Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående Idefjorden, m. m. (Betänkande 1973:JoU32 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 32 år 1973

JoU 1973:32

Nr 32

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
Idefjorden, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:508 av herr Stålhammar m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att snarast lösa frågan om hur Idefjorden
skall kunna restaureras.

I motionen 1973:1410 av herrar Mattsson i Skee (c) och Mattsson i
Lane-Herrestad (c) hemställs 1. att riksdagen beslutarge Kungl. Maj:t i
uppdrag att forcera arbetet med utformning och antagande av en nordisk
miljöskyddskonvention, samt 2. att riksdagen beslutar ge Kungl. Maj:t i
uppdrag att i enlighet med uttalandena i Nordiska rådet om ländernas
ansvar gentemot sina grannländer i miljöskyddsfrågor vidta åtgärder för
att arbetet med restaureringen av Idefjorden snarast kommer i gång.

Utskottet

I förevarande båda motioner upptas frågan om restaurering av
Idefjorden. Således föreslås i motionen 1973:508 att en parlamentarisk
utredning för lösande av frågan tillsätts och i motionen 1973:1410,
yrkande 2, att åtgärder för restaurering snarast vidtas.

Den starka och fortgående föroreningen av Idefjorden är, som
framhålls i motionerna, väl dokumenterad. Många undersökningar
rörande situationen i fjorden har gjorts på såväl svensk som norsk sida.
Beträffande denna verksamhet under senare tid kan nämnas att en rad
undersökningar i Idefjorden och angränsande delar av Singlefjorden
utförts av havsfiskelaboratoriet sedan år 1967. Naturvårdsverket har
deltagit i ett pär av expeditionerna varvid man gjort bakteriologiska
provtagningar. Under flera år har också bakteriologiska prov tagits av
hälsovårdsnämnden i Strömstad. Sedimentens halt av vissa metaller har
undersökts av maringeologiska laboratoriet i Göteborg, och några analyser
av toxiska ämnen i sediment och fisk har gjorts av naturvårdsverket och
institutet för folkhälsan i Stockholm. Faunan i Idefjordens ytterområde
har studerats av zoologiska institutionen i Göteborg. Vidare har under
de senare åren en rad provtagningar gjorts från norskt håll (Norsk
institutt for vannforskning samt marinbiologisk laboratorium i Oslo). I en
av docenten B. I. Dybern gjord undersökning, publicerad i tidskriften
Fauna och Flora (nr 2, maj 1972) under rubriken Idefjorden — en
förstörd marinmiljö, uttalas på grundval av redovisade mätningar m. m.
att det klart framgår, att Idefjorden i dag är en i stort sett död fjord, död

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 32

JoU 1973:32

genom alltför stor utförsel av organiska och andra föroreningar från
Halden. Den stora försämringen i Idefjordens tillstånd har, sägs det
vidare, kommit efter andra världskriget. Även före den tiden var fjorden
visserligen förorenad alltsedan de första decennierna av detta århundrade
då staden Halden växte upp samtidigt som cellulosaindustrins produktion
sakta ökade, men på 1950-talet började en högst avsevärd utvidgning
av industrin, som fortsatte under 1960-talet. Trots vissa åtgärder för att
minska föroreningsutsläppen torde utsläppen ha ökat kraftigt under den
senaste 20-årsperioden samtidigt som de helt obehandlade utsläppen från
staden själv ökat i samband med befolkningstillväxt och ökad vattenförbrukning
per capita. Det framhålls i publikationen att även de norska
undersökningar som gjorts under de senare åren visar att Idefjorden
föroreningsmässigt sedan länge överskridit gränsen för vad som är
acceptabelt.

Utskottet har vid en studieresa till fjorden sommaren 1973 genom
egna iakttagelser och lämnad information för egen del kommit till den
bestämda uppfattningen att föroreningssituationen måste bedömas som
ytterst allvarlig.

Frågan hur man skall komma till rätta med föroreningsproblemen har
i olika sammanhang uppmärksammats. År 1969 tillsatte Kungl. Majit en
delegation med uppdrag att överlägga med en motsvarande norsk
delegation angående gemensamma åtgärder mot vattenföroreningar i
norra Bohuslän. Den norska delegationen har helt nyligen till den norska
regeringen avgivit en rapport angående Idefjorden som även överlämnats
till den svenska delegationen. I rapporten framläggs förslag innebärande
bl. a. att den störste industriidkaren vid fjorden, Saugbrugsforeningen,
åläggs vidta åtgärder som syftar till att man inom tre år skall kunna
omhänderta 90 procent av avslutningsföroreningarna. Vidare bör föreningen
åläggas åtgärder för reduktion av utsläppen av fibermaterial o. d.
med inemot 90 procent. Genomförandet av de interna och externa
reningsåtgärderna bör vara avslutat innan utgången av år 1978. Med
hänsyn till industrins betydelse för Haldenregionen och till konjunkturerna
på träförädlingsmarknaden bör Saugbrugsforeningen ges statligt
stöd för täckande av investeringskostnaderna, beräknade till 81 — 100
milj. norska kr. Det framhålls också att samarbetet mellan centrala och
lokala fackmyndigheter bör vidareutbyggas med sikte på att snabbt nå
fram till en tillfredsställande lösning av frågan om rening av kommunalt
avloppsvatten. De båda delegationerna fortsätter sitt arbete.

Förhandlingar angående vissa åtgärder för rening av vattnet i Idefjorden
pågår vidare mellan representanter för lantbruksnämnden i Göteborgs
och Bohus län och intressenter på den norska sidan. Ett aktuellt
projekt i detta sammanhang är att genom utnyttjande av en närbelägen
sjö, Boksjön, sommartid öka tillskottet av sötvatten till Idefjorden. En
sådan åtgärd anses kunna medföra fördelar för fisket i fjorden.
Lantbruksnämnden avser att företa en undersökning av förhållanden av
betydelse för en reglering av vattentillförseln.

Det bör här även nämnas att ett svenskt-norskt samarbetsorgan,

JoU 1973:32

svensk-norska gränsregionutskottet, vari ingår representanter för länsstyrelse,
landsting och gränskommuner i Göteborgs och Bohus län och för
motsvarande organ på den norska sidan, bildats. Nämnden har i skrivelser
till svenska och norska regeringarna framhållit vikten av att problemen
med rening av Idefjorden bringas till en lösning.

Av det anförda framgår att aktivitet på olika håll pågår för att komma
till rätta med föroreningsproblemen i Idefjorden. Arbetet härmed
kompliceras genom att det berör två länder. Med hänsyn till den
svårartade graden av förorening varom här är fråga synes det utskottet
synnerligen angeläget att strävandena snarast leder till ett godtagbart
resultat. Utskottet vill för sin del understryka vikten av att man från
svensk sida vidtar så snabba och kraftfulla åtgärder som möjligt för
uppnående av angivna syfte. Däremot anser utskottet tillsättande av en
sådan särskild utredning som föreslås i motionen 1973:508 inte vara
ägnad att påskynda frågornas lösning. Det mest effektiva sättet att
åstadkomma förbättringar av Idefjordens vatten är självfallet att vidta
åtgärder som är direkt inriktade på föroreningskällorna, dvs. främst
utsläppen från industrin och kommunerna. Det bör få ankomma på
Kungl. Maj.'t att närmare överväga hur man från svensk sida bör förfara i
det fortsatta arbetet med att avhjälpa Idefjordens föroreningssituation.
Vad utskottet i det föregående anfört bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1973:1410, yrkande 1, föreslås att riksdagen ger Kungl.
Majd i uppdrag att forcera arbetet med utformning och antagande aven
nordisk miljöskyddskonvention.

Utskottet vill i nyssnämnda fråga anföra att behandlingen av spörsmålet
inom Nordiska rådet lett fram till beslut att en miljöskyddskonvention
skall ingås mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Konventionen, som bygger på en rådsrekommendation, fastslår bl. a. att
vid bedömningen av miljöskadlig verksamhet skall fördragsslutande stater
jämställas med det egna landet, att person som drabbas av störning från
miljöfarlig verksamhet i annat fördragsslutande land skall kunna föra
talan inför domstol eller annan myndighet i det landet samt att varje stat
skall utse en särskild myndighet med uppgift att tillvarata landets
allmänna miljöskyddsintressen. De fördragsslutande staterna skall vidare
eftersträva en harmonisering av sina miljöskyddsregler.

Utskottet vill framhålla att en konvention som den här ifrågavarande
givetvis kan vara av betydelse bl. a. när det gäller att lösa de med
Idefjordens förorening sammanhängande problemen. Utskottet finner
det angeläget att arbetet med konventionen fullföljes utan onödig
tidsutdräkt och förutsätter att så kommer att ske.

JoU1973:32

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:508 och
1973:1410 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 17 oktober 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i
Tanum (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Takman (vpk),
Åberg (fp)*, fru Theorin (s), herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAG 73 5236 S Stockholm 1973