum (s)*, Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar
Takman (vpk), Berndtsson i Bokenäs fp), Åberg (fp)*, fru Theorin
(s) och herr Leuchovius (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM t!7 730056