Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående internationell miljövård (Betänkande 1973:JoU33 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 33 år 1973

JoU 1973:33

Nr 33

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
internationell miljövård.

Motionerna

I motionen 1973:320 av fru Anér m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna att Sverige inom FN och
andra internationella organ bör verka för a) att förberedelser inleds för
upprättandet av en internationell miljörätt, b) att en ökad samordning av
det miljövårdsarbete, som utförs av olika FN-organ, kommer till stånd, c)
att studier initieras i syfte att finna nya mer automatiskt verkande
finansieringsmetoder för det internationella miljövårdsarbetet, samt d)
att åtgärder vidtas i syfte att skapa större kunskap om och nya metoder
för att motverka jorderosion.

I motionen 1973:1402 av herr Olof Johansson i Stockholm (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en jämförande kartläggning
av överensstämmelsen mellan FN-rekommendationerna på miljöområdet
och den svenska miljöpolitiken att ligga till grund för åtgärder
på de områden där FN-rekommendationema ej uppfyllts och som
underlag för Sveriges fortsatta agerande i det internationella miljösamarbetet.

Utskottet

I förevarande motioner upptas frågor som väsentligen gäller uppföljningen
i olika avseenden av de vid Förenta nationernas miljökonferens
beslutade rekommendationerna. Utskottet behandlar i det följande de
särskilda motionsyrkandena vart för sig.

I motionen 1973:320 föreslås att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna att Sverige inom FN och andra internationella organ bör
verka för vissa aktiviteter inom miljövårdsarbetet. Motionärerna anser
således, yrkande a, att förberedelser bör inledas för upprättandet av en
internationell miljörätt. Motionärerna understryker behovet av internationella
rättsregler på miljövårdsområdet och föreslår att Sverige genom
sin FN-delegation och på annat sätt tar initiativ till sådana överenskommelser
resp. konventioner, som kan leda till att uppkommande
miljökonflikter mellan olika länder, eller mellan ett land och en grupp
medborgare i ett eller flera andra länder, kan tas upp till rättslig
behandling. Delegationen bör också verka för en harmonisering av
miljölagstiftningen inom FN:s medlemsländer.

Utskottet vill i denna fråga anföra att många miljövårdsproblem, inte
minst sådana som gäller föroreningar av olika slag, är av internationell

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 33

JoU 1973:33

räckvidd. Det synes därför nödvändigt att man söker nå fram till
internationellt gällande rättsregler för lösande av dessa problem. Behovet
härav är också uppmärksammat. Utskottet vill erinra om att frågor
rörande internationell miljörätt har behandlats av FN:s s. k. havsbottenskommitté
som förberett FN:s havsrättskonferens, vilken skall börja sitt
arbete innevarande höst. Sverige var representerat i kommittén. Konferensen
kan leda fram till en internationell överenskommelse om
rättsgrunderna för reglering av miljötvister. I vad gäller det internordiska
samarbetet på området vill utskottet framhålla att Nordiska rådet
beslutat föreslå att en miljöskyddskonvention ingås mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige. I konventionen, som bygger på en
rådsrekommendation, fastslås bl. a. att vid bedömningen av miljöskadlig
verksamhet skall fördragsslutande stater jämställas med det egna landet,
att person som drabbas av störning från miljöfarlig verksamhet i annat
fördragsslutande land skall kunna föra talan inför domstol eller annan
myndighet i det landet samt att varje stat skall utse en särskild myndighet
med uppgift att tillvarata landets allmänna miljöskyddsintressen. De
fördragsslutande staterna skall vidare eftersträva en harmonisering av sina
miljöskyddsregler. Spörsmål om internationella rättsregler på miljövårdsområdet
har även aktualiserats genom Europarådet.

Det bör enligt utskottets mening kunna förutsättas att den uppmärksamhet
som nu ägnas frågorna om en internationell rättslig reglering av
miljövårdsproblemen skall kunna ge resultat som ligger i linje med
motionärernas önskemål i denna del utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

I motionen 1973:320, yrkande b, efterlyses en ökad samordning av
det miljövårdsarbete som utförs av olika FN-organ. Det bör, framhåller
motionärerna bl. a., klargöras exakt hur ansvaret för miljön faller på de
olika FN-organen.

Utskottet vill framhålla att frågan om samordning av FN-organens
miljövårdsarbete ingår i uppgifterna för den miljöstyrelse som inrättats
inom FN och vari 58 medlemsstater deltar. Samordningen förutsätts
skola omhänderhas av en särskild samordningsstyrelse under ledning av
miljösekretariatets direktör. I styrelsen skall ingå bl. a. cheferna för FN:s
fackorgan. Styrelsen skall sammanträda regelbundet och årligen avge
rapport till miljöstyrelsen.

Såvitt utskottet kunnat finna bör man med hänsyn till det anförda
kunna räkna med att motionärernas önskemål om samordning kan bli väl
tillgodosett utan någon särskild riksdagens åtgärd.

I motionen 1973:320, yrkande c, föreslås åtgärder, syftande till nya
automatiskt verkande finansieringsmetoder för det internationella miljövårdsarbetet.

Utskottet vill härom anföra att det självfallet är angeläget att frågan
om sättet för finansiering av miljövårdsarbetet på det internationella
planet löses. Det bör emellertid beaktas att beslutet om det av FN:s
miljövårdskonferens fastställda handlingsprogrammet fattats för förhållandevis
kort tid sedan och att det praktiska arbetet med genomfö -

JoU 1973:33

rande av programmet ännu befinner sig i ett initialskede. Det bör enligt
utskottets mening kunna förutsättas att finansieringsfrågan aktualiseras
när ett säkrare underlag föreligger för en bedömning av utvecklingen och
av behoven på detta område. Utgifterna bestrids nu från FN:s miljövårdsfond
som f. n. lär ha tillräckliga medel till sitt förfogande. Utskottet
finner inte erforderligt med något riksdagens initiativ i förevarande
fråga.

I motionen 1973:320, yrkande d, hemställs om åtgärder för att skapa
större kunskaper om och nya metoder för att motverka jorderosionen.

Utskottet vill erinra om att problemen angående jorderosionen sedan
länge ingår i arbetsprogrammet för FN s jordbruks- och livsmedelsorgan
— FAO. Vidare har en särskild arbetsgrupp sysslat med hithörande frågor
inför FNs miljökonferens år 1972. Resultatet av gruppens arbete kan
avläsas i en av konferensen avgiven rekommendation (nr 20). Enligt
rekommendationen ges FAO i uppdrag att i samråd med andra berörda
fackorgan stärka det erforderliga maskineriet för internationell kunskap
och överföring av erfarenheter om jordförstöring, jordkonservering och
jordförbättring. Erosionsspörsmålen har även behandlats i FN:s generalförsamling
och i andra av frågorna berörda FN-organ. Det kan enligt
utskottets mening förutsättas att man från svensk sida följer verksamheten
på området i vad gäller både redan pågående arbetsprogram och de
arbetsuppgifter som följer av miljökonferensens rekommendationer.
Utskottet finner inte förevarande motionsyrkande påkalla någon riksdagens
åtgärd.

Enligt utskottets mening bör de i motionen 1973:320 framställda
yrkandena kunna anses besvarade med vad utskottet i det föregående
anfört.

I motionen 1973:1402 hemställs om en jämförande kartläggning av
överensstämmelsen mellan FN-rekommendationerna på miljövårdsområdet
och den svenska miljöpolitiken. Motionären anför bl. a. att
Sverige bör fortsätta att vara pådrivande i det internationella miljösamarbetet
och stödja de små och fattiga ländernas strävanden i miljöpolitiken.
Berörda myndigheter bör kartlägga överensstämmelsen mellan
miljökonferensens rekommendationer och den svenska miljöpolitiken
samt avge rapporter härom till riksdagen. Kartläggningen bör läggas till
grund för åtgärder på de områden där rekommendationerna inte
uppfyllts och tjäna som underlag för Sveriges fortsatta handlande i det
internationella miljöarbetet.

Utskottet får i anledning av motionen anföra att en rapport över FN:s
miljökonferens år 1972 utarbetats och publicerats i Aktstycken utgivna
av utrikesdepartementet (ny serie 11:25, Stockholm 1972). Rapporten
blev klar i november 1972 och utsändes omdelbart till bl. a. berörda
departement. Kungl. Maj:t har vidare hösten 1972 tillsatt en särskild
beredning för samordning av de nationella och internationella insatserna
på miljövårdsområdet. Beredningen, som haft flera sammanträden, har
bl. a. till uppgift att inför svenskt deltagande i internationella konferenser
i miljövårdsfrågor vidta nödiga förberedelser. Beredningen

JoU 1973:33

skall även övervaka att överensstämmelse föreligger mellan miljövårdspolitiska
åtgärder som vidtas i Sverige och de förpliktelser Sverige åtagit
sig genom internationella överenskommelser. Den skall vidare genom
kontakten med berörda departement och myndigheter verka för att
åtgärder som kan föranledas av FN:s rekommendationer blir vidtagna.
Genom här angivna förfarande bör underlag kunna erhållas för en
bedömning av i vilka frågor Sverige kan lämna konstruktiva bidrag vid
miljöproblemens fortsatta behandling inom FN och vilka frågor som bör
föranleda miljöpolitiska åtgärder på det nationella planet.

Enligt utskottets mening bör de här angivna åtgärderna innebära att
motionärens önskemål kan bli i väsentlig grad tillgodosedda utan någon
särskild riksdagens åtgärd. Motionen 1973:1402 torde få anses besvarad
härmed.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen anser motionerna 1973:320 och 1973:1402
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 17 oktober 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Hedin (m),
Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), fru Anér (fp), herrar
Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), Takman (vpk), fru Thorsson (s), fru
Theorin (s), herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp).

GOTAB 73 5246 S Stockholm 1973