Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående vattenvård, m. m. (Betänkande 1973:JoU45 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 45 år 1973

JoU 1973:45

Nr 45

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
vattenvård, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:797 av herr Strömberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga (punkten 2), att riksdagen hos Kungl. Majit begär att landets
vattentillgångar inventeras och en plan för vattenhushållningen upprättas.

I motionen 1973:799 av fru Sundberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om 1. att statens naturvårdsverk får i
uppdrag att undersöka möjligheterna att ålägga dem som släpper ut
avloppsvatten en anmälningsskyldighet avseende deras hantering av
sådana ämnen vilka kan tänkas medfölja avloppsvattnet och vålla skada,

2. att granska effekterna av vidtagna åtgärder inom den kommunala
vattenvården, 3. att komma med förslag till en för vattenvården
lämpligare konstruktion av statsbidragen till kommunala reningsverk,
4. att planlägga en översiktlig inventering av våra recipienter, 5. att
fastställa sådana regler för driften av de kommunala reningsverken att
recipienten kontinuerligt undersökes för att fastställa verkan av utsläppet
i densamma.

I motionen 1973:1435 av herr Strömberg m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär l.att metoder för snabb, enkel och
tillförlitlig mätning av vattenkvaliteten på badplatser etc. utvecklas, 2. att
en översyn görs av föreskrifterna för bakteriologiska undersökningar av
badplatser.

1 motionen 1973:1436 av fru Sundberg m. fl. (m, c, fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär en kompletterande utredning om södra
Sveriges vattenförsörjning och att arbetet på att verkställa Bolmenprojektet
får vila i avvaktan på att resultatet av denna utredning framlägges.

Utskottet

De motioner som utskottet tar upp i detta betänkande behandlar dels
frågor om förbättrad vattenvård, dels vissa frågor om landets vattenförsörjning.

Motionen 1973:799 behandlar främst den kommunala vattenvården.
Motionärerna finner det oroväckande att cirka hälften av landets
reningsverk enligt vad statens naturvårdsverk rapporterat inte fungerar
tillfredsställande och ifrågasätter om de för avloppsrening insatta
resurserna används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Bäst ekonomi
erhålls enligt motionen om föroreningarna i större utsträckning tas om

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 45

JoU 1973:45

hand vid källan. Motionärerna anser att den kontroll av avloppsutsläpp
som kan ske med stöd av miljöskyddslagen inte är tillräcklig utan föreslår
att naturvårdsverket får i uppdrag att undersöka möjligheterna att ålägga
dem som släpper ut avloppsvatten anmälningsskyldighet avseende deras
hantering av sådana farliga ämnen vilka kan tänkas medfölja avloppsvattnet
och vålla skada. Vidare begärs att naturvårdsverket får i uppdrag dels
att granska effekterna av vidtagna åtgärder inom den kommunala
vattenvården, dels att framlägga förslag om en sådan konstruktion av
statsbidragen till reningsverk att behovet av driftkontroll tillgodoses, dels
även att fastställa sådana regler för driften av de kommunala reningsverken
att recipienten kontinuerligt undersöks. Slutligen bör enligt motionen
en översiktlig inventering av våra recipienter planläggas.

Utskottet anser det självfallet angeläget att de anordningar för rening
av avloppsvatten, som särskilt under senare år i betydande omfattning
tillkommit, verkligen fungerar på avsett sätt. Vad först gäller de i
motionen 1973:799 behandlade möjligheterna för vederbörande myndigheter
att meddela föreskrifter rörande tillåtligheten av avloppsutsläpp
och kontrollen av sådana utsläpp får utskottet erinra om miljöskyddslagens
(1969:387) bestämmelser, enligt vilka bl. a. gäller att vissa slag av
fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas och viss typ av avfall inte
släppas ut utan särskild prövning. I beslut om medgivande skall anges de
villkor som skall gälla, villkor som bl. a. kan avse kontrollen av
reningsåtgärdernas effektivitet. Enligt miljöskyddslagens tillsynsbestämmelser
kan länsstyrelse även i de fall tillstånd inte getts enligt lagen,
exempelvis beträffande äldre anläggning, meddela föreläggande om
sådana åtgärder som behövs för att miljöskyddslagens bestämmelser skall
efterlevas. Även lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor torde
vara tillämplig i detta sammanhang. Enligt denna lag kan sålunda
bestämmelser utfärdas om tillåtligheten av eller villkoren för att hantera
farliga varor. Med stöd av de angivna lagbestämmelserna finns enligt
utskottets mening möjligheter att kontrollera utsläpp av farliga ämnen i
avloppsvatten, varför utskottet anser ytterligare bestämmelser av det slag
som angetts i motionen ej vara erforderliga.

De i föreliggande motion påtalade bristerna vid de kommunala
reningsverken får enligt utskottets mening ses mot bakgrund av den
snabba utbyggnaden av avloppsreningsverk under de senaste åren.
Naturvårdsverket har upplyst att verket sommaren 1972 påbörjade en
landsomfattande utredning för att klargöra effekterna av den snabba
utbyggnaden. Denna utredning som sker i samarbete med länsstyrelserna
beräknas pågå i tre år. I samband med att statsbidrag till avloppsreningsverk
beviljas, utarbetas program för driftkontrollen. Enligt dessa program
krävs undersökningar av bl. a. organisk substans, fosfor och vid behov
tungmetaller i utsläppen från reningsverk. Utsläppskontrollen har skärpts
sedan naturvårdsverket år 1972 gett ut anvisningar i ämnet.

De nämnda anvisningarna gäller även recipientkontroll. I detta
sammanhang kan nämnas att naturvårdsverket i augusti 1972 genomförde
en sjöinventering omfattande 1 300 sjöar i hela landet. Därvid undersök -

JoU 1973:45

tes siktdjup, vattenkvalitet och gjordes biologiska observationer. Undersökningen
avses bli upprepad så att eventuella förändringar i recipientemas
status kan konstateras.

Översiktliga inventeringar av recipienterna har vidare enligt vad
naturvårdsverket upplyst utförts i stor utsträckning. Huvuddelen av den
sjöareal som finns söder om Ljusnan har sålunda inventerats genom
vattendragsförbund och länsstyrelser. Vad gäller frågan om användning av
viss i motionen omnämnd flygfototeknik har den redan prövats i fall där
detta befunnits lämpligt, bl. a. vid undersökningar i Stockholms skärgård.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår att vederbörande
myndigheter i samband med beviljande av bidrag och i sin tillsyn på olika
sätt verkar för att avloppsreningsverken skall fungera så effektivt som
möjligt. Utskottet, som utgår från att detta arbete kommer att fortsätta,
finner de förslag i ämnet som framförts i motionen 1973:799 inte böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1973:1435 bör metoder för snabb, enkel och
tillförlitlig mätning av vattenkvaliteten på bl. a. badplatser utvecklas.
Vidare föreslås att en översyn görs av gällande föreskrifter för bakteriologiska
undersökningar av badplatser. Föreskrifterna är enligt motionen
inte tillräckligt bestämda, varav följer att provtagning kan ske slentrianmässigt.
Till bilden hör, framhålls det, att den mätmetod som nu används
är tidsödande. Nya metoder bör därför enligt motionen utvecklas och
prövas. En sådan metod, den s. k. membranmetoden, uppges kunna ange
vattenprovets kvalitet betydligt snabbare än hittills använda metoder.

Utskottet får i detta ärende först erinra om sitt uttalande i ett nyligen
avgivet betänkande (JoU 1973:43). Utskottet anförde där som sin åsikt
att det var ett avsevärt samhällsintresse att en snabb utveckling av
mättekniken inom miljövårdens område kom till stånd. Mot bakgrund av
det intresse som dittills visats miljövårdsmättekniken utgick utskottet
från att detta område vid medelsfördelningen skulle komma att tillgodoses
i den utsträckning som befanns möjlig i konkurrensen med andra
angelägna forskningsändamål. Vad särskilt gäller den i motionen nämnda
membranmetoden för mätning av vattenkvaliteten, har utskottet erfarit
att denna metod f. n. prövas. Enligt vad som upplysts från socialstyrelsen
kommer, om membranmetoden godkänns, gällande bestämmelser för
bakteriologiska undersökningar av badplatser att omprövas. Vid angivna
förhållanden finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till föreliggande
motion.

I motionen 1973:797 begärs bl. a. att landets vattentillgångar inventeras
och att en plan för vattenhushållningen upprättas. Detta yrkande
motiveras med att vattenanvändningen ökar kraftigt och att brist redan
föreligger i delar av landet.

Utskottet vill erinra om att motionsyrkanden av motsvarande innebörd
tidigare prövats av riksdagen. När frågan behandlades av 1971 års
riksdag anförde jordbruksutskottet (JoU 1971:49) att takten i inventerings-
och planeringsarbetet rörande bl. a. vattenhushållningen bestäms av

JoU 1973:45

de resurser som ställs till de centrala, regionala och lokala organens
förfogande samt av prioriteringen i förhållande till andra samhällsuppgifter
som måste fullgöras. Utskottet underströk emellertid nödvändigheten
av att vattenförsörjningsproblemen ägnades stor uppmärksamhet och
vikten av att de beaktades i den fysiska riksplaneringen som måste
innefatta en kartläggning inte bara av mark utan även av vattenresurser.
Riksdagen gav som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
sålunda anfört (rskr 1971:241).

Vid anmälan av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen (prop.
1972:111, bil. 2) anförde civilministern beträffande det fortsatta arbetet
att en lång rad kompletterande inventeringar och utredningar, bl. a.
rörande vattentillgångarna, föreslagits böra genomföras efter hand.
Förslagen härom borde enligt civilministern övervägas ytterligare och
angelägenhetsgraderas såväl inbördes som med hänsyn till andra utredningsbehov.
Därvid borde uppmärksamt prövas möjligheterna till ökade
insatser för att vidga kännedomen om naturförhållandena, bl. a. rörande
vattentillgångarna. Särskilt skulle i detta sammanhang beaktas riksdagens
nyssnämnda uttalande från år 1971.

När ett motionsyrkande med begäran om undersökningar i fråga om
vattentillgångarna återkom år 1972, hänvisade civilutskottet (CU
1972:35) bl. a. till vad civilministern anfört och ansåg att beslut i frågan
borde anstå. Utskottet framhöll vidare för egen del att utredningsområdet
var väsentligt och angeläget samt fann sig kunna utgå från att hänsyn
skulle komma att tas till det av motionärerna understrukna behovet.
Motionsyrkandet föranledde inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Jordbruksutskottet finner med hänsyn till vad som i ärendet anfördes
i samband med föregående års riksdagsbehandling av den fysiska
riksplaneringen inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning
av det nu återkommande motionsyrkandet.

I motionen 1973:1436 begärs en kompletterande utredning om södra
Sveriges vattenförsörjning samt att det s. k. Bolmenprojektet får vila i
avvaktan på resultatet av denna utredning. Med Bolmenprojektet avses en
planerad överledning av vatten från sjön Bolmen till Skåne. Såsom skäl
för sina yrkanden anför motionärerna bl. a. befarade olägenheter på
stränder, vegetation och fiske vid Bolmen, vilka påtalats bl. a. av
ortsbefolkningen. Vidare torde enligt motionen det framtida vattenbehovet
i Skåne komma att understiga de mängder som beräknats i samband
med planeringen.

Utskottet får erinra om att ärende rörande vattenuttag från sjö i en
region för överförande till en annan region regleras i vattenlagen.
Handläggningen av sådant ärende sker vid vattendomstol. I vissa fall kan
dock en del av ärendet avgöras av Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ts prövning
avser det allmänna intresset av företaget. Vid denna prövning tas bl. a.
hänsyn till såväl den bygds intressen, från vilken vattnet leds bort, som
till den orts intressen till vilken vattnet leds. I övriga delar skall ärendet
därefter handläggas vid vattendomstol. Denna undersöker då om annat
hinder föreligger för företaget.

JoU 1973:45

De närmare planerna för och besluten om Bolmenprojektet har
tillkommit sedan en utredning om Skånes och Hallands vattenförsörjning
presenterats år 1965 (SOU 1965:8). Efter remissbehandling meddelade
Kungl. Maj:t i början av år 1970 för sin del sökanden, AB Sydvatten,
tillstånd till visst vattenuttag från Bolmen för vattenförsöijningsändamål.
Därefter har ärendet behandlats i vattendomstol och vattenöverdomstolen,
varvid tillstånd lämnats till projektet. Sedan vattenöverdomstolens
beslut överklagats har högsta domstolen genom beslut den 27 september
1973 vägrat prövningstillstånd, varav följer att vattenöverdomstolens
beslut står fast.

Enligt vad utskottet inhämtat har ett omfattande utredningsmaterial
bl. a. rörande naturförhållandena framtagits i Bolmenärendet. I remissyttrande
har såväl naturvårdsverket som expertmyndigheter på det medicinska
och hygieniska området tillstyrkt vattenuttaget från Bolmen. Naturvårdsverket
anförde bl. a. att de ändrade förhållandena på längre sikt inte
från naturvårdssynpunkt torde medföra några påtagliga försämringar
beträffande Bolmen och att förändringarna företrädesvis skulle vara av
positiv karaktär för det fasta och rörliga friluftslivet. I vattendomen
befanns skadorna till följd av vattenavledningsföretaget vara ringa och
utan betydelse för företagets tillåtlighet.

Vad gäller behovet av att ta vatten från Bolmen för bl. a. Skånes
behov har utskottet erfarit att AB Sydvatten i samarbete med berörda
länsstyrelser och kommuner ser över tidigare prognoser. En preliminär
sammanställning från hösten 1972 visar att behovet av Bolmenvatten
föreligger senast under år 1980, vilket är ett år senare än vad man
räknade med år 1970.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att det inte är motiverat
att hos Kungl. Maj:t begära en kompletterande utredning eller uppskov
att verkställa Bolmenprojektet. Utskottet avstyrker således bifall till
motionen 1973:1436.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. lämnar motionen 1973:799 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1973:1435 utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1973:797, yrkande 2, utan åtgärd,

4. lämnar motionen 1973:1436 utan åtgärd.

Stockholm den 7 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Hedin (m),
Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), Augustsson (s), fru
Lindberg (s), fru Thorsson (s)*, herr Andersson i Storfors (s), fru Olsson i
Helsingborg (c), herr Åberg (fp), fru Theorin (s), herrar Leuchovius (m)*
och Strömberg (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5361 S Stockholm 1973