Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:111 angående godkännande av konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall jämte motioner (Betänkande 1973:JoU27 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 27 är 1973 JoU 1973:27

Nr 27

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:111
angående godkännande av konvention om förhindrande av havsföroreningar
till följd av dumpning av avfall jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973:111 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna konventionen om förhindrande av
havsföroreningar till följd av dumpning av avfall.

1 propositionen föreslås att Sverige tillträder en global konvention om
förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall.
Förhandlingarna om en konvention av detta slag påbörjades redan år
1971 såsom ett led i förberedelserna för FN:s miljökonferens i
Stockholm år 1972. Med utgångspunkt i bl. a. miljökonferensens
rekommendation nr 86 slutfördes förhandlingarna i London i november
1972. Sverige undertecknade konventionen den 29 december 1972.

Konventionen omfattar alla delar av det fria havet och kuststaternas
territorialhav. Enligt konventionen förbjuds dumpning av vissa särskilt
angivna miljöfarliga ämnen och material, medan dumpning av andra
ämnen och material får ske endast efter tillstånd av nationell myndighet i
fördragsslutande stat.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1. 1973:334 av herr Rosqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär sådant tillägg — i anslutning till biträdda oljeskyddskonventioner
- i gällande lagstiftning, att fartyg äldre än 12 år som för
last av oljor, kemikalier eller annan miljöfarlig last ej måtte utan särskilt
tillstånd få angöra svensk östersjöhamn eller annan svensk insjöhamn,

2. 1973:784 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp, vpk) vari hemställs att
riksdagen måtte uppdra åt Kungl. Maj:t att ta initiativ till en internationell
konvention för Östersjön i fråga om föroreningar och fiskevård,

3. 1973:794 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställs A. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att en utredning tillsätts med uppgift
att analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i dess olika
former, 2. att snara åtgärder vidtas från svensk sida för att få till stånd en
bättre beredskap för begränsning av oljekatastrof som kan inträffa i
samband med oljeborrningarna i Nordsjön, 3. att aktiva åtgärder snarast
vidtas i syfte att förbjuda oljeutsläpp från fartyg i Östersjön, Skagerack

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 27

JoU 1973:27

och Nordsjön, 4. att åtgärder vidtas för en internationell begränsning av
tanktonnagets storlek; B. att riksdagen måtte besluta att 9 § lagen om
åtgärder mot vattenförorening ändras så, att krav kan ställas på
anläggning för omhändertagande av oljerester även i annan hamn än
allmän hamn,

4. 1973:805 av herr Wijkman (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
uppmana Kungl. Maj:t att ta initiativet till bildandet av en överstatlig
kommission, bestående av medlemmar från Sverige, Finland, Danmark,
Västtyskland, DDR, Polen och Sovjetunionen, med uppgift att snarast
utarbeta förslag till en konvention för Östersjöns miljöskydd,

5. 1973:1384 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställs 1. att
riksdagen anhåller hos regeringen om en utredning med syfte att upprätta
en svensk kommission för Östersjön, 2. att riksdagen anhåller hos
regeringen att Sverige tar initiativ till en utredning mellan Östersjöländer
om inrättandet av en permanent Östersjökonferens,

dels den i anledning av propositionen 1973:111 väckta motionen

1973:1971 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställs 1. att riksdagen
med bifall till propositionen 1973:11 1 som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad i motionen anförts rörande förorening i samband med
utnyttjande av borrplattformar och åtgärder för att förhindra förorening
av havet genom toalett- och hushållsavfall från fartyg; samt 2. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen med
innebörd att lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten och lagen
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg görs tillämpliga även för
plattformar till havs.

Utskottet

Det förhållandet att alltmer ökade föroreningsmängder tillförs haven,
främst från industriländerna, har under senare år mötts av växande kritik.
Detta har lett till att allt större ansträngningar gjorts såväl internationellt
som inom vårt land för att komma till rätta med problemen.

Föreliggande proposition rör främst den förorening av havet som sker
genom dumpning. Denna form av förorening uppskattas utgöra endast 10
å 15 procent av havsföroreningarna, men den har ofta särskilt allvarliga
miljöeffekter. Sedan den 1 januari 1972 gäller en lag (1971:1154) om
förbud mot dumpning av avfall i vatten. Enligt denna får avfall inte
dumpas inom Sveriges sjöterritorium från fartyg, luftfartyg och annat
transportmedel. Dumpning får inte heller ske från svenskt fartyg eller
luftfartyg i det fria havet. Avfall är avsett att dumpas i det fria havet
får inte heller föras ut ur landet. 1972 års riksdag godkände en regional
konvention om förhindrande av havsförorening genom dumpning i
Nordsjön och Nordostatlanten, den s. k. Oslokonventionen.

Nu har såsom redovisas i propositionen 1973:111 en global konvention
om förhindrande av havsförorening till följd av dumpning av avfall
utarbetats och undertecknats av ett stort antal stater, däribland Sverige.

JoU 1973:27

För ratificering erfordras riksdagens godkännande. Enligt utskottets
mening utgör konventionen ett viktigt steg i riktning mot en förbättring
av den marina miljön, varför utskottet förordar att riksdagen i enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag godkänner densamma.

Enligt departementschefen torde en svensk anslutning till konventionen
kunna ske utan att någon komplettering av den interna lagstiftningen
på området behöver göras. I motionen 1973:1971 påyrkas vissa
lagändringar. Sålunda påpekas att konventionen enligt artikel lil med
dumpning avser varje avsiktlig kvittblivning i havet av avfall eller andra
ämnen från fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra konstruktioner till
havs. Med tanke på förestående borrningar efter olja i Östersjön bör
enligt motionen svensk lagstiftning som avhandlar dumpning och utsläpp
av föroreningar från fartyg göras tillämplig även för oljeborrtorn och
andra typer av plattformar och konstruktioner. Riksdagen bör därför
enligt motionärerna begära förslag till sådan ändring av såväl lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten som lagen
(1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg att de blir
tillämpliga även för plattformar till havs. Detta förslag överensstämmer
med ett i remissyttrande av koncessionsnämnden för miljöskydd framfört
förslag.

Utskottet får i anledning av motionsyrkandet erinra om att enligt
föreliggande konventions artikel VII varje fördragsslutande part skall
vidta de åtgärder som krävs för att tillämpa konventionen på bl. a. alla
fartyg, luftfartyg och fasta eller flytande plattformar under dess
jurisdiktion vilka antas utföra dumpning. De plattformar som för Sveriges
del kan komma i fråga torde så gott som alltid vara sådana som används
vid utforskning av kontinentalsockeln eller exploatering av naturtillgångar
på denna. Enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln krävs
tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer för
att få genom borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln.
Till sådant tillstånd kan fogas föreskrift bl. a. till förebyggande av
vattenförorening. Brott mot sådan föreskrift är straffbelagt. Lagen om
kontinentalsockeln gäller dels inom allmänt vattenområde innanför
Sveriges territorialgräns, dels även utanför denna gräns inom det
havsområde där Sverige har suveräna rättigheter över kontinentalsockeln
för dennas utforskande och för tillgodogörande av dess naturtillgångar i
enlighet med 1958 års Genévekonvention om kontinentalsockeln. Vidare
är miljöskyddslagen (1969:387) tillämplig i fråga om utsläpp från sådan
plattform av avloppsvatten, fast ämne eller gas samt då sådan plattform
används på sätt som eljest kan medföra förorening av vattenområde.

Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t följer tillämpningen av nämnda
lagar med avseende på möjligheten att fullgöra dumpningskonventionens
krav. Skulle det visa sig erforderligt att komplettera lagstiftningen för att
tillgodose nämnda krav utgår utskottet från att Kungl. Maj:t förelägger
riksdagen förslag härom. Med hänsyn till vad utskottet i det föregående
anfört finner emellertid utskottet yrkandet i motionen 1973:1971 om
lagändring inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

1* Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 27

JoU1973:27

I detta sammanhang tar utskottet upp tre motioner i vilka begärs att
man från svensk sida tar initiativ till en internationell överenskommelse i
syfte att komma till rätta med Östersjöns föroreningsproblem m. m.
Sålunda bör enligt motionen 1973:784 Kungl. Maj:t ta initiativ till en
internationell konvention för Östersjön i fråga om föroreningar och
fiskevård. Enligt motionen 1973:805 bör Kungl. Maj:t ta initiativ till
bildandet av en överstatlig kommission, bestående av medlemmar från
samtliga strandstater med uppgift att snarast utarbeta förslag till en
konvention för Östersjöns miljöskydd. Slutligen föreslås i motionen
1973:1384 utredningar med syfte att upprätta en svensk kommission för
Östersjön och att inrätta en permanent Östersjökonferens.

Utskottet får erinra om att frågor rörande föroreningen av Östersjön
vid flera tidigare tillfällen behandlats av riksdagen. Bl. a. lämnades i
betänkandet JoU 1972:50 en redogörelse för åtgärder som fram till
hösten 1972 hade vidtagits för att komma till rätta med nämnda
föroreningsproblem. Därav framgår att från svensk sida en avsevärd
aktivitet utvecklats för att i samarbete med berörda stater finna lösningar
av de aktuella Östersjöproblemen. Sedan förbindelserna mellan samtliga
Östersjöns strandstater numera normaliserats torde ökade förutsättningar
finnas att träffa internationell överenskommelse om ett fast organiserat
samarbete i Östersjöfrågorna.

Utskottet finner det i hög grad angeläget att en sådan överenskommelse
träffas och hälsar med tillfredsställelse de planer som enligt propositionen
1973:1 1 1 föreligger att få till stånd en regeringskonferens om
Östersjöns föroreningsproblem med deltagande av alla berörda strandstater.
Enligt var utskottet inhämtat har Finland inbjudit övriga
strandstater till ett expertmöte i Helsingfors inom de närmaste veckorna
för att förbereda upprättandet av en konvention rörande Östersjöns
miljö- och föroreningsfrågor. Det finska initiativet har tagits i syfte att
senare anordna en regeringskonferens mellan Östersjöstaterna med
uppgift att färdigställa en sådan konvention. Vidare har efter visst
förberedelsearbete Polen tagit initiativ till en konferens i syfte att
utarbete förslag till en fiskerikonvention för Östersjön. Utskottet finner
det angeläget att man från svensk sida på allt sätt stödjer nämnda initiativ
och verkar för att det så snart som möjligt tillskapas såväl en
fiskerikonvention för Östersjön som en kovention för Östersjöns miljöskydd,
vilket bör leda till förbättrade möjligheter att vidta konkreta
åtgärder till fromma för Östersjön. Riksdagen bör som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört i anledning av
motionerna 1973:784, 1973:805 och 1973:1384.

I motionerna 1973:334 och 1973:794 tas upp frågor rörande bl. a.
oljeföroreningarna i haven och förslag till åtgärder för ett förbättrat
oljeskydd. Enligt motionen 1973:334 bör gällande lagar ändras så att
fartyg äldre än 12 år som för last av oljor, kemikalier eller annan
miljöfarlig last inte utan särskilt tillstånd får angöra svensk Östersjöhamn
eller annan svensk insjöhamn. I motionen 1973:794 föreslås bl. a. en
utredning om och analys av riskmomenten i samband med oljetranspor -

JoU 1973:27

ter, vilka bör leda till förslag om säkerhetsbestämmelser i samband med
sådan transport. Vidare föreslås i motionen 1973:794 att snara åtgärder
vidtas från svensk sida för att få till stånd en bättre beredskap för
begränsning av oljekatastrof som kan inträffa i samband med oljeborrningarna
i Nordsjön, att aktiva åtgärder snarast vidtas i syfte att förbjuda
oljeutsläpp från fartyg i Östersjön, Skagerack och Nordsjön samt att
åtgärder vidtas för en internationell begränsning av tanktonnagets storlek.
Slutligen begärs också i samma motion sådan ändring av lagen (1972:275)
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg att krav kan ställas på
anläggning för omhändertagande av oljerester även i annan hamn än
allmän hamn.

Utskottet vill med anledning av motionerna understryka vikten av att
oljeutsläpp i havet begränsas och om möjligt helt förhindras. Internationella
bestämmelser med detta syfte återfinns i 1954 års oljeskyddskonvention
med senare vidtagna ändringar. Svenska bestämmelser finns i
bl. a. nyssnämnda lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt
i miljöskyddslagen. Trots de bestämmelser som numera gäller och den
bevakning och kontroll som genomförs förekommer oljeutsläpp som
medför betydande skador på djur- och växtliv samt förstör badstränder
m. m. För att komma till rätta med oljeutsläppen är man i hög grad
beroende av att internationella överenskommelser kan träffas härom.
Departementschefen har i propositionen 1973:11 1 erinrat om det arbete
som bedrivs inom FN:s sjöfartsorganisation, IMCO, i syfte att begränsa
oljeföroreningarna till havs. I propositionen redovisas vidare att IMCO
hösten 1973 kommer att vid en särskild konferens behandla havsföroreningar
som uppstår genom sjöfarten. Utskottet vill också erinra om det av
föregående års riksdag godkända uttalandet att målet för strävandena på
detta område bör vara att allt utsläpp av olja förbjuds (prop. 1972:38,
JoU 1972:36, rskr 1972:234). Avsikten är att vid den kommande
IMCO-konferensen åstadkomma en ramkonvention som syftar till att
hindra förorening på grund av utsläpp av olja och andra miljöskadliga
ämnen.

I anledning av yrkandet i motionen 1973:794 om en utredning
rörande riskerna med oljetransporter får utskottet utom till nämnda
arbete inom IMCO hänvisa till att sjöfartsverket föregående år erhöll i
uppdrag att i samråd med naturvårdsverket utreda frågor i samband med
olje- och kemikalietransporter på svenskt inre vatten. Utredningen, som
f. n. pågår, skall omfatta dels en kartläggning av nuvarande oljetransporter
m. m. och en bedömning av den framtida omfattningen av sådana
transporter, dels en bedömning av de krav i fråga om konstruktion och
utrustning som bör uppfyllas av fartyg avsedda för ifrågavarande
transporter, dels utarbetande av förslag till trafik- och säkerhetsföreskrifter
och andra åtgärder som från miljöskyddssynpunkt kan anses
nödvändiga. Det i motionen upptagna utredningsyrkandet synes i allt
väsentligt falla inom ramen för nyssnämnda uppdrag. Någon särskild
riksdagens åtgärd erfordras därför enligt utskottets mening inte i
anledning av nämnda motionsyrkande.

JoU 1973:27

Med anledning av yrkandet om bättre beredskap inför eventuella
oljekatastrofer i samband med oljeborrningarna i Nordsjön får utskottet
hänvisa till att hithörande frågor nyligen tagits upp vid en konferens
mellan Nordsjöstaterna i London. Enligt vad utskottet erfarit ledde
konferensen bl. a. till en rekommendation till resp. regeringar att
harmonisera sina säkerhetsbestämmelser. Sverige verkade vid överläggningarna
om dessa bestämmelser för att de skulle ligga på en från
säkerhetssynpunkt hög nivå. Vid Londonkonferensen beslöts vidare att
en konvention skulle utarbetas om skadeståndsansvaret för oljeförorening
som uppkommer i samband med oljeborrning på havsbottnen. Arbetet
inom det område som konferensen behandlade fortsätter bl. a. i ett antal
arbetsgrupper. Med hänsyn till det arbete som sålunda bedrivs finner
utskottet motionsyrkandet inte behöva föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Yrkande om åtgärder i syfte att förbjuda oljeutsläpp från fartyg i
Östersjön, Skagerack och Nordsjön framfördes motionsledes även föregående
år. Jordbruksutskottet förutsatte därvid i ett av riksdagen
godkänt uttalande (JoU 1972:36, rskr 1972:234) att från svensk sida
stora ansträngningar gjordes för att på det internationella planet lösa
frågan om totalförbud mot utsläpp och att därvid bl. a. de speciella
förhållandena i fråga om Östersjön och Nordsjön beaktades. Vid den i det
föregående nämnda IMCO-konferensen hösten 1973 kommer såsom
nämnts hithörande frågor att behandlas. Avsikten är att den blivande
IMCO-konventionen om förorening från fartyg skall innehålla särregler
för särskilt känsliga vattenområden. Bl. a. Östersjön och Nordsjön har
nämnts som sådana områden. Sverige har enligt uppgift från kommunikationsdepartementet
tagit initiativ till överläggningar mellan berörda stater
om särregler för sjöfarten på Östersjön att hållas i anslutning till det förut
nämnda förberedande expertmötet i Helsingfors. Dessa särregler i
IMCO-konventionen bör enligt svenskt förslag avse inte endast olja utan
även annan förorenande last och avfall från fartygets drift. Det arbete
som sålunda bedrivs inom ramen för IMCO behandlar de frågor som tas
upp i förevarande motionsyrkande. Mot bakgrund av det anförda synes
motionsyrkandet inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

Ej heller förslaget om internationell begränsning av tanktonnagets
storlek bör f. n. leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Enligt vad
utskottet inhämtat syftar nämligen arbetet inom IMCO bl. a. även till att
begränsa storleken av oljelasttankar.

Enligt lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg gäller att i
allmän hamn som Konungen bestämmer skall finnas anläggning eller
anordning för mottagande av oljerester och oljehaltig blandning från
fartyg. Den sista punkten i motionen 1973:794 innebär såsom nämnts att
krav på sådan anläggning skall kunna ställas även på annan hamn.
Utskottet vill i anledning härav erinra om att utredningen av frågor
rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall m. m. år
1971 erhöll i uppdrag att även ta upp frågan om omhändertagande av olja
och oljerester från fartyg. Enligt uppgift från utredningen kommer ett

JoU 1973:27

delbetänkande i sistnämnda ämne att avlämnas inom kort. Under sådant
förhållande anser utskottet att motionsyrkandet inte bör föranleda någon
åtgärd.

Den i motionen 1973:334 upptagna frågan om begränsning av
möjligheterna för vissa äldre fartyg med last av olja, kemikalier eller
annan miljöfarlig last att anlöpa svensk hamn är liksom flera av de
tidigare behandlade frågorna av den art att bestämmelser inte lämpligen
bör införas endast för ett land. Området regleras av en internationell
konvention. Enligt uppgift från sjöfartsverket avser man från svensk sida
att vid de kommande IMCO-överläggningarna i Helsingfors aktualisera
höjda säkerhetskrav beträffande transportmedel för bl. a. miljöfarlig last.
Utskottet förutsätter att de i motionen upptagna synpunkterna tas upp
till övervägande och att den svenska delegationen verkar för sådana
säkerhetsbestämmelser att miljön och sjösäkerheten inte hotas genom
användningen av mer eller mindre bristfälliga fartyg. Med vad utskottet
sålunda anfört bör motionen 1973:334 kunna anses bevarad.

Utskottet finner att de i motionen 1973:1971 upptagna frågorna om
åtgärder till förhindrande av förorening av havet genom avfall från fartyg
och borrplattformar kan väntas bli behandlade vid förenämnda konferenser,
varför anledning till särskilt uttalande från riksdagens sida nu inte
föreligger.

Utskottet, som sålunda inte funnit anledning till erinran mot vad som
föreslagits och uttalats i propositionen 1973:111, får under hänvisning
till vad som i det föregående anförts hemställa

att riksdagen

1. godkänner konventionen om förhindrande av havsföroreningar
till följd av dumpning av avfall,

2. avslår motionen 1973:1971 såvitt den avser förslag till
lagändring,

3. i anledning av motionerna 1973:784, 1973:805 och
1973:1384 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om konferenser rörande Östersjöns fiskeoch
miljöfrågor, m. m.,

4. a. lämnar motionen 1973:794, yrkande A 1, utan åtgärd,

b. lämnar motionen 1973:794, yrkande A 4, utan åtgärd,

c. lämnar motionerna 1973:794 och 1973:1971 i återstående
delar utan åtgärd,

5. anser motionen 1973:334 besvarad med vad utskottet i det
föregående anfört.

Stockholm den 15 maj 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILSG. HANSSON

JoU 1973:27

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s)*, Jonasson (c)*, Magnusson i
Tanum (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), fru
Lindberg (s), herrar Takman (vpk), Åberg (fp)*, fru Theorin (s) herr
Leuchovius (m);

dock att vid behandlingen av motionerna 1973:794, 1973:784, 1973:
805 och 1973:1384 herr Berndtsson i Bokenäs (fp) deltagit i stället för
herr Åberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. angående utredning rörande riskerna med oljetransporter

av fru Anér och herr Berndtsson i Bokenäs (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1
anledning” och slutar med ”nämnda motionsyrkande” bort ha följande
lydelse:

I anledning av yrkandet i motionen 1973:794 om en utredning
rörande riskerna med oljetransporter vill utskottet anföra följande. Inget
sätt att transportera olja är helt säkert. Vilket alternativ man än väljer — i
rör, på järnväg, per båt eller per landsväg — kan olyckor inträffa, som gör
att olja kommer lös. Risken för oljeutsläpp måste finnas med i de
kalkyler som föregår val av transportsätt. Det saknas dock tillräcklig
kunskap om riskerna vid olika transportalternativ. Inom vissa delområden
pågår utredningar som anknyter till dessa problem bl. a. inom IMCO och
den pågående utredningen om frågor i samband med olje- och kemikalietransporter
på svenskt inre vatten. Dessa berör dock endast begränsade
delar av transportområdet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
behov finns av en utredning som ekonomiskt och praktiskt belyser
oljeskaderiskema vid olika transportalternativ. En sådan utredning bör
analysera riskabla punkter i hela transportkedjan och föreslå lämpliga
säkerhetsbestämmelser.

dels utskottets hemställan under 4 a bort ha följande lydelse:

4. a. i anledning av motionen 1973:794, yrkande A 1, hos
Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsätts med uppgift att
analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i
dessa olika former,

2. angående begränsning av tanktonnagets storlek m. m.

a. av fru Anér och herr Berndtsson i Bokenäs (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Ej
heller” och slutar med ”av oljelasttankar” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973:794 behandlas vidare frågan om riskerna i samband
med trafik med supertankbåtar. I motionen framhålls att några bestämmelser
f. n. inte finns, som anger största tillåtna storlek för en tankbåt.
Inom IMCO pågår arbete på bestämmelser om oljelasttankarnas storlek.

JoU 1973:27

Erfarenheten visar dock att totalhaverier med supertankbåtar är möjliga.
Skadeverkningarna vid en sådan katastrof är närmast oöverblickbara.
Starka skäl finns för en begränsning av tonnagets storlek och för en
reglering av trafiken med de stora fartygen. Supertankbåtar bör således
inte få trafikera innanhav såsom Östersjön med mindre än att tillräcklig
katastroforganisation tillskapas. Enligt utskottets mening bör Sverige i
internationella sammanhang, såsom inom IMCO, verka för en begränsning
av tanktonnagets storlek och för att särskilda regler för trafik med
supertankbåtar uppställs.

dels utskottets hemställan under 4 b bort ha följande lydelse:

4. b. i anledning av motionen 1973:794, yrkande A 4, hos
Kungl. Maj.t hemställer att åtgärder snarast vidtas i syfte att
nå en internationell begränsning av tanktonnagets storlek,

b. av herr Takman (vpk), som

dels anför följande:

Utvecklingen går mycket snabbt mot tankfartyg som är fem å tio
gånger större än de som var störst för bara några år sedan. I början av året
levererades från ett japanskt varv 480 000-tonnaren Globtik Tokyo till
det engelska rederiet Globtik Tankers. Den är, enligt Financial Times
(den 21 februari 1973), världens största fartyg. Men samtidigt tillkännagav
rederiet att det hade för avsikt att vid ett japanskt skeppsvarv beställa
ytterligare ett oljetankfartyg på 706 000 ton dödvikt. Man kan jämföra
dessa två tankfartyg med två som Ove Allansson skildrat i sin
självbiografiska roman Ombordarna (Författarförlaget 1971): Tanja, som
i början av 1950-talet räknades till superklassen med sina 18 000
dödviktston, och Star Solvent, byggd 1955, på 120 000 ton. Man bör
också jämföra besättningarna — Tanja hade 42 mans besättning och Star
Solvent, som var sex å sju gånger större, endast 34 man. Inte att undra på
att USA-tidskriften Business Week (den 20 maj 1973) kan ge en vacker
kostnadsserie, som visar hur mycket man vinner med varje hopp i denna
utveckling:

”Det kostar omkring 13 dollar tonnet att frakta olja i en 47 000-dödviktstonnare
från Persiska bukten till nordatlantiska hamnar i USA. I ett
tankfartyg på 100 000 dödviktston sjunker kostnaden till 8,70 per ton.
Om fartyg på 250 000 dödviktston användes, skulle kostnaden bli 5,70
dollar tonnet. För de enorma tankfartyg om 500 000 dödviktston som
nu är på ritborden, kommer kostnaden att bli 5,15 dollar tonnet.”

Från miljöskyddssynpunkt är denna utveckling allvarlig nog. Men
riskerna för oljekatastrofer är trots allt det mindre problemet. Sjöfolkets
(och även varvsarbetarnas) hälsa och liv behandlas av skeppskonstruktörer
och redare med en likgiltighet som inte kunde vara mera omänsklig.
”Dagens sjöfart är en blandning av superteknik och medeltid”, skriver
Ove Allansson i sin roman. Och denna blandning har en djävulskt
konstant relation: ju mera superteknik, desto mera medeltid.

Svenska sjöfolksförbundet och dess utmärkta tidskrift Sjömannen har

JoU 1973:27

från många synpunkter belyst och bekämpat den utveckling som här
endast skisserats mycket fragmentariskt. Men också Nautisk Tidskrift,
organ för Sveriges fartygsbefälsförening, har bidragit bl. a. med uppgifter
om ”Salénkoncernens försök att under lång tid undanhålla allmänheten
och andra hemmavarande kännedom om ännu en stor supertankerexplosion,
denna gång i Seven Seas” (nr 7 år 1972):

”Den 8 juli i år inträffade tankexplosionen i mt Seven Seas i
Sydatlanten. Vid explosionen revs däcket upp från Flumetanken till
pumprummet på en sträcka av ca 65 meter och en bredd av 25 meter.
Några hytter skadades även.

Arbetet för veckan hade avslutats . Om olyckan inträffat under

mindre gynnsamma förhållanden hade sannolikt svåra personskador
inträffat.

Den mest allvarliga sidan av denna olycka har emellertid ännu inte
hunnit beröras eftersom den i skrivande stund är outredd, nämligen
orsaken till explosionen. Det har sedan supertankarna kommit i trafik
inträffat en lång rad explosioner, som krävt förluster i människoliv och
fartyg.”

Frågan om registreringen av fartyg i de s. k. bekvämlighetsländerna
kom i rampljuset genom Torrey Canyon-katastrofen i Atlanten. Torrey
Canyon seglade under bekvämlighetsflagg. För att spara tid tog befälhavaren
”en rutt som ingen ansvarskännande befälhavare skulle ha valt”
(professor Folke Schmidt i DN den 11 november 1972), och vid olyckan
läckte många tiotusentals ton olja ut i Atlanten.

Vid en kollision mellan 100 000-tonnaren Texanita, registrerad i
bekvämlighetslandet Liberia, och 95 000-tonnaren Oswego Guardian inte
långt från Kapstaden den 21 augusti 1972, flög Texanita i luften som en
eldkvast och sjönk inom loppet av fyra minuter. Oswego Guardian var,
enligt den engelska tidskriften Weekend (den 3—9 januari 1973), på väg
till Europa fullastad med olja. Texanita gick med tomma tankar. Endast
tre av Texanitas 48 man starka besättning lyckades undkomma det
brinnande infernot med livet i behåll.

Det grekiska tankfartyget Princess Irene på 33 400 ton gick med
nästan tomma tankar, när det troligen träffades av en blixt vid franska
kusten den 27 augusti 1972 och sprängdes sönder av tre explosioner. Sex
av dess 32 besättningsmän omkom, enligt International Herald Tribune
den 28 augusti 1972.

Men beträffande många andra exploderande oljetankers har orsaken
förblivit ett mysterium. I USA-tidskriften Time (den 25 januari 1971)
berättades om supertankem Marpessa på 207 000 ton, som gick med
tomma tankar utanför Senegals kust:

”Utan någon påvisbar orsak trasade en explosion sönder skrovet och
skickade det splitter nya fartyget till botten.”

Två veckor senare exploderade supertankern Mactra i Mogambiquekanalen,
och följande dag slets Kong Haakon VII isär av en explosion
utanför Liberias kust.

Artikelförfattaren i Time tror att fysikern Edward Pierce kommit på

JoU 1973:27

orsaken till de mystiska explosionerna. När tankarna spolas med
havsvatten, genereras statisk electricitet, och de gnistor som åstadkoms
utlöser katastrofen i den högexplosiva blandningen av luft och petroleumångor.
Artikeln slutar med följande:

”Pierce anser att man borde använda kemikalier som skulle förebygga
att det utvecklas en farlig uppladdning och att man kunde avleda
tankutrymmena med elektriska spröt. Det är alldeles uppenbart att man
måste vidta någon åtgärd. Det finns omkring 4 000 tankfartyg till havs,
och rederierna skriver kontrakt på allt större fartyg för att öka sina
profiter. Ju större tankfartyg, desto större risk för explosion — ett
olyckligt exempel på hur man får mer för pengarna.”

Av någon mycket märklig anledning är det oljeutsläppen och
miljöskyddssynpunkterna som tar hela intresset i den allmänna debatten.
Sjömännen och deras fackliga språkrör, såsom Svenska sjöfolksförbundet
och tidskriften Sjömannen men även Sveriges fartygsbefälsförening, har
hittills inte lyckats vinna mycket uppmärksamhet för kraven på
mänskliga arbetsförhållanden och ett rimligt minimum av säkerhet för
dem som arbetar till sjöss.

Detta är ett mycket stort och mycket allvarligt problem som inte löses
enbart med en begränsning av tanktonnagets storlek, även om också detta
är en mycket trängande uppgift. Definitivt och radikalt kan detta
problem inte lösas med enkla tekniska åtgärder. Eller som en av
personerna i Ove Allanssons roman säger: ”Redarna har skrikit nog om
rationalisering, nu är det tid att rationalisera bort redare och aktieägare! ”

dels anser att utskottets hemställan under 4 b bort ha följande lydelse:

4. b. i anledning av motionen 1973:794, yrkande A 4, hos
Kungl. Maj:t hemställer att åtgärder snarast vidtas i syfte att
nå en från såväl arbetsmiljö- och säkerhetssynpunkter som allmänna
miljösynpunkter motiverad internationell begränsning
av tanktonnagets storlek,

Särskilt yttrande

av fru Anér och herr Berndtsson i Bokenäs (båda fp):

I motionen 1973:1384 föreslås utredning om upprättande av en
svensk kommission för Östersjön och en permanent konferens med
deltagande av länderna kring Östersjön. En rad av de problem som berör
Östersjön kräver för sin lösning samverkan mellan strandstaterna. Den
väldiga tillgång som Östersjön utgör kan genom samarbete utvecklas men
också genom brist på förutseende förstöras för all framtid. En rad
motstridiga krav ställs på Östersjön. Bara genom en övergripande
planering kan allmänintresset bevakas. Därför bör ett permanent organ
inrättas där forskare och politiker från strandstaterna fortlöpande kan
verka för ökat skydd mot föroreningar och skadlig exploatering av
Östersjön. Möjligheter bör numera finnas för ett effektivt samarbete till

Joli 1973:27

skydd för Östersjön. Det forskningsunderlag beträffande Östersjön som
finns bör kunna omsättas i praktisk politik. Vi förutsätter att Sveriges
representanter i de kommande överläggningarna mellan strandstaterna
verkar för att en permanent Östersjökonferens upprättas. För att den
svenska insatsen i dennas arbete skall bli effektiv krävs enligt vår mening
en särskild svensk kommission för Östersjön.

GOTAB 73 3859 S Stockholm 1973