Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:178 med förslag tiil ändring i distriktsveterinärorganisationen, m. m. jämte motioner (Betänkande 1973:JoU51 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 51 år 1973

JoU 1973: 51

Nr 51

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:
178 med förslag till ändring i distriktsveterinärorganisationen, m. m.
jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 178 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna
för ändring i distriktsveterinärorganisationen, m. m.

Den nuvarande organisationen av veterinärväsendet tillkom år 1934. I
propositionen föreslås en anpassning av organisationen till de förändringar
som därefter skett i djurtillgången och till de krav som modern
djurhållning ställer i fråga om veterinär service.

Motionerna m. m.

I motionen 1973: 2125 av herrar Andersson i Ljung (m) och Jonsson
i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen
1973: 178 ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande
beräkningsunderlag, distriktens storlek, antalet tjänster samt
två distriktsveterinärer i Herrljunga.

I motionen 1973: 2126 av herr Andersson i Nybro (c) hemställs att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973:178 uttalar
1. att det totala antalet veterinärtjänster fastställs till minst 315, 2.
att reseavståndet från stationeringsorten i regel inte får bli mer än högst
fyra mil enkel resa, 3. att antalet tjänster i förhållande till propositionens
förslag utökas med minst två för Kalmar och att Mönsterås och
Emmaboda blir stationeringsområden med var sin tjänst.

I motionen 1973: 2127 av herr Björk i Gävle m. fl. (c, s, m, fp, vpk)
hemställs att riksdagen beslutar att antalet veterinärer i Gävleborgs län
i fortsättningen skall vara tio samt att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ger till känna vad som i övrigt anförts i motionen.

I motionen 1973: 2128 av herrar Boo (c) och Carlsson i Vikmanshyttan
(c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition 1973: 178 uttalar 1. att antalet distriktsveterinärtjänster i
Kopparbergs län blir oförändrat 14 stycken, 2. att även Vansbro, Rätt 1

Riksdagen 1973.16 sami. Nr 51

JoU 1973: 51

vik, Mora och Ludvika bibehålles som stationeringskommuner/orter för
distriktsveterinär, 3. att djurägare inte behöver betala resekostnadsersättning
och inställelsearvode för sträcka över fem mil tur och retur samt i
övrigt beaktar vad som i motionen anförts.

I motionen 1973: 2129 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen vid sin behandling av propositionen 1973: 178 uttalar att
Karlsborg må bibehållas som stationeringsort för distriktsveterinär.

I motionen 1973: 2130 av herr Börjesson i Glömminge (c) hemställs
att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973: 178
uttalar att Mönsterås och Emmaboda må bibehållas som stationeringsorter
för distriktsveterinär.

I motionen 1973: 2131 av herrar Carlström (fp) och Elmstedt (c) föreslås
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 178 beslutar
hemställa hos Kungl. Maj:t att antalet veterinärdistrikt i Blekinge
län bibehålles oförändrat och att de föreslagna indragningarna med en
tjänst i Karlshamns distrikt och en tjänst i Karlskrona distrikt icke genomförs.

I motionen 1973: 2132 av herr Dahlgren m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen måtte besluta 1. att antalet föreslagna regionvikarier utökas
från 30 till 60 samt 2. att uttala att statens avtalsverk ges i uppdrag att
vid förhandlingar även lösa frågan om distriktsveterinärernas arbetstidsoch
jourförhållanden m. m.

I motionen 1973: 2133 av herr Ekinge (fp) hemställs att riksdagen vid
behandling av proposition 1973: 178 beslutar att antalet tjänster som
regionvikarier i veterinärdistriktsorganisationen skall vara 60 samt att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att vad i motionen anförts beträffande
behovet av ytterligare distriktsveterinärtjänster i Södermanland
beaktas vid fastställandet av veterinärdistriktsindelningen.

I motionen 1973: 2134 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, m) hemställs
att riksdagen måtte besluta A. att utöver vad som anges i propositionen
ytterligare 30 tjänster som regionvikarier inom distriktsveterinärväsendet
inrättas samt B. att därvid särskild hänsyn tas till behovet
av ett effektivt fungerande veterinärväsende även i glesbygd.

I motionen 1973: 2135 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Jonsson
i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Majit proposition 1973: 178 uttalar 1. att antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen
fastställes till 275 med placering på olika distrikt
och 40 för regionvikarier, 2. att ytterligare en veterinärtjänst tillförs Dals
Eds distrikt med Bengtsfors som stationeringskommun, 3. att djurägare

JoU 1973:51

inte debiteras högre resekostnader än som svarar mot veterinärs resa
med egen bil fem mil fram och åter, 4. att till djurägare, vilkens till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst inte överstiger 10 000 kr. och som ej
heller påförts statlig förmögenhetsskatt, utgår statsbidrag till bestridande
av den del av veterinärarvodet och resekostnader som överstiger 17 kr.,

5. att när uppdraget ges till avtalsverket att förhandla om distriktsveterinärernas
inkomster detta uppdrag utökas att även omfatta utformningen
av jourverksamheten, detta senare i samråd med lantbruksstyrelsen.

I motionen 1973: 2136 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen
vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973: 178 uttalar att
Norberg må bibehållas som stationeringsort för distriktsveterinär.

I motionen 1973: 2137 av herr Gustafsson i Säffle (c) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition 1973: 178 1. beslutar att resekostnadsersättning
och inställelsearvode inte tas ut för den del av
vägsträckan som överskjuter två och en halv mil enkel resa, 2. beslutar
att till djurägare, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte
överstiger 10 000 kr. och som ej heller påförts statlig förmögenhetsskatt,
skall utgå statsbidrag till bestridande av den del av veterinärarvodet och
resekostnaden som överstiger 17 kr., 3. beslutar att Säffle och Åmåls
kommuner tillsammans skall utgöra ett veterinärdistrikt med två distriktsveterinärer,
varav en stationeras i Säffle och en i Åmål.

I motionen 1973: 2138 av fru Hambraeus m. fl. (c, m, fp) hemställs
att riksdagen beslutar att den nuvarande veterinärdistriktsorganisationen
i norra stödområdet skall bibehållas.

I motionen 1973: 2139 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c) hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 178 hos Kungl.
Maj:t begär 1. att antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen
fastställs till 275 med placering på olika distrikt och till 40 för regionvikarier,
2. att reseavstånd från veterinärs stationeringsområde i regel inte
skall behöva vara mer än fyra mil enkel resa, 3. att kostnadsutjämning
sker så att djurägare inte behöver betala resekostnadsersättning för
sträcka över fem mil tur och retur, 4. att djurtäthet och vägnätets beskaffenhet
bör vara grundläggande för distriktsindelningen, 5. att veterinärorganisationen
ges en sådan omfattning att utöver vården av animalieproduktionens
djur tillsynen av sällskapsdjuren, främst hästar och
hundar, kan tillgodoses i samma omfattning som nu, 6. att distriktsveterinärerna
skall medverka i hälsovårdsnämndernas tillsyn över djurvården.

I motionen 1973: 2140 av herr Hedin m. fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1973: 178 med förslag till

lt Riksdagen 1973.16 sami. Nr 51

JoU 1973:51

ändring i distriktsveterinärorganisationen m. m. måtte besluta 1. att
fastställa antalet regionvikarier till 50, 2. att höja inkomstgränsen för erhållande
av statsbidrag till bestridande av vissa veterinärkostnader till
10 000 kr. när det gäller till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

I motionen 1973: 2141 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 178 hos
Kungl. Maj:t begär att antalet veterinärtjänster och stationsorter i
Norrlands inland bibehålls oförändrade.

I motionen 1973: 2142 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening uttalar att vid indelningen
av veterinärdistrikt i Kopparbergs län speciell hänsyn bör tas
såväl i vad avser utvecklingen av djurbeståndet som till frågan om en
väl fungerande jourtjänst.

I motionen 1973: 2143 av herrar Larsson i Öskevik (c) och Pettersson
i örebro (c) hemställs att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition 1973: 178 uttalar att antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen
i Örebro län fastställs till tio så att Lindesbergs
och Hallsbergs distrikt erhåller vardera tre tjänster.

I motionen 1973:2144 av fru Marklund m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 178 beslutar 1. att
antalet fasta tjänster som distriktsveterinär inte bör understiga 270,

2. att de föreslagna regionvikarierna erhåller beteckningen biträdande
distriktsveterinärer och att antalet sådana tjänster bestäms till 40, 3. att
understryka vikten av att speciell hänsyn tas till rennäringens och
skogslänens krav vid genomförandet av den nya veterinärdistriktsindelningen
samt 4. att övergångstiden för genomförandet av den nya organisationen
fastställs till tio år för att förebygga indragning av tjänster
i distrikt där utvecklingen kan gå i en annan riktning än den förutsedda.

I motionen 1973: 2145 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) hemställs
att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t beaktar de i motionen framförda
synpunkterna på distriktsveterinärorganisationen i Värmlands
län.

I motionen 1973: 2146 av herr Olsson i Sundsvall (c) hemställs att
riksdagen vid behandling av proposition 1973: 178 beslutar att antalet
distriktsveterinärtjänster i Västernorrlands län även i den nya organisationen
skall vara elva.

I motionen 1973:2147 av herr Svanström m. fl. (c, s, m, fp) hemställs
att riksdagen beslutar uttala att Mönsterås veterinärdistrikt i Kalmar
län bibehålles i den plan för veterinärväsendet som senare skall fastläggas
av Kungl. Maj:t.

JoU 1973: 51

I motionen 1973: 2148 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1973: 178 ger Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts.

I motionen 1973: 2149 av herr Ångström (fp) hemställs att i den nya
organisationen för veterinärvård för Västerbottens län upptages oförändrat
16 veterinärer och att stationeringsorterna Dorotea och Bjurholm
bibehålies för vardera en veterinär.

I motionen 1973: 2150 av fru Åsbrink (s) hemställs att riksdagen måtte
besluta att lantbruksstyrelsen erhåller rätten att inom ramen för beräknade
kostnader för extra vikarier inrätta fasta tjänster som regionvikarier
utöver de i propositionen föreslagna 30 tjänsterna.

I motionen 1973: 2151 av herr öhvall (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att inom Gällivare distrikt skall finnas två distriktsveterinärer
stationerade i Gällivare resp. Kiruna.

I ärendet har dessutom till utskottet inkommit en skrivelse från Karlsborgs
kommunstyrelse.

Utskottet

Distriktsveterinärväsendet förstatligades fr. o. m. den 1 januari 1934.
Distriktsveterinärerna, som dessförinnan var anställda av landstingen,
blev alltså statstjänstemän. De avlönas genom dels fast lön, dels praktikinkomster
enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Antalet veterinärdistrikt
var vid förstatligandet 257, vartill kom länsveterinärernas praktikområden.
Även om ändringar i distriktsindelningen därefter vidtagits
består den dock i allt väsentligt oförändrad. Antalet distrikt är i dag
285, varav två ingår i veterinärhögskolans praktikområde. Indelningen
av landet i veterinärdistrikt bestäms av Kungl. Maj:t. I varje distrikt
finns en distriktsveterinär, vilken är skyldig att bo på den av Kungl.
Majit fastställda stationeringsorten. Antalet tjänster som distriktsveterinär
uppgår således till 285. Dessutom finns tolv s. k. veterinärstipendiater.
Dessa anlitas som vikarier.

Sedan principerna för nuvarande distriktsindelning fastställdes har
djurhållningen liksom hela jordbruksnäringen genomgått en snabb utveckling.
Vidare har kommunikationerna radikalt förbättrats och även
övriga förhållanden som påverkar distriktsveterinärernas verksamhet har
förändrats i sådan omfattning att distriktsindelningen blivit föråldrad.
Den har inte heller anpassats till den nya kommunindelningen.

I propositionen 1973: 178 föreslås en anpassning av organisationen
av veterinärväsendet till de skedda förändringarna i djurtillgången och
till de krav som modem djurhållning ställer i fråga om veterinär service.
I propositionen förordade riktlinjer för ändring i distriktsveterinärorganisationen,
m. m. bygger i huvudsak på veterinärväsendeutredningens

JoU1973: 51

betänkande (SOU 1971: 3) Veterinärdistriktsindelningen, m. m. och remissyttrandena
över detta. I överensstämmelse med dispositionen av departementschef
sanförandet redovisar utskottet i det följande sina synpunkter
på Kungl. Maj:ts förslag och de i anslutning därtill väckta motionerna
under följande huvudavsnitt, nämligen distriktsveterinärernas
arbetsuppgifter, huvudmannaskapet, veterinärdistriktsindelningen, distriktsveterinärernas
anställningsförhållanden, genomförandet av den
nya distriktsindelningen samt kostnaderna för organisationen m. m.

Distriktsveterinärernas arbetsuppgifter. Dessa omfattar f. n. två huvudområden,
nämligen hälso- och sjukvård bland husdjur samt livsmedelshygien
och annan omgivningshygien. Det förstnämnda området är
det helt dominerande. Enligt propositionen finns det inte anledning att
för framtiden ändra den nuvarande inriktningen av distriktsveterinärernas
arbete. Genom veterinärmedicinens utveckling och ändrade produktionsförhållanden
kommer naturligtvis förändringar i arten och omfattningen
av olika göromål att förekomma. Dessa förändringar kan dock
förutses ligga inom ramen för verksamhetens nuvarande inriktning.
Utskottet ansluter sig till den i propositionen sålunda redovisade uppfattningen.

I fråga om hälso- och sjukvården bland husdjur överensstämmer propositionsförslaget
med riksdagens ställningstagande år 1967 som innebär
att distriktsveterinärorganisationen i första hand skall tillgodose det behov
av vård som föreligger för animalieproduktionens djur. Distriktsveterinärernas
behandling av sällskapsdjur bör liksom f. n. ske vid sidan av
de nyssnämnda obligatoriska tjänsteåliggandena. Utskottet delar denna
uppfattning.

Departementschefen framhåller i detta sammanhang att den nya veterinärdistriktsindelningen
är utformad på sådant sätt att utrymme bör
finnas för behandling och vård även av sällskapsdjur. Han utgår därför
från att liksom hittills ingen distriktsveterinär kommer att vägra att ge
erforderlig vård åt sådana sällskapsdjur som t. ex. blivit utsatta för
trafikolyckor och andra olycksfall. Departementschefen betonar också
att vad han anfört inte innebär någon inskränkning i skyldigheten för
tjänsteveterinär att anmäla fall av sådan husdjurssjukdom som visar sig
mycket smittsam eller på annat sätt kan få stor spridning eller att eljest
vidta åtgärder som faller inom ramen för uppgiften som tjänsteveterinär,
t. ex. i fråga om djurskyddsövervakningen.

I motionen 1973: 2139 anförs att propositionen på denna punkt är
diffus i sina uttalanden och därför svårbedömbar. Motionärerna anser
emellertid att veterinärorganisationen bör ha en sådan omfattning att
vården av sällskapsdjur inte skall behöva inskränkas. Dessa djurs psykologiska
betydelse för särskilt ungdomar, äldre personer och handikappade
är värd allt beaktande. Enligt motionen (yrkande 5) bör veterinärorganisationen
ges en sådan omfattning att utöver vården av animalie -

JoU 1973: 51

produktionens djur tillsynen av sällskapsdjuren, främst hästar och
hundar, kan tillgodoses i samma omfattning som nu.

Utskottet vill för sin del också framhålla betydelsen av att distriktsveterinärorganisationen
utformas på sådant sätt att den, vid sidan av
vården av animalieproduktionens djur, ger utrymme för behandling och
vård även av sällskapsdjur. Särskilt inom glesbygderna, framför allt
i Norrlands inland, med föreliggande svårigheter att anlita annan veterinärvård,
är detta viktigt. De förslag rörande personalorganisationen, som
utskottet framlägger i det följande, bör bl. a. vara ägnade att underlätta
ett tillgodoseende av nämnda syfte. Mot bakgrund härav och
med hänsyn till departementschefens uttalanden i ämnet anser utskottet
att motionen 1973: 2139, såvitt nu är i fråga, inte påkallar någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1973: 2139 understryks vikten av att veterinärmedicinskt
kunnande är representerat i hälsovårdsnämnderna. Detta gäller inte
minst beträffande den inspektion av djurstallar o. d. som nämnderna
har att fullgöra. I motionen påpekas att dessa arbetsuppgifter avsevärt
ökat genom de senast genomförda ändringarna i djurskyddslagen. De
flesta hälsovårdsnämnderna torde enligt motionärerna sakna den expertis
som är nödvändig för att rätt fylla de uppgifter som pålagts dem
genom nämnda lagändring. Därför är det nödvändigt att nämndernas
tjänstemän håller nära kontakt med distriktsveterinärerna och anlitar
dem som rådgivare i sin verksamhet. I motionen yrkas med hänvisning
till det anförda (yrkande 6) att riksdagen gör ett särskilt uttalande om
att distriktsveterinärerna skall medverka i hälsovårdsnämndernas tillsyn
över djurvården. Utskottet får i anledning härav anföra följande.

Såsom sägs i propositionen måste djurens vård och behandling tillmätas
en allt större vikt. Även om djurskyddsfrågoma upptar en liten
del av arbetstiden för distriktsveterinärerna utgör de dock en väsentlig
uppgift för dessa. Detta framhålls även av departementschefen som
också ansluter sig till utredningens förslag att distriktsveterinärerna även
i fortsättningen bör tas i anspråk för rådgivning. Denna har en väsentlig
betydelse när det gäller att förebygga olika sjukdomar. Distriktsveterinärerna
är den kategori veterinärer som oftast kommer i kontakt med
de enskilda djurägama och som därför enligt departementschefens
mening har särskilt goda förutsättningar att sprida kunskaper och rön
inom det veterinärmedicinska området. I propositionen erinras vidare om
att den nya livsmedelslagen, som trädde i kraft den 1 januari förra året,
i fråga om livsmedelshygienen innebär att länsstyrelsen är regionalt och
hälsovårdsnämnden lokalt ansvarig för livsmedelskontrollen. Departementschefen
påpekar att distriktsveterinären är skyldig att medverka vid
livsmedelskontrollen. Han anser därvid i likhet med Kooperativa förbundet
att det är naturligt att man till fullo utnyttjar den sakkunskap
som distriktsveterinärerna besitter i fråga om livsmedels- och annan

JoU 1973: 51

omgivningshygien. Av propositionen framgår vidare att det förslag som
läggs fram rörande gränsdragningen mellan distrikten bl. a. syftar till
att underlätta distriktsveterinärernas medverkan i hälsovårdsnämndernas
arbete. Utskottet finner mot bakgrund av de uttalanden som gjorts i
propositionen i denna fråga anledning anta att syftet med nu ifrågavarande
yrkande i motionen 1973: 2139 torde bli tillgodosett utan särskilt
uttalande av riksdagen.

Huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen. Utskottet delar
i likhet med departementschefen veterinärväsendeutredningens och
flertalet remissinstansers uppfattning att några skäl knappast framkommit
som talar mot ett fortsatt statligt huvudmannaskap. Utskottet
tillstyrker därför förslaget att staten kvarstår som huvudman.

Den nuvarande indelningen i veterinärdistrikt bygger på grundsatsen
att i varje distrikt skall finnas en distriktsveterinär och att dennes tjänstgöringsskyldighet
i princip skall omfatta endast det egna distriktet.
Bakom detta ligger tanken att djurägare m. fl. alltid skall kunna vända
sig till veterinär med skyldighet att stå till tjänst med djursjukvård och
andra förrättningar. I likhet med utredningen har departementschefen
inte funnit anledning att gå ifrån denna princip. Landet bör alltså även
i fortsättningen vara indelat i veterinärdistrikt. Däremot anser departementschefen
att grunderna för denna indelning i viss mån bör ändras.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Att härvidlag undanta någon del av
landet finner utskottet inte motiverat. Förslaget i motionen 1973: 2138
att riksdagen bör besluta att nuvarande veterinärorganisation skall bibehållas
i norra stödområdet kan utskottet därför inte biträda.

Veterinärdistriktsindelningen. I propositionen anges vissa allmänna
normer som anses böra vara vägledande vid distriktsindelningen. Ett
distrikt bör sålunda vara så beskaffat att det ger minst en veterinär en
rimlig arbetsbörda. Vidare måste distriktet utgöra grund för en lämplig
inkomstbildning för veterinären. Området får inte heller vara större än
att lantbrukare och andra avnämare av veterinärtjänstema får en rimlig
service till en godtagbar kostnad. Det längsta reseavståndet bör därför
som regel inte vara mer än 40—50 km från veterinärens stationeringsort.
Med hänsyn till de allt bättre kommunikationsförhållandena bör
något längre avstånd kunna accepteras i framtiden.

För egen del kan utskottet ansluta sig till de angivna normerna för
distriktsindelningen. Yrkandena i motionerna 1973: 2126 och 1973: 2139
att det längsta reseavståndet bör fastställas till i regel 40 km från veterinärens
stationeringsort anser utskottet således inte böra föranleda någon
riksdagens åtgärd. Ej heller finner utskottet motionen 1973: 2125,
såvitt däri yrkas på visst uttalande rörande distriktens storlek, påkalla
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1973: 51

Departementschefen framhåller att han fäster stort avseende vid
att den veterinära servicen till lantbrukare och andra avnämare vid en
samlad bedömning inte försämras vid tillämpning av angivna normer
för distriktsindelningen. Utskottet vill understryka vad departementschefen
sålunda anfört.

I motionen 1973: 2134 hemställs bl. a. att särskild hänsyn bör tas till
behovet av ett effektivt fungerande veterinärväsende även i glesbygd
vid placeringen av regionvikarier.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka att även
andra faktorer än djurunderlag och reseavstånd måste beaktas vid bestämmandet
av distriktens omfattning. Sådana faktorer är produktionens
inriktning och andra för det särskilda distriktet utmärkande speciella
förhållanden. I många fall omfattar distrikten glesbygdsområden. De
speciella problemen i dessa områden måste givetvis tillmätas stor betydelse
och en tillfredsställande veterinär servicenivå upprätthållas även
där. I dessa områden måste större reseavstånd än vad i det föregående
angivits accepteras. Utskottet föreslår i det följande viss förstärkning av
personalorganisationen inom distriktsveterinärväsendet, bl. a. innebärande
en uppräkning av antalet regionvikarier. En utbyggnad av organisationen
i enlighet med utskottets förslag synes ge ökade möjligheter att
skapa en organisation som tillgodoser nyss angivna synpunkter på glesbygdsområdenas
behov av veterinär service. Någon särskild åtgärd från
riksdagens sida torde nu berört yrkande i motionen 1973: 2134 inte
kräva.

Departementschefen tillstyrker i likhet med flertalet remissinstanser
veterinärväsendeutredningens förslag att gräns för veterinärdistrikt bör
sammanfalla med kommun- och länsgräns. Härigenom underlättas som
tidigare nämnts bl. a. distriktsveterinärernas medverkan i de lokala hälsovårdsnämndernas
arbete. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges veterinärförbund
ställer sig dock tveksamma till förslaget och anser det
vara mer rationellt att välja gränser med hänsyn till bl. a. husdjurens
fördelning och vägnätets beskaffenhet. Med anledning härav framhåller
departementschefen att vissa avvikelser bör kunna göras från den
indelning som skall tillämpas enligt nyssnämnda regel. I likhet med vad
som redan nu gäller bör lantbruksstyrelsen även i fortsättningen kunna
förordna distriktsveterinär att fullgöra tjänsteåligganden även inom
visst område i annat distrikt om så är motiverat av praktiska skäl. Dessutom
bör det inte finnas hinder mot att djurägare även i fortsättningen
anlitar veterinär i angränsande distrikt. Nu angivna allmänna riktlinjer
för gränsdragningen mellan distrikten och i anslutning därtill gjorda
kommentarer av departementschefen bör enligt utskottet kunna ge möjlighet
att beakta djurtäthet och vägnätets beskaffenhet vid indelningen i
distrikt. Det önskemål i hithörande avseende, som framställts i motio -

JoU 1973: 51

nen 1973: 2139, synes därför kunna tillgodoses utan något särskilt riksdagens
uttalande.

I förevarande sammanhang finner utskottet anledning att som sin mening
anföra att en ändrad gränsdragning mellan veterinärdistrikten enligt
de allmänna riktlinjer, för vilka redogjorts i det föregående, inte under
alla förhållanden synes böra nödvändiggöra att stationeringsorten
för en veterinär ändras om denna skulle råka ligga utanför den nya
stationeringskommunens gränser, om särskilda skäl kan anföras för att
stationeringsorten bibehålls.

Veterinärväsendeutredningen föreslår att de nya distrikten skall ge arbete
åt minst en veterinär. Många av distrikten avses ge utrymme åt två
eller flera veterinärer. Utredningen tänker sig också att särskilda s. k.
stationsdistrikt skall inrättas. Dessa skall vara så utformade att minst
tre veterinärer kan sysselsättas inom samma distrikt och ha gemensam
stationeringsort. För egen del finner departementschefen att flerveterinärdistrikt
medför fördelar inte minst från arbetsplaneringssynpunkt.
Enmansdistrikt anses böra finnas kvar företrädesvis i sådana områden,
där djurtillgången är så begränsad att den inte medger sysselsättning åt
mer än en distriktsveterinär. Inom flerveterinärdistrikt bör veterinärerna
som regel erhålla olika stationeringsorter men ha tjänstgöringsskyldighet
inom hela distriktet. De bör nära samarbeta och vid tjänstgöringsfrihet
ersätta varandra. Utredningens förslag om distrikt med minst tre veterinärer
med gemensam stationeringsort är departementschefen däremot
inte beredd att nu förorda. I den plan till distriktsindelning, som närmare
berörs i propositionen, har han därför inte tagit upp några sådana
stationer utöver den nyligen beslutade i Skara. När ytterligare erfarenhet
erhållits är departementschefen dock beredd att på nytt ta upp
frågan om upprättandet av veterinärstationer.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört i nu förevarande avseende.

Utredningen har utarbetat normer som anger den arbetsbörda som
kan anses rimlig för en distriktsveterinär. Utredningen har därvid använt
sig av ett särskilt jämförelsetal. Detta utgör för ett visst distrikt
summan av antalet hästar, kor och svin, varvid hästar och kor multipliceras
med koefficienten 1 och svin med 0,1. För en- och tvåmansdistrikt
anser utredningen ett djurunderlag på 5 000 djurenheter per
veterinär vara lämplig norm under förutsättning att reseavståndet från
stationeringsorten inte överskrider 50 km. För stationsdistrikten föreslås
7 000 djurenheter per veterinär vid ett längsta reseavstånd av 50—60
km. Med dessa normer som grund kommer utredningen fram till att
landet bör delas in i — utöver veterinärhögskolans praktikområde —
sammanlagt 110 veterinärdistrikt, varav 19 stationsdistrikt. Antalet
tjänster som distriktsveterinär föreslås bli 230. Därjämte föreslås 30
tjänster som regionvikarie, tio rekryteringstjänster samt biträdestjänster.

JoU 1973: 51

Den av utredningen tillämpade metoden med jämförelsetal är enligt
departementschefens mening värdefull, eftersom den ger en uppfattning
om arbetsbördans omfattning i olika distrikt. Det föreslagna jämförelsetalet
5 000 djurenheter per distriktsveterinär bör kunna tjäna som riktlinje
vid bestämmandet av distriktsindelning, men det torde många
gånger vara motiverat att gå under, i vissa fall långt under, detta tal med
hänsyn till reseavstånd och behovet av att upprätthålla en tillfredsställande
veterinär service framför allt i glesbygdsområdena. I flertalet fall
får också distrikten en naturlig avgränsning på en lägre nivå i fråga om
djurunderlaget genom principen att distrikten bör följa kommungränser.

Vid sin bedömning av behovet av antalet tjänster i distriktsveterinärorganisationen
har departementschefen funnit att detta bör vara oförändrat,
dvs. 285. Av dessa tjänster bör 255 vara placerade på olika distrikt.
30 tjänster avses för regionvikarier. De föreslagna regionvikarierna
skall fullgöra vikariatstjänstgöring och skall tillgodose det behov
av ytterligare veterinär arbetskraft som föreligger i den nya organisationen.
Genom att särskilda tjänster inrättas ges vikarierna anställningstrygghet.
Hela vikariatsbehovet täcks dock inte av regionvikariema.
Framför allt under semesterperioden måste andra vikarier tas i anspråk.
Departementschefen tillstyrker även att rekryteringstjänster inrättas för
att bereda yngre veterinärer möjlighet att skaffa sig ökad erfarenhet
av veterinäryrket under distriktsveterinärs överinseende. Tio av distriktsveterinärtjänstema
bör enligt departementschefen bli rekryteringstjänster.

I ett flertal motioner uttrycks farhågor för att det i propositionen föreslagna
antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen skall visa
sig otillräckligt. Åtskilliga motioner pekar bl. a. på att förslaget förutom
att det innebär en allmän minskning av antalet fasta tjänster inom
organisationen även, enligt en till propositionen fogad plan över den
framtida distriktsindelningen, innebär en väsentlig minskning av antalet
tjänster inom skogslänen, något som inger motionärerna allvarliga betänkligheter.
Mot bl. a. angivna bakgrund föreslås i motionen 1973: 2150
att lantbruksstyrelsen ges rätt att inom ramen för beräknade kostnader
för extra veterinär inrätta fasta tjänster som regionvikarier utöver de
i propositionen föreslagna 30 tjänsterna. Enligt motionerna 1973: 2135
och 1973: 2139 bör antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen
fastställas till 275 med placering på olika distrikt och 40 för regionvikarier.
Även enligt motionen 1973: 2126 bör det totala antalet veterinärtjänster
inom förevarande organisation fastställas till minst 315. I motionen
1973: 2144 anförs att antalet fasta tjänster som distriktsveterinär
inte bör understiga 270. De föreslagna regionvikariema bör enligt nyssnämnda
motion erhålla beteckningen biträdande distriktsveterinärer och
antalet bör bestämmas till 40. Antalet regionvikarier berörs också i mo -

JoU 1973: 51

tionen 1973: 2140, vari uttalas att antalet bör fastställas till 50, och i motionerna
1973: 2132, 1973: 2133 och 1973: 2134, i vilka föreslås att antalet
regionvikarier utökas från i propositionen föreslagna 30 till ett antal
av 60. I motionen 1973: 2125 slutligen görs ett allmänt uttalande rörande
behovet av ett större antal tjänster inom distriktsveterinärorganisationen.

Utskottet vill i anslutning till vad nu anförts för sin del framhålla följande.
Som tidigare anförts fäster utskottet i likhet med departementschefen
stort avseende vid att den veterinära servicen till lantbrukare och
andra avnämare inte försämras vid tillämpningen av förordade normer
för den framtida distriktsindelningen av veterinärväsendet. Som
även bl. a. nämnts måste givetvis de speciella problemen i glesbygdsområdena
tillmätas stor betydelse och en tillfredsställande veterinär servicenivå
upprätthållas även där. Utskottet vill i likhet med många motionärer
ifrågasätta om angivna ambitionsnivå kan uppnås mot bakgrund
av de ändrade drag i utvecklingen som under senare tid kunnat konstateras
inom jordbruksnäringen bl. a. till följd av det ökade statliga stödet
till mjölkproduktionen samt omläggningen av stödet till jordbruket i
norra Sverige.

Av propositionen framgår att departementschefen i arbetet med att
upprätta en ny veterinärdistriktsindelning bl. a. beaktat det material som
kommit fram vid 1971 års lantbruksräkning och de mer begränsade uppgifter
som föreligger från 1972 års företagsräkning. De data som därvid
erhållits ansluter sig i stort sett till de prognoser som Svensk husdjursskötsel
gjort upp och som bl. a. finns redovisade i veterinärväsendeutredningens
betänkande. Dessa uppgifter innefattar sålunda inte siffror från
den period då inverkan av bl. a. nyss nämnda reformer rörande det statliga
jordbruksstödet börjat göra sig mera allmänt märkbar. Det kan inte
uteslutas att de mera aktuella prognoser i fråga om utvecklingen på
jordbruksnäringens område som så småningom skall redovisas genom
lantbruksekonomiska samarbetsnämndens försorg kommer att ge uttryck
för ett större behov av veterinär service än vad som förutsatts i
propositionen. Utskottet har mot bakgrund av det anförda vid sin bedömning
av behovet av tjänster i distriktsveterinärorganisationen funnit
sig böra förorda ett något större antal än vad departementschefen
räknat med, eller 310. Av dessa tjänster bör som i propositionen föreslagits
255 vara placerade på olika distrikt. I fråga om behovet av regionvikarier
bygger veterinärväsendeutredningens beräkningar, som ligger
till grund för Kungl. Maj ris förslag, på statistik från budgetåret 1967/68.
Uppgifter avseende senare år ger emellertid vid handen att behovet av
vikariatsförordnanden kan bli större än vad utredningen och departementschefen
antagit. Utskottet finner för sin del skäl tala för att 40
tjänster inrättas för regionvikarier som skall användas för att täcka be -

JoU 1973: 51

hovet av vikarier för de fast placerade distriktsveterinärerna. Som
nämns i propositionen bör tio av distriktsveterinärtjänstema bli rekryteringstjänster.

Utöver vad nu förordats föreslår utskottet att inom distriktsveterinärorganisationen
fasta förfogandetjänster tillskapas för veterinärer som
skall anställas mera varaktigt för tjänstgöring i veterinärdistrikt där en
förstärkning av de veterinära resurserna befinns nödvändig. Om behovet
av sådan personalförstärkning visar sig på lång sikt vara av permanent
karaktär skall ifrågavarande förfogandetjänst omvandlas till fast
distriktsveterinärtjänst. Utskottet föreslår att 15 förfogandetjänster av
nu berört slag inrättas inom distriktsveterinärorganisationen.

Utskottet finner det naturligt att de föreslagna förfogandetjänsterna
i första hand placeras inom de regioner där den kraftigaste minskningen
av antalet fasta distriktsveterinärtjänster har förutsatts i propositionen.
En sådan åtgärd är ägnad att åstadkomma smidigare övergång till den
nya distriktsveterinärorganisationen och innebär också att strävandena
att ge glesbygdsområdena en fullvärdig veterinär service främjas.

Vad i motionen 1973: 2125 anförs rörande beräkningsunderlagets storlek
synes inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.

I motionen 1973: 2144 framhålls vikten av att speciell hänsyn tas till
rennäringens och skogslänens krav vid genomförandet av den nya veterinärdistriktsindelningen
och riksdagen bör enligt motionärerna särskilt
understryka detta. Ett principiellt likartat önskemål framförs i motionen
1973: 2141 vari hemställs att antalet veterinärtjänster och stationeringsorter
i Norrlands inland bibehålls oförändrade.

I vad gäller önskemålet att tillgodose skogslänens behov av veterinär
service vill utskottet hänvisa till sina uttalanden i det föregående i anslutning
till förslaget att inrätta en ny typ av förfogandetjänster inom veterinärväsendet,
vari framhållits de ökade möjligheterna att tillgodose glesbygdsområdenas
behov. Möjligheterna att särskilt beakta rennäringens
krav synes också förbättras vid ett bifall till utskottets nyssnämnda förslag.
I sistnämnda fråga vill utskottet emellertid tillfoga följande.

Som redovisas i propositionen har veterinärväsendeutredningen föreslagit
att några tjänster som djurslagsspecialist tillförs statens veterinärmedicinska
anstalts konsulentavdelning. Innehavarna av tjänsterna skulle
placeras på olika platser i landet, där de inom resp. region skulle
tjänstgöra som specialister på vissa djurslag, bl. a. ren. Departementschefen
har dock inte varit beredd att i detta sammanhang ta upp
frågan om ytterligare tjänster inom rådgivningsverksamheten på jordbrukets
område och har i sammanhanget hänvisat till den verksamhet
som f. n. sker på området inom vederbörande myndigheter, forskningsorgan
och organisationer. Utskottet kan för sin del godtaga departementschefens
beslut. I anslutning till veterinärväsendeutredningens förslag
om inrättande av en tjänst som djurslagsspecialist för rennäringens

JoU1973: 51

behov vill utskottet dock starkt understryka att det är nödvändigt att
rennäringens behov av veterinär rådgivning och övrig service verkligen
blir effektiv. I veterinärväsendeutredningens betänkande hänvisar utredningen
till 1964 års rennäringssakkunniga (SOU 1968: 16) vilka dragit
upp riktlinjer för en strukturell förändring av rennäringen, innebärande
bl. a. en sanering av hjordens könssammansättning, en minskning av
omloppstiden, en förskjutning av slaktåldern mot kalv och ungren,
ett aktivt avelsarbete mot bättre snabbvuxenhet samt ett effektivare
sjukdomsbekämpande. Den skisserade utvecklingen kommer enligt veterinärväsendeutredningen
otvivelaktigt att ställa stora krav på insatser
även från veterinärt håll. Utskottet vill för sin del fästa uppmärksamheten
på att det av innevarande års riksdag godkända systemet för prisstöd
till rennäringen och klassificering av renkött (prop. 1973: 96, JoU
1973: 25, rskr 1973: 232) även torde innebära ökade behov av veterinära
insatser på förevarande område. Vidare må framhållas att orsakema
till de under senare år inträffade svåra renförlusterna inom vissa samebyar
kan ge anledning till överväganden också av veterinär expertis.
Utskottet anser för sin del att frågan om hur rennäringens behov av veterinär
service i enlighet med utvecklingens krav inom ramen för anvisade
resurser bäst skall kunna tillgodoses bör ägnas en särskild översyn
genom Kungl. Maj:ts prövning. Vad utskottet nu anfört i anledning
av motionen 1973: 2144 i berörd del och motionen 1973: 2141 synes
riksdagen som sin mening böra ge Kungl. Maj:t till känna.

I ett 20-tal motioner framförs ett antal yrkanden och förslag beträffande
det närmare utseendet av den nya veterinärdistriktsindelningen.
Motionsyrkandena är i huvudsak av lokal karaktär och innebär i flertalet
fall krav på bibehållande av nuvarande distriktsveterinärtjänster och
stationeringsorter i den nya organisationen. Utgångspunkten för motionsyrkandena
är i allmänhet den plan för distriktsindelningen som för
riksdagens information bifogats propositionen i detta ärende och enligt
vilken departementschefen räknar med att landet skall delas in i 92
veterinärdistrikt, inkl. veterinärhögskolans praktikområde.

Som inledningsvis nämnts bestäms indelningen av landet i veterinärdistrikt
f. n. av Kungl. Maj:t. Någon ändring härutinnan är inte avsedd
med nu förevarande proposition och förordas heller inte av utskottet.
Veterinärdistriktsindelningen bör alltså som hittills beslutas av Kungl.
Maj:t. Det bör även ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om inrättande
av veterinärstationer. I vad gäller själva sakfrågorna har utskottet
självfallet inga möjligheter att inom ramen för detta ärende göra några
mera detaljerade uttalanden om motionsyrkandenas prioriteringsgrad

o. d. Rent allmänt vill utskottet emellertid framhålla att utskottets förslag
om inrättande av bl. a. vissa förfogandetjänster inom veterinärväsendet
bör vara ägnat att tillgodose åtskilliga av de önskemål och synpunkter
som framförts i nu behandlade motioner eller motionsavsnitt. Utskottet

JoU1973: 51

föreslår under hänvisning till det anförda att riksdagen lämnar utan
åtgärd motionerna 1973: 2125, såvitt nu är i fråga, 1973: 2126, yrkande
3, 1973:2127, 1973:2128, yrkandena 1 och 2, 1973:2129,
1973: 2130, 1973: 2131, 1973: 2133, andra att-satsen, 1973: 2135, yrkande
2, 1973: 2136, 1973: 2137, yrkande 3, 1973: 2142, 1973: 2143,
1973: 2145, 1973: 2146, 1973: 2147, 1973: 2148, 1973: 2149 och 1973:
2151.

Anställningsförhållanden. Veterinärernas inkomster avses även i fortsättningen
böra utgöras av fast lön och av behandlingsarvoden från
djurägarna enligt fastställd taxa. Utskottet har ingen invändning häremot.
Veterinärernas inkomster är emellertid, liksom veterinärernas övriga
arbets- och anställningsvillkor, beroende av förhandlingar. Frågan
om hur inkomsten skall konstrueras bör därför enligt departementschefens
mening lösas i samband med förhandlingar som han avser att
ge statens avtalsverk i uppdrag att föra. Inom ramen för nämnda förhandlingar
kommer jämväl frågan om distriktsveterinärernas arbetstidsoch
jourförhållanden att prövas. Något särskilt uttalande härom, såsom
föreslås i motionerna 1973: 2132 och 1973: 2135, erfordras därför inte
från riksdagens sida.

I nu nämnda sammanhang bör jämväl frågan om förfogandetjänsternas
tjänstebenämning kunna lösas.

Genomförandet av den nya distriktsindelningen. I fråga om genomförandet
av den nya distriktsindelningen föreslår utredningen att det
sker under en femårsperiod. Departementschefen är av samma uppfattning.
Av hänsyn till den berörda personalen men även av praktiska skäl
anses en så lång övergångstid böra väljas. Särskilda övergångsanordningar
bör vidtas för att underlätta reformens genomförande. Distriktsveterinärer
som vid tidpunkten för den nya distriktsindelningens ikraftträdande
har högst fem år kvar till pension bör således enligt departementschefens
mening kunna påräkna oförändrad stationeringsort.

Utskottet ansluter sig i princip till de anförda synpunkterna men
anser att övergångsperioden bör ges en något rörligare utformning än
som förutsätts i propositionen. Utskottet föreslår sålunda att det bör
vara möjligt för Kungl. Maj:t att besluta att, när särskilda skäl talar
härför, övergångstiden för genomförandet av den nya distriktsindelningen
i vissa fall må utsträckas över den beräknade femårsperioden,
dock längst i fem år. Övergångsperioden bör således inte i något fall
överstiga tio år. Vid bifall till utskottets förslag synes önskemålet i motionen
1973: 2144 att övergångstiden bör fastställas till tio år för att
förebygga indragning av tjänster i distrikt där utvecklingen kan gå i annan
riktning än den förutsedda i allt väsentligt kunna bli tillgodosett.

Utskottet anser att förslaget i propositionen om att den nya distriktsindelningen
bör gälla från den 1 juli 1974 bör godtas. Lantbruksstyrelsen
bör svara för verkställigheten av den nya organisationen i enlighet

JoU 1973: 51

med de av utskottet förordade riktlinjerna. Principiella problem som kan
uppkomma i samband med omorganisationen bör i första hand lösas
under medverkan av den företagsnämnd som inrättats för distriktsveterinärorganisationen
enligt överenskommelser mellan lantbruksstyrelsen
och Sveriges akademikers centralorganisation. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga övergångsanordningar.

Utskottet vill liksom departementschefen understryka vikten av att
lantbruksstyrelsen vid genomförandet av den nya veterinärdistriktsindelningen
samråder med berörda länsstyrelser, kommuner och organisationer.
Detta gäller särskilt i fråga om placering av distriktsveterinärerna
inom distrikten.

Kostnader. Enligt nuvarande regler skall avnämarna av distriktsveterinärernas
tjänster bära de resekostnader som åsamkas veterinären vid
sjukbesök. Dessa kostnader kan i vissa fall bli betungande för djurägaren.
Detta gäller framför allt i glesbygderna eftersom reseavstånden där
är stora. I likhet med utredningen och en majoritet av remissinstanserna
anser departementschefen därför att hänsyn bör tas till avlägset boende
djurägare. I ett normalt veterinärdistrikt bör reslängden inte överstiga
fem mil. Med hänsyn härtill finner departementschefen det rimligt att
resekostnadsersättning och inställelsearvode inte tas ut av nyssnämnda
djurägare för den del av vägsträckan som överskjuter fem mil enkel
resa och att en utjämning sker mellan djurägama av kostnaderna för
distriktsveterinärernas inställelse. Utskottet finner departementschefens
förslag i förevarande avseende väl avvägt och kan alltså ansluta sig till
detsamma. De förslag till minskning av den vägsträcka, utöver vilken
ersättning inte borde uttas, som framförs i motionerna 1973: 2128,
1973: 2135, 1973: 2137 och 1973: 2139, avstyrks således av utskottet.

Till djurägare, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte
överstiger 5 000 kr. och som ej heller påförts statlig förmögenhetsskatt,
utgår statsbidrag till bestridande av den del av veterinärarvodet och resekostnaden,
som överstiger 17 kr. Med hänsyn till vad nyss förordats
beträffande resa över fem mil finner utskottet i likhet med departementschefen
det inte motiverat att föreslå någon ändring av sistnämnda bestämmelser.
De yrkanden om ökning av inkomstgränsen till 10 000 kr.
som framförs i motionerna 1973: 2135, 1973: 2137 och 1973: 2140 vill
utskottet i enlighet härmed inte biträda. Utskottet får i anslutning till
nyssnämnda motionsyrkanden jämväl erinra om att en eventuell omprövning
av hithörande bestämmelser torde böra omfatta inte endast
inkomstgränsen utan också bl. a. frågan om storleken av det belopp som
veterinär högst äger uttaga av bidragsberättigad djurägare.

Hemställan. Under åberopande av det anförda och med förmälan att
de uttalanden och förslag i propositionen som ej särskilt berörts i det
föregående inte föranlett någon erinran från utskottets sida hemställer
utskottet

JoU1973: 51

att riksdagen

1. beträffande distriktsveterinärernas arbetsuppgifter

a. anser motionen 1973: 2139, yrkande 5, angående tillsyn och
vård av sällskapsdjuren besvarad med vad utskottet anfört,

b. anser motionen 1973: 2139, yrkande 6, angående distriktsveterinärernas
medverkan i hälsovårdsnämndernas tillsyn över
djurvården besvarad med vad utskottet anfört,

2. beträffande huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen,
m. m. med avslag på motionen 1973: 2138 lämnar utan
erinran vad i propositionen 1973: 178 anförs i denna del,

3. beträffande veterinärdistriktsindelningen

a. lämnar utan åtgärd motionerna 1973: 2126, yrkande 2,
1973: 2139, yrkande 2, och motionen 1973: 2125, såvitt densamma
berör frågan om distriktens storlek,

b. lämnar utan åtgärd motionen 1973: 2134, yrkande B, angående
placeringen av regionvikarier,

c. anser motionen 1973: 2139, yrkande 4, besvarad med vad
utskottet anfört,

d. lämnar utan åtgärd motionen 1973: 2125, såvitt densamma
avser beräkningsunderlaget vid distriktsindelningen,

e. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1973:
2125, såvitt nu är i fråga, 1973:2126, yrkande 1, 1973:
2132, yrkande 1, 1973: 2133, första att-satsen, 1973: 2134, yrkande
A, 1973: 2135, yrkande 1, 1973: 2139, yrkande 1, 1973:
2140, yrkande 1, 1973: 2144, yrkandena 1 och 2, samt motionen
1973: 2150 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört angående antalet tjänster i distriktsveterinärorganisationen
m. m.,

f. i anledning av motionerna 1973:2141 och 1973:2144, yrkande
3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört angående översyn av rennäringens behov av veterinär
service,

4. beträffande distriktsveterinärernas anställningsförhållanden anser
motionerna 1973: 2132, yrkande 2, och 1973: 2135, yrkande
5, besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande genomförandet av den nya distriktsindelningen
godkänner vad utskottet i denna del i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag och motionen 1973: 2144, yrkande 4, anfört,

6. beträffande kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen

a. med bifall till Kungl. Maj ris förslag och med avslag på motionerna
1973: 2128, yrkande 3, 1973: 2135, yrkande 3, 1973:
2137, yrkande 1, och 1973: 2139, yrkande 3, godkänner vad
utskottet anfört angående uttagande av resekostnadsersättning
och inställelsearvode,

JoU 1973: 51

b. avslår motionerna 1973: 2135, yrkande 4, 1973: 2137, yrkande
2, och 1973: 2140, yrkande 2, angående statsbidrag till

vissa djurägare,

7. beträffande plan för distriktsindelningen lämnar utan åtgärd
motionerna

a. 1973: 2125, såvitt nu är i fråga,

b. 1973: 2126, yrkande 3,

c. 1973:2127,

d. 1973: 2128, yrkandena 1 och 2,

e. 1973:2129,

f. 1973:2130,

g. 1973:2131,

h. 1973: 2133, andra att-satsen,

i. 1973: 2135, yrkande 2,
j. 1973:2136,

k. 1973: 2137, yrkande 3,

1. 1973:2142,
m. 1973: 2143,
n. 1973:2145,
o. 1973:2146,
p. 1973:2147,
q. 1973:2148,
r. 1973:2149,
s. 1973:2151,

8. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänner de av utskottet
i övrigt förordade riktlinjerna för ändring i distriktsveterinärorganisationen,
m. m.

Stockholm den 29 november 1973
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), fru Theorin
(s), herrar Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Tanum
(s), fru Anér (fp)*, herr Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar Takman
(vpk), Johansson i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), Oskarsson
i Ankarsrum (s)* och Leuchovius (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1973: 51

Särskilt yttrande

av herrar Hedin (m), Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar Johansson
i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m):

Nuvarande veterinärdistriktsindelning har varit i huvudsak oförändrad
under ett fyrtiotal år. Som sägs i utskottets betänkande har djurhållningen
liksom hela jordbruksnäringen genomgått en snabb utveckling
sedan principerna för distriktsindelningen fastställdes i början av 1930-talet. Dessutom har kommunikationerna förbättrats, och även övriga
förhållanden som påverkar distriktsveterinärernas verksamhet har förändrats
i sådan omfattning att distriktsindelningen blivit föråldrad. I
föreliggande proposition framlagda förslag syftar till att anpassa organisationen
till de förändringar som skett i djurtillgången och till de krav
som modem djurhållning ställer i fråga om veterinär service. Förslaget
bygger på tanken att djurägare m. fl. liksom f. n. alltid skall kunna
vända sig till veterinär som har skyldighet att stå till tjänst med djursjukvård
och andra förrättningar. Enligt propositionen skall landet även
i fortsättningen vara indelat i veterinärdistrikt. Däremot anses grunderna
för denna indelning i viss mån böra ändras. Vi har i princip inte något
att erinra mot detta men anser att behovet av tjänster inom veterinärväsendet
underskattats i propositionen. Därför är vi glada att utskottet
förordat en förstärkning av organisationen i förevarande avseende.

Vid handläggningen av detta ärende har utskottet understrukit att utskottet
liksom departementschefen fäster stort avseende vid att den
veterinära servicen till lantbrukare och andra avnämare inte försämras
vid tillämpningen av förordade normer för den framtida distriktsindelningen
av veterinärväsendet. Därvid har särskilt pekats på att de speciella
problemen i glesbygdsområdena måste tillmätas stor betydelse och
att en tillfredsställande veterinär servicenivå måste upprätthållas även
där. Det är enligt vår mening att hälsa med stor tillfredsställelse att utskottet
enhälligt kunnat samlas kring en lösning av organisationsfrågan
som bör vara ägnad att främja nyss angivna syften. Åtskilliga av de farhågor
som getts uttryck åt i det stora antal motioner som väckts i anslutning
till detta ärende torde kunna undanröjas, därest riksdagen
antar Kungl. Maj ris förslag med de av utskottet förordade kompletteringarna.

Tyvärr har det inte lyckats att inom utskottet nå enighet i ett par detaljfrågor
som enligt vår uppfattning förtjänar en bättre lösning än vad
som förordats i propositionen. Vi tänker därvid på bl. a. de av departementschefen
under kostnadsavsnittet gjorda uttalandena om utjämning
av ersättningen för de resekostnader som åsamkas veterinären vid sjukbesök.
Departementschefen finner för sin del att utjämningen bör ske
på sådant sätt att resekostnadsersättning och inställelsearvode inte tas
ut av djurägaren för den del av vägsträckan som överskjuter fem mil

JoU 1973: 51

enkel resa. Vi anser för vår del att departementschefens förslag inte är
ägnat att åstadkomma en tillfredsställande kostnadsutjämning mellan
djurägarna vid en organisation med färre distrikt och därmed längre
reseavstånd. Mycket talar för att den vägsträcka för vilken ersättning
skall uttas enligt vad som anförs i motionerna 1973: 2128, 1973: 2135,
1973: 2137 och 1973: 2139 bör vara endast hälften av den enligt Kungl.
Maj:ts förslag.

Vidare anser vi att starka skäl talar för att ändring borde ske av den
bestämmelse i kungörelsen angående statsbidrag till lindring i mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård som säger att sådant bidrag ej
må åtnjutas av djurägare, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst
överstiger 5 000 kr. Vi vill framhålla att ifrågavarande bidragsbestämmelse
fastställdes för så länge sedan som år 1958. En justering av
inkomstgränsen synes motiverad bl. a. med hänsyn till den förändring av
penningvärdet som därefter inträtt. Vad i propositionen anförts i denna
fråga motsäger enligt vår mening inte detta.

Emellertid har vi i förevarande sammanhang funnit det vara väsentligt
att utskottets behandling av ärendet koncentrerades till prövningen
av de allmänna riktlinjerna för veterinärorganisationens framtida uppbyggnad.
Med hänsyn härtill och då vi tror att vi härmed bidragit till
den bästa totallösningen av hithörande frågor i nuvarande läge avstår vi
bl. a. från att göra några direkta yrkanden i de detaljfrågor av ekonomisk
natur som nu berörts.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 7300S6