Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående skydd mot nedskräpning (Betänkande 1973:JoU48 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 48 år 1973

JoU 1973:48

Nr 48

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående skydd
mot nedskräpning.

Motionerna

I motionen 1973:90 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Eriksson i
Bäckmora (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
förslag till åtgärder för att avlägsna inaktuella anslag och affischer i
enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973:337 av herr Strömberg m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att naturvårdsverket får i uppdrag att
utfärda direktiv i syfte att åtgärda och förebygga nedskräpning längs
stränder som förorsakas av vattenreglering, flottning m. m.

I motionen 1973:935 av herrar Svanström (c) och Glimnér (c) föreslås
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och
förslag om särskilt statligt stöd för genomförande av kampanjer mot
nedskräpning av naturen vid kuster och i skärgårdar.

Utskottet

I motionen 1973:90 påtalas den störande inverkan på landskapsbilden
som uppstår genom att gamla inaktuella anslag och affischer hänger kvar
och skräpar på anslagstavlor e. d. Motionärerna anser att det borde vara
en absolut skyldighet för den som anbringar ett anslag på en anslagstavla
eller sätter upp en affisch att också nedtaga densamma. Enligt motionärernas
mening borde det finnas en ansvarig utgivare för meddelanden i
form av anslag eller affischer. Uppgift om vem som sålunda var ansvarig
skulle stå angivet på ifrågavarande meddelande. Motionärerna, som anför
att ett genomförande av ett sådant system skulle verksamt bidra till att
förbättra förhållandena i nu förevarande avseende, föreslår att riksdagen
hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag till åtgärder i angivna syfte.

Enligt 22 § första stycket naturvårdslagen får tavla, skylt, inskrift eller
därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande
ändamål ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan länsstyrelsens
tillstånd. Enligt andra stycket samma paragraf gäller vissa undantagsregler
rörande bl. a. anslagstavla för meddelanden om kommunala angelägenheter
m. m. samt anordning som tjänar till upplysning om på stället
bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Dock må hos länsstyrelsen
sökas tillstånd jämväl beträfffande här avsedd anordning. Om densamma
anbringas utan eller i strid mot givet tillstånd och befinns vara uppenbart
vanprydande i landskapsbilden, må länsstyrelsen meddela föreläggande

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 48

JoU 1973:48

om att anordningen skall avlägsnas eller att annan erforderlig åtgärd skall
vidtas. Enligt 37 § naturvårdslagen kan den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 22 § första stycket dömas till böter eller fängelse
i högst sex månader. Vid meddelande om föreläggande enligt 22 § andra
stycket får länsstyrelsen enligt 39 § utsätta vite.

Till de i 22 § första stycket avsedda anordningarna räknas i princip
även affischer på träd, plank, bergväggar o. d., men i praktiken torde de
mera sällan uppfylla bestämmelsens krav på varaktighet. En affisch kan
nämligen inte anses varaktigt anbringad, när den är av vanligt förgängligt
pappersmaterial och ej heller då den avser någon snart förestående
tilldragelse. Har däremot en affisch, som anbringats annorstädes än på en
vederbörligen tillåten annonstavla eller liknande anordning, gjorts mera
beständig genom plastbehandling e. d., och avser den ej en snart
förestående händelse, torde affischören böra anses ha brutit mot
förevarande bestämmelse, om han inte utverkat tillstånd för affischeringen.
Detsamma gäller, om en sådan affisch av beständigt material
visserligen avsett en bestämd tilldragelse men kvarsitter avsevärd tid
därefter.

I övrigt gäller att kvarlämnade och trasiga affischer i samma mån som
annat pappersavfall faller under naturvårdslagens särskilda bestämmelser
till skydd mot nedskräpning.

Utskottet vill erinra om att utskottet förra året i anledning av en
motion i hithörande fråga framhöll angelägenheten av att komma till
rätta med det alltmera utbredda oskicket att genom otillåten affischering
orsaka skadegörelse och nedskräpning i landskapet. Som redovisats
anvisade bl. a. naturvårdslagen vissa möjligheter härtill. Utskottet utgick
från att berörda myndigheter och organ hade sin uppmärksamhet riktad
på problemet och vidtog de åtgärder som var möjliga härvidlag. Med
hänsyn härtill och jämväl mot bakgrund av att naturvårdskommittén vid
sin översyn av naturvårdslagen bl. a. hade att pröva huruvida nuvarande
skyddsformer var ändamålsenliga fann sig utskottet dock inte böra
påkalla någon riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandet. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag (JoU 1972:31).

Enligt utskottets mening får de uttalanden som gjordes vid föregående
års riksdag i frågan anses alltjämt äga giltighet.

I vad gäller den i motionen 197390 berörda frågan om angivande av
ansvarig utgivare på en affisch e. d. vill utskottet nämna att naturskyddsutredningen,
vars förslag låg till grund för 1952 års naturskyddslag,
berörde närliggande spörsmål i sitt betänkande SOU 1951:5. Utredningen
anförde att det ur bevisningssynpunkt givetvis skulle vara av värde om en
affisch upptog namnet på den som låtit sätta upp affischen. Emellertid
fann utredningen att erforderlig utredning ändå, bortsett från vissa
undantagsfall, kunde förebringas utan större svårigheter. Ett stadgande i
angivet syfte skulle i första hand komma att beröra tryckta affischer samt
skulle därför nödvändiggöra ändring av tryckfrihetsförordningen. Utredningen
ansåg sig inte böra föreslå något sådant stadgande.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utskottet
att motionen 1973:90 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

JoU 1973:48

I motionen 1973:337 berörs frågan om skärpta åtgärder mot den form
av nedskräpning som uppstår till följd av utebliven eller ofullständig
skogsröjning i samband med vattenregleringsföretag. Oavsett vad vattendomstol
i de enskilda fallen kan ha föreskrivit visar enligt motionärerna
erfarenheten att stubbar och träd på många håll belamrar vattendrag och
stränder. Företeelsen är inte bara en estetisk angelägenhet, betonar
motionärerna, som pekar på att t. ex. båtar och fisknät kan skadas och
att badplatser kan göras oanvändbara. Motionärerna anser det nödvändigt
att riksdagen klart säger ut att ifrågavarande följdverkningar av vattenbyggnadsföretag
och liknande ingrepp i vattendragen skall motverkas
kontinuerligt. Samma uttalande bör gälla flottningsföreningarnas ansvar
för städning av flottlederna. Motionen utmynnar i en hemställan att
naturvårdsverket ges uppdrag att utfärda direktiv i syfte att åtgärda och
förebygga sådan nedskräpning varom nu är fråga.

Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att verksamma
åtgärder vidtas i syfte att komma till rätta med de av motionärerna
påtalade olägenheterna till följd av bristande röjning eller städning vid
vattenreglerings- eller flottningsföretag. Som även anförs i motionen ger
emellertid vattendomstol i samband med tillåtlighetsprövningen av ett
regleringsföretag ofta föreskrifter om skyldighet för sökanden att vidtaga
röjningsarbeten m. m. Tillsynen över hur sådana föreskrifter efterlevs
synes närmast falla inom ramen för länsstyrelsens övervakande verksamhet
inom länet. I vad gäller åtgärder mot skada eller nedskräpning i
anledning av ilandflutet flottningsvirke kan länsstyrelsen under vissa
förutsättningar förelägga flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden.

Enligt utskottets mening har ej redovisats tillräckliga skäl för att i
förevarande sammanhang ålägga naturvårdsverket den uppgift som
åsyftas i nu behandlad motion. Utskottet föreslår att motionen lämnas
utan riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1973:935 bör Kungl. Maj:t verkställa utredning och
framlägga förslag om särskilt statligt stöd för genomförande av kampanjer
mot nedskräpning av naturen vid kuster och i skärgårdar. Motionärerna
framhåller att den statliga rikskampanj som pågår är mycket angelägen
men att det trots allt sker en betydande nedskräpning. Särskilt nämns
den nedskräpning som blir en följd av det ökande antalet fritidsbåtar.

Utskottet får erinra om att en motion med samma yrkande
behandlades av förra årets riksdag utan att föranleda någon åtgärd (JoU
1972:55). Utskottet erinrade vid behandlingen av sagda motion bl. a. om
att man från statens sida under de senaste åren stött särskilda kampanjer
mot nedskräpning i Stockholms samt Göteborgs och Bohus läns
skärgårdar. Vidare nämndes att fritidsbåtutredningen enligt sina direktiv
skulle överväga åtgärder för att motverka förorening från fritidsbåtar.
Någon omständighet som skulle tala för att förevarande motionsyrkande
i år skulle behöva föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd har enligt
utskottets uppfattning inte framkommit.

JoU 1973:48

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. lämnar motionen 1973:90 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1973:337 utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1973:935 utan åtgärd.

Stockholm den 13 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s)*, fru Theorin (s), herrar Hedin (m), Hedström (s)*,
Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), fru Anér (fp), herr Augustsson (s),
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Johansson i Holmgården (c),
Andersson i Storfors (s) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fru Anér och herr Strömberg (båda fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som böljar med
”Utskottet vill” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill (lika med utskottet) eller

flottningsföretag. Som även anförs i motionen ger vattendomstol i
samband med tillåtlighetsprövningen av ett regleringsföretag ofta
föreskrifter om skyldighet för sökanden att vidtaga röjningsarbeten m. m.
Oavsett detta visar som nämnts i det föregående erfarenheten att stubbar
eller andra trädrester ofta belamrar vattenmagasin och stränder. På många
håll orsakas även olägenheter av stockar och trädavfall som blivit kvar
utefter stränderna efter flottning. Enligt utskottets mening talar starka
skäl för att naturvårdsverket såsom föreslås i motionen 1973:337 ges
uppdrag att utfärda direktiv i syfte att åtgärda och förebygga
nedskräpning längs stränder efter vattenreglering, flottning m. m.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. i anledning av motionen 1973:337 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört angående åtgärder mot
nedskräpning av stränder vid vattenreglering m. m.,

GOTAB 73 5405 S Stockholm 1973