Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:17 med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m. m. jämte motioner (Betänkande 1973:JoU19 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 19 år 1973

JoU 1973:19

Nr 19

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:17
med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m. m.
jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 17 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om hälso- och miljöfarliga varor,

2. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften,

4. lag om ändring i förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen,

dels föreslagit riksdagen att

5. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för organisation
av kontroll av hälso- och miljöfarliga varor,

6. besluta att ett produktkontrollorgan knutet till statens naturvårdsverk
skall inrättas den 1 juli 1973,

7. besluta att giftnämnden skall upphöra med utgången av juni
1973,

8. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar och
åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

9. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid statens naturvårdsverk inrätta en
tjänst som byråchef i Ce 1,

10. till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1973/74 under nionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 984 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till lag om hälso- och miljöfarliga
varor. Lagen innebär en skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn
till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering
kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen skall
efter Kungl. Maj:ts föreskrift kunna tillämpas även på annan vara, om
det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Den
nya lagstiftningen föreslås ersätta bl. a. giftförordningen (1962: 702),

1 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 19

JoU 1973:19

bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-lagen (1971:
385), vilka författningar medger ingrepp endast mot enstaka ämnen
och produkter.

Lagförslaget har fått formen av en central ramförfattning, som innehåller
dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan
hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor, dels bemyndigande
för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
att ingripa mot olika kemiska varor. Enligt förslaget får det allmänna
möjlighet att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka
till att skadeverkningar förebyggs. Så t. ex. får Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigande att föreskriva att
visst slag av hälso- och miljöfarlig vara får hanteras eller importeras
endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall
gälla annat särskilt villkor. Totalförbud mot hantering eller import av
hälso- och miljöfarlig vara kan också meddelas.

Förslaget går ut på att skadeverkningar skall förebyggas så långt det
är möjligt. En grundregel är att den som hanterar hälso- och miljöfarliga
varor skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som
behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar.
Detta förutsätter en långtgående undersökningsskyldighet. Bl. a.
krävs av tillverkare och importörer att de vidtar aktiva åtgärder för
att förvissa sig om sammansättningen av sina varor och att de klarlägger
riskerna för eventuell skada på människor eller i miljön.

För prövning av frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt den
nya lagstiftningen föreslås att ett särskilt produktkontrollorgan i form
av en nämnd inrättas. Produktkontrollorganet blir självständigt beslutande
i fråga om tillämpningen av lagstiftningen men knyts administrativt
till statens naturvårdsverk. Giftnämnden föreslås upphöra. Den
löpande tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen föreslås centralt
åvila naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Den regionala och
lokala tillsynen skall utövas av länsstyrelsen och yrkesinspektionen
resp. hälsovårdsnämnden.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor föreslås träda i kraft den 1
juli 1973.

I propositionen behandlas även frågor om laboratorieverksamhet samt
naturvårdsverkets anslag för budgetåret 1973/74. Anslaget föreslås öka
med 4 774 000 kr. till 25 984 000 kr.

JoU 1973:19

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om hälso- och miljöfarliga varor
Inledande bestämmelser

1 § Med hälso- och miljöfarlig vara avses i denna lag

1. ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fy sikalisk-kemiska

egenskaper och hantering kan befaras medföra skada
på människor eller i miljön,

2. vara som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning
som avses i 1, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering
kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
får Konungen föreskriva att vad som i lagen sägs om hälso och

miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara än sådan
som avses i första stycket 1 och 2.

2 § Med hantering avses i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling,
förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande,
destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse eller därmed
jämförliga förfaranden.

3 § Lagen gäller ej vara som är att anse som

1. livsmedel enligt livsmedelslagen (1971: 511),

2. läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962: 701),

3. fodermedel enligt förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m. m.

Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra källor
till joniserande strålning.

I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning
endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än som
föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier.

4 § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna
om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst varuslag
eller viss hantering eller import.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna
om undantag från lagens tillämpning på krigsmakten.

Försiktighetsmått, tillstånd m. m.

5 § Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara
skall vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som
behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön.
Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara
noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med
uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan meddela
särskilda föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller
märkningsskyldighet enligt första stycket.

JoU 1973:19

6 § Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriva att
hälso- och miljöfarlig vara av visst slag får hanteras eller importeras
endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import av
sådan vara skall gälla annat särskilt villkor.

Fråga om tillstånd enligt första stycket prövas av myndighet som
Konungen bestämmer.

7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förbjuda
hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst
slag.

8 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar ämne, beredning
eller annan vara är skyldig att till myndighet som Konungen bestämmer
och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de uppgifter
om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som
är nödvändiga för utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.

9 § Myndighet som Konungen bestämmer får föreskriva att den som
yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall
göra anmälan om denna verksamhet.

10 § Om skyldighet för myndighet att på begäran meddela beslut
huruvida ämne, beredning eller annan vara är att anse som hälso- eller
miljöfarlig meddelas bestämmelser av Konungen.

Tillsyn

11 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter och villkor utövas av myndighet som Konungen
bestämmer.

12 § Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

13 § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som
uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta
vite.

Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger honom enligt denna
lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen
eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna
om rättelse på hans bekostnad.

14 § För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till
område, lokal eller annat utrymme som användes i samband med hantering
av hälso- och miljöfarlig vara och får där göra undersökning
eller taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs
för utövande av tillsyn enligt denna lag.

Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning
och undersökning av prov förordnar Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

JoU 1973:19

15 § Konungen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i
ärende enligt denna lag.

Ansvar m. m.

16 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som
meddelats med stöd av 5 § andra stycket eller 6—8 §. Till samma
straff dömes den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot
5 § första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen
kan ådömas enligt brottsbalken.

Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att göra anmälan enligt föreskrift som meddelats med stöd av 9 § eller
att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 § eller i ansökan eller
anmälan enligt denna lag lämnar oriktig uppgift rörande förhållande
av betydelse.

Om ansvar för införsel av vara i strid mot föreskrift som meddelats
med stöd av denna lag och försök därtill finns bestämmelser i lagen
(1960: 418) om straff för varusmuggling.

17 § Den som tagit befattning med ärende som avses i denna lag får
ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet
eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal
är påkallat från allmän synpunkt.

18 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej
är uppenbart obilligt.

19 § För tillvaratagande av konsumentintresset inom området för
hälso- och miljöfarliga varor får organisation, vilken är att anse som
huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt,
föra talan mot beslut enligt denna lag i den mån det är tillåtet
enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Genom lagen upphäves

1. giftförordningen (1962: 702),

2. bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703),

3. PCB-lagen (1971: 385).

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller registrering
som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av
motsvarande bestämmelse i denna lag, om ej Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förordnar annat.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får föreskriva
de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter
för näringslivet.

JoU 1973:19

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel
med fodermedel m. m.

Härigenom förordnas, att 7, 13 och 16 §§ förordningen (1961: 381)
om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §i

Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej saluhållas, försäljas
eller till riket införas vara, som avses i 2 §, eller fodermedel försatt
med annat specialämne än vitaminer.

Om det är påkallat med hänsyn
till människors eller djurs hälsa,
äger kontrollmyndigheten föreskriva
att fodermedel även i annat fall
än som avses i första stycket må
saluhållas, försäljas eller till riket
införas endast efter myndighetens
tillstånd.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket om införsel får vara
transiteras eller på annat sätt befordras under tullverkets kontroll eller
läggas upp i frihamn eller på tullager.

Vid meddelande av tillstånd Vid meddelande av tillstånd
som avses i första stycket må kon- som avses i första eller andra styctrollmyndigheten
föreskriva villkor ket må kontrollmyndigheten föresom
skola gälla för tillståndets åt- skriva villkor som skola gälla för
njutande. tillståndets åtnjutande.

13 §2

Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att lämna uppgift som avses i 5 §,

2. lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 5 §, om gärningen ej är

belagd med straff i brottsbalken,

3. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 6 eller 8 §
eller mot förbudet * 7 § första
stycket att saluhålla eller försälja
vara eller fodermedel eller mot
villkor som avses i 7 § tredje stycket,

1 Senaste lydelse 1971: 433.

* Senaste lydelse 1971:433.

3. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 6 eller 8 §
eller mot förbud enligt 7 § första
eller andra stycket att saluhålla
eller försälja vara eller fodermedel
eller mot villkor som avses i
7 § fjärde stycket,

JoU 1973:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. underlåter att göra anmälan enligt 4 § eller att föra anteckningar
eller lämna uppgifter enligt föreskrift som meddelats med stöd av 10 §,

5. lämnar oriktig anmälan i fall som avses i 4 § eller, i fall som
avses i 10 §, för oriktiga anteckningar eller lämnar oriktiga uppgifter,
om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken,

6. bryter mot 9 § eller vägrar att lämna biträde enligt 11 §.

Om ansvar för den som i strid
mot förbudet i 7 § första stycket
eller mot villkor som meddelats
enligt 7 § tredje stycket inför vara
eller fodermedel och för försök
därtill finnas bestämmelser i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för brott mot föreskrift
som meddelats med stöd av
5 eller 6 § eller, utom i fråga om
införsel, 7 § tredje stycket får väckas
endast efter anmälan av kontrollmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Om ansvar för den som i strid
mot förbud enligt 7 § första eller
andra stycket eller mot villkor
som meddelats enligt 7 § fjärde
stycket inför vara eller fodermedel
och för försök därtill finnas
bestämmelser i lagen (1960: 418)
om straff för varusmuggling.

§x

Allmänt åtal för brott mot föreskrift
som meddelats med stöd
av 5 eller 6 § eller, utom i fråga
om införsel, 7 § fjärde stycket får
väckas endast efter anmälan av
kontrollmyndigheten.

1973.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften

Härigenom förordnas, att 1—3 §§ lagen (1972:123) om förbud mot
spridning av bekämpningsmedel från luften skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse ! Föreslagen lydelse

1 §

Bekämpningsmedel på vilket lagen
(1973:000) om hälso- och
miljöfarliga varor är tillämplig får
ej spridas från luften över annat
område än åkermark.

Om spridning av bekämpningsmedel
från luften över åkermark
gäller vad myndighet som Konungen
bestämmer beslutar med
stöd av lagen (1973: 000) om hälso-
och miljöfarliga varor.

2 Senaste lydelse 1971: 433.

Bekämpningsmedel enligt bekämpningsmedelsförordningen(1962:

703) får ej spridas från luften
över annat område än åkermark.

Om spridning av bekämpningsmedel
från luften över åkermark
gäller vad giftnämnden beslutar
med stöd av bekämpningsmedelsförordningen.

JoU 1973:19

Nuvarande lydelse

Giftnämnden får medge undantag
från 1 § första stycket, om
det behövs för vetenskaplig prövning
eller för bekämpning av växtskadedjur
eller växtsjukdom. Därvid
skall giftnämnden föreskriva
de villkor som behövs till skydd
för allmänheten.

Talan mot giftnämndens beslut
enligt denna lag föres hos Konungen
genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse
§

Myndighet som Konungen bestämmer
får medge undantag från
1 § första stycket, om det behövs
för vetenskaplig prövning eller för
bekämpning av växtskadedjur eller
växtsjukdom. Därvid skall
myndigheten föreskriva de villkor
som behövs till skydd för allmänheten.

Talan mot myndighets beslut
enligt denna lag föres hos Konungen
genom besvär.

1973.

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen

Härigenom förordnas, att i 1 och 5 §§ förordningen (1930: 247) om
utrotande av nötbromsen1 ordet ”giftnämnden” skall bytas ut mot ”myndighet
som Konungen bestämmer”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§ 1971:1108.

JoU 1973:19

Motionerna m. m.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1. 1973: 91 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär förslag om förbud mot tillverkning
och försäljning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar
av glas, plast och metall inom läskedrycks- och bryggeribranschen,

2. 1973: 92 av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om att förslag framlägges i syfte att åstadkomma
förbud mot tillverkning och försäljning av tvättmedel innehållande
fosfat och optiska vitmedel,

3. 1973: 318 av fru Anér (fp) och herr Strömberg (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär att naturvårdsverket får i
uppgift att fortsättningsvis noggrant undersöka vilka tvättmedel som
arbetar med minsta miljöförstörande effekt och verka för att sådana
tvättmedel ställs till konsumenternas förfogande, att alla tvättmedel
förses med upplysningar om innehållet,

4. 1973: 331 av herrar Möller (fp) och Ahlmark (fp) vari hemställs
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit anhålla om förslag i
enlighet med vad i motionen anförts om ett generellt pantsystem m. m.
för att av miljöskäl bekämpa engångsförpackningama,

5. 1973:777 av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari hemställs att Kungl.
Majit dels ger socialstyrelsen i uppdrag att informera allmänheten om
apotekens skyldigheter, dels utfärdar regler för hantering och destruktion
av medicin och biologiska preparat,

6. 1973: 778 av herr Fransson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär förslag om förbud mot försäljning
av öl och läskedrycker i engångsförpackningar,

7. 1973: 1039 av herr Larsson i Umeå (fp) vari föreslås att riksdagen
hos Kungl. Majit hemställer om förslag innebärande sådana anvisningar
att s. k. returglas belägges med en pantavgift av 30 öre per
glas,

8. 1973: 1386 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att de samhälls- och
företagsekonomiska konsekvenserna av miljövårdsavgifter utredes av en
parlamentarisk utredning,

9. 1973: 1395 av herrar Hyltander (fp) och Richardson (fp) vari hemställs
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit begära åtgärder
som innebär pant av lämplig storlek på engångsglas och återlösningsskyldighet
för dem som kommersiellt handskas med dem samt standardisering
till ett fåtal glastyper,

JoU 1973:19

10. 1973: 1405 av fru Jonäng (c) och fru Olsson i Hölö (c) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att sådana bestämmelser
utfärdas att importörer och tillverkare av tvätt- och rengöringsmedel
ålägges att uppge fullständig varudeklaration på varuförpackningarna,
2. att åtgärder vidtages för att få till stånd en kontinuerlig
statlig kontroll av innehållet i tvätt- och rengöringsmedel, samt 3. att
initiativ tages till en upplysningskampanj om tvätt- och rengöringsmedels
effekter från miljösynpunkt,

11. 1973: 1429 av herr Sellgren (fp) vari hemställs 1. att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att en kartläggning görs av tvätt-, disk- och
rengöringsmedels hälsofarlighet, 2. att föreskrifter fastställs om angivande
av dessa medels kemiska innehåll, 3. att det datasystem över miljöfarliga
varor som är under upprättande även innefattar rapporter om
förgiftnings- och allergirisker samt att dessa uppgifter utan onödig
försening ställs till skyddsombudens förfogande när de så begär det,

12. 1973: 1502 av herr Olsson i Kil (fp) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att konsumentverket måtte få i uppdrag att
utreda behovet av märkning av krukväxter som kan ge upphov till förgiftning
eller på annat sätt kan vara hälsovådliga,

dels de i anledning av propositionen 1973: 17 väckta motionerna

1. 1973: 1597 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 17 beslutar att i
skrivelse till Kungl. Maj:t 1. uttala att det föreslagna produktkontrollorganet
bör ha parlamentariskt inslag, 2. uttala att näringslivets representation
i produktkontrollorganet bör omfatta representanter för både
industrin, jordbruket och skogsbruket, 3. hemställa om förnyad utredning
beträffande utbyggnaden av de för produktkontrollen nödvändiga
laboratorieresurserna, samt 4. anhålla om utredning beträffande kostnadslättnader
för mindre företag vid utnyttjande av de statliga laboratorieresurserna
för produktprovning,

2. 1973: 1598 av herrar Henmark (fp) och Taube (fp) vari föreslås
att riksdagen beslutar 1. att hemställa hos Kungl. Maj:t om ändring av
§ 10 i den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor på sätt i
motionen angives, 2. att § 11 omarbetas och utvidgas på sådant sätt att
det klart framgår vem som äger tillsynsansvar på central, regional och
lokal nivå,

3. 1973: 1599 av herr Israelsson m. fl. (vpk) vari föreslås 1. att riksdagen
måtte uttala sig för en sådan tolkning och tillämpning av 1 §
i lagen om hälso- och miljöfarliga varor, att en vara kan stoppas eller
utsättas för åtgärd redan på grund av en vetenskapligt fastlagd misstanke
om dess miljöfarlighet, varvid skall gälla omvänd bevisföring,
innebärande skyldighet för den som vill hantera varan att bevisa dess

JoU 1973:19

ofarlighet för människor och miljö, 2. att riksdagen beslutar om följande
ändrade lydelse av 19 § Lag om hälso- och miljöfarliga varor, innebärande
att talan mot beslut enligt denna lag även skall kunna föras av
enskild svensk medborgare: ”19 §. För tillvaratagandet av konsumentintresset
får talan föras av organisation, vilken är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt
samt jämväl av enskild medborgare vars intressen beröres inom
området för hälso- och miljöfarliga varor.”, 3. att riksdagen uttalar sig
för inrättande av ett register över de ämnen som omfattas av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor, vilket fortlöpande tillförs all den information
som en pågående forskning inom och utom landet kan ge, samt

4. att riksdagen beträffande utformningen av bestämmelser och anvisningar
rörande skyddsföreskrifter vid transporter av hälso- och miljöfarliga
varor ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts härom,

4. 1973: 1600 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1973: 17 hos Kungl. Maj:t
anhåller om dels att den blivande produktkontroll nämnden i första
hand blir ett expertorgan, dels att naturvårdsverket får huvudmannaskapet
för produktkontrollen, dels att laboratorieverksamheten organiseras
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

5. 1973: 1601 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställs A. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att en angelägenhetsgradering görs
upp som anger vilka ämnesgrupper som i första hand bör kontrolleras
med avseende på hälso- och miljöfarlighet, 2. att föreskrifter utfärdas
om vilka krav som bör ställas på testmetoder etc. vid kontroll som utförs
utomlands, 3. att miljökontrollutredningen måtte få i uppdrag att
framlägga förslag till organisation av ett datorbaserat litteratursökningssystem
inom området för hälso- och miljöfarliga ämnen, 4. att miljökontrollmyndigheten
får tillräckliga ekonomiska och personella resurser
för att följa den vetenskapliga litteraturen inom ansvarsområdet, 5. att
förslag om inrättandet av ett centralt undersökningslaboratorium med
förslagsvis den i motionen angivna inriktningen snarast föreläggs riksdagen,
B. att riksdagen till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna
vad i motionen säges angående redovisning av miljökontrollmyndighetens
beslut, samt C. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag
till ändring i § 19 i den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga
varor, i syfte att vidga kretsen av besvärsberättigade i enlighet med vad
i motionen anförts.

Till utskottet har i anledning av propositionen överlämnats skrivelse
från Kemikontoret.

JoU 1973:19

Utskottet

I propositionen erinras om att utvecklingen på mindre än ett århundrade
har gett människan tidigare oanade möjligheter att bruka
naturens krafter och förfoga över dess tillgångar. Industrialiseringen
och befolkningsomflyttningen är i vårt land de mest framträdande yttre
tecknen på den omvandling som skett. Denna process och de krafter
den frigjort har i grunden förändrat vår tillvaro. Den materiella
standarden har ökat kraftigt. Men samtidigt har miljövärden förstörts.
Med miljö avses här den omgivning som människan möter på arbetsplatsen,
i bostaden och i naturen. En god miljö framstår i allt högre
grad som en väsentlig del av vår totala levnadsstandard.

Departementschefen framhåller att de betydande kvalitativa förbättringar
i livsvillkoren som uppnåtts — exempelvis i fråga om hälsa,
arbetstid, sociala förhållanden, utbildning och kultur — inte skulle varit
möjliga utan ekonomisk tillväxt. Men framstegen får inte åstadkommas
genom misshushållning med våra naturresurser eller betalas med ohälsa
och vantrivsel i arbetslivet eller förstörelse av den yttre miljön. Produktionsutvecklingen
får inte styras enbart av kortsiktiga ekonomiska
intressen. Omtanke om miljövärdena måste påverka utvecklingen och
bli en utgångspunkt för samhällets handlande.

Målet för miljöpolitiken är enligt departementschefen att skapa ett
sådant samhälle för dagens och morgondagens människor att vars och
ens berättigade krav på en livsvänlig miljö kan tillgodoses. Miljöförstörelsen
måste hejdas och förstörd miljö så långt som möjligt återställas.

Som ett led i miljöpolitiken har under senare år tillkommit en rad
lagar och författningar på olika områden. I propositionen nämns naturvårdslagen,
miljöskyddslagen, kommunala renhållningslagen, PCBlagen,
förordningen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja och
lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
Genom lagstiftning i anslutning till den fysiska riksplaneringen har
möjligheterna till hushållning med vårt lands mark- och vattentillgångar
förbättrats. En omfattande administration har byggts upp på miljövårdsområdet.
Genom ökade anslag till forskning och utvecklingsarbete har
våra kunskaper om miljöproblemen ökat och nya metoder att lösa dessa
kommit fram. Statliga stimulansåtgärder har resulterat i en kraftig utbyggnad
av kommunala reningsverk och reningsanordningar inom industrin.
Vårt land deltar i det allt intensivare internationella samarbetet
på miljövårdsområdet.

Fortfarande återstår många miljöproblem att lösa. Nya forskningsrön
blottlägger nya miljörisker. Samtidigt stiger människornas krav på
miljön. Reformarbetet på miljövårdsområdet måste därför fortsätta.

JoU 1973:19

Ett område där en reformering av lagstiftningen enligt departementschefen
är angelägen är användningen av hälso- och miljöfarliga varor.
Utskottet delar denna uppfattning.

Allmänna grunder för en utvidgad lagstiftning om hälso- och miljöfarliga
varor

Som miljökontrollutredningen har redovisat i sitt betänkande (SOU
1972: 31) med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor finns
f. n. inte någon samlad lagstiftning angående hälso- och miljöfarliga
varor. Väl finns i miljöskyddslagstiftningen moderna och effektiva
bestämmelser om s. k. miljöfarlig verksamhet, dvs. vattenföroreningar,
luftföroreningar och andra immissioner, med vilkas hjälp utsläpp av
bl. a. kemiska substanser från fasta anläggningar kan motverkas. Men de
bestämmelser om s. k. direkt produktkontroll, som sedan lång tid tillbaka
har funnits i vår lagstiftning, medger ingripanden bara mot enstaka
kemiska ämnen och produkter, främst då gifter, vådliga ämnen, bekämpningsmedel
och PCB (polyklorerade bifenyler). Lagstiftningen för
kontroll av kemiska produkter måste enligt utredningen ge möjlighet
att snabbt och effektivt kunna utnyttja de resultat som forskningen ger.
Gällande bestämmelser ger emellertid inte möjlighet att i den omfattning
som behövs ingripa mot alla de ämnen och kemiska produkter som
är eller kan misstänkas vara farliga för människor och miljö. Utredningen
föreslår därför att den nu gällande, begränsade lagstiftningen för
produktkontroll ersätts av en ny, effektiv lagstiftning som omfattar i
princip alla kemiska varor som kan befaras medföra hälsofara eller
skadlig verkan i miljön.

Remissinstanserna vitsordar allmänt behovet av en utvidgad och
skärpt lagstiftning om hälso- och miljöfarliga produkter.

Även departementschefen anser att det behövs en effektiv rättslig
reglering av användningen av kemiska produkter. Vi har att på detta
område emotse en fortsatt teknisk utveckling som kräver en skärpt
produktkontroll. Vidgad kunskap om kemiska och biologiska sammanhang
kan komma att visa att de kemiska varorna utsätter människor
och miljö för större risker än vi hittills räknat med. Av utredningens
betänkande och remissyttrandena framgår enligt departementschefens
mening klart att det behövs en utvidgning och skärpning av nuvarande
lagstiftning pä området för att förebygga skador på människor och i
miljön.

Den nya lagstiftningen föreslås till skillnad mot giftförordningen omfatta
inte bara kemiska varors effekter för människors hälsa utan även
sådana varors verkningar i miljön. Det är enligt departementschefens
mening viktigt att anlägga en helhetssyn på problemen med de kemiska
produkterna med hänsyn till att ett och samma kemiska ämne kan på -

JoU 1973:19

verka nästan alla delar av miljön. Förutom en tidsenlig lagstiftning på
området krävs också en effektiv organisation och en brett upplagd
forskning. Till dessa åtgärder på det nationella planet kommer ett allt
starkare behov av samarbete länderna emellan. Lagstiftningen bör i
möjligaste mån anpassas till internationella förhållanden.

Departementschefen anför att frågan om samordningen mellan en
lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor och arbetarskyddslagstiftningen
är viktig. En lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor får
stor betydelse för arbetsmiljön. Tillämpningsområdet för den föreslagna
lagen om hälso- och miljöfarliga varor kommer att i vissa avseenden
sammanfalla med tillämpningsområdet för arbetarskyddslagen (1949: 1)
som enligt 1 kap. 1 § i lagen med vissa inskränkningar har tillämpning
på varje verksamhet, vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares
räkning. F. n. arbetar arbetsmiljöutredningen med den fortsatta
översynen av arbetarskyddslagstiftningen. Vid den revision av arbetarskyddslagstiftningen
som sålunda är att vänta får samordningsfrågan
tas upp på nytt.

Departementschefen förordar att de nya bestämmelserna som utredningen
föreslagit enligt numera ofta tillämpade lagstiftningstekniska principer
delas upp på en ramförfattning, innehållande huvudsakligen grundläggande
föreskrifter och en tillämpningsförfattning med mera detaljerade
regler. Eftersom dessa senare bestämmelser meddelas av Kungl.
Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer, kan de på ett smidigt
sätt anpassas till omständigheterna i det särskilda fallet och till de vid
varje tid rådande förhållandena och ger dessutom möjlighet till snabba
ingripanden.

Någon principiell invändning mot det för ifrågavarande lagstiftning
föreslagna systemet har inte framförts i de i ärendet väckta motionerna.

För egen del vill utskottet framhålla att utskottet delar uppfattningen
att det är nödvändigt att i förevarande fall ha en flexibel lagstiftning.
Bedömningen av riskerna med kemiska varor är beroende på många, varierande
förhållanden. Så t. ex. kan en befarad skadeverkan behöva mötas
med olika åtgärder för skilda produkter. Dessutom måste intensiteten
i ingripandet i det enskilda fallet bli beroende på en avvägning mellan å
ena sidan risken med varan och å andra sidan behovet av varan. Vidare
kräver utvecklingen på det vetenskapliga området en fortlöpande omprövning
av gällande regler och beslut. En mera preciserad reglering
kan därför inte komma i fråga. Utskottet tillstyrker förslaget att den nya
lagen får formen av en central ramförfattning, som innehåller dels allmänna
och grundläggande principbestämmelser om förutsättningarna
för import, tillverkning, handel eller annan hantering av varorna i fråga,
dels bemyndigande för Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit
bestämmer att i administrativ ordning utfärda särskilda tillämpningsförfattningar
och föreskrifter.

JoU 1973:19

Lagens tillämpningsområde

Den nya lagen avses enligt 1 § bli tillämplig på ämnen och beredningar
som med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra
skada på människor eller i miljön.

De typer av skadeeffekter som därvid åsyftas är i likhet med vad som
nu gäller enligt giftförordningen effekter av kemisk eller fysikalisk-kemisk
art, däremot inte skadeverkningar som är att betrakta som rent fysikaliska
eller mekaniska effekter. Det är sålunda i första hand varor som
kan betecknas som kemiska som bör omfattas av lagstiftningen.

Till begreppet hälso- och miljöfarlig vara bör enligt propositionen
också föras varor som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning,
om varorna därigenom och med hänsyn till sin hantering är hälsoeller
miljöfarliga. Motsvarande varubegrepp finns i gällande PCB-Iagstiftning.
Enligt lagförslaget får Kungl. Maj:t vidare möjlighet att ingripa
även mot andra varor än kemiska om det är av särskild betydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Vad i propositionen sålunda anförts i fråga om tillämpningsområdet
för den nya lagstiftningen bör enligt utskottets mening kunna godtas av
riksdagen. Detta innebär bl. a. att utskottet ansluter sig till uppfattningen
att kemiska varor som är att anse som riskfria inte bör räknas som hälsooch
miljöfarliga varor. En annan sak är att, såsom i det följande berörs,
de tillämpande myndigheterna enligt Kungl. Maj:ts förslag bör få infordra
uppgifter om kemiska varor över huvud taget för att det skall bli
möjligt att avgöra vilka varor som bör bli föremål för kontroll enligt
den nya lagstiftningen.

Utskottet är i likhet med departementschefen medvetet om att avgränsningsproblem
kommer att uppstå, åtminstone under ett inledningsskede.
Utskottet tror dock som departementschefen och statens naturvårdsverk
att en fortlöpande kartläggning av det kemiska produktområdet
kommer att göra det möjligt att bättre avgränsa och precisera området
för hälso- och miljöfarliga varor.

I motionen 1973: 1601 konstateras att propositionens avsikter är goda
men att förutsättningarna att uppfylla dem är mindre. Motionärerna påpekar
att IVA i sitt remissutlåtande över miljökontrollutredningens förslag
ansett det realistiskt att räkna med att 10 000—20 000 kemiska föreningar
förekommer i så stor utsträckning att kunskap om deras toxiska
effekter har praktisk betydelse, och att ca 500 nya sådana ämnen kommer
ut på marknaden varje år. Med nuvarande metoder krävs enligt IVA
tre år för att få fram tillräckliga uppgifter om ett ämnes hälso- och miljöfarlighet.
Kostnaderna härför beräknas till ca 1 milj. kr. per substans.
Därför måste enligt motionärernas mening göras en prioritering av vilka
substanser som i första hand bör kontrolleras.

Utskottet finner det för sin del rimligt att en prioritering av det slag

JoU 1973:19

motionärerna åsyftar måste bli en av de uppgifter, som det i det följande
föreslagna produktkontrollorganet först kommer att få ägna sig åt. Att,
såsom i motionen föreslås, från riksdagens sida göra ett särskilt uttalande
härom finner utskottet dock inte nödvändigt.

I motionen 1973: 1599 framhålls att miljökontrollutredningen starkt
betonat, att redan en på vetenskapliga grunder fastslagen misstanke om
fara skall utgöra tillräckligt underlag för åtgärder beträffande en produkt
från producents och myndighets sida. Motionärerna anser att en
rimlig tolkning av 1 § i lagen är att innebörden skall vara den som utredningen
anfört. För att ingen tvekan skall råda på denna punkt bör riksdagen
enligt motionärernas mening i samband med behandlingen av
förevarande proposition klart uttala sig för denna tolkning av lagen.

Som motionärerna anfört har utredningen framhållit, att redan en på
goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om risk, som inte är
praktiskt verifierad, skall utgöra tillräckligt underlag för åtgärder beträffande
en produkt från såväl producents som myndighets sida. I likhet
med remissinstanserna anser departementschefen denna grundsats vara
av allra största betydelse för tillämpningen av regeln om skyldighet att
vidta försiktighetsmått. Departementschefen avser därvid den grundregel
för hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor, som enligt lagförslaget
fastslår skyldighet för var och en som tillverkar, försäljer eller eljest
hanterar eller importerar sådana varor att vidta de åtgärder och iaktta
de försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för att hindra eller motverka
att varorna får skadlig verkan.

Även utskottet anser det vara av största betydelse att redan en på
goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker bör
utgöra tillräcklig grund för ingripanden enligt den nya lagen.

Detta innebär bl. a., som departementschefen också påpekat, att en
producent som vill marknadsföra en otillräckligt känd vara som han
har grundad anledning anta vara farlig från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
vare sig det finns vetenskapliga eller eljest godtagbara indikationer
för risken, måste beakta denna risk vid bedömning av om han skall
marknadsföra varan eller inte. Grundsatsen innebär också, sett från myndigheternas
synpunkt, att dessa inte behöver vänta med ett ingripande
till dess skador har inträffat.

För att i ett läge, varom här är fråga, undgå förbud eller restriktioner
måste producenten enligt propositionen så långt det på vetenskapens
nuvarande ståndpunkt är möjligt bevisa att misstanken är ogrundad. Annars
får han finna sig i att myndigheterna behandlar varan som hälsooch
miljöfarlig. Departementschefen framhåller att den osäkerhet som
i ett sådant fall kan råda rörande ett ämnes farlighet alltså inte går ut
över allmänheten utan drabbar den som vill marknadsföra varan i fråga.

Företrädare för Kemikontoret har inför utskottet hävdat att departementschefens
nyss refererade uttalande i propositionen är alltför långt -

JoU 1973:19

gående och att det beviskrav som enligt nämnda uttalande skulle åläggas
en producent är ogörligt att uppfylla. Vad som rimligen kan åläggas en
tillverkare är enligt Kemikontoret att belysa — men ej att bevisa — en
varas egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att större krav på undersökningsskyldighet
rörande en varas hälso- och miljöfarlighet än den
aktuella vetenskapliga kunskapsnivån medger inte förutsatts i propositionen.
För egen del anser utskottet departementschefens ståndpunkt
i nu berörda fråga välgrundad, och utskottet kan helt ansluta sig till de
synpunkter departementschefen i samband härmed framfört. Därest riksdagen
godtar vad utskottet här anfört torde önskemålet i motionen 1973:
1599 ha tillgodosetts.

I enlighet med miljökontrollutredningens förslag anses från den
föreslagna lagen böra undantas varor som på ett effektivt sätt är underkastade
direkt produktkontroll i annan ordning. Dit hör enligt departementschefens
mening läkemedel, livsmedel, fodermedel samt radioaktiva
ämnen och andra källor till joniserande strålning. Regler härom
återfinns i 3 § lagförslaget. Av desamma framgår vidare att lagen i likhet
med vad som nu gäller enligt giftförordningen endast blir delvis tilllämplig
på brandfarlig eller explosiv vara. Utskottet har inte något att
invända mot den förordade avgränsningen gentemot annan lagstiftning
rörande kontroll av vissa produkter.

Försiktighetsmått och kontroll

De grundläggande bestämmelserna om tillverkning, försäljning, annan
hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor återfinns i avsnittet
Försiktighetsmått, tillstånd m. m. (5 §—10 §) i lagförslaget.

Den i det föregående omnämnda grundregeln för hanteringen av
hälso- och miljöfarliga varor fastslås i 5 §, vari föreskrivs skyldighet för
var och en som tillverkar, försäljer eller eljest hanterar eller importerar
sådana varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i
övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor
eller i miljön. För tydlighetens skull har denna aktsamhetsregel kompletterats
med allmänna bestämmelser om undersöknings- och märkningsskyldighet.
Aktsamhetsregeln riktar sig till alla som på ett eller
annat sätt befattar sig med hanteringen av en vara. Vad som skall avses
med hantering anges i 2 § lagförslaget. Undersökningsskyldigheten har

1 särskilt hög grad ålagts den som tillverkar eller importerar hälso- och
miljöfarliga varor. Märkningsskyldigheten innebär att varan skall märkas
tydligt med uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
I fråga om den närmare innebörden av reglerna skall Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer enligt 5 § andra
stycket kunna meddela särskilda föreskrifter. Departementschefen anför

2 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 19

JoU 1973:19

i den allmänna motiveringen till förslaget att kraven på undersökning
bör kunna skärpas allteftersom den vetenskapliga kunskapsnivån medger
det. När det gäller bestämmelserna om märkningsskyldigheten anses
varudeklarationsutredningens arbete böra beaktas.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot den föreslagna
utformningen av bestämmelserna i 5 § lagförslaget, och utskottet delar
också de synpunkter departementschefen i sammanhanget anfört. Detta
innebär bl. a. att utskottet således ansluter sig till propositionsförslaget
att det bör åvila Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer att meddela de särskilda föreskrifter som erfordras beträffande
skyldigheten att undersöka och märka hälso- och miljöfarliga
varor.

I motionen 1973: 1601 anförs att det f. n. nästan helt saknas möjligheter
att inom landet få de tester utförda, som bör ingå i en utvidgad
produktkontroll. De företag som blir skyldiga att lämna uppgifter om
sina produkter blir, anför motionärerna, i stor utsträckning hänvisade
till utländska laboratorier. I motionen hemställs (yrkande A 2) att
föreskrifter utfärdas om vilka krav som bör ställas på testmetoder etc.
vid kontroll som utförs utomlands. Vid riksdagens bifall till vad utskottet
i det föregående förordat bör förevarande spörsmål falla inom ramen
för vad Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
kommer att närmare pröva. Något särskilt uttalande från riksdagens
sida synes i enlighet härmed inte behövas i anledning av motionsyrkandet.
Vad nu sagts gäller i tillämpliga delar de vid riksdagens
början väckta motionerna 1973:318, 1973: 1405 och 1973:
1429, såvitt de avser krav på upplysningar om innehållet i tvätt- och
rengöringsmedel o. d. Ej heller dessa yrkanden synes således påkalla
någon särskild riksdagens åtgärd.

Likaså finner utskottet inte skäl att i detta sammanhang påfordra
någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
1973: 1502 om utredning av behovet att märka vissa giftiga krukväxter.

Enligt 6 § i lagförslaget skall Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer, om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
kunna föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara av visst
slag får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att
för hantering eller import av sådan vara skall gälla annat särskilt villkor.
På grund av de långtgående konsekvenser som ett tillståndstvång
beträffande en vara eller hanteringen av varan kan få för den enskilde
näringsidkaren förutsätts att föreskrifter om införande av tillståndstvång
i allmänhet utfärdas av Kungl. Maj:t. Övriga föreskrifter för tillämpningen
av 6 § anses däremot i regel kunna delegeras till myndighet.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande avseende.
I likhet med departementschefen vill utskottet peka på den från säkerhetssynpunkt
viktiga bestämmelse som innebär att Kungl. Maj:t får

JoU 1973:19

bemyndigande att förordna att visst slag av hälso- och miljöfarliga
varor får hanteras och importeras endast efter särskilt tillstånd. Med
stöd av denna bestämmelse kan, som departementschefen anför, antalet
varugrupper som måste förprövas innan de får släppas ut på marknaden
efter hand utvidgas.

I specialmotiveringen till 6 § framhålls att olika åtgärder måste
tillgripas för skilda varor för att möta de risker som i olika avseenden
är förenade med varorna. Tillämpningsföreskrifterna kan sålunda bli
dels allmänt hållna regler om aktsamhet vid handhavandet, förvaringen,
transporten, oskadliggörandet och hanteringen i övrigt, dels noggrant
angivna bestämmelser i fråga om skilda hanteringsformer.

I motionen 1973: 1599 erinras om att transporter av kemiska produkter
och särskilt då flytande sådana under senare tid tilldragit sig uppmärksamhet
från allmänhetens sida. Som exempel nämns fenololyckorna
i Danmark och i Göteborgs hamn. Motionärerna framhåller att vid
transporter sjöledes av hälso- och miljöfarliga varor endast förstklassigt
tonnage bör få användas. I fråga om landtransporter med bil av dessa
varor krävs vidare en väsentlig skärpning av bestämmelserna. Riksdagen
bör enligt motionärernas mening uttala att dessa frågor skall ägnas särskild
uppmärksamhet av de myndigheter som skall ha att tillämpa den
förevarande lagen.

Enligt utskottets mening är de i motionen anförda synpunkterna på
behovet av skärpta regler för att minska skaderiskerna vid transporter
av hälso- och miljöfarliga varor värda att allvarligt beaktas. Utskottet
utgår emellertid från att Kungl. Maj:t och tillämpande myndigheter
kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och inom ramen
för det föreslagna bemyndigandet kommer att vidtaga de åtgärder som
kan befinnas påkallade. Som miljökontrollutredningen anfört bör dock
framhållas att rätten och skyldigheten för en myndighet att i fråga om
transporter utfärda föreskrifter med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga
varor kan komma att begränsas på grund av framdeles utfärdad
särskild lagstiftning om transport. Utredningen angående befordran av
farligt gods på väg m. m. framlade i juni förra året förslag till bestämmelser
som omfattar transport av bl. a. ämnen och beredningar hänförliga
till hälso- och miljöfarliga varor. Ärendet är f. n. föremål för
prövning inom kommunikationsdepartementet.

Oavsett hur gränsdragningen i lagstiftningshänseende kommer att
göras i avseende på kontrollen av förevarande transporter torde kunna
förutsättas att åtgärder i enlighet med syftet med motionen 1973: 1599,
såvitt nu är i fråga, kommer att vidtagas utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Utskottet har i detta sammanhang funnit lämpligt att behandla motionen
1973: 777, som tar upp frågan om hantering och destruktion av
överblivna läkemedel. Enligt motionen bör Kungl. Maj:t dels ge social -

JoU 1973:19

styrelsen i uppdrag att informera om apotekens skyldigheter att ta emot
överbliven medicin, dels utfärda regler för apotekens hantering och destruktion
av medicin och biologiska preparat. Motionärerna påtalar att
det i många hem finns stora medicinupplag, om vilka allmänheten inte
vet hur de skall hanteras. Även bland apoteken råder enligt motionärerna
osäkerhet om hur överbliven medicin och bakteriologiska preparat
bör oskadliggöras.

Motionärerna berör en fråga som utskottet anser mycket viktig från
såväl hälso- som miljöskyddssynpunkt. Redan vid tillkomsten av läkemedelsförordningen
omvittnades att det i hemmen förekommer en
skrämmande nonchalans, då det gäller att skydda barnen för de förgiftningsrisker
som en bristfällig förvaring innebär. Likaså torde det, som
motionärerna påpekar, i alltför stor omfattning förekomma att allmänheten
avhänder sig överblivna läkemedel på ett sätt som kan innebära
allvarliga risker för miljöskador.

Ifrågavarande produkter torde emellertid vara av det slag att de
befinner sig i gränsområdet för vad som kan kontrolleras enligt den
nya lagen om hälso- och miljöfarliga varor och vad som bör omfattas
av läkemedelsförordningens bestämmelser. Enligt kommunala renhållningslagen
är kommun skyldig att ta hand om och till allmän avstjälpningsplats
eller allmän destruktionsanläggning forsla hushållsavfall och
därmed jämförligt avfall. Till hushållsavfall hör bl. a. överblivna läkemedel,
giftiga eller eljest miljöfarliga preparat som används i hemmen
eller för trädgårdsbruk. Det är enligt utskottets mening ytterst angeläget
att skärpta bestämmelser i nu berörda avseenden åstadkommes.

Det stadgande som i läkemedelsförordningen närmast berör hithörande
frågor finns i förordningens 14 §, vari fastslås att läkemedel som
inte är avsett att användas skall oskadliggöras. Utredningen rörande omhändertagande
och behandling av kemiskt avfall m. m. (UKA) har den
8 februari 1973 avgett ett delbetänkande med förslag till vissa ändringar
av hithörande bestämmelser i syfte att bl. a. åstadkomma en ordning
som skall möjliggöra att läkemedelsrester i fortsättningen skall kunna
oskadliggöras på ett effektivare sätt än f. n.

Med hänsyn till vad nu anförts finner utskottet inte erforderligt att
påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
1973: 777. Utskottet vill avslutningsvis erinra om att frågan om
hushållens möjligheter att bli kvitt sina läkemedelsrester även berörts av
socialutskottet i dess betänkande 1972: 32 i anledning av motioner om
åtgärder mot läkemedelsmissbruk, m. m.

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget att Kungl. Maj:t får bemyndigande
att tillämpa den nya lagstiftningen på andra varor än de
kemiska under förutsättning att det är av särskild betydelse från hälsooch
miljöskyddssynpunkt. Utskottet anser i likhet med departementschefen
att det föreslagna bemyndigandet har stort värde från bered -

JoU 1973:19

skapssynpunkt. Som anförs i propositionen innebär förslaget att Kungl.
Majit ges möjlighet att ingripa med förbud eller andra restriktioner mot
t. ex. engångsemballage och mot andra produkter som kan ha från
hälso- och miljöskyddssynpunkt negativa kemiska, fysikalisk-kemiska,
mekaniska och andra verkningar.

I några vid riksdagens början väckta motioner tas upp frågan om
införande av ett pantsystem även för engångsförpackningar i syfte att
stimulera till en ökad återlämning av förpackningarna efter användningen
och att därigenom åstadkomma minskad nedskräpning och skadegörelse
i naturen. I motionen 1973: 331 hemställs sålunda att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om förslag om ett generellt pantsystem
m. m. för att av miljöskäl bekämpa engångsförpackningarna. Enligt
motionärerna bör avgifter prövas i kombination med pantsystemet så
att återanvändning av förpackningarna stimuleras. Sådana produkter
som vid användning eller destruering ger upphov till miljöskador genom
att de innehåller ämnen som är giftiga eller mycket svåra att bryta ned
bör enligt motionen förbjudas. Enligt motionen 1973: 1395 bör Kungl.
Majit vidtaga åtgärder som innebär pant av lämplig storlek på engångsglas
och återlösningsskyldighet för dem som kommersiellt handskas
med dem samt standardisering till ett fåtal glastyper. Pantsystemet
på förpackningar berörs även i motionen 1973: 1039, som dock tar
sikte på s. k. returglas. Motionären påpekar att dittillsvarande låga
pantavgift av i regel 15 öre per glas gör skillnaden i pris mellan engångsglas
och returglas obetydlig. Motionären anser att pantavgiften
bör höjas avsevärt för att stimulera konsumenten att returnera glasen
och föreslår att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag innebärande
sådana anvisningar att s. k. returglas beläggs med en pantavgift
av 30 öre per glas.

Utskottet vill i anledning av det anförda erinra om att motionsyrkanden
om införande av ett pantsystem på engångsglas vid flera tillfällen
prövats av riksdagen, senast förra året (JoU 1972: 32). Jordbruksutskottet
har vid behandlingen av ifrågavarande motionsyrkanden
starkt understrukit vikten av att verksamma åtgärder vidtas för att få
bukt med de svårartade och allt snabbare växande olägenheter för miljön
som begagnandet av engångsemballage, framför allt de s. k. engångsglasen,
medför. Utskottet har inte funnit anledning att ändra ståndpunkt
härvidlag. Som framgår av vad utskottet i det föregående anfört
innebär nu framlagt lagförslag att Kungl. Majit eller myndighet som
Kungl. Majit bestämmer får möjlighet att, om det är av särskild betydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, ingripa med olika åtgärder
som tillgodoser syftet med nu behandlade motionsyrkanden.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om det beslut riksdagen
nyligen på förslag av skatteutskottet fattat om antagande av förordning
om avgift på vissa dryckesförpackningar (SkU 1973: 3). Enligt nämnda

3 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 19

JoU 1973:19

beslut har fr. o. m. den 1 mars i år införts en statlig avgift av 10 öre
för vissa dryckesförpackningar, såväl engångsförpackningar som returförpackningar.
I motiveringen för införandet av nämnda avgift anförde
skatteutskottet att kostnadsbelastningen på de drycker som tappas på
returkärl vid en enhetlig avgift blir ungefär en tiondel av avgiften på
engångsförpackningarna genom att returkärlen har en genomsnittlig användning
på tio gånger. Samtidigt kom kostnaderna för nyanskaffning
av returemballage att öka med avgiftens hela belopp, vilket gjorde det
möjligt att höja panten för sådana förpackningar i motsvarande mån.
Såvitt skatteutskottet kunde finna måste en avgift av föreslagen typ vara
den enklaste metoden för att uppnå en önskad pantprishöjning på returglas.
De alternativa metoder som kunde komma i fråga torde enligt utskottet
alla förutsätta att de frivilliga åtaganden som nu gäller i fråga
om pant på returglas får ersättas med en lagstiftning, som sannolikt
måste innebära en långtgående och svårövervakad reglering av näringslivets
hantering av dessa kärl. Utskottet sammanfattade sin principiella
synpunkt så, att utskottet accepterade att en avgift infördes för att dels
förstärka statsinkomsterna, dels — vilket här är av speciellt intresse —
medverka till en ökad användning av returförpackningar på engångsförpackningarnas
bekostnad. Utskottet underströk emellertid samtidigt
att den förordade avgiften torde betraktas som ett provisorium och att
den därför borde kunna omprövas så snart den kunde anses ha fyllt
sin uppgift som ett led i finansieringen av prisstoppet för vissa livsmedel.
Om avgiften därefter skulle bestå, torde enligt skatteutskottets mening
mera vara en fråga av miljöpolitisk natur än en skattefråga. Utskottet
fann det emellertid angeläget att frågan om avgiftens eventuella framtida
utformning med hänsyn till miljövårdseffekterna togs upp till prövning
i god tid. Utskottet förutsatte därför att utredningen (1971: 08) rörande
kostnaderna för miljövården skulle få i uppdrag att skyndsamt
utreda verkningarna av den föreslagna avgiften samt överväga det framtida
behovet och utformningen av en särskild emballageavgift. Utredningen
torde därvid vara oförhindrad att även pröva möjligheten att
differentiera avgiften för att tillgodose miljövårdsaspekterna. I en sådan
differentiering inbegrep utskottet även fullständig avgiftsbefrielse
för förpackningar som utredningen fann särskilt miljövänliga. Enligt
skatteutskottet borde emellertid samtidigt understrykas att de från
miljövårdssynpunkt önskvärda förändringarna måste vägas mot de närings-
och sysselsättningspolitiska effekterna därav, så att inte konkurrensrubbningar,
monopolsituationer eller andra icke önskade resultat
blir följden av förslagen. Utskottet förutsatte också att erforderliga medel
ställdes till utredningens förfogande för ifrågavarande uppdrag.

Jordbruksutskottet vill erinra om att den parlamentariska utredningen
rörande kostnaderna för miljövården redan enligt sina direktiv bl. a.
fått uppdraget att — mot bakgrund av de mål som gäller för miljö -

JoU 1973:19

vårdspolitiken — analysera effekterna av olika avgiftssystem och de
problem som är förenade med sådana system. Vid prövningen bör de
sakkunniga utgå från att lagstiftningen liksom hittills bör vara det
grundläggande instrumentet i miljövårdspolitiken. Enligt vad utskottet
inhämtat har den av skatteutskottet väckta frågan redan varit föremål
för vissa överväganden inom utredningen. Sedan förevarande spörsmål
behandlades har vidare panten på returglas i allmänna handeln höjts
med 10 öre.

Utskottet finner mot bakgrund av vad i det föregående anförts motionerna
1973: 331, 1973: 1039 och 1973: 1395 inte nu böra föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Som framgår av nyss lämnade redogörelse har i motionen 1973: 1386
framförda önskemål om en parlamentarisk utredning om de samhällsoch
företagsekonomiska konsekvenserna av miljövårdsavgifter redan tillgodosetts
i direktiven för utredningen rörande kostnaderna för miljövården.
Inte heller denna motion synes därför påkalla någon riksdagens
vidare åtgärd.

I överensstämmelse med miljökontrollutredningens förslag föreslår
departementschefen att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer får bemyndigande att förbjuda hantering eller import av
hälso- och miljöfarliga varor av visst slag om det är av särskild betydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. För sådana fall då en
vara kan medföra betydande risk för människors hälsa eller för allvarlig
miljöskada skall Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer enligt förslaget tilläggas befogenhet att omedelbart ingripa
med generellt förbud mot hantering eller import av varan. Bestämmelserna
härom, som återfinns i 7 § lagförslaget, föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

I motionerna 1973: 91 och 1973: 778 framläggs yrkanden om förbud
mot tillverkning och försäljning av vissa drycker i engångsförpackningar.
Vid riksdagens bifall till propositionen i senast berört avseende bör
det åvila Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
att närmare avgöra hithörande frågor. Utskottet vill här även hänvisa
till vad utskottet nyss anfört i sina kommentarer till vissa motioner i
anslutning till 6 § lagförslaget. Utskottet finner under angivna förhållanden
motiverat, att riksdagen lämnar motionerna 1973: 91 och 1973: 778
utan åtgärd.

Enligt motionen 1973: 92 bör regeringen framlägga förslag om förbud
mot tillverkning och försäljning av tvättmedel innehållande fosfat
och optiska vitmedel. Motionen berör en viktig fråga, och utskottet har
tidigare i anslutning till motionsyrkanden i ämnet framhållit angelägenheten
av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att komma till rätta med
bl. a. nu aktualiserade problem. Även detta är emellertid av den arten
att det vid riksdagens bifall till nu föreliggande lagförslag bör prövas av

JoU 1973:19

Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Motionen
bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

I 8 § lagförslaget föreskrivs skyldighet för den som yrkesmässigt
hanterar eller importerar ämne eller beredning eller annan vara att till
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och i den ordning sådan
myndighet föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning,
egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för utredning om
varans hälso- eller miljöfarlighet. I den allmänna motiveringen till stadgandet
anför departementschefen att det bl. a. bör finnas möjlighet
att ålägga producenter och importörer skyldighet att kontinuerligt redovisa
resultatet av kemiska undersökningar inom olika varuområden.
Behovet av att kunna ingripa mot en farlig vara som tidigare ansetts
riskfri kan göra det angeläget att ha tillgång till uppgifter om varans
användning för att åtminstone i efterhand snabbt kunna spåra upp riskfaktorer.
Med hänsyn till de resurser som står till buds anses rapporteringsskyldigheten
till en början främst få inriktas på varor som kan
tänkas medföra risker från hälso- eller miljösynpunkt.

Utskottet ansluter sig till departementschefens synpunkter och förordar
således en utformning av lagrummet i enlighet med i propositionen
framlagt förslag. Det bör som också nämns i propositionen anmärkas
att den föreslagna rapporteringsskyldigheten inte är begränsad
till hälso- och miljöfarliga varor. Skyldigheten omfattar såväl kemiska
varor i allmänhet utan hänsyn till deras farlighet för människor som
andra varor som det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt
att få uppgifter om. Ett bifall till vad utskottet nyss
förordat synes även tillgodose syftet med yrkandet i motionen 1973:
1405 om åtgärder för att få till stånd en kontinuerlig statlig kontroll
av innehållet i tvätt- och rengöringsmedel. Någon särskild åtgärd från
riksdagens sida i anledning av nyssnämnda motionsyrkande synes därför
inte behövas.

Informationen på miljövårdsområdet berörs även i motionerna
1973: 1429, 1973: 1599 och 1973: 1601. I sistnämnda motion hemställs
sålunda att miljökontrollutredningen måtte få i uppdrag att framlägga
förslag till organisation av ett datorbaserat litteratursökningssystem
inom området för hälso- och miljöfarliga ämnen. I motionen 1973:
1599 föreslås att riksdagen uttalar sig för inrättandet av ett register över
de ämnen som omfattas av lagen om hälso- och miljöfarliga varor,
vilket fortlöpande skulle tillföras all den information som en pågående
forskning inom och utom landet kan ge. Enligt motionen 1973: 1429
slutligen bör det datasystem över miljöfarliga varor som är under
upprättande även innefatta rapporter om förgiftnings- och allergirisker.
Dessa uppgifter bör utan onödig försening ställas till skyddsombudens
förfogande när de så begär det.

Med anledning av förevarande motioner vill utskottet erinra om att

JoU 1973:19

av miljökontrollutredningens uppgifter kvarstår att i ett särskilt betänkande
redovisa ett samlat förslag beträffande utformningen i stort
och finansieringen av de undersökningsverksamheter som anses böra
ligga till grund för ett miljövårdens informationssystem. Arbetet, som
bedrivs inom en särskild avdelning inom utredningen, avdelning 1,
beräknas enligt riksdagsberättelsen bli slutfört under detta år.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 september 1972 har utredningen
fått uppdraget att intill utgången av juni månad 1973 ansvara för ett
utvecklingsarbete avseende uppbyggnaden av ett miljövårdens informationssystem.
Nu behandlade motionsyrkanden berör samtliga frågor
som faller inom ramen för vad utredningen i förevarande avseenden
har att behandla. Som nyss nämnts kan resultatet av utredningens överväganden
väntas föreligga i slutet av detta år. Mot bakgrund av det anförda
finner utskottet inte anledning att nu påfordra någon särskild
åtgärd av riksdagen till följd av nu berörda yrkanden i motionerna
1973: 1429, 1973: 1599 och 1973: 1601.

Miljökontrollutredningen har tagit upp frågan om det skall åligga
myndigheterna att utöva en responsaverksamhet, dvs. en skyldighet att
på begäran ge besked huruvida en viss vara är att anse som hälsoeller
miljöfarlig. Utredningen föreslår att en sådan skyldighet som f. n.
föreligger enligt giftförordningen såvitt avser hälsofarligheten hos ett
ämne eller en beredning bibehålls. Skyldigheten har dock inte ansetts
kunna utsträckas till att omfatta även den speciella miljöfarligheten
hos kemiska produkter, bl. a. av det skälet att en sådan utvidgning av
responsaverksamheten enligt utredningens mening skulle ställa alltför
stora krav på undersökningskapaciteten. Utredningens förslag har delvis
mött skarp kritik. Departementschefen har även funnit i hög grad
önskvärt att besked skall kunna lämnas på förhand inte bara om en
kemisk varas eventuella hälsofarlighet utan även om dess miljöfarlighet.
Han anför dock att det samtidigt inte går att komma ifrån att en utvidgad
responsaskyldighet med all sannolikhet skulle låsa produktkontrollens
resurser till förfång för andra angelägna uppgifter. Vidare
måste frågan om en begränsning av responsa numera bedömas från
fall till fall. Departementschefen förordar för sin del att Kungl. Maj:t
får bemyndigande att meddela bestämmelser om skyldighet för myndighet
att i vissa fall på begäran meddela beslut huruvida ämne, beredning
eller annan vara är att anse som hälso- eller miljöfarlig. Avgift
anses böra utgå i samband med all responsaverksamhet. 10 § i lagförslaget
har utformats enligt de riktlinjer departementschefen anfört.

Utskottet finner den av departementschefen gjorda bedömningen väl
avvägd och föreslår att reglerna i 10 § om responsaskyldigheten fastställs
i enlighet med departementschefens förslag. Som angivits i propositionen
måste responsaskyldigheten utformas så att myndigheten får
ta ställning till huruvida en vara vid visst angivet användningssätt i en

JoU 1973:19

viss konkret situation är att betrakta som hälso- eller miljöfarlig eller
inte.

I överensstämmelse med vad nu anförts finner utskottet inte skäl
biträda yrkandet i motionen 1973: 1598 om att en direkt precisering av
responsaskyldigheten bör göras i lagtexten.

Kontrollorganisation

Miljökontrollutredningens förslag till organisation för kontrollen av
hälso- och miljöfarliga varor innebar att naturvårdsverket borde bli
central tillsynsmyndighet på området och att ett särskilt organ, kallat
produktkontrollnämnden, inrättades vid naturvårdsverket för frågor om
hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämnden föreslogs bli
ett specialistorgan med både beslutande och rådgivande funktioner.
Dess uppgifter skulle bestämmas av naturvårdsverkets styrelse. Giftnämnden
föreslogs härigenom upphöra, och naturvårdsverket skulle
överta dess arbetsuppgifter.

Utredningens organisationsförslag har fått ett blandat mottagande
vid remissbehandlingen. Den kritik som många remissinstanser riktat
mot förslaget har i huvudsak sin grund i farhågor för att arbetarskyddsfrågor
inte kommer att bli tillräckligt beaktade inom naturvårdsverket.

Departementschefen erinrar om att effekterna såväl på människans
hälsa som på hennes miljö skall omfattas av den nya lagen. Den helhetssyn
som måste läggas på dessa problem bör enligt departementschefen
även komma till utryck vid utformningen av den organisation
som fordras för lagstiftningens tillämpning. Organisationen måste enligt
departementschefens mening utformas så att såväl naturvårdens och
miljöskyddets som arbetarskyddets intressen kan tillgodoses. Men även
andra intressen än de nu nämnda bör beaktas i sammanhanget. Departementschefen
avser då närmast den allmänna hälsovården och
livsmedelskontrollen. Konsumentintresset kommer också in i bilden.
Det anförda talar enligt departementschefen för att ett särskilt produktkontrollorgan
i form av en självständigt beslutande nämnd bör göra de
centrala bedömningar som blir aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga
varor. Detta organ bör även överta giftnämndens arbetsuppgifter.
Produktkontrollorganet bör organiseras så att de i det föregående angivna
intressena blir representerade.

Produktkontrollorganet bör administrativt knytas till naturvårdsverket,
vars styrelse skulle svara för frågor om ekonomi och administration
som berör produktkontrollorganet. Enligt departementschefens mening
bör produktkontrollorganet företräda såväl myndighets- som andra
intressen. Detta bör enligt propositionen ske genom att som självskrivna
ledamöter i organet ingår cheferna för naturvårdverket, arbetarskyddsstyrelsen,
socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket. Depar -

JoU 1973:19

tementschefen anser vidare att representanter för arbetstagarna och näringslivet
bör ingå i organet. Det förutsätts ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om produktkontrollorganets sammansättning och benämning.

Utskottet finner för sin del departementschefens nu redovisade förslag
till lösning av organisationsfrågan väl avvägt och vill för sin del tillstyrka
att riksdagen godkänner de av departementschefen förordade riktlinjerna
i här förevarande avseende. I likhet med departementschefen anser
utskottet att den förordade lösningen ger möjligheter att tillvarata arbetarskyddsintressena
i sådan utsträckning att de synpunkter i frågan som
anförts vid remissbehandlingen av miljökontrollutredningens förslag blir
tillgodosedda.

Vad nu sagts innebär att utskottet avstyrker yrkandena i motionen
1973: 1600 om att naturvårdsverket bör få huvudmannaskapet för produktkontrollen
och att produktkontrollorganet i första hand skall bli ett
expertorgan.

Liksom departementschefen vill utskottet allmänt betona att det kan
bli anledning att se över organisationsfrågorna i deras helhet när resultatet
av arbetsmiljöutredningens och miljökontrollutredningens fortsatta
arbete föreligger. Intill dess får alltså den föreslagna organisationen betraktas
som ett provisorium.

I motionen 1973: 1597 anförs att den nu föreslagna lagen är att betrakta
som en tämligen långtgående fullmaktslagstiftning, vilket från
vissa synpunkter kan inge betänkligheter. Enligt motionärerna måste under
angivna förhållande finnas möjligheter till en betryggande parlamentarisk
insyn i hur lagen tillämpas, och riksdagen bör därför uttala att det
föreslagna produktkontrollorganet bör ha ett parlamentariskt inslag. När
det vidare gäller arbetstagarnas och näringslivets representation i produktkontrollorganet
understryker motionärerna nödvändigheten av att
jordbruket och skogsbruket blir representerade på samma villkor som industrin.
Riksdagen bör enligt motionärernas mening göra ett uttalande
härom.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till departementschefens
förslag att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i nu berörda
frågor. Utskottet räknar med att Kungl. Maj:t skall finna det möjligt att
tillgodose önskemål om en bred representation av olika berörda intressen.
Mot bakgrund av vad nu anförts finner utskottet inte anledning att
förorda någon riksdagens åtgärd i anledning av nu behandlade yrkanden
i motionen 1973: 1597.

I motionen 1973: 1601 understryks, att redovisningen av beslut i produktkontrollorganet
måste innehålla ett klargörande av de totala hälsooch
miljöaspekterna och av de ekonomiska hänsyn som tagits. Motionärerna
påpekar att man med den organisation som nu föreslås får en avvägning
mellan olika intressen inom det blivande miljökontrollorganet,
vilket gör det ytterst angeläget att argumenten öppet särredovisas. Riks -

JoU 1973:19

dagen bör enligt motionärernas mening uttala sig till förmån för en sådan
öppen redovisning av produktkontrollorganets beslut.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl att i fråga om besluten av nu
ifrågavarande myndighet förorda annan ordning än vad som enligt förvaltningslagen
gäller beslutsfattandet vid statliga myndigheter. Motionsyrkandet
i fråga avstyrks därför. För tillvaratagandet av konsumentintresset
anges i 19 § lagförslaget vissa utvidgade besvärsmöjligheter till
vilka utskottet återkommer i det följande.

I motionen 1973: 1405 föreslås att initiativ tas till en upplysningskampanj
om tvätt- och rengöringsmedels effekter från miljösynpunkt och
i motionen 1973: 1429 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att en kartläggning görs av tvätt-, disk- och rengöringsmedels hälsofarlighet.

I anledning av förevarande motionsyrkanden vill utskottet hänvisa till
att det föreslagna produktkontrollorganet vid sidan av att meddela generella
föreskrifter om import och hantering och att leda, samordna och
i stort övervaka produktkontrollen i övrigt skall fungera som centralt
organ för ärenden som kan aktualiseras genom den nya lagstiftningen
om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollorganets arbete bör
sålunda inriktas på att ta initiativ till och samordna kartläggning och undersökning
av varor som kan misstänkas vara farliga. Det blir i överensstämmelse
härmed det nya produktkontrollorganets uppgift att bl. a.
vidta sådana åtgärder som berörs i de nu aktuella motionsyrkandena.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida torde yrkandena därför inte
påkalla.

Vad nu sagts synes i tillämpliga delar även gälla ett yrkande i motionen
1973: 318 om uppdrag åt naturvårdsverket att företa vissa undersökningar
rörande tvättmedel. Också detta motionsyrkande synes därför
kunna lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Tillsyn

Enligt 11 § lagförslaget skall tillsynen av den nya lagen och med stöd
av lagen meddelade föreskrifter och villkor utövas av myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer. Departementschefen anför i anslutning härtill
att det centrala ansvaret för den löpande tillsynen över efterlevnaden av
lagstiftningen och tillämpningsbestämmelserna av praktiska skäl inte bör
handhas av produktkontrollorganet. I stället förordas att naturvårdsverket
och arbetarskyddsstyrelsen var för sig skall ansvara för den tillsyn
som har samband med deras verksamhet i övrigt. I den mån speciella
uppgifter i fråga om tillämpningen av lagen bör ankomma på annan
central myndighet än produktkontrollorganet eller de båda nyssnämnda
verken bör det enligt propositionen få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
härom i administrativ ordning.

JoU 1973:19

Enligt departementschefen kan en effektiv tillsynsverksamhet inte
komma till stånd utan medverkan av regionala och lokala myndigheter.
Därvid bör de organ utnyttjas som regionalt eller lokalt verkar inom
naturvården, miljöskyddet, arbetarskyddet, den allmänna hälsovården
och livsmedelskontrollen. I propositionen föreslås därför att den regionala
och lokala tillsynen skall utövas av länsstyrelsen och yrkesinspektionen
resp. hälsovårdsnämnden.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till att riksdagen på sätt som föreslagits
i 11 § ger Kungl. Maj:t bemyndigande att utforma tillsynsverksamheten
enligt de redovisade riktlinjerna. De tillsynsuppgifter som i
enlighet med vad nyss anförts bör tillkomma olika myndigheter och formerna
för tillsynens utövande bör sålunda närmare anges i tillämpningsföreskrifter
till lagen. Förslaget i motionen 1973: 1598 om omarbetning
av 11 § i syfte att i lagtexten närmare klarlägga uppdelningen
av tillsynsansvaret på olika nivåer anser sig utskottet således inte böra
biträda.

Som framhålls i propositionen får även nu ifrågavarande organisation
betraktas som ett provisorium i avvaktan på resultatet av arbetsmiljöutredningens
och miljökontrollutredningens fortsatta arbete.

Ansvar m. m.

Miljökontrollutredningen hade för sin del inte uppställt någon regel
om vem som har rätt att anföra besvär mot beslut enligt lagen om
hälso- och miljöfarliga varor. Rätten att föra talan mot dylikt beslut
skulle därför enligt utredningens förslag komma att regleras enligt bestämmelserna
i förvaltningslagen. Enligt 11 § denna lag får talan mot
sådant beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär överklagas
av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Talerätt tillkommer
således i första hand endast sökande som fått avslag på sin
ansökan om den åtgärd varom är fråga. En ledamot i utredningen förordade
dock en utvidgad besvärsrätt enligt den nu föreslagna lagen för
tillvaratagande av deras intressen som utsätts eller riskerar att utsättas
för hälso- och miljöfarliga varors skadeverkningar. Även departementschefen
har funnit det från vissa synpunkter otillfredsställande att klagomål
genom besvär inte kan föras från konsumenternas sida inom området
för hälso- och miljöfarliga varor. För att tillgodose dessa intressen
bör enligt departementschefens mening besvärsrätt ges åt de fackliga
huvudorganisationerna. Bestämmelse härom ges i 19 § lagförslaget. Bestämmelsen
avses liksom besvärsreglerna i övrigt närmare anges i tilllämpningsföreskrifter
till lagen.

Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året i samband med antagandet
av riktlinjer för konsumentpolitiken beslöt om en utvidgad besvärsrätt
för konsumenterna i fråga om beslut enligt livsmedelslagen.

4 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 19

JoU 1973:19

Nu framlagt förslag överensstämmer till sin konstruktion med nyssnämnda
lagändring på livsmedelslagstiftningens område. Enligt utskottets
mening talar skäl för att samma lösning bör väljas för ifrågavarande
båda lagstiftningsområden. I propositionen 1973: 17 framlagt förslag bör
därför godtagas av riksdagen.

Utskottets nu redovisade ställningstagande innebär att utskottet avstyrker
de ytterligare utvidgningar av besvärsrätten som föreslås i motionerna
1973: 1599 och 1973: 1601.

Laboratorieverksamhet

I avvaktan på bl. a. de vidare förslag som kan komma att framläggas
av arbetsmiljöutredningen och, i fråga om uppbyggande av ett miljövårdens
informationssystem, av miljökontrollutredningen förordar departementschefen
en tillfällig lösning av laboratoriefrågan. En sådan
lösning bör enligt propositionen innebära en förstärkning av såväl naturvårdsverkets
nuvarande undersökningslaboratorium som arbetarskyddsstyrelsens
arbetsmedicinska avdelning. Vidare bör för vissa undersökningar
ställas särskilda medel till produktkontrollorganets förfogande.
De behov av undersökningar som föreligger eller kommer att föreligga
på det regionala planet anses t. v. böra tillgodoses genom utnyttjandet
av befintliga resurser. Bl. a. pekas i propositionen på möjligheterna att
utnyttja resurserna hos de veterinärmedicinska laboratorier som drivs
av det halvstatliga Aktiebolaget Laboratorietjänst.

Utskottet anser för sin del att övertygande skäl anförts för att frågan
om laboratorieverksamheten temporärt löses på sätt departementschefen
föreslagit. Utskottet biträder därför propositionen i förevarande del. Som
departementschefen anfört finns anledning att jämväl avvakta de förslag
som bl. a. miljöforskningsutredningen kommer att avge innan ställning
tas till frågan om hur en mera definitiv organisation av förevarande
laboratorieverksamhet, såväl centralt som regionalt, skall utformas.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner utskottet varken möjligt eller
lämpligt att riksdagen gör sådana mera bestämda uttalanden om laboratorieverksamhetens
framtida organisation som förordas i motionerna
1973: 1597, 1973: 1600 och 1973:1601. Utskottet förutsätter vidare att
överväganden rörande laboratorieverksamhetens framtida organisation
genom Kungl. Maj:ts försorg kommer att äga rum utan någon särskild
framställning från riksdagens sida.

I motionen 1973:1597 framhålls att den erforderliga provtagningen
vid förevarande produktkontroll i vissa fall kan ställa sig mycket kostsam,
särskilt för mindre företag. Sådana företag bör därför enligt motionärernas
mening kunna medges kostnadslättnader, när de utnyttjar statliga
laboratorieresurser. Motionärerna yrkar på att riksdagen hos Kungl.
Majit begär en utredning härom. Utskottet vill härtill anföra att en

JoU 1973:19

differentiering av prissättningen enligt motionsförslaget synes kunna bli
förknippad med åtskilliga gränsdragningsproblem av svårbedömd natur.
Vidare måste risken för en snedvridning av konkurrensen uppmärksammas.
Enligt utskottets mening hör frågan emellertid till de spörsmål
i fråga om vilka det bör åvila Kungl. Maj:t att närmare bestämma. Med
anledning härav föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionsyrkandet
utan åtgärd.

Anslagsfrågor

Enligt departementschefen bör behovet av resurser för kontrollen av
hälso- och miljöfarliga varor prövas successivt i takt med att erfarenheter
vinns av den nya lagens tillämpning. För nästa budgetår beräknar
departementschefen, utöver de resurser som nu finns vid giftnämnden
och som förs över till den nya produktkontrollenheten vid naturvårdsverket,
medel för två nya befattningar vid enheten. För undersökningar
av hälso- och miljöfarliga varor beräknas medelsbehovet för nästa budgetår
till 1,2 milj. kr., varav 500 000 kr. bör ställas till produktkontrollorganets
disposition och 400 000 kr. avse förstärkning av naturvårdsverkets
laboratorium. Återstående 300 000 kr. beräknas för förstärkning
av arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning. Mot
de anslagsberäkningar och förslag i övrigt som nu redovisats har utskottet
inte funnit anledning till erinran.

I motionen 1973: 1601 påpekas angelägenheten av att produktkontrollenheten
får tillräckliga ekonomiska och personella resurser att följa
den vetenskapliga litteraturen inom ansvarsområdet. Utskottet delar givetvis
uppfattningen om att det är önskvärt att produktkontrollenhetens
resursbehov i möjligaste mån kan tillgodoses i nu berört hänseende. I
motionen framlagt förslag om visst uttalande av riksdagen i anslutning
härtill är dock för allmänt hållet för att utgöra underlag för riksdagens
beslut. Det bör därför enligt utskottets mening inte föranleda någon
ytterligare åtgärd.

Övriga frågor

De delar av propositionen som ej berörts i det föregående föranleder
inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet att

riksdagen

1. lämnar motionen 1973: 1601, såvitt avser yrkande A 1,
utan åtgärd,

JoU 1973:19

2. med förklaring att motionen 1973: 1599, såvitt avser yrkande 1,
får anses besvarad genom vad utskottet i det föregående anfört
antager 1 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

3. med förklaring att motionerna 1973: 318, såvitt avser yrkandet
i andra att-satsen, 1973: 1405, såvitt avser yrkande 1, 1973:
1429, såvitt avser yrkande 2, och 1973: 1601, såvitt avser
yrkande A 2, får anses besvarade genom vad utskottet i det
föregående anfört antager 5 § i förslaget till lag om hälsooch
miljöfarliga varor,

4. lämnar motionen 1973: 1502 utan åtgärd,

5. med förklaring att motionen 1973: 1599, såvitt avser yrkande
4, får anses besvarad genom vad utskottet i det föregående anfört
antager 6 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga
varor,

6. anser motionen 1973: 777 besvarad med vad utskottet anfört,

7. lämnar motionerna 1973: 331, 1973: 1039 och 1973: 1395 utan
åtgärd,

8. lämnar motionen 1973: 1386 utan åtgärd,

9. med avslag på motionerna 1973:91, 1973:92 och 1973:778
antager 7 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

10. med avslag på motionen 1973: 1405, såvitt avser yrkande 2,
antager 8 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga
varor,

11. lämnar utan åtgärd motionerna 1973:1429, såvitt avser yrkande
3, 1973: 1599, såvitt avser yrkande 3, och 1973: 1601,
såvitt avser yrkande A 3,

12. med avslag på motionen 1973: 1598, såvitt avser yrkandet i
första att-satsen, antager 10 § i förslaget till lag om hälsooch
miljöfarliga varor,

13. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1973: 1600, såvitt avser yrkandet i andra dels-satsen,
godkänner vad utskottet förordat angående huvudmannaskapet
för produktkontrollen,

14. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna
1973: 1597, såvitt avser yrkandena 1 och 2, och
1973: 1600, såvitt avser yrkandet i första dels-satsen, godkänner
vad utskottet förordat angående produktkontrollorganets
uppgifter och sammansättning,

15. avslår motionen 1973: 1601, såvitt avser yrkande B,

16. anser motionerna 1973: 1405, såvitt avser yrkande 3, och 1973:
1429, såvitt avser yrkande 1, besvarade med vad utskottet i
det föregående anfört,

17. med avslag på motionen 1973: 1598, såvitt avser yrkandet i
andra att-satsen, antager 11 § i förslaget till lag om hälsooch
miljöfarliga varor,

JoU 1973:19

18. med avslag på motionerna 1973: 1599, såvitt avser yrkande 2,
och 1973: 1601, såvitt avser yrkande C, antager 19 § i förslaget
till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

19. godkänner vad i propositionen anförts angående laboratorieverksamheten,

20. avslår motionerna 1973: 1597, såvitt avser yrkande 3, 1973:

1600, såvitt avser yrkandet i tredje dels-satsen, och 1973:

1601, såvitt avser yrkande A 5,

21. avslår motionen 1973: 1597, såvitt avser yrkande 4,

22. lämnar motionen 1973: 1601, såvitt avser yrkande A 4, utan
åtgärd,

23. avslår motionen 1973: 318, såvitt avser yrkandet i första attsatsen,

24. antager förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor i
de delar som inte berörts i utskottets hemställan i det föregående,

25. antager förslaget till lag om ändring i förordningen (1961:
381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,

26. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 123) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,

27. antager förslaget till lag om ändring i förordningen (1930:
247) om utrotande av nötbromsen,

28. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för organisation
av kontroll av hälso- och miljöfarliga varor i de
delar som inte berörts i utskottets hemställan i det föregående,

29. beslutar att ett produktkontrollorgan knutet till statens naturvårdsverk
skall inrättas den 1 juli 1973,

30. beslutar att giftnämnden skall upphöra med utgången av juni
1973,

31. bemyndigar Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar
och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

32. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens naturvårdsverk inrätta
en tjänst som byråchef i Ce 1,

33. till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1973/74 under
nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 25 984 000 kr.

Stockholm den 3 april 1973

På jordbruksutskottets vägnar

ERIC MOSSBERGER

JoU 1973: 19

Närvarande: herrar Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Hedin
(m), Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson
(s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m),
Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c)*, fröken Anderson i Lerum
(s)*, fru Theorin (s) och herr Strömberg (fp),

dock att vid behandlingen av punkterna 6—33 i utskottets hemställan
fru Olsson i Helsingborg (c) deltagit i stället för herr Johansson i
Holmgården (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. angående tillämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga
varor

av herrar Hedin (m), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c), Kronmark
(m) och Johansson i Holmgården (c), som anser att det avsnitt av utskottets
yttrande som på s. 16 börjar med ”Företrädare för” och på s. 17
slutar med ”ha tillgodosetts” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste departementschefens krav att producenten
skall — så långt det på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är
möjligt — bevisa att misstanke är ogrundad innebära en reell omöjlighet.
Ett utomordentligt litet fåtal företag torde ha egna resurser att täcka det
vetenskapliga fältet i sådan utsträckning att de kan anses ha möjlighet
att bevisa frånvaron av miljöfara. Däremot torde det vara rimligt att tillverkare
eller säljare av en vara åläggs att belysa en varas egenskaper från
hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Utskottet vill i sammanhanget anföra, att större krav på undersökningsskyldighet
rörande en varas hälso- och miljöfarlighet inte kan förutsättas
utöver vad som medges av den aktuella vetenskapliga kunskapsnivån.

Med vad sålunda anförts torde motionen 1973: 1599 icke föranleda
någon ytterligare åtgärd i motsvarande del.

2. angående förbud mot tillverkning och försäljning av vissa varor

av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”1 motionerna
1973: 91” och på s. 24 slutar med ”ytterligare åtgärd” Ijort ha
följande lydelse:

I motionen 1973: 91 konstateras att engångsförpackningar av glas,
plast och metall för öl och läskedrycker utgör en dominerande del av
nedskräpningsprocessen. De är ett framträdande inslag i dagens Lortsverige.
De innebär risker för djur och människor, som trampar på sönderslagna
flaskor eller skadas av trasiga plåtburkar, och ökande kostna -

JoU 1973:19

der för kommuner som har ambitioner att hålla rent i naturen och på
gator och vägar. Konsumenterna får dessutom dyrt betala engångsförpackningama.
I de kraftigt ökade priserna på öl och läskedrycker är
emballaget en starkt fördyrande faktor. Att den ökande användningen
av engångsförpackningar för öl och läskedrycker dessutom är ett enormt
slöseri med material och energi är ställt utom allt tvivel. Utskottet finner
det därför väl motiverat att begära förslag om förbud mot tillverkning
och försäljning av engångsförpackningar inom öl- och läskedrycksbranschen.

Enligt motionen (lika med utskottet) aktualiserade

problem. Även detta är alltså av den arten att det vid riksdagens bifall
till nu föreliggande lagförslag bör kunna brytas ut och behandlas med
förtur, så att motionsyrkandet om förbud mot tillverkning och försäljning
av tvättmedel innehållande fosfat och optiska vitmedel snarast tillgodoses.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. med bifall till motionerna 1973: 91 och 1973: 92 samt i anledning
av motionen 1973: 778 i skrivelse till Kungl. Majit
begär

a. förslag om förbud mot tillverkning och försäljning av öl
och läskedrycker i engångsförpackningar av glas, plast och
metall samt

b. förslag om förbud mot tillverkning och försäljning av tvättmedel
innehållande fosfat och optiska vitmedel,

3. angående informationen på miljövårdsområdet

av fru Anér (fp) samt herrar Takman (vpk) och Strömberg (fp), som
anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Enligt
Kungl. Maj:ts” och slutar med ”och 1973: 1601” bort ha följande lydelse: Motionsyrkandena

har dock en vidare syftning än vad utredningen
enligt direktiven har att behandla. Motionärerna vill tillgodose även allmänhetens
och företagens behov av information inom området för hälsooch
miljöfarliga varor. För företagen är litteraturgenomgång ett billigare
och snabbare sätt att skaffa information än att skaffa den genom laboratoriekontroll.
Det är också av största vikt att tillverkare och importörer
får en reell möjlighet att hålla kontakt med vetenskapens (aktuella
ståndpunkt.

För allmänheten och för föreningar som vill tillvarata miljö- och konsumentintressen
är det likaledes av stor vikt att ha tillgång till ett miljödatasystem,
som ger dem möjlighet att få svar på frågor de vill ställa och
som inte alltid kan förutses sammanfalla med de frågor myndigheterna

JoU 1973:19

själva ställer. Ett exempel på sådant informationsbehov är som nämns
i motionen 1973: 1429 skyddsombudens önskemål att snabbt få tillgång
till rapporter om allergier och andra yrkessjukdomar som kan sättas i
samband med något visst ämne. Utskottet vill således understryka det
angelägna i att ett effektivt miljödatasystem, tillgängligt även för företag
och allmänhet företrädesvis genom olika organisationer, kan byggas upp
och kan ansluta sig till vad som anförs i motionerna 1973: 1429, 1973:
1599 och 1973: 1601 i här berörda delar. Den miljödatabank som utreds
av miljökontrollutredningen bör få en sådan utformning att dessa krav
uppfylls.

dels utskottets hemställan under punkten 11 bort ha följande lydelse:

11. i anledning av motionerna 1973: 1429, såvitt avser yrkande 3,
1973: 1599, såvitt avser yrkande 3, och 1973: 1601, såvitt avser
yrkande A 3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört beträffande behovet av ett effektivt miljödatasystem,
tillgängligt även för företag och allmänhet,

4. angående huvudmannaskapet för produktkontrollen
av herrar Hedin och Kronmark (båda m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utredningens
organisationsförslag” och på s. 27 slutar med ”ett provisorium”
bort ha följande lydelse:

Oaktat utredningens organisationsförslag mött invändningar från vissa
remissinstansers sida anser utskottet det dock vara väsentligt att naturvårdsverket
får ett direkt ansvar för kontrollen på miljökontrollområdet.
Naturvårdsverket har tillsynsansvaret för miljöskyddslagens tilllämpning,
och med tanke på att miljöskyddslagen och den kommande
produktkontrollagen har starka beröringspunkter är det angeläget med
en samordning av ansvaret. Beträffande båda lagarna har länsstyrelserna
att svara för det regionala ansvaret, varför det från administrativa synpunkter
är fördelaktigt med en central ansvarsinstans. Enligt propositionens
förslag skulle länsmyndigheterna ha att samråda med två olika
centrala organ i fråga om näraliggande miljöproblem, vilket måste leda
till såväl praktiska som rent formella svårigheter.

I fråga om produktkontrollnämndens sammansättning avstyrker utskottet
departementschefens förslag. De olika verkschefer som föreslagits
ingå som ledamöter i produktkontrollnämnden torde i sin normala
verksamhet vara utomordentligt starkt arbetsbelastade och kan knappast
förväntas få tillräcklig tid att följa produktkontrollnämndens verksamhet
i önskvärd utsträckning. Utskottet anser att produktkontrollnämnden
bör vara ett expertorgan med representanter för de olika statliga
myndigheter som har intresse i sammanhanget. Dessutom bör såsom nu

JoU 1973:19

är fallet i giftnämnden även ingå viss parlamentarisk representation för
att göra lekmannainflytandet gällande.

Beträffande de av departementschefen påtalade problemen med samordningen
med arbetarskyddet anser utskottet att dessa problem är av
stor betydelse. Att fördenskull göra produktkontrollorganets ställning
provisorisk har å andra sidan så avsevärda nackdelar, främst i fråga om
att så snabbt som möjligt få stadga i verksamheten, att utskottet bedömer
det som olyckligt om (riksdagen inte redan i detta sammanhang definitivt
fastställer organisationen. Det torde icke uppstå några särskilt
stora svårigheter att sedermera fastställa samordningsrutiner och ansvarsområden
mellan naturvårdsverket och arbetarskyddsmyndigheten.

dels utskottets hemställan under 13 och 14 bort ha följande lydelse:

13. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
1973: 1600, såvitt avser yrkandet i andra dels-satsen, godkänner
att statens naturvårdsverk får huvudmannaskapet för
produktkontrollen,

14. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 1597,
såvitt avser yrkandena 1 och 2, samt med bifall till motionen
1973: 1600, såvitt avser yrkandet i första dels-satsen, godkänner
vad utskottet förordat angående produktkontrollorganets
uppgifter och sammansättning,

5. angående redovisning av miljökontrollmyndighetens beslut

av fru Anér och herr Strömberg (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Ifrågavarande myndighet kommer att fatta sina beslut på grundval av
en sammanvägning av miljöintressen och andra intressen. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det är väsentligt att argument som bygger
på miljöintresset och argument som bygger på mer kortsiktiga ekonomiska
intressen härvid särredovisas. Detta är angeläget då vi ännu inte
har ämbetsverk, som har till uteslutande uppgift att företräda miljövården
utan hänsyn till andra parter. Med den konstruktion ifrågavarande
myndighet får, där partsintressen möts i myndighetens styrelse, är det
särskilt angeläget att argumenten klart redovisas, så att allmänheten kan
konstatera hur avvägning skett, vilka uppoffringar tillvaratagandet av
miljöintresset medför och omvänt vilka miljöskador myndigheten av
ekonomiska skäl är beredd att acceptera. Vad utskottet här anfört bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. med bifall till motionen 1973: 1601, såvitt avser yrkande B,

JoU 1973:19

som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande redovisning av miljökontrollmyndighetens beslut,

6. angående rätten att anföra besvär mot beslut enligt lagen om hälsooch
miljöfarliga varor

a. av fru Anér och herr Strömberg (båda fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 30 slutar med ”och 1973: 1601” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande avseende
inte tillräckligt för att i tillfredsställande grad tillgodose konsumenternas
intressen i dessa viktiga frågor. De beslut som fattas av produktkontrollmyndigheterna
är av stor betydelse för alla människor. Det
bör därför införas en generell rätt för konsumenterna att komma
med initiativ och att anföra besvär mot fattade beslut. Av praktiska
skäl är det dock nödvändigt att göra en viss avgränsning. Med hänsyn
till att det här gäller frågor om användande av ämnen som kan vara
hälso- och miljöfarliga bör en generöst bestämd krets av organisationer
ges besvärsrätt. Det kan också vara motiverat att ge konsumentverket
samma rätt. Kungl. Maj:t bör överväga frågan och med beaktande
av här anförda synpunkter föreslå riksdagen en sådan utvidgad besvärsrätt
för konsumenterna som skisserats i motionen 1973: 1601. Härvid
skulle också de synpunkter på frågan som anförts i motionen 1973:
1599 i stor utsträckning bli tillgodosedda.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. a. antager 19 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga
varor,

b. med bifall till motionen 1973: 1601, såvitt avser yrkande C,
och i anledning av motionen 1973: 1599, såvitt avser yrkande 2,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om utvidgad besvärsrätt enligt lagen om hälso- och miljöfarliga
varor,

b. av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 30 slutar med ”och 1973: 1601” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets (lika med reservation 6 a) alla män niskor.

Därför bör rätten att föra talan mot beslut enligt lagen om
hälso- och miljöfarliga varor inte begränsas till de i propositionen nämnda
huvudorganisationerna, utan varje medborgare bör i princip ha rätt
att föra dylik talan. Utskottet föreslår att lydelsen av 19 § i lagen utformas
i enlighet härmed.

JoU 1973:19

Utskottets nu redovisade ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker
i motionen 1973: 1599 föreslagen utvidgning av besvärsrätten.
Vid riksdagens bifall härtill torde jämväl i motionen 1973: 1601 framfört
yrkande i hithörande ämne i allt väsentligt få anses tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18.— med förklaring att propositionen 1973:17 inte kunnat
oförändrad antagas — med bifall till motionen 1973: 1599, såvitt
avser yrkande 2, och i anledning av motionen 1973: 1601,
såvitt avser yrkande C, för sin del antager följande som utskottets
förslag betecknade lydelse av 19 § i lagen om hälsooch
miljöfarliga varor:

19 §

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

För tillvaratagandet av konsu- För tillvaratagandet av konsumentintresset
inom området för mentintresset inom området för

hälso- och miljöfarliga varor får hälso- och miljöfarliga varor får
organisation, vilken är att anse organisation, vilken är att anse

som huvudorganisation enligt la- som huvudorganisation enligt lagen
(1936: 506) om förenings- och gen (1936: 506) om förenings- och

förhandlingsrätt, föra talan mot förhandlingsrätt samt jämväl enbeslut
enligt denna lag i den mån skild medborgare, vars intressen

det är tillåtet enligt bestämmelser beröres av beslut enligt denna lag,

som meddelas av Konungen. föra talan häremot i den mån det

är tillåtet enligt bestämmelser som
meddelas av Konungen.

7. angående laboratorieverksamheten

av herrar Hedin (m), Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar Larsson i
Borrby (c), Kronmark (m), fru Olsson i Helsingborg (c) och herr
Strömberg (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse: Utskottet

vill för sin del starkt understryka nödvändigheten av att laboratorieresurserna
byggs ut så att den nya produktkontrollagstiftningen
verkligen kan fungera på sätt som är avsett. Utskottet kan dock acceptera
att frågan om laboratorieverksamhetens organisation t. v. löses
genom ett provisorium i avvaktan på att bl. a. arbetsmiljöfrågorna närmare
klarläggs. Det är dock angeläget att frågan om verksamhetens
slutliga organisation så snart som möjligt bringas till en lösning. På
grund härav vill utskottet förorda att en utredning med uppgift att allsidigt
överväga frågan omedelbart tillsätts. Utredningen bör vid fullgörandet
av sitt uppdrag samråda med arbetsmiljöutredningen, miljökontrollutredningen
och miljöforskningsutredningen. Vid utredningens

JoU 1973:19

överväganden bör åtskilliga av de synpunkter på hithörande frågor som
framförs i motionerna 1973: 1597, 1973: 1600 och 1973: 1601 vara vägledande.

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. i anledning av motionerna 1973: 1597, såvitt avser yrkande 3,
1973: 1600, såvitt avser yrkandet i tredje dels-satsen, och
1973: 1601, såvitt avser yrkande A 5, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om tillsättande av
en utredning rörande laboratorieverksamhetens slutliga organisation,

8. angående kostnaderna för ianspråktagandet av de statliga laboratorieresurserna av

herrar Jonasson, Larsson i Borrby och fru Olsson i Helsingborg
(samtliga c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”1 motionen
1973: 1597” och på s. 31 slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1973: 1597 (lika med utskottet) utred ning

härom. Utskottet finner för sin del starka skäl tala för en prisdifferentiering
enligt föreliggande motionsförslag och tillstyrker att riksdagen
uttalar sig för en utredning av frågan. Det bör åvila Kungl. Maj:t att på
grundval av resultatet av den föreslagna utredningen bestämma de närmare
riktlinjerna för prissättningen.

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. med bifall till motionen 1973: 1597, såvitt avser yrkande 4,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående prissättningen vid utnyttjande av statliga laboratorieresurser,

Särskilda yttranden

1. angående engångsförpackningar

av fru Anér och herr Strömberg (båda fp):

Vi vill understryka att användningen av olika typer av engångsförpackningar
för drycker måste begränsas. Skälen härför är bl. a. att engångsförpackningarna
innebär ett onödigt utnyttjande av naturresurser,
medför nedskräpning och andra miljöskador och leder till betydande
sophanteringskostnader. Förbud bör enligt vår mening tillgripas för förpackningar,
som vid användning eller destruering ger upphov till miljöskador
t. ex. genom att de innehåller ämnen som är giftiga eller svåra
att bryta ned. För övriga dryckesförpackningar vill vi förorda ett ge -

JoU 1973:19

nerellt pantsystem med återtagningsskyldighet i detaljhandels- och bryggeriled.
Detta skall utformas med så höga panter att konsumenten blir
benägen att återlämna förpackningen efter användningen.

Pantsystemet kan kombineras med ett avgiftssystem, som konstrueras
så, att det stimulerar till återanvändning eller regenerering av förpackningen.
Härigenom främjas en teknisk utveckling av förpackningar som
är väl lämpade för återanvändning samtidigt som konsumenten har en
viss valfrihet. Resursförbrukningen minskar också härigenom. Riksdagen
har nyligen infört en särskild avgift på dryckesförpackningar av såväl
engångstyp som returtyp. I en reservation från folkpartiet och centerpartiet
föreslogs att avgiften skulle avse enbart engångsförpackningar.
Emellertid ser vi riksdagens beslut som en framgång för våra strävanden
att begränsa användningen av engångsförpackningar, även om den av
oss föreslagna konstruktionen av avgiftssystemet från miljösynpunkt
varit att föredra som ett första steg.

Utredningen rörande kostnaderna för miljövården har fått i uppdrag
att följa utvecklingen på förpackningsområdet efter införandet av avgiften
och skall även kunna lägga fram förslag till vidare åtgärder. Då
sålunda en väsentlig förändring nyligen skett, vars effekter bör avvaktas,
finns i nuläget inget skäl för oss att kräva en särskild utredning.
Vi förutsätter att utredningen rörande kostnaderna för miljövården
studerar hur ett lämpligt avgifts- och pantsystem för dryckesförpackningar
bör utformas och snarast framlägger förslag härom.

2. angående produktkontrollorganets sammansättning

av herrar Jonasson, Larsson i Borrby och fru Olsson i Helsingborg
(samtliga c):

Såsom anförs i utskottets yttrande är den nu föreslagna lagen om
hälso- och miljöfarliga varor att betrakta som en tämligen långtgående
fullmaktslagstiftning, något som från vissa synpunkter kan inge betänkligheter.
Mot bakgrund härav har i motionen 1973: 1597 betonats angelägenheten
av en betryggande parlamentarisk insyn i hur lagen tilllämpas.
Enligt motionärerna borde riksdagen därför uttala att det föreslagna
produktkontrollorganet får ett parlamentariskt inslag. Vidare har
i samma motion understrukits nödvändigheten av att jordbruket och
skogsbruket blir representerade i produktkontrollorganet på samma villkor
som industrin. Utskottet har emellertid anslutit sig till departementschefens
förslag att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i dessa
frågor. Som sägs i betänkandet räknar utskottet därvid med att Kungl.
Maj:t härvidlag skall finna det möjligt att tillgodose önskemål om en
bred representation av olika berörda intressen.

Vi delar i princip de synpunkter som framförts i motionen 1973: 1597
i fråga om produktkontrollorganets sammansättning. Att vi trots detta
avstår från att yrka direkt bifall till motionsyrkandena motiveras av att

JoU 1973:19 42

vi tolkar utskottets uttalande i ämnet så, att vi anser oss kunna förutsätta
att Kungl. Maj:ts kommande beslut i frågan kommer att utformas
så, att det i möjlig mån tillgodoser även de i motionen framförda
önskemålen.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730056