Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om undersökning av nedgången i ålfångsterna (Betänkande 1973:JoU40 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 40 år 1973

JoU 1973:40

Nr 40

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om undersökning
av nedgången i ålfångsterna.

Motionen

I motionen 1973:503 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m, c, fp)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning i syfte
att söka fastställa orsakerna till att ålfångsterna visar en så kraftig
nedgång.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från fiskeristyrelsen
och Sveriges fiskares riksförbund.

Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I motionen 1973:503 anförs att de årliga fångsterna av ål under de
senaste mer än 25 åren, med få undantag, ständigt har minskat utefter
Smålands-, Ölands-, Blekinge- och Skånekusten. Motionärerna nämner
som exempel att de genomsnittliga fångsterna inom Kristianstads läns
ålfiskareförenings område under åren 1947-1959 uppgick till ca 183 000
kg, medan de för perioden 1960—1972 endast uppgick till
omkring 103 000 kg. Mot bakgrund av bl. a. de betydande belopp som
fiskarna investerat i fasta redskap för ålfisket finner motionärerna
det angeläget att t. ex. fiskeristyrelsen får i uppdrag att närmare utreda
orsakerna till den starka nedgången i ålfångsterna så att motåtgärder kan
vidtas.

Enligt fiskeristyrelsens yttrande över motionen visar den officiella
statistiken att de svenska fångsterna av ål i Östersjön fram till år 1964
ej visade någon tendens att avta. Under åren 1965 — 1971 har de
emellertid undergått en minskning som knappast kan hänföras till normal
årsvariation. Fångststatistiken för de olika länen visar en varierande bild.
Fångsterna i Stockholms län, Södermanlands län, östergötlands län och
Kalmar län har inte minskat. I stället har de, med undantag för kortare
perioder, ökat. Ålfångsten i Blekinge län har dock sedan 1950-talet visat
en minskning. I Kristianstads län har fångsterna varierat mycket under
1950-talet. Från senare delen av 1960-talet har dock en reduktion skett. I
Malmöhus län slutligen har ålfångsterna under 1950-talet och i början på
1960-talet kraftigt ökat men under senare delen av 1960-talet minskat.

Att helt förklara minskningen av fångsterna på sydkusten är enligt

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 40

JoU 1973:40

fiskeristyrelsen inte möjligt. Man kan dock peka på olika faktorer,
nämligen det intensivare fisket på ostkusten, det intensiva gulålsfisket på
sydkusten och ålsjukdomsförekomsten under de senaste åren på sydkusten.

Fiskeristyrelsen anför att styrelsen sedan år 1968 efter begäran från
fiskarhåll påbörjade ålundersökningar som skulle leda till dels bättre
kännedom om ålens biologi, dels åtgärder för att om möjligt förbättra
ålfisket. Dessa undersökningar pågår. Enligt undersökningsprogrammet
för år 1973 innefattas däri studier rörande ålyngelinvandring i Skagerack,
märkningsförsök på gulål, köns- och åldersbestämningar och insamling av
statistik angående uppvandring av ålyngel. Bland övriga arbeten kan
nämnas blankålsmärkningar, försök med utsättning av ål i Östersjön samt
uppföljning av möjligheterna att skaffa utsättningsmaterial. För att
finansiera de pågående undersökningarna har fiskeristyrelsen erhållit
bidrag av vattenavgiftsmedel enligt 2 kap. 10 § vattenlagen och medel ur
anslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen.

Sveriges fiskares riksförbund anför att riksförbundet delar fiskarnas
oro över den starka nedgången i ålfisket och finner det berättigat att
orsakerna till fångstminskningen utreds. I den mån fiskeristyreisens
undersökningar är otillräckliga har styrelsen inte något att invända emot
att ytterligare undersökningar påbörjas.

Även utskottet anser det angeläget att förhållandena i fråga om
ålfisket klarläggs så att effektiva åtgärder kan vidtas i syfte att bryta den
otillfredsställande utvecklingen på området. Bl. a. synes det värdefullt om
försök med utsättning av ål i Östersjön, som hittills gjorts på ett par
platser efter Norrlandskusten, kunde ske även vid andra delar av den
svenska Östersjökusten. Med hänsyn till att fiskeristyrelsen redan har
frågan om ålfiskets utveckling under särskild prövning synes det
emellertid inte nödvändigt att från riksdagens sida påkalla någon sådan
särskild utredning i ämnet som föreslås i motionen 1973:503.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionen 1973:503 utan åtgärd.

Stockholm den 17 oktober 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s)*, Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i
Tanum (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Takman (vpk),
Åberg (fp)*, fru Theorin (s) och herr Leuchovius (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1973:40

Bilaga

Yttranden över motionen 1973:503
Fiskeristyrelsen (1973-03-26)

Av den officiella statistiken framgår att de svenska fångsterna efter ål i
Östersjön fram till 1964 ej visat någon tendens att avta. Under åren
1965 — 1971 skedde en minskning som knappast kan hänföras till normal
årsvariation. 1971 är det senaste året för vilket slutlig statistik föreligger.

Fångststatistiken för de olika länen visar en varierande bild. I bilaga
l1 återges i diagramform dels de totala svenska ålfångsterna i Östersjön
och dels ålfångsterna uppdelade länsvis under åren 1931 — 197 1.

Fångsterna i Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län
och Kalmar län har inte minskat. I stället har de, med undantag för
kortare perioder, ökat. Ålfångsten i Blekinge län har dock sedan 50-talet
visat en minskning. I Kristianstads län har fångsterna varierat mycket
under 50-talet. Från senare delen av 60-talet har dock en reduktion skett.
I Malmöhus län slutligen har ålfångsterna under 50-talet och böljan på
60-talet kraftigt ökat men under senare delen av 60-talet minskat.

Att helt förklara de minskade fångsterna på sydkusten är inte möjligt.
Man kan dock peka på olika faktorer nämligen 1) det intensivare fisket
på ostkusten, 2) det intensiva gulålsfisket på sydkusten. Detta gav till
resultat en ökning av fångsterna framför allt under 50-talet (se
fångststatistikkurvan för Malmöhuslän), 3) ålsjukdomsförekomsten under
de senaste åren på sydkusten.

Redan 1968 påbörjade fiskeristyrelsen, efter begäran från fiskarhåll,
ålundersökningar som skulle leda dels till bättre kännedom om ålens
biologi och dels till åtgärder för att om möjligt förbättra ålfisket. Dessa
undersökningar pågår, och styrelsen bilägger undersökningsprogrammet
för 1973 (bilaga 2) .

För att informera fiskarna och även för att få synpunkter och förslag
till åtgärder och undersökningar bildades 1971 en arbetsgrupp för
ålfrågor med representanter från följande fiskarorganisationer: Svenska
Västkustfiskarnas Centralförbund, Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund,
Svenska Sydkustfiskarnas Centralförbund, Svenska Insjöfiskarnas
Centralförbund, Skånes fiskareförbund och Ostkustens ålfiskareförbund
samt representanter från fiskeristyrelsen som är sammankallande.

För att kunna finansiera de undersökningar som bedrives har styrelsen
erhållit bidrag av vattenavgiftsmedel enligt 2 kap. 10 § vattenlagen samt
medel ur anslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen (rubrik E 3
punkt 1 i regleringsbrevet). Någon särskild tjänst för dessa undersökningar
har ej kunnat inrättas frånsett en deltidstjänst som laboratorieassistent.
Styrelsen är även i fortsättningen beroende av dessa medel för
att kunna genomföra det uppgjorda programmet. Skulle ytterligare
uppdrag åläggas styrelsen med anledning av motionen förutsättes att även
medel ställes till förfogande för ändamålet.

Sveriges fiskares riksförbund (1973-03-19)

Styrelsen för Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker motionen och
anför.

I motionen framhålles den starka nedgången i ålfisket och fiskarnas

1 Ej här bifogad.

JoU 1973:40

oro över utvecklingen. Denna oro delas av styrelsen sorn finner det
berättigat att orsakerna till fångstminskningen utreds.

Såvitt styrelsen har sig bekant pågår undersökningar sedan flera år
tillbaka av fiskeristyrelsen. I den mån dessa undersökningar är otillräckliga
har styrelsen inget att invända emot att ytterligare undersökningar
påbörjas.

GOT AB 73 5137 S Stockholm 1973